Från Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandling-ar.

Från Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandling-ar. Den 25 november 1891. 1. Amanuensen H. Dahlstedt höll det i föregående nummer af B otaniska Notiser införda föredraget om Hieraciernas innovationssätt och morfologiska typer inom gruppen A rchieracia. 2. R ektor S. Almquist förevisade och redogjorde för några m indre kända Epilobia och Cerastia inom vår flora. 3. Amanuensen G. A n d ersso n höll föredrag om den forntid a utbredningen af N ajas L. (Föredraget är redan publicerad t i denna tid sk rift.) 4. Prof. J. E r ik s s o n lemnade en redogörelse för hybridiseringsförsök och hybrider mellan hvete och råg (enl. W. Rimpau.) Den 17 februari 1892. 1. Prof. V. W ittrock lemnade en redogörelse för de fysiska och växtgeografiska förhållandena i fjälltrak ten T atra i C entralkarpaterna och förevisade en samling af för denna fjä lltra k t k arak teristisk a fanerogam er. 2. Några variationer hos Vaccinium uliginosum L. Af C. A. M. L indman. Vaccinium uliginosum L. förekommer öfver kela Skandinaviska halfön ända till Nordkap samt på såväl norra som mellersta Skandinaviens fjäll ända upp i lafregionen. I låglandets skogstrakter tillhör denna art förnämligast mossar och kärr; i fjälltrakter samt vid hafvet förekommer den på relativt torrare platser såsom klippafsatser och öppna fjällhedar (såsom det uppgifves t. o. m. å flygsand). I mellersta Europa synes den förekomma sparsammare än V Myrtillus L. och är att betrakta som en nordligare art (glacial?). Utan tvifvel har den sitt hufvudområde i Skandinaviens skogskärr på låglandet och upp i björkregionen; men äfven ofvan trädgränsen bildar den ofta en af fanerogamvegetationens hufvuddelar (i förening Bot. Not. 1892. 10

146 med Empetrum nigrumr Vaccinium Vitis idcea, Arctostaphylos Uva ar si och Aret. alpina). I sam m anhang m ed sin rik lig a förekom st vexlar a rte n m ycket i storlek : å låglandet blir den ända till m eterhög, i lafregionen en ned try ck t dvärgbuske. Men dessutom är arten underkastad vissa form vexlingar, som träffa både bladen, blom kronan och fru k ten. 1. Blomkronan. Den allm ännaste formen hos kronan är bredt äggform igt klocklik (eller äggform igt cylindrisk med bredden u n g efär lik a stor som längden). H ela blom mans längd är då vanligen 6 7 mm. P å högre belägna fjällhedar af Dovrefjäll (1,000 1,200 m.) fann föredr, på små dvärgbuskar med m yck et små blad en m indre blomform, 5 mm. lång, med vidgade honungsbehållare vid basen och trän g re m ynn in g (B idr. till känn. om Skand. fjällväxternas blom ning och befruktning, u ti Bih. till K. Sv. V. Ak. H andl., B. 12, Afd. III, N:o 6,.1887, s. 68, tafl. II I, tig. 35, D); dess fä rg är lifligt rosenröd. I fjälltrak te rn a liafva blom m orna intensiv pepparlukt och stor honungsrikedom. W a r m in g (Biolog. Optegn. om grönl. P lanter, 1, u ti Bot. T idsskrift, B. 15, II. 1, 1885, s. 47, fig. 16) beskrifver och afbildar blomman hos V. uliginosum L. var. microphylla LgeA från G rönland: kronan är antingen röd eller livit, stundom kugleform et med kru k k efo rm et H als och hela blom m an stundom nedgående till 3 mm. i längd. G. W a h - l e n b e r g om näm ner äfven dessa former, då han säger (F lora lapponica 1812, s. 96): fiores in alpinis m i nores et decolorati, plerum que steriles... E n lig t M. W il l k o m m (Forstliche F lora von D eutschland und O esterreich, ed. 2, 1887, s. 597) v a rie ra r a rte n i bajerska alperna och Siebenbürgen (2,340 och 2,370 m.) såsom en låg buske af 2 3 tum s höjd med små blad och ensamma hvitaktiga blom m or: var. frigida S c h u r.

147 V ariation a f samma slag som den n u beskrifna visa äfven andra Bicornes, såsom Vacc. M yrtillus L. (med små, glänsande m örkröda blom kronor af blott 4 mm:s diam eter i Dovres bögre fjällreg io n : Skandin. fjällväxternas blomn. ocli befr., tafl. IV, fig. 38) och Vacc. Vitis idcea L. på Dovre och i G rönland med blommor nästan hälften kortare än låglandsform en (AVa k m in g, anf. st., s. 45, fig. 15, A D). Samma variation förekommer hos talrik a andra växter, och det är m ycket vanligt, att individer med lägre växt och förm inskade blad, uppkom na under ogynsamma y ttre om ständigheter, äfven få m indre blom kronor. Alan måste tveka att beteckna dylika former såsom varieteter ; de äro snarare små vuxna raser, hvilkas egendom ligheter äro af det slaget, a tt de med lätth et torde kunna utplånas. I v åra högfjäll förekomma af de nyssnäm da ljungväxterna (äfven hos dvärgartade individer) blommor af norm al storlek, och öfvergångar saknas derför icke. Sådana småblommiga fjällform er äro u tan tvifvel ofta reducerade i den afsigten, att sjelfpollinering skall underlättas, ett ras-m ärke, som tydligen ej kan vara ett konstant kännetecken för art eller v arietet. *) *) B iologiska u n d e rsö k n in g ar hafv a g ifv it vid handen, a tt m ån g a a rte rs blom m or v a rie ra a f in re (biologiska) g ru n d er, och a tt en sådan v a ria tio n (resp. dim orfism ) k a n hos vissa a rte r sam m anh ä n g a m ed sto r ru m sk iln ad i utb red n in g en, hos a n d ra a rte r derernot v a ra oberoende deraf. D et ä r t. ex. p åv isad t för vissa a r ter, a tt de inom olik a d elar a f u tb red n in g so m råd e t ega så olika blom form er, a tt de k u n n a t u p p stä lla s som skilda a rte r. Hos an d ra åte r k an sam m a p lan ta under blom ningstidens olika skeden fram b rin g a blom m or a f olika storlek, v a n lig e n i fö ren in g m ed olika fö rd eln in g a f b efru k tn in g sd elarn e. A n d ra a rte r slu tlig e n visa sto r oregelbundenhet, i det de å sam m a lo k al fra m a ls tra om h v a ra n d ra stor- och sm åblom m iga individer. I allm änh et torde derför sy stem atik en b ö ra ta g a h ä n sy n till biologiens re s u lta t för a tt k u n n a rä ttv is t bedöm a v ä x te rn as v a ria tio n, isy n n e rh et h v ad blo m m o rn a a n g å r.

148 D et förekom m er äfven en an n an form hos kronan, ehuru mindre vanlig: den är sm alare cylindrisk. Den har nyligen beskrifvits af C. B.e n it z (Oesterreich, botan. Zeitschrift, 1891, 41 Jah rg., N:o 7, s. 236), som ansett sig böra uppställa följande två varieteter ( W ickbolder Torfm oor, P reu ssen ): var. globosum: B l u m e n k r o n e klein, kugelig, m eist roth, zuweilen weiszröthlich gefärbt. B l ä t t e r... kurz eirund oder verkehrt eiförmig, vorn abgerundet, abgestutzt oder ausg eran det.; var. tubulosum: B l u m e n k r o n e gross, röhrenförm ig, stets weisz gefärbt, etwas ins gelbliche übergehend. B l ä t t e r... lang, elliptisch, stets lang zugespitzt. Af dessa var den förstnäm da formen den förherskande. Den senare, längre och sm alare kronform en h ar jag sett från ett fåtal lokaler i Sverige. Så t. ex. föreligga två stora, frodiga g re n ar från Ö stergötland, Drothems socken, tagna på samma tufva (14 juni 1886, H. A s k l u n d ) ; b lo m m a n å den ena är 7 8 mm. lång (blom kronan 6 mm.) å den andra 5 6 mm. lång (blom kronan 4 mm.), bladen å den förra äro sm alt om v.-äggrunda, i sin spets afrundade sp etsig a. (fig. 6); hos den senare derem ot rundade eller bredt om v.-äggrunda, i spetsen urnupna (fig. 9). Redan här m öter den afvikelsen från de af B.e n it z uppstälda kännetecknen, att den längsta kronformen ( tubulosum ) är den rödaste (äfven foderbladen p u r purröda), den korta kronform en derem ot ( globosum ) m ycket blekare (foderbladen grönhvita). Äfven af de öfriga of van lemnade beskrifningarna fram går, a tt en bestäm d färg ej är bunden vid en viss form. E tt annat exemplar (Piteå) har likaledes kronan sm alare cylindrisk, 6 mm. lång (hela blomman 7 mm.) och bladen spad- eller tunglika, trubbigt spetsade: var. oblonga L.ust. in sched. (fig. 5 ). De tv å af B.e n it z uppstälda varieteterna förfalla em ellertid till obetydliga form er på den g ru n d, a tt i S kandinavien, såsom

149 nedan påvisas, blad af olika form m ycket allm änt träffas å sam m a individ. De former, som efter b lo m k r o n a n s variation torde kunna uppställas ä r o : 1. f. globosa (B en itz): corolla late ovato-campanulata, circa 4- mm. longa. 2. f. tubulosa (Bzbnitz): corolla cam panulato-cylindracea, circa 6 m m.longa (syn.: var. oblong a h m st. in sclied.). 3. f. urceolata: corolla basi turgida apice paullum angustata (syn.: var. micropliylla L ob p. p., et var. frig id a Schuk?). F orm a alpina et arctica. 2. Bladen. Den allm ännaste bladform en är ovedersägligen den om vändt-äggrunda eller bredt spadlika, i spetsen trubbiga eller svagt u rnupna med en nästan om ärklig udd. P å sam m a sk ott visa bladen (under blom ningstiden) den olikheten i form och storlek, att de lägre ned sittande äro m ycket m indre och smalare än de, som sitta i skottets spets. Jäm för m an deremot sjelfva spetsens blad, eller olika grenspetsar af samma buske, så iakttages nästan alltid en betydlig vexling, i det en del blad ega den nyssnäm da formen, andra åter förlängas och blifva dels elliptiska, dels tunglika, sam t svagt spetsade, hvarigenom den lilla udden tydligare fram träder. B laden äro således hos denna art i allm änhet polymorfa. F ig. 1 visar denna vexling hos samma individ från Stockholm, fig. 2 från Piteå, fig. 3 från Dovrefjäll (Kongsvold, 900 m.). Likaså är det v an lig t a tt å samma lokal se plantor bredvid hvarandra, den ena med öfvervägande sm alare och spetsigare, den andra med öfvervägande bredare och trubbiga blad. Äfven på öfverblommade exem plar, hvilkas blad blifva b e ty d lig t fasta och ty d lig t n ätåd rig a och genom skottens tillv ä x t sitta glesare, kan samma vexling iakttagas på samma qvistar, t. ex. fig. 4 (Stockholm och G öteborg, juli).

150 M indre allm änna äro tvänne ytterliga fo rm er; den ena med m y c k e t b r e d a, ända till kretsrunda blad, fig. 7 (sub nom. Vaccin. uliginosum foliis ro tu n d io ribu s LiEST. in sched., K aresuando 1832), fig. 9 (Östergötland, Drothems s n.; om detta exemplar, se ofvan!),. fig. 10 ( var. crassifolia'71 Ljest. in sclied., Pajala 1860); den andra med m y c k e t sm ala, elliptiska tu n g lik t lancettlika blad, fig. 5 (Piteå, sub nom. var. oblonga Ljest. in scbed., se ofvan!), fig. 6 (Ö stergötland, Drothems sn., se ofvan!). Men äfven begge dessa form er förekomma i någon m ån blandade med bladform er af det vanliga slaget. I Skandinaviens högfjäll blir hela växten lägre och tätare, och bladen aftaga i storlek. Fig. 3 visar blad från samma q vist, tagen å to rra klippafsatser å Dovrefjäll (900 m.); fig. 8 visar blad från vide- och lafregionen dersam m astädes (1,200 m.). Den senare formen är den förut omtalade var. microphylla L g e (och var. frig id a S c h u r ) ; dess blad äro ofta blott 5 mm långa (blomkronan var lifligt rosenröd med purpurfargadt foder). O. K ih l m a n (Pflanzenbiolog. Studien aus Russisch Lappland, s. 154 156) fäster uppm ärksam heten på a tt förmer med breda blad förherska i nordliga klim at på icke skyddade ställen, h v ilk et icke blott gäller denna a rt, u ta n äfven a n dra växter. De former, som på grund af b la d e n s variation kunna urskiljas, ehuru sällan förekommande fullt rena, ä ro : 1. f. latifolia: folia late obovata vel late spathulata vel rotundato-elliptica, apice retusa vel obtusa. F ig. l:a, b, 2:b, 3:a, 4:a. (S y n.: var. globosa B je n it z p. p.; var. crassifolia Ljsst. in sched. 1860). D enna form är allm ännast. 2. f. angustifolia: folia lingulata vel anguste ellip tica vel obovato-lanceolata, obtusa vel acutiuscula.

151 F ig. (l:c, 2:c) 4:b, 5, 6. (S yn.: v ar tubulosa B e n it z p. p.; var. oblonga L.e s t. in sched.). 3. f. rotundifolia: folia latissime obovata vel rotundato-ovata vel snborbicularia, obtusa vel retusa. F ig. 2:a, 7, 9, 10. (Syn.: var. crassifolia Lsest. p. p., fig. 10). Jäm fö r följande form: 4. f. microphylla (Lge) : form a frig ida, foliis m i nutis, 1 cm. vix excedentibus, plerum que rotundatis. Fig. 8. 3. Frukten. I Sverige liar låglandsform en i allm änhet a flå n g a b är: dessa äro oftast tvärhuggna och naflade i båda ändar sam t svagt 4-sidigt prism atiska (Sm åland - B ohuslän H elsingland Y esterbotten). I utländska horor är beskrifningen på bären hvad form en angår utelem nad eller m ycket knapphändig; att döma af de få uppgifterna äro bären i m ellersta Europa k lo tr u n d a. Se t. ex. Flora Danica tab. 2 31: bären stora klotru n d a; E ngl. Bot., tab. 581: berry large, globular ; H e g e t s c h w e il e r (und H e e r ), F lo ra der Schweiz 1840: Beere ru n d lich ; N e il k e i c h, F lora von N ieder-o esterreich 1 8 59: B eeren k uglig ; W il l k o m m, Forstliche F lora von D eutschland und Oesterreich 1887 (ed. 2): B eeren grösser, kuglig D erem ot y ttra sig de skandinaviska horisterna allm änt om fruktens form: de hesta hafva funnit den ahång, men några få angifva äfven en klo tru n d form. I björkskogsregionen å D ovrefjäll (Jerkind, 9 0 0 1,000 m.) farm föredr. den allm ännaste formen hos b äret (augusti 1889, rik lig fruktm ognad) vara den k l o t r u n d a. Afven från G rönland beskrifver W a r m in g (Biolog. Optegn., 1, s. 49) bäret sålunda:... kuglerundt med en D iam eter af 10- -12 m m. Men på Dovre förekommo ym nigt äfven andra fruktform er. E fte r iak ttagelserna derstädes anser föredr. a tt följande fruktformer kunna urskiljas:

152 1. f. macrocarpa D re j. : bacca major oblonga, basi et apice um bilicato-trun cata, rotm idato-tetragona, saepissime in medio paullum constricta. F ig. l l : a, b. (Syn.: Vacc. uliginosum L. macrocarpum, baccis m ag nis pyriform ibus FI. Dan. tab. 2 4 6 9). A fvikelser h ärifrån bestå deri, a tt an tin g en b ä rets bas är sm alare än dess spets (Fl. Dan. 2469) eller dess spets sm alare än basen lig. 11: c, d. B ä rets storlek och relativa längd vexlar (i fig. 11: d blott 7 mm. långt). 2. f. elliptica: bacca ovalis v el rotundato-elliptica, leviter tetragona, basi et apice angustato-rotiindata, basi lev iter um bilicata. F ig. 12: a. Afven a f denna form förekommer en m indre storlek, t. ex. hg. 12: b. 3. f. sphcerica: bacca globosa vel depresso-globosa, obsolete tetragona, basi m inute um bilicata. F ig. 13: a, b: 13: c. A fven a f denna forni förekom mer en m ycket fö r m inskad storlek: lig. 13: d (högre fjällregionen, diam. 6 7 mm.). 4. f. pyriform is: bacca globoso-pyriformis, in pedunculum a n g u stata, vel adeo supra basim lev iter constricta. F ig. 14. E n m era sällsynt form af denna v ar sm alt päronform ig eller klu b b lik (på spensliga b u sk ar): f. clavata 1 hg. 14: d. I. allm änhet förekom endast en enda fruktform på hvarje buske. Dock sågos på en låg buske följan de form er tillsam m an: f. elliptica m ajor et m inor, (12: a, b) f. sphcerica, (13: a) f. p y r if ormis (14: c). P å en a n n a n gren sågos tillsam m an: f. elliptica m inor (12: b) och f. sphcerica m inor (13: d). D en allm ännaste form en i björkregionen var f. sphcerica m ajor (13: a, b), i lafregionen f. sphcerica m inor (13: d).

153

154 Figur förklaring. (Alla figurer i n atu rlig storlek). V accinium uliginosum L. F ig. 1. Blacl från en och samma grenspets (f. latifolia, Stockholm).,, 2. d:o d:o (Piteå).,, 3. d:o cl:o (Dovrefjäll, 900 m).,, 4. d:o d:o (Göteborg, efter blomningen). 5. d:o d:o (f. a ngustifolia, Piteå).,, 6. d:o d:o (Ö stergötland).,, 7. d:o d:o (f. rotundifolia, Karesuando).,, 8. d:o d:o (f. m icrophylla, Dovrefjäll, 1.200 m).,, 9. d:o d:o (f. rotundifolia, Ö stergötland).,, 10. d:o (f. rotundifolia, P ajala).,, 11. F ru k t (f. macrocarpa, Dovrefjäll, 900 m).,, 12. d:o (f. elliptica, a major, b minor).,, 13. d:o (f. sphaerica, a c major, d minor).,, 14. d:o (f. p yrifo rm is, d f. clavata). Den 20 april 1892. 1. R ektor S. Almquist höll föredrag om några omständigheter, af hvilka fjällflorans egendom lighet b e ro r; 2. Prof. Y. W ittbock förevisade exemplar af Polypodium vulgare ß cambricum L., tagen nära Stockholm, sam t en frostform af Polystichum spinulosum från Jönköping. 3. Några bidrag till kännedomen om Skånes Hieraeium-flora. A f H u g o D a h l s t e d t. Efterföljande anteckningar grunda sig på sam lingar, som kandidat Gr. A n d e r s s o n M a i.m k under resor för liehenologiska undersökningar i Skåne i förbigående hopsamlade, mestadels i dess nordöstra del. De kunna derföre ej gifva annat än en antydan om dess H ieracievegetation. H ufvudsakligast insamlades blott Archieracier, hvilka såväl till individm ängd som form antal voro y tterst svagt representerade i bjert m otsats mot förhållandet i norr om om rådet belägna landskap. F ör de tv å till tre Piloselloider, hvilka anträffades, redogör jag ej här, då dr. K. O. E. Stenström, hvilken und er sin skånska resa 1 890 gjorde b ety d an d e insam-

155 lingar af dessa, snart torde offentliggöra sina undersökningar öfver dem. A f Archieracierna äro ilera för vetenskapen nya, hvarföre jag anser mig böra publicera desamma redan nu, då det eljest torde dröja länge, innan de blifva beskrifna. Hieracium silvaticum (L.) A l m q u. * canitiosum B a h l s t. i i. subsp, H. * silvaticum (L.) var. A l m q u. stud. öfver sl. Hier. 1881 B a h l s t. Hier. exs. fase. I, n:o 41, 1889. Ab. FL * stcnolcpide L b g, cui est sat affine, differt foliis minus glaucescentibus angulato-dentatis, minus incisis, tenuioribus (exterioribus) subtus cum basi caulis petiolisque saepius valde violascentibus et involucris e floccis densis coeruleo- v. albido-canescentibus, flosculis multo obscurioribus, fere aureo-vitellinis, nec non stylis inferne luteoferrugineis superne fuscohispidulis et obscuris. Ceterum rosula basali 4 5-folia, caule humili 0 1-pliyllo, inflorescentia laxa paniculata v. furcato-paniculata, pedicellis dense fioccosis, albidis v. cano-coerulescentibus, sparsim albido-pilosis, involucris gracilibus, squamis sat elongatis longe a tte nuatis acutis subulatis apice leviter comosis dense (praesertim in marginibus et ad basin), albo. v. coerulescenti-floccosis, sparsim parce pilosis, pilis brevibus basi breviter nigricantibus, eglandulosis satis est distincta. E n bland skandinaviska florans mest utm ärkta süvaticum-former, lä tt igenkänd på ofvanstående k arak tärer och derigenom äfven lätt skild från Fl. * stenolepis L b g., med hvilken den torde vara närmast slägt. A f S. A l m q u i s t upptäcktes denna vackra form vid M armorbruket i Östergötland och omnämnes i hans ofvan citerade arbete, ehuru utan namn. På grund af lokalens beskaffenhet (skuggiga kalkklyftor) antog han den då vara en m indre väsentlig form, tillhörande H. * silvaticum, och betingad af underlaget och expositionen.

156 J a g h ar sedan anträffat samma form på andra ställen i Ö stergötland såväl på a n n a t u nderlag som på både soliga ocli besknggade lokaler och öfverallt behåller den väl sina k a rak täristisk a egendom ligheter. De skånska exem p laren öfverenstäm m a i m insta detalj med de östgötska. Skåne, Ifvö vid 'U gnsm ynningarna, 1 8 3)791. Utbr. f ö r ö f r i g t : Östergötland (S. A lm q u is t o c h f ö r f.) ; Södermanland (G. A :n M a lm e ). Hieracium silvaticum ( L.) A lm qu. * melanolepis A l m q u. in I. P. N o r r lin Bidr. till Hier, floran i Skand. halföns m ellersta delar, 1888. S t e n s t r. Y ärm l. A rchieracier 1889. D a h l s t. H ier. Scand. exs. fase. I 11:0 58, fase. IV n:o 58. Skåne; Y estra Y ram s s:n, L inderödsåsen. U tbr. för öfrigt: i Sverige till Ångermanland och Jcmtland, i Norge till N ordlanden; Finland syd vestra d elen ; Danmark. Hieracium silvaticum ( L ) A l m q u. * canipes A l m q u. apud S t e n s t r. Yärm l. A rchier, 1889. D a h l s t. H ier, exs. fase. II., n:o 42. Skåne; O ppm anna socken, B oknäset. E n af den solöppna lokalen betingad ståndorts - modifikation ined något tätare glandulösa holkskaft än van lig t sam t n ästan hårlösa holkfjäll eller med enstaka svarta hår inblandade bland glandlerna. U tbr. för öfrigt i Sverige till söclra Ver mland, södra D cd ar ne och södra Helsingland. Hieracium silvaticum ( L ) A lm q u. * ptychophyllum D a h l st. n. s u b s p. Subspecies exim ia, H. * integrato D a h lst. sat affinis. Caulis sat elatus 0 1-phyIlus. Folia rosularia 4 6, exteriora cordato-ovalia tru ncata-obtusa, in term edia + cordato-oblonga cordato-lanceolata v. U lanceolato-oblonga obtusiuscula, intim a magis elong ata oblonga ovato-lanceolata lanceolata acuta, omnia subintegra v. obtuse et sat crebre undulato-dentata dentibus ssepe irregularibus et m argine paginse vulgo m ul-

157 tum plicosa praesertim acl basin, inferne basi ipsa acutius d e n ta ta dentibus interdum in petiolo ~h descendentibus ; folium caulinum intim o rosulari simillimum sed basi magis atten u ata saepe acutius dentata, vulgo longe acutum acum inatum v. subulatum ; omnia supra parce pilosa subtus sparsim in nervo mediano dense pilosa. Petioli p dense et m o lliter pilosi. Inflorescentia laxe paniculata superne saepe subum bellata, saepe ramo distante aucta, ram is longis leviter arcuatis tom entellis sparsim glandulosis pedicellis mediocribus tomentosis et dense, superne crebre et longe, nigroglandulosis, acladio 3 0-40 m. m. longo superantibus. Involucra mediocria crassa canescentia et eximie canovariegata. Squamee latiusculse ovato-lanceolatae in apicem obtusiusculum - sat acutum attenuatae leviter comosae m arginibus late latissim e stria dense floccosa alba limbatae dorso angusto obscuro + densiuscule sat dense floccosa ceterum glandulis mediocribus et longis n ig ris dense conferte obtecta. Calathmm m ediocre subradians aureum. Ligulee exteriores parcius interiores densius et b rev iter ciliatae. Stylus fuscus sat nigrescens. E n utm ärk t vacker form, u tan svårigliet igenkänd på sina nästan helbräddade eller lågt och bugtig t trubbtandade, ofta starkt veckade blad (hvaraf nam net) och sina af tä tt stjernlud d i holkfjällens k a n ter och täta m örka långa glandler gråbrokiga, karaktäristisk a holkar. T roligen någo t beslägtad m ed II. integratum D a h l s t., m ed hvars bredbladiga former den ibland m öjligen skulle kunna förvexlas, men skild från denna genom sina blad och fram förallt genom bredare men spetsigare fjäll och gröfre holkar, hvilka äro m era livitbrokiga genom den bredare, ljusare och tätare stjernluddsranden sam t det rikligare luddet på tjaliens ry g g ar. Dessutom skild genom sina cilierade ligulae, hvari den öfverenstäm m er med H. * variicolor D a h l s t. ( S t e n s t r. Värm l. A rchier 1889) och II. * ciliatum A lm qu. P åm in n er ej obetydligt till holkform och

158 fjällens form samt ofta äfven till bladform om H. * melanolepis A l m q u. Den är sannolikt äfven beslägtad med dessa tverme former. Skåne; Oppmanna, Boknäset, 182y/691, på både öppna ock besknggade lokaler rä tt talrik. Utbr. för öfrigt; Blekinge (C. G. W e s t e r l u n d ). Hieracium silvaticum L. * sagittatum L b g. Lind e b e r ö Hier. Scand. exs. n:o, - D a h l s t. Hier. exs. faso. III, 11:0 42. Skåne: nedanför Stenshufvud åt Rörum till. Utbr. för öfrigt i Sverige till södra Vermland, Nerike, Vestmanland ock mellersta Södermanland. Hieracium silvaticum (L) A l m q u. * Malmei D a h l s t. n. subsp. Caulis sat altus elatus 0 l-folius molliter et sparsim pilosus, supra folium caulinum densius pilosus sparsim densiuscule glandulosus et + tomentellus tomentosus. Solia gramineo-viridia supra rare subtus sparsim in nervo mediano seque ac in petiolis sat dense dense, molliter et longe pilosa; rosularia 4 5, exteriora parva ovalia subintegra denticulata obtusa basi ovato-cordata intermedia ovato-ovalia ovato-oblonga v. oblonga basi contracta decurrente v. latiore subsagittata - sagittata acute et retroverso-dentata ceterum denticulata, obtusiuscula interiora majora ovato-oblonga-ovato-lanceolata basi subcontraeta ssepe obliqua Hh sagittata v. oblique descendente dentibus retroversis latis acutis + grossis inaequalibus ceterum I - crebre et irregulariter dentibus minutis subulatis et majoribus triangularibus acutissimis fere ad apicem serrato-dentata acuta; caulinum infimo rosulario simmillimum sed basi vulgo magis contracta H- descendente v. subsagittata dentibus in petiolo descendentibus basi ssepe profundius et magis irregulariter dentata magis acutum subulatum. Inflorescentia subsimplex oligocepliala v. + composita polycephala paniculata + contracta et sat ampla ramis inferioribus

159 magis rem otis summis saepe subum bellatim approxim atis Jh arcuatis aequantibus y. superantibus cum acladio 2 5 30 mm. longo dense tomentosis sat dense dense et m olliter pilis brevibus albis v. basi obscuratis obtectis, glandulis brevibus densiusculis obsitis, pedicellis dense crebre pilosis et glandulis parvis + confertis obtectis. Involucra m ediocria canovirescentia subvariegata. Squamee subangustse sublineares virides dorso et basi obscuriores exteriores obtusiusculae interiores et intimae + acutae v. obtusiusculae longe et conferte albocomosae, coma in m arginibus deorsum + descendente cum floccis raris m ixta, ceterum efloccosae v. m arginibus levissime stellatae et pilis mediocribus sat longis albidis v. basi + longa nigricante apice albidis sat mollibus subcurvulis densis confertis obtectae glandulisque parvis inferne densis usque sat crebris superne rario rib u s obsitae. Calatkium m ediocre su bradians aureum ( subvitellinum ). Ligulae exteriores apice glabrae interiores ciliolatse. Stylus fuscohispidulus obscure ferrug in eus sat nigrescens. E n intressant form, hvilken i sina k arak tärer erinra r om II. * sagittatum Lbg., II. * marginellum D a h l s t., II. * philanthrax S t e n s t r. ocii viss m ån om II. * expallidiforme D a h l s t., tili hvilkas form grupp den hör. Om H. * sagittatum och II. * expallidiforme erinrar den till holkarnes rikliga beklädnad af hår och glandler om II. * philanthrax genom samma k arak tärer, isynn erh et de korta och täta glandlerna och det sparsam m are stjernludd et sam t fjällens form. T ill holkarnes byggnad, fjällens form och bladens utseende sam t liabitus står den deremot y tterst n ära II. * marginéllum, men är bestäm dt skild genom holkarnes och skaftens täta hårighet och de korta y tterst täta glandlerna sam t fjällens brist på stjernludd, hvarem ot den nyssnäm da har knappt hälften så talrik a och m er än dubbelt större glandler sam t på liolkarne endast spridda h år, h v ilk a n ästan alldeles saknas på skaften, kvar- *

160 i emte fjällen äro svagt hårtofsade och äga smal m en ganska tydlig stjernluddsrand. F ö r öfrigt h ar den sistnäm de i regel djupare tätare och gröfre tandning, och har genom tandningens täth et och groflek oftast s ta rk t veckad bladkant. H ai derjem te blekare blom färg. Skåne; Oppm anna s:n. B okenäset tem ligen rik lig (1829/691). U t b r. f ö r ö f r i g t : Öland (S. A lm q u ist). I sam band härm ed anser jag m ig h ar böra om näm na en ann an form, hvilken tillh ö r samma form krets som föregående och II. * marginéllum, men som med afseende på indum entet utbildat sig i en annan rig tn in g : Hieracium silvaticum L. - marginéllum D ahlst. ß. sagittcefolium D a h l s t. n. v a r. Folia saturate viridia basi eximie sagittato-cordata dentibus + acutis retroversis ceterum dentibus paucioribus latissimis trian g u larib u s m inutis parvis in term ixtis acutis + grosse et subinaequaiiter dentata, omnia basi latiore m agis ovato-lanceolata longius a c u ta ; folium caulinum 0 1, longius petiolatum h ovatum - trian g u lare basi irre g u la rite r et grosse incisa longissime acutum subulatum. Inflorescentia fere praecedentis sed vulgo laxior ramis longe superantibus arcuatis, magis patentibus, acladio saepe usque ad 50 mm. longo, vulgo m agis contracta quam in H. * m arginello, ram is parce pedicellis sparsim v. superne densiuscule et brev iter pilosis eglandulosis v. superne g la n dulis solitariis obsitis + tom entellis tom entosis. Involucra mediocria cano v irescentia. Squamee e basi latio re Hh lanceolatae plurimae sensim in apicem an g u stum + comatum obtusiusculum sensim angustatae, m arginibus usque ad apicem anguste sed conspicue floccoso-marginatae, ceterum pilis m ediocribus basi 4- crassa nigra dense sat crebre obtectae fere eglandulosae v. basi glandulis m inutis solitariis raris obsitae. Galathium sat m agnum, rad ian s, aureum.

161 Ligulae glabrse. Stylus obscure ferrugineus, fuscohispidulus. J a g begagnar tillfället a tt omnämna denna form här, em edan den är af intresse såsom i visst afseende en medelform m ellan föregående och H. * margindlum, ehuru den i an d ra afse enden trä d t utom deras form krets och u tbildat sig i en sjelfständig rigtning. Med föregående öfverenstäm m er den till sin nästan lika rikliga h årig h et på holkarne, med H. * margindlum m era till habitus och bladform sam t tandning, vippans tendens a tt bli m era långgrenig och utspärrad, holkarnes allm änna form och det i kanterna af fjällen utbildade (något rikligare) stjernluddet. Derem ot är den skild från båda genom sin nästan totala brist på glandler på holkar och skaft. Denna sistnäm da k a ra k tä r torde nog b erättig a a tt uppföra denna form som skild u n d erart. M en jag h ar tillv id are föred rag it a tt upptaga den som varietet dels derföre a tt jag sett den i endast ett fåtal exemplar, dels på grund af dess närm ande i allm änna utseendet och k arak tärer till vissa m odifikationer a f H. - margindlum med rik ligare h årig liet och förhållandevis svagare glandelhårighet (glandlerna äro dock hos dessa form er alltid väl fram trädande och stora sam t öfverväga håren). Till indum entet ansluter den sig för öfrigt ej så litet till några andra från H. * sagittati form krets m era d ivergerande form er. Östergötland; Ödeshögs socken m ellan Öninge och Orrnäs. (G. A:n M a lm e). Hieracium murorum (L) A lm q u. * caesium F r. II. vulgatum ß. caesium F r. Nov. ed. 1 II. bifidum L eg. et auctt. scand. II. plumbeum F r. * bifidum N o k e l. 1. c. Skåne; S tenshufvud; G ladsax hallar. U tb r.: Sverige till Jem tlan d (Å reskutan); Norge till Dovre. Hieracium murorum ( L ) A l m q u. * impressiforme D a h l s t. n. s u b s p. Bot. N ot. 1 8 9 2. 11

162 Caulis robustus, 2 3( 4) folius, saepe superne v. usque ad basin ram iger, m olliter pilosus, basi + obscure violascens. Folia gram ineo- et sublutescentiviridia supra sparsim subtus densius et longius pilosa: rosularia 3 4, ex terio ra F ovalia v. late ovata sp arsim denticulata obtuse d en tata + obtusa, in te r m edia elliptica et in tim a elliptico-oblonga -Hh la ta sp arsim et acute dentata ad basin s pe irreg u lariter et sparsim 7h anguste inciso-dentata + acuta; caulina, infimum Hh petiolatum summa sessilia omnia rem ota cito et sat abrupte decrescentia + patentia F ovatolanceolata acuta sparsim den tata ad basin + descendentem sa3pe sat longe sinuato-d en tata + acuta. I n florescentia paniculata simplex v. composita saepe + corymboso-paniculata inferne saepe indeterm inata ramis divaricatis arcuatis inferioribus rem otis summis saepe umbellatim confertis et maxime patentibus arcuatis omnibus + longe superantibus tom entellis et parce pilosis, pedicellis brevibus arcuatis cum acladio 5 10 m. m. longo subtomentosis et longe + m olliter saepe dense albido-pilosis glandulis m inutis solitariis obsitis. Involucra parva virescentia v. fusco-virescentia basi ovata v. subturbinata. Squamee, e basi latiore sensim in apicem obtusiusculum sat acutum attenuatae, apice leviter cornos, parce praesertim ad basin.stellat v. superne fere nud, pilis longis m ediocribus basi plerum que crassiuscula n ig ra densiusculis sat densis obtect et glandulis parvis nigris sparsis, inferne frequentioribus, obsit. Calathium parvum leviter radians aureum. Ligula' glabr. Styli concolores v. subferruginei fuscohispiduli. E n rä tt fram stående form, livilken i m ånga k a rak tärer kominer nära II. * impressum N ü r r l., livars form krets den förenar med åtskilliga af II. * subramosi L ö n x r. former. F rå n den sednares alla form er är den skild genom bolkarnes indum ent och små breda blad, livilken ger den e tt m era c sium -artadt u tseen de: från

163 den förra genom bladfärg och tandning sam t sina små m indre rik h årig a holkar och ljusa stift. N ärm ar sig i m ycket II. * ampliceps S t e n s t e., med hvilken den torde vara beslägtad, men skild genom holkform, holkarnes m indre storlek och bladform m. m. Skåne; O ppm anna sm, Bokenäset (1829)G91) temligen riklig. Hieracium murorum (L) A lm q u. * vulgatum ( F r. p. p.) A lm q u. s t u d. D a h l s t. H ier. e x s. f a s e. I 11:0 92, fa s e. II 11:0 92. Skåne; Ignaberga vid kalkbrottet riklig; V estra V ram s socken, Linderödsåsen. U tb r.: Sverige till södra D alarne och m ellersta H elsingland; Norge till Oxendalen; Danmark, Finland Skottland, Tyskland (T hüringen). Hieracium murorum (L) A l m q u. * pinnatifidum L ö n n r. i n s c h e d. n. s u b s p. D a h l s t. H i e r. e x s. f a s e. I 11:0 84, 85. Ab II. * vulgato ( F r. p. p.) A lm q u., cui habitu est valde similis, certe differt foliis satu ratiu s v irid i bus cum caule pilosioribus saepius magis anguste et irreg u lariter vulgo brevius longius et saepe valde pinnato-dentatis, involucris obscurioribus, squam is ang u stioribus magis acutis apice obscuris et epilosis v. fere epilosis ceterum elloccosis v. dorso basique rarissim e stellatis, densius glandulosis et pilis brevioribus obscurioribus obsitis nec non calatliiis valde obscuris vitellinis stvloque semper concolore v. papillis obscuris subferrugineo. Denna utm ärkta form, hvilken habituelt m ycket lik n ar I I * vulgatum ( F r. p. p.) A lm q u. är alltid säkert skild genom m örkare gröna blad, hvilka typiskt äro tandade af om vexlande m ycket korta och långa, smala, spetsiga tänder och ganska ofta långflikade, genom b etydligt rikligare h årig h et på blad och stjelk, oftast stark are violettfärgning a f stjelkbasen, äfven af bladens un dersida och bladskaften sam t fram fö rallt genom sina

164 m örka rik are glandelhåriga ocli k ort m örkhåriga holkar, hvilka nästan alldeles sakna stjernludd, m örka spetsiga hårlösa fjällspetsar utan ludd sam t m örka rödgula korgar och norm alt stift af samma färg. B laden variera kortare eller längre tandade men den karaktäristiska tandningen igenkännes lätt. Basalbladen variera mera, från y tterst kort tan d ad e lån g t och djupt flikade, i de flesta fall oberoende af lokalen. D etta synes bero a f individuella egendom ligheter. Skåne; Y estra Vram s s:n, L inderödsåsen; Ignaberga kalkbrott. U tb r.: Sverige till m ellersta Bohuslän, södra Vester - götland, v estra Vesimanland och m ellersta Upland; Dam nark. Hieracium murorum (L) A l m q u. * violascens A l m q u. in litt. n. subsp. D a h l s t. H ier. exs. fase. I I n:o 65. Hasc subspecies proxim a est H. * lepidido S t e n s t r. et H. * irriguo F r. Ab utraque forma differt caule sparsius folioso foliis subtus magis constanter violascentibus involucris cum pedicellis sat dense et b rev issime pilosis, pilis vulgo obscuris, et breviter b re vissime et densiuscule glandulosis nec non squamis trian g u larib u s triangu lari-lanceolatis + acutis m arginibus lim bo Hb dense floccoso -b conspicue m arg i natis dorso leviter sparsim stellatis. Ab H. * lepidolo ceterum satis distinctum stylis nigris ab H. * irriguo foliis vulgo sparsius dentatis et involucrorum indum ento. L ätt igenkänd på sina något brokiga öfverallt a f korta m örka hår och glandler och i fjällens k an ter af m er eller m indre ty d lig t fram trädande stjernhår klädda små holkar, m örka stift och vanligen undertill intensivt violetta blad samt stjelkbas. Hos rikblom - striga form er blir inflorescensen ofta flocklik med öfverskjutande och böjda g renar; hos fåblom striga är den oftast kvastlik. A kladiet ej sällan tem ligen långt, 2 5 40 m. m.

165 Skåne; Ignaberga kalkbrott riklig. U tb r.: Sverige (sydöstra delen) till sydöstra Vestergötland ock mellersta Östergötland. Ej iakttagen på Gotland. Hieracium murorum ( L ) A l m q u. * cruenti folium D a h l s t. H. cruentatum Lüb., L e g. Hier. Scand. exs. Skåne; V. Yrams s:n, Linderödsåsen; Ignaberga kalkbrott. U tb r.: Halland, Blekinge, södra och östra Småland. Hieracium murorum ( L ) A l m q u. * albatipes D a h l s t. ii. subsp. Caulis 4r flexuosus 2 3-folius inferne -h violascens molliter pilosus superne epilosus leviter floccosus apice tomentellus albido-tomentosus epilosus, eglandulosus. Folia gramineo-viridia undique sparsim in nervo dorsali sat dense pilosa, dh dense ciliata; rosularia 3 4 exteriora parva ovalia obovato-ovalia subintegra obtusa truncata subtus + violascentia, in termedia oblonga oblongo-lanceolata acutiuscula sparsim et breviter dentata dentibus basalibus + patentibus, intimum -U lanceolatum acutum sparsim et acutius dentatum; caulina remota longa abrupte decrescentia, infimum + petiolatum reliqua sessilia basi angusta longe descendente cuneata in apicem longum longissimum acutum subulatum ± integrum sensim contracta + ovato-lanceolata lanceolata ad medium v. supra sparsim crebrius dentibus longioribus et minutis alternantibus anguste triangularibus acutis sat patentibus instructa, summum saepe lineare subulatodentatum subintegrum. Inflorescentia parva sat angusta paniculata apice interdum subumbellata simplex subcomposita ramis ± approximatis subrectis e floccis densis cano-albescentibus eglandulosis et epilosis acladio 10 15 m. m. longo parum superantibus, pedicellis brevibus ± rectis e floccis confertis albescentibus eglandulosis v. glandulis longis atris solitariis

166 obsitis v. sub invo lu cra glandulis raris instructis. Involucra dilute atroviridia ± variegata basi ovata v. subtu rb in ata sat obscura. Squamee sat irreg u lariter im brica tse dorso apiceque obscurse m arginibus db late v iridibus, exteriores anguste trian g u lares subobtusse in te r m ed ia latiores ovato-lanceolatse obtusiusculse, intimse e basi latiore lanceolata acutae subulatae, omnes ± albocomosas, coma in m arginibus + descendente et cum floccis m ixta, ceterum in m arginibus ad basin latius, medio angustissim e et apice late floccoso-limbatae, dorso ± sparsim et irregulariter floccosae, et glandulis gracilibus longis atris, iisdem brevioribus im m ixtis, inferne densiusculis sat densis superne sparsis, sim plicem seriem fere form antibus, obtectis, depilatis. Calatinum mediocre sat radians, fere aureum. Ligulae glabrae. Stylus fuscus, fuscohispidulus. E n u tm ärk t form, börande till II. * anfracti (Fa. p. p.) A lmqu. slägtskapsom råde, men särdeles fristående. T ill habitus och bladform liknar den på en g ång den nyssnäm da och II. * cruentifolium. L ätt skild från båda och fram förallt utm ärkt genom sina af tä tt stjernludd nästan h v ita g renar och holkskaft, af hvilka de förra aldeles sakna, de senare sakna eller hafva enstaka eller n åg ra få i oregelbundet fördelade g ru p p er, sy n nerligast närm ast holkarne, sittande långa svarta glandler sam t genom sina grö n sv arta a f stjernludd i k a n terna af fjällen isynnerhet mot basen och den hårtofsade spetsen och af ojemt på ryggarne fördeladt stjernludd b ro k ig a holkar med långa svarta nästan i enkel rad stälda n ed åt rä tt talrika uppåt spridda glandler. H olkarnes basalfjäll äro m örkare än de öfriga och afb ry ta genom sin färg på ett k arak täristisk t sätt m ot de h v ita holkskaften. Siiåne; V estra V ram s socken, L inderödsåsen, sp arsam t i blom d. 27/ 6 1891.

Mykologiska Bidrag-. Af G. L a g e r h e im. V III. lieber Puccinia Ranunculi A. B l y t t. 167 In einem Verzeichniss über parasitische Pilze aus Norwegen beschreibt B ly tt *) pag. 12 eine Puccinia auf Ranunculus auricomus folgenderm aassen: V intersporernes Hobe paa begge Bladflader, sortbrune. Sporerne let affaldende, med en Stilk, som neppe er af Sporens halve Lsengde, 27- -32 a lange og 21 27 ju brede, stundom lsengere og sm alere, indtil 43 ja. lange og 17,6 tu brede, undertiden juregelmasssig formede, paa Overfladen svagt bolget ujevne, men ikke vortede, med eller ofte uden en lysere V orte i den afrundede Top, hvis Vseg forovrig t ikke er fortykket. Synes at tilhore P. Trollii. K ulturforsog maa vise, om de maaske burde skilies. Isaafald künde den kaldes P. Ranunculi. K un V intersporer fundnep H err Prof. B ly tt hatte die F reundlichkeit m ir ein Pröbchen seiner Puccinia zu überreichen, und bei einer näheren U ntersuchung desselben konnte ich auch die V erschiedenheit von Puccinia Trollii K arsten, die ich seiner Z eit in L uleå L ap p m ark und in O berengadin sammelte, constatiren. Ausserdem fand ich im A ugust 1888 am A lbula-pass in der Schweiz (Canton Graubünden) an Ranunculus alpestris eine Puccinia, die mit der BLYxx schen A rt sich als identisch erwies. A uf diesem M aterial gestü tzt erlaube ich m ir folgende B e m erkungen. Die Sporenlager au f Ranunculus auricomus und R. alpestris sind vollständig gleich. D er einzige U n te r schied ist der, dass der Pilz am R. auricomus ein localisirtes M ycelium hat, w ährend er R. alpestris ganz durchzieht m it seinem, wie es scheint, perennirenden *) A. B l y t t, B id rag til K u n d sk ab en om N orges S o p arter (C h ristian ia V idenskabsselsk. F o rhandl. 1882, N:o 5); Separatabzug.

168 Mycel. Die B lätter von B. alpestris bleiben deshalb gelbgrün, und die befallene Pflanze kom m t nicht zum Blühen. Die Sporenhäufchen sind klein, schwarzbraun, pulverig, zuerst von der Epiderm is bedeckt, stehen sehr gedrängt und zerfliessen zu grösseren Lagern. Macroscopisch sieht die A rt Puccinia Trollii K arsten ganz gleich. N ur Teleutosporen werden gebildet, die sehr leicht von ihrem Stiel abfallen und erst nach einer R uheperiode keimen; die A rt ist demnach eine Micropuccinia *). Die Sporen sind was ihre Form und Grösse anbelangt ziem lich variabel. Gewöhnlich sind sie oval oder länglich-oval, an der M itte nicht oder sehr Avenig eingeschnürt, nach oben und nach unten etwas Verschmälert oder abgerundet. Der K eim porus der oberen Zelle liegt apical, jene der unteren Zelle gew öhnlich dicht an der Scheidewand oder zuaareilen an der M itte der Zelle. Um die Keim poren liegt eine blasse Papille. Die M embran ist kastanienbrau n und m it grossen, flachen W arzen besetzt. D er In h a lt der Sporen scheint farblos zu sein- Bei der Form au f B. auricomus sind die Membran* W arzen unregelm ässiger und oft verlängert, und der K eim porus der unteren Zelle liegt häufiger an der Mitte oder im unteren Theil der Spore. Die Sporen von Puccinia Trollii K arsten haben eine glatte M embran und der K eim porus der unteren Zelle entbeh rt Papille. Die BrYTT'sche Puccinia ist also von P. Trollii K a r sten deutlich A erschieden; eine andere F rag e ist aber, ob sie neu ist und ob man sie in diesem F alle P. Banunculi nennen darf. In H o o k e r s Jo u rn al of Botany 1854, pag. 207 **) hat B e r k e l e y eine Puccinia ustalis beschrieben, von welcher D e-t onj (1. c.) folgende Diagnose *) Dass auch P. Trollii K arsten eine M icropuccinia ist, hat J o h a n s o n nachgewiesen (Peronosporeerna, U stilagineerna och Uredineerna i Jem tlands och H erjedalens fjälltrakter, pag. 172 in Botan. Notis. 1886), **) Nach De-T oni Sylloge U redinearum, pag. 691.

169 giebt: H ypophylla, maculis pallidis; soris magnis, suborbicularibus, depressis, fuscis, sparsis, m argine obscurioribus, quasi innatis; teleutosporis elongatis, oblongis, superne attenuatis obtusisque, ssepe apice obliquis, pallide fuscis, pedicello breviusculo fultis. Hab. in foliis R anunculi pulchelli, Momay Sam dong in India orientali alto 5000 M. et ultra (Dr. H o o k e r).j; Da B e r k e l e y weder die Grösse der Sporen nach die Beschaffenheit ihrer Membran und ihres Stieles (ob hinfällig oder nicht) angiebt, so ist es unm öglich zu sagen ob die B ly tt sche A rt mit P. ustalis B erkeley identisch sei oder nicht. Es scheint m ir nicht unw ahrscheinlich, dass B e r k e l e y s A rt eine Leptopuccinia ist *); hierauf deuten soris.... m argine obscurioribus, quasi innatis; teleutosporis.... pallide fuscis". U nter diesen U m ständen erachte ich es besser die Puccinici auf R. auriconms und R. alpestris von P. ustalis B erkeley als verschieden anzusehen. Ausser P ustalis B erkeley sind noch zwei M icropuccinien au f R a mi' culi-a rten bekannt, näm lich P. Ranuvculi Seymour au f R. repens in Illinois und P. gibberulosa Schröter auf Ranunculus spec, in den Pyreneen. Diese sind von der B ly tt schen A rt deutlich verschieden. Die M embran von P. Ranunculi Seym our ist m it sehr kleinen W ärzchen dicht bekleidet, und jene von P. gibberulosa soll fein grubig sein, andere U nterschiede verschwiegen. Es bleibt also nichts anders übrig als die BLYTx sche Puccinia als eine eigene A rt auzusehen; jedoch kann sie den Namen Ranunculi nicht beibehalten, weil Seymour seine gleichnam ige A rt früher beschrieben hat. Ich gebe sie deshalb den Nam en P. R lyttiana m it folgender Diagnose. Puccinia (M icropuccinia) B ly ttia n a n. sp. P. soris hyliophyllis vel amphigenis, parvis ad soros majores, rotundatos confluentibus, pulverulentis, fragm entis epi- *) Bei Biobamba in Ecuador kommt eine Leptopuccinia auf einer Ranunculus-A rt vor, die vielleicht mit P. ustalis Berk, identisch ist.

170 dermidis laceratse tectis, atrofuscis; teleutosporis form a et m agnitudine varia, plerum que ovalibus vel oblongoovalibus, vix vel non constrictis, apice et basi subattenuatis vel rotundatis, m em brana castanea, apice apicula pallidiore, verrucis majoribus ornata, pedicello hyalino, fragili. Long. spor. 27 43 /u, lat. spor. 17,6 27 /u. Hab. in foliis Ranunculi auricomi ad Lekö, F rövik Norvegise (Jun. 1881, leg. T h o r k e l s o n) et R. alpestris in alpe A lbula Cant. G raubünden Helvetise (Aug. 1888, leg. ipse). Mikrobiologisches Laboratorium der U niversität Quito, 7 A pril 1892. N ågra ord om Sphaeria astroidea, e u ty p a, leioplaca, lata, polycocca, asp era och B e rtia collapsa. A f L. R o m e l l. U nder ett besök å U psala bot. museum den 28 ocii 29 febr. d. å., i ändam ål a tt studera originalen till E l i a s F r i e s arter af slägtena Stereum och Corticium, begagnade jag tillfället att kasta en blick på några i det välordnade svam pherbariet förvarade Eutypaarter, närm ast för att se, om der vore att finna något original till Lichen eutypus A ck. Något sådant kunde jag icke påträffa. Men i ersättning fick jag se exem plar af Sphaeria astro id ea F r. Denna a rt anses, som bekant, af Nitschke, Pyren. germ. p. 131, och andra författare, t. ex. Saecardo, W in ter, som identisk med Sphceria eutypa F r. Nitschke stöder sin u p p fattning på und ersökningen a f ett originalexem plar i K unze s samling. Om detta, som jag icke sett, kan jag naturligtvis ej y ttra mig. Men det i Upsala bot. trädg. 1853 i sept. af E. P. F r i e s funna och af E l i a s F r i e s som Sphceria astroidea'1'1 egenhändigt betecknade exemplar, som förvaras i U psala bot. mus., tillhör alldeles bestäm dt Valsaria stellulata Horn. H edw igia 1885. Sacc. Syll. A ddit. p. 130. F u n g i eur.

171 n. 33 5 7. R ed an det y ttre allm änna utseendet är tillräckligt karak teristisk t för a tt ge utslag i denna fråga. F ö r a tt skaffa m ig full vissket undersökte jag dock exem plaret äfven m ikroskopiskt, och befunnos sporerna v ara bruna, cylindriska, krökta, 2-rum m iga, 18 X 4 1 i2 ju. xufven substratet syntes m ig vara det för a r ten egendom liga: ved af F raxinus excelsior. A nm ärkas bör kanske dock, a tt jem te denna art funnos i samma konvolut och upplimmade på samma pappersbit exemplar af en annan Sphseriacé. D enna senare undersök te ja g icke närm are, m en den tillh ö r de i h v arje fall icke Sphseria eutypa F e. U nder nam net astroidea teste F r ie s fans der jäm väl e tt exemplar a f E utypa polycocca K a r st, in Sorbo från F inm arken. Som bekant säger F r ie s i Syst. Myc. II. p. 478 angående Sph. astroidea, att den är valde affinis S. milliarice. D etta kan förefalla egendom ligt, då min V alsaria stellulata är m ycket olik E utypa m illiaria. Men förhållandet torde finna sin förklaring deri, a tt i samma herbarium ett exemplar af V alsaria stellulata Rom. från Femsjö är af F r ie s egenhändigt signera d t som Sphaeria milliaria F r. var. singularis. D e t är således, för m ig åtm instone, alldeles p å tagligt, a tt Sphieria astroidea Fe. saltem pr. p. är a tt anse som identisk med Valsaria stellulata Rom. D erför talar äfven beskrifningen i Syst. m yc.: Sequente (S. eutypa) quoad omnes partes major.... ostiolis m agnis. H os V alsaria stellulata äro n äm ligen perithecierna tjockväggiga och tem ligen stora, 1 2 2/3 uim. i diam eter, med 1j3 1/2 mm. breda m ynningar. Hos Sphseria eutypa F r. derem ot äro perithecierna jäm förelsevis tunnväggiga och knapt m er än hälften så vida, 1j3 mm. i diam eter, med endast 1/4 mm. breda m ynningar. Den enda art, som skulle kunna komma i fråga, förutom V alsaria stellulata, är E u ty p a potycocca på rönn. Hos denna äro näm ligen

172 peritliecierna och deras m ynningar nästan lika stora som hos Valsaria stellulata. Också tyckes F ries (se ofvan) velat inordna jäm väl denna art under nam net Sphseria astroidea. B eskrifningen är em ellertid så till vida något vilseledande, a tt peritheciem ynningarna uppgifvas demum rim osa. De äro näm ligen fr å n början, redan innan de h unnit till y tan af veden, stjernlik t fårade. Men om alltså Sph. astroidea F r. får och hör anses identisk med V alsaria stellulata Bom., hvilketdera nam net bör arten bära? D etta är en principfråga, som jag icke f. n. åtm instone kan besvara. D oktor O. N o r d s t e d t och Fil. Lic. K. Stårbäck hafva helt n y lig en i denna tid sk rift haft ett m eningsutbyte i en dylik fråga och tunga skäl synas mig anförda från båda sidor. E tt skäl, som i detta fall synes 111ig tala, om icke till förmån för det äldre nam net, så åtm instone för en nam nförändring, skall jag dock tillåta 111ig a tt anföra. Skälet är det, a tt i ett närstående slägte, Valsa (Eutypella), äfven finnes en art med nam net stellulata/' Nu låter det m ycket väl tänka sig, a tt min V alsaria stellulata, som icke rä tt väl hör hennna i släg tet V alsaria, dit den först end ast a f det skäl, a tt ingen an n a n plats i Saccardo s system och bland de a f honom upptagna slägtena stod den till buds, vid en m era naturlig gruppering af arterna måste räknas till samma kollektivgenus som Valsa stellulata. Om och n är sådant komme a tt ske, måste naturligtvis det yngre nam net stellulata utbytas mot ett annat. Och svårligen torde m an då finna något läm pligare än det F riesiska astroidea. Men äfven om de båda a r tern a med nam net stellulata finge sin plats i livar sitt af tvenne i alla fall hvaran d ra närstående slägten, synes m ig b ättre, a tt de ega skilda än lika ly dande artnam n.