Uppföljning av Sveriges nätuniversitet TILLGÄNGLIGHET, REKRYTERING OCH EXTRA ERSÄTTNING

Uppföljning av Sveriges nätuniversitet TILLGÄNGLIGHET, REKRYTERING OCH EXTRA ERSÄTTNING Högskoleverket 2004

Högskoleverket Luntmakargatan 13 Box 7851, 103 99 Stockholm tfn 08-563 085 00 fax 08-563 085 50 e-post hsv@hsv.se www.hsv.se Uppföljning av Sveriges nätuniversitet TILLGÄNGLIGHET, REKRYTERING OCH EXTRA ERSÄTTNING Utgiven av Högskoleverket 2004 Högskoleverkets rapportserie 2004:30 R ISSN 1400-948X Innehåll: Högskoleverket, avdelningen för statistik och analys, Carolina Johansson, Marie Kahlroth, Ingeborg Landgren Formgivning: Högskoleverkets informationsavdelning Tryck: Högskoleverkets vaktmästeri, Stockholm, november 2004 Tryckt på miljömärkt papper

Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 7 Uppdraget att följa upp Sveriges nätuniversitet 8 Studenter inom Sveriges nätuniversitet 9 Ökad tillgänglighet 15 Kurser inom Sveriges nätuniversitet 16 Breddad rekrytering 21 Social bakgrund 21 Utländsk bakgrund 25 Regional bakgrund 27 Föräldraskap 31 Förvärvsarbete 33 Studiestöd 34 Effekter av den extra ekonomiska ersättningen 37 Extra tilldelning till lärosätena 37 Fördelning av den extra tilldelningen 38 Effekter av den extra ersättningen 40 Uppföljning av effekterna på lärosätesnivå 42 Studieprestationer inom nätuniversitetet 50 Resultat och slutsatser 53 Sveriges nätuniversitet 53 Har Sveriges nätuniversitet ökat tillgängligheten? 53 Har Sveriges nätuniversitet breddat rekryteringen? 54 Vilka är effekterna av den extra ersättningen? 56 Referenser 59 Bilagor 61

Sammanfattning Regeringen har i regleringsbrev för 2004 gett Högskoleverket i uppdrag att följa upp Sveriges nätuniversitet. Denna rapport är en delrapportering av uppdraget. I rapporten undersöks om Sveriges nätuniversitet har bidragit till ökad tillgänglighet och breddad rekrytering, samt effekterna av den extra ersättningen som utgått för utbildning inom Sveriges nätuniversitet. Under år 2005 kommer Högskoleverket att slutrapportera uppdraget som även omfattar en uppföljning av betydelsen av det stöd som Myndigheten för Sveriges nätuniversitet har lämnat till Sveriges nätuniversitet. Sveriges nätuniversitet Sveriges nätuniversitet tillkom våren 2002 och är en samordning av universitetens och högskolornas IT-stödda distanskurser. Inom Sveriges nätuniversitet har det snabbt etablerats ett stort kursutbud med många studenter, vilket kraftigt ökat omfattningen av distansutbildning. Höstterminen 2003 fanns det sammantaget 32 700 nätuniversitetsstudenter, vilket är 10 procent av hela studentpopulationen. Eftersom många av nätuniversitetets kurser är korta så motsvarar det bara 5 procent av helårsstudenterna. Många av nätuniversitetets studenter läser samtidigt på campuskurser eller traditionella distanskurser. Ökad tillgänglighet Sveriges nätuniversitet har ökat tillgängligheten till högskoleutbildning. Genom tillkomsten av Sveriges nätuniversitet finns idag ett mycket större utbud av utbildning som är flexibel i tid och rum, och som ställer små krav på fysisk närvaro på lärosätena. Många av kurserna skapades särskilt för nätuniversitetet. Och på en Internetportal finns hela nätuniversitetets kursutbud lättåtkomligt för presumtiva studenter. Nätuniversitetets kursutbud består till stor del av korta kurser, många fristående kurser, många kurser med låg studietakt samt av relativt många kurser inom ämnesområdena juridik och samhällsvetenskap samt vård och omsorg. Breddad rekrytering Genom ökad tillgänglighet har Sveriges nätuniversitet förväntats bidra till breddad rekrytering, kompetensutveckling och livslångt lärande. Rekrytering avser högskolenybörjare, och breddad rekrytering avser studenter från mindre studievana miljöer med särskild vikt på social och utländsk bakgrund. Sveriges nätuniversitet har breddat rekryteringen genom att många nya studenter har tillkommit som i viss utsträckning har annan bakgrund än den traditionella. Till nätuniversitetet rekryteras högskolenybörjare som jämfört med högskolenybörjare på campus i något större utsträckning har arbetarbakgrund 5

men i något mindre utsträckning har utländsk bakgrund. Andra skillnader mellan grupperna är att högskolenybörjarna inom nätuniversitetet är äldre, bor i glesbygd, bor längre ifrån lärosätet, förvärvsarbetar, i större utsräckning har barn och mer sällan har studiestöd. Skillnaderna är mindre när jämförelsen görs med traditionell distansutbildning. Då har högskolenybörjarna inom nätuniversitetet i mindre utsträckning arbetarbakgrund men i något större utsträckning utländsk bakgrund. Dessutom är det vanligare att högskolenybörjarna inom nätuniversitetet, relativt studenter inom traditionell distansutbildning, bor inom storstadsområden, bor längre ifrån lärosätet samt att de mer sällan har studiestöd. Sveriges nätuniversitet har bidragit till bredare rekrytering till högskolan, men effekterna är begränsade eftersom de utgör en relativt liten del av hela studentpopulationen. Däremot attraherar nätuniversitetet studenter vars livssituation av olika skäl ställer höga krav på flexibilitet i studierna. Nätuniversitetet verkar fylla ett behov av fortbildning och vidareutbildning samt livslångt lärande. Effekter av den extra ersättningen Under de inledande åren tilldelades lärosätena extra ersättning för utbildningar inom Sveriges nätuniversitet och de etablerade snabbt ett stort kursutbud. Utvecklingskostnaderna för IT-stödda distansutbildningar är höga men med den extra ersättningen har lärosätena både skapat många nya kurser särskilt för nätuniversitetet, samt gjort om redan befintliga kurser till nätuniversitetskurser. Den extra tilldelningen har även fungerat på lärosätesnivå såtillvida att de lärosäten som fått stor tilldelning även har mycket nätuniversitetsutbildning och vice versa. Det antal helårsstudenter som den extra ersättningen anpassades för har hittills överträffats med råge. För år 2004 visar lärosätenas prognoser på ett liknande resultat. 6

Inledning Sveriges nätuniversitet är en virtuell organisation. Det är en samordning av universitetens och högskolornas IT-stödda distansutbildningar i en webbportal som Myndigheten för Sveriges nätuniversitet ansvarar för. Enligt regleringsbrev till Myndigheten för Sveriges nätuniversitet år 2004 är målet för Sveriges nätuniversitet att öka tillgängligheten och omfattningen av IT-stödd distansutbildning inom högre utbildning. Sveriges nätuniversitet startades mitt under vårterminen 2002, och verksamheten var igång ordentligt först terminen därpå. Sveriges nätuniversitets utbildningar är IT-stödda distansutbildningar som, liksom traditionella distansutbildningar, syftar till flexibla möjligheter till studier. Sveriges nätuniversitets ändamål Den bärande tanken bakom Sveriges nätuniversitet, så som den presenteras i propositionen Den öppna högskolan (prop. 2001/02:15), är att den högre utbildningen bör kunna erbjudas fler människor med olika bakgrund, samt göras mer tillgänglig i tid och rum. Med andra ord förväntas kursutbudet inom Sveriges nätuniversitet underlätta för människor att studera på ett sätt som styrs av studentens egna villkor, efterfrågan och livssituation. Sveriges nätuniversitet väntas öka rekryteringen av studenter från mindre studievana miljöer, samt fungera som en resurs för personer som är intresserade av fortbildning och vidareutbildning liksom för det livslånga lärandet. Vidare anses att den högre utbildningen kontinuerligt bör utvecklas för att svara mot nya behov i samhället, och att Sverige bör vara delaktigt i den snabba utvecklingen av ITbaserad distansutbildning som sker internationellt. Myndigheten för Sveriges nätuniversitet Myndigheten för Sveriges nätuniversitet tillkom samtidigt som Sveriges nätuniversitet den 1 mars 2002. Myndigheten för Sveriges nätuniversitet har i uppdrag att: erbjuda effektiv och relevant presentation och information om universitets och högskolors utbud av IT-stödd distansutbildning, och ge universitet och högskolor stöd av hög kvalitet och relevans för att samverka kring IT-stödd distansutbildning inom Sveriges nätuniversitet och för utveckling av IT-stödd utbildning inom områden som saknar sådan. 7

Uppdraget att följa upp Sveriges nätuniversitet Enligt 2004 års regleringsbrev ska Högskoleverket under 2004 och 2005 följa upp om universitetens och högskolornas samverkan under benämningen Sveriges nätuniversitet bidragit till att öka tillgängligheten och bredda rekryteringen till högre utbildning. Verket ska särskilt följa upp effekterna av den extra ersättning som lärosätena fått för att öka utbudet av nätuniversitetskurser, och betydelsen av det stöd som Myndigheten för Sveriges nätuniversitet lämnat till Sveriges nätuniversitet. En första rapportering av detta uppdrag ska ske den 15 november 2004 och under år 2005 ska en slutlig utvärdering redovisas. Denna första rapportering är statistikbaserad och belyser frågorna om ökad tillgänglighet, breddad rekrytering samt de kvantifierbara effekterna av den extra ersättningen. Inför den slutliga rapporteringen 2005 pågår en kvalitativ utvärdering av Sveriges nätuniversitet. Utvärderingen genomförs med samma metoder som används inom Högskoleverkets utvärderingar generellt. I utvärderingen utreds betydelsen av stödet från Myndigheten för Sveriges nätuniversitet till Sveriges nätuniversitet. Dessutom samlas kompletterande uppgifter om den extra ersättningen in. I den slutliga redovisningen planeras även statistiken kring tillgänglighet, rekrytering och extra ersättning att inkluderas samt uppdateras med ytterligare ett år. Statistikunderlag till analyser av tillgänglighet och rekrytering har levererats av Statistiska centralbyrån (SCB). En teknisk beskrivning av statistiken finns i bilaga 1. Uppgifterna om den extra ersättningen är hämtade från lärosätenas årsredovisningar, budgetpropositioner samt regleringsbrev för universitetet. Om statistikuppföljningen av Sveriges nätuniversitet Sveriges nätuniversitet är ungt och fortfarande delvis under utveckling. Statistiken kan ge en bild av denna inledande period men det kan fortfarande dröja innan nätuniversitetet är fullt etablerat och effekterna av den nya studieformen blir mätbara. Uppgifter om studenter och kurser som finns inom Sveriges nätuniversitet eller inom övrig distansutbildning kommer ifrån den registrering som lärosätena gjort i Ladok 1. Med studieform avses i redovisningen nätuniversitetsutbildning, traditionell distansutbildning och campusutbildning (utbildning på lärosäten). Den IT-stödda distansutbildningen inom Sveriges nätuniversitet och den traditionella distansutbildningen kommer att särredovisas och benämnas nätuniversitetet 2 respektive traditionell distansutbildning eller övrig distansutbildning. 1. Se teknisk bilaga för ytterligare information. 2. Den IT-stödda utbildningen inom Sveriges nätuniversitet betraktas i resultatredovisningen som en studieform och stavas därför med gemen, nätuniversitetet. 8

Statistiken redovisas huvudsakligen per hösttermin. Störst vikt kommer att läggas vid den senaste höstterminen som det finns statistik för, dvs. höstterminen 2003. Liten vikt kommer att läggas på skillnader mellan höstterminerna 2002 och 2003, då Sveriges nätuniversitet i högsta grad var i en utvecklingsfas. I avsnittet om effekterna av den extra ersättningen sker redovisningen per budgetår (kalenderår). De flesta studenter läser antingen på campus, inom nätuniversitetet eller i traditionell distansutbildning. Det finns även studenter som kombinerar de olika studieformerna och av dessa är gruppen som både läser inom nätuniversitetet och på campus störst. Det är relativt få studenter som kombinerar de övriga studieformerna och på grund av dess begränsade omfattning kommer de kombinationerna att ges litet utrymme i analyserna. Procentsatser för dessa grupper ska tolkas med försiktighet. Detta är den första uppföljningen av Sveriges nätuniversitet, och för att presentera den nya studieformen redovisas inledningsvis statistik om studenterna. Studenter inom Sveriges nätuniversitet Under den inledande perioden tilldelades lärosätena extra ersättning för utbildning inom Sveriges nätuniversitet. Nätuniversitetsutbildningen kom igång snabbt och höstterminen 2003 var 32 700 studenter registrerade inom antingen nätuniversitetet, eller inom både nätuniversitetet och annan studieform. Det motsvarade 10 procent av den totala studentpopulationen. Höstterminen 2003 läste 21 000 studenter enbart inom nätuniversitetet och därutöver kombinerade 11 800 studenter nätuniversitetsstudier med studier inom övrig distansutbildning eller campusutbildning. Det totala antalet högskolestudenter har fortsatt att öka under nätuniversitetets första läsår. Även inom campusutbildningen har antalet studenter ökat men dess andel av samtliga studenter har minskat. Proportionellt sett har distansutbildning, inklusive nätuniversitetet, ökat men både antalet och andelen studenter inom traditionell distansutbildning har däremot minskat under nätuniversitetets första terminer, från 7 procent till ca 4 procent. Även antalet studenter som kombinerar traditionell distansutbildning och campusutbildning har minskat. 9

Studenter efter studieform, höstterminerna 1993 2003, procent inom parentes (%) Hösttermin Nätuniversitetet (N) Traditionell distansutbildning (D) Campusutbildning (C) N + C N + D N + C+ D C + D Totalt 1993 12 049 (5) 204 906 (93) 3 083 (1) 220 038 (100) 1994 13 446 (6) 213 887 (92) 4 047 (2) 231 380 (100) 1995 14 670 (6) 226 373 (92) 4 858 (2) 245 901 (100) 1996 15 193 (6) 240 420 (92) 5 799 (2) 261 412 (100) 1997 15 571 (6) 243 221 (92) 5 501 (2) 264 293 (100) 1998 16 668 (6) 245 732 (92) 5 721 (2) 268 121 (100) 1999 16 579 (6) 253 148 (92) 6 065 (2) 275 792 (100) 2000 18 090 (6) 259 711 (91) 7 192 (3) 284 993 (100) 2001 20 662 (7) 272 083 (90) 8 026 (3) 300 771 (100) 2002 14 140 (4) 14 539 (4) 286 788 (87) 6 798 (2) 948 (0) 530 (0) 5 102 (2) 328 845 (100) 2003 20 957 (6) 14 374 (4) 288 524 (85) 9 682 (3) 1 377 (0) 693 (0) 4 424 (1) 340 031 (100) Traditionell distansundervisning och nätuniversitetsutbildning vid samma lärosäten Hur många IT-stödda distanskurser inom Sveriges nätuniversitet som respektive lärosäte erbjuder kan variera mellan terminerna. Höstterminen 2003 varierade andelen nätstudenter per lärosäte mellan 0 och 39 procent. Störst andel nätuniversitetsstudenter hösten 2003 hade Högskolan på Gotland. En förteckning av andelen nätuniversitets- och distansstudenter finns i bilaga 2. I figuren nedan redovisas studentfördelningen efter studieform per lärosäte, för de lärosäten som hade distansutbildning (traditionell eller nätuniversitet) under höstterminen 2003. Av de 33 lärosätena som hade distansutbildning i någon form hade alla utom fyra nätuniversitetsutbildning. 10

Studenter efter studieform för de lärosäten som erbjöd distansutbildning (traditionell eller nätuniversitet), höstterminen 2003, procent (sorterat efter andel nätuniversitetsstudenter) Högskolan på Gotland Örebro Teologiska Högskola Mitthögskolan Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Blekinge tekniska högskola Högskolan i Gävle Mälardalens högskola Växjö universitet Högskolan i Kalmar Karlstads universitet Örebro universitet Lunds universitet Lärarhögskolan i Stockholm Malmö högskola Högskolan Kristianstad Luleå tekniska universitet Uppsala universitet Högskolan i Borås Högskolan i Skövde Umeå universitet Kungl. Tekniska högskolan Högskolan i Halmstad Sveriges lantbruksuniversitet Högskolan Dalarna Göteborgs universitet Karolinska institutet Linköpings universitet Högskolan i Jönköping Stockholms universitet Idrottshögskolan i Stockholm Södertörns högskola Johannelunds teologiska högskola Dramatiska institutet Ersta Sköndal högskola 0% 20% 40% 60% 80% 100% Nätuniversietet Traditionell distansutbildning Campusutbildning Högskolenybörjare provar nätuniversitetsstudier Mönstret att högskolenybörjare i större utsträckning lockats till campusutbildning och i mindre utsträckning till distansutbildning, jämfört med studenter som inte är nybörjare, har kommit att gälla även för nätuniversitetsstudier. Av samtliga högskolenybörjare var 7 procent registrerade inom nätuniversitetet (antingen enbart inom nätuniversitetet, eller inom nätuniversitetet i kombination med studier inom andra studieformer). Av studenterna som höstterminen 2003 enbart läste inom nätuniversitetet var 16 procent högskolenybörjare. Visserligen var detta en lägre andel högskolenybörjare än bland campusstudenterna (19 procent) men det var samtidigt en högre andel än bland övriga distansstudenter respektive studenter inom både nätuniversitetet och campus (12 respektive 10 procent). 11

Generellt sett är högskolenybörjare yngre än studenter som inte är högskolenybörjare. Vidare är högskolenybörjare inom campusutbildningar, men även de som kombinerar både nätuniversitets- och campusutbildningar, betydligt yngre än högskolenybörjare inom nätuniversitetet och inom traditionell distansutbildning. Åldersfördelning för högskolenybörjare, höstterminen 2003, procent Nätuniversitetet (N) Traditionell distansutbildning (D) Campusutbildning (C) N + C N + D N + C + D C + D 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 21 år 22 24 år 25 34 år 35 44 år 45 54 år 55 64 år 65 år Större andel kvinnor än män läser inom nätuniversitetet Studier på distans har genom åren lockat en större andel av kvinnorna än av männen och det har kommit att gälla även för nätuniversitetet. Tidigare har ungefär lika stor andel av kvinnorna som av männen kombinerat distans- och campusutbildning, men det är en något större andel av männen än av kvinnorna som studerar parallellt inom nätuniversitetet och på campus. För övriga studieformskombinationer med nätuniversitetskurser är det ungefär lika stor andel kvinnor som män. Hela studentpopulationen består till 60 procent av kvinnor. Av dem som enbart läser nätuniversitetskurser är 65 procent kvinnor. Det är en högre andel kvinnor jämfört med campusutbildning (59 procent) men lägre jämfört med traditionell distansutbildning (74 procent). Däremot är det bland dem som studerar inom både nätuniversitetet och campus samt på kurser som ges samtidigt inom nätuniversitetet, övrig distansutbildning och på campus ungefär lika många män som kvinnor. Äldre studenter inom nätuniversitetet Studenter inom nätuniversitetet respektive traditionell distansutbildning har jämfört med övriga studieformskombinationer relativt lika åldersfördelningar med få studenter under 25 år. Men nätuniversitetet har ändå något yngre studenter än den traditionella distansutbildningen. Campusstudenter är betyd- 12

ligt yngre än studenter inom övriga studieformskombinationer. Även de som studerar samtidigt vid campus och nätuniversitetet är unga, närmare 80 procent är under 35 år. För studenter inom traditionell distansutbildning har åldersfördelningen förskjutits svagt sedan nätuniversitetets tillkomst, så att det proportionellt sett nu är färre unga och fler äldre studenter. Nätuniversitetet verkar alltså ha lockat unga studenter från traditionell distansutbildning till IT-stödd distansutbildning. Åldersfördelning, höstterminen 2003, procent Nätuniversitetet (N) Traditionell distansutbildning (D) Campusutbildning (C) N + C N + D N + C + D C + D 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 21 år 22 24 år 25 34 år 35 44 år 45 54 år 55 64 år 65 år För alla åldersgrupper är campusutbildning det klart vanligaste studievalet, särskilt bland dem under 25 år där 94 procent valt att enbart studera på campus. Studenter inom nätuniversitetet har höga studiemeriter Liksom för övriga distansstudenter tycks många nätuniversitetsstudenter använda studierna i syfte att fortbilda och vidareutbilda sig. Av studenter inom nätuniversitetet hade 36 procent antingen tagit en examen om minst 120 poäng eller avklarat minst 120 poäng utan att ta ut examen. Bland studenterna på campus och inom traditionell distansutbildning hade 23 respektive 34 procent motsvarande studiemeriter. Varierande andel nätstudenter per län Det är vanligt att campusstudenter flyttar närmare det lärosäte där de ska studera om de inte redan är boende i närheten. Fördelningen av studenter per studieform varierar mycket mellan länen. Höstterminen 2003 varierade andelen nätuniversitetsstudenter inom respektive län mellan som mest 18 procent i Västernorrlands län och som minst 6 procent i Västerbottens län. Andel studenter per län som läser traditionell distansutbildning varierar mellan 3 13

och 21 procent. Mest distansstudenter, inklusive nätuniversitetsstudenter, har Jämtlands län, Västernorrlands län och Gävleborgs län, 36 39 procent. Det förefaller som om studenter boende inom geografisk närhet till stora och flera lärosäten, såsom i Östergötlands län, Stockholms län, Västra Götalands län, Uppsala län, Skåne län och Hallands län, i större utsträckning bedriver sina studier på campus (86 89 procent). I bilaga 3 finns en tabell över studenter fördelat på studieform per län. 14

Ökad tillgänglighet Högskolans expansion under de senare decennierna har inneburit en ökad tillgänglighet till högre utbildning. Det finns nu en högskola i varje län och utbildningsplatserna svarar relativt väl mot storleken på befolkningen i varje län även om utbildningsutbudet varierar mellan olika delar av landet. Den nya studieformen, nätuniversitetet, är ett ytterligare bidrag till ökad tillgänglighet till högre studier. Ur ett studentperspektiv är det även en stor vinst för tillgängligheten att de IT-stödda distansutbildningarna finns samlade i en sökdatabas på Sveriges nätuniversitets webbplats. Tillgänglighet till högskolestudier i samband med Sveriges nätuniversitets tillkomst kommer att analyseras genom en redogörelse av utbildningsutbudet. Det finns fler aspekter än utbildningsutbudet som har relevans för tillgängligheten och som inte omfattas av denna rapport. Till exempel ställer IT-stödd distansutbildning krav på tillgång till dator, viss datorvana och tillgång till Internet. Huruvida Internetuppkopplingen går via bredband eller modem kan också vara betydelsefullt. Andra praktiska aspekter på tillgänglighet är om det ingår samlingar i kurserna, och i så fall hur många (särskilt om samlingarna är obligatoriska), samt möjligheten att examineras någon annanstans än vid det lärosäte som ger utbildningen. Många av nätuniversitetskurserna har samlingar under kursens gång, varav några samlingar är obligatoriska. Det finns inga kriterier för hur många samlingar en nätuniversitetskurs får ha men antalet samlingar, framförallt de obligatoriska, är mycket betydande för studenternas möjligheter att följa kursen. Enligt Myndigheten för Sveriges nätuniversitets databas, där lärosätena själva lägger in uppgifter om sina kurser, har ca 65 procent av kurserna under höstterminen 2004 obligatoriska samlingar. Det är den enda uppgift som finns om obligatoriska samlingar, och kvaliteten i denna uppgift är osäker då lärosätena har olika noga ordning på vad som är obligatorisk samling när de registrerar uppgifterna. Ur tillgänglighetssynpunkt har även lärcentra som finns runt om i landet betydelse. De utgör ett stöd för utbildning på distans, däribland den högre utbildningen. Det är en mötesplats där distansstudenter kan få hjälp både med utbildning och med studievägledning. Enligt Glesbygdsverket fanns år 2003 lärcentra i 86 procent av landets 290 kommuner och i många kommuner finns dessutom flera lärcentra 3. Tillgänglighet till högskolestudier i samband med Sveriges nätuniversitets tillkomst analyseras nedan genom redogörelse av det totala kursutbudet, dess fördelning på olika studieformer samt fördelningen av kurser inom respektive 3. Lärcentra 2003 sammanställning av enkätsvar, Glesbygdsverket, 2004. 15

studieform när det gäller kursernas egenskaper såsom poängomfattning, program eller fristående kurs, ämnesområde och studietakt. Kurser inom Sveriges nätuniversitet Höstterminen 2003 fanns det 1 250 nätuniversitetskurser. Av dessa gavs 832 enbart som nätuniversitetskurser och 418 gavs som nätuniversitetskurs i kombination med campuskurs och/eller traditionell distanskurs. De rena nätuniversitetskurserna utgör 4 procent av det totala kursutbudet. Nätuniversitetskurser som ges parallellt i andra studieformer utgör 2 procent av det totala kursutbudet. Av kurser som ges i flera studieformer samtidigt gavs 309 kurser som både nätuniversitets- och campuskurser, vilket är den vanligaste kombinationen. Det totala antalet kurser har fortsatt att öka under Sveriges nätuniversitets första terminer. Det är endast för traditionella distansutbildningar som antalet kurser har minskat i samband med nätuniversitetets tillkomst. Kurser efter studieformskombination, höstterminerna 1998 2003, procent inom parentes (%) Hösttermin Nätuniversitetet (N) Traditionell distansutbildning (D) Campusutbildning (C) N + C N + D N + C + D D + C Totalt 1998 738 (4) 17 169 (94) 292 (2) 18 199 (100) 1999 721 (4) 17 884 (95) 268 (1) 18 873 (100) 2000 747 (4) 18 737 (95) 303 (2) 19 787 (100) 2001 922 (4) 19 411 (94) 326 (2) 20 659 (100) 2002 662 (3) 608 (4) 20 695 (92) 186 (1) 32 (0) 24 (0) 225 (1) 22 432 (100) 2003 832 (4) 649 (3) 21 342 (91) 309 (1) 81 (0) 31 (0) 210 (1) 23 454 (100) Andelen nätuniversitetskurser per lärosäte varierar mycket. Höstterminen 2003 erbjöd Högskolan på Gotland 19 procent av sina kurser som nätuniversitetskurser medan t.ex. Chalmers tekniska högskola, Södertörns högskola och de konstnärliga högskolorna inte hade några nätuniversitetskurser alls. Många nya kurser inom nätuniversitetet Många nya kurser skapades till Sveriges nätuniversitets första hösttermin 4. Av de kurser som endast gavs som nätuniversitetskurs var 286 av 662 kurser nya, motsvarande 43 procent. Av de rena nätuniversitetskurserna som inte var nya utan som gjordes om till nätuniversitetskurs härstammade mer än hälften från distanskurser, och drygt 20 procent vardera från tidigare campusutbildning respektive campus- och traditionell distansutbildning. Denna fördelning av gamla och nya kurser ändrades snabbt och den påföljande höstterminen 2003 4. En kurs betraktas här som ny om den har en kurskod som inte funnits tidigare. Kurskoder ska bytas när kursplanen ändras. Mindre förändringar i kurser ska inte resultera i en ny kurskod. 16

var det färre nya kurser inom nätuniversitetet, 266 av 832 kurser (32 procent). Av de kurser som inte var nya denna termin var endast 25 procent tidigare distans- och campuskurser, medan hela 75 procent av kurserna redan hade gått som nätuniversitetskurs i någon form under de föregående tre terminerna. Utöver de rena nätuniversitetskurserna är det relativt vanligt att kurser ges både som nät- och campuskurs. Av dessa var de flesta, drygt 80 procent, under Sveriges nätuniversitets inledande höstterminer, redan befintliga kurser som anpassats till den nya studieformen. Av kurserna som gjordes om, och sedermera gavs både som nät- och campuskurs, verkar det till stor del ha rört sig om en överflyttning av tidigare campus- och distanskurser (57 procent) under höstterminen 2002. Dessutom hade 38 procent av kurserna tidigare varit rena campuskurser. Under höstterminen 2003 hade överflyttningen av distans- och campuskurser avtagit och utgjorde 15 procent av de ej nyskapade kurserna. Däremot var inflödet av rena campuskurser fortfarande betydande (29 procent) och drygt hälften (55 procent) av kurserna hade redan hade gått som nätuniversitetskurs i någon form under de föregående tre terminerna. Vanligt med korta kurser inom nätuniversitetet Det totala kursutbudet har inte ändrat karaktär när det gäller poängomfattning under de senaste två åren. Endast en svag förändring som påbörjades innan Sveriges nätuniversitet kom till kan noteras, nämligen att andelen korta kurser, 1 5 poäng, har ökat något sedan 1998. För alla studieformskombinationer är korta kurser, 1 5 poäng, vanligast (se figur nedan). Fördelningen av kursernas poängomfattning är ungefär lika för nätuniversitetet och campus men det fanns dock små skillnader. Nätuniversitetet är den studieform som erbjuder störst andel korta kurser och minst andel långa kurser (över 20 poäng). Traditionell distansutbildning består av större andel långa och medellånga kurser och mindre andel korta kurser. För kurser som ges parallellt inom flera studieformer är kurser om 11 20 poäng relativt vanligt. Den stora andelen korta kurser inom Nätuniversitetet förklarar varför de 32 700 studenter som var registrerade inom nätuniversitetet höstterminen 2003 och som motsvarade 10 procent av den totala studentpopulationen, endast utgjorde 5 procent av helårstudenterna 5. 5. Registreringar på kurser som sammantaget omfattar ett helt läsår, 40 veckor (dvs. 40 högskolepoäng), motsvarar en helårsstudent. Prestationer i form av avklarade högskolepoäng uttrycks i form av helårsprestationer, där en helårsprestation motsvarar 40 avklarade högskolepoäng. 17

Kursernas poängomfattning, höstterminen 2003, procent Nätuniversitetet (N) Traditionell distansutbildning (D) Campusutbildning (C) N + C N + D N + C + D C + D 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 1 5 poäng 6 10 poäng 11 20 poäng 21 poäng Hög andel fristående kurser inom nätuniversitetet För det totala kursutbudet har det skett en förskjutning mot mindre andel kurser inom program och en ökning av andelen kurser som ges både inom program och som fristående kurs. Förändringen inleddes innan Sveriges nätuniversitets tillkomst och har fortsatt därefter. Nätuniversitetskurserna består till två tredjedelar av fristående kurser, och till en fjärdedel av kurser som finns både inom program och som fristående kurs. Nätuniversitetet och traditionell distansutbildning har liknande utbud av kurser med relativt stor andel fristående kurser. Campusutbudet består till mycket större utsträckning av kurser som ingår i program, antingen endast inom program eller både inom program och som fristående kurser. Kurser efter kursformat, höstterminen 2003, procent Studieformskombination Program (%) Fristående (%) Program och fristående (%) Summa (%) Nätuniversitetet (N) 11 64 25 100 Traditionell distansutbildning (D) 24 52 23 100 Campusutbildning (C) 40 23 37 100 N + C 11 18 71 100 N + D 17 43 40 100 N + C + D 13 6 81 100 C + D 28 18 54 100 Traditionell distansutbildning bestod höstterminen 2003 till drygt hälften av fristående kurser. Den andelen har minskat till förmån för programkurser sedan nätuniversitetets tillkomst. Antalet traditionella distanskurser minskade i och med nätuniversitetets tillkomst, och många av nätuniversitetets kurser hade tidigare varit traditionella distanskurser. Det är dock inte bara en över- 18

flyttning av fristående kurser från traditionell distansutbildning till nätutbildning som ägt rum utan programkurserna inom övrig distansutbildning har ökat. Campusutbildningen har minst andel fristående kurser och består till ungefär lika stora delar av kurser inom program och kurser som finns både inom program och som fristående kurs. Den låga andelen fristående kurser har varit bestående, medan programkurserna har minskat något till förmån för program och fristående kurser. Den utvecklingen påbörjades innan nätuniversitetets tillkomst. Av kurserna som är kombinerade nätuniversitets- och campuskurser, samt för övriga kombinationer med campuskurser ges en tydlig majoritet både som program och som fristående kurs. Flest kurser inom juridik och samhällsvetenskap Inom alla studieformerna är det vanligast med kurser inom ämnesområdet juridik och samhällsvetenskap (inkl. undervisning), och minst vanligt med konstnärliga kurser. Kurser inom nätuniversitetet, som både finns som nätoch campusutbildningar samt som traditionella distansutbildningar har dessutom större andel kurser inom juridik och samhällsvetenskap (ca 36 procent) än vanlig campusutbildning (26 procent). Relativt sett består campusutbildningar av fler teknikkurser medan nätuniversitets- och traditionella distansutbildningar har fler kurser inom vård och omsorg. Konstnärliga utbildningar finns i störst utsträckning i form av campuskurser, och är sällan förekommande som nätuniversitetskurser. Nätuniversitetets kurser håller låg studietakt En förändring av fördelningen av kurser efter studietakt har skett under de senaste sex höstterminerna. Andelen kurser med högre studietakt (51 100 procents studietakt) har minskat något, medan grupperna med lägre studietakt (studietakt om 26 50 procent och mindre än 25 procent) har ökat något. Nätuniversitetskurserna har liknande fördelning av studietakt som kurserna inom traditionell distansutbildning. Ungefär två tredjedelar av kurserna inom både nätuniversitetet och den traditionella distansutbildningen har en medellåg studietakt (26 50 procent). Nätuniversitetet har i något större utsträckning än övriga distansutbildningar kurser med en studietakt som är lägre än 26 procent. Endast 14 procent av nätkurserna hade hösten 2003 en studietakt mellan 51 100 procent. Av campuskurserna hade däremot 70 procent hög studietakt och endast en liten andel av kurserna hade låg studietakt. 19

Kurser efter studietakt 6, höstterminen 2003, procent Studieform Studietakt under 26% Studietakt om 26 50% Studietakt om 51 100% Summa Nätuniversitetet 25 61 14 100 Traditionell distansutbildning 18 65 17 100 Campusutbildning 6 25 70 100 6. För uppgifter om kursernas studietakt finns endast uppgifter för campuskurs, traditionell distanskurs och nätuniversitetskurs. Samtliga nätuniversitetskurser, oavsett om de parallellt funnits som traditionell distans- och/eller campusutbildning, räknas här som nätuniversitetskurser. Alla distanskurser, exklusive nätuniversitetskurserna, räknas här som traditionella distanskurser. Resterande kurser är campuskurser. 20

Breddad rekrytering I detta avsnitt undersöks huruvida Sveriges nätuniversitet rekryterar studenter från mer studieovana miljöer än vad campusutbildning och traditionell distansutbildning gör. Frågan om breddad rekrytering belyses här i termer av social och utländsk bakgrund, men även i form av studentens livssituation som också kan påverka möjligheterna att studera. I det senare ingår uppgifter om föräldraskap, förvärvsarbete och bostadsort. Dessa variabler redovisas för studenter inom nätuniversitetet, traditionell distansutbildning, campusutbildning, samt för den grupp som kombinerar studier inom nätuniversitetet med campusstudier. Studenter som kombinerar andra studieformer redovisas inte särskilt, då dessa grupper ofta är alltför små för att brytas ned på olika variabler. Däremot är de medräknade i de totaluppgifter som anges. Rekrytering avser i regel nya studenter inom högskolan, och därför analyseras framför allt högskolenybörjare alltså personer som inte tidigare studerat i högskolan. För att också ge en beskrivning av hur de olika grupperna använder de olika studieformerna kommenteras dessutom hela studentpopulationen kortfattat. Social bakgrund Klasstillhörighet och hemmets utbildningsnivå har ungefär lika stark påverkan på övergångsfrekvensen till högskolestudier 7. Båda variablerna finns enbart för studenter som är yngre än 35 år, eftersom bortfallet är så stort för äldre studenter. Dessutom avtar förmodligen påverkan av den sociala bakgrunden med tilltagande ålder. De senaste femton årens expansion av antalet platser i den grundläggande högskoleutbildningen har medfört en breddad rekrytering med avseende på den sociala bakgrunden. Andelen studenter med arbetarbakgrund har ökat från 17 procent av nybörjarna läsåret 1993/94 till 24 procent läsåret 2002/03. Bland kvinnor och bland äldre studenter är den sociala snedrekryteringen mindre. 7. Klasstillhörigheten är knuten till föräldrarnas yrke och hemmets utbildningsnivå till föräldrarnas utbildning. Begreppen finns förklarade i den tekniska bilagan. 21

Social bakgrund bland högskolenybörjare, läsåren 1993/94 2002/03, procent 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 1993/94 1995/96 1997/98 1999/00 2001/02 1994/95 1996/97 1998/99 2000/01 2002/03 Högre tjänstemän Övriga tjänstemän m.fl. Arbetare Ungdomar med arbetarbakgrund är dock fortfarande underrepresenterade i högskolan. Om man relaterar den sociala bakgrunden till regeringens mål att 50 procent av en årskull ska ha börjat studera på högskola vid 25 års ålder, syns stora skillnader mellan ungdomar ur olika sociala skikt. För ungdomar med högre tjänstemannabakgrund har 70 procent börjat studera på högskola vid 25 års ålder. Motsvarande andel för ungdomar med arbetarbakgrund är 30 procent. Skillnaden mellan olika sociala skikt blir ännu större om man tar hänsyn till vilken utbildning studenterna väljer. Andelen ungdomar från de övre sociala skikten är störst på läkarutbildningen och andra långa utbildningar med högt sökandetryck, medan andelen ungdomar med arbetarbakgrund är större på kortare vård- och omsorgsutbildningar, lärarutbildningar och ingenjörsutbildningar. Man bör dock komma ihåg att den sociala skiktningen i utbildningen uppstår långt tidigare än vid övergången till universitet och högskolor. Bland barn från arbetarhem är det betydligt mer ovanligt att börja på studieförberedande gymnasieutbildningar än det är bland barn från högre tjänstemannahem. Nästan var tredje nätstudent har arbetarbakgrund Nätuniversitetets studenter rekryteras i större utsträckning från arbetarhem än vad campusstudenterna gör. Av de campusstudenter som var nybörjare i högskolestudier höstterminen 2003 hade 24 procent arbetarbakgrund. Motsvarande siffra för högskolenybörjarna inom nätuniversitetet var 30 procent. Även andelen studenter från högre tjänstemannahem är större bland dem som studerar på campus jämfört med dem som studerar inom nätuniversitetet. I jämförelse med traditionell distansutbildning har dock nätuniversitetet lägre rekrytering från arbetarhem. Studenter inom nätuniversitetet har också 22

i större utsträckning högre tjänstemannabakgrund än de som studerar i traditionell distansutbildning. De högskolenybörjare som kombinerar nätuniversitetet med campusstudier har den lägsta andelen studenter med arbetarbakgrund och den högsta andelen studenter från högre tjänstemannahem. Social bakgrund bland högskolenybörjare, höstterminen 2003, procent Studieform Arbetare (%) Övr. tjänstemän m.fl. (%) Högre tjänstemän (%) Summa (%) Nätuniversitetet 30 46 24 100 Traditionell distansutbildning 32 51 17 100 Campusutbildning 24 48 28 100 Nätuniversitetet + campusutbildning 22 48 30 100 Samtliga högskolenybörjare 24 48 28 100 Om man också ser till dem som inte är högskolenybörjare, är skillnaderna i social rekrytering mindre mellan de olika studieformerna. Av dessa hade 23 procent av nätstudenterna och 21 procent av campusstudenterna arbetarbakgrund. Liksom bland högskolenybörjarna är andelen med arbetarbakgrund något högre bland dem som studerar i traditionell distansutbildning (25 procent), medan studenterna som kombinerar nätuniversitetet med campusstudier i mindre utsräckning har arbetarbakgrund. Den sociala snedrekryteringen är större bland män än bland kvinnor. Detta gäller inom samtliga studieformer, förutom i gruppen som kombinerar nätuniversitetsstudier med campusstudier där andelen med arbetarbakgrund är lika för båda könen. Bland högskolenybörjarna inom nätuniversitetet hade 34 procent av kvinnorna arbetarbakgrund, men bara 26 procent av männen. Skillnaden finns kvar även då man undersöker studenternas ålder. En orsak till könsskillnaderna tros vara att av kortare yrkesinriktade utbildningar där andelen studenter med arbetarbakgrund är högre finns de traditionellt kvinnliga utbildningarna (såsom sjuksköterska) inom högskolan, medan många traditionellt manliga finns inom gymnasieskolan. 23

Arbetarbakgrund bland högskolenybörjare, höstterminen 2003, procent 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Nätuniversitetet Traditionell Campusutbildning Nätuniversitetet + distansutbildning campusutbildning Män Kvinnor Liknande resultat får man om man undersöker föräldrarnas utbildningsnivå i stället för föräldrarnas klasstillhörighet. I befolkningen skiljer sig föräldrarnas högsta utbildningsnivå relativt mycket mellan olika åldersgrupper, eftersom andelen som studerar i gymnasieutbildning har ökat konstant, liksom andelen som går vidare till högskolestudier. Om man ser till personer i befolkningen som är 24 år och yngre, har omkring 65 procent föräldrar med högst förgymnasial eller gymnasial utbildning. 8 Bland högskolenybörjarna inom nätuniversitetet i motsvarande åldersgrupp har 49 procent av studenterna föräldrar med förgymnasial eller gymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå. Motsvarande siffra för högskolenybörjarna i campusutbildning är 45 procent. Nätuniversitetet har alltså en mindre sned fördelning med avseende på utbildningsnivån i studenternas föräldrahem, men det är inte en särskilt stor skillnad mot fördelningen för studenter i campusutbildning. Det är inga skillnader i föräldrars utbildningsnivå för studenter inom nätuniversitetet jämfört med de studenter som studerar på övrig distansutbildning. Också när det gäller föräldrarnas utbildningsnivå är de studenter som kombinerar nätuniversitetsstudier och campusstudier den grupp som har högst andel föräldrar med eftergymnasial utbildning, och lägst andel med förgymnasial utbildning. 8. SCB, UF 20 SM 0202 Social bakgrund bland högskolenybörjare 2001/02 och doktorandnybörjare 2000/01 24

Föräldrarnas utbildningsnivå bland högskolenybörjare 24 år och yngre, höstterminen 2003, procent Studieform Förgymnasial nivå (%) Gymnasial nivå (%) Eftergymnasial nivå (%) Summa (%) Nätuniversitetet 10 39 51 100 Traditionell distansutbildning 9 39 52 100 Campusutbildning 8 36 55 100 Nätuniversitetet + campusutbildning 8 31 61 100 Samtliga högskolenybörjare 8 36 55 100 Andelen högskolenybörjare med föräldrar som inte har en eftergymnasial utbildning är högre bland kvinnorna än bland männen i alla studieformer. Utländsk bakgrund Relationen mellan utländsk bakgrund och övergång till högre utbildning är komplex. Studentgruppen med utländsk bakgrund är heterogen bland annat med avseende på den sociala bakgrunden. I grunden är det likartade faktorer som är styrande för ungdomar med utländsk bakgrund som för ungdomar med svensk bakgrund det vill säga förhållningssättet till utbildning bland föräldrar och annan omgivning. Om man bortser från utbytesstudenter var det läsåret 2002/03 knappt 15 procent av nybörjarna i högskoleutbildning som hade utländsk bakgrund. Med utländsk bakgrund avses att studenten är född utomlands eller att båda föräldrarna är födda utomlands. Adoptivbarn med svenska föräldrar är inte medräknade i gruppen med utländsk bakgrund. Jämfört med läsåret 2001/02 har andelen med utländsk bakgrund ökat med en procentenhet. I befolkningen i motsvarande åldrar är andelen med utländsk bakgrund drygt 15 procent. Skillnaden i övergång till högre utbildning mellan ungdomar med svensk och utländsk bakgrund är alltså liten. Skillnaderna mellan grupper med olika nationalitet är dock stora. Exempelvis är iranier väl representerade på universitet och högskolor. Samma sak gäller för ungdomar från Norden och från andra västeuropeiska länder. Invandrargrupper från afrikanska länder är däremot kraftigt underrepresenterade. Det är också väldigt stora skillnader mellan utbildningar. Personer med utländsk bakgrund börjar oftare på tekniska utbildningar och vårdutbildningar och mer sällan på humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar. Utbildningar till tandläkare, biomedicinsk analytiker, läkare och ingenjör har höga andelar studenter med utländsk bakgrund. Ovanligt med utländsk bakgrund inom nätuniversitetet Nätuniversitetet har, liksom traditionell distansutbildning, något svårare att attrahera studenter med utländsk bakgrund än vad campusutbildning har. 25

Bland högskolenybörjarna som studerade på campus höstterminen 2003 hade 16 procent utländsk bakgrund. Bland högskolenybörjarna inom nätuniversitetet var motsvarande siffra 14 procent. Andelen med utländsk bakgrund var ännu lägre 12 procent bland högskolenybörjarna på övrig distansutbildning. Gruppen som kombinerar nätuniversitetsstudier och campusstudier hade samma andel studenter med utländsk bakgrund som dem som bara studerar på campus. Utländsk bakgrund bland högskolenybörjare, höstterminen 2003, procent Nätuniversitetet Traditionell distansutbildning Campusutbildning Nätuniversitetet + campusutbildning 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Utländsk bakgrund Svensk bakgrund Bland högskolenybörjarna inom nätuniversitetet är andelen med utländsk bakgrund något högre bland kvinnorna än bland männen. Även i de övriga studieformerna är andelen med utländsk bakgrund något högre bland kvinnorna än bland männen. Andelen högskolenybörjare med utländsk bakgrund ökar med studenternas ålder. Så är fallet i samtliga jämförda studieformer. I alla åldersgrupper är andelen studenter med utländsk bakgrund lägre bland studenterna inom nätuniversitetet och i övrig distansutbildning, jämfört med campusstudenterna. Högskolenybörjare med utländsk bakgrund per åldersgrupp, höstterminen 2003, procent 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Nätuniversitetet Traditionell Campusutbildning Nätuniversitetet + distansutbildning campusutbildning 24 år 25 34 år 35 år 26

Nästan hälften 49 procent av de studenter inom nätuniversitetet som har utländsk bakgrund bor i eller omkring Stockholm, Göteborg eller Malmö. Av nätstudenterna med svensk bakgrund är det bara 34 procent som bor i något av de tre storstadsområdena. För alla studieformer gäller att andelen studenter med utländsk bakgrund är lägre bland dem som tidigare har studerat i högskolan än bland högskolenybörjarna. Regional bakgrund Det finns skillnader mellan olika län och regioner i Sverige vad gäller övergången till högre utbildning. Exempelvis börjar en större andel av ungdomarna i Uppsala län, Blekinge län, Västerbottens län, Kalmar län och Kronobergs län i högskoleutbildning än ungdomarna i Jämtlands län, Gotlands län, Västmanlands län och Gävleborgs län. Skillnaderna hör ihop med flera faktorer. Framför allt finns det tydliga samband mellan övergång till högskoleutbildning och utbildningsnivån i föräldragenerationen. Närheten till utbildning har också viss betydelse. Kommuner där högskolorna finns har i allmänhet en högre övergång till högskoleutbildning än andra kommuner med motsvarande utbildningsnivå i föräldragenerationen. Dessutom kan den lokala arbetsmarknaden både ge incitament till studier och avlänka från studier. En svag arbetsmarknad kan stärka incitamenten för studier som alternativ till arbetslöshet. Många nätstudenter bor i bygder runt mindre samhällen Det finns inte något uttalat mål att Sveriges nätuniversitet ska rekrytera särskilt från glesbygdsbefolkningen. Den flexibilitet som nätkurser innebär bör dock underlätta för personer som är bosatta utanför tätorter att bedriva högskolestudier. Nätstudenter är inte lika bundna till att närvara på en speciell studieort på det sätt som campusstudenter oftast är. Uppgifter om olika kommuners befolkningsunderlag bygger på SCB:s klassificering av kommuner i så kallade H-regioner. H-regionerna är en gruppering av kommuner efter lokalt och regionalt befolkningsunderlag längs skalan storstad glesbygd. 9 Nätstudenter flesta lärosätens huvudorter finns antingen i regionerna runt Stockholm, Göteborg och Malmö, eller i kommuner som är klassificerade som större städer. 10 Vissa lärosäten har förvisso decentraliserade campus i mellanbygd, tätbygd och glesbygd, men utbildningsutbudet där är inte särskilt omfattande. 9. En kortare beskrivning av de olika H-regionerna finns i teknisk bilaga. 10. Undantagen är Karlskrona (Blekinge tekniska högskola) som klassificeras som mellanbygd, Gotland (Högskolan på Gotland) samt Härnösand, Örnsköldsvik och Östersund (Mitthögskolan) som klassificeras som tätbygd. 27

När det gäller den geografiska miljön skiljer sig högskolenybörjare inom nätuniversitetet mot högskolenybörjare i de andra studieformerna. Man skulle kunna säga att relativt studenter i övriga studieformer ligger nätstudenterna i mitten av skalan storstad glesbygd, med färre storstadsbor än campusstudenterna, men färre glesbygdsbor än studenterna i traditionell distansutbildning. Bland högskolenybörjarna som enbart läser inom nätuniversitetet bor 8 procent i glesbygd. Det är en betydligt lägre andel än bland de studenter som läser på övrig distansutbildning. Av dessa bor 15 procent i glesbygden. Bland dem som läser utbildningar på campus är endast 2 procent glesbygdsbor. Andelen som bor i bygder kring mindre orter och samhällen mellanbygd och tätbygd i SCB:s terminologi är betydligt högre bland högskolenybörjarna inom nätuniversitetet jämfört med campusstudenterna. Bland nätstudenterna höstterminen 2003 bodde 32 procent i kommuner som delas in i någon av kategorierna mellanbygd och tätbygd. Motsvarande siffra för campusstudenterna var 14 procent. Bland övriga distansstudenter var andelen däremot något högre 35 procent. Höstterminen 2003 bodde ungefär 39 procent av högskolenybörjarna i campusutbildningen i något av storstadsområdena runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Bland studenterna inom nätuniversitetet var siffran betydligt lägre. Av dem bodde 29 procent i storstadsområdena. Lägst andel storstadsbor 13 procent hittar man bland högskolenybörjarna i traditionell distansutbildning. De studenter som kombinerar studier inom nätuniversitetet med campusstudier liknar till stor del campusstudenter, när det gäller fördelningen på H-regioner. Skillnaden är att de i ännu större utsträckning bor i storstadsregionerna. Högskolenybörjare fördelade efter H-regioner, höstterminen 2003, procent 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Nätuniversitetet Traditionell distansutbildning Campusutbildning Nätuniversitetet + campusutbildning Glesbygd Mellanbygd/ tätbygd Större städer Stockholm/ Göteborg/Malmö 28

Bland högskolenybörjarna inom nätuniversitetet är det en större andel av kvinnorna än av männen som bor i glesbygd, mellanbygd och tätbygd. Männen bor oftare i större städer och i storstadsområdena. Det finns också en viss skillnad som har att göra med studenternas ålder. Jämfört med de nätstudenter som är 35 år och äldre, bor de unga nätstudenterna i något större utsträckning i storstadsområdena, och i något mindre utsträckning i mellanbygden och tätbygden. För alla studieformerna gäller att bland de studenter som inte är högskolenybörjare bor en större andel i storstadsområden och i större städer än vad högskolenybörjarna gör. För nätuniversitetet och traditionell distansutbildning gäller dessutom att bland de studenter som inte är nya i högskolan är andelen som bor i glesbygd, mellanbygd och tätbygd lägre än vad fallet är bland högskolenybörjarna i dessa studieformer. Många nätstudenter bor långt från lärosätets huvudort Ett syfte med den flexibla form som nätuniversitetet står för är att även människor som bor långt ifrån högskoleutbildning ska ges möjlighet till att bedriva högskolestudier. Den flexibla formen innebär att det geografiska avståndet till utbildning inte ska begränsa möjligheten att studera på högskolan. Frågan är då om nätuniversitetets studenter väljer utbildning oberoende av lärosätets geografiska placering? Eller är det så att de som studerar inom nätuniversitetet ändå väljer kurser i geografisk närhet? För att få svar på detta jämförs nedan var studenterna bor dels i förhållande till lärosätets region och dels i förhållande till kursortens region. Det är vanligare bland högskolenybörjarna inom nätuniversitetet att bo långt ifrån det lärosäte som ger utbildningen, än vad fallet är bland campusstudenter och studenter i traditionell distansutbildning. 11 Höstterminen 2003 utgjordes mer än en fjärdedel av högskolenybörjarnas registreringar i nätuniversitetet av studenter som bodde i ett län som låg långt ifrån det lärosäte som de studerade vid. Motsvarande siffror för övrig distansutbildning och för campusutbildning var betydligt lägre. Högskolenybörjarnas bostadsort i förhållande till lärosätets huvudort, höstterminen 2003, procent Studieform Samma län (%) Närliggande län (%) Övriga län (%) Summa (%) Nätuniversitetet 56 16 28 100 Traditionell distansutbildning 60 24 16 100 Campusutbildning 83 9 8 100 11. Uppgiften om det län som högskolan finns i grundar sig i den kommun där rektorskansliet finns. Några lärosäten har flera huvudorter. För dessa har följande orter använts: Sveriges lantbruksuniversitet Uppsala; Högskolan i Trollhättan/Uddevalla Trollhättan; Mitthögskolan Östersund; Mälardalens högskola Västerås. 29