Europaparlamentet 2014 2019 Utskottet för framställningar 7.6.2019 MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Ärende: Framställning nr 1315/2015, ingiven av Zoltan Lomnici, ungersk medborgare, och undertecknad av ytterligare 4 personer, om den slovakiska lagstiftningen för medborgarskap 1. Sammanfattning av framställningen Framställaren som är tidigare ordförande för den ungerska högsta domstolen påpekar att punkt 2.5 i Republiken Slovakiens konstitution stipulerar att ingen får fråntas sitt slovakiska medborgarskap mot sin vilja samtidigt som det slovakiska nationalrådet antog en lag för fem år enligt vilken det slovakiska medborgarskapet upphör automatiskt om en person får ett annat medborgarskap. Enligt framställaren strider denna lag mot konstitutionen. Framställaren upplyser att uppemot 40 ledamöter i det slovakiska parlamentet bestred lagen i den slovakiska konstitutionsdomstolen för fyra år sedan och att domstolen i slutändan utfärdade ett domstolsbeslut i vilket man beslutade att inte yttra sig om ärendet. Framställaren anser att underlåtenheten att utforma en ståndpunkt berodde på att hälften av domarna fann att lagen stred mot konstitutionen medan den andra hälften bedömde den som förenlig med konstitutionen. Beslutet (eller snarare frånvaron av en dom) innebar att medborgare som hade fråntagits sitt slovakiska medborgarskap inte hade någon tillgång till rättsmedel. Framställaren informerar om att 1 084 personer fråntogs sitt slovakiska medborgarskap med hänvisning till lagen. I praktiken innebar detta att de raderades från adressregistret, deras idkort och pass blev ogiltiga, de nekades rösträtt, de kunde inte öppna bankkonto och att de inte kunde motta någon post. Framställaren påpekar att den allvarligare diskrimineringen utgjordes av det faktum att medborgare nekades rätten till gratis sjukvård trots att dessa personer fortfarande var EU-medborgare och hade betalat sjukvårdsförsäkringsavgifter hela sina liv. Framställaren rapporterar om enskilda fall där berörda medborgare föll offer för trakasserier och nekad sjukvård av slovakiska myndigheter. Framställaren hävdar att fler än 1 000 slovakiska medborgare diskrimineras i strid med konstitutionen på grund av sin nationalitet vilket yttrar sig i överträdelser mot principerna om rättssäkerhet, rättvisa, jämlikhet, proportionalitet och rätten till ett effektivt rättsmedel, varav den senare berodde på att de slovakiska myndigheterna inte utfärdade beslut om fråntagandet av rättigheterna och därför hade medborgarna inga beslut att överklaga mot. Framställaren anser att CM\1184685.docx PE593.919v04-00 Förenade i mångfalden
Republiken Slovakien inte bara kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna utan också åsidosätter de grundläggande principerna om europeisk integration. Framställaren begär att utskottet för framställningar ska anordna ett åsiktsutbyte om ämnet. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 2 juni 2016. Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel 216.6 i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 28 oktober 2016 Framställaren hänvisar till Slovakiens lag nr 40/1993 Coll. om medborgarskap, ändrad genom lag nr 250/2010 Coll. Framställaren hävdar att den lag som antogs 2010 fråntar slovakiska medborgare deras slovakiska medborgarskap mot deras vilja. Han förklarar att målet har tagits upp vid Slovakiens konstitutionsdomstol som utfärdade ett domstolsbeslut i vilket man beslutade att inte yttra sig i ärendet. Han uppger också att medborgare som fråntas sitt slovakiska medborgarskap på grundval av denna lag inte har någon tillgång till rättsmedel. Framställaren förklarar att när slovakiska medborgare på grundval av lagen fråntas sitt medborgarskap betyder detta i praktiken att de raderas från adressregistret, att deras id-kort och pass blir ogiltiga, att de nekas rösträtt, att de inte kan öppna bankkonto och att de inte kan motta rekommenderade brev. Dessa medborgare har också problem att få tillgång till fri sjukvård och ibland nekar myndigheterna dem akutsjukvård. Kommissionens iakttagelser Enligt fast rättspraxis vid Europeiska unionens domstol ska varje enskild medlemsstat, med vederbörlig hänsyn till EU-lagstiftningen, fastställa de kriterier som ska gälla för förvärv och förlust av medborgarskap 1. Detta innebär med andra ord att de villkor, förfaranden och tidsgränser som gäller för förvärv av medborgarskap i medlemsstaterna regleras i de enskilda medlemsstaternas nationella lagstiftning, varvid det utgör en förutsättning att unionslagstiftningen respekteras. Kommissionen får endast ingripa i de fall då en medlemsstat bryter mot EU-lagstiftning när den utövar sina befogenheter. Bestämmelsen om att vederbörlig hänsyn måste tas till EU:s lagstiftning inverkar inte på den princip för internationell rätt som tidigare erkänts av domstolen, dvs. att medlemsstaterna har rätt att fastställa villkor för förvärv och förlust av medborgarskap, utan fastslår snarare principen att när det gäller unionens medborgare måste utövande av denna behörighet kontrolleras enligt unionsrätten, i den mån som det påverkar de rättigheter som tillerkänns och garanteras i unionens rättsordning 2. Artikel 7.2 i konventionen om begränsning av statslöshet anger följande: Medborgare i fördragsslutande stat, som söker naturalisation i främmande land, skall icke förlora sitt medborgarskap med mindre han förvärvar eller har tillförsäkrats förvärv av medborgarskap i det främmande landet. 1 Se det senast fallet, domstolens dom av den 2 mars 2010 i mål C-135/08, Rottmann. 2 Rottmann, punkt 48. PE593.919v04-00 2/5 CM\1184685.docx
Artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anger att varje person som är medborgare i en medlemsstat ska vara unionsmedborgare och vissa rättigheter, såsom rätten till icke-diskriminering på grundval av nationalitet när fördraget gäller, rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU, rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet samt vid kommunala val, rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska och konsulära myndigheter, rätt att göra framställningar till Europaparlamentet och att vända sig till Europeiska ombudsmannen, rätt att vända sig till EU:s institutioner på något av EU:s officiella språk, rätt till tillgång till parlamentets, kommissionens och rådets handlingar på vissa villkor osv. Dessa rättigheter är i princip förbehållna EU-medborgare och förloras om personen förlorar sitt medborgarskap i en medlemsstat och inte samtidigt är medborgare i en annan medlemsstat eller inte får medborgarskap i en annan medlemsstat. Enligt lagen i fråga, ändrad 2010, är det oklart vid vilken tidpunkt slovakiska medborgare berövas sitt slovakiska medborgarskap. Framför allt är det oklart huruvida detta sker när en slovakisk medborgare uttrycker sin avsikt att erhålla ett annat medborgarskap eller endast efter att medborgaren verkligen har erhållit ett annat medborgarskap, och vilka de omedelbara konsekvenserna är vid förlust av ett slovakiskt medborgarskap. Mot bakgrund av detta har kommissionen kontaktat de slovakiska myndigheterna och begärt upplysningar i ärendet. 4. Kommissionens svar (REV), mottaget den 31 januari 2018 Kommissionen fortsätter sin dialog med de slovakiska myndigheterna om ärendet i fråga. Den inledde ett EU-pilotprojekt under hösten 2016 som fortfarande pågår. 5. Kommissionens svar (REV II), mottaget den 27 april 2018 I mål C-221/17 Tjebbes, har det i en begäran om förhandsavgörande från nederländska Raad van State, yrkats att Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) ska pröva om villkoren i nederländsk rätt, enligt vilken en nederländsk medborgare med ett andra medborgarskap förlorar sin nederländska nationalitet, är proportionerliga. Ett muntligt hörande kommer att äga rum inför EU-domstolen i april 2018. Den slovakiska lagstiftning som klagomålet gäller fastställer också de villkor enligt vilka en slovakisk medborgare med ett andra medborgarskap förlorar sitt slovakiska medborgarskap. Kommissionen anser därför att slutsatsen av förhandsavgörandet i mål C-221/17, Tjebbes kan vara relevant när det gäller att bedöma huruvida slovakisk lagstiftning och praxis på området är förenliga med EU-lagstiftningen. Kommissionen inväntar förhandsavgörandet i mål C-221/17 Tjebbes innan man går vidare med att bedöma förenligheten med unionsrätten av den slovakiska lagstiftningen och praxisen i fråga. CM\1184685.docx 3/5 PE593.919v04-00
6. Kommissionens svar (REV VI), mottaget den 7 juni 2019 I dialogen med de slovakiska myndigheterna om deras medborgarskapslag fastställdes det att slovakiska medborgare automatiskt förlorar slovakiskt medborgarskap den dag då de frivilligt får utländskt medborgarskap, utan att det krävs något särskilt officiellt beslut. De slovakiska myndigheterna meddelade också till kommissionen 2017 att förlusten av slovakiskt medborgarskap på detta sätt (ex lege) inte kunde bli föremål för administrativ eller rättslig prövning. Med tanke på denna information och till följd av framställarens klagomål har kommissionen granskat Slovakiens lagstiftning mot bakgrund av EU-domstolens nyligen avkunnade dom i mål C-221/17 Tjebbes. De faktiska omständigheterna i domen (angående lagen om nederländskt medborgarskap) lyfter fram vissa liknande frågor som framställaren tagit upp i sitt klagomål i fråga om den slovakiska medborgarskapslagen, dvs. förlust, enligt lag, av medborgarskap i en medlemsstat i Europeiska unionen och de rättsmedel som står till förfogande för de berörda personerna. När det gäller förlusten av medborgarskap enligt lag, fastslog EU-domstolen i mål C-221/17 Tjebbes att unionslagstiftningen i princip inte utesluter att en medlemsstat av hänsyn till allmänintresset föreskriver förlust av medborgarskap, även om denna förlust medför att den berörda personen förlorar sitt medborgarskap i unionen 1. Samtidigt, med tanke på att förlust av medborgarskap i en medlemsstat medför förlust av medborgarskap i unionen, bekräftade EU-domstolen sin fasta rättspraxis att även om det är upp till varje medlemsstat att fastställa villkoren för förvärv och förlust av medborgarskap måste de ta vederbörlig hänsyn till EU-lagstiftningen 2. När det gäller tillgång till rättsmedel för personer som förlorat sitt medborgarskap i en medlemsstat enligt lag ansåg EU-domstolen följande: Att förlora sitt medborgarskap i en medlemsstat enligt lag är inte förenligt med proportionalitetsprincipen om det enligt de relevanta nationella bestämmelserna inte vid något tillfälle är möjligt att få till stånd en individuell bedömning av vilka följder denna förlust har för de berörda personerna från ett unionsrättsligt perspektiv. Av detta följer att de behöriga nationella myndigheterna och domstolarna, i en sådan situation som de som är aktuella i det nationella målet, i vilken medborgarskapet i en medlemsstat förloras enligt lag med följden att även ställningen som unionsmedborgare förloras, i anslutning till detta ska kunna bedöma följderna av denna förlust av medborgarskap och, i förekommande fall, med retroaktiv verkan (ex tunc) låta den berörda personen återfå sitt medborgarskap i samband med att vederbörande ansöker om en resehandling eller någon annan handling som styrker hans eller hennes medborgarskap. 3 1 Dom av den 12 mars 2019, ECLI:EU:C:2019:189, punkt 40. 2 C-221/17, punkt 32. Mål C-135/08 Rottmann, ECLI:EU:C:2019:60, punkt 39. Mål C-369/90 Micheletti, ECLI:EU:C:1992:295, punkt 10. 3 C-122/17, punkterna 41-42. PE593.919v04-00 4/5 CM\1184685.docx
Mot bakgrund av ovanstående kommer kommissionen på nytt att kontakta de slovakiska myndigheterna för att be dem redogöra för hur de avser att anpassa sin nationella lagstiftning till följd av domen i mål C-221/17 Tjebbes. CM\1184685.docx 5/5 PE593.919v04-00