Telemeddelande (A) Sid. 1(7) Mnr ABUJ/20110428-1 2011-04-28 Abuja Lundgren/Holmström UD-AF Dnr 36 Gambia- basfakta 2011 Yta: Befolkning: 1,8 miljoner (2010) Religion: Folkgrupper och språk: Befolkningstillväxt: 2,4 procent (2011) Huvudstad: Statsskick: 10,380 kvadratkilometer (två gånger så stort som Gotland) 90 procent muslimer, 8 procent kristna, 2 procent lokala religioner. Mandinka är Gambias största folkgrupp, följd av Fula och Wolof. Engelska är det officiella språket, men de flesta invånare även kan tala mandinka, wolof, fula eller något annat inhemskt språk. Banjul Gambia är en enhetsrepublik som blev självständig från Storbritannien 1965. Under en kortare period mellan 1982 och 1989 bildade Gambia och Senegal en gemensam federation Senegambia. Landets nuvarande president, Yahya Jammeh, tog först makten i en militärkupp 1994 och valdes därefter till president 1996. Han omvaldes både 2001 och 2006. Den 24 november 2011 kommer nästa presidentval att hållas. BNP: 1 miljard USD (2010)
2(7) BNP/invånare: 605 USD, eller 1,972 USD köpkraftkorrigerat (2010) Inflation: Cirka 5 procent (2010) Ekonomisk tillväxt: 5,5 procent (2010) Mänskligt utvecklingsindex: 0,39/plats 151 av 169 (UNDP 2010) Största handelspartners: Senegal, Indien och Kina. Viktigaste exportprodukter: Viktigaste importprodukter: Medlemskap i internationella organisationer: Handel med Sverige: Utvecklingssamarbete: Jordnötter Livsmedel, bränsle och maskiner. ACP, AfDB, AU, FN, ABEDA, ECOWAS, FAO, G77, IBRD, ICAO, ICCt, Interpol, IDA, IFRCS, IFC, IFAD, ILO, IMO, IMF, ICO, IOM, ICRM, ITU, ITSO, ITUC, IPU, IDB, MIGA, NAM, OPCW, OIC, UPU, WCL, WCO, WFTU, WHO, WIPO, WMO, UNTWO, WTO. Den svenska importen från Gambia uppgick 2010 till endast 150 000 SEK, varav största delen bestod av snittblommor. Svensk export uppgick under 2010 till 25 miljoner SEK, mestadels verkstadsprodukter. Svenskt bilateralt utvecklingssamarbete med Gambia har fasats ut. Den enskilda svenska organisationen Gambiagrupperna (Future in Our Hands) har en relativt omfattande verksamhet i Gambia. Bl a utbildar man lärare på landsbygden. Det samarbete som bedrivs genom multilaterala organisationer, framför allt EU, är främst inriktat på god samhällsstyrning, demokrati och mänskliga rättigheter. Allmänt Gambia ligger i Västafrika och är omslutet av Senegal. Landet är Afrikas minsta stat på kontinentens fastland och består av en smal landremsa längs Gambiaflodens nedre lopp. Arabiska handelsmän skrev redan på niohundratalet om den region som idag utgör Gambia. På tiohundratalet etablerade muslimska handelsmän och lärda personer samhällen i flera västafrikanska centra. Handelsmännen etablerade transsahariska handelsrutter, vilket gav handeln med slavar, guld och elfenben ett uppsving. På elva- och tolvhundratalet konverterade de flesta i regionen som idag utgör Gambia till
3(7) islam. I början av 14-hundratalet blev Gambia en tributstat till det maliska kungadömet. Portugisiska handelsmän anlände till Gambiafloden 1455 och upprättade handelsförbindelser med de lokala härskarna. Britterna började anlända under mitten på 1600-talet och tog successivt över makten från portugiserna. 1661 anlade ett brittisk handelskompani en handelsstation på Jamesön i Gambiafloden. Gambia koloniserades av Storbritannien under mitten av 1700-talet. Slavhandeln utefter Gambiafloden var omfattande under slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet. Uppskattningsvis kan så många som tre miljoner slavar ha tagits från regionen under de tre århundraden som den transatlantiska slavhandeln pågick. Den kända romanen Rötters huvudperson Kunta Kinte kidnappades t ex från byn Juffureh i Gambia 1767 och såldes därefter som slav till Amerika. 1820 förklarade Storbritannien Gambiafloden brittiskt protektorat. Först 1888 erhöll Gambia en egen administration separat från Sierra Leone, varifrån regionen styrts sedan 1821. Under samförstånd med Frankrike fick Gambia 1889 sina nuvarande gränser och blev en brittisk kronkoloni. Politik Självständighetsrörelser uppkom i Gambia redan i början på 1940-talet och på 1950-talet bildades politiska partier. Den 18 februari 1965 blev Gambia självständigt från Storbritannien. Veterinären Dawda Jawara styrde landet från 1962 som premiärminister och från 1970 som president efter att Gambia blivit republik. Under 1970- och 1980-talen var landet ett av Afrikas få stabila demokratier, med fria val och god respekt för mänskliga rättigheter. 1982 till 1989 ingick Senegal och Gambia i en gemensam federation - Senegambia. Länderna förblev självständiga, men samordnade utrikespolitik, försvar och delar av ekonomin. Efter att ha separerats, mycket pga. Gambias motstånd mot den ekonomiska integrationen, tecknade länderna 1991 ett freds- och samarbetsavtal. Konflikter har dock blossat upp länderna emellan vid ett flertal tillfällen därefter, nu senast vid årsskiftet 2010/11 efter att det avslöjats att Iran försökt smuggla vapen till Gambia via Nigeria. Senegal misstänkte att dessa sedan skulle säljas till rebeller i Casamance i landets södra del. Båda länderna valde slutligen att rädda relationerna till grannlandet och istället bryta de diplomatiska relationerna med Iran i februari i år. 1994 tog Yahya A. J. J. Jammeh makten genom en militärkupp. Jammeh motiverade kuppen med att den gamla regimen varit korrumperad och
4(7) omoralisk och inte byggt upp vare sig sjukhus eller universitet under sina 30 år vid makten. Den verkliga orsaken var dock förmodligen missnöjet med försenade löner och dåliga förhållanden inom armén. Jammeh utlovade nyval och snar återgång till civilt styre, men utfärdade snart ett dekret som förbjöd oppositionen att ställa upp i valet och kraftigt begränsade pressfriheten. Jammeh sköt även upp valet och avskedade valkommissionens ordförande. 1996 valdes Jammeh till president med 55,8 procent av rösterna. En ny författning, enligt vilken den verkställande, lagstiftande och dömande makten ska vara åtskilda, trädde i kraft 1997. I verkligheten har dock presidenten ett starkt inflytande över alla tre institutioner. Under Jammehs styre har makten alltmer kommit att centreras till presidentämbetet. Presidenten, som vill tituleras hans excellens president sheikh professor Alhaji doktor, är t ex själv ansvarig för försvar, jordbruk och olja. Jammeh spelar ofta på folktro och mytiska föreställningar och fick stor uppmärksamhet internationellt när han påstod sig kunna bota aids. Officiellt har sex statskuppsförsök rapporterats mot Jammeh. Efter varje kuppförsök, senast 2006, har antalet övergrepp mot mänskliga rättigheter ökat. Efter det senaste kuppförsöket avrättades t ex 56 misstänkta personer. Även om politiska partier är tillåtna sedan den nya konstitutionen trädde i kraft så är oppositionen svag och splittrad. Presidentens parti, Alliance for Patriotic Reorientation and Construction (APRC) dominerar politiken. Oppositionspolitiker riskerar dessutom ständigt att arresteras eller på annat sätt trakasseras av säkerhetsstyrkorna. Det civila samhället är svagt. 2006 vann Jammeh för tredje gången presidentvalet. Det är mot denna bakgrund troligt att Jammeh även kommer att vinna presidentvalet i november och parlamentsvalet i början av 2012. Jammeh har bl a, för att försäkra sig om en valvinst, hotat att sluta ge statliga pengar till de delar av landet som röstar på oppositionen. President Jammeh gick i slutet av 2010 emot den regionala organisationen ECOWAS beslut när han hävdade att det vore illegalt att använda våld för att avsätta presidentvalskandidaten Gbagbo som förlorat presidentvalet i Elfenbenskusten. Jammehs stöd beror förmodligen på att en militär intervention för att lösa valdispyten i Elfenbenskusten skulle kunna skapa ett prejudikat för framtida interventioner, något Jammeh fruktar givet landets mycket ifrågasatta val.
5(7) Ekonomi Basen i Gambias ekonomi är jordbruket, som står för en tredjedel av BNP, nästan uteslutande bedrivs på små familjejordbruk och försörjer tre fjärdedelar av befolkningen. Landets ekonomi är särskilt beroende av jordnötter och jordnötsprodukter som står för 25 procent av landets totala exportintäkter. Ekonomin påverkas därmed kraftigt av världsmarknadspriset på jordnötter. En stor del av landets intäkter, ca 80 procent, kommer från transithandeln med Senegal. Importen består främst av livsmedel, bränsle och maskiner. Närheten till Europa, i kombination med vacker natur, skapar goda förutsättningar för Gambias turistsektor. Näst efter jordbruket sysselsätter turismen flest gambier och står för drygt tio procent av landets totala BNP. Gambia är vidare ett i hög grad biståndsberoende land med 57 USD i bistånd per invånare och år. Jammeh har privatiserat flera statliga företag och sagt upp offentligt anställda. Delar av befolkningen har därmed fått det sämre, men på det stora hela har tillväxten varit relativt stark och uppgick 2010 till 5,5 procent. För 2011 prognostiserar internationella valutafonden en tillväxt på 6 procent. Jordbruket drev på tillväxten under föregående år med en tillväxt på 14 procent. I november 2010 minskades bränslesubventionerna kraftigt, en impopulär reform som tydligt visar på regeringens vilja att få budgeten i balans och därmed minska upplåningsbehovet. Inflationen nådde 5,8 procent mot slutet av 2010, att jämföra med 2,7 procent mot slutet av 2009. Den högre inflationen beror främst på högre internationella matpriser, borttagna bränslesubventioner och en svagare valuta. Latinamerikanska knarkkarteller har under senare år börjat utnyttja olika västafrikanska länder som omlastningshamn för kokain avsett för Europa. I juni 2010 beslagtogs t ex minst två ton kokain i Gambia, med ett marknadsvärde på över en miljard dollar, alltså mer än landets hela BNP under ett år. Gambia är rankad på plats 151 av totalt 169 länder i FN:s Human Development Index (HDI) för 2010. Den dåliga placeringen beror främst på den låga medellivslängden - 56 år, samt utbredd analfabetism och fattigdom. Drygt 40 procent av befolkningen lever på mindre än 1,25 dollar och fyra av fem på under två dollar per dag. Gambia har plats 146 av 183 länder på listan Ease of Doing Business (2011). Placeringen visar att det är svårt att driva ett företag i landet. Det finns
6(7) inga betydande begränsningar på investeringar i landet eller att föra ut vinster ur landet, men tyvärr är bl a rättssäkerheten praktiskt taget obefintlig. Swedish Match är det svenska företag som förefaller ha lyckats bäst på den gambiska marknaden och exporterar bl a tändstickor till landet. Husqvarna och Sandvik säljer varor i Gambia genom agenter. Svensk-gambiska relationer Förbindelserna mellan Gambia och Sverige är begränsade liksom det officiella besöksutbytet. Några svenska besök på högre nivå har inte ägt rum på senare år. Sveriges ambassadör i Gambia är sidoackrediterad från Abuja. Svensk turism i Gambia är idag omfattande. Svensken och entreprenören Bertil Harding upptäckte Gambia som turistdestination redan i mitten av 1960-talet och arrangerade den första gruppresan till landet med 300 svenska turister julen 1965. Den betydelse Gambia fäster vid Hardings pionjärarbete manifesteras av att han givit namn till en av huvudgatorna i huvudstaden Banjul. Det fanns under en tid fem hotell ägda av svenskar. I Bakau, som idag är en stor turiststad, är den svenska närvaron fortfarande påtaglig. Var och varannan gambier talar lite svenska. Somliga har bott i Sverige, andra har lärt sig språket på plats. För två år sedan kom det fyra plan i veckan från Norden till Gambia under högsäsongen oktober till mars. Turismen har emellertid minskat därefter och för närvarande uppskattas ungefär 5 000 svenskar besöka landet varje år. Den permanenta svensk-kolonin består av ca 60-70 personer. Den första privata radiostationen i Gambia etablerades 1970 av svenskan och piratdrottningen Britt Wadner. Radio Syd hördes över stora delar av Västafrika. Vid en storm 2001 föll emellertid antennmasten till marken och sedan dess har Radio Syd varit tyst. Det finns en svensk enskild organisation verksam i Gambia: Gambiagrupperna- Framtiden i våra händer (FIOH), vilken bl a byggt klassrum för närmare 50 000 elever. För närvarande fokuserar man sin verksamhet på utbildningen av lärare på landsbygden. Förbindelserna mellan Gambia och Sverige i övrigt är begränsade. Handelsutbytet är på en mycket låg nivå. Swedish Match är den största enskilda exportören. Sandvik säljer varor med hjälp av en lokal agent. Det kan noteras att Sverige har ett samarbete med Gambia vad gäller utbildning av
7(7) poliser. Utbildningen har ägt rum som en förberedelse för gambiskt deltagande i olika fredsbevarande operation, bl a i Darfur. LINDGÄRDE CC: Ronquist, Anders Monrovia, Ambassaden Ouagadougou, Ambassaden Bontell, Ludvig Ndisi, Johan Lindgärde, Per Håfström, Camilla Holmström, Sebastian Ljunggren, Maria Edqvist, Svante Schildt, Lena