BOTTNISKA VIKEN Sammanfattning av Informationscentralens verksamhet under åren.
Text: Tiina Kumpula Kartmaterial: Anneli Sedin Bakgrundskartor ur allmänt kartmaterial från Lantmäteriet, medgivande 94.0410 Omslagsfoto: Magdalena Westerberg Layout: FRI reklambyrå i Umeå AB Repro, original: Zircon Media AB Tryck: Länsstyrelsens Tryckeri, Umeå 2010 Upplaga: 150
Förord Det har gått 17 år sedan Informationscentralen startade. Verksamheten har utvecklats på många områden som exempelvis kontaktnätets uppbyggnad, nya verktyg för att upptäcka algblomningar och utvecklandet av hemsidorna för Informationscentralen och Främmande arter. Här är en sammanställning av verksamhetens utveckling och de händelser som rapporterats in från starten 1993 till 2009. Informationscentralens uppgift är att snabbt nå ut med information till berörda myndigheter, organisationer och allmänheten i samband med ovanliga händelser och akuta situationer i kust och hav. Det kan exempelvis röra sig om stora mängder alger i vattnet, s.k. algblomningar, större antal döda fåglar, döda fiskar längs stranden eller döda sälar. Ett stort tack till alla kontaktpersoner för all den information som ni har lämnat till oss genom åren! Ni är mycket viktiga för att vår verksamhet ska fungera. Tiina Kumpula Anneli Sedin 1
Foto: Kustbevakningen Sammanfattning av vår verksamhet under åren 1993-2009 Inrättandet av Informationscentraler i Sverige I slutet av 80-talet drabbades Västerhavet av omfattande algblomningar och säldöd. Behovet av snabb, korrekt och samlad information till myndigheter, massmedia och allmänhet var stort. Därför beslöt riksdagen 1990 (Miljöpropositionen 1990/91:90) att län med marina centra skulle inrätta marina informationscentraler, för att kunna ge information i samband med akuta händelser till havs. Informationscentralen för Bottniska viken (ICBV) inrättades på Länsstyrelsen i Västerbotten 1993. Informationscentralens uppgift ICBV har som uppgift att ta emot rapporter om ovanliga och akuta händelser till havs och snabbt nå ut med korrekt information till berörda. Det kan vara förekomst av algblomningar, sjuka eller döda djur samt förekomst av främmande arter. ICBV har ett kontaktnät från Haparanda i norr till Uppsala i söder, med ca 130 representanter (figur 1). Inom nätet finns representanter från centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner, media, företag och föreningar. Figur 1 Informationscentralens kontaknät 2
Foto: Johnny Berglund Centrala myndigheters olika uppgifter Uppgiftsfördelningen ser ut så här: ver, bistår med sakkunskap samt rapporterar in förekomst av alger om de upptäcker sådana vid sina provtagningsexkursioner. formation om ytvattenströmmarnas riktning m.m. Detta är nödvändigt underlag för att vi ska kunna uttala oss om händelseutvecklingen av en algblomning. För att upptäcka algblomningar ute till havs är satellitbildstolkning ett viktigt verktyg. Det är SMHI som är ansvarig för att analysera och tillgängliggöra information om algsituationen från dessa bilder, något de gör via det webbaserade systemet BAWS (Baltic Algae Watch System) som du kan läsa mer om nedan. utfört giftighetstester på algprover. Dessutom samordnade de inventeringar under 2005, 2006 och 2007 för att kartlägga trutdöden. Döda djur skickas till SVA för obduktion och analyser. eller flyg i området och de rapporterar in observationer till Informationscentralen. sälar samt obducerar dem om de är i tillräckligt bra skick. Informationscentralen har även kontaktpersoner vid massmedia och Räddningstjänster i händelse av varningar till allmänheten. Informationscentraler i landet Informationscentralen för Bottniska viken drivs av länsstyrelsen i Västerbottens län på uppdrag av Naturvårdsverket. Dess ansvarsområde är Bottniska viken, som utgörs av Bottenviken, Norra Kvarken och Bottenhavet. Informationscentralen för Egentliga Östersjön finns i Stockholm och Informationscentralen för Västerhavet finns i Göteborg. 3
Vad har hänt sedan starten 1993? Utveckling av kontaktnät och informationskanaler Kontaktnätet har ökat från 120 kontakter i starten till drygt 130 idag. Kontaktpersoner byts ut löpande när de byter arbete eller arbetsuppgifter. Från början skedde informationsutbytet mycket genom utskick via vanlig post och fax men har över tiden övergått till information via e-post och webbsidor. Mycket av den dagliga kontakten sker per telefon med enskilda kontaktpersoner eller andra uppgiftslämnare. Informationscentralen ringer alltid upp uppgiftslämnaren för att ta reda på mer och ge råd vid behov. Antalet inrapporterade händelser har ökat sen starten. Ökningen i antalet rapporter beror troligen på att kontaktnätet fungerar bättre och bättre och på en ökad medvetenhet hos allmänhet och media. År 2000 gjordes en informationskampanj för kontaktnätet, vilket resulterade i en ökning av antalet inkomna rapporter. År 2009 fick Informationscentralen in flest antal rapporter under perioden, det som rapporterades var både algblomningar under sommar och höst samt förekomst av döda sälar. Du kan läsa mer om inkomna rapporter i kommande avsnitt. Verksamheten beskrivs i årsrapporter, även de har utvecklats över åren. Dessutom har en informationsbroschyr om algblomningar, Algblomning Vad är det?, tagits fram i samarbete med de tre informationscentralerna och Statens Veterinärmedicinska Anstalt. År 2004 togs nya webbsidor fram för Informationscentralen, med bl a. en nyhetssida som blev mycket uppskattad av såväl kontaktnätet som media. Informationscentralen har även deltagit i utveckling av webbplatsen www.frammandearter.se. En webbplats med information om arter som förts in av människan och som kan ha stora effekter på ekosystemet. Kontakterna med media har ökat under åren, dels genom en ökad medvetenhet och dels genom skapandet av nyhetssidan där information läggs in löpande. Resultatet har främst varit artiklar i tidningar, men även inslag i radio och TV. Utveckling av verktyg Informationscentralen deltog i projektet BEWERS (Baltic Early Warning Reporting System) under 1995-1998. Projektet tog fram listor med aktörer som jobbar med information kring Östersjön samt riktlinjer för rapportering. Informationscentralens roll är att samordna informationen och skapa en helhetsbild innan vi går ut med information till media och allmänheten. Algblomningar är den vanligaste händelsen och för att följa dem har SMHI utvecklat olika verktyg. År 2000 startade projektet BAWS (Baltic Algae Watch System) som använder satellitbilder tillsammans med mätningar och modeller. Det webbaserade systemet lanserades 2002. Förutom tolkade satellitbilder tillhandahålls information om temperatur i ytvattnet, resultat från mätningar och väderprognoser. Sedan 2007 görs även driftsprognoser. Då används Sea Track Web, ett modellverktyg som ursprungligen användes för att förutsäga hur oljeutsläpp transporteras via vind och strömmar, men som anpassats för att studera spridningen av ytliga algansamlingar. BAWS utvecklas kontinuerligt, framöver kommer bilder från nya satelliter att användas och sättet att redovisa driftsprognoserna kommer att utvecklas. 4
www.fotoakuten.se Detaljerade fakta om inrapporterade händelser Antalet rapporter per år Antalet rapporter har ökat under åren (figur 2). Det kan till viss del bero på kontaktnätet som fungerar bättre och bättre samt en ökad medvetenhet. Under 2000 hade Informationscentralen en informationskampanj för kontakt- nätet, något som kan ha lett till en ökad inrapportering. Antalet rapporter är till stor del beroende av kontaktnätet och algblomningar utgör den största delen. År 2003 kom BAWS igång vilket ökade antalet rapporter om algblomningar i utsjön. Figur 2. Inrapporterade händelser till ICBV sedan starten 1993. 5
Algblomningar Det är normalt att det finns alger i havsvatten men ibland får man massförekomster, s.k. algblomningar. Dessa kan se ut på olika sätt, som rabarbersoppa eller färgskiftningar i vattnet eller likna utspilld turkos målarfärg på stranden. Även detta är en normal företeelse och utgör en viktig del av havens ekosystem. Vissa algblomningar består dock av arter som kan producera gifter. Blomningar av blågrönalger (cyanobakterier) är av särskilt intresse eftersom en stor andel, ca 50 %, av dem är giftiga och kan ge hälsoeffekter hos djur och människor. Blomningar av blågröna alger uppstår under sensommaren och hösten. Endast en rapport har inkommit om djur som drabbats av förgiftning som en följd av algblomning. År 2001 dog två hundar efter att ha druckit av vatten under pågående algblomning. Ett vattenprov skickades till SVA och blomningen visade sig innehålla blågrönalgen Planktothrix agardhii. Provet innehöll hög koncentration av algtoxin, neurotoxin, vilket ledde till cirkulationssvikt hos hundarna. Människor med symtom som klåda och utslag har rapporterats in 2003 och 2006, men där är orsaken troligen inte alger utan cerkaria, badklåda. Det orsakas av en larv som normalt drabbar fåglar och är inte farlig för människor. Antalet rapporter om algblomningar skiftar från år till år (figur 3). Mest beror det på att algblomningar gynnas av speciella väderförutsättningar som t.ex. lugnt och soligt väder och rätt strömförhållanden. De gynnas även av god tillgång på näring och vattnets temperatur påverkar också. Under sensommar och höst kan näring frigöras genom nedbrytningsprocesser och om detta sammanfaller med gynnsamma förhållanden kan algblomningar uppstå. Katthårsalgen (Nodularia spumigena) kräver högre temperaturer medan knippvattenblom (Aphanizomenon sp.) kan blomma sent in på hösten. Vi får in fler rapporter om kustnära algblomningar medan utsjöblomningarna är färre men varar längre. I diagrammet nedan ser det ut som om algblomningarna ökat i antal (figur 3). Till viss del beror det dock på att antalet rapporter till ICBV har ökat tack vare ett väl fungerande kontaktnät och tack vare satellitbildstolkning m h a BAWS som startade 2002. Under 2008 kom det inte in många rapporter om algblomningar från kontaktnätet, däremot uppstod en ganska omfattande algblomning ute till havs. Algblomningarna har främst rapporterats in från Bottenhavet (figur 4), detta p.g.a. ökad tillgång på näring längre söderut. Foto: Magdalena Westerberg Foto: Magdalena Westerberg 6
Figur 3. Totala antalet inrapporterade algblomningar samt antalet algblomningar som troligen består av blågröna alger. #$"%&'('#)*+,--./,--0 #$"%&'('#)*+,--./,--0 %&'#$ %&'#$ +2#''#34#$ +2#''#34#$ #$ 56,.27'-.*12 +&,-.*/'' 0&-12.*/'' #$ 56,.27'-.*12 +&,-.*/'' 0&-12.*/'' ()*'# #$"%&('#)*+(+1%22'(34)+5(46' 869:;;< 869:;;: 869:;;= 869:;;> 869:;;? ()*'# #$"%&('#)*+(+1%22'(34)+5(46' 869:;;< 869:;;= 869:;;> 869:;;? Figur 4. Kartor över inkomna rapporter om kustnära algblomningar under åren 2001-2009. Endast algblomningar som sannolikt består av eller bekräftats bestå av blågröna alger redovisas i kartorna. 7
Under 2004 iakttogs en blomning i centrala Bottenhavet via satellitbilder. Det var första gången en så omfattande blomning i öppna havet rapporterades till ICBV. Utsjöblomningar var innan dess ovanliga i Bottniska viken. Dessa utsjöblomningar bestående av katthårsalger har blommat årligen sedan dess (figur 5). Orsaken är oklar men en teori är att näringsrikt vatten kommer in från Egentliga Östersjön. De kan också ha börjat blomma i Egentliga Östersjön och sedan förts till Bottenhavet med strömmarna. Blomningarnas omfattning och varaktighet är avsevärt mindre i Bottenhavet jämfört med i Egentliga Östersjön. Figur 5. Antal dagar med cyanobakterieblomningar. Källa: SMHI:s satellitbildsövervakning (BAWS). 8
www.fotoakuten.se Döda sälar Sälar kan dö naturligt eftersom de kan drabbas av olika sjukdomar eller svälta ihjäl. Mänsklig påverkan i form av utsläpp av kemikalier, gifter eller olja kan också orsaka säldöd. Det ökande antalet rapporter om döda sälar beror troligen inte på ökad dödlighet hos sälarna, utan speglar snarare en ökning av populationen (figur 6). De rapporter som kommer in till Informationscentralen kommer främst från Västerbottens län. Möjligen får de andra länen in rapporter från sina kuststräckor, men skickar informationen direkt till Naturhistoriska riksmuseet (NRM). Det har funnits tre utbrott av säldöd de senaste åren men den drabbar inte gråsäl som finns i Bottniska viken på samma sätt som knubbsälen som finns längre söderut. Döda sälar är ändå intressanta ur forskningssynpunkt och skickas till NRM för obduktion om de är i bra skick. Obduktionerna har visat att det är en ganska stor andel av sälarna som har tarmsår, ca 20 % år 2007. Orsaken är inte helt känd men man misstänker miljögifter. Prover av olika organ lagras i en miljöprovbank, för framtida studier av till exempel miljögifter. Figur 6. Antalet inrapporterade döda sälar. 9
www.fotoakuten.se Döda fåglar Större ansamlingar av döda fåglar är inte normalt. Större mängder döda fåglar rapporterades från fågelkolonier i Bottniska viken åren 1994 och 2005-2006 (figur 7). År 1994 var det mås- och trutdöd runt Örnsköldsvik där 78 fåglar dog, men orsaken fastställdes aldrig. Större mängder döda gråtrutar observerades i Blekinge våren 2000. Från 2002 till 2007 genomförde Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) inventeringar av gråtrut längs Sveriges kustband för att kartlägga utbredningen av denna s.k. trutdöd. I Bottniska viken utfördes inventeringar under 2005-2007, något som kan leda till fler inkomna rapporter jämfört med år utan riktade inventeringar. Förhöjd dödlighet (över 3 %) iakttogs i Gävleborgs och Västerbottens län åren 2005 och 2006. De symptom som fåglarna uppvisade var förlamade ben och vingar och efter ca en vecka dog fågeln. Orsaken är inte helt känd men det är troligt att det är förruttnelsebakterien Clostridium botulinum som orsakar förgiftning, botulism, hos trutarna. Under inventeringarnas gång minskade dödligheten för att år 2007 åter ligga på en normal nivå. Förutom gråtrutar har även döda gäss och andra döda måsfåglar rapporterats in. Figur 7. Antalet rapporter om större mängder döda fåglar. 10
Foto: Fredrik, Sjunnesson Döda fiskar Mänsklig påverkan i form av utsläpp av organiskt material, kemikalier, gifter eller olja kan orsaka massdöd. Det är därför viktigt att få in snabba rapporter. Fiskar kan även dö i samband med syrefria förhållanden. Under sommar och sensommar är det vanligt med observationer av död spigg i större mängd. Efter spiggens lek blir det alltid en viss dödlighet. Förutom syrebrist i de grunda lekområdena är den utlekta fisken även försvagad och därför mer mottaglig för svamp- och parasitangrepp. Naturlig fiskdöd kan även bero på att de drabbas av olika sjukdomar. Döda och sjuka fiskar har rapporterats i olika omgångar till ICBV (figur 8). Under 1994 och 1998 rapporterades döda laxar. Laxarna hade sår kring munnen och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) meddelade att der rörde sig om sjukdomen lymfosarkom. Det är ingen ovanlig förete- else och kan bero på höga tätheter vid leken och nedsatt kondition hos lekande fisk. Under 2004 rapporterades döda fiskar; gädda, braxen och id, i fjärdar kring Luleå. Förklaringen var troligen surt älvvatten. När grundvattennivån är låg kan sulfidleror vid kusten oxideras. När nederbörd sedan faller blir vattnet surt och metallhalterna kan också öka, något som får en negativ påverkan på fisken. Samma år rapporterades knöliga och uppsvällda strömmingar norr om Gävle. Vattnet var vitfärgat i ett större område och det kan ha rört sig om strömmingslek. I augusti samma år kom det även in en rapport om mörtar med svarta vårtor och gäddor med sår och blåsor. Gäddorna har troligen drabbats av sjukdomen lymfosarkom. Figur 8. Antalet rapporter om större mängder döda fiskar längs Bottniska viken. 11
Främmande arter En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med människans hjälp har spridits utanför sitt naturliga utbredningsområde. Detta kan ha skett avsiktligt eller av misstag. En del av de främmande arterna har funnits så länge att de uppfattas som inhemska. Det går inte att förutse vad som kan hända om en främmande art får fäste i en ny miljö, den kan få stora effekter på ekosystemet. Det är därför viktigt att få in information så tidigt som möjligt om nya främmande arter för att kunna vidta åtgärder. Kommunikation mellan länder är särskilt viktigt för att få en tidig varning. I Bottniska viken tillhör många av de främmande arterna gruppen ryggradslösa djur, som t.ex. havstulpan och ullhandskrabba. Det finns även exempel på arter som tagits in för odling men som sedan smitit ut i naturmiljön. Exempel på detta är regnbåge och mink. Det har bara kommit in enstaka rapporter om främmande arter till Informationscentralen (figur 9). Det finns behov av ett bättre rapporteringssystem för de främmande arterna och information om hur man känner igen dem. Idag är det främst fiskare och media som rapporterar in till Informationscentralen. Medvetenheten om detta problem ökar och därmed även antalet rapporter. 2003 2006 2007 2008 Ullhandskrabba Ullhandskrabba Ullhandskrabba Foto: Robert Bernhoft Nässeldjur Kammanet Nässeldjur www.fotoakuten.se Foto: Karin Strandfager Figur 9. Rapporter om främmande arter som har kommit in till Informationscentralen. 12
Foto: Karin Strandfager Fynd av kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis) har rapporterats de senaste åren. Det rör sig om en eller ett par fynd per år. Ullhandskrabban lever i vattendrag men tar sig ut till mynningen för att föröka sig. Den kan dock inte föröka sig i Sverige eftersom den då kräver högre salthalter. Därför utgör den inget direkt hot. En ny art av kammanet återfanns 2007 i stora mängder i Bottenhavet. Man trodde då att det var en invandrad amerikansk kammanet, som kan ha stora ekologiska effekter då den äter fiskyngel. Genetiska studier visade att det var en arktisk kammanet, Mertensia ovum. Det är ännu osäkert om den ska betraktas som en främmande art i Östersjön eller om den är en s.k. glacialrelikt. Som tur var har den inte samma dramatiska effekter på ekosystemet som den amerikanska kammaneten. Nässeldjuret, Cordylophora caspia, har spridit sig och är numera vanlig runt kusterna vid Bottniska viken. Den kan ibland sätta igen fiskeredskap och det är främst på det sättet den upptäcks. Temperaturen är viktig för artens förökning och varma somrar kan leda till mer riklig förekomst. Besök gärna webbplatsen för främmande arter i svenska hav för att läsa mer om våra främmande och vad man kan göra för att minska risken för att de sprids: http://www.frammandearter.se 13
Foto: Kustbevakningen Föroreningar Endast tre rapporter om misstänkta föroreningar har kommit in till Informationscentralen sedan 1993. I juni 2004 kom det in en rapport om mörkt färgat vatten utanför Kalixälvens mynning. Provet indikerade att det rörde sig om utsläpp som höll på att brytas ner, möjligen från sanitärt avlopp eller träfiberbankar. Ärendet överlämnades till ansvarig tillsynsmyndighet. I oktober samma år rapporterades brunt vatten i Gullviksfjärden. Det visade sig att utsläppet inte var av mänskligt ursprung utan organiskt material och insekter, troligtvis från Moälven eller havsbotten. Fynd av tunnor med misstänkt innehåll av kvicksilverföroreningar rapporterades från Sundsvall 2006 och notis lades ut på hemsidan. Länsstyrelsen i Västernorrland utreder frågan. Föroreningar av olja övervakas av Kustbevakningen. De sköter även information om och sanering av utsläppen samt evakuering vid behov. 14
Länsstyrelsen Västerbotten Storgatan 71 B, 901 86 Umeå www.lansstyrelsen.se/vasterbotten vasterbotten@lansstyrelsen.se 090-10 70 00 ISSN 0348-0291