KARLSKOGA CENTRALA PENSIONÄRSFÖRENING 50 ÅR 1944 1994 1
Några anteckningar och minnen Från verksamheten inom Karlskoga Pensionärsförening - PRO Karlskoga Centrala Under 50 år 1944 1994 Karl A Andersson 2
Det kan finnas anledning till, att på föreningens 50-årsdag erinra om några händelser värda att ihågkomna från den verksamhet som föreningen bedrivit under de 50 gångna åren. I den återblick över föreningens verksamhet, som utgavs vid 40-årsjubiléet 1984, finns uppgifter och data från de flesta händelser och skeenden under tiden fram till 40-årsdagen. Vi vill ändå, men mera kortfattat notera en del sakuppgifter från de tidigare åren av föreningsverksamheten. Mycket har förändrats sedan föreningen bildades 1944. Andra världskriget, som påbörjades 1939 pågick ännu, med alla ransoneringar, svårigheter och bekymmer detta förde med sig. Pensionsåldern var fortfarande bestämd till 67 år och förtidspensioneringar förekom inte i samma utsträckning som numera är fallet. Biltrafiken var sparsam eftersom enda alternativa bränslet var gengas. Efter det att styrelsen för Folkpensionärernas Riksorganisation för västra distriktet i Göteborg hade vänt sig till Karlskoga Arbetarekommun och den dåvarande Fackliga Centralorganisationen i Karlskoga med önskemål om att bilda en pensionärsförening i staden, inbjöds alla pensionärer i Karlskoga till ett möte, som man höll den 20 oktober 1944. Alla de 53 pensionärerna anmälde sig omgående som medlemmar i den nybildade Karlskoga Pensionärsförening. Årsavgiften bestämdes till kr. 1:25, men den kom tydligen att bli i lägsta laget, eftersom man redan den 10 november höjde avgiften till kr. 1:40. Utan direkt jämförelse kan man begrunda den ekonomiska utvecklingen, med tanke på att vi nu 50 år senare betalar en avgift per år 120 kr. Verksamhetsområdet utgjordes av hela kommunen. Först långt senare uppstod, främst av praktiska skäl, krav på en uppdelning i flera pensionärsföreningar inom området. Mer om detta längre fram. Medlemsantalet ökade snabbt. Anslutningen till föreningens möten var redan från början mycket god. Man kallade till föreningsmöte en gång varje kvartal och om det ena mötet enbart fungerade som arbetsmöte så bjöd man den andra gången på underhållning och naturligtvis på kaffe. Ofta anlitades förtroendemän eller tjänstemän, bl.a. från socialvården för information och frågestunder. Under de första åren sammanträdde styrelsen i regel en gång varje vecka. Man hade avgiftsuppbörd och planerade för den närmaste tidens verksamhet. Föreningen begärde bidrag till bl.a. föreningsfester. Kommunen ställde sig välvilligt till denna begäran och arrangerade årliga dagsresor under sommaren till olika orter. Den första resan gick med extratåg till Nora och sedan vidare med bussar till Siggebohyttan 1946. Många orter besöktes under många år framöver, men efterhand blev resorna svåra att genomföra på grund av den stora anslutningen, varför man övergick till årliga pensionärsfester på Folkparken i Karlskoga. 1954 hölls 10-årsjubileum samtidigt som föreningens nyinköpta fana invigdes med ett tal av stadsfullmäktiges ordförande Fritz Berggren. För att finansiera faninköpet anordnades en insamling som gav tillräckligt för att betala de 650 kronor som fanan betingade i pris. Dopparedagen, som anordnades en lördag strax före jul, förekom under en följd av år under 70- och första delen av 80-talet. Det kunde ibland komma upp till 100 personer. Det var då öppet hus och man kom och gick efterhand. Det serverades juldopp med tillbehör samt kaffe som avslutning. Juldoppet och rotmosfesterna, som också de var omtyckta träffar, kanske kunde återupplivas? 3
Från förenings början var det kvartalsmöten som gällde, men man ordnade däremellan också fester, som t.ex. julfest och Lucia. År 1976 infördes månadsmöten med sommaruppehåll under som regel tre månader. Styrelsen bestod från början av fem personer, men utökades år 1967 till sju ledamöter. Från detta år ingick studieorganisatören i styrelsen. Från år 1978 består styrelsen av nio personer. Ett faksimil av första sidan av protokollet från det möte då Karlskoga Pensionärsförening bildades år 1944. 4
Sygruppen Sycirkeln På höstsidan 1962 tog styrelsen initiativ till en sycirkel inom föreningen. De första ledarna för cirkeln blev Majken Lindgren och Anna Sonneberg. Gruppen växte och var som störst uppe i 43 medlemmar år 1966. Gruppen skötte själva sin ekonomi och lämnade överskott som bidrag till föreningens kassör. Senare ändrade man denna rutin så att hela gruppens ekonomiska verksamhet fick ingå direkt i föreningens bokföring. Man bedriver också hemarbete men samlas varannan vecka på Höstsol. Numera finns endast kvinnor med i sygruppen, men det har framkommit önskemål om att även några män borde kunna tillföras i gruppen. Utan någon som helst överdrift kan konstateras att sygruppen med sina alster och broderier i hög grad bidragit till föreningens ekonomi genom utlottningar på möten och sammankomster. Vid ett och kanske fler tillfällen har enbart av gruppens tillverkade varor varit tillräckliga att fylla ett helt lotteri i föreningens regi. De som under lång tid stått i ledningen för sygruppen och fortfarande leder densamma är Amy Boer och Maj Löfstrand. Två kvinnor, som under lång tid och på flera områden arbetat för föreningens bästa, är Amy Boer och Maj Löfstrand, på föreningsmötet kanske mest kända som lottförsäljare. Några andra, som gjort sig förtjänta att nämnas i detta sammanhang är Dagny Karlsson, Anna Karlsson, Edit Östlund och Karla Körner. Underhållning och sång Den egna sånggruppen framträdde för första gången på mötet den 10 december 1958. Tidigare hade dock ofta medlemmar mera enskilt framträtt och roat publiken på olika sammankomster. 5
Man gladde sig nu av att på ett par månaders tid kunnat samla en grupp sångare och musiker till ett arbetsdugligt sångarlag. Visst fanns det vissa problem, man saknade bl.a. en pianist. Det ordnade sig efter hand och till en början fick man låna Folkets Hus piano. Först på hösten 1970 inköpte föreningen ett piano att placeras i den egna lokalen, Höstsol. Innan dess övade sång- och musikgruppen i Folkets Hus. Den i Karlskoga välkända pianisten Calla Pettersson trakterade det nya pianot vid invigningen den 1 oktober. Stadsfullmäktiges ordförande Edvin Carlsson höll tal och invigde instrumentet. I mars månad 1975 utflyttade en medlemsgrupp och bildade den Södra PRO-föreningen. Vid detta tillfälle följde hela sånggruppen med till den nybildade föreningen. Efter några månader kunde vi i den gamla föreningen bilda en ny sånggrupp med Herman Ångman som ledare. Trion Ekmans kapell anslöt sig till sångarena och man kunde glädja sig en fin underhållningsgrupp med både sång och musik på programmet. PRO Centralas sångare och musikanter har under åren som gått varit mycket uppskattade och har uppträtt såväl vid föreningens möten som på andra föreningars sammankomster samt ofta även på servicehusen. Nuvarande sångledare är Karin Jansson och pianisten är Bertil Pettersson. Studieverksamheten Studier i cirkelform eller på annat sätt, har alltsedan föreningens början bedrivits av medlemmarna, det vet man av, även om det endast finns sparsamma anteckningar härom under de första åren av verksamhet. På 60-talet har emellertid omfattningen av studieverksamheten ökat i omfång. 25 cirklar med 267 deltagare studerade varierande ämnen 1967. Karlskoga Folkhögskola anordnade under denna tid treveckorskurser innehållande 25 studietimmar för pensionärer. Skolans lärare svarade för undervisningen. Det har nämnts att ett 40-tal pensionärer deltog i dessa kurser år 1968. 1976 rapporterades 14 studiecirklar med 157 deltagare. Om man jämför medlemsantalen i dessa år, kan man se, att år 1967 hade föreningen över 1000 medlemmar, under det att endast c:a 700 var registrerade 1976. Under det senaste decenniet, 1980-talet, liksom början av 90-talet har studiefrekvensen varierat, men genomsnittet har varit 11 á 12 cirklar per år med i genomsnitt 115 deltagare. Av de ämnen som studerats kan nämnas, litteratur, släktforskning, internationell dans, landskapscirklar, inlandsbanan med fler ämnen. I regel varje år har några studerat vid PRO:s Folkhögskola i Gysinge under en eller flera veckor. Som studieorganisatör har under senare år fungerat Dagny Karlsson, Ture Viksten, Greta Eriksson, Karl Andersson och Olga Engström. Gymnastik, motion och friskvård 1965 tillsattes en kommitté för att snarast möjligt kunna starta en grupp med motionsgymnaster. Det gick så bra, att man efter mindre än två år kunde hålla uppvisningar och räkna in ett trettiotal pensionärsgymnaster. 1979 var ett gott år för motionsverksamheten. Man var i full gång med olika verksamheter. Korporationsförbundets karlskogaavdelning bistod med råd och information. Korpen har varit ett gott stöd för föreningen då det gäller denna verksamhet under alla år. På programmet har stått och står fortfarande bl.a. bowling, promenader, cykelturer och seniordans internationell dans. Då det gäller bowling, har man för närvarande fyra lag med tillsammans 15 deltagare. I dansen deltar c:a 25 personer och promenaderna brukar samla upp till ett 20-tal deltagare. Vid utflyttningen till den nybildade Södra PRO-föreningen år 1975 följde hela motionsgruppen, liksom också sångarna med till den nya föreningen. Det gällde att ta nya tag och det dröjde inte så lång tid förrän verksamheten var igång. 6
Hilmer Reinholdsson var under många år och långt in på 70-talet ledare för motionsgrupperna. Därefter övertog Martin Nilsson för en tid ansvaret för verksamheten. Stig Blomkvist är den person som sedan flera år tillbaka svarar för friskvården och motionsverksamheten. Reseverksamheten Man säger ibland att pensionärerna är ett resande släkte. Då man blir fri från jobbet och om hälsan hänger med och kassan så tillåter, är det frestande att resa ut och se andra orter och någon gång också andra länder. Under den tid man hade ett arbete fanns ofta inte samma möjligheter till resor. Under de första åren av föreningens verksamhet fanns inte samma möjligheter till resor som senare, men redan 1946 åkte man med kommunalt bistånd på en dagsresa till Siggebohyttan. På den tiden ordnade pensionärsdistriktet årliga pensionärsdagar för sina medlemmar på någon större ort inom distriktet. Det blev stora folksamlingar som ofta uppgick till ett par tusen personer. Då Värmlands distrikt höll sin pensionärsdag i Karlskoga hade ett 50-tal bussar sökt sig hit. Räknar man med hemmapubliken, kom man säker över 2000 personer. Under de första decennierna förekom ofta att föreningarna på olika orter besökte varandra. Värdföreningen kunde då bistå med beställningar av exempelvis lokaler och förtäring. Numera finns ju mycket större möjligheter att själva göra beställningar. Under det sista årtiondet har de lokala PRO-föreningarna till stor del överlåtit arrangemangen av längre utlandsresor till researrangörer i Samorganisationen. Detta innebär inte att föreningarna slutat arrangera flerdagsresor till t.ex. Norge, Danmark, Åland med fler närliggande länder. Under de senaste tio åren har resefrekvensen varierat något, men omfattningen har knappast minskat trots ökande priser och kostnader i övrigt. Ser man på genomsnittet har årligen 7 dagsresor och två till tre under mer än en dag förekommit. En mångfald av orter har besökts under åren som gått. Resorna till hemligt mål har alltid varit särskilt populära. Bland resor med övernattning har besökts bl.a. Skåne, Bornholm, Hälsingland samt en del utlandsresor. Det har alltid gått lättast att samla grupperna till endagsresor. Dels blir det billigare jämfört med längre resor, men det kanske ofta är lika avgörande då man väljer resa, att man kan komma hem till sin egen bädd då kvällen kommer. Under större delen av 80-talet tjänstgjorde Dagny Karlsson som reseledare. Efter Dagny så kom Gunnel Johnson som ansvarig för reseverksamheten. En särskild resekommitté är sedan många år utsedd att biträda reseledaren. Kontakt- och väntjänst Redan år 1948 var man inom föreningen införstådd med hur viktigt det är med regelbundna kontakter med medlemmarna liksom också bland medlemmarna emellan. Det upprättades en kontaktverksamhet med till en början tre kontaktpersoner för områdena Aggerud, Karls-Åby och Västra Rävåsen. Senare utvidgades denna verksamhet till att omfatta också Bråten, Immetorp och Skranta. Hur länge denna första kontaktverksamhet pågick, finns inga säkra uppgifter om. Troligtvis fanns den kvar åtskillig tid framöver. År 1963 hade det bildats en fristående förening i syfte att frivilligt besöka ensamma gamla, prata med dem och läsa högt för de som inte själva längre förmådde läsa böcker och tidningar. Ragnar Kling, tidigare verksam som lärare, informerade om denna verksamhet och framhöll hur viktigt denna kontakt- och väntjänst var. Tyvärr kom detta lovvärda försök till introduktion inte i någon högre grad att aktivisera kontaktverksamheten inom föreningen. 7
Den kontakt- och väntjänst som numer med framgång tillämpas i föreningen påbörjades dock i början på 80-talet. 1984 startades den första studiecirkeln i ämnet. Kursboken hette Människors möte. Senare har denna bok avlösts av en nyare, nämligen Vänner emellan. Föreningens verksamhetsområde har uppdelats i områden som varierar något i storlek, men riktpunkten bör vara att området skall omfatta 15 á 20 medlemmar. Varje ombud åter sig ett område och svarar för kontakten inom detta område. Kontakt hålles med alla medlemmar och meningen är att man skall lämna aktuell information till dem. Avsikten är ju också att man med denna kontakt skall upptäcka och känna till de medlemmar som behöver särskild kontakt och omsorg. Detta kan ske genom såväl regelbundna besök som även telefonsamtal. Det är viktigt att de medlemmar som har svårt all längre komma till föreningsmötet får aktuell information vad som händer inom föreningen. Gruppen sysslar också med medlemsanskaffning och mycket av tiden går åt till detta. När detta skrivs är vi 16 á 17 ombud, men vi behöver flera eftersom vi tänker besätta ytterligare några områden, dessutom ör det så att ibland några som inte längre orkar delta i arbetet, och de skall ju ersättas. Stig Blomkvist är den styrelsemedlem som är ansvarig för denna del av föreningens verksamhet. Hjalmar Gullberg: Människors möte Om i ödslig skog ångest dig betog kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog Giva om vägen besked därpå skiljas i fred: sådant var främlingars möte enligt uråldrig sed Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. Invandrare som medlemmar i PRO De flesta av de invandrare som nu tillhör föreningen är sverige-finnar, men det är endast ett 15- tal. Flera av dessa finländare skulle vilja komma med i PRO, men den största svårigheten är ju den stora språkskillnaden. Det är många av de äldre sverige-finnarna som inte behärskar vårt språk och de känner sig då lätt uteslutna i gemenskapen. 1987 gjordes en sondering i syfte till, att bilda en finsk-språkig PRO-förening eller klubb i Karlskoga eftersom många finländare är bosatta här. För att närmare kunna utröna denna möjlighet, deltog fyra medlemmar från vår förening, därav två från styrelsen och två finsktalande, i en kurs för sverige-finnar i Axvallas folkhögskola. Bland kursledningen fanns där också en representant för Finska föreningarna i Sverige. Det visade sig att denna representant inte visade något större intresse för PRO-föreningar med sverige-finnar, utan visade i stället ett visst motstånd när det gäller denna form av organisation. Det kan vara möjligt att man från de finska föreningarna sida anade framtida konkurrens från PRO. Vid en senare genomgång av kursresultatet bedömdes läget så, att det inte fanns större förutsättningar för någon finsk PRO-förening i Karlskoga, men att man räknade med att denna fråga är av sådan art, att den borde tas upp på nytt längre fram i tiden. Medlemsantalet har under åren framåt i tiden så gott som oavbrutet ökat. De 53 medlemmarna som var med och bildade föreningen var inställda på att värva medlemmar. Efter 10 år hade föreningen 600 medlemmar. Det högsta medlemsantalet synes ha uppnåtts 1971, då man hade 1224 medlemmar vid årets början. 8
Det blev nog ohanterligt med administrationen av så många medlemmar och detta var nog en av anledningarna till att man började dela upp sig på flera PRO-föreningar. Först kom Östra PROföreningen den 6 december 1972, därefter bildades Södra PRO-föreningen den 23 mars 1975 och sist kom Västra PRO-föreningen som bildades i april månad 1979. På så sätt minskade antalet medlemmar så att man vid årsskiftet 1979-1980 var nere på ett medlemsantal av 579. Vid respektive års början hade PRO Karlskoga Centrala följande medlemsantal: År Antal År Antal 1985 491 1990 576 1986 508 1991 573 1987 513 1992 578 1988 533 1993 564 1989 549 1994 568 Medelåldern är nu, 1994, 74,2 år. En varm dag vid Lillsjöstrand. Stig Blomkvist, Bertil Pettersson och Manfred Teodorsson Representation Liksom de flesta föreningar har också PRO Karlskoga Centrala kommit att efter hand bli representerad i flera föreningar och sammanslutningar. Följande kan noteras: PRO:s Samorganisation, Kommunens Pensionärsråd, Landstingens Pensionärsråd, ABF Karlskoga-Degerfors, Folkets Husföreningen i Karlskoga, Solbringens gårdsråd samt Pensionärsföreningarnas i Karlskoga Samarbetskommitté. Den sistnämnda kommittén, som har 5 á 6 år på nacken, har i huvudsak ärnat sitt intresse åt bostadsförsörjningsfrågor, äldreboende, trafik o.d. Föreningen äger andelar i Fonus samt är också medlem i Gysinge Herrgårds Intresseförening. 9
Händelser i nuet och vad kan framtiden ge oss? Även en pensionärsförening kan ändra sig en aning med hänsyn till människors behov och tidens krav på oss. De flesta tycker kanske att ingenting förändras från dag till en annan och det är väl sant. Men på lite längre sikt ser vi att allt kanske inte är precis som förut. Ibland kräver samhället att vi ställer upp på något förslag, ibland något annat. Ofta är det positiva saker som då seniordansen började på allvar intressera oss. Eller då sedan några år kontakt- och väntjänsten kom igång mera utbrett. Det kan ju också vara något helt annat, som vi tycker är svårt att ta till oss. De senaste tre fyra åren har för föreningens del inneburit knappare ekonomiska villkor i takt med att kommunen ålagts s.k. sparbeting. Följden har blivit att föreningarna och inte minst pensionärsföreningarna fått känning av de hårdare villkoren. Mötes- och lokalhyror har höjts och det kontanta årliga anslaget från kommunen under bara det senaste året sänkts med en tredjedel. En annan åtgärd, kommunen ville genomföra var, att föreningen skulle flytta ut från Nämndhuset och Höstsol, där vi haft våra lokaler i över 30 år, till en kontorsbarack på skolgården i Loviselund, som ligger i utkanten av föreningens verksamhetsområde. Skälet till denna flytt, som också inbegrep Kommunals pensionärsförening sades ha sin grund i en önskad omfördelning av lokalerna mellan ungdomar och äldre, men hade säkert också ekonomiska motiv. Förslaget behandlades på septembermötet 1993 och mötte där en stark missnöjesdebatt. Efter en månas tid hade en kompromisslösning genomförts. Det överenskoms att de tre berörda föreningarna fick dela på lokalerna i Höstsol. Det gällde PRO Centrala, PRO:s Samorganisation och Kommunals Pensionsförening. Det innebar att alla föreningarna fick mindre utrymme att disponera. Det hade ändå det goda med sig att lokalerna renoverades samtidigt med omflyttningen. Vi vet naturligtvis inte så mycket om vad framtiden kan ha att erbjuda oss pensionärer. Om vi ändå är en smula optimister kan vi hoppas att vi som föreningsmedlemmar liksom våra efterkommande skall både ha lust och förmåga att ta vara på de möjligheter, som ges, för att på bästa sätt fullgöra vår verksamhet. Den verksamheten som vi finner så nyttig och nödvändig för att skapa kontakt och gemenskap oss medlemmar emellan. Inte minst viktigt är det, att gentemot samhället alltid så långt vi kan, bevaka pensionärernas intresse. 10
Styrelsen år 1994 Den främre raden: Gunnel Jonsson, Anders Jonsson, Herta Palovaara och Inez Brattström. Ben bakre raden: Stig Blomkvist, Olle Blomgren, Knut Lööf, Olga Engström och Kjell Nilsson. Ej närvarande då kortet togs var Sven Andersson. Styrelsemedlemmar 1985 1994 1985 1986 1987 Ordförande Henry Carlsson Henry Carlsson Nils Söderholm Kassör Karl Andersson Karl Andersson Karl Andersson Sekreterare Britta Johansson Britta Johansson Britta Johansson V. ordförande Astrid Remmegård Nils Söderholm Nils Thuvander Bitr. kassör Stig Blomkvist Stig Blomkvist Stig Blomkvist V Sekreterare Dagny Karlsson Eric Berglund Eric Berglund Övriga Greta Eriksson Dagny Karlsson Dagny Karlsson Thure Joelsson Greta Eriksson Thure Joelsson Nils Söderholm Thure Joelsson Gunnel Johnson 11
1988 1989 1990 Ordförande Nils Söderholm Nils Söderholm Nils Söderholm Kassör Bertil Selander Bertil Selander Bertil Selander Sekreterare Inez Brattström Inez Brattström Inez Brattström V. ordförande Nils Thuvander Nils Thuvander Nils Thuvander Bitr. kassör Stig Blomkvist Stig Blomkvist Stig Blomkvist V Sekreterare Eric Berglund Eric Berglund Eric Berglund Studieorganisatör Olga Engström Olga Engström Olga Engström Reseledare Gunnel Johnson Gunnel Johnson Gunnel Johnson Övriga Brita Johansson Britta Johansson Sven Andersson 1991 1992 1993 Ordförande Nils Thuvander Herta Palovaara Herta Palovaara Kassör Bertil Salander Anders Jonsson Anders Jonsson Sekreterare Inez Brattström Inez Brattström Inez Brattström V. ordförande Herta Palovaara Nils Thuvander Nils Thuvander Bitr. kassör Stig Blomkvist Stig Blomkvist Stig Blomkvist V Sekreterare Eric Berglund Eric Berglund Eric Berglund Studieorganisatör Olga Engström Olga Engström Olga Engström Reseledare Gunnel Johnson Gunnel Johnson Gunnel Johnson Övriga Sven Andersson Sven Andersson Sven Andersson 1994 Ordförande Kassör Sekreterare Herta Palovaara Anders Jonsson Inez Brattström V. ordförande Kjell Nilsson Bitr. kassör V Sekreterare Stig Blomkvist Olle Blomgren Studieorganisatör Olga Engström Reseledare Gunnel Johnson anm: Åren 1985-1987 fungerade Dagny Karlsson Övriga Sven Andersson som reseledare 12
Pensionärsmöte i glesbygd Pensionärsmöte i glesbygd Den gamla bygdegården doftande av kaffe vedspis skurgolv Vi är 32 medlemmar sa ordförande stolt - Fast en är död. Han dog i våras.. Han hade betalat årsavgiften så vi räknar honom hela året ut Vilken lycka att tillhöra en gemenskap där man räknas även efter sin död. Winnie Törnqvist 13