A R K E O L O G I O C H K U L T U R H I S T O R I A 6 2 Eklunda schakt, arkeologisk schaktövervakning 1 Elise Hovanta Eklunda schakt Arkeologisk schaktövervakning i Rångsta 2013 Hedesunda socken fornlämning 392 Gästrikland B
2 Eklunda schakt, arkeologisk schaktövervakning 392 393 391 kabelschakt Fig. 1. Översiktskarta över ledningsschaktkontrollen i Eklunda, Rångsta, Hedesunda socken i Gästrikland. Lila streck visar ledningsschaktet nära fornlämning 392. Blå markeringar är fornlämningar i FMIS; 393 är en stor stenåldersboplats, 391 är en slaggförekomst. Skala 1:10000. Lantmäteriet Gävle 2010. Medgivande I2010/0240. Stigfinnaren Arkeologi och kulturhistoria AB 2015 Kontaktuppgifter: Stigfinnaren Arkeologi, Bysjövägen 17, 810 40 Hedesunda Tel. 0291-700 28, 070-399 17 12 www.stigfinnaren.nu info@stigfinnaren.nu Samtliga foton är tagna av Elise Hovanta, om inte annat anges. Omslagsbild: Den varma jorden ångar i den -22 kylan. Digitaltryck 25 ex: Strömbergs Sandviken 2015 ISSN 1403-9370 Innehåll Bakgrund och uppdraget 3 Syfte och metod 3 Topografi och fornlämningsmiljö 4 Resultat 4 Sammanfattning 6 Administrativa uppgifter 6 Referenser 7 Internet 7 Arkiv 7 Litteratur 7 Bilaga 1. 14 C-analys 7
Eklunda schakt, arkeologisk schaktövervakning 3 Bakgrund och uppdraget Gävle Energi planerar en ny dragning av en elledning i Eklunda i Rångsta, Hedesunda socken i Gästrikland (fig. 1). Ledningen går från Hedfallsvägen i väster till Norra Gävlevägen i öster, rakt över en dalgång med åkrar, i vars lågpunkt Rångstaån rinner. Ledningen borrades under ån, medan delar av ledningen grävdes ned i ett 100 + 65 meter långt schakt i åkern på vardera sidan av ån. I närheten av ledningens västra ände har tidigare en trindyxa hittats (fornl. Hedesunda 392, fig. 2). På motsatta sidan dalgången ligger den stora stenåldersboplatsen som heter Hedesunda 393 där det i åkermarken under en 15-årsperiod hittats ett 80-tal trindyxor samt avslag i kvarts, flinta eller tuff, dessutom skärvsten (fig. 2 och 3). Med tanke på stenåldersfynden och boplatserna i området beslöt Länsstyrelsen Gävleborg att en arkeologisk schaktövervakning skulle ske i samband med nedgrävningen av ledningen (Länsstyrelsen dnr. 431-284-13). Stigfinnaren Arkeologi och kulturhistoria consulting (sedan 2015-01-01 Stigfinnaren Arkeologi och kulturhistoria AB) gavs uppdraget med schaktövervakningen. Gävle Energi bekostade det arkeologiska uppdraget. Nedgrävningen av ledningen, och därmed schaktövervakningen, skedde den 18 21 januari 2013 i -22 kyla. Fig. 2. Det här är den tríndyxa som hittats i åkermarken vid Eklunda någon gång före 1981. Arne Borg var upphittaren och brukaren av åkermarken. Yxan är 125 mm lång, här återgiven i skala 1:2. Foto: okänd. Syfte och metod Syftet med schaktövervakningen var att styra undan kabeldragningen från eventuella mer komplexa anläggningar eller kulturlager. Förundersökningen skulle klargöra fornlämningens utbredning inom schaktet samt bedöma kulturlagers, anläggningars och fynds karaktär, mängd och bevarandegrad. Undersökningen syftade dessutom till att preliminärt datera och tolka fornlämningen. Om någon anläggning framkom ämnade dessa dateras med 14 C. Nedgrävningen av elkabeln skedde med en traktorgrävare med smalskopa. Schaktövervakningen skedde längs den sträcka av ledningen som grävdes ned i marken. Schaktet, som var delat i två delar på vardera sidan av Rångstaån, grävdes totalt 165 m långt, 0,6 m brett och ca 1 m djupt. Schaktet på västra sidan av ån var 100 m långt, medan det var 65 m långt på åns östra sida (fig. 1 och 4). Hela schaktgrävningen kontrollerades av en arkeolog. Igenläggningen av schaktet följdes inte av arkeolog. Fig. 3. Miljön vid den forna havsviken längs nuvarande Rångstaån. I norr på kartan (röd markering) är stenåldersboplatsen Svarta Jorden. Den stora blå markeringen är stenåldersboplatsen 393. Längs kartans västra kant löper väg 56 med det vägområde som utreddes 2014. Karta ur: Hovanta & Groop 2014.
4 Eklunda schakt, arkeologisk schaktövervakning Topografi och fornlämningsmiljö Området utgörs av brukad åkermark på vardera sidan av Rångstaån, och där åkermarken sluttar svagt ned mot ån. Hedesunda är en rik fornlämningsbygd med många stenåldersboplatser från mesolitisk och neolitisk tid, järnålderslämningar i form av gravar och gravfält, järnframställningsplatser och kolningslämningar. Ett 30-tal förhistoriska byar fick under medeltiden sällskap av ett 30-tal bybildningar genom uppodlingar i den ursprungliga bygdens utkanter och skogsområden, varav flertalet med medeltida anor. Undersökningsområdet ligger 55 60 meter över havet, vilket innebär att platsen var kustanknuten för mellan 4800 och 5700 år sedan. Fyndplatsen med trindyxan ligger ca 58 meter över havet. Den stora stenåldersboplatsen 393 på östra sidan dalgången ligger 58 62 meter över havet. Vid Rångstaån längst ned i dalgången ligger höjden över havet på 55 meter och här var en långsmal havsvik för 4800 år sedan. På den nära 3 hektar stora stenåldersboplatsen 393 har under en 15-årsperiod hittats ett 80-tal trindyxor och otaliga avslag och kärnor i kvarts, flinta eller tuff samt skärvsten. Det var de historieintresserade äldre bröderna Anton och Torsten Eklund i Hedesunda som uppmärksammade alla stenartefakter som plöjdes runt i åkerjorden här. Boplatsen ligger på en sandterrass och östsluttning vid en forntida havsvik (fig. 1 och 3). Strax norr om undersökningsområdet ligger den stenåldersboplats som kallas Svarta Jorden (fig. 3). Boplatsen ligger 60 65 m ö h på en östsluttande sandterrass vid en tidigare havsvik. Svarta Jorden-boplatsen blev känd redan under 1980-talet då Hedesundabröderna och hembygdsforskarna Anton och Torsten Eklund började hitta stenyxor på åkrarna. Här har hittats ett 25-tal trindyxor samt avslag i kvarts och flinta. Boplatsen kan komma att beröras av breddningen av väg 56 (Hovanta & Groop 2014). En stenåldersboplats har tidigare delundersökts i Hedesunda socken (Länsstyrelsen Gävleborg dnr. 432-8435-06). I samband med utbyggnaden av kraftledningen Fenno- Skan förundersöktes en boplats som tidigare påträffats i samband med utredning (Hovanta & Guinard 2007). Boplatsen, kallad Spånmyran, ligger ca 73 m ö h i ett skogsparti några kilometer östnordöst om Hedesunda centrum. Vi förundersökningen påträffades både kvarts och porfyr samt en slipsten av sandsten. Några kvartsavslag blev föremål för mikroskopisk bruksskadeanalys, och denna kunde påvisa att något av avslagen använts för att skära i kött med. Dateringen baserad på landhöjningen och fyndet av en handtagskärna, visade att boplatsen troligen varit strandbunden ca 4800 4900 f. Kr. (Hovanta & Guinard 2007). Resultat Kylan, -22, gjorde schaktövervakningen onödigt svår. Eftersom marken var täckt av ett ca 0,4 m tjockt snötäcke var jorden under snön inte frusen, men så snart som jordmassor grävdes upp frös jorden inom ett par minuter. Under dessa fåtaliga minuter spadades snabbt igenom skoptag för skoptag i syfte att hitta fler artefakter. Schaktkanterna gran- 392 A2 A1 Fig. 4. Kabelschakten på vardera sidan av Rångstaån är 100 och 65 meter långa. I schaktet hittades rester efter två möjliga härdar. På grund av den stränga kylan kunde anläggningarna inte dokumenteras närmare, utan mättes bara in.
Eklunda schakt, arkeologisk schaktövervakning 5 Fig. 6. Anläggning 1, en möjlig härdrest, syntes i västra kabelschaktets mitt. Anläggningen fotades och beskrevs innan den frös till is. I anläggningen togs ett kolprov för 14 C-analys. Foto mot norr. Fig. 5. Kabelgrävningen och schaktövervakningen skedde i -22 kyla. Bilden visar schaktets västra del fotat mot öster. Det ångar av den varma jorden, som omedelbart frös i kylan. skades också. Efter ett par minuter var möjligheten att hitta och se något borta, eftersom jorden frös ihop. Det västra schaktets matjordslager var ca 0,3 m tjockt och under detta vidtog finmo och lera. Det östra schaktets matjordslager var ca 0,3 m tjockt. I östra schaktets västligaste 25 meter var lera under matjorden, men detta övergick till sand på högre höjd i schaktets östligaste delar. I västra schaktets mitt syntes en mörkfärgning, möjligen en härdrest (A1), strax under ploglagret, d v s ca 0,3 m under marknivån. Mörkfärgningen syntes i båda väggarna i kabelschaktet, och var ca 0,8 m bred. Enstaka skärvstenar fanns i anläggningen (fig. 4 och 6). Anläggningens djup var ca 0,35 m. I mörkfärgningen togs ett kolprov, vilket vedartsbestämts hos Vedlab. Vedartsanalysen visade att det fanns mycket grankol i provet. Provet kunde förväntas ge hög egenålder vid datering (Danielsson). Granar kan bli 400 år gamla, men vanligen inemot 200 år. En av de utvalda kolbitarna av gran skickades för 14 C-datering till Ångströmlaboratoriet i Uppsala (provnr. Ua-50996). 14 C-analysen visade 782±33 år BP, vilket kalibrerat blir 1205 1285AD med 94,3 % säkerhet (fig. 8). Men eftersom granprovet hade hög egenålder, kan dateringen kanske rimligen ligga inom intervallet 1000 1300 e. Kr. I västra schaktets västra ände syntes en mörkfärgning, möjligen en härdrest (A2), strax under ploglagret, d v s ca 0,3 m under marknivån. Anläggningen syntes i kabelschaktets norra vägg. Enstaka skärvstenar fanns i anläggningen, som var ca 0,12 m djup. Mörkfärgningen var ca 0,4 m stor Fig. 7. Anläggning 2, en möjlig härdrest, syntes i västra kabelschaktets västra ände. Anläggningen fotades och beskrevs innan den frös till is. I anläggningen togs ett kolprov för 14 C- analys. Foto mot norr. Fig. 8. 14 C-analysen av A1 visade att härdresten kan vara tidig- eller högmedeltida.
6 Eklunda schakt, arkeologisk schaktövervakning Sammanfattning Fig. 9. 14 C-analysen av A2 visade att härdresten är sentida, 1650 1900-tal. (fig. 4 och 7). Uppskattningsvis halva anläggningen kvarligger strax utanför kabelschaktet. I mörkfärgningen togs ett kolprov, vilket vedartsbestämts hos Vedlab. Vedartsanalysen visade att det fanns tallkol i provet. Provet kunde förväntas ge hög egenålder vid datering (Danielsson). Tallar kan bli 700 år gamla, men vanligen inemot 400 år. En av de utvalda kolbitarna skickades för 14 C-datering till Ångströmlaboratoriet i Uppsala (provnr. Ua-50997). 14 C-analysen visade 141±32 år BP, vilket kalibrerat blir 1660 1950 AD med 95,4 % säkerhet (fig. 9). Men eftersom tallprovet hade hög egenålder, kan dateringen t o m ligga inom ett ännu längre tidsspann, kanske ned i högmedeltiden. De båda härdarna kan med tanke på främst tallprovets höga egenålder faktiskt vara samtida och påvisa aktiviteter från högmedeltiden i området. Förundersökningen kunde besvara några av de frågeställningar som ställdes upp. De båda härdresterna kan inte knytas ihop med det tidigare trindyxfyndet, vilket än så länge står för sig själv som ett lösfynd. Det finns bevarade anläggningar under matjorden, men inga kulturlager. Huruvida ytterligare fynd finns i matjorden kan inte besvaras p g a den kyla som rådde vid schaktningen. Trindyxfyndet dateras till 4800 5700 före nutid med hjälp av landhöjningen, om man förutsätter att den varit strandbunden och representerar en stenåldersboplats. De påträffade härdresterna tolkas som spår efter tidigeller högmedeltida aktiviteter i området. Kanske finns det spår efter en medeltida bebyggelse i närområdet, förslagsvis på befintlig gårdstomt närmast söder om kabelschaktet. Men en av härdarna kan även ha uppkommit under de senaste 300 åren. Inga av de historiska kartorna visar någon bebyggelse i området förrän vid laga skiftet 1867, då två gårdar byggts här, varav den ena är Eklunda närmast norr om kabelschaktet (V19-90:3, 21-HED-267). I slutet av januari 2013 gjorde Stigfinnaren Arkeologi en schaktövervakning i ett åkerområde i Rångsta, Hedesunda socken i Gästrikland. En elledning skulle grävas ned rakt över en dalgång längs en 100 + 65 meter lång sträcka på vardera sidan av Rångstaån. Schaktet grävdes 0,6 m brett och ca 1 m djupt. I området har tidigare hittats en trindyxa varför Länsstyrelsen Gävleborg beslutade om en schaktövervakning (dnr 431-284-13). Den kraftiga kylan vid grävningstillfället, -22, försvårade arbetet avsevärt, emedan jorden som grävdes upp frös omedelbart liksom schaktkanterna. Vid undersökningen påträffades två mörkfärgningar, möjliga härdar, vilka dokumenterades med foto och beskrevs. Mörkfärgningarna ligger ca 25 50 meter söder och sydväst om den tidigare fyndplatsen för stenyxan. De båda härdresterna kan inte knytas ihop med det tidigare trindyxfyndet, vilket än så länge står för sig själv som ett lösfynd. Med hjälp av landhöjningen kan trindyxfyndet dateras till 4800 5700 före nutid, om man förutsätter att den varit strandbunden och representerar en stenåldersboplats. De båda påträffade anläggningarna innehöll kol från gran respektive tall, båda med hög egenålder. 14 C-dateringarna visade att ena provet är 1200-tal, medan det andra är 1600 1900-tal. Med tanke på främst tallprovets höga egenålder är det inte osannolikt att båda proverna är högmedeltida och visar på medeltida aktiviteter och kanske medeltida bebyggelse eventuellt på gårdstomten närmast söder om kabelschaktet. Administrativa uppgifter Län: Gävleborg Landskap: Gästrikland Kommun: Gävle Socken: Hedesunda Fastighet: Rångsta 6:2 Fornlämning: Hedesunda 392 Koordinater: N6698100/E609000 Koordinatsystem: Sweref99 TM Kartblad: 12H Söderfors 9c Västbyängar Höjdsystem: - Länsstyrelsebeslut: dnr. 431-284-13 Projekt: Schaktkontroll ledningsgrävn. Rångsta Projektledare: Elise Hovanta Fältarbete: Elise Hovanta & Michel Guinard Kartbearbetning: Niklas Groop Fälttid: 18 21 januari 2013 Fältarbetstimmar: 20 Sökschakt: 165 längdmeter 100 m 2 Prover: Två kolprover, varur tagits kolbitar för 14 C. Kol finns kvar. Fynd: Inga fynd tillvaratogs Dokumentationsmat.: Digitala foton och fältanteckningar förvaras hos Stigfinnaren Arkeologi
Eklunda schakt, arkeologisk schaktövervakning 7 Referenser Internet Fornminnesregistret (FMIS) www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html Arkiv Antikvarisk Topografiska Arkivet (ATA), Stockholm Hedesunda socken: inga upplysningar gällande aktuellt område Lantmäteriets historiska kartor på internet www.historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html Hedesunda socken Rångsta Laga skifte 1867 V19-90:3 Laga skifte 1869 21-HED-267 Litteratur Danielsson, Erik. 2015. Vedartsanalyser på material från Medelpad, Hälsingland och Gästrikland. Vedlab rapport 1527. Hovanta, Elise. (manus) Hedesunda bland fornminnen och folktro. En sockenkrönika. Hovanta, Elise & Guinard, Michel. 2007. Linjen genom landskapen. Arkeologisk utredning av likströmsledningen Fenno-Skan, Dannebo Finböle. Arkeologi och kulturhistoria 15. Hovanta, Elise & Guinard, Michel. 2007. Spånmyran förundersökning av en mesolitisk lokal i Gästrikland. Arkeologi och kulturhistoria 14. Hovanta, Elise & Groop, Niklas. 2014. Väg 56 länsgränsen Hedesunda. Arkeologisk utredning 2014, Hedesunda socken i Gästrikland. Arkeologi och kulturhistoria 55. Bilaga 1. 14 C-analys och datering
I serien 8 Arkeologi Eklunda och kulturhistoria schakt, arkeologisk har utkommit schaktövervakning (i urval): 3. Stora LandsWägen mellan Österfärnebo och Årsunda. Arkeologisk utredning av väg 272, delen mellan Österfärnebo och Årsunda kyrkor, Gästrikland. Elise Hovanta. 2001. 4. Tönnebro och Noran. Arkeologisk utredning av väg E4 och trafikplats Noran i Skogs socken, Hälsingland. Elise Hovanta. 2002. 5. Med E4 genom Ödmården. Arkeologisk utredning av väg E4 mellan Noran och Söderhamn. Elise Hovanta. 2002. 7. Väg 509 genom Bodkarlgränden. Arkeologisk utredning av väg 509 mellan Hedesunda och Skogmur, Gästrikland. Elise Hovanta. 2004. 8. Kvinnan med duvhöken. Arkeologisk räddningsundersök ning av brandgrav i åkermark i Vallen, Årsunda socken. Elise Hovanta. 2004. 10. Kolbottnar på Kulleberget. Arkeologisk utredning av Område 7 Kulleberget nordöst om Hofors. Elise Hovanta. 2005. 11. Fågelmuren före nutid. Arkeologisk utredning av Fågelmuren, Valbo socken, Gästrikland. Elise Hovanta. 2005. 14. Spånmyran - förundersökning av en mesolitisk lokal i Gästrikland. Elise Hovanta & Michel Guinard. 2006. 15. Linjen genom landskapen. Arkeologisk utredning av likströmsledningen Fenno-Skan, Dannebo-Finnböle. Elise Hovanta & Michel Guinard. 2007. 16. Ny mötesstation i Axmartavlan. Arkeologisk utredning av ny mötesstation längs Ostkustbanan mellan Gävle Sundsvall, Hamrånge socken, Gästrikland, 2007. Elise Hovanta. 2007. 17. Stormyran i Arbrå. Arkeologisk utredning av torvtäkt, Arbrå socken, Hälsingland, 2007. Elise Hovanta. 2007. 21. Vännmuren. Arkeologisk utredning av Vännmuren, Årsunda socken, Gästrikland, 2007. Elise Hovanta. 2008. 22. Sörby-Järvsö vindkraftspark. Arkeologisk utredning, Järvsö och Undersviks socknar, Ljusdals och Bollnäs kommuner, Hälsingland, 2009. Elise Hovanta. 2009. 23. Forntida blindskär i Fågelmuren. Antikvarisk kontroll i Fågelmuren, Valbo socken, Gästrikland 2009. Elise Hovanta. 2009. 24. Helgön Stora Jungfrun. Kulturhistorisk inventering av ön Storjungfrun, Söderhamns stad, Hälsingland 2009. Elise Hovanta. 2009. 25. Ölbo Brunberget vindkraftspark. Översiktlig kulturmiljöanalys av vindkraftspark i Hedesunda, Gästrikland, 2009. Elise Hovanta. 2009. 26. Ölbo Brunberget vindkraftspark. Översiktlig landskapsanalys av vindkraftspark i Hedesunda, Gästrikland, 2009. Elise Hovanta. 2009. 28. Mombyåsen vindkraftsprojekt. Översiktlig kulturmiljöanalys av vindkraftspark i Ovansjö, Gästrikland, 2010. Elise Hovanta. 2010. 29. Mombyåsens vindkraftsprojekt. Arkeologisk utredning, Ovansjö kronopark, Ovansjö socken, Gästrikland, 2010. Elise Hovanta. 2010. 30. Djupviksudden. Kulturhistorisk inventering, Djupvik, Norrala socken, Hälsingland, 2010. Elise Hovanta. 2010. 31. Kaptensbergets vindkraftsprojekt. Arkeologisk utredning, Torsåkers socken, Hofors kommun, Gästrikland, 2010. Elise Hovanta. 2010. 32. Skogberget och Åsboberget. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Rengsjö och Mo socknar, Bollnäs och Söderhamns kommuner, Hälsingland, 2010. Elise Hovanta. 2010. 33. Odlingsspår och gravar vid Öns gård. Arkeologisk schaktkontroll, Fenno-Skan 2, Forsmarks socken, Östhammars kommun, Uppland, 2011. Elise Hovanta. 2011. 34. Ulvberget i Gnarp. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Gnarps och Jättendals socknar, Hälsingland, 2011. Elise Hovanta. 2011. 35. Väg 708 genom Bobygden. Arkeologisk utredning och kulturvärdesanalys inför vägförstärkning, Delsbo socken, Hudiksvalls kommun, Hälsingland, 2011. Elise Hovanta. 2011. 36. Sandviksudden. Arkeologisk utredning, Söderhamns stad, Hälsingland, 2011. Elise Hovanta. 2012. 37. Naturgrustäkt vid Vännmuren. Arkeologisk utredning av grusgropar vid Vännmuren, Årsunda socken, Gästrikland, 2011. Elise Hovanta. 2011. 38. Lindomsberget. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Häggdånger socken, Ångermanland, 2011. Elise Hovanta. 2012. 39. Hallbrån. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Arbrå socken, Hälsingland, 2011. Elise Hovanta. 2012. 41. Forsmark Råsten. Översiktlig kulturmiljöanalys av kraftledning genom Norra Roden, Uppland, 2012. Elise Hovanta. 2012. 42. Väg 773 Ängebo Naggen. Arkeologisk utredning 2012. Bjuråker, Ljusdal och Ramsjö socknar i Hälsingland, Torp socken i Medelpad. Elise Hovanta. 2013. 44. Våssberg i Seglora. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Seglora socken, Västergötland, 2012. Elise Hovanta. 2012. 45. Håcksvik. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Håcksvik och Sjötofta socknar, Västergötland, 2012. Elise Hovanta. 2012. 48. Mjöberget i Järvsö. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Järvsö socken, Hälsingland, 2012. Elise Hovanta. 2013. 51. Väg till Langberget. Arkeologisk utredning 2013, Ockelbo socken i Gästrikland. Elise Hovanta. Med bidrag av Niklas Groop. 2013. 52. Hedared. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt. Sandhult och Töllsjö socknar, Västergötland, 2013. Elise Hovanta. Med bidrag av Niklas Groop. 53. Vindåsen. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Örsås och Håcksvik socknar, Västergötland 2013. Elise Hovanta. Med bidrag av Michel Guinard. 2013. 54. Tjärnäs. Arkeologisk utredning av vindkraftsprojekt, Torsåker och Husby socknar, Gästrikland och Dalarna 2013. Elise Hovanta. Med bidrag av Michel Guinard. 2014.
Eklunda schakt, arkeologisk schaktövervakning 9 I slutet av januari 2013 g jorde Stigfinnaren Arkeologi en schaktövervakning i ett åkerområde i Rångsta, Hedesunda socken i Gästrikland. En elledning skulle grävas ned rakt över en dalgång längs en 100 + 65 meter lång sträcka på vardera sidan av Rångstaån. Schaktet grävdes 0,6 m brett och ca 1 m djupt. I området har tidigare hittats en trindyxa varför Länsstyrelsen Gävleborg beslutade om en schaktövervakning. Den kraftiga kylan vid grävningstillfället, -22, försvårade arbetet avsevärt, emedan jorden som grävdes upp frös omedelbart liksom schaktkanterna. Vid undersökningen påträffades två mörkfärgningar, möjliga härdar, vilka dokumenterades med foto och beskrevs. Mörkfärgningarna ligger ca 25 50 meter söder och sydväst om den tidigare fyndplatsen för stenyxan. Med hjälp av landhöjningen kan trindyxfyndet dateras till 4800 5700 före nutid, om man förutsätter att den varit strandbunden och representerar en stenåldersboplats. De båda påträffade anläggningarna innehöll kol från gran respektive tall, båda med hög egenålder. 14 C-dateringarna visade att den ena härden närmast härrör från 1200-talet, medan den andra kan vara från 1600 1900-talet. Det är möjligt att den ena härden representerar aktiviteter knutna till högmedeltiden. Kanske finns spår efter medeltida bebyggelse i närområdet, förslagsvis på befintlig gårdstomt närmast söder om kabelschaktet. De historiska kartorna visar bebyggelse i området från laga skiftet 1867, men inget på kartorna berättar om någon medeltida bebyggelse. ISSN 1403-9370