Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2013

Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för Martin Green & Åke Lindström Innehållsförteckning Summary Svensk sammanfattning Inledning Metoder Resultat och Diskussion (inkl. Figurer 8) 8 Artkommentarer Tack 9 Tabell. Antal inventerade punktrutter vintrarna 975/976 / Tabell. Antal inventerade punktrutter somrarna 975 Tabell. Antal inventerade standardrutter 996 Tabell. Antal observerade individer på punkrutterna vintrarna / / Tabell 5. Antal observerade individer på punkrutterna somrarna Tabell 6. Antal observerade individer på standardrutterna somrarna 6 Tabell 7. Antal observerade däggdjur på standardrutterna somrarna 9 Tabell 8. Antal observerade individer på nattfågelrutterna somrarna Tabell 9. Antal observerade däggdjur på nattfågelrutterna somrarna Figur 9. Diagram med populationsindex för 78 arter Appendix. Deltagarförteckning för punktrutter vintern / och sommaren 6 Appendix. Deltagarförteckning för standardrutter 68 Appendix. Deltagarförteckning för nattrutter 77 Biologiska institutionen, Lunds universitet Lund Omslagsbild/Cover: Sydlig gulärla Yellow Wagtail Motacilla f. flava Alla foto/photos: Åke Lindström

Summary Green, M. & Lindström, Å.. Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for, Department of Biology, Lund University. 78 pp. We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for include data from 58 winter point count routes in / (8 th winter), of which 95 were carried out during the Christmas/New Year count and 7 summer point count routes (9 th year). A third programme is running since 996 with 76 Fixed routes, systematically (semi-randomly) distributed over Sweden (combined line transect and point counts). In total 5 Fixed routes were completed in the summer of (third best year). In the programme for covering night-active birds ( rd season), routes were covered at three occasions each (March, April and June). Trends were analyzed using TRIM. The geographical distributions of the covered routes are also presented (Fig. ). In the Christmas/New Year count /, about, individuals of 8 species were counted by 5 observers, which was an increase compared to previous winters. On the point count routes in summer, about 98, birds of species were counted by 66 observers. From the Fixed routes 5, birds of 9 species were reported by 5 persons. Trend graphs for a large number of species are presented in Fig. 9. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). Over the last years, some of the most pronounced declines (at least % per year) are found in Grey Heron, Goldeneye, Common Eider, Goshawk, Willow Ptarmigan, Common Pheasant, Common Coot, Great Black-backed Gull, House Martin, Sand Martin, Siberian Tit, Fieldfare, Redwing, Lesser Whitethroat, the northern subspecies of Willow Warbler, Goldcrest, Waxwing, Common Starling, European Greenfinch, Lapland Longspur, Yellowhammer, Rustic and Reed Bunting. Some of the strongest increases the same period (all more than % per year) are shown by Common Crane, Green Sandpiper, Common Redshank, Eurasian Wryneck, Ring Ouzel, Eurasian Blackcap, Common Chiffchaff (both Swedish ssp.), southern Yellow Wagtail, European Goldfinch and crossbills. The night routes showed generally low figures, except for Tengmalm s Owls in central Sweden. It was a relatively good year for Nightjar, River Warbler and Blyth s Reed Warbler, while Common Quail had the lowest index so far. Long-term bird indicators were calculated for Sweden based on summer point counts and the species selection and methods of the Pan-European Common Bird Monitoring Scheme. Farmland birds ( Vanliga jordbruksfåglar, species) show a more than 5% decline since 975. Woodland birds ( Vanliga skogsfåglar, species) have declined with about %, whereas a group of other common birds ( Övriga vanliga fåglar, 5 species) have declined with about %. We also present the corresponding indicators based on the new system with Fixed routes (indices since 998). A set of official indicators of biodiversity within the national Environmental Objectives (set by the Swedish Parliament) are presented as well (Fig. 6). Since, mountain birds have been doing poorly. Homepage: www.zoo.ekol.lu.se/birdmonitoring

Svensk sammanfattning Green, M. & Lindström, Å.. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 78 pp. I denna rapport redovisas populationstrender för 78 svenska fågelarter för åren 975. Fåglarna har räknats på vintern och på sommaren enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 996) men täcker hela Sverige. Vintern / räknades fåglar av 8 arter på 95 rutter. Sommaren räknades 98 fåglar av arter på 7 punktrutter och 5 fåglar av 9 arter på 5 standardrutter. På standardrutterna räknades för tredje året även större däggdjur och totalt sågs 9 djur av 7 arter. De talrikaste arterna var rådjur, fälthare och älg. Flera generella mönster i fågelfaunan presenteras i form av så kallade indikatorer, där flera arter grupperas efter ekologiska karaktärer som habitatval och flyttningsvanor. På både lång och kort sikt har det gått dåligt för jordbrukslandskapets fåglar. Även för fjällens fåglar går det dåligt sedan drygt ett decennium, både på kalfjället och i fjällbjörkskogen. Hur långt våra fåglar flyttar verkar generellt inte ha någon avgörande betydelse för hur deras populationsutveckling varit sedan 998. Helt klart är i alla fall, till skillnad från övriga Europa, att svenska fåglar som övervintrar i tropikerna (främst söder om Sahara) klarat sig jämförelsevis bra. Över de senaste åren uppvisar följande arter några av de mest oroväckande nedgångarna (alla mer än % minskning per år på standardrutterna): häger, knipa, ejder, duvhök, dalripa, fasan, sothöna, havstrut, hussvala, backsvala, lappmes, björktrast, rödvingetrast, ärtsångare, nordlig lövsångare, kungsfågel, sidensvans, stare, grönfink, gulsparv, videsparv, lappsparv och sävsparv. Samma period har en påtaglig ökning (mer än % signifikant ökning per år på standardrutterna): trana, skogssnäppa, rödbena, göktyta, ringtrast, svarthätta, gransångare (båda raserna), sydlig gulärla, steglits och mindre korsnäbb. Ser man på trender för hela grupper av arter går det fortsatt sämst för fåglarna i jordbrukslandskapet, samt i korttidsperspektivet för fjällens fåglar. Inom nattfågeltaxeringen, som startades, inventerades rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under. Generellt var siffrorna för ugglor låga, med undantag för pärluggla som hade ett bra år i Mellansverige. Vad gäller övriga nattaktiva arter hade nattskärra, flodsångare och busksångare ett bra år, medan index för vaktel var det lägsta hittills. INLEDNING I denna rapport presenteras populationstrender för drygt två tredjedelar av de i Sverige häckande fågelarterna. Räkningarna är en del i Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram och utförs bland annat för att oroväckande tendenser i fåglarnas antal skall upptäckas i tid. Under samlingsnamnet Svensk Fågeltaxering drivs fyra olika delprogram, som alla bygger på årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. Projektets största värde ligger i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under snart fyra decennier. Trenderna ger viktig och detaljerad information om de svenska fåglarnas status till forskare, naturvårdare och amatörornitologer och används inte minst som underlag för den svenska rödlistan. Årsrapporten omfattar vintern / och sommaren. Det är nu den 8:e vinter- och 9:e sommarsäsongen som redovisas sedan punkttaxeringarna startade 975, den 8:e säsongen för standardrutterna som startade 996 och den fjärde för nattrutterna som startade. De insamlade siffrorna används inte bara för att beskriva hur det går för enskilda arter. Trender för grupper av arter slås också samman till så kallade indikatorer, som visar hur går för biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet, i olika habitat och geografiska områden. Sedan länge ingår svenska punktruttsdata i tre olika gemensamma EU-indikatorer och vi beräknar motsvarande indikatorer för Sverige separat. Dessutom bidrar Svensk Fågeltaxering, med hjälp av data från standardrutterna, till att skapa indikatorer för hur biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet

påverkas av hur riksdagens olika miljömål efterföljs (www.miljomal.se). Vi presenterar indikatorer för sju olika delmål: för sjö-, våtmarks-, jordbruks-, skogs- och fjällfåglar, för det övergripande sextonde miljömålet Ett rikt växt- och djurliv, samt för miljömålet om Begränsad klimatpåverkan. I år presenterar vi även en del av de regionala (grupper av län) indikatorerna för tre miljömål. Därtill har vi analyserat hur det går för fåglar med olika flyttningsvanor. Sedan är alla Sveriges län officiellt med och samarbetar kring standardrutterna. Det betyder i praktiken att länen bidrar med ekonomiskt stöd till inventerare och även hjälper till att hitta nya inventerare. I Norrland ges också stöd till helikopterflygningar. Vi kan inte nog betona hur viktigt och uppskattat detta samarbete är för oss inom Svensk Fågeltaxering specifikt och för den nationella svenska fågelövervakningen generellt. Att analysera trender för ett enskilt land som Sverige är logiskt på administrativa grunder, men fåglar bryr sig sällan om nationsgränser. Ett spännande steg mot en biologiskt mer relevant analys av övervakningsdata togs under i och med publikationen av gemensamma trender för fågelarter för hela den Skandinaviska fjällkedjan (Lehikoinen m.fl. Journal of Avian Biology 5: ). I Norge och Finland finns numera ett system motsvarande våra standardrutter vilket innebar att vi kunde beräkna representativa trender för hela fjällkedjan, från Sydnorge till nordligaste Finland. Vi planerar flera sådana samarbeten. Denna rapport skickas först och främst till alla inventerare inom Svensk Fågeltaxering. De utomordentliga insatser som landets runt 5 fågelinventerare gör är ovärderliga för den svenska fågelövervakningen och vi hoppas att denna rapport skall stimulera till såväl fortsatt som utökat inventerande i landet. Rapporten skickas också till andra intresserade och flera myndigheter. Vi hoppas att årets rapport skall ge den information som såväl inventerare som andra intressenter i den svenska fågelfaunan söker. METODER Inventeringsmetoder Tre huvudmetoder används för att räkna fåglar på ett jämförbart sätt: fritt valda punktrutter, standardrutter samt nattrutter. Mer detaljerade metodbeskrivningar finns på rapporteringsblanketterna och på projektets hemsida. Var i Sverige fåglar räknades under framgår av Figur. Fritt vald rutt med punkttaxering. Inventeraren väljer själv en rutt längs vilken punkter (stopp) placeras ut på sådant avstånd från varandra att man undviker att dubbelräkna fåglar från olika punkter. Från varje punkt räknas alla hörda och sedda fåglar under fem minuter. Räkning sker en gång om året sommartid och upp till fem gånger vintertid vid ungefär samma datum och med start vid ungefär samma klockslag. Metoden har använts sedan 975 i både Häckfågeltaxeringen och Vinterfågelräkningen. Brun kärrhök är en av rovfågelarter som vi beräknar trender för inom Svensk Fågeltaxering. The Marsh Harrier is one of raptor species for which population trends are calculated.

5 Figur. Antal och fördelning av inventerade vinterpunktrutter (period ), sommarpunktrutter, standardrutter respektive nattfågelrutter per 5 x 5 km yta vintern / och vår/sommar. För standardrutterna och nattfågelrutterna finns bara en rutt per ruta och de vita symbolerna visar vilka rutter som gjorts. The number and distribution of free point counts per 5 x 5 km squares in winter / (upper left) and spring/summer (upper right).for the Fixed routes (lower left) and night routes (lower right) there is one route per square and the white symbols denote those that were counted in.

Standardrutt med kombinerad punkt- och linjetaxering. Rutten är åtta kilometer lång (kvadrat om x km). I hörnen och mitt emellan hörnen ligger punkter där fåglarna räknas under fem minuter. Mellan punkterna räknas fåglarna medan man går långsamt (linjetaxering), ungefär minuter per km. Rutterna har fasta, förutbestämda positioner över hela landet, med 5 km lucka i både nordsydlig och västöstlig riktning. Totala antalet rutter är 76. Metoden infördes 996 för att få jämn geografisk spridning och ett representativt stickprov av fågelfaunan i proportion till de olika naturtypernas arealer. Sedan räknas även däggdjur (de större och vilda arterna) på standardrutterna. Nattrutter. I grunden mycket lik punktrutterna på så vis att inventeraren själv väljer var rutten ska gå. Rutten är dock styrd genom att det endast kan finnas en sådan per 5x5 km yta i landet (motsvarande de gamla topografiska kartbladen) och den skall vara konstant mellan åren även om inventeraren byts ut. Rutten ska gå längs allmänt tillgängliga vägar som är farbara året runt. Längs rutten placerar inventeraren ut punkter med minst två km avstånd mellan punkterna. Från varje punkt räknas hörda och sedda fåglar under fem minuter vid tre tillfällen per år (mars, april och juni). Metoden infördes men testades i Uppsala län under åren 8 9. Även på nattrutterna räknas däggdjur, både under de fem minuterna på punkterna samt under transportsträckorna mellan punkter. Beräkning av index Eftersom vi inte kan räkna alla fåglar måste vi förlita oss på stickprov, vars värden vi förväntar oss ska vara proportionella mot det sanna antalet fåglar. Resultaten från stickproven bearbetas sedan statistiskt och presenteras i form av index. Det är viktigt att tänka på att index inte ger sanningen, de speglar bara sanningen mer eller mindre bra. Hur väl de speglar sanningen beror i sin tur på hur väl materialet motsvarar de antaganden som alla indexberäkningar bygger på. Bland annat är stickprovets storlek viktigt: ju fler rutter och ju fler fåglar, desto bättre index. Vi använder en indexeringsmetod som kallas TRIM (TRends & Indices for Monitoring data). Med hjälp av TRIM beräknas för varje art och delprogram (vinter- respektive sommarpunktrutterna, standardrutterna samt nattrutterna) ett index per år, samt en (log)linjär trend. I trendanalysen beräknas den genomsnittliga förändringen över studieperioden, i % per år. För vissa arter, till exempel rosenfinken, med en kraftig uppgång följd av en kraftig nedgång blir en linjär trend relativt intetsägande, men metoden passar väl för arter med långsiktiga stabila trender. Rent statistiskt är TRIM en typ av loglinjär analys som bygger på maximum-likelihoodmetoden med antagandet att fågelantalen är Poisson-fördelade. Modellen kan ta hänsyn till de problem som ofta finns i inventeringsdata, nämligen att fåglarna ibland uppträder i kolonier eller stora flockar, att rutter inte räknas varje år, samt att ett års data inte är helt oberoende av föregående år ( serial correlation - många fåglar blir äldre än ett år och finns alltså med två år i rad). När ett nytt år läggs till förändras tidigare års TRIM-index, normalt dock i mycket marginell omfattning. För mer detaljer om TRIM-index hänvisas till manualen som kan hämtas på www.ebcc.info. Trenddata och årliga index beräknat med TRIM återfinns i Figur 9. Index i siffror finns i Excelfiler på hemsidan. För de tre längre inventeringsprogrammen har vi använt 998 som basår (index = ). Anledning till är att det detta år gjordes 66 standardrutter och vi tror att från och med detta år täcks Sverige väl av standardrutterna. Vi har ritat kurvorna för vinterpunktrutterna, sommarpunktrutterna och standardrutterna i samma figur. En direkt jämförelse mellan de tre kurvorna ger en sammanhållen bild av hur det går för en art. Så här läser du trendfigurerna, med grönfinken som exempel. Antalet fåglar (och därmed index) inom varje program har för 998 satts till. En linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. Den blå linjen är för vinterpunktrutterna, den röda för sommarpunktrutterna och den svarta för standardrutterna. Kurvorna sammanfaller i basåret 998. I grönfinkens fall betyder indexen på ungefär,5 för 975 (såväl vinter som sommar) att det fanns ungefär hälften så många individer som basåret. Populationen 975 var alltså bara hälften så stor som år 998. Basårets värde kan av ren slump ha 6

varit ovanligt högt eller lågt och därför skall man inte lägga för stor vikt vid huruvida värden före och efter basåret ligger över eller under. Det viktiga är istället vilka trender som finns i kurvan. Med TRIM gör vi en (log)linjär analys, där man beräknar den mest passande (log)linjära trenden (konstant procentuell förändring per år). I den undre rubrikraden ges trendstatistiken för de tre olika programmen, i ordningen vinterpunktrutter, sommarpunktrutter och standardrutter. Det är tre uppgifter för vartdera programmet, separerat med semikolon. Det första talet ( 968 för grönfinken) visar alltså det genomsnittliga antalet fåglar observerade per Grönfink, Carduelis chloris (968,, *; 9,.6, ***; 9, -, NS) 975 985 995 5 5 år på Vinterfågelräkningen. Det andra talet (,5) är den genomsnittliga årliga procentuella förändringen i populationsstorlek. Grönfinken har alltså ökat med en,5 % per vinter över hela perioden. Det tredje värdet visar trendens statistiska säkerhet. NS ( not significant ) betyder att ingen säker trend finns, medan stjärnor *, ** eller *** visar att förändringen är statistiskt säkerställd, motsvarande p<,5, p<, och p<,. Ju fler stjärnor desto säkrare är trenden. Efter semikolon följer motsvarande data för sommarpunktrutterna, där det alltså setts i genomsnitt 9 grönfinkar om året mellan 975 och, med en genonsnittlig ökning om,6 % per år, med hög statistisk signifikans (***). För standardrutterna, de tre sista värdena inom parentesen, gäller att i genomsnitt 9 fåglar setts per år 998 utan någon signifikant linjär förändring. Notera alltså skillnaden mellan de tre trenderna de berör olika delprojekt och olika tidsperioder! Enskilda års värden ska alltid tolkas med försiktighet. Speciellt för arter som ses i lägre antal och på få rutter kan såväl väder som rena tillfälligheter ha stor inverkan på vad som noteras under ett enskilt år. Fågelindikatorer Svensk fågeltaxerings siffror används både inom och utom Sverige för att beskriva hur det går för grupper av fågelarter, beroende på i vilken biotop de påträffas. Tre av dessa är Vanliga jordbruksfåglar ( Common farmland birds ), Vanliga skogsfåglar ( Common woodland birds ) samt Övriga vanliga fåglar ( All other common birds ). Av de mer än hundra arter som valts ut i Europa, finns det i Sverige tillräckligt med data för, resp. 5 arter (Fig. 5). Först beräknas ett TRIM-index för varje art och år. Därefter beräknas ett medelindex per år för alla arter. Medelindex är i detta fall det geometriska medelvärdet, vilket gör att en dubblering av en art vägs upp av en halvering för en annan art. Data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter används även som indikatorer på den biologiska mångfaldens utveckling i Sverige, i förhållande till de nationella miljömålen. Efter samma princip som ovan vägs populationsutvecklingen samman hos utvalda fågelarter, vars ekologi har god koppling till de olika miljömålen. Dessa är: Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv (Fig. 6). I indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv ingår samtliga arter som valts ut för övriga indikatorer, kompletterat med ytterligare några från marina miljöer. Sedan finns även en indikator för målet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 8). Denna indikator beräknas på ett annat sätt än övriga, men baseras likt de andra på data från standardrutterna. Samtliga arter som noterats längs rutterna ingår, förutom ett tiotal observationer av förbiflyttande 7

arktiska fåglar. Analyserna bygger på att varje fågelart först klassas efter hur varmt det är inom dess europeiska utbredningsområde under häckningstid (april augusti). För till exempel lappmesen, järnsparven och steglitsen är denna medeltemperatur +6,9, +,8 respektive +5, C. Därefter kan man för varje individuell fågelinventering beräkna medeltemperaturen för de fågelindivider som påträffats. Vi kallar denna medeltemperatur för CTI ( Community Temperature Index ). Sedan kan man följa hur CTI förändras i Sverige med tiden. Förändringar i indikatorn visar på förändringar i fågelsamhällets sammansättning, både vad gäller individantal och artsammansättning. Om CTI på en plats har ökat med åren har det blivit jämförelsevis fler fåglar av varma arter, ofta på bekostnad av antalet individer av kalla arter och vice versa. Förändringen i CTI speglar därmed om fågelfaunan successivt blir varmare eller kallare. Indikatorerna för de sju miljömålen presenteras, både på nationell och på regional nivå, på miljömålsportalen (www.miljomal.se) där det också finns fördjupande texter att läsa. Järnsparven en medelvarm art som är med och påverkar Community Temperature index. The Dunnock is a medium warm species which contributes to the Community Temperature index. RESULTAT och DISKUSSION Utfört arbete Deltagare Huvuddelen av inventeringarna har utförts av ideellt arbetande ornitologer. Detta gäller nästan samtliga punktrutter såväl sommar som vinter samt nattrutterna. Vad gäller standardrutterna så arvoderas ett tjugotal personer centralt av projektet för att inventera standardrutter i avlägsna och svårtillgängliga delar av Sverige. Vilka dessa personer är varierar mellan åren. Dessutom har genom länsstyrelsernas försorg olika typer av ersättning utgått till många standardruttsinventerare, vilket är mycket uppskattat. För nattrutterna betalar projektet ut bilersättning för körda sträckor och Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands och Dalarnas län betalar ut ersättningar till de som inventerar nattrutter i de länen, något som starkt bidragit till den goda täckningen i dessa län. Totalt deltog under året 57 personer, en liten ökning jämfört med fjolåret. En förteckning över deltagare återfinns i Appendix (fria punktrutter), Appendix (standardrutter) och Appendix (nattrutter). Fria punktrutter Totalt gjordes 95 vinterpunktrutter av 5 olika personer under huvudräkningsperioden runt jul och nyår (period, Tab. ). Drygt 7 rutter gjordes alla fem vinterperioderna. Totalt rapporterade 8 olika personer vinterfågelräkningar. Under period räknades / totalt 9 999 individer av 8 arter (Tab. ). Motsvarande siffror för / var 8 57 individer av arter. Perioderna,, respektive 5 sågs 6 56, 7, 5 7 respektive 9 55 individer. Totalt gjordes 7 fria sommarpunktrutter av 66 olika personer (Tab. ). Rapporterna för omfattade 98 67 fågelindivider av arter (Tab. 5). Motsvarande siffror för var 97 6 fåglar av 5 arter. TRIM-index för ett större antal arter redovisas i Figur 9. 8

Standardrutterna Totalt inventerades 5 standardrutter under, det tredje bästa året hittills och en ökning gentemot året före (Fig., Tab. ). Sammanlagt deltog 5 olika personer. Tolv rutter har inventerats alla 8 åren och tio rutter under 7 år. Tre har inventerats endast två gånger. Sveriges 76 standardrutter har nu inventerats i genomsnitt 8,9 gånger per rutt. På de 5 inventerade standardrutterna sågs 5 7 fåglar av 9 arter längs linjerna och 6 av 96 arter vid punkterna. Sammanlagt sågs arter. En detaljerad listning över antalet fåglar av olika arter sedda längs linjerna finns i Tabell 6. Totalt har genom åren 57 arter setts på standardrutterna. Nya arter för året blev vitnäbbad islom på G7C och taigasångare på 5F7H. TRIM-index för standardrutterna finns kombinerade med punktrutternas trender i Figur 9. På standardrutterna sågs minst ett däggdjur på 65 av rutterna (5 %). Totalt sågs 9 djur av 7 arter på linjerna. På två år har sammanlagt däggdjursarter setts. Talrikaste arterna var rådjur, fälthare och älg (Fig., Tab. 7). Det sågs även vardera ett exemplar av björn, järv och utter. Figur. Det genomsnittliga antalet individer av tre däggdjursarter sedda på standardrutterna. The average number of individuals of three mammal species registered on the Fixed routes in. The species are (from left to right): Moose, Red Fox, and Beaver Nattrutterna Inom nattfågeltaxeringen inventerades olika rutter av olika personer (Fig. ). Av dessa täcktes 7 rutter (88 %) vid alla tre tillfällen (mars, april, juni) och 8 rutter (97 %) inventerades vid minst två tillfällen. Totalt sett genomfördes 7 inventeringar, varav 9 rutter under period (mars), rutter under period (april) och 5 rutter under period (juni). Trots att nattrutterna endast har pågått i fyra år har vi beräknat trender för alla arter där detta är möjligt. Man ska givetvis tolka dessa korta trender försiktigt och främst ger beräkningarna en 9

fingervisning om vilka arters populationsutveckling vi kommer att kunna följa framöver med systemet. I Tabell 8 summeras antalet inräknade individer av samtliga av de mest aktuella nattarterna. För att få siffrorna i Tabell 8 har vi först noterat det maximala antalet registrerade individer per inventerad punkt, vilka sedan summerats till det maximala antalet individer per rutt och år. Trendberäkningarna baseras sedan på dessa maxantal. Av de 6 arter som redovisas i Tabell 8 kan årliga index beräknas för arter. Samtliga index och trender återfinns på hemsidan. Med bibehållen eller ökad fältinsats kommer de flesta svenska nattaktiva arter att kunna följas genom nattfågeltaxeringen. För ytterligare ett antal arter förstärker nattrutternas data det underlag som insamlas genom de dagtidsbaserade systemen. På nattrutterna räknas även däggdjur, större än smågnagare och exklusive fladdermöss. Totalt noterades däggdjursarter på nattrutterna under. I Tabell 9 visas resultaten i jämförelse med vad som noterades under. Antalet redovisade individer är precis som på fågelsidan det högsta antalet sedda individer per punkt och transportsträcka. Även för däggdjuren har vi beräknat korttidstrender för de arter där detta är möjligt. Dessa trender återfinns också på hemsidan. Korttidstrender efter de första fyra åren går att beräkna för tolv arter. Lodjur, varg och björn noterades på nattrutterna. Detta var de första björnobservationerna sedan starten. Vi önskar fortfarande att ännu fler nattrutter kan inventeras under kommande år och nya inventerare är varmt välkomna. Som synes i Figur är det önskvärt med ökad täckning (fler rutter) i västra Götaland och Svealand samt i hela Norrland, men utrymme för fler gjorda rutter finns i de flesta län. Under det gångna året har ytterligare två län börjat stödja nattfågeltaxeringen mera formellt. Sedan starten har Länsstyrelsen i Uppsala län och Upplands Ornitologiska Förening sett till att alla rutter i det länet täcks årligen. Samma initiativ har nu även tagits i Västmanlands län genom länsstyrelse och ornitologiska föreningen där. Även Dalarnas Ornitologiska Förening och länsstyrelsen i Dalarnas län bidrar med aktivt stöd till nattrutterna sedan. Vi ser givetvis detta som oerhört positivt och hoppas att fler län och regionala eller lokala föreningar startar liknande initiativ. Datarevision Databasen för Svensk Fågeltaxering ökar varje år med nya data, men även gamla data ses regelbundet över. Bland annat försöker vi för standardrutterna plocka bort dunungar och boungar för en del arter, främst hönsfåglar och simfåglar. Dessa skall på standardrutterna inte inkluderas. Om Du rapporterat in dunungar eller boungar från en standardrutt, men inte indikerat detta i ditt protokoll, vänligen skriv en rad och låt oss veta. Följande gäller: Dunungar skall inte räknas. De flesta sådana fall rör borymmande arter såsom änder, gäss, svanar, doppingar, vadare och hönsfåglar. Här kan det givetvis bli gränsfall, men i regel går det att avgöra om ungarna fortfarande kan betecknas som dunungar eller om de ruggat till fjäderdräkt. I protokollet för du in antalet fåglar som inte var dunungar, men kan gärna kommentera att det dessutom fanns x stycken dunungar. När det gäller bostannande arter (såsom rovfåglar, hackspettar, tättingar) är problemet ovanligare eftersom man i praktiken inte kan eller hinner med att separera nyligen flygga ungfåglar från gamla fåglar. Räkna då alla individer du ser och som du kan bestämma till art. Ungar som påträffas i bon skall dock inte räknas. Undantag är om man hittar ett aktivt bo utan att observera någon förälder; då räknar man boet som en () individ av arten (om arttillhörighet säkert kan bestämmas). Det finns naturligtvis gränsfall även här, t.ex. ännu oflygga ungar som just hoppat ur boet. Använd samma princip då: räkna inte ungarna om föräldrarna räknas. Helst skall inte dunungar rapporteras på punktrutterna heller, men det är OK så länge man alltid gör det. På nattrutterna ska antalet kullar och ungar av ugglor räknas och rapporteras separat från antalet gamla fåglar.

Fågelåret jämfört med Vintern / November var varmare än normalt, medan december och januari var kallare än normalt (källa: SMHI). Den relativt kalla perioden dec-jan kan ha bidragit till att många arter uppträde sparsammare än under den betydligt mildare vintern /. För de 8 arter där årliga index beräknats för period (jul/nyår) så ökade index för arter (6 %) jämfört med / och för 5 arter (6 %) sjönk index (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). De arter som uppträdde speciellt talrikt denna vinter (jämfört med de senaste tio åren) var gräsand, bläsand, knölsvan, havsörn, gråtrut, skrattmås, kaja och glädjande nog nötkråka (Fig. 9). Sommaren Våren blev exceptionell på många sätt. Mars och början på april var ovanligt kalla, vilket gällde långt ner i Europa, och ankomsten för de arter som övervintrar i Europa var extremt sen. Från mitten av april svängde det om rejält och maj blev ovanligt varm. Juni blev mer normal. Det kan noteras att norra Sverige hade det relativt varmast både i maj och i juni. För de 8 arter/raser för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var det 56 ( %) som ökade sitt index och 8 (59 %) som minskade sitt index från till (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). Det var dock en stor skillnad mellan tropikflyttare och övriga arter (stannfåglar och de som övervintrar i Europa): bland tropikflyttarna gick index upp för 55 % av arterna/raserna ( av ). För övriga arter var siffran 5 % (/98). Det är högst troligt att det dåliga resultatet för stannfåglarna och Europaflyttarna var ett resultat av den sena och kalla våren. För standardrutternas 9 arter/raser ökade 85 (5 %) och minskade 5 (55 %) från året före (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). Bland tropikflyttarna var det 5 % (/59) som ökade i index mellan åren, men Inte mindre än 88 videsparvar (här en hona) sågs på standardrutternas linjer under. Den höga siffran förklaras delvis av att många rutter gjordes i artens kärnområde i nordost. Index steg till det högsta sedan 7. No less than 88 Rustic Buntings were observed on the Fixed Routes in. The high figure is partly explained by the good coverage of routes in the species core area in northeast Sweden. The year index therefore increased to the highest since 7. bara % av stannfåglarna och Europaflyttarna (5/). Samma mönster som på punktrutterna alltså, med ett jämförelsevis dåligt år för stannfåglar och kortflyttare. Sett över båda sommarprogrammen (punkt- och standardrutter) hade följande arter ett ovanligt bra år, sett i ett tioårsperspektiv: tornfalk, härmsångare, sydlig såväl som nordlig gransångare, sydlig gulärla, steglits och mindre korsnäbb (Fig. 9). Uggleåret var ett något blandat år beroende på vilka arter man tittar på. För berguv, slaguggla och pärluggla steg index från bottenåret. För resterande arter som index kan beräknas för (sparvuggla, kattuggla, lappuggla, hornuggla och jorduggla) sjönk index mellan dessa år. Bakom de här mönstren finns åtminstone till viss del skillnader mellan olika delar av landet, och då sannolikt också skillnader mellan dessa i gnagartillgång. I Figur visas indexkurvorna för perioden för de fyra talrikaste ugglearterna och för tre olika delar av landet. Indelningen är gjord utifrån latitud. Med södra Sverige menas i princip Götaland. Med mellersta Sverige avses Svealand och sydligaste delarna av

Kattuggla Strix aluco Slaguggla Strix uralensis,5 Mellan Södra Sverige,5 Norra Mellan Sverige,5,5,5 Hornuggla Asio otus Pärluggla Aegolius funereus,5,5,5,5 Norra Mellan Södra Sverige,5,5,5,5 Norra Mellan Södra Sverige Nattskärra Caprimulgus europaeus Vaktel Coturnix coturnix,5,5,5,5,5,5 Figur. Årliga index för ett antal nattaktiva fågelarter registrerade på nattrutterna. För ugglornas del visas förutom den nationella trenden även regional trender för södra, mellersta och norra Sverige. Yearly indices for six night active species registered on the Night routes in. The species are (from left to right and downwards): Tawny Owl, Ural Owl, Long-eared Owl, Tengmalm s Owl, Nightjar and Quail. For the owls both national (blue) and regional curves are shown (black = northern Sweden, red = central Sweden, purple = south Sweden). Norrland upp till en rak linje mellan Transtrandsfjällen och Söderhamn. Norra Sverige är de delar som ligger norr om denna linje. Att det är stora svängningar mellan olika år framgår tydligt. Dessa svängningar speglar uggleaktiviteten som i sin tur är kopplad till gnagartillgång. Ju fler gnagare, desto fler påbörjade häckningar och desto högre uggleaktivitet. När det gäller skogsugglorna slaguggla och pärluggla följer mönstren varandra väl i norra respektive mellersta Sverige, även om skillnader också finns. År var exempelvis ett mycket bättre pärluggleår i de mellersta jämfört med de nordligaste delarna.

Hornugglan följer till viss del samma svängningar i mellersta och norra Sverige även om amplituden i toppåren varierar. Kattugglan verkar helt frikopplad från övriga ugglors mönster, och Götaland uppvisar andra mönster än övriga delar för hornuggla och pärluggla. Sammantaget kan man kanske klassa som ett uppgångsår totalt sett, men ett bottenår i Götaland. En försiktig prognos för blir då att det borde bli ett bättre uggleår än, förhoppningsvis i hela landet. Genom att jämföra rikskurvan med de regionala kurvorna i Figur kan man indirekt se var i landet som huvuddelen av de svenska bestånden av de olika ugglearterna återfinns. Den regionala kurva som är mest lik rikskurvan kan tolkas som den region där flest individer av resp. art finns, eller i alla fall där flest inräknats på nattrutterna. För slagugglans del är det klart och tydligt mellersta Sverige som är det viktigaste området. För kattuggla är det södra Sverige som är mest betydelsefullt. För hornugglan hamnar rikskurvan som ett mellanting mellan södra och mellersta delarna och rikskurvan för pärluggla är i princip identisk med Norrlandskurvan. Notera exempelvis att den stora toppen i mellersta delarna av landet knappt gav utslag alls på den nationella kurvan! På motsvarande sätt avspeglas inte den stora hornuggletoppen i norr på något sätt i den nationella kurvan. I Figur visar vi också trenderna för två andra nattaktiva arter. Nattskärran är inne i en positiv period och de fyra årens data tyder på en klar ökning av det svenska beståndet under denna korta tid. Vakteln hade ett uselt år och index sjönk till det allra lägsta värdet hittills under den korta perioden. Värt att nämna är också att flodsångare och busksångare inräknades i förhållandevis höga antal (Tab. 8). Trender för arter med olika flyttningsvanor I olika perioder har det uppmärksammats att trenderna skiljer sig mellan grupper av fåglar beroende på dessas flyttningsvanor. Framför allt har flera studier visat att det går speciellt dåligt för långdistansflyttare. I vår del av världen betyder detta arter som övervintrar i Afrika söder om Sahara. De som övervintrar i Europa har det gått jämförelsevis bättre för. Denna fråga kopplar dels till förhållanden i Afrika men också till pågående klimatförändring med varmare vintrar i Europa. Genom varmare vintrar och högre överlevnad hos nordliga övervintrare antas dessa få en konkurrensfördel jämfört med långflyttarna, samtidigt som tropikflyttarna i högre utsträckning antas påverkas av negativ miljöpåverkan i övervintringsområdet. Att veta hur det går för fåglar som spenderar stora delar av året utanför Sveriges gränser är naturligtvis viktigt när man skall bedöma den svenska miljöns påverkan på våra häckande populationer. I nyligen publicerad artikel (Vickery m.fl. Ibis 56: ) ges en sammanfattning och överblick av detta ämne för trender från Europa för perioden 98 9. Vi har gjort motsvarande analyser specifikt för Sverige, baserat på standardrutterna för perioden 998. Detta är en kortare period men standardruttsdata ger det bästa underlaget för hela Sverige och utvecklingen de allra senaste 6 åren är nog så intressant. Sammanlagt 6 arter/raser gick det att beräkna en trend för. Vi delade upp dessa arter i tre grupper beroende på flyttningsvanor och övervintringsområden: ) långdistansflyttare med övervintringsområden i Afrika söder om Sahara, eller i södra Asien, eller i ett fåtal fall ute på sydliga oceaner ( Lång i tabell nedan), ) medel- och kortdistansflyttare med övervintringsområden inom Europa men utanför Sverige ( Medel i tabell nedan), ) fåglar där huvuddelen av den svenska populationen stannar inom landets gränser året runt ( Stann i tabell nedan). Observera att gränserna mellan dessa grupper inte alltid är helt lätta att dra och att vi hela tiden utgått från var huvuddelen av den svenska häckande populationen sannolikt återfinns på vintern. För varje grupp har vi sedan också tittat på trenderna för våtmarksfåglar (lommar, doppingar, hägrar, andfåglar, vadare, måsfåglar etc.) och rovfåglar som en grupp och övriga arter som en annan grupp. Detta eftersom en allmän bild under senare årtionden har varit att just våtmarksfåglar och rovfåglar är grupper av fåglar med en generellt positiv utveckling.

De generella mönstren summeras i tre tabeller nedan. I den övre summeras alla arter som det gått att beräkna en trend för. I de två följande tabellerna visas motsvarande uppgifter för våtmarks- och rovfåglar respektive övriga arter separat. Efter vilken populationsutveckling de haft delas arterna in i tre klasser. Sign Ökning betyder att arterna ifråga uppvisar en statistiskt säkerställd ökning. Stabil betyder att det inte finns någon statistiskt säkerställd trend. Sign Minskning betyder att arterna ifråga uppvisar en statistiskt säkerställd minskning. Alla arter Lång % Medel % Stann % Alla % Sign Ökning 8 6 6 5 5 Stabil 9 6 5 7 Sign Minskning 5 5 7 Summa 5 6 5 6 Vi kan konstatera att under perioden 998 gick det generellt ganska bra för Sveriges fåglar oavsett vilka flyttningsvanor och övervintringsområden dessa har. För alla tre grupperna är det något fler arter som ökat än som minskat. Delar vi upp arterna på våtmarks- och rovfåglar respektive övriga arter blir bilden något annorlunda. Våtmarks- och rovfåglar Lång % Medel % Stann % Alla % Sign Ökning 6 7 8 5 Stabil 8 5 8 5 5 9 5 Sign Minskning 9 6 5 5 Summa 6 5 6 57 Övriga arter Lång % Medel % Stann % Alla % Sign Ökning 5 5 9 9 7 Stabil 6 5 Sign Minskning 8 6 9 Summa 6 5 5 Bland våtmarks- och rovfåglar som stannar i Europa eller Sverige är bilden mer negativ, men notera att det för stannfåglarna endast berör ett fåtal arter. Ett annat sätt att redovisa hur det går för de olika grupperna är att summera de årsvisa artindexen till en samlad trend för respektive grupp på samma sätt som vi gör för våra indikatorer. Detta visas för de olika grupperna i Figur. Även om det generellt gått bra kan man ändå spinna vidare på tanken om det har gått bättre för arter som övervintrar längre norrut än för långdistansflyttare. Figur ger allmänt sett en sådan bild, de samlade indexen för arter som övervintrar i Europa och inom Sverige ligger i de flesta fall över motsvarande för långdistansflyttarna. Medan den samlade trenden för långdistansflyttare ligger relativt stabilt kring index =, visar flera trender för övriga grupper en positiv tendens. Notera dock att för arter som övervintrar i Sverige är mönstret snarast en ökning fram till mitten av -talet, följt av en minskning därefter.

Alla arter Lång Medel Stann Vatten- och rovfåglar Lång Medel Stann,5,5 TRIM Index,5 Trim Index,5 998 6 8 998 6 8,5 Landfåglar exkl. rovfåglar Lång Medel Stann Figur. Samlade trender (indikatorer) för arter med olika flyttningsvanor. Lång = Långdistansflyttare, Medel = Flyttfåglar som övervintrar inom Europa, Stann = Arter som övervintrar i Sverige. Data är från standardrutterna 998 (6 år). TRIM Index,5 998 6 8 Multi-species indices (indicators) for groups of birds breeding in Sweden with different wintering areas. Lång = long-distance migrants, Medel = Birds wintering in Europe, Stann = Birds wintering in Sweden. All species (top left), wetland species and raptors (top right) and all other species (bottom left). Data from the Fixed Routes 998-. Återgår vi till antalet ökande resp. minskade arter i tabellerna på föregående sida får vi en lite annan bild. Sett till samtliga arter är det då långdistansflyttarna som har högst andel ökande och lägst andel minskande arter. Sämst går det i det perspektivet för arter som stannar i Sverige året runt. En viss del av denna bild beror på rovfåglarna och arter knutna till vatten. För dessa är bilden klart positiv för långdistansflyttarna. För gruppen som inte är knutna till vatten eller är rovfåglar, i praktiken de flesta vanliga småfåglar, är det helt klart medeldistansflyttarna det gått allra bäst för 998. För den gruppen har mer än hälften av alla arter ökat i antal under perioden, men även för långdistansflyttarna är andelen ökande arter så hög som 5 %. Vi kan också konstatera att det totalt sett faktiskt gått sämre för gruppen med arter knutna till vatten och rovfåglar än för övriga fåglar under de senaste 6 åren. Sammanfattningsvis så finner vi alltså inget stöd för att det under de senaste 6 åren skulle gått särskilt dåligt för långdistansflyttande arter i Sverige. Sådana tendenser finns i övriga delar av Västeuropa, särskilt när det gäller arter som övervintrar i fuktigare miljöer längre söderut i Afrika (Vickery m.fl. ). De svenska trenderna är möjligen något förvånande, inte minst med tanke på det hårda tryck som Afrikas miljöer är utsatta för i nuläget. I sammanhanget måste också nämnas att många tropikflyttande arter minskade kraftigt i antal även i Sverige under 97- och 98-talet, dvs. före den period som vi nu analyserat. Dessa minskningar framgår bl. a. tydligt i punktruttsmaterialet (se till exempel stenskvätta, rödstjärt och sävsångare), men de minskningarna har med andra ord inte fortsatt på samma sätt under de senaste årtiondena. Om något kan man i korttidsperspektivet mer fundera på de arter som spenderar hela året i Sverige, för det är ingen positiv bild vi ser för perioden 998. 5

Trender det senaste decenniet De trender som redovisas i Figur 9 inkluderar alla tillgängliga år för varje program, det vill säga alla data vi har. Även om dessa långa tidsserier är ovärderliga på många sätt, så är de inte alltid de mest intressanta. När frågan ställs: - Hur går det för Sveriges fåglar? så menar nog de flesta egentligen - Hur går det nu?. Att dra slutsatser av bara de sista två tre åren är dock inte speciellt meningsfullt, man behöver en lite längre period. Vi har därför, likt föregående år, valt att analyserade senaste åren, alltså perioden och vi koncentrerar oss på standardrutterna. Notera då att detta är en kortare än de sexton år som analyserats ovan och alltså ännu närmare en ögonblicksbild. Hela arter fler blir också representerade eftersom antalet gjorda rutter ökade stadigt mellan 998 och. Vi presenterar här bara en kort sammanfattning av resultaten men berör även flera av trenderna i arttexterna. En excel-fil med samtliga trender lägger vi på hemsidan. Vi kan beräkna -årstrender för 9 arter/raser (raserna är: sydliga och nordliga gulärlor, lövsångare respektive gransångare). För 5 arter (8 %) är trenden signifikant positiv, dvs. arten ökar i antal. Trenden är positiv för ytterligare 5 arter (7 %), men inte statistiskt säkerställd. För 56 arter (9 %) är trenden signifikant negativ, dvs. arten minskar i antal. Trenden är negativ för ytterligare 5 arter (6 %), men inte statistiskt säkerställd. Det är alltså fler arter som säkert minskar (9 %) än vad som säkert ökar (8 %). De övriga arterna kan statistiskt sett kallas stabila (5 %). Den genomsnittliga trenden för alla 9 arter/raser är en minskning med,5 % per år. Bland de talrikare arterna som har trestjärnigt signifikanta trender, alltså där trenderna är statistiskt säkerställda med störst säkerhet, har sydlig gransångare, steglits, svarthätta, göktyta och trana ökat allra mest det senaste decenniet (de har ökat med mellan 5 och % per år). På motsvarande sätt är de fem kraftigast minskande arterna dalripa, sidensvans, sothöna, ejder och videsparv (som minskat med mellan och 8 % per år). Den sydliga gransångaren Phylloscopus c. collybita har ökat i antal med drygt 5 % per år de senaste åren, vilket är den kraftigaste ökningen av alla 9 undersökta arter/raser i Sverige. The southern Chiffchaff Phylloscopus c. collybita has increased in numbers by more than 5 % per year the last decade. This is the fastest population growth of all 9 investigated species/subspecies. 6

Fågelindikatorer Nedan presenteras två grupper av indikatorer som baseras på data från Svensk Fågeltaxering. Båda grupper indikatorer har formell status den första gruppen i EU (och Sverige), den andra enbart i Sverige. Först presenteras de indikatorer som baseras helt på punktruttsdata och har ett europeiskt arturval. Därefter visas de indikatorer som plockats fram för de svenska miljömålen, med ett för Sverige bättre anpassat arturval. De sistnämnda indikatorerna baseras på standardruttsdata. De europeiska indikatorerna Här presenteras indikatorer baserade på sommarpunktrutterna för ett antal svenska fågelarter grupperade som: Vanliga jordbruksfåglar, Vanliga skogsfåglar respektive Övriga vanliga fåglar. Dessa data rapporteras till European Bird Census Council, som inkluderar dem i de officiella europeiska fågelindikatorerna. Nedan visas de tre indikatorerna för Sverige (Fig. 5), inklusive motsvarande värden för standardrutterna sedan 998. Långsiktigt har det generellt gått sämst för jordbruksfåglarna, något mindre dåligt för skogsfåglarna och jämförelsevis bäst för övriga arter. Bilden från standardrutterna är samstämmig, förutom att skogens fåglar verkar klara sig betydligt bättre på standardrutterna. Alla index sjönk mellan och, förutom jordbruksindikatorn baserad på standardrutterna. Vanliga jordbruksfåglar Vanliga skogsfåglar Övriga vanliga fåglar.8.8.8.6.6.6... Trim index..8.6 Trim index..8.6 Trim index..8.6...... 97 978 98 986 99 99 998 6 97 978 98 986 99 99 998 6 97 978 98 986 99 99 998 6 Vanliga jordbruksfåglar: tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolansparv, pilfink (n = ). Vanliga skogsfåglar: sparvhök, skogsduva, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, trädpiplärka, grönsiska, domherre (n = ). Övriga vanliga fåglar: ormvråk, enkelbeckasin, drillsnäppa, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, större hackspett, göktyta, trädlärka, hussvala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, taltrast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräshoppsångare, rörsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårdssångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, grönfink, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv, gråsparv (n = 5). Figur 5. Indikatorer för tre grupper av svenska fåglar. Arturvalet är det samma som för EUs officiella fågelindikatorer. Data är från sommarpunktrutterna (975-, brun, grön eller blå linje) respektive standardrutterna (998-, orange linje). De tunna linjerna runt punktruttsindex visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 998. Habitatklassificeringen är inte alltid den mest relevanta för svenska förhållanden. Indicators for three groups of Swedish birds, according to the species selection of the EU Common Bird Index. Data are from free choice summer point counts (brown = farmland birds, green = woodland birds, blue = other common birds, including 95% CI). The orange thin lines are the same indicators, but based on the Fixed routes. 7

Svenska miljömålsindikatorer I Figur 6 presenteras indikatorer för de sex miljömålen Ett rikt växt- och djurliv, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar och Storslagen fjällmiljö baserat på data från standardrutterna. För Myllrande våtmarker visas två kurvor; en för norra Sverige (Norrland + Dalarna) och en för södra Sverige (Götaland + Svealand, exkl. Dalarna). Även Storslagen fjällmiljö har två kurvor; en för arter knutna till kalfjället och en för arter knutna till fjällbjörkskogen. Fjällindikatorerna baseras endast på de rutter som ligger i fjällkedjan. Indikatorn för Ett rikt växtoch djurliv bygger på data för alla de arter som ingår i övriga miljömålsindikatorer samt ytterligare fem arter (se box i Figur 6). Indikatorerna är beräknade med startår. Valet av startår beror på att det var från detta år som antalet inventerade rutter kom upp i en nivå där det är möjligt att även göra en regional uppdelning av materialet för olika delar av landet. I Figur 7 redovisas ett urval av de regionala indikatorerna. Samtliga regionala indikatorer visas på Miljömålsportalen, www.miljomal.se. Fem av åtta indikatorer (Levande sjöar & vattendrag, Levande skogar, Storslagen fjällmiljöfjällskog, Myllrande våtmarker i norra Sverige samt Ett rikt växt- och djurliv) uppvisade ett lägre index jämfört med. Indikatorerna för Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö-kalfjäll samt Myllrande våtmarker i södra Sverige uppvisade högre värden än. Sett till hela tolvårsperioden är förändringarna i regel små och det egentligen endast indikatorn för fåglar i fjällbjörkskogen som ger viss anledning till oro. Denna är genomgående negativ under perioden. Övriga indikatorer visar på en relativ stabilitet de senaste tolv åren även om variationen för vissa är stor, såsom för våtmarker i södra Sverige. Man kan också titta på utvecklingen för de enskilda arter som valts ut som indikatorarter för de olika målen. Av dessa 75 arter finns en övervikt för statistiskt säkra minskningar. Det är 7 arter (6 %) som minskat i antal under denna period jämfört med elva ökande arter (5 %). 7 arter (9 %) uppvisar inga säkra förändringar. Sett på detta vis så försämrades bilden något jämfört med förra året. Efter är det färre arter med ökande trend sedan och en fler med minskade trend sedan. Vi har så här långt inte gjort särskilt mycket väsen av de regionala indikatorerna här i årsrapporten, men Sånglärkan är en av de arter som bidragit till att indikatorerna för odlingslandskapets fåglar sjunkit de senaste åren. Intressant nog sker minskningen nu främst i de delar av landet där jordbruket är mindre intensivt. I södra Götaland och i östra Svealand har populationerna istället varit stabila det senaste decenniet. The Skylark is one of the species contributing to the decline of the different indicators for farmland birds. The decline is presently taking place mainly in the more extensively farmed areas. med tolv års data kan det finnas anledning att undersöka eventuella skillnader mellan olika delar av landet. Därför redovisas i Figur 7 regionala indikatorer för miljömålen Ett rikt växt- och djurliv, Ett rikt odlingslandskap och Levande skogar. Utvecklingen skiljer sig över landet. Det finns delar där det går bättre för fåglarna, och möjligen för den biologiska mångfalden i stort, och det finns delar av landet där det går sämre. 8

Trim Index.8.6...8.6.. + = 7 7 Ett rikt växt- och djurliv Trim Index.8.6...8.6.. + = 9 Levande sjöar och vattendrag Ett rikt växt- och djurliv: Samtliga arter som ingår i övriga indikatorer samt ejder, strandskata, silltrut, havstrut och glada (n = 75) Levande sjöar och vattendrag: storlom, smålom, skäggdopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna, forsärla (n = ) 5 6 7 8 Trim Index 9 5 6 7 8 9.8.6...8.6.. Myllrande våtmarker, norra Sverige + = 7 5 6 7 8 9 Trim Index.8.6...8.6.. + = 6 Myllrande våtmarker, södra Sverige 5 6 7 8 9 Myllrande våtmarker Norra Sverige: smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa (n = ) Södra Sverige: rördrom, kricka, sångsvan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena (n = 8).8.6.. + = 6 Ett rikt odlingslandskap.8.6.. + = 9 Levande skogar Ett rikt odlingslandskap: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, stenskvätta utanför fjällen, buskskvätta, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, pilfink (n = ) Trim Index.8.6.. 5 6 7 8 9 Trim Index.8.6.. 5 6 7 8 9 Levande skogar: tjäder, järpe, skogsduva, gröngöling, mindre hackspett, tretåig hackspett, nötkråka, lavskrika, stjärtmes, svartmes, tofsmes, lappmes, entita, talltita, trädkrypare, domherre, (n = 6) Trim Index.8.6...8.6.. + = Storslagen fjällmiljö, kalfjäll 5 6 7 8 9 Trim Index.8.6...8.6.. Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog + = 5 5 6 7 8 9 Storslagen fjällmiljö Kalfjäll: fjällripa, ljungpipare, fjällabb, ängspiplärka, stenskvätta, lappsparv, snösparv (n = 7) Fjällbjörkskog: dalripa, blåhake, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, svartvit flugsnappare, bergfink, gråsiska (n = 8) Figur 6. Indikatorer för sex av de svenska miljömålen (miljömålets namn i rubriken). Data är från standardrutterna och åren. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret. Siffrorna i de små rutorna anger antalet arter som är signifikant ökande (+), minskande (-) respektive utan signifikant förändring (=). De ingående arterna listas i rutorna intill figurerna. Artnamnet är i fet stil för arter med statistiskt säkerställd ökning, samt kursiv fet stil om trenden är signifikant minskande. Indicators for the Swedish Environmental Objectives: A rich diversity of plant and animal life (black), Flourishing Lakes and Streams (upper blue), Thriving Wetlands (northern Sweden - olive green, southern Sweden - pale blue), A Varied Agricultural Landscape (brown), Sustainable Forests (green), and A Magnificent Mountain Landscape (mountain birch forest lower blue, tundra red). Species in bold had significant positive trends -, species in bold italics had significant declines. The numbers in the small boxes show the number of species with significantly increasing (+), decreasing (-) and non-significant trends (=). Om vi börjar med indikatorn för Ett 9

Om vi börjar med indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv så är mönstren i de flesta regioner relativt lika varandra. Indikatorn går lite upp och ner kring index =, dvs. stabilt läge, och så värst mycket har inte hänt egentligen. Det som sticker ut är den positiva bilden för Södra Götaland (Halland, Skåne och Blekinge län). Under just perioden har det uppenbarligen gått allra bäst för de utvalda indikatorarterna i denna del av landet. Man kan också notera att längst ner placerar sig Västra Götaoch Svealand (Västra Götaland och Värmlands län) samt Södra Norrland (Dalarnas, Gävleborgs och Västernorrlands län), men skillnaden gentemot övriga regioner är inte särskilt stor. För indikatorn Ett rikt odlingslandskap finner vi att det är större skillnader mellan de olika regionerna. Återigen står Södra Götaland ut som den region där det går bäst. Sämst för jordbruksfåglarna går det i Södra Norrland och i Västra Göta- och Svealand. De tre övriga regionerna placerar sig i mitten. Även indikatorkurvorna för Levande skogar är mer separerade från varandra än motsvarande för Ett rikt växt- och djurliv. Den samlade bilden är överlag mer positiv än för de tidigare indikatorerna, men återigen är det just Södra Götaland som sticker ut i den positiva änden och även om skillnaderna är små är det Västra Göta- och Svealand som hamnar sist. Östra Götalandsindikatorn (Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län) klamrar sig fast stadigt runt index =, medan Södra Norrland och Östra Svealand (Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Västmanlands och Örebro län) visar svagt positiva tendenser. Norra Norrland (Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län) visar på störst variation mellan åren och ett positivt mönster där fram till 8 har förbytts i ett negativt dito under de senaste åren. Summerar vi allt detta så förefaller det gå allra bäst för fåglarna (och även den biologiska mångfalden i stort?) i södra Götaland just nu och allra sämst i Västra Götaland och delar av Norrland. Allra tydligast är detta för jordbruksfåglarna. Man ska givetvis inte dra alltför stora växlar av dessa resultat. Korttidsmönster kan snabbt ersättas av helt andra mönster, men samtidigt kan vi inte låta bli att undra vad det är som pågår, särskilt i de delar där det går som sämst. Vi har inga uppenbara förklaringar till de mönster som framträder annat än att det just nu verkar vara så att det inte är i det storskaliga odlingslandskapet som jordbruksfåglarna har störst problem. Istället förefaller det vara i småbygderna som det går nedåt. Är nedläggning av jordbruk det stora hotet mot våra jordbruksfåglar just nu? Det finns tecken från andra inventeringar, såsom regionala atlasinventeringar, som pekar i precis samma riktning. Vi kan inte heller låta bli att påpeka att det mönster som framträder ovan till viss del även stämmer överens med förändringar i fågelsamhällets sammansättning (se nedan, CTI). Just Södra Götaland är den region där dessa förändringar är som minst under de senaste tio åren. Störst förändringar på den punkten har skett i Norrland (se www.miljomal.se). Hänger de regionala mönstren ihop med klimatförändring? Till sist måste vi också nämna att här finns fallgropar, exempelvis kommer inte alla arter med i samtliga regionala indikatorer. Detta beror på olika utbredningsområden eller hur pass vanliga eller ovanliga arter är i olika delar av landet. Man kan argumentera för att jämförelserna ovan därmed haltar. Men om man bortser från dessa skillnader i arturval och antar att indikatorerna är representativa för respektive miljö, oavsett vilka arter som ingår, då håller ovanstående resonemang. Och inte minst, när det gäller jordbruksfåglarna så är det i princip samma arter som kommer med oavsett var i landet man befinner sig. En viss skillnad finns mellan Göta- och Svealand jämfört med Norrland, men jämfört med exempelvis skogen är skillnaderna i de arter som kommer med betydligt mindre. Indikatorn för miljömålet Begränsad klimatpåverkan (Figur 8) visades för första gången i förra årets rapport. Denna visar att den svenska fågelfaunan successivt håller på att bli varmare, även om index för minskade något. Arter med relativt sett varma utbredningsområden ökar på bekostnad av arter med relativt kalla utbredningsområden. Temperaturens effekt på fågelantal har visat sig vara förvånande stor. Än mer fördjupade analyser har också visat att arter med varma utbredningsområden är de som det går bäst för i Sverige för tillfället, i god samstämmighet med att fågelsamhället håller på att bli varmare.