Ekologisk odling av trädgårdslingon: Sammanställd av Kirsten Jensen, Länsstyrelsen Västra Götaland, november 2006.

Ekologisk odling av trädgårdslingon: Sammanställd av Kirsten Jensen, Länsstyrelsen Västra Götaland, november 2006. Kompendiet är finansierat gemensamt av EU och Svenska Staten inom Miljöstödsprogrammet och får fritt användas i utbildningssyfte. Däremot får kompendiet inte säljas kommersiellt. Vad är trädgårdslingon? Trädgårdslingon är ett annat ord för odlade lingon. Oftast används lovande selektioner av vilda lingonbuskar (Vaccinium vitis-idaea). Enstaka sorter som selekterats fram efter planerat korsning av vilda kloner finns dock också. Vilda lingon har i årtusenden plockats i skogarna. På 1880-talet började man selektera och förädla fram sorter med särskilt stora bär och kraftig smak för att odla dem. Det har främst gjorts i länder utan naturligt bestånd av lingon, men på 1970-talet började man ta fram sorter för svenska förhållanden, eftersom de flesta utländska sorter fick sin huvudskörd för sent för att kunna ge tillfredsställande avkastning i Sverige. Tyvärr har projektet lagts ner pga. brist på pengar, men de framtagna klonerna har numera blivit uppköpt av en svensk plantskola. Efter att sortmaterialet rensats från virus kommer plantor åter att säljas från ca. 2006-2007. De egenskaper man går efter i förädlingsarbetet är främst hög och säker skörd, stora bär, koncentrerad mognad så att bären kan skördas vid ett skördetillfälle, god grobarhet för plantorna, upprätt växtsätt och få förgreningar (för att underlätta eventuellt maskinskörd), låg känslighet för sjukdomar och skadedjur samt åtminstone i Norden - hög och koncentrerad skörd tidigt på året. I länder med lång odlingssäsong är det i regel årets andra skörd som ger mest, men den inträffar för de flesta sorters del så sent, att bären inte hinner mogna i Sverige. Stöd Lingon hör till de bärtyper som man kan få gårdsstöd för att odla om man har stödrättigheter med särskilt tillstånd för grönsaker, bär och matpotatis. För att få det höga miljöstödet för ekologiskt odling av frukt och bär på 7500 kr under skördeåren (gäller f.n. t.o.m. 2006 men enligt förslaget på Landsbygdsprogram ser stödet ut att fortsätt även 2006-2013, under åtminstone 2007 med Oändrad stödnivå) måste man skörda på minst 30.000 buskar per ha på minst 1000-1334 kvadratmeter, beroende av om man har annat eko-stöd på gården eller inte. Lingon ingår i stödgruppen bär, och kan därför kombineras med t.ex. hallon eller blåbär på samma fält. Plantor Tidigare var det vanligt att fröså lingon efter stratifiering (kylbehandling i fuktigt sand) av fröna. Det ger dock ett mycket ojämnt plantmaterial eftersom den genetiska variationen blir 1

mycket stor. Därför är det i dag vanligast att använda vegetativt förökade plantor vid anläggning av en odling. Den mest ekologiska metoden är avrivning, dvs. att man river ett skott av plantan med lite rötter på, och plantera det. För att rötterna skall hinna utvecklas innan toppen torkar in brukar sådan förökning ske under dimbevattning eller åtminstone under fiberväv eller hålplast. Okalkad med lättgödslad torv är det vanligaste substratet. En annan möjlighet som kan användas är mikroförökade plantor. Metoden är inte ekologisk eftersom substratet som man först förökar plantorna på är handelsgödselbaserat. I dag finns det dock inget formellt krav på att man måste använda ekologiskt uppdragna lingonplantor, enbart på att karenstiden på minst 2 år innan man får kalla skörden ekologisk måste hållas. Eftersom plantorna inte ger nämnvärd skörd före tidigast år 3 är det alltså möjligt att använda mikroförökade plantor. Fördelen med dessa är att de dels är relativt billiga i och med att det är ett snabbt sätt att föröka upp stora mängder plantor på en liten yta, dels i regel är fria från sjukdomar (om man startad med en s.k. meristemförökning), och äntligen ger plantor med relativt många skott från början och med ett upprätt växtsätt. Sticklingförökade plantor däremot har tendens att få ett mer krypande växtsätt. OBS! I dag finns det inga svenska plantskolor som har något större lager av färdigproducerade lingonplantor för yrkesodling. Om man önskar att sätta i gång med en yrkesbärodling måste man alltså beställa lingonplantor ungefär samtidigt som man börjar förbereda marken, dvs. om möjligt 1,5-2 säsongen innan förväntad plantering. Det finns kunskap om plantproduktion inom landet och en stadig, fast mindre produktion till främst hemträdgårdar. I utlandet finns det naturligtvis plantskolor som har stående lager av lingonplantor. Det är dock stort sett alltid utländska sorter, som ger sin huvudskörd vid årets andra skördetillfälle, dvs. för sent för att få nytta av i Sverige utom på extremt milda odlingsplatser. Sorter Red Pearl: Amerikansk sort som i länder med längre odlingssäsong än Sverige används både för sitt prydnadsvärde och för sina stora bärs skuld. Sorten är inte testat storskaligt i Sverige, men huvudskörden kommer troligtvis så sent, att totalskörden blir för låg här. Red Pearl är en av de lingonsorter, som ställer minst krav på jorden. Koralle: Mest använda sorten i yrkesodling i Tyskland. Där ger den hög skörd och fina bär, men skörden kommer i två omgångar varav den sista ger den högsta skörden. Tyvärr mognar sista omgången så sent i Sverige att den ofta fryser bort, så att den samlade skörden blir för låg i Sverige. Smaken är också svagare än hos de följande fyra, svenska sorterna. Sussi: Medelstora bär (större än vilda lingon) och medelhög skörd (200-300 g/planta på 4- åriga plantor). Tendens till utbredd växtsätt, särskilt vid förökning med sticklingar, sprider sig lätt med utlöpare. Sussi fungerar bra som pollinerare för t.ex. Sanna. 2

Sanna: Medelstora bär (större än vilda lingon) och hög skörd, den högsta bland de svenska sorterna (200-600 g/planta på 4-åriga plantor), upprätt växtsätt, bildar få utlöpare. Ida: Stora bär (ca dubbel storlek jämfört med vilda lingon, men relativ låg skörd (140 g/planta på 3 åriga plantor). Första skörden kommer tidigt, därefter blommor plantorna om, åtminstone i södra Sverige, och man får en sen andra skörd. Sorten behöver ofta gråmögelbehandlas, buskarna är täta och bären ruttnar ofta i klasen. Linnea: Medelstora bär och medelhög skörd (ca 150 g/planta på 3-åriga plantor) med mycket god hållbarhet. Skörden är sen, så i Mellansverige hinner man knappast få någon andra skörd. Buskarna är upprättväxande och bildar få utlöpare. Antocyaninhalten (färghalten) är högre än i de flesta andra sorter. Även härdigheten och motståndkraften mot svampsjukdomar är mycket god. Planteringsavstånd Heltäckande odling är möjlig, då planteras oftast med 30-50 cm mellanrum. Av hänsyn till skörd, ogräsbekämpning och svampsjukdomar har det visat sig mer givande att odla i rader. Radavståndet måste anpassas efter traktorn, men bör inte understiga 80 cm (buskarna blir inte högre än 30 cm, så det går att köra över 1 eller 2 rader med traktorn), ev. kan man ha dubbelrader med 40 cm mellan raderna och 80 cm mellan dubbelraderna, eller trippelrader med 30-40 cm mellan plantorna som man sedan gränslar över med traktorn. Det kan ofta vara en fördel att ha dubbel- eller trippelrader för att utnyttja ev. plast bättre. Plantavståndet i raden är oftast 25-30 cm. Det är fullt möjligt att sätta 1-3 rader lingon emellan rader av t.ex. trädgårdsblåbär och gränsla lingonen med traktorn. För att få högt eko-stöd måste man skörda på minst 30.000 lingonplantor per ha på minst 1000-1334 kvadratmeter, så verkar det även bli i det nya miljöstödet, åtminstone under 2007. Lingon ingår i stödgruppen bär, och kan därför kombineras med t.ex. hallon eller blåbär på samma fält. Genom att gränsla 3 rader med 0,5 m mellanrum mellan traktorhjulen och även ha 5 rader mellan varje spår skulle man kunna få ca. 15.000 radmeter per ha. Genom att sätta 3 resp. 4 plantor per radmeter får man in 45.000 resp. 60.000 plantor per ha, vilket räcker för både stöd och viss föryngring genom nerklippning. Pollinering En del av de odlade sorterna är självpollinerande, särskilt de svenska sorterna är dock inte det. Vid odling av dessa måste flera sorter därför planteras, bäst effekt fås om man har högst 10-15 m mellan två sorter. Även s.k. självpollinerande sorter brukar ge betydligt högre skörd och större bär om mer än en sort planteras i fältet. Bin eller humlor i odlingen under blomningen är en stor fördel, lingon blommor så tidigt att det ofta finns få insekter i naturen då. Minst 2-5 bikupor/ha rekommenderas, vilket motsvarar 1-3 trippelbon med humlor/ha. 3

Jord Lingon har samma krav på jord som blåbär: Lätt, gärna mullrik jord med lågt ph-värde (ph 3,5-5,0, högst 5,5). ph-värdet kan sänkas med barrträdsbark och flis, okalkad torv och i EUekologisk odling (men inte KRAV-odling) med svavel. Mer än 0,5 enhet finns det knappast ekonomi i att sänka ph-värdet i en lingonodling. OBS! Lingon är minst lika känsliga för högt ph-värde i marken som blåbär. I gengäld är rotzonen inte så stor, rötterna når ytterst sällan längre ut en grenarna + 5 cm och går sällan djupare än 35 cm. Sol är viktigt för att få hög skörd. Ev. kan ympning av jorden med mykorrhizasvampar från naturliga lingonbestånd vara nödvändiga om odlingen placeras på åkermark där det inte växt lingon på länge. Precis som vid blåbär kan även annan mark användas om man gör en grop på ca 40-45 cm djup med en blandning av naturtorv och barrträdsbark där plantorna skall växa. Det är mycket viktigt att det inte är för blött i en lingonodling, så väldränerad och genomsläpplig mark är nödvändigt. Odling på låg bädd (15-25 cm) är mycket vanligt, särskilt på jord med visst lerinnehåll. Pga. lingonens begränsade rotsystem är det på tyngre jord (eller jord med för högt ph-värde) möjligt att lägga torv eller barkkompost från barrträd ovan på marken och odla i detta. Huruvida detta är lönsamt i en yrkesodling är mer tveksamt. Gödselbehov Lingonens gödselbehov är begränsat. Försök har visat att ingen kvävetillförsel i de flesta fall gav den bästa tillväxten och bärskörden. Vid marktäckning med flis och bark kan det dock bli nödvändigt med ett mindre kvävetillskott när barken börjar brytas ner (från år 2-4), typ 10 kg kväve per ha och år. Fosforbehovet täcks i regel av den mängd fosfor jorden ställer till förfogande, extratillförsel bör undvikas av hänsyn till mykorrhizasvamparna som missgynnas av höga fosfornivåer i jorden (AL-klass högre än 3). På extrem fosforfattig jord kan man dock tillföra lite hönsgödsel. Kalium kan det på sikt bli nödvändigt att tillföra, åtminstone om man odlar på sandjord. Vinass, urin eller antagligen ännu bättre - djupströbädd (därifrån kväve friges mycket långsamt) är då de mest lämpliga gödselmedel. Det är viktigt att uppmärksamma att all organisk gödsel höjer ph-värdet i jorden. I EU-ekologisk odling kan man vid behov få tillstånd att tillföra kaliumsulfat (ev. magnesiumberikad). Det finns hönsgödselformer med relativt högt kaliuminnehåll, och låg halt av fosfor och kväve. Det verkar även som om KRAV på sikt kommer att acceptera kaliumsulfat som gödselmedel. OBS! Från och med år 2010 kommer användning av hönsgödsel från icke-ekologiskt hållna fåglar att förbjudas i KRAV-odling. Det gäller också de hittills tillåtna pelleterade hönsgödseltyper som t.ex. Binadan eller Biofer. Magnesium är viktigt för särskilt etableringen av plantorna, och kan vid brist (vanligt i svenska jordar) tillföras som kieserit (alternativet dolomitkalk - är i regel olämpligt i lingonodling eftersom det höjer jordens ph-värde). 4

Bevattning Lingon har i de få undersökningar som gjorts i de flesta fall gett merskörd med bevattning. Huruvida det är räntabelt att lägga in droppbevattning är inte undersökt, troligtvis vill det vara bättre ekonomi i att investera i frostskyddsbevattning, som sedan kan användas till vanlig bevattning vid behov. Oftast väljer man minisprinklers för att få ut så lite vatten som möjligt och ändå få ett effektivt frostskydd. Odling med någon form av marktäckning minskar avdunstningen från marken och därmed bevattningsbehovet, men ökar risken för sorkskador. Klimat Frost Lingon är lika känsliga för frost i blomningen som blåbär, och än mer känsliga frystorkning av grenarna på vinter och vårvinter på grund av de vintergröna bladen. Någon form av täckning (t.ex. fiberduk) bör göras om odlingen inte ligger i lä på vintern. Odling på slutning minskar behovet av frostskyddsbevattning i blomningen eftersom kalluften då kanar ner i dalen. Det är då viktigt att lägga raderna vinkelrätt mot höjdkurvorna så att buskarna inte håller kvar kalluften. Lä Lä för att minska risken för frystorkning och förbättra pollineringen är lika viktigt för lingon som för blåbär. Sol är också viktigt, så en eventuell lähäck bör inte skugga fältet för stor del av dagen, det ger dels för dålig produktion, dels ökar det risken för angrepp av bladfläcksvampar pga. dålig upptorkning efter regn. Beskärning Avklippning några cm över marken för föryngring rekommenderas var 10-15:e år, annars beskärs kulturen inte. Då går det 2-3 år innan odlingen kommer i riktig produktion igen. Odlingarna i Tyskland har i regel en livslängd på 20-30 år (0-1 föryngring), och samma sak gäller troligtvis för odling i Sverige. Om det fortfarande är möjligt att få stöd för ekologisk odling, när föryngring blir aktuellt kan man föryngra fältet genom att bara slå av var 3-5 rad och sedan vänta 2 år med nästa omgång, så att man hela tiden skördar på de i dag nödvändiga 30.000 buskar/ha. Ogräsbekämpning Ogräs konkurrerar mycket kraftigt med lingonplantorna och bör inte tillåtas mellan buskarna vilket kan göra odlingen mycket dyr i drift, om allt måste handhackas. Allt flerårigt ogräs måste förstås bort innan plantering, vilket kan kräva 1-3 års hel- eller bättre halvträda, samt ett par år med en kraftig gröngödslingsgröda, som klipps 2-3 gångar per säsong (mot tistel). 5

Det är tveksamt om odling på plastlist med mypex eller agryl är lönsamt, men om prisbilden håller borde det gå. Och om man kan undvika skador av sork, som lockas dit av plasten! Plasten skyddar till viss del mot avdunstning men värmer även upp jorden tidigare, dvs. att den tidigarelägger blomningen och därmed ökar risken för frostskador i blomningen. Plasttäckning utan möjlighet att frostskyddsbevattna är ingen god idé. Vid plantering är kryss att föredra framför hål eftersom hörnen i krysset stänger igen för ljuset efter planteringen. Täckning av plasten med t.ex. bark så att solljuset inte kommer ner till plasten försenar i stället blomningen. I gengäld försenas även skörden och än farligare håller kvar jordvärmen extra länge på hösten, så att invintringen försenas. Det kan gå, särkilt i kustnära områden med långsam övergång till vintern. Vid täckning med både bark och plast blir odlingen särdeles attraktiv för sorkar och möss. Lingon trivs vanligtvis mycket bra på fält med marktäckning med enbart organisk material som bark, flis, torv eller sågspån. Dessa material sänker dessutom ph-värdet i jorden, åtminstone om de kommer från barrträd eller om torven är okalkad. Nackdelen med naturmaterial är att det måste förnyas åtminstone vart 4:e år och att de binder en del kväve vid nerbrytningen samt, som nämnts under plast och barktäckning tillsammans försenar invintringen på hösten. Om man enbart täcker med flis/bark är det extra viktigt, att allt flerårigt ogräs i fältet tas bort innan plantering. För att få effekt mot de mest växtkraftiga av ogräsfröna i jorden bör skiktet ändå vara minst 8-12 cm tjockt. Trots nackdelarna vid marktäckning är nog just detta en förutsättning för att klara ogräset, om man väljer heltäckande odling eller odling i breda bäddar. Äntligen finns möjlighet för mekanisk bearbetning av jorden mellan plantorna. Mest effektivt är säkert hydrauliska, handstyrda borstar på vertikal axel som t.ex. kan köpas till vissa mindre redskapsbärare. Ett billigare alternativt är grunt ställda fingerhjul av minsta modell, som tillåter ett radavstånd på bara 25-30 cm. För att få optimal effekt av dessa krävs det att hackan detaljstyrs, antingen av en person som sitter på den bogserade hackan eller av en kamerastyrd dator. Direkt under raderna kan man täcka jorden med antingen flis eller bark, eller ev. strimlor av papper. Fingerhjulen kommer då att kasta in så pass mycket jord intill plantorna att smått ogräs, som ändå tar sig igenom kommer att täckas och dö, om behandlingen utförs när ogräset är helt smått. Det kan betyda behandling 1 gång i veckan om vädret är varmt och fuktigt. Det är viktigt att redskapen ställs in så grunt som möjligt och att behandlingen av plantorna börjar så snart plantorna växt fast, så att rötterna från början vänjs att söka sig djupare ner i jorden, annars kan man skada lingonens grunda rötter mycket allvarligt. 6

Växtskydd De medel som nämns i avsnittet är sådana, som 2006 finns på marknaden och får användas i ekologisk odling. Reglerna och sortimentet ändras dock från år till år, så kontrollera alltid vad som är tillåtet innan behandling sker. Vilt Allt vilt gillar lingonskott, särskilt på vintern där det är ont om annat grönt. Viltstängsel är troligtvis ett måste i lingonodling. Hönsnät bör sättas längst ner, även harar äter gärna lingonris på vintern. Sorkar och möss Även sorkar och ibland möss kan vara ett problem, särskilt i odlingar med marktäckning av plast eller organisk material. Plantering i lättkrossad snäckskal och samma material runt rothalsen fungerar bra i andra kulturer, men ökar markens ph-värde, vilket i regel inte är önskvärd i lingonodlingar. I stället ser det ut som att man kan använda färskmalt bergskross med skarpa kanter. Naturligtvis bör bergkrossen vara av granit eller flinta, inte av kalk- eller sandsten för inte att påverka ph-värdet uppåt. Fällor för sorkar finns, de måste kontrolleras dagligen så att djuren inte lider i onödan. Oväsen och starka lukter kan också få åtminstone sorkar att trivas så dåligt, att de flyttar. Flaskor eller järnrör, nergrävda i gångarna och försedda med t.ex. vindsnurror eller visselpipor som piper i vinden eller för den del runt odlingen som avskräckande åtgärd brukar med visst tålamod ha effekt. I mindre odlingar kan man ha nytta av de ultraljudskrämmare, som egentligen är utvecklade till villaträdgårdar. Även starka lukter som t.ex. surströmming eller dyl. i gångarna kan få sorkarna att flytta. Om man redan fått in djuren är det viktigt att börja behandlingen mitt i odlingen och sedan mota djuren utåt mot kanterna. Även medlet Revira som består av leca indränkt med eteriska oljor från olika ickegenmodifierade växter accepteras i ekologisk odling och har hittills uppvisat lovande resultat. Det sprids i ett 2 m brett band runt odlingen och vid behov även i raden, särskilt senhöst och vinter då sorkarna börjar invadera odlingarna. Biologisk bekämpning kan ske genom att locka rovdjur till gnagarkolonierna, t.ex. genom att lägga kattmat i närheten av hålen. En bekväm sittpinne för rovfåglar i odlingen (minst 4 m hög och inte allt för ostadig i vinden, med en ca. 2,5-3,5 cm rund naturpinne på tvären längst upp) verkar också avskräckande, och reducerar dessutom aktivt beståndet av gnagare. Öronvivlar Öronvivellarver äter gärna lingonrötter och man bör undvika plantering på eller nära fält med öronvivelproblem. Larverna kläcks från juli och framåt, så det är under hösten och april-maj de största skadorna ses: Rotsystemet är borta, och bara de vissna skotten står kvar. Bevattning med insektparasitära nematoder under den tiden när larverna är små är det enda bra medlet i ekologisk odling. Det skall göras medan larverna är små, men samtidigt innan att 7

jordtemperaturen sjunker under 12 C. 1 milj. nematoder per kvadratmeter är den vanliga dosen. Man kan också försöka döda de vuxna vivlarna efter kläckningen men innan de själva börjar lägga ägg. De söker sig gärna till vita föremål på natten, så ett vitt skynke eller en bit vit papp utlagt i odlingen drar till sig den, vartefter de rimligt lätt kan köras eller trampas ihjäl. Gråmögel Gråmögel kan angripa både blommor och bär. Bästa åtgärden är att hålla ett väl tilltaget avstånd mellan plantorna så att luften där snabbt torkar upp efter regn, dvs. ett radavstånd på minst 50 cm. Eftersom lingon är en buske är direktbekämpning av gråmögel med Binab-TF tillåtet. Behandlingen bör påbörjas redan under blomningen (åtminstone på gråmögelkänsliga sorter som t.ex. Ida), ev. kan behandling med humlor eller bin med Binab-Vector vara en intressant behandlingsform i lingonodling. Småbladighet Ger förkrympt växt och extremt många små blad. Sjukdomen orsakas av en mykoplasmalik organism (bakterie i amöba-form) som kan spridas med stritar. Sjukdomen kan enbart behandlas genom att ta bort angripna plantor och bränna dem. Plantor i odling (monokultur) verkar känsligare än plantor i naturen. Vid massförekomst av stritar finns det utanför blomningstiden möjlighet att behandla dessa med Raptol (alla eko-odling) eller Pyretrum NA Emulsion (enbart EU-ekologisk odling). Eftersom dessa medel även dödar alla nyttodjur bör de enbart användas i undantagsfall. Bladfallsjuka Svampen har varit ett problem i försöksodlingarna i Skåne under blöta år. Kompost som marktäckning verkade minska angreppet, ev. kan BioBalans ha liknande effekt genom att hysa mikroorganismer som snabbt bryter ner vissna, angripna blad. Troligtvis kan bladfallsjuka på lingon behandlas på samma vis som bladfallsjuka i vinbär: Upprepade behandlingar med eller olja/såpa. Det även viktigt att vissna blad bryts ner snabbt, men det har inte samma förebyggande effekt på lingon som på lövfällande buskar. Icke parasitära skador Frost och torkskada Om skott och blad på våren är rostfärgade eller brunvioletta och torra har de antagligen frystorkat under vårvintern. Solvärmen gör att bladen vaknar tidigt, ofta när jorden fortfarande är fryst och rötterna därför inte har möjlighet att ta upp vatten. Bevattning är i regel inte möjligt, enklare är att skydda buskarna mot avdunstning genom att lägga fiberväv över toppen på buskarna. Eller att ställa upp skugga så att solen inte kommer direkt åt bladen. Problemet med soltorkning ökar om buskarna samtidigt står blåsigt. 8

Järnbrist Vid odling på jord med högt ph-värde är järnbrist vanligt: De nya bladen blir ljusa men har fortfarande mörka huvudnerver. Försök sänka ph-värdet, och bladgödsla eventuellt. För att få lov att använda rena järnmedel måste man söka tillstånd hos sitt kontrollorgan, antingen KRAV eller Länsstyrelsen. Manganbrist Uppträder också på jord med högt ph-värde, samt efter torra vintrar. Här är det de aktiva bladen som främst drabbas, dvs. att de äldsta och nyaste bladen som oftast förblir gröna. Vid manganbrist är alla nerver gröna medan vävnaden emellan dem är ljus, dvs. bladen får ett nätlikt utseende. Skörd Lingon används stort sett alltid i beredd form, dvs. de är typiska industribär. En snabb och effektiv skörd är därför avgörande för lönsamheten. Bärplockare är den vanligaste metoden, men i utlandet finns det plockmaskiner i stora odlingar. På upprättväxande sorter med låg förgreningsgrad borde man även kunna använda de enklare torrskördemaskiner som utvecklats för fältmässig skörd av tranbär utan översvämning. Förväntad skörd på ett lingonfält 4-5 år efter plantering är 3-10 t/ha beroende av sort och årsmån. En odling kan förväntas nyttjad i 20-30 år, med 0-1 föryngring under tiden. Användning Trädgårdslingon av selekterade eller förädlade sorter ger oftare en fastare och mer aromrik sylt än vilda lingon (som ju oftast växt i skugga). Bären är dessutom större och tar sig därför bättre ut än de flesta vilda klonerna. De odlade lingonsorterna används ofta som rårörd sylt eller sockrade bär på restauranger. Ofta har de odlade klonerna högre pektinhalt än flertalet vilda kloner. Färska lingon kan ofta användas till sylt utan tillsats av annan pektin I övrigt kan de odlade lingonsorterna användas till allt, som vilda lingon används till: Lingondricka, sylt, gelé, kompott, och ibland till vin mm. Lingon innehåller naturligt mycket bensoesyra och har därför god hållbarhet även utan konserveringsmedel, i gengäld dödar bensoesyran jästsvampar, om inte lingonsaften blandas med annat vid jäsning, t.ex. äppelsaft. Lingon kan mycket väl torkas, men ger förstås mindre bitar än de amerikanska tranbären. De torkade bären kan dels ätas direkt som en sorts russin i mysli eller te, eller blötas upp och användas i matlagning eller bakning. Man kan även krossa de torkade lingonen mer eller mindre fint och använda dem som hälsosamt godis, rött strössel eller som en mild, syrlig krydda. Inom folkmedicinen har lingon använts som blod- och diarréstoppande medel, så även mot lättare förkylning eftersom tanninerna skulle påverka slemhinnarna effektivt. Och dekokt eller te på bladen mot urinvägsinfektioner och blåskatarr. Vad angår innehållet av antioxidanter tillhör lingon de bär som har ett moderat till lågt innehåll, t.ex. är innehållet bara ca 75% av innehållet i blåbär. 9

Marknaden Marknaden är än så länge begränsad, men fler och fler hotell och restauranger upptäcker trädgårdslingonens fördelar. Även enstaka mindre sylt- och saftfabrikanter har börjat göra sylt på trädgårdslingon. För vilda lingon ligger priset oftast på 15-16 kr/kg, under dåliga år dock så högt som 25 kr/kg. Under 2004-2006 har priset för vilda, eko-märkta lingon legat på 21-23 kr/kg. För trädgårdslingon bör man dock ha minst 35-40 kr/kg för att få ekonomi i odlingen. Säkrast avsättning än så länge är egen förädling. Änglamarks eko-märkta lingonsylt med 55% vilda lingon kostar 40 kr för 750 g. En småländsk odlare och syltfabrikant tar (och får) ett pris på 34 kr/200 g sylt med 60% bär, varav minst hälften trädgårdslingon. Lingon kan precis som blåbär och tranbär torkas till russinlikt naturgodis eller tillsättas till t.ex. müssli eller te. Det går redan i dag att köpa torkade lingon på marknader, då ligger priset oftast på 20-30 kr/100 g i pappers- eller plaststrut, men de sålda mängderna är förstås begränsade. Priset till konsument på Internet varierar från ca. 120-200 kr/kg torkade bär. Näringsinnehåll Näringsinnehåll per 100 g friskvikt Vilda lingon Vilda blåbär Energi 215,7 kj 192,8 kj Vatten 85,0 g 86,0 g Protein 0,7 g 0,7 g Fett 0,5 g 0,8 g Kolhydrat 10,9 g 9,8 g Cellulosa/fiber 2,5 g 3,1 mg Kalium 87 mg 86 mg Kalcium 16 mg 23 mg Fosfor 16 mg 20 mg Magnesium 9 mg 9 mg Natrium 1 mg 3 mg Järn 0,4 mg 0,6 mg Zink 0,2 mg 0,2 mg Vitamin A 0,009 mg 0,047 mg Riboflavin Niacin Folsyra 0,04 mg 0,30 mg 2 mg 0,07 mg 0,30 mg 6 mg Vitamin B6 0,01 mg 0,06 mg Vitamin C/askorbinsyra 4 mg 5 mg Vitamin E (α-tokoferolekvivalenter) 1,6 mg 0,1 mg Enligt uppgifter från Livsmedelverkets databas ver. 04.1.1, www.slv.se/ldb Skillnaden i näringsinnehåll mellan vilda och odlade lingon är betydligt mindre än mellan odlade och vilda blåbär 10

Lingon sätter oftast 2 omgångar blommor per år, men det är sällan att det finns blommor och bär samtidigt på samma planta. Alla foton och ritningar: Kirsten Jensen, Länsstyrelse n i Västra Götalands Län Lingonbuskar är små och en traktor gränslar lätt över 1-3 rader. För att utnyttja de relativt få jordar, som verkligen är lämpliga för lingon och blåbär är samodling på samma fält fullt möjligt. Lingon kan t.ex. odlas mellan blåbärsraderna och ge ett mer effektivt utnyttjande av jord och frostskyddsbevattningsanläggning utan att ta kraft från blåbärsbuskarna.

Heltäckande odling ger flest plantor per ha, men gör de svårare att skörda, och mycket svårare att hålla rent från ogräs, särskilt i ekologisk odling där man inte får spruta med kemiska ogräsmedel (bild t.h,). Odling i rader underlättar både plockning och ogräsbekämpning. På bilden t.v. Hålls ogräset i raderna nere genom att täcka jorden med sågspån. Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län Plastlist är naturligtvis också en möjlighet (bild t.v.) men måste vara av hållbar typ (t.ex. Mypex) och lockar dessutom sork. För mekanisk bearbetning skulle fingerhjul av minsta typen kunna användas (bild nedan).

Sanna är den av de tidiga, svenska sorterna som har högst skörd. Linnea också en svensk sort ger hög skörd. Alla foton: Kirsten Jensen, Länsstyrelsen i Västra Götalands Län Ida är en svensk sort med mycket stora bär. Snusdosan visas som storleksmått, men också därför att lingon faktiskt numera tillsätts vissa snustyper som smakämne!