Om kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och arytmi

Om kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och arytmi Information till dig som har en sjukdom i hjärtats kranskärl. Reviderad version mars 2001 A

Socialstyrelsen klassificerar från och med år 2001 sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är Information till allmänheten. Det innebär att den innehåller information om lagstiftning, reformer, nationella riktlinjer mm, som är riktad till allmänhet, patienter och/eller klienter. Dokumentdatum: 2001-04-24 ISBN: 91-7201-524-1 Artikelnummer: 2001-114-5

Förord Den här informationen vänder sig till dig som har en sjukdom i hjärtats kranskärl och till dina anhöriga. För innehållet svarar Socialstyrelsen och Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund. Vi hoppas att informationen ska bidra till att du som har kranskärlssjukdom aktivt kan delta i beslut som rör din behandling. Vi vill också att du och dina anhöriga själva ska kunna minska riskerna för att sjukdomen blir svårare. Texten beskriver hur kranskärlssjukdom uppkommer, hur den kan förebyggas och hur olika kranskärlssjukdomar kan utredas och behandlas. Lagstiftningen inom hälso- och sjukvården sammanfattas. Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund presenteras i ett särskilt avsnitt. Ord som är kursiverade förklaras på sid 27-30. Upplysningar om din egen sjukdom kan du få av den läkare som ansvarar för din behandling. Använd gärna den här informationen som underlag för att ställa frågor till din läkare. Det kan finnas många förhållanden som är viktiga i just ditt fall och som inte beskrivs här. Kerstin Wigzell Socialstyrelsen Erland Johansson Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund 1

Innehåll Förord...1 Vad är nationella riktlinjer?...4 Det är viktigt att förebygga - även efter att du blivit sjuk...5 Vad är kranskärlssjukdom?...5 Flera kända riskfaktorer...5 Du behöver få information, stöd och behandling...7 Hur arbetar hälso- och sjukvården?...8 Du och dina anhöriga kan göra mycket själva...10 Kärlkramp...11 Vad är kärlkramp?...11 Hur vanligt är det med kärlkramp?...11 Hur ser prognosen ut vid kärlkramp?...11 Hur undersöks du vid symtom på kärlkramp?...11 Hur kan kärlkramp behandlas?...12 Hjärtinfarkt och andra akuta tillstånd...15 Vad är hjärtinfarkt?...15 Vilka är symtomen på hjärtinfarkt?...15 Vad gör man i det akuta skedet?...15 Hur undersöks du vid symtom på hjärtinfarkt?...16 Hur kan hjärtinfarkt behandlas?...16 Hjärtsvikt...20 Vad är hjärtsvikt?...20 Hur vanligt är hjärtsvikt?...20 Vilka är symtomen och hur undersöks du?...20 Hur kan hjärtsvikt behandlas?...21 Arytmi...23 Vad är arytmi?...23 Vilka är symtomen och hur undersöks du?...23 Hur kan arytmi behandlas?...23 Prioriteringar...25 Etiska principer...25 Varför behövs prioriteringar i kranskärlssjukvården?...25 Socialstyrelsens förslag...25 Vanliga undersöknings- och behandlingsmetoder...27 2

Vanliga läkemedel vid kranskärlssjukdom...29 Vad säger lagstiftningen?...30 Dina valmöjligheter...30 Samarbete...31 Begripliga besked...31 Utbildning och forskning...31 Rehabilitering och hjälpmedel...32 Medicinteknik...32 Sekretess och tystnadsplikt...32 Din journal...32 Om du inte är nöjd...32 Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund...36 Delaktighet och jämlikhet...36 Hur arbetar Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund?...37 Hjärt & Lungskolan...38 Om du vill veta mer...41 Bilaga: Handlingsplan Hjärt-lungräddning...42 3

Vad är nationella riktlinjer? Patientinformationen ingår i ett mer omfattande material om kranskärlssjukdom som kallas nationella riktlinjer. De nationella riktlinjerna innehåller också information avsedd för läkare och annan vårdpersonal samt för politiker som beslutar om hälso- och sjukvården. De nationella riktlinjerna syftar till att stärka dina möjligheter som patient att få en likvärdig vård byggd på aktuell kunskap, oavsett var du bor i landet. Riktlinjerna ska ligga till grund för vårdprogram i ditt landsting eller i din kommun. Utifrån vårdprogrammen ska du och den som ger dig vård kunna komma överens om realistiska mål för vården och vad som behövs för att uppnå dem. Socialstyrelsen har huvudansvaret för de nationella riktlinjerna. De nationella riktlinjerna för kranskärlssjukvård har tagits fram av en arbetsgrupp med ledande experter inom området. Företrädare för organisationer för vårdpersonal, landsting, kommuner samt patienter och deras anhöriga har ingått i en referensgrupp som följt arbetet och kommenterat innehållet. Patientinformationen har skrivits av Pär Alexandersson vid Socialstyrelsens informationsavdelning och Pelle Johansson vid Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund. 4

Det är viktigt att förebygga - även efter att du blivit sjuk Vad är kranskärlssjukdom? Kranskärlen svarar för hjärtats blodförsörjning. Om insidan av kranskärlen blir trängre försämras blodflödet. Följden kan bli kärlkramp. En blodpropp, så kallad trombos, kan bildas om förträngningen brister. Kärlet kan då bli tilltäppt och man får en hjärtinfarkt. Akut hjärtinfarkt kan leda till hjärtsvikt och störningar i hjärtats rytm. Förträngningen i kranskärlen kallas ateroskleros. Ateroskleros kommer av ett par grekiska ord som betyder ungefär "hård gröt". Den vanligaste svenska översättningen är åderförkalkning, och den används även här. Förträngningen består bland annat av kolesterol. Åderförkalkning kan ta åratal - sjukdom kan uppstå på sekunder Det kan ta många år innan ateroskleros har utvecklats så långt att den ger sjukdomssymtom. Sjukdomar till följd av ateroskleros kan däremot uppkomma mycket hastigt. En blodpropp kan bildas inom sekunder eller minuter om förträngningen i ett kranskärl brister. En folksjukdom Ungefär var tjugonde person som söker vård vid vårdcentral har symtom som kan bero på kranskärlssjukdom. Vid sjukhusens akutmottagningar söker varje år ungefär 150 000 personer hjälp för symtom på kranskärlssjukdom. Av dessa läggs ungefär 90 000 personer varje år in på sjukhusens hjärtintensivavdelningar. Drygt 30 000 av dem som läggs in drabbas av hjärtinfarkt. Många andra har svår kärlkramp med hotande hjärtinfarkt. Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Ungefär hälften av alla dödsfall i hjärtinfarkt inträffar någon annanstans än på sjukhus. Flera kända riskfaktorer Det finns flera kända faktorer som ökar risken för åderförkalkning. Det är dock inte säkert att alla dessa direkt leder till åderförkalkning. De vanligaste riskfaktorerna är: höga blodfetter, tobaksrökning och 5

högt blodtryck. Risken att man drabbas av kranskärlssjukdom ökar också om man inte rör på sig tillräckligt mycket, om man är överviktig, särskilt om man har bukfetma, om man har diabetes, om man har brister i omsättningen av glukos (en sockerart som finns i blodet), om man har en aggressiv, tävlingsinriktad personlighet ("typ A- personlighet"), om man känner sig stressad eller är utsatt för andra påfrestningar i tillvaron, om man har ärvt anlag för tidiga symtom på åderförkalkning och om menstruationerna upphör tidigt. Risken är också högre för äldre personer och för män. Forskning under senare år pekar på att infektion i kärlväggen skulle ha betydelse för uppkomsten av åderförkalkning. Forskningen fortsätter, bland annat om vilken betydelse olika virus kan ha. Kolesterolhalten har en nyckelroll En nyckelroll har kolesterolhalten i blodet. Utan en viss mängd kolesterol tycks andra riskfaktorer få mindre genomslag. Kolesterol är ett viktigt ämne som bland annat behövs när kroppen bildar vissa hormoner. Men om man äter mycket mättat fett bildas det mer kolesterol än vad kroppen behöver. Både arv och miljö har betydelse för att åderförkalkning uppkommer. Arvsanlagen kan påverka kroppens förmåga att omsätta fett- och sockerämnen som finns i blodet. Tendenser till högt blodtryck, höga kolesterolvärden och fetma kan också vara ärftligt. Att man kan ha ärvt anlag som ökar risken för åderförkalkning gör det inte mindre viktigt att påverka de riskfaktorer som hänger samman med hur man lever. Stora skillnader mellan olika länder - och inom Sverige Åderförkalkning är särskilt vanligt i industrialiserade länder där människor äter mycket mättat fett. I Japan är rökning och högt blodtryck vanligt. Men man äter inte mycket mättat fett och antalet hjärtinfarkter är därför litet. I 6

Sverige äter vi mycket mättat fett. Rökning och högt blodtryck bidrar hos oss till att antalet hjärtinfarkter är relativt stort. Men det finns också skillnader mellan länder där människor har ungefär samma nivå på blodfetterna. I Frankrike drabbas människor mer sällan av hjärtinfarkt än nordeuropéer. En förklaring tros vara att man äter mer frukt och grönsaker i södra Europa. Betydelsen av att dricka vin har också diskuterats. I Sverige är kranskärlssjukdom vanligare i de norra delarna av landet. Förutom skillnader i kostvanor kan klimat och ljusförhållanden ha betydelse. Du behöver få information, stöd och behandling Även när man börjat få symtom på kranskärlssjukdom är det viktigt med förebyggande arbete. Det finns idag mycket goda och väl dokumenterade erfarenheter av att detta är effektivt. Du som lider av kranskärlssjukdom behöver få bästa möjliga information, stöd och behandling för att förhindra sjukdomens utveckling och förebygga allvarliga tillbud, till exempel hjärtinfarkt. Detta kallas sekundärprevention. Använd tiden mellan läkarbesöken på bästa sätt För att sekundärpreventionen ska bli framgångsrik räcker det inte med att du regelbundet lämnar prover och besöker din läkare. Tiden mellan läkarbesöken måste också användas på bästa sätt. Det är därför viktigt att du och vårdpersonalen tillsammans lägger upp en plan utifrån dina möjligheter. Dina anhöriga behöver också bli delaktiga Både du och dina anhöriga behöver få information om sjukdomen och olika riskfaktorer. Du behöver både få veta vad hälso- och sjukvården kan göra för att behandla sjukdomen - och vad du själv behöver göra för att minska riskerna för att sjukdomen utvecklas vidare. Dina anhöriga behöver också få möjlighet att förstå din situation och hur de kan hjälpa till. Rekommendationer utifrån forskning och erfarenheter i vården Det finns några allmänna rekommendationer som gäller för dig som lider av kranskärlssjukdom. Dessa är: Du bör sluta röka. Ditt totala kolesterolvärde bör vara mindre än 5 mmol/l och av detta bör ditt så kallade LDL-kolesterolvärde vara mindre än 3 mmol/l (LDL-kolesterol brukar kallas "det onda kolesterolet"). 7

Du bör inte väga mer än vad som är normalt i förhållande till längd, ålder och kön. Du bör ha normala blodtrycksvärden. Du bör motionera regelbundet. Du bör ha så god omsättning av sockerarten glukos som möjligt. Bakom rekommendationerna finns forskning och omfattande erfarenheter från hälso- och sjukvården. Uppföljningar av personer som haft hjärtinfarkt talar för att risken att dö i förtid eller bli sjuk på nytt minskar med upp till hälften när de slutar röka. Sänkningar av kolesterolnivåer har visat sig kunna minska risken att dö i förtid med nästan en tredjedel och risken för fortsatt sjuklighet med ännu mer. Läkemedel kan hjälpa till att förebygga Läkemedelsbehandling är ofta en viktig del av vården vid kranskärlssjukdom. Behandling med acetylsalicylsyra efter hjärtinfarkt minskar risken att dö av infarkt med omkring 15 procent och risken att drabbas av en ny hjärtinfarkt med minst 30 procent. En grupp läkemedel som kallas statiner kan sänka kolesterolet och minska risken för hjärtinfarkt. Andra läkemedel har också visat sig ha god effekt. Läs mer om dessa i avsnitten om kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och arytmi. Däremot kan östrogenbehandling inte rekommenderas vid kranskärlssjukdom. Inte heller behandling med E-vitamin eller fiskolja kan rekommenderas. Övervikt ökar risken för kranskärlssjukdom, men behandling med bantningsmedel har inte kunnat påverkat sjukdomen i de studier som gjorts. Hur arbetar hälso- och sjukvården? Efter en hjärtinfarkt eller vid annan kranskärlssjukdom behandlas blodfettsrubbningar och störningar av blodsockeromsättningen till en början ofta utan läkemedel. Detta kan till exempel gälla under de första tre månaderna. Under den tiden kan du få hjälp att sluta röka, få råd om kosten och hjälp att börja träna och motionera. Genom att behandlingen börjar utan läkemedel kan du se vilken betydelse det har att direkt påverka riskfaktorerna. Det är dina behov som avgör när läkemedel bör börja användas. Ibland kan läkemedelsbehandling behövas redan från början. Det gäller till exempel i de relativt ovanliga fall då man ärvt anlag för mycket höga kolesterolnivåer, så kallad familjär hyperokolesterolemi. 8

Råd och stöd att leva ett gott liv En mycket viktig del av hälso- och sjukvårdens arbete för dig som har kranskärlssjukdom är att ge råd och information så att du kan få ett gott liv, trots din sjukdom. Råden kan gälla den fysiska förmågan. Många som har en kranskärlssjukdom blir osäkra på vad hjärtat orkar med. Kan man arbeta? Kan man motionera? Kan man resa bort? Hur påverkas sex- och samliv? Kranskärlssjukdom kan påverka den fysiska förmågan, men ofta är det rädsla som lägger hinder i vägen. Trots trötthet och bröstsmärta kan till exempel de flesta som har haft en hjärtinfarkt uppnå minst samma prestationsförmåga som före infarkten. Men det är viktigt att lära sig att lyssna till kroppens signaler och att anpassa sig till den nya situation som det innebär att ha en kranskärlssjukdom. Det är också viktigt att du får veta varför du behandlas på ett visst sätt. Varför får du ett visst läkemedel? Hur ofta behöver du ta det? Vilka effekter har det och vilka biverkningar kan det ge? Behovet av stöd kan också gälla andra frågor. För många människor förändras livet på ett genomgripande sätt när de drabbas av kranskärlssjukdom. Livet är inte längre en självklarhet. Känslan av att inte vara osårbar kan vara svår att hantera. Man kan bli handlingsförlamad och känna sig utsatt och otrygg. Den vårdpersonal som känner till din sjukdom kan hjälpa dig att gå vidare. Det är därför viktigt att du tar upp dina frågor och farhågor med din läkare, de sjuksköterskor du möter och kanske också med psykolog, sjukgymnast och arbetsterapeut. Det är också viktigt att du tar till dig den information du får. Det kan finnas många skäl till att du har svårt att göra det, särskilt under den första tiden efter att du fått veta att du har en kranskärlssjukdom. Fråga därför gärna många gånger, tills du känner att du förstår. Och ta upp de frågor som dyker upp efter hand. Kranskärlssjuksköterskor informerar och ger stöd Vid de flesta svenska sjukhus har läkare hjälp av särskilda kranskärlssjuksköterskor när det gäller förebyggande arbete. Kranskärlssjuksköterskorna arbetar bland annat med information om vilken kost som är lämplig och hur du kan sluta röka. De sysslar även med annan rådgivning, kontroll och uppföljning. Vårdkedja och vårdprogram För att du som lider av kranskärlssjukdom ska få så bra stöd och hjälp som möjligt är det viktigt att vårdpersonalen på sjukhuset samarbetar med den 9

läkare och de sjuksköterskor som du möter på vårdcentralen. Goda kontakter mellan hälso- och sjukvården och patientföreningen är också till fördel för dig som har kranskärlssjukdom. En god grund för en fungerande "vårdkedja" är ett lokalt vårdprogram för kranskärlssjukdom i varje landsting eller kommun. Läs mer om vårdprogrammen på sid 4. Du och dina anhöriga kan göra mycket själva Det finns mycket som du själv kan göra för att minska riskerna för att kranskärlssjukdomen utvecklas och blir allvarligare. I första hand handlar det om att sluta röka, att börja motionera regelbundet och att äta rätt slags fett och mer fibrer, till exempel frukt och grönsaker. Det kan också vara viktigt att lära sig att hantera stressiga situationer och ilska. För att lyckas med att själv påverka riskerna behöver du få information, stöd och uppmuntran från vårdpersonalen. Inte minst behöver du få veta hur det du gör påverkar bland annat kolesterolvärdet och blodtrycket. Det är också viktigt att dina anhöriga blir delaktiga i behandlingen och får veta vad de kan göra för att hjälpa och stödja dig. Ett bra sätt är att de lär sig hjärt-lungräddning för att snabbt kunna hjälpa dig om du drabbas av hjärtstopp eller andra akuta tillstånd. Träning och samtal tillsammans med andra Ytterligare stöd och hjälp kan du få från andra som är i samma situation som du eller som tidigare har varit det. Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund har ett omfattande eftervårdsprogram som kan komplettera hälso- och sjukvårdens hjälp och stöd. Läs mer om Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund. 10

Kärlkramp Vad är kärlkramp? Kärlkramp yttrar sig oftast som en tillfällig, hopkramande smärta i bröstet. I medicinska sammanhang används beteckningen angina pectoris. Beteckningen kommer av två latinska ord som betyder "sammanpressning" och "bröst". Oftast beror kärlkramp på att hjärtats kranskärl är åderförkalkade och att hjärtat därför får för lite blod. Bröstsmärtan utlöses när hjärtmuskulaturen behöver mer syre, till exempel vid fysisk eller psykisk ansträngning. Blodflödet räcker då inte för att föra in tillräckligt med syre och näring till hjärtat. Kärlkramp som har yttrat sig på samma sätt i minst två veckor utan tecken till försämring kallas stabil angina pectoris. Hur vanligt är det med kärlkramp? Kärlkramp är en vanlig sjukdom. Årligen drabbas ungefär 11 000 personer mellan 45 och 70 års ålder i Sverige av kärlkramp. Ungefär 95 000 personer i landet lever med kärlkramp. Ungefär hälften av dem som drabbas har så svåra symtom att det väsentligt begränsar deras dagliga liv. Bland medelålders personer är kärlkramp ungefär dubbelt så vanligt bland män som bland kvinnor. Med stigande ålder jämnas könsskillnaden ut. Bland personer som är äldre än 75 år är det ungefär lika vanligt med kärlkramp bland män som bland kvinnor. Hur ser prognosen ut vid kärlkramp? Prognosen vid stabil kärlkramp är numera relativt god. Nya läkemedel och nya möjligheter till kirurgiska ingrepp har bidragit till detta. Utsikterna kan vara sämre om man har nedsatt funktion hos vänster hjärtkammare eller om blodflödet är begränsat i flera av de största kranskärlen eller i vissa viktiga delar av kranskärlen. Kirurgiska ingrepp i kranskärlen kan dock ofta förbättra prognosen. Hur undersöks du vid symtom på kärlkramp? När din läkare utreder om du har kärlkramp behöver han eller hon dina svar på bland annat dessa frågor: Var sitter smärtan? Hur kan smärtan beskrivas? 11

Kommer smärtan vid ansträngning? Hur länge varar smärtan? Undersökningar för att utesluta andra diagnoser Flera olika undersökningsmetoder kan behövas för att utesluta att smärtan beror på andra sjukdomar och skador. EKG registreras i regel alltid vid utredning av kärlkramp. Även ekokardiografi används ganska ofta. I regel behövs en funktionsutvärdering av hjärtats arbetsförmåga innan läkemedel börjar användas i behandlingen. Även laboratorieprover är ofta aktuella för att se om du har till exempel blodbrist eller diabetes. Laboratorieprover kan även bidra till att kartlägga riskfaktorer för kranskärlssjukdom och ge underlag inför den fortsatta behandlingen. Undersökningar för att bedöma behandlingen Ytterligare undersökningar kan behövas för att bedöma vilken behandling som är bäst. Avgörande är vad du som lider av kärlkramp behöver. Om du är äldre och bara har lindriga symtom kan behandlingen ofta påbörjas direkt efter att diagnosen är ställd. Detsamma gäller om du har en form av kärlkramp som inte kan opereras. Kranskärlsröntgen kan behövas ganska snabbt efter att diagnosen ställts. Det gäller om du fått kärlkramp tidigt efter en hjärtinfarkt eller om du tidigt drabbats av kärlkramp efter ett ingrepp i kranskärlen. Myokardskintigrafi används i regel bara efter remiss från en specialist när kärlkramp utreds. Hur kan kärlkramp behandlas? Behandlingen vid kärlkramp syftar i regel till att minska eller ta bort symtomen på sjukdomen och att förebygga hjärtinfarkt. Riskfaktorer och ändrad livsstil Du som lider av kärlkramp behöver få ordentlig information om vad sjukdomen beror på och hur riskerna för att den utvecklas kan minskas. Även dina anhöriga behöver få veta detta. Utan ändrad livsstil kan värdet av läkemedelsbehandling och kirurgiska ingrepp vara begränsat. Läs mer om det förebyggande arbetet på sid 5. Läkemedelsbehandling Flera olika läkemedel används för att behandla personer med kärlkramp: 12

Alla som lider av kärlkramp behöver behandlas med acetylsalicylsyra, om det inte finns särskilda skäl emot det. Behandlingen minskar risken för framtida hjärtinfarkt och förebygger dödsfall. Den är livslång. Nitrater, bland annat nitroglycerin, behövs i regel alltid för att minska anfall av kärlkramp. Du som lider av kärlkramp kan själv ofta ta läkemedlet inför en väntad ansträngning. Läkemedel som minskar blodfetterna behövs inte sällan om kolesterolnivån är för hög. Behandlingen minskar påtagligt risken för hjärtinfarkt och dödsfall. Den kan också minska behovet av kirurgiska ingrepp. Betablockerare behövs ofta, särskilt vid kärlkramp som tydligt hänger samman med fysisk eller psykisk ansträngning. Behandling med betablockerare kan göra att man drabbas av färre kärlkrampsanfall. Kalciumantagonister behövs ofta, särskilt vid kärlkramp som även förekommer när man vilar. Vissa kalciumantagonister har visat sig vara lika effektiva som betablockerare vid kronisk kärlkramp. Kirurgiska ingrepp Ingrepp i hjärtats kranskärl övervägs i regel alltid när läkemedel mot kronisk kärlkramp inte givit tillräckligt bra resultat. Ingrepp kan också behövas när riskerna för hjärtinfarkt är särskilt stora. Ingreppen görs i första hand för att minska symtomen på kärlkramp. Hur allvarliga symtomen ska vara innan ett ingrepp behövs är något som du och din läkare tillsammans behöver överväga. Även måttliga symtom kan vara tillräckliga för att du som har kärlkramp ska känna dig hindrad i ditt vardagsliv. Två sorters kranskärlsingrepp kan bli aktuella: Ballongvidgning leder till lyckade resultat hos 90-95 procent av dem som behandlas på detta sätt. Risken att på nytt drabbas av kranskärlssjukdom efter ingreppet är dock relativt stor. Risken för återfall och komplikationer har dock minskat under senare år. Det finns inga säkra belägg för att ballongvidgning kan skydda mot hjärtinfarkt och för tidig död. Ballongvidgningar görs oftare bland yngre personer med kärlkramp. Kranskärlskirurgi - "by pass-operation" - har också blivit en allt säkrare metod. Risken för komplikationer ökar med åldern och vid kraftigt nedsatt funktion i vänstra hjärtkammaren. Diabetes och njursvikt ökar också risken. Risken att avlida i samband med en planerad by pass-operation är så låg som 1 procent. By pass- 13

operationer är vanligare bland personer med många förträngningar i hjärtats kranskärl. Det är viktigt att du som står inför ett beslut om kranskärlsingrepp informeras ordentligt om de olika metodernas fördelar och nackdelar och att du verkligen är delaktig i valet av metod. Ofta går det inte säkert att säga att den ena metoden är bättre än den andra. Behandlingen med ballongvidgning är lindrigare än behandlingen med kranskärlskirurgi. Riskerna för att kärlkrampen blir bestående är dock mindre vid kranskärlskirurgi. Den oro som du och dina närmaste kan känna inför ett kirurgiskt ingrepp ska tas på allvar inom vården. Målsättningen bör vara att du som patient inte ska behöva vänta mer än högst ett par månader för kranskärlsröntgen, ballongvidgning eller kranskärlskirurgi. Det går dock inte att uppnå överallt i landet idag. När den vanliga behandlingen inte hjälper Ibland hjälper inte de läkemedel som nämns här. Samtidigt går det kanske inte att göra något kirurgiskt ingrepp, till exempel på grund av att ett eller flera sådana ingepp gjorts. Detta kallas refraktär angina pectoris (refraktär betyder att kroppen inte svarar på en viss behandling). Du kan då behöva behandlas med andra, alternativa metoder. Tala med din läkare om detta. 14

Hjärtinfarkt och andra akuta tillstånd Vad är hjärtinfarkt? Blodflödet i ett av hjärtats kranskärl kan hastigt försämras om en förträngning brister och kärlet täpps till av en blodpropp. En plötslig spasm - det vill säga en krampryckning - kan också påverka flödet. Om blodflödet plötsligt försämras blir det brist på syre i den del av hjärtmuskulaturen som kärlet förser med blod. Syrebristen kan leda till hjärtinfarkt. Även andra akuta tillstånd kan uppkomma när hjärtat får för lite syre. Ett sådant tillstånd kallas instabil kärlkramp. Instabil kärlkramp skiljer sig från stabil kärlkramp genom att den snabbt försämras eller kan utlösas lätt. (Läs mer om stabil kärlkramp på sid 11.) Det som sägs här om hjärtinfarkt gäller även för instabil kärlkramp. Vilka är symtomen på hjärtinfarkt? Klassiska symtom på hjärtinfarkt är ihållande eller återkommande obehag och tryck eller smärta i bröstet. Smärtan kan stråla ut mot vänstra armen, nacken, underkäken eller ryggen. Men det är inte alltid smärtan som är det dominerande symtomet. Istället kan ångest, andfåddhet, illamående, matthet, svaghet och svimning kännas starkare. Äldre personer, kvinnor och personer med diabetes känner ofta sådana symtom. Ungefär hälften av alla som drabbas av hjärtinfarkt har haft "varningssymtom" under månaden före infarkten, särskilt under dagarna närmast före. Det kan ha varit kortare perioder av tryck eller smärta över bröstet, andfåddhet eller trötthet. Vad gör man i det akuta skedet? Ju tidigare behandlingen kan påbörjas vid akut hjärtinfarkt, desto bättre blir resultaten. Det är därför mycket viktigt att du som har en kranskärlssjukdom vet vilka symtom som är vanligast vid en hjärtinfarkt och vad du behöver göra om du känner dessa symtom. Dina anhöriga bör också få veta detta. Det är också bra om de kan hjälpa dig med hjärt-lungräddning om du drabbas av hjärtstopp eller andnöd. Följande allmänna rekommendationer gäller: Kontakta omedelbart larmcentralen (tel 112) vid alarmerande symtom som kraftig andfåddhet, ihållande oregelbunden hjärtrytm, långvarig matthet, medvetanderubbning eller svimning. Vid ihållande tryck över bröstet behöver du ofta snabbt få nitroglycerin och acetylsalicylsyra. Om besvären kvarstår efter 15 15

minuter behöver larmcentralen kontaktas så att du kan komma till närmaste sjukhus för hjärtintensivvård. Vänd dig till sjukhus med hjärtintensivvård om obehagen först går över men återkommer och då är tätare och utlöses lättare. Mål för hälso- och sjukvårdens räddningsinsatser Socialstyrelsen, den medicinska expertisen och de som samordnar landstingens arbete har satt upp mål för att du som har en kranskärlssjukdom ska få hjälp så snabbt som möjligt om du drabbas av en hjärtinfarkt: Det bör inte dröja mer än 30-45 minuter innan de flesta som får symtom som kan bero på hjärtinfarkt kontaktar hälso- och sjukvården. Efter att hälso- och sjukvården har kontaktats bör det i tätorter oftast inte dröja mer än 5-10 minuter innan någon som behärskar hjärtlungräddning är hos den sjuke. Efter den första kontakten bör det i tätorter inte dröja mer än 10 minuter innan kompetent vårdpersonal med tillgång till bland annat defibrillator och möjlighet att behandla symtom finns hos den sjuke. I glesbygd bör det inte dröja mer än 30 minuter. Tanken är att dessa mål ska skrivas in i vårdprogram i just ditt landsting eller din kommun. De som ansvarar för vården bör då också berätta vad de behöver göra för att uppnå målen och följa upp om de lyckas med detta. Hur undersöks du vid symtom på hjärtinfarkt? För att omedelbart kunna bedöma vad akut smärta eller akuta obehag i bröstet beror på behöver läkaren få veta hur du som har ont själv upplever symtomen. Det är också viktigt att registrera ditt EKG, även om inte alla med misstänkt hjärtinfarkt har tydliga EKG-förändringar. Ofta behövs även biokemiska analyser av blodprover. Ekokardiografi kan vara mycket viktigt för att utesluta andra diagnoser. Hur kan hjärtinfarkt behandlas? Behandlingen vid hjärtinfarkt och instabil kärlkramp syftar till att lindra smärta och ångest, minska skada och komplikationer samt förhindra återinsjuknande. 16

Akuta symtom Om du kommer till sjukhus med symtom på hjärtinfarkt tar den som ansvarar för vården omedelbart ställning till vilken behandling du behöver. Det kan gälla smärtlindring behandling för att lösa upp eventuell blodpropp behandling mot hjärtsvikt behandling mot oregelbundenheter i hjärtrytmen. Behandling för att lösa upp eventuell blodpropp kallas även trombolys. Trombolysbehandling har visat sig öka överlevnaden väsentligt hos patienter med akut infarkt och en kort tid till behandlingsstart. Helst ska behandlingen sättas in under de första timmarna. Ingen säker effekt uppnås vid behandling senare än tolv timmar efter smärtdebut. Tar det lång tid att komma till sjukhuset bör trombolysbehandlingen startas på vårdcentral eller i ambulans, om det går att ställa diagnos och genomföra behandlingen på ett säkert sätt. Om du har haft en hjärtinfarkt kan det hända att du får kärlkramp och att blodflödet till hjärtmuskulaturen försämras. Det finns också risk för att du drabbas av en ny hjärtinfarkt medan du ligger på sjukhus eller kort tid efter att du åkt hem. Ungefär var femte person som har drabbats av hjärtinfarkt får inflammation i hjärtsäcken (den säckformade hinna som omsluter hjärtat). Hjärtsvikt med nedsatt funktion hos vänstra hjärtkammaren och blodpropp på insidan av hjärtat är andra komplikationer som kan inträffa. Undersökningar och ingrepp i kranskärlen Tidigare har kranskärlsröntgen, ballongvidgning och bypassoperation oftast utförts när kranskärlssjukomen pågått en tid och kärlkrampen är stabil. Ny forskning visar att dessa ingrepp bör göras tidigt under sjukdomsförloppet, redan under första veckan om sjukdomen är instabil. Då ökar möjligheterna att överleva medan kärlkrampssymtomen och risken för hjärtinfarkt minskar. Särskilt gäller detta om du har instabil kärlkramp, med symtom som kvarstår trots läkemedelsbehandling eller där undersökningar visar tecken på dålig blodströmning i kranskärlen. 17

Efter det akuta skedet Efter det akuta skedet är vården på sjukhuset inriktad på att ge dig god omvårdnad. Du behöver information och kanske också smärtlindring. Komplikationer behöver förebyggas, övervakas och behandlas. Oftast finns det ingen anledning för dig att avstå från fysisk aktivitet under någon längre tid, om blodtrycket är stabilt och du inte har ont. På sjukhuset bedömer man vilka risker det finns för att du blir sjuk på nytt och vilka symtom som kan förväntas när man kommer hem. Oftast görs ekokardiografi och arbets-ekg för att bedöma riskerna. Prognosen efter akut kranskärlssjukdom påverkas i första hand av hur gammal du är, om hjärtfunktionen är nedsatt, om det finns allvarliga förändringar i kranskärlen och om hjärtrytmen lätt blir oregelbunden. Prognosen kan ofta förbättras och de fortsatta symtomen lindras. Alla som har haft hjärtinfarkt eller instabil kärlkramp behöver acetylsalicylsyra. De flesta behöver även få betablockerare under ett till två år efter det akuta skedet, om det inte finns särskilda skäl emot det. Rehabilitering Rehabilitering är en viktig del av behandlingen efter det akuta skedet. Syftet är att du som har drabbats av en hjärtinfarkt ska få hjälp och stöd för att kunna börja leva som vanligt igen. Hur detta bäst kan gå till behöver du och vårdpersonalen diskutera innan du åker hem från sjukhuset. En bra form för rehabiliteringen är att hälso- och sjukvården genomför ett "program" med information och utbildningar tillsammans med dig som har haft en hjärtinfarkt och helst också någon eller några av dina anhöriga. Hur programmet bör se ut avgörs utifrån dina behov och förutsättningar. Flera olika delar av vården behöver delta i rehabiliteringen. Samordningen sköts ofta av en kranskärlssjuksköterska. I samband med rehabiliteringsprogrammet är det i regel bra om vården erbjuder dina anhöriga utbildning i hjärt-lungräddning. Organiserad sjukgymnastik är en viktig del av rehabiliteringen. Sjukhuset erbjuder ofta sjukgymnastik, men även Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund har träningsprogram som är särskilt utformade för dig som har en kranskärlssjukdom. Sjukgymnastiken gör att du orkar mer. Den kan också göra dig säkrare på att du klarar av det du vill eller behöver göra. När dina anhöriga ser att du förmår göra olika saker blir de ofta mindre oroliga. 18