1 Birger Olsson Nytt om Barsta fiskekapell Barsta fiskekapell är ett av de äldsta bevarade trähusen i Höga kusten. Kapellet på Ulvön från 1622 brukar anses vara det äldsta. Men av alla bevarade fiskekapell längst Norrlandskusten är Barsta fiskekapell det bäst bevarade. Här kan vi se hur det såg ut i ett sådant kapell på 1600- talet. Onekligen ett unikt hus. Det förklarades vara byggnadsminne den 11 februari 2011. Därmed har länsstyrelsen i Västernorrlands län sagt att kapellet är en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde för att nu låna orden från lagen om byggnadsminnen. Och det har fått det starkaste skydd en byggnad i Sverige kan få. Unika takmålningar Unika är också takmålningarna i kapellet, målade 1699 av Roland Johansson Öberg, en allmogemålare från Ulvön. Somliga motiv känns motiverade i denna miljö. Hela vänstra snedtaket visar oss det stora fiskafänget med Jesus och Petrus i den ena båten och Jakob och Johannes i den andra. För säkerhets skull hänvisas till kapitel fem i Lukasevangeliet, evangelietext på en av sommarsöndagarna. Här finns också ett skär med några buskar på, en påminnelse om de platser där fiskarna brukade fiska, och en stad vid havsstranden, också det en påminnelse om var fiskarna hörde hemma. Flertalet av dem kom från städer söder om Höga Kusten, mest från Gävle. Ut till detta fiskeläge kom en präst ett par gånger varje sommar Allmän landsväg till Barsta byggdes så sent som 1946. Den enda stora helgen under sommaren var Heliga trefaldighets dag. Evangelietexten den söndagen handlade om Nikodemos och hans samtal med Jesus om natten. Det kan förklara att det första motivet på högersidan, från altaret räknat, föreställer Jesus och Nikodemos. Fiskarna påmindes om den berättelsen och prästens predikan över den under hela sommarperioden.
2 Det tredje motivet, Jakob brottas med Gud, är väl känt i den kristna konsten. Det fanns också ett träsnitt till den berättelsen i den bibel som målaren hade tillgång till. Sommarfiskarnas liv var ett strävsamt och riskfyllt liv, både till sjöss och till lands. De måste ofta kämpa mot naturens makter och kände sig helt beroende av Guds välvilja. Kapellet kunde också användas till bönesamlingar under veckan. Fiskarna kände igen sig i Jakob som i ett avgörande skede under sin resa kämpade med Gud. Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig. Det kunde vara deras bön också. Dina och Shekem Det fjärde och sista motivet är nog en gåta för alla besökare idag. Under rubriken OM SICHEM OCH DINNA ser vi två mycket vackert klädda människor, en man och en kvinna, en hänvisning till en gruvlig berättelse om olovlig kärlek och lömsk hämnd (Alf Henrikson). Berättelsen återfinns i Första Mosebok, kapitel 34. I äldre översättningar hette mannen Sichem, i 1917 års översättning Sikem och i nuvarande översättning Shekem. Varför i all världen behövde fiskarna påminnas om denna berättelse varje gång de besökte sitt kapell? Patriarken Jakob hade med sin stora familj och en massa får och getter och kor och åsnor och kameler slagit läger utanför staden Shekem på sin väg hem till de trakter där han hade växt upp. Han hade som bekant tolv söner och vid denna tid enligt Bibeln en dotter. Hon hette Dina. En dag i tonåren ville hon lämna lägret för att gå in i staden och träffa sina jämnåriga. Men det ville sig inte bättre än att Shekem, hövdingens son, såg henne, överföll henne och våldtog henne och förde henne till sitt palats. Samtidigt blev han mycket förtjust i flickan och försökte förklara sin kärlek för henne. Han bad fadern ordna så att han fick Dina till hustru. Fadern, som hette Hamor, hövdingen i landet, gick ut till Jakob och bad att han skulle ge Dina till hustru åt sin son. Shekem lovade att betala allt de begärde om hon fick bli hans hustru. Jakob verkar mest oberörd av det som hänt hans dotter, men Jakobs söner blev väldigt arga och ville inte alls gå med på något bröllop. Men efter många förhandlingar gick de med på Hamors begäran på ett villkor: alla av manligt kön i staden skulle först omskäras.
3 Hamor och Shekem förmådde sina landsmän att låta omskära sig, men efter tre dar, då de led som värst, kom Dinas bröder Simon och Levi och dödade alla av manligt kön, hämtade hem Dina, och förde också med sig deras ägodelar, även kvinnor och barn. Jakob blev mycket rädd. Vad skulle hända nu? De var ju invandrare i landet. Men sönerna försvarade sig med orden: Ska man få behandla vår syster som en hora? Här hopar sig frågorna. Vem har valt detta motiv till fiskekapellet i Barsta? Visste fiskarna där vilka Dina och Shekem var? Vem hade berättat om denna händelse för dem? Hade någon predikat över den texten för dem? Mig veterligt har den aldrig varit lästext i den kristna gudstjänsten. I Sverige har jag hittat bara en ytterligare bild till berättelsen, i Habo kyrka vid Vättern som är helt täckt av målningar, bl.a. med illustrationer till katekesen. Dina och Shekem återfinns här som bild till sjätte budet om att inte göra hor. När vi i mitten av 1800-talet började få bilder i bibeln igen kom Dina och Shekem med i en av dem. Men vilket viktigt budskap hittade predikanten i denna text? Vad sa den till sommarfiskarna när de samlades i kapellet? Vad har Dina och Shekem att göra i Barsta fiskekapell? Ingen har gett mig ett bra svar på den frågan. Det var här min nyfikenhet var som störst och jag beslöt att skriva en bok om detta märkliga kapell och dess målningar. Barsta fickekapell. En synnerligen märklig byggnad från 1600-talet. Förlag Själand: Uppala 2013. Vägen till ett svar bör rimligen börja med en beskrivning av Barsta och verksamheten där för drygt tre hundra år sedan, av de fiskare som bodde där på somrarna och av fiskekapellet som ett viktigt centrum i deras liv. Vad gjorde Barsta till Barsta för tre hundra år sedan (kap. 2)? Vad kan vi veta om dem som fiskade där omkring år 1700 (kap. 3)? Hur såg kapellet ut när taket fylldes av bibliska målningar 1699 och vilken roll hade det i fiskarnas liv vid den tiden (kap. 4)? Sedan kan vi ägna oss åt en noggrann analys av takmålningarna och det budskap de kan tänkas ha förmedlat till besökare i kapellet (kap. 5). Dina och Shekem får ett eget kapitel till sist (kap. 6). Efter en kort summering kommer några slutord, bl.a. om källor till framställningen.
4 Bevarat material om just Barsta kapell från tidigare århundraden, bortsett från kapellet som sådant, är mycket magert. Jag måste därför komplettera med vad vi kan veta om andra fiskekapell längst Norrlandskusten. Dessa byggnader mellan Gävle och Umeå, mest i Höga kusten, är i flera avseenden unika liksom den fromhet och det lekmannaansvar som utvecklades i dessa miljöer. Undersökningen ger oss ett titthål in i en fromhetsmiljö på 1600-talet som hittills inte har tilldragit sig något större intresse i svensk kyrkohistoria eller svensk undervisningshistoria. En samlad bild av gammal och nytt Det finns många små artiklar om fiskelägen i Höga kusten men få ger en mer samlad bild av deras historia. Det besvärliga källäget kan vara en orsak till detta. Jag har försökt få fram allt relevant material om Barsta och dess kapell. Den viktigaste källan är själva kapellet och jag har försökt beskriva det mer utförligt än någonsin tidigare. Det bekräftar Länsstyrelsens bedömning att det är ett mycket unikt trähus i Höga kusten. Tillkomsten av kapellet är fortfarande lite oklart men både kyrkan, strandägare och fjärrfiskare har bidragit till byggandet. Församlingens kyrkoherde hade länge en del av Barsta som fäbod och Gävlefiskarna blev tidigt allt färre sedan Härnösand köpte fiskeläget på auktion. Det ledde till att kapellet blev använt mindre och mindre och fick liksom ligga i träda. Därmed undgick det de vanliga renoveringarna som gjorde kapellen till små vitmålade bönhus med nya större fönster och nya bänkar m.m. Först på 30-talet renoverades Barsta kapell under Riksantikvarieämbetets överinseende. Jag har noggrant studerat de källor som finns om renoveringen. Det visar vad som nu är gammalt och vad som är nytt. Exteriören har förändrats mest genom bräder på utsidan. De är nu bruntjärade. Kapellet var först en grå omålad ryggåsstuga där varje stock var synlig. De bär också spår av beskjutning, troligen från ryssarnas framfart efter Norrlandskusten i början av 1800-talet. Interiören däremot är i stort som den var på 1600- talet. Endast smärre delar har bytts ut mot något motsvarande. Så den
5 som sitter i detta märkliga kapell med sin oproportionerligt stora predikostol sitter i ett trähus från 1600-talet Val av bibelmotiv Endast tre av de många fiskekapellen mellan Gävle och Umeå har målningar på tak och väggar. Barsta fick sina målningar 1699, Ulvön 1719 och Trysunda 1721. De två första har samma målare, en bondson från Ulvön vid namn Roland Öberg Johansson. Han visar sig vara en skicklig ornamentmålare. Den draperiimitation som finns runt väggarna i Barsta är väl gjord, inte minst de återkommande kronorna över varje omsvep. I Ulvö kapell, i Vemdalens kyrkkapell och i en herrgårdsbyggnad på Alnön målade han stiliserade blomformer i taket som vittnar om hans kunnighet. Han var också mycket intresserad av kläder och förtrogen med det senaste modet. Det visar bilderna i Barsta, på Ulvön och i Vemdalens kapell där han fick uppdraget att måla profeten Jesajas strafftal mot Sions döttrar för deras fåfänga kärlek till vackra kläder, skor och smycken. I Barsta har Roland Öberg Johansson knappast haft några förebilder till sina takmålningar med undantag av framställningen av Jakobs brottning med Guds ängel. Den liknar i mycket ett träsnitt som fanns i den bibel som han hade tillgång till, Gustav II Adolfs bibel från 1618. Sättet att framställa kampen går tillbaka på antika sätt att beskriva en brottningskamp. För oss ser det mest ut som en omfamning. De tre andra målningarna har Roland Öberg Johansson fått utforma själv efter förslag på motiv från kyrkoherden och prosten i Nordingrå, Mikael Ström, den tredje representanten för Bozaeusväldet i denna del av stiftet. Två motiv anknyter till texter som lästes varje sommar i Barsta kapell och ett är tydligt kopplat till kyrkans stränga uppfostransprogram vid denna tid. Det stora fiskafänget på vänster sida, särskilt målat för karlarna som satt på höger sida, har en form som jag inte sett någon annanstans. Målaren har fokuserat den stora fångsten som ett resultat av Jesu välsignelse och särskilt markerat behovet av samarbete för att få upp fångsten. Det är som vid notdragning två män i varje båt. Den ena båten är redan tyngd av fångsten, den andra är tom. Jesus har som i
6 samtida träsnitt en strålgloria och inte minst den yngste, Johannes, har samtidens långrock som vi känner igen från bilder av Karl XII. Jesus och Nikodemos brukar i regel framställas som sittande, fördjupade i ett samtal om natten. Här står de två personerna bara upprätta vid varandras sida. Nikodemos markerar med händerna att han tar emot Jesu undervisning i sitt hjärta. Dina och Schekem står också bara bredvid varandra men utan till synes i kontakt med varandra. Schekem är klädd i det allra senaste spanska modet och Dina har sin svarta konfirmationsdräkt eller högtidsdräkt. Hennes ungdom markeras av hennes lilla förkläde och frånvaro av huvudbonad. Någon har sagt att det verkar som om målaren har tagit de två personerna från modeplanscher. Någon förebild för denna gestaltning av berättelsen om kärleksparet Dina och Schekem finns mig veterligt inte i kykokonsten. Allt talar för att prosten Ström hade gett målaren dessa motiv och berättat om de händelser som ligger bakom dem. Målaren, som kanske själv hade lett gudstjänster på Ulvön, hade hört två av berättelserna varje sommar, men Dina och Schekem måste ha varit något helt nytt för honom och för de som sommarfiskade i Barsta. Så han fick säkert berätta för fiskarna vilka de var som han målade. Sedan kunde prosten vid tillfälle i anknytning till denna bild utlägga dess betydelse för gudstjänstbesökarna. Målningarnas budskap Bilderna fanns där för att undervisa sommarfiskarna i Barsta. Det fanns inte så mycket bilder vid denna tid så de fastnade nog snabbt i fiskarnas sinne. Det stora fiskafänget band ihop dem med Jesus och hans lärjungar. De var alla fiskare. Som sådana skulle de hålla sig till sitt stånd och inte försöka bli någon annan. Själva bildutformningen och samtida predikningar talar för att berättelsen undervisade fiskarna om arbetets plats, form och nytta i människors liv. Alla skulle försörja sig och vara till nytta och glädje för andra. Bilden av fiskafänget undervisade alltså om människors jordiska kallelse. Samtalet med Nikodemos sade fiskarna att det jordiska inte var det viktigaste utan det himmelska. Människans mål låg bortom allt slit och
7 släp här på jorden. Jesus talade om att människans måste födas av vatten och ande för att komma in i Guds rike, den andra födelsen som det kallades för vid denna tid i predikningar och liktal. Den knöts till dopet och därmed kunde prosten på Trefaldighetsdagen påminna om dopet och de förpliktelser som följde med dopet: att leva rättfärdigt, kärleksfullt och med himlen som mål för allt människan gjorde. Varje gång som fiskarna kom till kapellet påmindes de om denna mening med livet på jorden. Det jordiska livet var en mödosam kamp och beroende av Guds välsignelse. Innebörden i berättelsen om Jakob var nog given för de flesta som hört den. Herre, jag släpper dig inte förrän du välsignar mig. Det var nog fiskarnas bön också. Den jordiska och himmelska kallelsen förenades i en bönekamp med Gud. Det sista motivet, Dina och Schekem, avviker från de övriga genom att vara riktade särskilt till de giftasvuxna som satt på vänster sida och lätt kunde fångas av motiven på den högra takhalvan. Utläggningen av Dina i Karl XII:s bibel från 1703 och i t ex Olof Kolmodins Bibliska kvinnospegel från 1732 ger oss nog innehållet i prostens utläggning av denna för fiskarna helt okända berättelse. Dina kom i kristen utläggning att stå som ett varnande exempel. De giftasvuxna flickorna skulle hålla sig inom husets väggar, inte ge sig ut och spatsera, inte vara olydiga, inte vara nyfikna, inte utsätta sig för frestelse, inte vara lata, inte vara fåfänga och pråla med kläder och smycken, inte göra hor. Det viktigaste var att de bevarade sin jungfrudom till dess de gifte sig. Horeri straffades alltid mycket hårt. Det kunde vara en varning också till pojkarna. Om berättelsen om Dina och Schekem också var ett budskap om att invandrarna, dvs. flickorna bland fjärrfiskarna, inte skulle umgås med flickor i närheten av Barsta och vice verse vet jag inte. Mycket annat Mycket annat finns i den nya boken om Barsta fiskekapell, inte minst en rad utmärkta illustrationer (foto Cecilia Granmo), men i den här artikeln har jag mest betonat en del nytt som kommit fram. Boken ger en samlad bild av ett av de mest intressanta fiskekapellen i Höga kusten och analyserar på nytt de bibliska takmålningarna. De visar sig vara en viktig
8 del av kyrkans och samhällets uppfostran av de smått ociviliserade norrlänningarna. Kyrkans hårda uppfostringsprogram under senare delen av 1600-talet i denna del av landet är nog säkert också en bidragande orsak till de omfattande häxprocesserna i Nordingrå 1676. Ett blädderexemplar av boken finns i Barsta kapell och kan under sommaren köpas på ICA och Turistinformationen på Vallen och i kiosken i Barsta eller beställas hos författaren, birger.olsson@teol.lu.se.