Ukraina - delat land, bricka i stormakters spel

Ukraina - delat land, bricka i stormakters spel Inledning på Tankarnas trädgård 31augusti 2014 Pål Karlsson Delat land Geografi, demografi, språk Terrängtyper. Gult är odlad jord, grönt ärskog. Jämför Ukraina med Skåne och Småland. Källa: Svenska FN förbundet, www.globalis.se/vaerldskartor/landskap/terraengtyper Ukraina är det största landet i Europa efter Ryssland och därmed det största landet helt inom Europas gränser. Det är ett bördigt jordbruksland. År 2011 var Ukraina världens tredje största spannmålsexportör. Landet har också en förhållandevis välutvecklad tillverkningsindustri, särskilt inom flygsektorn och verktygs och maskinproduktion. Ukraina var Sovjetunionens kornbod och en av dess viktigaste industriella regioner. Ukraina är uppdelat i 24 oblast (provinser). Det i huvudsak ryskspråkiga södra och östra Ukraina kallas också Novorossija (Nya Ryssland), ett namn som härstammar från Katrarina den storas tid i mitten på 1700 talet. Donbass (Donetskbäckenet) är en del av Novorossija, ett stenkols och industriområde bestående av den större delen av Donetsk och Luhansk och den östligaste delen av Dnepropetrovsk (egentligen också del av Rostov oblast i Ryssland). Det är här som själständighetsrörelsen nu strider med vapen i hand. Donbass är den högst indutrialiserade och den befolkningstätaste delen av Ukraina (exkl Kiev). Luhansk och 1 Donetsk har 10 % av befolkningen och 25 % av exporten. Öst är alltså mer industrialiserat och till stor del integrerat med den ryska ekonomin, västra delen är mer agrar och domineras av småstäder. 1 Vladimir Golstein, Marx sista strid: Östra Ukraina, Al Jazeera 22/4 2014 1

Källa: Wikipedia. http://sv.wikipedia.org/wiki/ukraina Ukraina har idag cirka 46 milj invånare, varav knappt 78 procent är etniska ukrainare. Bland minoriteterna finns ryssar (17 %), vitryssar och rumäner. Ryska talas av fler än bara de etniska ryssarna. Enligt officiella folkräkningar har 67 % ukrainska som modersmål, medan 24 % har ryska. I upp emot hälften av hushållen talar man ryska som första val. Så gott som alla förstår och kan göra sig förstådda på båda språken. Landsbygden är i huvudsak ukrainskspråkig även i sydöst. Ryskan är också vitt spritt i andra delar av landet och används minst lika mycket av landets massmedier. Parallellt med de etniska och språkliga skillnaderna finns de religiösa skiljelinjerna. Etniska Ukrainare tenderar att tillhöra den ukrainska katolska kyrkan (fr a i västra delen) eller den ukrainaska ortodoxa kyrkan (Kievpatriarkatet, som brot sig ur ryska ortodoxa kyrkan 1991), medan etniska ryssar tenderar att tillhöra Moskvapatriarkatet i ryska ortodoxa kyrkan. Ukraina ansågs efter självständigheten 1991 ha goda ekonomiska förutsättningar jämfört med andra delar av det f.d. Sovjetunionen. Men landet drabbades istället av en väldigt kraftig 2 nedgång. Mellan 1991 och 1999 sjönk BNP med 60% och inflationen var skyhög, samtidigt som kriminalitet och korruption frodades. Invånarantalet har minskat med 13 % sedan självständigheten. Denna negativa utveckling ledde till folkligt missnöje, strejker och protester. Västukrainas och östukrainas olika historiska erfarenheter och minne Landet delas också av sitt historiska minne. Den i huvudsak ukrainsktalande landsbygdsbefolkningen drabbades hårt av kollektiviseringen av jordbruket i slutet på 1920 talet och början på 1930 talet. 1932 33 utbröt hungersnöd i det bördiga Ukraina. Svältkatastrofen där man uppskattar att miljontals dog går under namnet Holodomor efter de ukrainska orden holod (hunger) och mor (hemsökelse). Den västra jordbruksdominerade delen av landet drabbades värst. Under de här åren deporterades också stora mängder människor till Gulag i Centralasien och Sibirien. 2 Wikipedia 2

Dessa erfarenheter bidrog till att många ukrainare först såg de tyska trupperna som befriare när de invaderade Ukraina 1941. Redan på 1920 talet hade Organisationen för ukrainska nationalister (OUN) bildats i den då till Polen hörande delen och som förde väpnad kamp mot både Polen och Sovjetunionen. OUN och dess ledare, Stefan Bandera, ställde sig på tyskarnas sida och utförde stora delar av slakten på judar, romer och etniska rensningar av ryssar. När Bandera utropade en självständig ukrainsk stat sedan Tyskland ockuperat Ukraina, arresterades han emellertid av tyskarna och sattes i fängelse i Berlin. Majoritet av ukrainarna vände sig mot Tyskland och gjorde en stor insats i kriget mot tyskarna. Kiev blev efter kriget utsedd till hjältestad för sitt motstånd. (Wikipedia). Lite förenklat kan man alltså dela upp Ukraina i två hälfter. Låt mig för enkelhets skull kalla dem Västukraina och Östukraina. Västukraina utgörs av den del av befolkningen som i huvudsak talar ukrainska, tillhör katolska kyrkan eller Kievpatriarkatet och som tenderar att lyfta fram den del av historien som handlar om tvångskollektiviseringens vedermödor, Stalins förtryck och den nationalistiska kampen under Bandera. Västukrainarna är i majoritet i västra delen av landet, men finns också i öst, då framför allt på landsbygden. Östukraina består av den del av befolkningen som talar ryska till vardags, tillhör Moskvapatriarkatet och vars historiska minne består av terrorn under nazitiden, och av sin roll i det stora fosterländska kriget mot nazisterna. Bandera är för dem ett rött skynke. Givetvis blir de skärrade när nynazismen nu tycks växa sig allt starkare och marscherar med bilder på Bandera. Dessa olika erfarenheter och berättelser avspeglas i hur de båda sidorna idag förhåller sig till Europa/väst respektive Ryssland. Tudelningen har också satt sin prägel på politiken sedan självständigheten och inneburit att varje president bara har haft halva befolkningen bakom sig. Resultatet av presidentvalet 2010 mellan Viktor Janukovitj och Julia Tymosjenko. Kartan visar också var östukrainarna respektive västukrainarna är i majoritet. Källa: http://www.polgeonow.com/2014/03/ukraine divisions election language.html 3

Partierna Fram till kuppen i februari 2014 dominerades Verchovna Rada (parlamentet) av fem partier Regionernas parti. Den störtade presidenten Janukovitj parti. Ett ryssvänligt parti som är störst stöd i östra Ukraina. Fick 30% i parlamentsvalet 2012 ( 4,4 jämfört med det tidigare valet 2007) Allukrainska fäderneslandsförundet (Fäderneslandet). Julia Tymosjenkos och nuvarande premiärminister Jatsenjuks parti. EU vänligt med största stöd i centrala och västra Ukraina. Fick 25,5 % i valet 2012 ( 5,2) Udar ( slag ). Förre boxningsvärldsmästaren Victor Klitjkos parti. EU vänligt, tyskvänligt (Klitjko har medborgarskap i både Ukraina och Tyskland). Nye presidenten chokladkungen Petro Porosjenko står partiet nära och Udar stödde hans kandidatur. (Klitjko fick inte ställa upp p.g.a. att han bott i Tyskland lång tid.) Udar är ett relativt nytt parti, kom in i parlamentet efter senaste valet 2012 och fick då 14,0 % av rösterna. Kommunistpartiet. Störst stöd i öst och sydöst. Fick 13,2 % år 2012 (+9,6). Förbjöds 25/7 efter sedvanligt slagsmål (Aftonbladet) i parlamentet. Svoboda (Frihet). Högerradikalt, fascistiskt säger somliga. Bildades 1991 under namnet Social nationalistiska partiet. Störst stöd i västra Ukraina. 13,2 % 2012 (+7,8), i vissa delar i västra Ukraina dock upp mot 30 %. Ledare Oleg Tjanybok. Svoboda vill förbjuda homosexualitet och invandring, göra vapeninnehav till en rättighet för alla, samt förbjuda ukrainafobi. Tjanybok har gjort grova antisemitiska uttalanden, bland annat att Ukraina styrs av en moskovit judisk maffia. Det judiska Simon Wiesenthalcentret placerade 2013 honom på femte plats på listan över världens värsta antisemiter. Sverigedemokraterna uteslöt sin gruppledare i Halland, Oleg Datsishin, för att han hade "gillat" partiet på Facebook och därmed brutit mot SD:s nolltolerans mot extremister och rasister. Det nynazistiska Svenskarnas parti stöder öppet Svoboda. Valdeltagandet i parlamentsvalet 2012 var 58%. Endast Svoboda och kommunistpartiet kan sägas ha en social bas. Övriga partier är i hög grad organ för oligarker. Partierna är inte av samma slag som hos oss. Folk byter sida eller blir utsparkade allt som oftast. Mycket kretsar kring ordföranden. Partierna är snarast supporterlistor för denne, som i sin tur ofta är eller representerar en oligark eller grupp av oligarker. Under slutfasen av Euromajdan bytte många ur Regionernas parti sida eller tvingades att göra det. Euromajdan I sitt installationstal 2010 beskrev president Janukovitj sin utrikespolitiska ambition. Ukraina skulle vara en alliansfri stat och en bro mellan öst och väst. I enlighet med det och för att komma till rätta med Ukrainas urusla ekonomi sökte Janukovitj till att börja med närmare relationer med både EU och Ryssland. En del i detta var det associations och frihandelsavtal med EU som Janukovitj först verkade vara villig att acceptera men sedan började betrakta som alltför åtstramande. Samtidigt förhandlade han också med Ryssland som erbjöd betydligt bättre villkor. 4

Den 21 november 2013 beslöt regeringen att inte underteckna avtalet med EU. Oppositionsledaren Jatsenjuk från Fäderneslandet kallar då via Twitter till demonstration på Självständighetstorget. Därmed är Euromajdan igång. Tre månader senare, den 21 februari avsätts Janukovytj och flyr. Som alla snabbt utvecklande uppror hade Euromajdan flera sidor. 1. Det var initierat av oppositionspartierna Fäderneslandet, Udar och Svoboda och hade stöd enbart av västukrainarna, den halva av befolkningen som såg EU som frälsare. I och med att det hela blev en fråga om antingen EU eller Ryssland så uteslöts effektivt östukraina. Under december görs tre opinionsmätningar: 45 50% säger sig stödja demonstrationerna, 42 50 % är emot. Enligt en mätning i januari är 45 % för och 48 emot. 2. Ultranationalistiska och fascistiska grupper tog tidigt kommandot och stod i frontlinjen på gator och torg. De organiserade sig i självförsvarsgrupper, och tränade öppet på gatorna. Totalt sett var dessa grupper en liten minoritet. Men i tältlägret där bara några få tusen övernattade var de en betydande styrka. Än viktigare var att de var organiserade, diciplinerade och effektiva. Politiskt och ideologiskt dominerade de. Det bestod från början av flera olika hel och halvfascistiska grupperingar som nu slog sig samman i en paramilitär koalition, Pravy Sektor (Högersektorn). Inför presidentvalet i maj ombildades Högersektorn till ett parti. Ledare: Dmytro Jarosj 3. EU och USA eldade på. Redan under de första demonstrationerna på Majdan deltog nio ambassadörer från EU. EUs utrikespolitiska ledare Catherine Ashton och USAs biträdande utrikesminister Victoria Nuland fraterniserade med de tre oppositionsledarna Jatsenjuk, Klitjko och Tyanybok. Nuland delade ut kex till demonstranterna tillsammans med den amerikanske ambassadören. I ett berömt avlyssnat och inspelat telefonsamtal yttrar Nuland de berömda orden fuck the EU. Men det riktigt intressanta i det samtalet var att hon diskuterade med ambassadör Pyatt om att USA ville ha Jats (Jatsenjuk) som premiärminister. Bland många andra prominenta personer från andra länder som visat sitt stöd för oppositionen på plats var Carl Bildt och USAs förre presidentkandidat John McCain. 19 21 februari kommer avgörandet när krypskyttar skjuter både demonstranter och poliser. Det är oklart från vilken sida krypskyttarna var, men många på båda sidor dör och videofilmer visar demonstranter som flyr mot poliserna, inte därifrån. Det första skotten kan mycket väl ha varit en provikation från Pravy Sektor. Mycket tyder på att de första skotten kom från taget av den byggnad de ockuperade. Den 21 februari slöts en överenskommelse mellan presidenten och oppositionen om en övergångsregering, att tidigarelägga presidentvalet, att beskära presidentmakten genom återgång till 2004 års författning samt att Julia Tymosjenko ska friges. Avtalet bevittnas av Tysklands, Frankrikes och Polens utrikesministrar och välkomnas av USA och EU. Men när specialpolisen Berkut dras bort i enlighet med avtalet rycker i ställer de högerextrema grupperna fram och intar parlamentet och tvingar fram ett beslut om att avsätta presidenten. Talmannen Rybak misshandlas. Presidenten flyr efter att ha blivit beskjuten i sin bil. Det råder ingen tvekan om att den regering som ersatte Janukovytj kom till makten med hjälp av fascistiska stödtrupper. Det måste betraktas som en kupp. Hade man hållit fast vid överenskommelsen hade antagligen landet varit i en helt annan situation idag. Den nya kuppregeringen består enbart av personer som identifieras med västukraina och den nationalistiska strömningen. Fyra tillhör Svoboda och tre Högra sektorn, som får 5

kontrollen över det viktiga säkerhets och försvarsrådet. Politiker som associeras med västukraina varav flera oligarker tillsattes också som guvernörer i östukraina. I presidentvalet 25 maj 2014 röstar lite mer än 50 % av de röstberättigade, med störs andel längst i väster och lägst i öster. Porosjenko får 56 % av rösterna. Regionernas parti var förlamat, den lagligt sittande presidenten Janukovitj hade flytt landet och östukrainarna bojkottade till stor del även utanför oblasten Donetsk och Luhansk där valet inte kunde genomföras. Porosjenko har alltså inte mycket mer än en fjärdedel av ukrainarna bakom sig. Valet visade ändå tydligt att inte heller västukrainarna vill ha fascisterna. Porosjenko sågs som den mest moderata kandidaten. Svobodas Oleg Tyanybok fick 1,16 % av rösterna och Högra sektorns Dmytro Jarosj 0,7 %. Näst flest röster fick Julia Tymosjenko med knappt 13%. Upproret i öst Ett av de allra första besluten som fattades i parlamentet efter kuppen var att upphäva lagen om minoritetsspråk. Ukrainas skulle bli enda officiella språk på alla nivåer och i alla delar av landet. I praktiken förbjöds alltså ryska. Den tillförordnade presidenten lade dock in sitt veto. Men det visar ändå på strömningarna. Kuppen följdes också av en rad fascistiska dåd. TV chefen tvingas med hot och våld skriva på sin avskedsansökan filmat och utlagt på Youtube. Företrädare för Regionernas parti förföljs, Kommunistpartiets partilokal skövlas och övertas av Högra sektorn. Och värre skulle komma, i Odessa 2 maj. Återkommer till det. Reaktionerna i öst låter inte vänta på sig. Redan före kuppen har det förekommit antieuromajdan protester. Nu ökar de snabbt i omfattning. Huvudkravet är större självständighet i ett federalt Ukraina. Det framförs också tidigt krav på folkomröstning för ökad självständighet. Anslutning till Ryssland har inte varit ett dominerande krav. De får inget gehör i Kiev, inga förhandlingsinitiativ. De blir kallade terrorister fast de använder samma metoder som Euromajdan gjorde. I början av april övergår demonstrationerna i uppror. Självförsvarsstyrkor (miliser) bildas. Folkrepublikerna Donetsk och Luhansk utropas. Kievregeringen inleder 15 april militära anti terroristiska operationer för att slå ner upproret. Det går emellertid dåligt för dem. Soldaterna är dåligt motiverade, vill inte slåss mot sina landsmän. Många deserterar eller byter sida. Ett flertal Youtube filmer visar hur helt vanliga människor obeväpnade många äldre och många kvinnor ställer sig framför stridsvagnarna får stopp på dem och lyckas övertyga soldaterna i dem att lämna dem och gå därifrån. Det är definitivt inte fråga om några maskerade huliganer med olika slag av tillhyggen. Motstånd mot den nya regimen i Kiev finns inte bara i Donbass, utan på många platser i östukraina. I Odessa organiseras en blodig massaker på motståndare den 2 maj. Ni kan läsa om hur det gick till i den broschyr som Folket i Bild avdelningen i Blekinge givit ut: Det som hände i Odessa angår alla. Det är ett fruktansvärt dåd, planerat av en grupp med bl.a. t.f. presidenten Turtjynov, chefen för säkerhets och försvarsrådet Parubij samt oligarken och guvernören för Dnepropetrovsk oblast Kolomojskij. I samband med en fotbollsmatch provocerade ditresta huliganer, ultranationalister och fascister från Högra sektorn fram sammandrabbningar med Kiev motståndare. Många av dessa tvingades så småningom fly in i Fackföreningarnas hus, där de massakrerades och brändes inne. Kiev versionen är att det var de själva som inifrån huset kastade molotovcoctails på motståndarna utanför huset och av misstag tände eld på det varpå de innebrändes. Men jag har sett videofilmer som visar att det är de utanför som kastar brandbomber i huset och dessutom skjuter skarpt in genom 6

fönstren. Det finns också uppgifter om att Högra sektorns folk redan innan tagit sig in bakvägen och låg i bakhåll inne i källaren. Det finns också bilder på nätet som tyder på att många av de döda inte alls bränts ihjäl eller rökförgiftats utan skjutits eller dödats på annat sätt, bl.a. finns en otäck bild på en ung havande kvinna som hänger död på en stol. 42 männskor dog enligt de flesta uppgifter, men det finns också uppgifter om att det var över hundra. Det är svårt att inte se detta som en massaker i syfte att skrämma anti kievanhängarna till tystnad. Den 11 maj hölls folkomröstning i oblasten Lugansk och Donetsk om självstyre. De röstande skulle svara på frågan "Stöder du självstyre i folkrepubliken Donetsk/ folkrepubliken Luhansk?". De som initierat folkomröstningen preciserade inte vad det självstyret skulle innebära: ökat självstyre, självständighet eller att regionerna blir del av Ryssland. Enligt rebellerna deltog ca 70 % av de röstberättigade och 89 90 % röstade ja. Det finns givetvis mycket att invända mot legitimiteten i dessa folkomröstningar liksom den på Krim. Men som opinionsyttring måste man ändå säga att den är betydligt mer civiliserad och mäktig än vad Euromajdan nånsin blev. Och nog bevisar den att stödet för kampen mot Kiev juntan har mycket stort folkligt stöd. Efter att den första s.k. anti terroristoperationen misslyckats insåg regimen att armén inte gick att lita på. I stället får Nationalgardet till stor del ta över uppgiften. Nationalgardet är en ny skapelse, under Nationella säkerhets och försvarsrådet (styrt av Svobodas Parubij och Högra sektorns Jarosj), som byggts upp av frivilliga från Majdans självförsvarsstyrkor. Nationalgardet utgörs alltså till stor del av fascisterna i Högra sektorn. Förutom armén och nationalgardet strider också ett antal privatmiliser på Kievs sida. Dessa privatmiliser finansieras av några oligarker, varav en den kanske viktigaste i sammanhanget är samme Igor Kolomojskij som var med och planerade Odessamassakern. Stormaktsspelet 3 Jaltakonferensen I september 2013 hölls en strategisk konferens om Ukrainas framtid i Jalta på Krim. Den finansierades av en av Ukrainas rikaste oligarker, Viktor Pinchuk, och hölls i samma palats som Roosevelt, Churchill och Stalin möttes i för att bestämma Europas framtid 1945. Bland deltagarna var Bill och Hillary Clinton, förre CIA chefen general David Petreaus, USAs förre finansminister Lawrence Summers, förre Världsbankschefen Robert Zoellick, Israels förre premiärminister och president Shimon Peres, Tony Blair, Gerhard Schröder, Dominique Strauss Kahn, Mario Monti Litauens president Dalia Grybauskaite, Polens utrikesminister Radek Sikorski, Ukrainas dåvarande och nuvarande presidenter Janukovitj och Porosjenko samt Carl Bildt. USAs förre energiminister Bill Richardson var där för prata om skiffergasrevolutionen. Med den nya tekniken fracking skulle gasen kunna ersätta rysk naturgas. I diskussionens centrum stod frihandelsavtalet mellan Ukraina och EU, och utsikterna att integrera Ukraina med Väst och bryta eller åtminstone försvaga banden med Ryssland. 3 Källa till detta avsnitt: Diana Johnstone, Washingtons Iron Curtain in Ukraine, http://www.counterpunch.org/2014/06/06/washingtons iron curtain in ukraine/ 7

Samtalen var inte hemliga och bland deltagarna fanns också Putins rådgivare Sergei Glasjev, som klargjorde Rysslands syn på saken. Den amerikanska affärstidningen Forbes rapporterade om stor skillnad mellan de ryska och västliga ståndpunkterna, inte över lämpligheten av Ukrainas integration med EU, men över dess sannolika effekt. Ryssarna menade att frihandelsavtalet skulle få mycket negativa konsekvenser för Ukrainas ekonomi och noterade att Ukraina hade enorma underskott i utrikeshandeln, som finansierades med utländska lån, och att den betydande ökning av importen från Europa som skulle bli följden bara kunde öka på underskottet. Ukraina kommer antingen inte kunna betala sina skulder eller så skulle det kräva en omfattanade räddningsaktion. Forbes reporters slutsats var att den ryska hållningen är mycket närmare sanningen än det glädjekalkyler som kommer från Bryssel och Kiev. Enligt The Times i London påpekade Glazjev också att den ryskspråkiga befolkningen i östra Ukraina kanske skulle försöka splittra landet i protest mot att banden med Ryssland skulle brytas, och att det då skulle vara legitimt för Ryssland att stödja dem. Alltså: Medan de planerade att inkorporera Ukraina i den västliga sfären var de västliga ledarna fullständigt medvetna om att detta skulle innebära stora problem med den rysktalande befolkningen och med Ryssland självt. Snarare än att söka en kompromiss så körde de på och skyllde allt som gick fel på Ryssland. Det första som gick fel var att Janukovitj fick kalla fötter när han verkligen förstod att avtalet med EU kunde leda till ekonomisk kollaps. Han sköt upp undertecknandet i hopp om ett bättre avtal. Detta förklarades inte tydligt för det ukrainska folket, så när oppositionspartierna uppmanade till demonstrationer fick de enormt gensvar bland den västvänliga hälften av befolkningen, vilket snabbt exploaterades av USA. USA Zbingniew Brzezinski är en tungviktare när det gäller USAs utrikes och säkerhetspoltik. Han var president Jimmy Carters säkerhetsrådgivare 1977 81 och fortfarande en som man i högsta grad lyssnar på i Washington. Det var han som låg bakom att USA i hemlighet stödde ja enligt B:s egna ord startade mujaheddin i Afghanistan redan ett halvår före den sovjetiska invasionen, med syfte att provocera fram just detta. Den dagen Sovjetunionen inledde invasionen skrev han till Carter att nu har vi chansen att ge Sovjetunionen deras Vietnam (se intervju här). Brzezinskis son Mark är f ö USAs amabssadör i Sverige sedan 2001. 1997 skrev Brzezinski i sin bok The Grand Chessboard: och Ukraina, en ny och viktig plats på den euroasiatiska schackbrädet, är en geopolitisk brännpunkt (pivot) eftersom dess existens som ett självständigt land bidrar till att omvandla Ryssland. Utan Ukraina upphör Ryssland att vara ett euroasiatiskt imperium. Men om Moskva återfår kontrollen över Ukraina, med sina 52 miljoner människor och stora resurser samt tillgång till Svarta havet, återfår Ryssland automatiskt förutsättningarna att bli en kraftfull imperiestat, som spänner över Europa och Asien. The Grand Chessbord ses av många som grundritningen för USAs utrikespolitiska strategi. Alltså: Ukraina är Rysslands Akilleshäl. 8

USA har, i enlighet med Brzezinskis analys av Ukraina som ytterst strategiskt, på olika sätt verkat för att Ukraina ska närma sig Väst, fjärma sig från Ryssland och ställa sig under NATOs paraply. När man inte lyckats påverka den sittande regeringen att frångå neutralitetslinjen så har USA liksom i så många andra fall runt om i världen aktivt gått in för regime change. Först vid den orangea revolutionen vintern 2004 05. Tio år senare med Euromajdan. Victoria Nuland, assisterande utrikesminister med ansvar för Europa och Euroasien, har öppet sagt att USA investerat (!) 5 miljarder dollar i Ukraina för att stödja en demokratisk utveckling så som USA vill ha den. Pengar som går till att stödja och bygga upp s.k. NGO s och andra organisationer/institutioner som är villiga att gå USAs ärenden. De fem miljarderna är ur statsbudgeten. Till det ska läggas det stöd som flödar in från privata fonder, som t.ex. George Soros. Är detta förenligt med hur stater bör uppföra sig mot varandra? Man kan fråga sig vad USA sagt och gjort om ett annat land gett 5 miljarder till Occupy Wall Street och andra grupper och organisationer som vill se ett annat USA än det som nu är. Eller för den delen hur de reagerat om Rysslands biträdande utrikesminister och ambassadör plus ett antal parlamentsledamöter från Venezuela och andra latinamerikanska länder inför TV kameror visat upp sig bland demonstranterna vid Wall Street och delat ut kexpaket till dem. Varför gör de då på detta viset? 1. Målet är global amerikansk överhöghet Full spectrum dominance Det är sedan länge USA uttryckliga strategi att leda och behärska världen. Detta skrevs i klartext in i The National Strategy for United States som George Bush lade fram 2002, där det slogs fast att det övergripande syftet med USAs utrikes och säkerhetspolitik är att förhindra uppkomsten av konkurrerande stormakter globalt, men också regionalt. För att göra detta ska alla till buds stående medel användas, inklusive användandet av preventiv krigföring. Det finns dokument från olika tankesmedjor på 90 talet där de personer som senare blev Bushs närmaste män för fram liknande tankar. En viktig förlaga var Project for the New American Century med drivkrafter som Dick Cheney (som blev vicepresident) och Donald Rumsfeld (blev försvarsminister). I sin slutrapport skrev de att det handlar om att upprätta global amerikansk överhöghet, som förhindrar uppkomsten av en rivaliserande stormakt, och att forma den internationella säkerhetsordningen i linje med amerikanska principer och intressen. Även om Obama har mildrat skrivningarna i den nu gällande strategin (från 2010) så har inte mycket ändrats i praktiken. Och många neocons finns kvar i administrationen. Victoria Nuland är f ö gift med Ronald Kagan som är medlem av den ytterst mäktiga Council on Foreign Relations och som var en av grundarna till Project for the New American Century, och rådgivare i utrikesfrågor till Hillary Clinton när hon var utrikesminister. 2. Nya stormakter växer ändå fram Utvecklingen i världen går dock obönhörligen i motsatt riktning. Den enpoliga världen med USA som obestridd ledare går mot sitt slut. En multipolär värld håller på att växa fram. Det ska bli mycket intressant att se om den norske fredsforskaren Johan Galtung får rätt. 1980 9

förutsåg han att Sovjetimperiet skulle falla inom tio år. År 2001 spådde han att USAs världsimperium skulle braka samman före år 2020. Ett bra exempel på den nya värld som håller på att växa fram kom två dagar innan det malaysiska passagerarplanet sköts ned. De fem BRICS länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) undertecknade då ett avtal som utmanar såväl Världsbanken som Internationella valutafonden och därmed dollarn som världsvaluta och USAs makt över världsekonomin. BRICSs beslut innebar skapandet av. 1. En utvecklingsbank som inte bara är BRICS intern, utan som ska investera i infrastruktur och hållar utveckling i global skala. 2. En valutastabiliseringsfond. Kan Ryssland försvagas försvagas också BRICS. Rysslands strävan efter en euroasiatisk tullunion är givetvis också en hot mot USAs överhöghet. 3. Gaskrig Ukraina konflikten handlar till stor del också om naturgas. Som en följd av avtalen med EU och internationella valutafonden lovar Ukraina att 49 % av landets gaspipelines ska kunna säljas till utländska investerare. Europeiska och amerikanska energibolag har visat stort intresse. 60% av Rysslands gasexport till Europa flödar under normala förhållanden genom Ukraina. Därför är det viktigt för USA att torpedera Rysslands stora projekt South Stream som skulle runda Ukraina. (North Stream är redan byggd och går genom Östersjön strax utanför Gotland) Russofobiska västpolitiker och media hävdar att Europa måste frigöra sig från energiberoendet av Ryssland, som främst handlar om gas. Men såg man på Ryssland som ett normalt land som man kan ha normala handelsförbindelser med så är det knappast någon fara å färde. Ryssland står för 30 % av den gas EU använder. Dessutom: 2013 blev USA för första gången på många decennier nettoexportör av gas och olja, till följd av oljesand och oljeskiffer. Den oljan och gasen vill man förstås fortsätta att sälja. Alltså För USA är Ukraina fr a en bricka i det geopolitiska spelet för att behålla sitt världsherravälde. Efter Sovjetunionens kollaps var Ryssland (och de övriga SSSR republikerna) ytterst försvagade. Säga vad man vill om Putin och hans politik, men det är uppenbart att Ryssland är en betydligt starkare och stabilare makt nu än för 15 år sedan. Inte minst utrikespolitiskt har Ryssland på senare tid agerat kraftfullt. I enlighet med USAs säkerhetspolitiska strategi kan detta inte tillåtas. Ytterst är målet att fortsätta inringningen av Ryssland, få med Ukraina i NATO och kunna utnyttja territoriet för militära installationer. Men också att förhindra framväxten av ett utvidgat euroasiatisk samarbete som kan leda till ett i förhållande till USA mer självständigt Europa. Man ska inte heller glömma att USA med sin enorma utlandsskuld är helt beroende av att dollarn regerar som ensam världsvaluta. Och att det militär industriella komplexet behöver en orolig värld med påtagliga hot för att försvara sina anslag, som till stor del är det som håller ekonomin under fötter. 10

USA använder en söndra och härska taktik för att ställa EU mot sin naturliga handelspartner Ryssland. Genom att investera i den EU vänliga oppositionen och via en statskupp tillsätta sin favorit Jatsenjuk ville man försvaga Ryssland och hoppades nog att locka in Putin i ett nytt för Ryssland förödande Afghanistankrig, fast i Ukraina denna gång. Kanske hoppades man också på att med någon slags provokation få Putin att reagera som han gjorde när Georgien anföll Sydossetien 2006. Men det aktar sig Putin för. Han har trumf på hand. Om energiflödet till Europa avbryts eller drastriskt skärs ner kommer priserna att raka i höjden och EU sannolikt drivas in i en ny kraftig ekonomisk kris. EU Ryssland har hela tiden förordat en trepartslösning, mellan EU, Ukraina och Ryssland/tullunionen. Varför kunde inte EU acceptera det? Varför ställde man Ukraina inför ultimatum: antingen oss eller Ryssland? Jag har svårt att förstå det. Ukraina, Ryssland och EU borde alla vinna på ett neutralt Ukraina som kan vara den bro mellan EU och Ryssland som Janukovitj eftersträvade. Istället agerar man för att göra Ukraina och Ryssland till fiender. Men vissa EU länder och europeiska storföretag skulle förstås tjäna ett frihandelsavtal. Ukrainska företag skulle kunna tas över och naturtillgångar exploateras. Den högst ojämlika relation som råder idag där EU exporterar industriutrustning, kemikalier och andra förädlade produkter till ett värde av 24 miljarder euro och importerar mestadels råvaror som järn, stål och mineral till ett värde av 14 miljarder euro, 4 kommer bara att förvärras. I Ukraina med dess djupa splittring i två hälfter har EUs politik varit fatal, en viktig bidragande orsak till att det nu är ett blodigt inbördeskrig. Och Carl Bildt har varit mycket aktiv i detta spel från EUs sida. Om USAs syfte är att försvaga Ryssland, så är EUs att kolonisera Ukraina, göra landet till en semi koloni, som Grekland. EUs periferi spelar samma roll för centrala EU som Latinamerika för USA.. Ryssland Är då Ryssland en lika god kålsupare som söker utvidga sitt imperium? Är Ryssland imperialistiskt? Är Putin den demon som han utmålas som? Strävar han att återskapa ett Sovjetunionen? År 2005 yttrade Putin att han betraktade upplösningen av Sovjetunionen som en katastrof. Men han menade inte att det var en katastrof att unionen upplöstes, utan sättet den gjorde det på. Chock terapin som västerländska ekonomer förordade och som anammades orsakade stort lidande för befolkningen och slog ekonomin i spillror. Demokrati och fri marknadsekonomi infördes alltför plötsligt och slumpartat. Resultatet blev anarki, kriminalitet, korruption och kraftigt minskat inflytande i världen. Detta har Putin gjort till sin uppgift att komma till rätta med. 4 Chris Marsden, Ukraine s EU Association Agreement, A Prelude to Further Bloodshed; www.globalresearch.org, 28 jun 2014 11

Putin har skapat ordning och fått ekonomin att återhämta sig. Han har tydligt och klart distanserat sig från Sovjetsystemet, och faktiskt prisat demokratin: Historien bevisar att alla diktaturer, alla auktoritära styrelseformer är övergående. Endast demokratiska system är 5 bestående.. Till skillnad från Ukraina har han sett till att oligarkerna inflytande över statsapparaten begränsats kraftigt. Det har varit en medveten politik att skilja det ekonomiska livet från politiken. Korruptionen och kriminaliteten har inte utrotats, men begränsats och är betydligt mindre än i Ukraina. I Ukraina dominerar oligarkerna staten. I Ryssland är det tvärtom, även om den politiska makten kanske tjänar oligarkernas intressen. Medan Ryssland har stabiliserats och börjat lyfta sig i håret har Ukraina sjunkit allt djupare. Visst, man kan hävda att Putins styre är auktoritärt oligarker som utmanat honom har satts i fängelse och en del andra dissidenter också, men han har trots allt haft majoritetens stöd och är demokratiskt vald, och det har nog varit nödvändigt med hårda nypor för att vända utvecklingen och få landet på fötter. Även i Ryssland har säkerligen USA investerat miljarder i oppositionsrörelser av olika slag. Ryssland vill inte erövra Ukraina, inte ens den östra delen. Detta är tydligt utifrån både vad man säger och gör. Jag tror säkert att ryska medborgare slåss som frivilliga i Donbass och att Ryssland på olika sätt stödjer självförsvarsstyrkorna. Säkert finns också ryska agenter i Ukraina och de ledande motståndsmännen i öst åker nog ofta till Moskva för att vädja om stöd. Men någon invasion är det inte. Annekteringen av Krim var ett specialfall. Ryssland vill ha ett neutralt Ukraina som man kan ha normala affärsförbindelser med. Man vill också ha normala affärsförbindelser med övriga f.d. Sovjetrepubliker och med Europa. Men man kan givetvis inte acceptera ett fientligt inställt NATO inpå sina gränser. Och det kan givetvis inte heller bli normala relationer med grannstater som förtrycker sin ryska befolkning. Hur skulle Sverige reagera om Sannfinländarna fick oinskränkt makt i Finland bli och började förfölja finlandssvenskarna? Vi skulle knappast gilla läget. Natos expansion österut sedan Sovjetunionen och Warsawapakten upplöstes Källa: Tony Cartalucci, The Myth of Russion Agression, Global Research, 3 aug 2014 Geopolitiskt strävar Ryssland uppenbart efter att den multipolära världen ska förverkligas. Partnerskapen med Kina och BRICS är ett led i detta. Men jag kan inte se att det skulle vara ett hot mot resten av världen. Tvärtom. 5 Vladislav Krasnov; Crisis in Ukraine: A retrospective on Russia and the dissolution of the Sovjet Union, www.globalresearch.org, 28 juli 2014 12

Krim Det går inte att komma ifrån att en mycket stor majoritet av Krim befolkningen ville ansluta sig till Ryssland. Krim har i flera hundra år varit ryskt, men gavs till Ukraina 1954 med ett pennstreck av Krustjev. Eftersom Ukraina ingick i Sovjetunionen så betydde det inte så mycket då. (Krustjevs son som bor i USA har skrivit en artikel som finns på nätet om detta.) Man kan ha förståelse för Rysslands agerande på Krim, om man tar det geopolitiska perspektivet med NATO krypande allt närmare i beaktande. (Vilket ju Reinfeldt inledningsvis också hade innan han läxades upp av Bildt.) USA och EU genomförde en aggressiv provokation i Ukraina som de visste skulle tvinga Ryssland att reagera defensivt, på ett eller annat sätt. Man manipulerade fram en politisk konflikt för att tillsätta en pro västlig regim som ville in i Nato. Man gillrade en fälla. Om Putin inte agerade skulle han förråda Rysslands grundläggande nationella intressen, genom att tillåta Nato att flytta fram sina fientliga styrkor till en ideal attackposition. Han valde att inte överreagera d.v.s. invadera Ukraina. Han valde en gyllene medelväg, genom att annektera enbart Krim. (Huruvida det var Putins initiativ till 100% eller om han fick Krim i present av dess ledare och folk kan vi lämna därhän. Om det var en olaglig utbrytning/annektering så var den i alla fall svar på en olaglig kupp). Men Väst utnyttjade reaktionen genom att framställa den som en fruktansvärd överreaktion och grovt folkrättsbrott. Var det då inte ett brott mot folkrätten? Därom tvistas det. Två principer står mot varandra: rätten till självbestämmande och förbudet mot intervention och användandet av hot och våld mellan stater ( våldsförbudet ). Det är svårt att förneka att det var ett brott mot den senare principen, samtidigt som den förra sällan åberopas eller har prövats. Men även om annekteringen/anslutningen kanske kan försvaras, är frågan ändå om det var så klokt. Putin försvarade den med att Ryssland har skyldighet att skydda ryssar även utanför Rysslands gränser. Det är en minst sagt tveksam hållning som i det här fallet främjade anti rysk nationalistisk paranoja i Ukraina, samtidigt som den uppmuntrade separatisterna i Donbass. Annekteringen har således bidragit till att förvärra konflikten inne i Ukraina och underminerat Rysslands möjlighet att effektivt försvara sina intressen som är en fredlig lösning och på sikt återupprättande av normala förbindelser. De nationalistiska känslor som spirar i Ryssland och som underlåstes med motiveringen till annekteringen av Krim gör det också svårt för Putin att tillåta ett inte obetydligt flöde av frivilliga ryssar och vapen till Donbass. (Ty, om Putin verkligen var inne på spåret att intervernera militärt skulle han göra som i Syd Ossetien/Georgien: Med stor kraft och snabbt. Inte 1000 soldater utan 100 000 och med flygunderstöd.) Annekteringen har också skadat Rysslands egen situation i världen. Genom att på detta sätt bidra till förstärkandet av anti rysk nationalism har Putin säkerställt att Ukraina förblir fientligt till Ryssland och inom den västliga sfären. Han har också hjälpt NATO i dess strävan att inringa Ryssland. Och fr a har han berövat Ryssland dess bästa argument mot NATOs och USAs aggression: respekt för folkrätten, den territoriella integriteten och principen om icke intervention i staters inre angelägenheter. Men vad hade han för alternativ? 13

Nedskjutningen om det malaysiska passageraplanet Kort om nedskjutningen om det malaysiska passageraplanet innan jag avslutar med några slutsatser. Sin vana trogen utmålade USA och EU och deras media omedelbart och utan bevis Ryssland och Putin som ansvariga, direkt eller indirekt. Men varken Kiev och USA/NATO har kunnat eller velat visa några som helst bevis för att rebellerna och/eller Ryssland är ansvarigt, trots att de hade en spaningssatellit rakt över händelsen. Ryssland däremot har öppet visa sina underrättelsebilder och spaningsdata och kan visa bl.a. att planet oförklarligt ändrade riktning innan det sköts ned och att det förföljdes av minst ett stridsflygplan. 30 mm stora kulhål i vrakdelar som bekräftats av undersökningspersonal som slutligen fick komma till vrakplatsen tyder på att planets sköts ned av ett stridsflygplan och inte av en missil från marken. I alla fall inte bara. Läste häromdagen också att man beslutat att hemligstämpla materialet som kommer fram i analysen av vad som hände. Bara det ett bevis på att det inte var rebellerna /Ryssland. Slutsatser Man måste se Ukraina krisen både med globala geopolitiska glasögon och utifrån de specifika förhållanden i Ukraina. Ukraina är ett djupt splittrat land. Etniska, kulturella, ekonomiska skillnader har manipulerats och underblåsts av en korrupt, närmast maffialiknande, överhet, i syfte att dra bort folks uppmärksamhet från deras kriminella aktiviteter och misskötsel av landets ekonomi, och vinna fördelar i sin inbördes maktkamp. Tillsammans med utbredd fattigdom och ekonomisk osäkerhet har detta förhindrat en folklig mobilisering mot oligarkväldet. Man har lyckat härska genom att söndra. Euromajdan kunde växa sig stark på folks missnöje med korruption och oligarkvälde, men kidnappades av västukrainska ultranationalister och fascister så att halva befolkningen uteslöts. Västukrainas oligarker och deras politiska marionetter kunde i allians med fascister och nynazister ta makten i en olaglig, icke legitim och odemokratisk statskupp 21 februari. Våldet besegrade förnuftet i form av den framkompromissade överenskommelsen. Huruvida överenskommelsen bara var ett fult spel, som oppositionspartierna inte hade någon avsikt att följa, eller om det gatans parlament som sa nej och fascisternas våld som tog över är svårt att säga. Och det spelar mindre roll. Euromajdanpartierna brydde sig hur som helst inte om att hävda överenskommelsen. Inte heller EU eller USA hävdade att det skulle följas. De var väldigt snabba till att erkänna kuppen som legitim. Därmed bäddade de för den förvärrade kris som skulle komma i östra delen av landet. Den ukrainska regimen i sin helhet kanske inte kan kallas fascistisk, men fascister ingår och på slagfältet i Donbass är det de som har befälet och står i frontlinjen via Nationalgardet och oligarkernas privatarméer. (Armén dras med stora svårigheter att motivera sina soldater.) Ukraina har blivit en grogrund för fascister och nynazister inte 14

bara i Ukraina utan också från andra länder, bl.a. Sverige. Motståndet i Donbass är en folklig kamp mot fascism och otäck ultranationalism. Det ligger i svenska folkets intresse att stödja det. Situationen i landet har också utnyttjats av USA och EU för att gynna deras geopolitiska och ekonomiska intressen. Både orangea revolutionen och Euromajdan iscensattes till stor del av dem och deras hantlangare, som ju USA investerat minst 5 miljarder dollar i, för att få Ukraina på sin sida. För USAs del främst för att hålla sig kvar som ensam herre på täppan i världen, d.v.s förhindra att Ryssland och växer sig starkt och att en multipolär värld växer fram, att EU bryter sig loss som USA allierade i alla lägen, och att rädda dollarn som världsvaluta. för EU för att få ytterligare en semi koloni där man kan lägga slag på de ekonomiska tillgångarna, och sälja sina produkter. Ryssland är inte imperialistisk och inte heller i sig ett hot mot världsfreden. Ryssland vill bygga upp sitt land i fred och med normala förbindelser med Europa och resten av världen. Kremls strategi ut på främja en multipolär värld där lag och ordning råder och att få till stånd institutionella förändringar som utjämnar spelplanen istället för att skapa orättvisa fördelar för de rika länderna. Putin har investerat stort i att försöka nå en diplomatiska lösning, vilket han ju lyckades med i Syrien (gasattacken). Men så fort en sådan kan skönjas så skjuts den i sank med anklagelser om militär intervention och liknande, utan egentliga bevis. Det är USA/väst som är imperialistiskt och hotet mot världsfreden. Det handlar inte nånstans om mänskliga rättigheter och demokrati. Det handlar om ren och skär imperialism, d.v.s. att upprätthålla och öka triadens (USA, EU och Japan) kontroll och dominans i världsekonomin. Var man än engagerar sig leder det till kaos och failed states där ytterligt mörka krafter regerar eller där det råder förördande inbördeskrig : Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Palestina, Ukraina. USA stödjer diktaturer som Saudi Arabien och Qatar, och stöttar obskyra regimkritiska grupper i demokratiska stater som Venezuela. Det är i folkens och Sveriges intresse att stå på Rysslands sida i detta läge. Liksom det ligger i vårt intresse att stödja framväxten och skapandet av en multipolär värld. De beskrivningar och reaktioner makthavarna i USA och EU och deras medier förser oss med är sällsynt ensidiga och snedvridna. Det ljugs, antyds och förvrids utan skrupler. Partsintressen styr, inte sanning och förnuft. När fick vi en hederlig redogörelse för östukrainas situation och för Rysslands bevekelsegrunder? Alltid är det en oberäknelig och hotfull Putin som målas upp. Varför fördömanden och sanktioner mot Ryssland, men inga verkliga krafttag mot Israel i Gaza? Befolkningen i Donetsk och Lugansk utsätts för kanske än värre beskjutning än Gaza borna. I alla fall mer urskiljningslös Den humanitära situationen är lika allvarlig. Men när Ryssland sänder en humanitär konvoj som både Röda korset och ukrainska gränsvakter får inspektera så utmålas den som en invasion. Såväl Obama som Europas ledare, inte minst Carl Bildt, har förlorat all trovärdighet. 15

Gängse media i hela västvärlden har blivit propagandaapparater för USA presstituerade, en följd av att massmedia ägs och kontrolleras av ett fåtal globala bolag, som blivit en del av det som ibland kallas det militär industriella finans och mediakomplexet. En politik i folkens intresse för att lösa den akuta konflikten i Ukraina: Sätt tryck på Kiev om omedelbar vapenvila. Ansvaret ligger främst på Kiev, som angripit sitt eget folk. Därefter genuina fredsförhandlingar med Folkrepulikerna. Någon slags federal stat (som Ryssland förordat) verkar vara det mest rimliga, om landet ska kunna hållas samman. Annars riskeras en utveckling som i Afghanistan/Libyen/Syrien. Porochenko har föreslagit decentralisering som i mångt och mycket liknar federalisering. Federalisering är det som Ryssland och separatisternas vill ha, så det borde finnas en framkomlig väg. 16