Magisteruppsats Betydelsen av triagesjuksköterskans kliniska erfarenhet i triagebedömningen på akutmottagning En kvantitativ sekundäranalys Författare: Elin Jansson Pravitz Handledare: Marie Kirsebom Examinator: Mikael Rask Termin: VT19 Ämne: Vårdvetenskap, självständigt arbete (magister) med inriktning akutsjukvård Nivå: Avancerad Kurskod: 4VÅ10E
Sammanfattning Bakgrund: Triage är numera en viktig del i den moderna sjukvården och innebär prioritering och sortering av patienter. Triagebedömningen utförs oftast av en triagesjuksköterska och då med hjälp av en triageskala som till stor del är avgörande för hur länge patienten bedöms kunna vänta på läkarbedömning. I Sverige är den mest frekvent använda triageskalan RETTS. Dock har studier visat på olikheter i triagenivåer och att triagebedömningen skulle påverkas av triagesjuksköterskans erfarenhet. Syfte: Syftet var att undersöka om det i triagebedömningar på akutmottagning fanns skillnader som berodde på triagesjuksköterskans kliniska erfarenhet sett utifrån triagenivå och ESS-algoritm vid användandet av triageskalan RETTS. Metod: Studien hade en kvantitativ metod och en sekundäranalys av rådata från 2014 genomfördes. Rådatan bestod av enkäter utformade som patientfall vilka hade fyllts i av triagesjuksköterskor från två akutmottagningar i södra Sverige. Dataanalysen gjordes med deskriptiv analys samt med jämförande statistik, Chi 2 -test. Resultat: Resultaten redovisades utifrån triagenivå, ESS-algoritm samt kommentarer. Skillnaderna mellan de olika erfarenheterna presenterades i tre olika erfarenhetskategorier. I resultatet framkom att det fanns skillnader i triagenivå, ESSalgoritm samt antal kommentarer. Enbart i en analys förekom en signifikant skillnad mellan de olika erfarenhetsgrupperna. Slutsats: Resultatet visade på skillnader i triagenivåer och ESS-algoritmer men däremot visade inte resultatet i tillräckligt hög utsträckning vad dessa berodde på. Då skillnader i triagebedömningen utgör en patientsäkerhetsrisk samt ökar kostnaden för vården behövs vidare forskning för att försöka ta reda på anledningen till skillnaderna. Nyckelord Triage, triagebedömning, triagenivå, triagesjuksköterska, erfarenhet, akutmottagning.
Abstract Background: Triage has now become an important part of modern health care and involves prioritizing and sorting of patients. It is usually performed by a nurse and with the help of a triage scale. The triage scale is critical for how long the patient can wait to see the doctor. In Sweden the most common triage scale is RETTS. However, studies have shown differences in the triage level and that the triage assessment could be affected by the experience of the triage nurse. Aim: The aim of the study was to investigate if there were any differences in the triage assessment at emergency departments depending on the clinical experience of the triage nurse in reference to the triage level and ESS-algorithm when using the triage scale RETTS. Method: A quantitative study and a secondary analysis was carried out based on data from 2014. The collection of the data has been carried out in two different emergency departments in the South of Sweden through written patient scenarios. Data were analyzed with descriptive statistics and The Chi-square Test. Result: The results was shown in the categories triage level, ESS-algorithm and comments. The differences between experiences was displayed in three different categories. The result showed differences in triage levels, ESS-algorithms and in the number of comments. However, only in one analysis was there a significant difference between the different groups of experiences. Conclusion: The result has shown that there were differences in the triage levels and ESS-algorithms but the result has not sufficiently given an explanation as to why these differences occur. As the differences in the triage assessments constitutes a risk for the patients and increases costs for the health care further research need to be done to try to find out the reason for the differences. Keywords Triage, triage assessment, triage level, nurse, experience, emergency department.
Tack Jag vill tacka min handledare Marie Kirsebom samt handledningsgruppen för tips och vägledning under skrivprocessen. Jag vill även tacka Sara Wireklint för hjälp med material, stöd och uppmuntran på vägen. Till sist vill jag tacka min familj för all hjälp och support.
Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 2 Bakgrund... 1 2.1 Triage... 1 2.2 Skillnader i triagenivå... 2 2.3 Triagesjuksköterskans erfarenhet... 2 2.4 Triage i Sverige... 3 2.4.1 Triageskalan RETTS... 3 2.4.2 Svenska skillnader i triagenivå... 4 3 Teoretisk referensram... 4 3.1 Ansvar... 4 3.2 Från novis till expert... 5 4 Problemformulering... 6 4.1 Syfte... 6 4.1.1 Frågeställningar... 6 5 Metod... 7 5.1 Design... 7 5.2 Urval... 7 5.3 Datainsamling... 7 5.4 Dataanalys... 8 5.4.1 Deskriptiv analys... 8 5.4.2 Jämförande analys... 8 5.5 Forskningsetiska övervägande... 10 6 Resultat... 10 6.1 Sjuksköterskorna i studien... 11 6.2 Patientfallen i studien... 11 6.2.1 Skillnader i triagenivåer... 11 6.2.2 Skillnader i valda ESS-algoritmer... 12 6.2.3 Skillnader i kommentarer... 12 6.3 Erfarenhet som sjuksköterska... 12 6.3.1 Vald triagenivå... 13 6.3.2 Vald ESS-algoritm... 13 6.3.3 Kommentarer till patientfallen... 13 6.4 Erfarenhet som sjuksköterska på akutmottagning... 14 6.4.1 Vald triagenivå... 14 6.4.2 Vald ESS-algoritm... 15 6.4.3 Kommentarer till patientfallen... 15 6.5 Erfarenhet från innan triagebedömning infördes... 15 6.5.1 Vald triagenivå... 15 6.5.2 Vald ESS-algoritm... 16 6.5.3 Kommentarer till patientfallen... 16 7 Diskussion... 16 7.1 Metoddiskussion... 16 7.1.1 Enkäterna... 16
7.1.2 Sekundäranalys... 17 7.1.3 Jämförande analys... 18 7.1.4 Etik... 19 7.2 Resultatdiskussion... 19 7.2.1 Skillnader i triagebedömning... 19 7.2.2 Patientsäkerhet... 21 7.2.3 Slutsats... 22 8 Referenser... 23 Bilaga 1 Originalstudie Bilaga 2 Etisk egengranskning
1 Inledning Antalet akutbesök på Sveriges akutmottagningar ökar (Socialstyrelsen, 2015; Socialstyrelsen, 2017). Under 2017 gjordes cirka två miljoner akutbesök på någon av landets akutmottagningar (Socialstyrelsen, 2018). Enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] (2010) är det vetenskapliga underlaget angående triage på akutmottagningen mycket bristfälligt. Triage har gjorts till en viktig del i den moderna sjukvården då de medicinska behoven har ökat och skapat en obalans eftersom de tillgängliga resurserna behöver fördelas till de obegränsade medicinska behov som har uppstått (FitzGerald, Jelinek, Scott & Gerdtz, 2010). Det är viktigt att triagebedömningen blir korrekt eftersom det handlar om att de patienter som är i omedelbart behov av akutsjukvård ska bli prioriterade före de patienter som har ett mindre akut behov av akutsjukvård. Triagebedömningar, prioritering och sortering av patienter utförs oftast av triagesjuksköterskor och då med hjälp av en triageskala (Göransson, Ehrenberg, Marklund & Ehnfors, 2005b). Sedan 1980-talet har ett flertal triageskalor utvecklas och studerats globalt (Wireklint, Elmqvist, Parenti & Göransson, 2018). Till stor del är det triageskalan som avgör hur länge patienten bedöms kunna vänta på läkarbedömning. Därför är det av vikt att triageskalan är tillförlitlig och säker för att patientsäkerheten ska kunna garanteras (Göransson, Eldh & Jansson, 2008). Däremot har författarens erfarenheter visat att det inte alltid enbart är triageskalan som styr utan även andra faktorer. En av dessa faktorer som flera studier har visat på är triagesjuksköterskans erfarenhet (Cioffi, 1998; Hitchcock, Gillespie, Crilly & Chaboyer, 2014; Soontorn, Sitthimongkol, Thosingha, & Viwatwongkasem, 2018; Wolf, Delao, Perhats, Moon & Zavotsky 2018). 2 Bakgrund 2.1 Triage Triage är ett turordningssystem vilket grundar sig på patientens medicinska angelägenhetsgrad (Göransson et al., 2008). Triagebedömningar är ofta det första som sker när patienten söker vård på akutmottagning (Wolf et al., 2018) med syftet att ge patienten rätt medicinsk prioritering utifrån dennes medicinska vårdbehov (Cioffi, 1998). Triagebedömningen ska enbart baseras på hur svårt sjuk patienten bedöms vara och inte på väntetider eller andra kriterier (Göransson et al., 2008). Triagebedömningen av patienten innebär ofta snabba bedömningar med komplexa beslut där noggrannhet ofta är avgörande för patientsäkerheten (Cioffi, 1998) och risken finns att patienten blir feltriagerad (Soontorn et al., 2018). De patienter som har visat sig vara enklast att triagebedöma är de som varit uppenbart akut sjuka när de kommit in till akuten och därmed behövt vård omedelbart. Även de som sökte med icke akuta besvär verkade också vara lättare att triagebedöma till rätt triagenivå. Dock tillhör de flesta patienter inte någon av dessa ytterligheter vilket gör triagebedömningen för dessa patienter betydligt svårare för triagesjuksköterskan att utföra (Göransson et al., 2005b). 1(26)
2.2 Skillnader i triagenivå Såväl internationella studier som nationella studier har visat på att triagesjuksköterskor triagebedömer patientfall olika och inte alltid i den triagenivå som är den tänkta (Bergqvist, Bohlin, Karlsson, & Pettersson, 2014; Göransson et al., 2005b; Soontorn et al., 2018; Wireklint et al., 2018). I Soontorn et al. (2018) studie blev de flesta feltriagerade patienterna, 30,9 procent, övertriagerade medan 16,7 procent blev undertriagerade. När patienten övertriageras tilldelas patienten en högre triagenivå än den förväntade (Göransson et al., 2005b). Det leder till att patienten blir omhändertagen av läkare snabbare (Wolf et al., 2018) vilket kan minska risken för sjuklighet och dödlighet (Soontorn et al., 2018) men kan enligt Wolf et al. (2018) även leda till en mindre effektiv vård. Soontorn et al. (2018) menar att övertriagering har en ekonomisk påverkan då det skapar en ökad användning av onödiga resurser vilket leder till dyrare vårdtjänster. När den givna triagenivån är lägre än den förväntade sker en undertriagering (Göransson et al., 2005b). Risken med undertriageringen är att den undertriagerade patienten riskeras att försummas när den övertriagerade patienten får vården först (Soontorn et al., 2018). 2.3 Triagesjuksköterskans erfarenhet Triagesjuksköterskors kliniska kompetens är grundläggande i triagebedömningen som ofta baseras på osäkra uppgifter (Cioffi, 1998). Triagebedömningen kan förutsägas av de antal år som triagesjuksköterskan har arbetat på en akutmottagning. En triagesjuksköterska med tio års erfarenhet eller mer övertriagerade patienten i högre utsträckning än den triagesjuksköterska som hade mindre än tio års erfarenhet (Soontorn et al., 2018). Brist på erfarna triagesjuksköterskor kan påverka triagebedömningen (Hitchcock et al., 2014; Wolf et al., 2018) då triagesjuksköterskan i triagebedömningen använder sig av sina tidigare erfarenheter för att sortera in patienten i en triagenivå (Cioffi, 1998; Cioffi, 2001; Chang, Liu, Goopy, Chen, Chen & Han, 2017). De fel eller misstag som triagesjuksköterskan har gjort i tidigare triagebedömningar påverkar framtida beslut i triagebedömningen (Hitchcock et al., 2014). De tidigare erfarenheterna gör att triagesjuksköterskan känner en likhet mellan nuvarande patients symtom och en patient som denne tidigare har triagebedömt. Det hjälper triagesjuksköterskan att utföra bedömningar som leder fram till nuvarande patients triagenivå (Cioffi, 2001). Triagesjuksköterskans intuitiva känsla hjälper denne även att göra triagebedömningen mer exakt (Chang et al., 2017). Den erfarna triagesjuksköterskan hanterar triagebedömningen annorlunda jämfört med den mindre erfarna triagesjuksköterskan (Cioffi, 1998) där den erfarna triagesjuksköterskan använder andra kriterier än den oerfarna triagesjuksköterskan (Garbez, Carrieri-Kohlman, Stotts, Chan & Neighbor, 2011). Osäkerheten som finns i triagebedömningen resulterar i att mer subjektiva sannolika slutsatser används (Cioffi, 1998). Den erfarna triagesjuksköterskan förlitar sig inte på isolerade faktorer såsom sökorsaken och följer heller inte en färdig algoritm (Garbez et al., 2011). 2(26)
En ny och mindre erfaren sjuksköterska har inte det djup och den bredd av klinisk erfarenhet som behövs för att känna igen den "tydligt sjuka" patienten. Därför utför denne i allmänhet inte triagebedömning på grund av sin begränsade kunskap och brist på klinisk erfarenhet av beslutsfattande (Wolf et al., 2018). En triagesjuksköterska som saknar erfarenhet gör ibland fel och misstag i sin triagebedömning (Hitchcock et al., 2014). Samtidigt menar Martin, Davidson, Panik, Buckenmyer, Delpais och Ortiz (2014) att det i deras studie inte gick att se någon signifikant skillnad i att erfarenhet skulle påverka triagebedömningen. För att kunna utföra en korrekt triagebedömning är utbildning av triagesjuksköterskan samt dennes utvecklande av färdigheter nödvändigt för att kunna ge en patientsäker vård. Även stöd och hjälp från erfarna triagesjuksköterskor är absolut nödvändigt i utvecklandet av kunskap och färdighet i triagebedömning (Hitchcock et al., 2014). 2.4 Triage i Sverige År 2002 gjordes en undersökning på landets akutmottagningar där det framkom att begreppet triage var känt för 54 av 69 akutmottagningar. På sju av dessa var det en bestämd sjuksköterska som utförde triagebedömningen medan det på de resterande akutmottagningarna utfördes av alla sjuksköterskor (Göransson, Ehrenberg & Ehnfors, 2005a). Det var 54 procent av akutmottagningarna som använde sig av någon typ av triageskala och antalet olika triageskalor var 54 (Göransson et al., 2005a). År 2010 var det 97 procent av akutmottagningarna som använde sig av en triageskala och antalet olika triageskalor hade då minskat till 10 (Farrokhnia & Göransson, 2011). I Sverige är den vanligast triageskalan RETTS (rapid emergency triage and treatment) (Sandman, Ekerstad & Lindroth, 2012). 2.4.1 Triageskalan RETTS RETTS började som ett forskningsprojekt år 2003 och är nu ett beslutsstöd för akutsjukvård, både hospitalt och prehospitalt. Den innehåller moduler för vuxna (RETTS-A), barn (RETTS-P), trauma (RETTS-T) samt psykiatri och kombinerar flera steg. Det första steget består av en objektiv bild av patienten samt dennes vitalparametrar (VP). I nästa steg finns RETTS sökorsaker vilka baseras på symtom och tecken och som är samlade i ESS-algoritmer (emergency symptoms and signs). ESS-algoritmen vägs sedan samman med VP och den som faller ut med högsta prioritet är den som ger den definitiva prioriteringen (Widgren, 2012). I RETTS är varje triagenivå angivet som en färg med fem olika prioriteringar. Röd har den högsta allvarlighetsgraden och klassificeras som livshot och innebär akutsjukvård direkt. Därefter kommer orange och den innebär potentiellt livshot och akutsjukvård direkt. Den gula nivån är ej livshot men behov av akutsjukvård inom rimlig tid och det baseras enbart på att patienten kan vänta utan uppenbar medicinsk risk. Grön nivå klassificeras liksom gul som ej livshot men tillskillnad från gul är det behov av vård inom rimlig tid och inte akutsjukvård (Widgren, 2012). Den femte nivån, blå, är de patienter som inte har behov av akutsjukvård (Widgren, & Jourak, 2011). Finns en annan vårdnivå tillgänglig anses patienten kunna behandlas där istället (Widgren, 2012). 3(26)
Olika studier har visat på att både triagenivå samt vald ESS-algoritm kan skilja sig åt vid triagebedömningar med triageskalan RETTS (Bergqvist et al., 2014; Wireklint et al., 2018). 2.4.2 Svenska skillnader i triagenivå En studie har visat på att bara drygt hälften av alla triagebeslut var korrekta. I 28 procent av patientfallen förekom övertriagering och i 14 procent var patienten undertriagerad. Även i de fall där patienter sökt för samma besvär varierade triagebeslutens triagenivå. I mer än hälften av patientfallen, där patienter hade samma besvär, varierade triagebeslutet över fem triagenivåer. Inte ett enda patientfall i studien triagebedömdes till samma triagenivå (Göransson et al., 2005b). Även erfarenheten hos triagesjuksköterskan har visat sig vara en faktor. Triagesjuksköterskan betraktade sin erfarenhet som ett viktigt verktyg i triagebedömningen där mindre erfarenhet kunde resultera i att patienten blev övertriagerad. Erfarna triagesjuksköterskor ingav en trygghet till triagebedömningen då de mindre erfarna triagesjuksköterskorna gärna vände sig till dem för att få råd och stöd när de skulle göra sina triagebedömningar (Andersson, Omberg & Svedlund, 2006). Fördelningen av triagenivå får betydande konsekvenser för patientens väntetid och behandling på akutmottagningen. Utförs triagebedömningen på ett säkert och effektivt sätt bör patientens triagenivå inte vara beroende av vem som utför triagebedömningen (Göransson et al., 2005b). 3 Teoretisk referensram Studien har tagit sitt avstamp i vårdvetenskapen vars uppgift är att skapa kunskap om hälsa och vårdande (Dahlberg & Segesten, 2010). För att åskådliggöra detta användes två olika teoretiska referensramar eftersom teoretiska referensramar hjälper till att problematisera och argumentera det ämne som har studerats (Henricson, 2017). Den första teoretiska referensramen var det vårdvetenskapliga begreppet ansvar. Ansvar valdes som teoretisk referensram då det är ett universellt begrepp som relaterar till sjuksköterskans moral och handlingar inom vården. Dess betydelse har en inverkan på relationen mellan patienten och sjuksköterskan och är inte något som kan avsägas (Wallinvirta, 2017). Den andra teoretiska referensramen var Patricia Benners teori från novis till expert då Benner (1982) anser att sjuksköterskan agerar olika i situationer beroende på hur långt denne har kommit på erfarenhetsstegen. Det är relevant för denna studie då teorin fokuserar på betydelsen av sjuksköterskans erfarenhet vilken i sin tur påverkar patientomhändertagandet och i förlängningen patientsäkerheten. 3.1 Ansvar Sjuksköterskan har ett ansvar för att bidra till att en hög patientsäkerhet upprätthålls (Patientsäkerhetslagen, SFS 2010:659, kap 6, 4 ) och för är att verka för jämlikhet och rättvisa i fördelningen av resurser och tillgång till hälso- och sjukvård (Svensk sjuksköterskeförening, 2012). Akutsjuksköterskan, vilket är en sjuksköterska med en specialistsjuksköterskeexamen inom akutsjukvård, har till skillnad från en 4(26)
grundutbildad sjuksköterska ett utökat ansvar. Akutsjuksköterskans ansvar är att kunna bedöma vårdbehov och se till att patienten sorteras och prioriteras till en adekvat vårdnivå (Svensk sjuksköterskeförening & Riksföreningen för Akutsjuksköterskor, 2017) för att på så sätt följa Hälso- och sjukvårdslagen [HSL] (SFS 2017:30), kap 3, 1 som stadgar att patienter med störst behov av akutvård ska prioriteras först. Det åligger akutsjuksköterskan att se till att varje patient får rätt vård och omvårdnad på rätt nivå vid rätt tidpunkt (Svensk sjuksköterskeförening & Riksföreningen för Akutsjuksköterskor, 2017). Det är också sjuksköterskans ansvar att vidta åtgärder för att förebygga att patienten inte drabbas av en vårdskada (Patientsäkerhetslagen, SFS 2010:659, kap 3, 3 ). I akutsjuksköterskan ansvar ingår även, baserat på symtom och tecken, att kunna identifiera ett potentiellt livshotande tillstånd. Akutsjuksköterskan ska kunna tillgodose, oavsett angelägenhetsgrad, ett systematiskt och standardiserat patientomhändertagande (Svensk sjuksköterskeförening & Riksföreningen för Akutsjuksköterskor, 2017) vilket ska göras i överenstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet såsom det stadgas i Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) kap 6, 1. Sjuksköterskan har även ett personligt ansvar att genom kontinuerligt lärande upprätthålla sin yrkeskompetens samt för sitt sätt att utöva yrket (Svensk sjuksköterskeförening, 2012). Svensk sjuksköterskeförening (2012) har även som en av sjuksköterskans fyra grundläggande ansvarsområden att lindra lidande. Lidande kan åsamkas patienten på grund av vårdande eller brist på vårdande, så kallat vårdlidande (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud, & Fagerberg, 2003). Brist på vårdande kan bero på att sjuksköterskan brister i sin förmåga att bedöma vad patienten har för vårdbehov och innebär alltid en kränkning av patientens värdighet (Eriksson, 1994). Det är sjuksköterskans ansvar att få förståelse för patientens lidande (Wallinvirta, 2017) och det primära professionella ansvaret ska i första hand vara riktat till patienter i behov av vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2012). 3.2 Från novis till expert Enligt Benner (1982) kan sjuksköterskan genomgå fem steg i sin karriär för att ta sig från nybörjare till expert där de fem stegen är nybörjare, avancerad nybörjare, kompetent, kunnig och till slut expert. Som nybörjare har sjuksköterskan inga erfarenheter av de situationer som denne förväntas lösa vilket kan göra att de hanteras på fel sätt. I fasen avancerad nybörjare har sjuksköterskan varit med om tillräckligt många situationer för att ha skapat sig återkommande meningsfulla perspektiv. För att patientsäkerheten ska kunna bibehållas behöver den avancerad nybörjare få uppbackning av kompetenta sjuksköterskor eftersom den avancerade nybörjaren inte kan prioritera och urskilja det viktigaste ännu (Benner, 1982). Den kompetenta sjuksköterskan kännetecknas av att denne har arbetat i två till tre år. Sjuksköterskan börjar nu se åtgärderna kring patienten i långsiktiga mål och planer, inte bara här och nu. När sjuksköterskan kommit i den kunniga fasen har denne av sina erfarenheter lärt sig vilka händelser som kan förväntas i en given situation och ändrar sina åtgärder efter det. Den kunniga sjuksköterskan vet vad som är normalt och känner när något är utanför det normala (Benner, 1982). 5(26)
Sjuksköterskan i expertfasen har en stor erfarenhet som bakgrund och har ett intuitivt angreppssätt till situationer samt ett enormt utbud av möjligheter för att lösa situationer. Erfarenhet, förutom utbildning, krävs för att utveckla sin kompetens då det är omöjligt att enbart lära sig av begrepp och teorier. En djup förståelse av situationen krävs innan sjuksköterskan vet hur en viss situation ska hanteras (Benner, 1982). 4 Problemformulering Studier har visat på att triagesjuksköterskor triagebedömer patientfall olika och inte alltid i den triagenivå som är den tänkta. Till stor del är det triageskalan som avgör och därför är det av vikt att den är tillförlitlig och säker för att patientsäkerheten ska kunna garanteras. I Sverige är den vanligast triageskalan RETTS. Studier har visat att triagebedömningar med RETTS kan orsaka skillnader både i ESS-algoritm samt triagenivå. Triagenivån har betydande konsekvenser för patientens väntetid och behandling på akutmottagningen. Övertriagering leder till att patienten blir omhändertagen av läkare snabbare men har en ekonomisk påverkan då det skapar en ökad användning av onödiga resurser. Undertriagering gör att patienten riskeras att försummas. Som sjuksköterska är ansvaret att bidra till att en hög patientsäkerhet upprätthålls. Ansvaret som är akutsjuksköterska är att kunna bedöma vårdbehov och se till att patienten sorteras och prioriteras till en adekvat vårdnivå samt se till att varje patient får rätt vård och omvårdnad på rätt nivå vid rätt tidpunkt. Vidare är det sjuksköterskans ansvar att följa Hälso- och sjukvårdslagen som stadgar att patienter med störst behov av akutvård ska prioriteras först. Därför ska inte triagebedömningen vara beroende av vem som utför densamma. Som det är nu har sjuksköterskans erfarenhet visat sig vara en faktor i triagebedömningar. Mindre triageerfarenhet har visat sig resultera i ett patienten kan bli övertriagerad. Då det i nuläget inte finns mycket forskning inom ämnet triage i Sverige och ännu mindre angående triageskalan RETTS, trots att denna är den mest frekvent använda triageskalan i Sverige, är det ett viktigt område att studera vidare inom. Den forskning som sedan tidigare finns inom RETTS har heller inte fokuserat på betydelsen av sjuksköterskans kliniska erfarenhet i triagebedömnigen vilket gör att denna studie bidrar med ny kunskap. Det är även viktigt att, utifrån ett patientperspektiv, undersöka huruvida sjuksköterskans kliniska erfarenhet utgör en skillnad i triagebedömningen för att på så sätt eventuellt kunna ge en vägledning till vilka sjuksköterskor som är lämpade till att utföra triagebedömningar och därmed ha möjlighet att minska patientsäkerhetsriskerna som över- respektive undertriagering kan medföra. 4.1 Syfte Syftet med denna studie var att undersöka om det i triagebedömningar på akutmottagning fanns skillnader som berodde på triagesjuksköterskans kliniska erfarenhet sett utifrån triagenivå och ESS-algoritm vid användandet av triageskalan RETTS. 4.1.1 Frågeställningar 1. Fanns det skillnader sett utifrån triagesjuksköterskans sjuksköterskeerfarenhet? 6(26)
2. Fanns det skillnader sett utifrån triagesjuksköterskans erfarenhet från akutmottagning? 5 Metod 5.1 Design Studien har genomförts med hjälp av en kvantitativ metod vilket, enligt Billhult (2017a), används när skillnader mellan olika variabler ska undersökas. Därför ansågs metoden vara lämplig för att kunna besvara syftet. Det var en sekundäranalys av rådata från en originalstudie från år 2014 som utfördes. Originalstudien utfördes av Wireklint at al. (2018) som en tvärsnittsstudie vilket Billhult (2017a) förklarar som att mätningen endast utfördes en gång. Studieupplägget i originalstudien var icke experimentellt vilket beskrivs av Billhult (2017a) som att deltagarna inte utsattes för någon intervention. Originalstudiens studiedesign var en enkätstudie som var utformade som patientfall. I originalstudien ingick 28 enkäter med 46 patientfall i varje enkät, se Bilaga 1. Enligt Billhult (2017b) är det viktigt att syftet med studien kan uppnås med hjälp av svaret på enkäterna. Då svaren från enkäterna redan hade använts fast ur en annan vinkling i studien av Wireklint et al. (2018) visste författaren att svaren från enkäterna skulle kunna ge svar även på denna studies syfte. 5.2 Urval Till sekundäranalysen användes det som Polit och Beck (2016) benämner som konsekutivt urval. Det innebar att alla enkäter samt patientfall som fanns från originalstudien och som uppfyllde inklusionskriterierna inkluderades. Inklusionskriterierna för enkäterna var att sjuksköterskans erfarenhet som sjuksköterska samt erfarenhet från akutmottagning skulle vara ifyllt i den demografiska delen av enkäten. Då alla sjuksköterskor från originalstudien hade gjort detta inkluderades alla enkäter (N=28) till sekundäranalysen. Inklusionskriterierna för att patientfallen (N=46) skulle kunna inkluderas i sekundäranalysen var att alla tre triagenivåer, triagenivå enligt ESS-algoritm, triagenivå enligt vitalparametrar och triagenivå enligt sluttriage hade en triagebedömning. Totalt behövde 3 patientfall exkluderas då de saknade en eller flera triagebedömningar. Till sekundäranalysen inkluderades därmed 43 patientfall från alla de 28 enkäterna vilket sin tur motsvarade 1204 triagebedömningar för respektive triagenivå. 5.3 Datainsamling Datainsamlingen har skett på en av originalförfattarnas arbetsplats där författaren har gått igenom alla enkäter och dess data. All data från de demografiska delarna som ingick i enkäterna skrevs in i ett dokument. Varje enkät hade ett nummer sedan tidigare och som nu användes för att veta vilken data som hörde till respektive enkät. Data som hörde till respektive patientfall, vald ESS-algoritm, vald triagenivå enligt ESS-algoritm, vald triagenivå enligt vitalparametrar, vald triagenivå enligt sluttriage samt eventuella kommentarer, fördes också det in i dokumentet. Varje patientfall hade också ett nummer sedan tidigare vilket nu användes i datainsamlingen. I dokumentet ordnades patientfallen, förutom efter sina respektive 7(26)
nummer, även efter enkätens nummer så att det i analyssteget skulle gå att koppla ihop respektive triagenivå med rätt sjuksköterskas kliniska erfarenhet. All data från originalstudien var avidentifierat och anonymt för författaren vilket enligt Vetenskapsrådet (2017) inneburit att det inte har gått att göra en koppling mellan en enkät och en sjuksköterska i studien. 5.4 Dataanalys I studien har en sekundäranalys använts för att analysera rådata från en studie utförd 2014. Enligt Polit och Beck (2016) används sekundäranalys för att undersöka samband som inte har undersökts i originalstudien. Data från enkäterna har analyserats med både deskriptiv statistik samt med jämförande statistik, Chi 2 -test. Till dataanalysen har Excel samt IBM SPSS Statistics Version 25 använts. 5.4.1 Deskriptiv analys Enligt Billhult (2017c) används deskriptiv statistik för att ge läsaren en överblick över materialet och de personer som har ingått i studien. Så som DePoy och Gitlin (1999) har beskrivit att den deskriptiva analysen ska användas är att sammanfatta data till en tolkningsbar form, vilket även har gjorts i det här arbetet. I enlighet med DePoy och Gitlin (1999) gjordes först en frekvensfördelning av de sjuksköterskor som deltog i studien. Sjuksköterskorna delades sedan in i grupper efter hur många år de hade varit sjuksköterska samt arbetat på akutmottagning. Därefter användes det som DePoy och Gitlin (1999) beskriver som de tre grundläggande måtten på centraltendens: medelvärde, medianvärde samt typvärde. Alla dessa värden har varit av relevans då det har varit stor skillnad i antal år från den sjuksköterska som har arbetat längst till den som har arbetat kortast, både som sjuksköterska och på akutmottagning. Medelvärde har i studien använts för de antal år som sjuksköterskan har varit sjuksköterska samt för hur länge sjuksköterskan har arbetat på akutmottagning. Median användes även det för de antal år som sjuksköterskan arbetat som sjuksköterska samt år på akutmottagning. Typvärde har använts för att åskådliggöra den tid som det var vanligaste att sjuksköterskan hade arbetat som sjuksköterska respektive på akutmottagning. Det har även använts för att visa vilken triagenivå som har varit vanligast förekommande i de olika erfarenhetsgrupperna i resultatet. För att visa på spridningen i resultatet har ett spridningsmått använts. DePoy och Gitlin (1999) skriver att användandet av spridningsmått är ett sätt att summera och karakterisera i ett antal data. I den här studien har variationsmått använts vilket är skillnaden mellan det högsta och lägsta värdet bland den insamlade datan utan hänsyn till fördelningen (DePoy & Gitlin, 1999). Variationsmåttet har använts för att visa sjuksköterskeerfarenheten samt erfarenheten från akutmottagning. 5.4.2 Jämförande analys Till den jämförande analysen mellan erfarenhet och triagenivå har testet Chi 2 använts. Det är ett test som används för att undersöka om det finns gruppskillnader mellan hypotes och utfall (Polit & Beck, 2016). Dess utgångspunkt är att det finns en indelning i grupper eller klasser (Ejlertsson, 2012) där båda grupperna behöver 8(26)
vara av variabeln kvalitativ karaktär. Chi 2 -test kan användas vid fyrfältstabeller men även vid alla andra tabellstorlekar (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018). 5.4.2.1 Variabler En variabel är något som har olika statistiska egenskaper och som svarar mot olika mätnivåer eller mätskalor. Till den kvalitativa variabeln hör ordinalskalan vilket innebär en kategorisering och rangordning av värden, t ex stor liten (Djurfeldt et al., 2018). Hit hör triagenivåerna då de var i kategorier men går att rangordna efter triagenivå röd blå. Erfarenheten hos sjuksköterskan var istället av kvotskalekaraktär och därmed en kvantitativ variabel. Kvotskalan är den högsta mätnivån och har alltid en nollpunkt samt att avståndet mellan de olika stegen på skalan alltid är lika långt (Djurfeldt et al., 2018). För att sjuksköterskans erfarenhet istället skulle vara en kvalitativ variabel lämplig för Chi 2 -test delades den in i kategorier och hamnade då på ordinalskalan. Kategorierna blev för sjuksköterskeerfarenheten mindre erfaren/mer erfaren, för erfarenhet från akutmottagning oerfaren/mindre erfaren/mer erfaren samt för gruppen erfarenhet av att har arbetat på akutmottagning innan triagebedömningar infördes blev det innan triagebedömningar infördes/efter triagebedömningar infördes. 5.4.2.2 Hypotes Enligt Ejlertsson (2012) är hypotesen en nollhypotes som säger att det inte finns någon skillnad mellan grupperna. Den hypotesen var tillämplig i denna studie och valdes därför att användas. Grupperna testades alltså mot varandra med hypotesen att det inte fanns någon skillnad mellan grupperna. För att utesluta att skillnaden som uppstod inte berodde på slumpen valdes ett kritiskt värde. Djurfeldt et al. (2018) skriver att skillnaden behöver överskrida ett visst värde för att det ska kunna uteslutas att skillnaden inte berodde på slumpen. I detta fall valdes p<0,05. Enligt Djurfeldt et al. (2018) är det vedertaget att 5 procent betraktas som en övre gräns och att signifikansvärdet presenteras som ett p-värde. För att sambandet i denna studie skulle anses vara statistiskt signifikant på femprocentsnivån behövde p-värdet som mest vara lika med eller helst understiga 0,05. 5.4.2.3 Chi 2 -test För att utföra Chi 2 -testet användes IBM SPSS Statistics Version 25. I den första kolumnen skrevs numret på sjuksköterskan, sjuksköterska 1, sjuksköterska 2 o s v. I den andra kolumnen fördes år som sjuksköterska in och i nästkommande år på akutmottagning. I de tre efterföljande kolumnerna fördes triagenivå ESS-algoritm, triagenivå vitalparametrar samt triagenivå slutgiltig in. Alla sjuksköterskor hade 43 rader var, en per patientfall, vilket resulterade i 1204 rader. Den observerade frekvensen var alltså 1204 triagebedömningar. Varje triagebedömning delades in i tre olika analysgrupper. I den första analysgruppen ingick triagenivå röd, orange, gul och grön. Blå triagenivå slogs ihop med grön triagenivå då blå blev en för liten grupp för att kunna göra Chi 2 -test på. I de fall där mer än en triagenivå har valts i triagebedömningen har den med högst utfall varit den som har analyserats. Den andra analysgruppen var livshot (röd och orange triagenivå) och ej livshot (gul, grön samt blå triagenivå). Tredje analysgruppen 9(26)
utgjordes av triagenivåerna röd, orange, gul, grön samt obestämd. I obestämd räknades alla triagebedömningar in som där två eller flera triagenivåer valts. Chi 2 -test utfördes sedan genom att ställa de olika sjuksköterskeerfarenheterna mot triagebedömningarna. För varje uträkning i SPPS avlästes värdet för Chi 2 -testet. 5.5 Forskningsetiska övervägande Innan en studie påbörjas är det viktigt att hänsyn har tagits till de forskningsetiska principerna. Forskningsetikens syfte är att försvara människors grundläggande värde och rättigheter samt att bidra till att skydda de personer som medverkat i studien (Kjellström, 2017). I denna studie har etiska överväganden gjorts. En etisk egengranskning från Etikkommittén Sydost har utförts, se Bilaga 2, vilket gjorde att inget vidare yttrande från Etikkommittén Sydost ansågs nödvändigt samt att det sedan tidigare fanns godkännande från ett etiskt råd, se Bilaga 1. Författaren har även respekterat det som Vetenskapsrådet (2017) beskriver som viktiga begrepp, avidentifiering samt konfidentialitet. Enkäterna var redan avidentifierade för författaren men de har ändå inte redovisats i sin helhet utifall att någon skulle kunna koppla ihop dem med deltagande sjuksköterska. Författaren har även respekterat konfidentialiteten genom att inte sprida enkäterna vidare och inte gett obehöriga möjlighet till att ta del av dem. I denna studie har nyttan övervägt den potentiella risken. Nyttan var att ta reda på huruvida erfarenhet utgör en skillnad i triagebedömningen för att eventuellt kunna ge vägledning till vilka sjuksköterskor som är lämpade till att utföra triagebedömningar. Risken skulle kunna vara att någon sjuksköterska skulle känna sig utsatt men då allt material är avidentifierat bedömdes den risken vara ytterst liten. Förförståelse innebär att författaren redan känner till och har kunskap om en stor del av ämnet innan studien påbörjas. Det kan handla om värderingar och erfarenheter som författaren själv har med sig (Priebe & Landström, 2017). Författaren arbetar själv på en akutmottagning och utför triagebedömningar med hjälp av triageskalan RETTS. Utifrån detta har författaren fått erfarenhet av att triagebedömningar kan vara komplexa och att dess utfall till och från kan vara olika. Därför har författaren ett antagande om vad resultatet kan visa att det föreligger en skillnad i triagenivå från triagesjuksköterska till triagesjuksköterska. Däremot vet författaren, sedan tidigare, inte om det beror på sjuksköterskeerfarenhet, triageerfarenhet eller något annat. Författaren tror sig därför kunna genomföra analysen objektivt. 6 Resultat I början av resultatet redovisas en beskrivning av sjuksköterskorna i studien följt av skillnader i patientfallen. Därefter presenteras patientfallen efter sjuksköterskornas olika kliniska erfarenheter. Den första kategorin utgår från syftets första frågeställning och är därför indelad efter sjuksköterskeerfarenhet. Den andra kategorin utgår från syftets andra frågeställning och är därför indelad efter sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta på akutmottagningen. Under analysfasen framkom en tredje 10(26)
kategori och i likhet med tidigare kategori utgår den från syftets andra frågeställning. Den tredje kategorin är indelad efter de sjuksköterskor som har erfarenhet av att ha arbetat på akutmottagning innan triagebedömningar infördes. 6.1 Sjuksköterskorna i studien Alla 28 enkäter, vilket även innebar 28 sjuksköterskor, kunde inkluderas i resultatet då de uppfyllde inklusionkriterierna. Erfarenheten som sjuksköterska varierade från 1,5 år till 38 år. Medelvärdet var 11,7 år med en median på 8 år. Typvärdet var 2,5 år. De sjuksköterskor som hade arbetat längst på akutmottagning hade arbetat i 27 år och sjuksköterskan med kortast erfarenhet från akutmottagning hade arbetat där i 6 månader. Medelvärdet för att ha arbetat på akutmottagning var 8,37 år och medianen var 5 år. Typvärdet var 1 år samt 2,5 år. Det var 10 sjuksköterskor, 35,7 procent, som hade arbetat på en akutmottagning lika länge som de hade arbetat som sjuksköterska. Ingen av sjuksköterskorna hade en specialistutbildning inom akutsjukvård men däremot andra specialistutbildningar. En sjuksköterska hade en specialistutbildning från 1980 men hade inte uppgett inom vilket område. Två sjuksköterskor uppgav att de hade en specialistutbildning från 1984 inom kirurgi och medicin. Ytterligare en sjuksköterska hade en specialistutbildning från 1985 och då inom medicin och kirurgisk omvårdnad samt som röntgensjuksköterska. 26 sjuksköterskor, 93 procent, uppgav att de hade fått en utbildning i RETTS i samband med att de börjat utföra triagebedömningar. De som hade triagebedömt längst med hjälp av RETTS hade gjort det i 3 år och de som hade gjort det kortast hade gjort det i 6 månader. Medianen för att ha arbetat med RETTS var 3 år och medelvärdet var 2,4 år. De som hade triagebedömt längst hade gjort det i 7,5 år vilket var då triagebedömningar infördes på de akutmottagningar som sjuksköterskorna arbetade på i studien. 6.2 Patientfallen i studien Totalt uppfyllde 43 patientfall inklusionskriterierna vilket resulterade i 1204 triagebedömningar. Patientfallen har först redovisats efter triagenivå enligt ESSalgoritm, triagenivå enligt vitalparametrar, triagenivå enligt sluttriage, vald ESSalgoritm samt kommentarer till patientfallen. Därefter har jämförelsen mellan sjuksköterskans kliniska erfarenhet och patientfallens triagebedömningar redovisats under respektive erfarenhetskategori. 6.2.1 Skillnader i triagenivåer 6.2.1.1 Triagienivå enligt ESS-algoritm Vid triagebedömningar efter triagenivå enligt ESS-algoritm förekom ett spann på 5 olika triagenivåer, röd till grön/blå, i samma patientfall. Det var 7 patientfall som alla triagesjuksköterskor hade triagebedömts till samma triagenivå. Med 43,9 procent var grön triagenivå den mest frekvent valda triagenivån. 6.2.1.2 Triagenivå enligt vitalparametrar Vid triagebedömningar efter triagenivå enligt vitalparametrar förekom ett spann på 4 olika triagenivåer, röd till grön, i samma patientfall. Det var 21 patientfall som alla 11(26)
triagesjuksköterskor hade triagebedömts till samma triagenivå. Med 68,9 procent var grön triagenivå den mest frekvent valda triagenivån. 6.2.1.3 Triagenivå enligt sluttriage Vid triagebedömningar efter triagenivå enligt sluttriage förekom ett spann på 8 olika triagenivåer, röd till grön/blå, i samma patientfall. Det var 1 patientfall som alla triagesjuksköterskor hade triagebedömt till samma triagenivå. Med 29,8 procent var gul triagenivå den mest frekvent valda triagenivån, se tabell 1. Triagenivå Frekvens Procent Röd 190 15,8 Röd/Gul 1 0,1 Orange 196 16,3 Orange/Gul 8 0,7 Orange/Blå 4 0,3 Gul 359 29,8 Gul/Blå 22 1,8 Grön 217 18 Grön/Blå 197 16,4 Blå 10 0,8 Totalt 1204 100 Tabell 1. Frekvensfördelning för triagenivå enligt sluttriage. 6.2.2 Skillnader i valda ESS-algoritmer Det fanns en skillnad i antalet valda ESS-algoritmer där totalt 36 olika ESSalgoritmer hade valts. I 7 patientfall hade sjuksköterskorna inte kunnat bestämma sig för en ESS-algoritm utan valt 2. I 17 patientfall hade alla sjuksköterskor valt samma ESS-algoritmer. I de andra patientfallen skiljde sig antalet valda ESSalgoritmer från 2 till 7. 6.2.3 Skillnader i kommentarer Totalt förekom 173 kommentarer vilket motsvarade ett snitt på 6 kommentarer per sjuksköterska. Ett patientfall hade blivit kommenterat 11 gånger medan 6 patientfall inte hade blivit kommenterade alls. Det var 61 kommentarer som innehöll hänvisningar till vårdcentral vilket motsvarade 2 hänvisande kommentarer per sjuksköterska. Kommentarerna kunde även handla om diskussion kring ESS-algoritm och triagenivå. Ibland var kommentarerna en motivering till de val som sjuksköterskan hade gjort. De kunde också innehålla förfrågningar om mer information eller att patientfallet skulle utlösa ett traumalarm eller strokelarm. Kommentarerna visade även hur stora skillnader det kunde finnas i triagebedömningen. Samma patientfall hade av en sjuksköterska fått kommentaren vårdcentral medan en annan sjuksköterska ville ha ett begränsat traumalarm motsvarande orange triagenivå. 6.3 Erfarenhet som sjuksköterska Här har sjuksköterskorna som deltagit i studien delats in i två grupper beroende på hur lång erfarenhet de har som sjuksköterska. I den första gruppen, den mindre erfarna, ingick de sjuksköterskor som hade arbetat mellan 1,5 år och 5 år. Totalt var det 12 sjuksköterskor i den gruppen, 42 procent. I den andra gruppen, den mer erfarna, ingick 16 sjuksköterskor, 57 procent, och de hade arbetat i 7 år till 38 år. 12(26)
6.3.1 Vald triagenivå 6.3.1.1 Triagenivå enligt ESS-algoritm När sjuksköterskorna triagebedömde patientfallen efter triagenivå enligt ESSalgoritm sågs ingen signifikant skillnad mellan de två erfarenhetsgrupperna, oavsett analysgrupp. Den mest frekvent valda triagenivån för de båda erfarenhetsgrupperna var grön triagenivå samt triagenivån ej livshot. 6.3.1.2 Triagenivå enligt vitalparametrar När sjuksköterskorna triagebedömde patientfallen efter triagenivå enligt vitalparametrar sågs ingen signifikant skillnad mellan de två erfarenhetsgrupperna, oavsett analysgrupp. Den mest frekvent valda triagenivån för de båda erfarenhetsgrupperna var grön triagenivå samt triagenivån ej livshot. 6.3.1.3 Triagenivå enligt sluttriage När sjuksköterskorna triagebedömde patientfallen efter triagenivå enligt sluttriage sågs ingen signifikant skillnad mellan de två erfarenhetsgrupperna, oavsett analysgrupp, se tabell 2. Den mest frekvent valda triagenivån för den mindre erfarna gruppen var gul triagenivå samt triagenivån ej livshot, se tabell 2. Den mest frekvent valda triagenivån för den mer erfarna gruppen var grön triagenivå då de obestämda triagenivåerna räknats in samt triagenivån ej livshot, se tabell 2. Triagenivå Mindre erfaren Mer erfaren P-värde/grupp Röd 80 109 Orange 96 109 Gul 169 210 Grön 171 260 0,309 Livshot 178 221 Ej livshot 338 467 0,211 Röd 79 111 Orange 89 107 Gul 163 196 Grön 84 143 Obestämd 101 131 0,307 Tabell 2. Frekvensfördelning för de olika analysgrupperna samt deras respektive p-värde för triagenivå enligt sluttriage utifrån erfarenhet som sjuksköterska. 6.3.2 Vald ESS-algoritm Den mindre erfarna gruppen hade en marginellt mindre skillnad i antalet valda ESSalgoritmer med 31 stycken jämfört med den mer erfarna gruppens 34 stycken valda ESS-algoritmer. 6.3.3 Kommentarer till patientfallen Det förekom 66 kommentarer i den mindre erfarna gruppen varav 14, 21 procent, var direkta hänvisningar till vårdcentral. I den mer erfarna gruppen var det 107 kommentarer varav 47, 42 procent, var hänvisningar till vårdcentral. De mindre erfarna sjuksköterskorna hade i snitt 5,5 kommentarer och 1,2 hänvisningar per sjuksköterska medan de mer erfarna i snitt hade 6,7 kommentarer och 3 hänvisningar per sjuksköterska. 13(26)
6.4 Erfarenhet som sjuksköterska på akutmottagning I den här gruppen delades sjuksköterskorna som deltog i studien in i tre grupper beroende på hur länge de hade arbetat på akutmottagning. I den första gruppen, de oerfarna, ingick de sjuksköterskor som hade arbetat mellan 0,5 år och 2,5 år på akutmottagning. Det var 11 sjuksköterskor vilket motsvarade 39 procent. I den andra gruppen, de mindre erfarna, ingick 9 sjuksköterskor, 32 procent, och de hade arbetat mellan 3,5 år och 9 år. I den tredje gruppen, de mer erfarna, ingick de som hade arbetat mellan 10 år och 27 år vilket motsvarade 8 sjuksköterskor, 29 procent. 6.4.1 Vald triagenivå 6.4.1.1 Triagenivå enligt ESS-algoritm När sjuksköterskorna triagebedömde patientfallen efter triagenivå enligt ESSalgoritm sågs ingen signifikant skillnad mellan de tre erfarenhetsgrupperna, oavsett analysgrupp. Den mest frekvent valda triagenivån för de båda erfarenhetsgrupperna var grön triagenivå samt triagenivån ej livshot. 6.4.1.2 Triagenivå enligt vitalparametrar När sjuksköterskorna triagebedömde patientfallen efter triagenivå enligt vitalparametrar sågs ingen signifikant skillnad mellan de tre erfarenhetsgrupperna, oavsett analysgrupp. Den mest frekvent valda triagenivån för de båda erfarenhetsgrupperna var grön triagenivå samt triagenivån ej livshot. 6.4.1.3 Triagenivå enligt sluttriage När sjuksköterskorna triagebedömde patientfallen efter triagenivå enligt sluttriage sågs ingen signifikant skillnad mellan de tre erfarenhetsgrupperna, oavsett analysgrupp, se tabell 3. Den mest frekvent valda triagenivån för den oerfarna gruppen var gul triagenivå samt triagenivån ej livshot, se tabell 3. Den mest frekvent valda triagenivån för den mindre erfarna gruppen var grön triagenivå då de obestämda triagenivåerna räknats in samt triagenivån ej livshot, se tabell 3. Den mest frekvent valda triagenivån för den mer erfarna gruppen var grön triagenivå då de obestämda triagenivåerna räknats in samt triagenivån ej livshot, se tabell 3. Triagenivå Oerfaren Mindre erfaren Mer erfaren P-värde/grupp Röd 76 59 56 Orange 82 75 51 Gul 161 115 105 Grön 154 138 132 0,455 Livshot 158 134 107 Ej livshot 315 253 237 0,594 Röd 76 58 56 Orange 77 69 50 Gul 156 107 96 Grön 79 68 80 Obestämd 85 85 62 0,188 Tabell 3. Frekvensfördelning för de olika analysgrupperna samt deras respektive p-värde för triagenivå enligt sluttriage utifrån erfarenhet från akutmottagning. 14(26)
6.4.2 Vald ESS-algoritm Gruppen med de oerfarna sjuksköterskorna hade en spridning på 34 valda ESSalgoritmer. Den mindre erfarna gruppen hade en spridning på 31 ESS-algoritmer medan den mer erfarna gruppen hade en spridning på 29 ESS-algoritmer. 6.4.3 Kommentarer till patientfallen Det förekom 60 kommentarer i den oerfarna gruppen varav 10 kommentarer, 17 procent, var direkta hänvisningar till vårdcentral. I den mindre erfarna gruppen förekom 65 kommentarer varav 29, 45 procent, var hänvisningar till vårdcentral. I den mer erfarna gruppen återfanns 48 kommentarer varav 22 kommentarer, 46 procent, var hänvisningar till vårdcentral. De oerfarna sjuksköterskorna hade i snitt 5,5 kommentarer och 0,9 hänvisningar per sjuksköterska medan de mindre erfarna i snitt hade 7,2 kommentarer och 3,2 hänvisningar per sjuksköterska. I gruppen med de mer erfarna sjuksköterskorna var det i snitt 6 kommentarer och 2,8 hänvisningar per sjuksköterska. 6.5 Erfarenhet från innan triagebedömning infördes Här har sjuksköterskorna som deltagit i studien delats in i två grupper beroende på om de har arbetat på akutmottagning innan triagebedömning infördes eller ej. För att ha arbetat innan triagebedömning infördes behövde sjuksköterskan ha arbetat mer än 7,5 år på akutmottagningen. I gruppen som hade arbetat på akutmottagning innan triagebedömning infördes ingick 10 sjuksköterskor, 36 procent. De resterande 18 sjuksköterskorna, 64 procent, hade triagebedömt i lika många år som de hade arbetat på akutmottagning. 6.5.1 Vald triagenivå 6.5.1.1 Triagenivå enligt ESS-algoritm När sjuksköterskorna triagebedömde patientfallen efter triagenivå enligt ESSalgoritm sågs ingen signifikant skillnad mellan de två erfarenhetsgrupperna, oavsett analysgrupp. Den mest frekvent valda triagenivån för de båda erfarenhetsgrupperna var grön triagenivå samt triagenivån ej livshot. 6.5.1.2 Triagenivå enligt vitalparametrar När sjuksköterskorna triagebedömde patientfallen efter triagenivå enligt vitalparametrar sågs ingen signifikant skillnad mellan de två erfarenhetsgrupperna, oavsett analysgrupp. Den mest frekvent valda triagenivån för de båda erfarenhetsgrupperna var grön triagenivå samt triagenivån ej livshot. 6.5.1.3 Triagenivå enligt sluttriage I den tredje analysgruppen, triagenivå röd, orange, gul, grön samt obestämd, sågs en signifikant skillnad mellan de två erfarenhetsgrupperna. P-värde = 0,02, se tabell 4. I de övriga analysgrupperna sågs ingen signifikant skillnad mellan de två erfarenhetsgrupperna, se tabell 4. Den mest frekvent valda triagenivån för gruppen av sjuksköterskor som hade arbetat på akutmottagning lika länge som de hade triagebedömt var gul triagenivå samt triagenivån ej livshot, se tabell 4. Den mest frekvent valda triagenivån för gruppen av sjuksköterskor som hade erfarenhet av att 15(26)