Tankar kring dagens konsert

Tankar kring dagens konsert Äntligen - en medryckande konsert med musik av valsbröderna Johann och Josef Strauss. Manfred Honeck, som leder konserten, har länge velat göra ett Straussprogram. Han har själv medverkat som musiker i minst tio nyårskonserter i Musikverein i Wien. Dessutom känner han den österrikiska valstraditionen sedan födseln. Vi är övertygade om att den blandning av valser och polkor han nu valt ut kommer att ge en representativ bild av Straussbrödernas musik. Det finns en mytbildning som säger att enbart äkta wienare kan få efterslagen att sitta rätt i en wienervals. Vi kommer att bevisa att den inte stämmer. Som inledning till en konsert, där andra halvan utgörs av musik av familjen Strauss, tänker man sig gärna ett större orkesterverk som kontrast. Osökt kan man då tänka på Richard Strauss, namne men inte släkt med valsfamiljen. Don Juan är en av hans kortare och mer spirituella symfoniska dikter. Mozarts Haffnersymfoni är i sin tur en av hans mer spirituella symfonier och dess virtuosa upplägg i sista satsen leder fint över till andra avdelningen. 2

Höstserien Berwaldhallen fredag 8 november kl 19.30 Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Bernt Lysell Manfred Honeck, dirigent Presentatör: Niklas Lindblad Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2 Konserten spelas in för kommande sändning. Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvik att hosta. Om det är nödvändigt gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av mobiltelefon, personsökare mm!. Lösa skott kommer att avfyras under stycket Auf der Jagd. Richard Strauss (1864-1949) Don Juan op 20, symfonisk dikt efter Nikolaus Lenau Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) Symfoni nr 35 D-dur Kv 385 "Haffner" -Allegro con spirito -Andante -Menuetto -Finale: Presto PAUS Johann Strauss (1825-1899) Frühlingsstimmen, vals op 410 Josef Strauss (1827-1870) Die Libelle, polka mazurka op 204 Johann Strauss (1825-1899) Furioso-Polka op 260 Josef Strauss (1827-1870) Dorfschwalben aus Österreich, vals op 164 Johann Strauss (1825-1899) Auf der Jagd, polka op 373 Im Krapfenwald l, polka française op 336 Bauern-Polka, op 276 Unter Donner und Blitz, polka schnell op 324 Beräknad sluttid 21.35 3

Sveriges Radios Symfoniorkester Orkester Bästa orkesterkonsert under 2001 skrev recensenten i Washington Post och talade vidare om musikskapande som innefattade risktagning, sårbarhet och känslomässig utsatthet En konsert som denna återbördar lyssnaren till världen hänförd, och otålig vad gäller allting annat. Dessa uttalanden gällde orkesterns framförande av Verdis Requiem tillsammans med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis på att Sveriges Radios Symfoniorkester hör till de bästa i världen kom genom nomineringen till Grammy Award i klassen Bästa orkesterframförande med inspelningar av Sibelius. Till de internationella framgångarna hör också turnéframträdanden i Wien, Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen. Samtidigt fortsätter orkestern att vara en ensemble för hela Sverige genom de regelbundna radiosändningarna från Berwaldhallen, som ofta också når lyssnare i en mängd länder genom programutbytet inom Europeiska Radiounionen (EBU). Orkestern har fortsatt ett särskilt ansvar för ny musik vilket avspeglas på flera sätt i programmen, inte minst genom en rad beställningar till svenska tonsättare. Det är en lång utveckling som lett fram till orkesterns nuvarande position. 1965 fick Sveriges Radio äntligen en fullt utbyggd symfoniorkester genom sammanslagningen av dåvarande Radioorkestern och Underhållningsorkestern. Den legendariske dirigenten Sergiu Celibidache svarade fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete och det var också under denna tid som orkestern började turnera utomlands. Herbert Blomstedt, som var chefdirigent 1977 1982 befäste ytterligare orkesterns internationella renommé och samtidigt gjorde Stig Westerberg som kapellmästare stora insatser för svensk musik: han svarade för över 100 svenska uruppföranden under åren 1958 1983. Esa- Pekka Salonen var chefdirigent 1984 1995 och under denna period befästes orkesterns ställning ytterligare, inte minst genom bejublade turnéer utomlands. Han avlöstes av Evgenij Svetlanov 1997 och sedan två år har Manfred Honeck som chefdirigent fört orkestern till nya framgångar. Ett hundratal välutbildade musiker bildar tillsammans Sveriges Radios Symfoniorkester musiker med den speciella lyhördhet som krävs för ensemblespel. Och den lyhördhet som är förutsättningen för att tolka de många olika typer av musik som står på repertoaren. Som orkestermusiker står man alltid inför nya utmaningar Sveriges Radios Symfoniorkester är fortsatt en ensemble i utveckling. 4

Manfred Honeck Dirigent Manfred Honeck är nu inne på sin tredje säsong som chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester. De första två åren har inneburit många musikaliska höjdpunkter både i Sverige och utomlands. Det som ger oss vårt värde som orkester är inte hur jag ser ut eller vad jag har på mig, utan klangen. Vi måste veta att när vi spelar Mahler behöver vi en annan klang än när vi spelar Mozart. Den här flexibiliteten finns i orkestern, och den blir bara bättre, säger Manfred Honeck. USA-turnén 2001, med Sveriges Radios symfoniorkester och Radiokören, blev en stor framgång. En recensent i Washington Post skrev att framförandet av Verdis Requeim var En av de bästa konserter jag kan minnas och utnämnde den till Årets konsert i Washington. Vid turnén i Österrike och Tyskland i januari 2002 blev det stående ovationer i Wilhelmshaven, vilket inte hänt mer än två gånger tidigare under de senaste 20 åren. Och konserten i Berlinfilharmonin blev en stor framgång med med dryga 7 minuters applåder. Manfred Honeck är född i Österrike och studerade vid Musikaliska Akademien i Wien. Han är musikaliskt präglad av många år som altviolinist i Wienerfilharmonikerna och Wiener Staatsopers orkester, och som dirigent för Wiens Ungdomsorkester. 1987-88 var Manfred Honeck assistent åt Claudio Abbado för Gustav Mahlers Ungdomsorkester i Wien. Därefter följde flera operauppsättningar; på Wiener Volksoper Wiener Staatsoper och Berliner Staatsoper. 1991 blev Honeck 1: e kapellmästare för Zürichoperan, följt av bl.a. debut på La Scala och musikchefskap på Den Norske Oper i Oslo 1997-98. Parallellt med operaengagemangen har Manfred Honeck dirigerat symfoniorkestrar som Bayerska radions symfoniorkester, Gewandhausorkestern Leipzig, Staatskapelle Dresden, Wienerfilharmonikerna, La Scalas Symfoniorkester, Tjeckiska filharmonin, Londons filharmoniska orkester, Orchestre Philharmonique de Radio-France, Göteborgs symfoniker, Chicago Symfoniorkester, Los Angeles Philharmonic och Yomiuri Nippon symfoniorkester Tokyo, för att bara nämna några. 1993 tilldelades Honeck den prestigefyllda European Conductor s Award i Zürich. Ett lyckat inhopp gjorde Manfred Honeck 1996, då han tog över en festivalturné med Oslofilharmonikerna, 5

Manfred Honeck Dirigent med bl.a. två BBC Promskonserter och konserter vid festivalerna i Edinburgh och Luzern. Han blev därefter utsedd till Oslofilharmonikernas förste gästdirigent och tillsammans med dem debuterade han vid Festspelen i Salzburg 1999. Ett annat inhopp gjorde Honeck för Neeme Järvi 2001, när han räddade en konsert med Göteborgs symfoniorkester vid BBC Proms och Festspelen i Salzburg. Det ledde till att han blev återinbjuden till Salzburg 2002. Manfred Honeck vill gärna att flera ska komma till Berwaldhallen för att få uppleva en konsert. Han är övertygad om att det enda sättet att locka fler konsertbesökare är kvalitet. Jag vill gärna sätta ihop konsertprogram med överraskande kombinationer. Men det kommer också att finnas vanliga program med uvertyr, solokonsert och symfoni. Det måste vara en balans. Min ambition är att skapa något meningsfullt; att konsertprogrammen, men framför allt sättet som vi framför musiken på, ska locka människor till Berwaldhallen. 6

Richard Strauss Don Juan op 20, symfonisk dikt efter Nikolaus Lenau När Richard Strauss var endast 20 år gammal, 1884, fick han ett oväntat erbjudande att bli assisterande dirigent vid orkestern i Meiningen. Förutom många och nya musikaliska erfarenheter skulle det också innebära ett uppbrott från hemmet och den konservative fadern. Nu väntade frihet på flera områden. Strauss hade tidigare komponerat en hel del musik, men efter flytten till Meiningen slutade han med sonater, kvartetter och symfonier. Han lämnade de musikaliska förebilderna Brahms och Mendelssohn, förebilder som fadern hade förespråkat. I stället vände han örat mot moderna tonsättare som Liszt och Wagner. Nu började Strauss skriva programmusik - d.v.s. musik som följer och musikaliskt beskriver en bild, en dikt, en myt eller liknande. Han kallade sina verk för tondikter, en genre som f.ö. Frans Liszt redan hade börjat komponera 35 år tidigare, men som nu Strauss fullbordade. Nya idéer måste finna nya former - den grundläggande principen i Liszts symfoniska verk, där en poetisk idé egentligen var det formbildande elementet, blev allt sedan dess den vägledande principen i mina egna symfoniska verk, konstaterade Strauss. Flytten till Meiningen innebar också frihet på kärlekens område. Särskilt kärleken till en viss Dora Wihan-Weis, gift med en av Strauss vänner, fick känslorna att svalla hos den unge kompositören. I sin tondikt Don Juan, som komponerades 1888, kunde Strauss förena många av sina nya intryck, både från kärlekens och från musikens områden. Strauss har i sin musik utgått från en dramatisk dikt av Nikolaus Lenau, född i Ungern 1802. Lenau bodde ett tag i USA, men flyttade snart hem med brustna illusioner om landet i väster. Väl hemma blev också han olyckligt förälskad i en gift kvinna, och många av Lenaus finaste poem hämtar sin inspiration i kärleken till henne. 1844 publicerade han Don Juan och kort därefter blev Lenau intagen på sinnessjukhus, där han avled 1850. Don Juan är ett erotiskt laddat drama om förföraren som egentligen hatar kvinnor. Han upplever sitt liv - trots sinnlig framgång hos kvinnor - värdelöst och tomt. Don Juan ser därför döden som en utväg och befriare från det tråkiga och destruktiva liv han lever. I sin poesi ger Lenau uttryck för Don Juans känslor genom en serie händelser som Strauss sedan 7

Richard Strauss Don Juan op 20, symfonisk dikt efter Nikolaus Lenau har översatt i sin musik: kärleksscener, en karneval och den sista duellen. Uruppförandet på Weimars hovteater under Strauss ledning, blev en stor framgång, och det innebar hans definitiva genombrott som kompositör. Snart följde fler programmatiska tondikter som t ex Till Eulenspiegel, Tod und Verklärung och Ein Heldenleben. Men även om de blev succéer var det verk som presenterade nya klanger och former, vilket väckte starka reaktioner. Kritikerna använde ord om tondikterna som bullriga, fräcka, livfullt beskrivande, ojämna, en enda röra av instrumentkackel osv. Gemensamt för tondikterna är i alla fall att de är virtuosa och glänsande med stark naturalism och en fantastisk orkestrering: en mästerlig behandling av orkesterns klangfärger och ett fantasirikt sätt att använda instrumenten. Och många håller just Don Juan för den främsta av Richard Strauss tondikter. Bengt Arwén Orkesterbesättning: 3 flöjter vara 1 piccola 3 oboer varav 1 engelskt horn 2 klarinetter 3 fagotter varav 1 kontrafagott 4 horn 3 trumpeter 3 tromboner 1 tuba 1 puka 3 slagverkare 1 harpa stråkorkester 16 första violin, 14 andra violin, 12 altfioler, 10 celli, 8 kontrabasar 8

Wolfgang Amadeus Mozart Symfoni nr 35 D-dur Kv 385 "Haffner" När den välkände och Mozartfrälste borgmästaren Haffner i Salzburg skulle adlas 1782, beställde han ett verk av Mozart till ceremonin via Mozarts far Leopold. Symfoni nr 35 - Haffnersymfonin - blev det andra av två verk som Mozart kom att skriva för Haffnerfamiljen. Året innan hade Mozart flyttat, och kanske också flytt, från den förhatliga tjänsten hos ärkebiskopen i Salzburg, och han bodde nu i Wien som en fri konstnär. Här gav han lektioner, komponerade och deltog med liv och lust i det sociala livet. Överallt hade han med sig sitt notblock där han kunde skriva ner sina musikaliska tankar: Egentligen är de redan färdigkomponerade, jag har bara inte skrivit ner dem än. När Haffnerbeställningen kom hade just Mozarts opera Enleveringen i Seraljen haft premiär och gjort stor succé. Nu blev han mycket upptagen med allt som följde med detta, och han kände att tiden inte räckte till. Skrivandet drog ut på tiden och endast nio dagar före Haffners högtid skriver han till sin pappa: Det är inte så lite arbete jag nu har framför mig. Till söndag åtta dar måste jag ha arrangerat min opera för harmonimusik (blåsinstrument). Annars hinner någon annan före och kammar hem vinsten. Och dessutom skall jag skriva en ny symfoni! Hur skall det gå till?... Ja ja, jag får ta till nattimmarna, annars går det inte, och det får bli ett offer på käraste Fars altare. Pappa kan säkert räkna med att få någonting från mig varje postdag, och jag skall arbeta så snabbt jag kan och göra ett så gott arbete som brådskan medger. Men det var inte enbart succén och arbetet med Enleveringen som tog tid. Han skulle också flytta inför det stundande bröllopet och arbetet blev lidande. En vecka senare skriver han igen: Pappa spärrar upp ögonen när Pappa bara får symfonins första Allegro. Men jag kunde inte göra annat, för jag har helt plötsligt måst komponera en serenad, men bara för blåsare - annars hade Pappa också kunnat få användning för den. På onsdag den 31 skickar jag de två menuetterna och Andantet och sista satsen av symfonin. Om jag kan, skickar jag också med en marsch. Om inte, så kan Pappa bara ta marschen ur Haffnerserenaden (som Mozart skrivit tidigare), som knappast någon människa 9

Wolfgang Amadeus Mozart Symfoni nr 35 D-dur Kv 385 "Haffner" känner till. Jag har komponerat min nya symfoni i D-dur, eftersom Pappa tycker bäst om den tonarten. Men den 29 juli adlas Sigismund Haffner utan musik av Mozart, som några dagar senare återigen skriver till sin pappa: Pappa ser att viljan är god - men kan man inte, så kan man inte! Jag kan inte bara klottra ner ett antal noter. Därför kan jag inte skicka hela symfonin förrän nästa postdag. Den 4 augusti gifter sig Wolfgang med Konstanze. Han blir klar med symfonin och kan skicka över de sista delarna till Leopold, som blir mycket nöjd med resultatet. Kanske framfördes musiken i alla fall för Sigismund Haffner vid en senare fest. Tre månader senare skriver Mozart till sin pappa igen och ber att få tillbaka sitt verk, eftersom han vill framföra det på en konsert i Wien. Efter flera påstötningar kommer så verket tillbaka, och Mozart svarar något överraskad (eller är han ironisk?): Jag tackar hjärtligt för noterna som Pappa har skickat! - - - Den nya Haffnersymfonin var en stor överraskning för mig - jag kom inte ihåg en enda ton av den. Men nog måste den göra stor verkan. Mozart arbetade nu om sitt verk. Han lade till flöjter och klarinetter i första och sista satsen, tog bort marschen och den första menuetten och så hade den ursprungligt tänkta serenaden blivit en symfoni i fyra satser. Verket gjorde stor succé vid Wienkonserten, och inte minst kejsaren var mycket förtjust och lämnade 25 dukater till Mozart som tack. Den första satsen bjuder bl.a. på en kontrapunktisk flätning som är ett resultat av Mozarts nyfunna intresse för Bach och Händel. Arbetet med Enleveringen har också lämnat sina spår i sista satsen, där huvudmotivet har klara paralleller med Osmins aria Ha, wie will Ich triumphieren. De båda mellansatserna är lättare till karaktären. Andantet påminner med sin elegans om serenadursprunget, och menuetten har en energisk festkaraktär som en skön kontrast till den dansanta delen i satsen. Mozart skrev själv hur han ville att några satser skulle spelas: Det första Allegrot måste spelas mycket eldigt; sista satsen skall gå så snabbt som det är möjligt. 10

Wolfgang Amadeus Mozart Symfoni nr 35 D-dur Kv 385 "Haffner" Hela Haffnersymfonin andas tillfredsställelse och lycka. Mozart hade sluppit ärkebiskopen i Salzburg, hans opera hade gjort stor succé och han var lyckligt gift. Framtiden såg ljus ut för Wolfgang. Bengt Arwén Orkesterbesättning: 2 flöjter 2 oboer 2 klarinetter 2 fagotter 2 horn 2 trumpeter 1 puka stråkorkester 10 första violin, 8 andra violin, 6 altfioler, 4 celli, 4 kontrabasar 11

Johann Strauss d.y./ Joseph Strauss Valsernas stad I Wien borde valsen som modedans egentligen ha tappat sin popularitet redan vid tiden för Wienkongressen. Under femtio-sextio år hade man då sett hur praktiskt taget alla andra sällskapsdanser förvisats till historiens skräpkammare. När man under kongressen vid en festlig bal försökte sig på en menuett, var det enbart en greve, de la Garde-Chambonas, som behärskade denna dans och därmed slog åskådarna med häpnad! Ursprunget är mångskiftande och själva ordet walzen förekom första gången i en improvisationskomedi 1754. Det kunde också appliceras på en rad danser (i långsammare tretakt än den blivande Wiener-valsen) med såväl tyskt, österrikiskt som böhmiskt ursprung. Hos Mozart och andra kom de ibland att t ex kallas Tyska danser eller Ländler men vid användning i icke tyskspråkiga länder betecknades samma stycken ofta som valser. Valsen hade i Wien runt 1815 sedan länge också sina enormt populära danspalats. Apollo-salen kunde ta emot fyra tusen dansande och ytterligare ett tusen ätande eller biljardspelande personer. Lyxen var slösande och kungligheter blandades med borgarna. Sophiensaal var så djärvt konstruerad att polisen först förbjöd lokalens användning, då man var rädd att taket skulle ramla ner på de dansande. Odeon blev den verkliga kolossen, där tiotusen kunde inrymmas per kväll. Danslokalerna var så många att femtiotusen personer trängdes varje kväll i det danstokiga Wien, där var fjärde person tillbringade kvällen med att dansa vals! Så här kunde det dock inte fortgå hur länge som helst och åtskilliga konkurser kantade danspalatsens banor. Hur kunde då valsen bli så oerhört populär just i Wien? Själva dansen uppväckte ytterst blandade känslor, ungefär av samma slag som när rock n roll slog igenom tvåhundra år senare. Det skrevs inlagor om det medicinskt tveksamma i att i våldsam fart virvla runt timme efter timme. Ännu mer opposition väckte det moraliskt tveksamma i att mannen fick hålla om kvinnan och dessutom hålla upp en flik av den långa dansklänningen så att den inte skulle bli trampad på. Rapporter om okyska beteenden under dansens utövande i dunklare delar av salongerna gjorde förstås moralens väktare utom sig av vrede och oro. Det förbjudnas lockelser parades med flärd och lyx av 12

Johann Strauss d.y./ Joseph Strauss Valsernas stad oanade mått, där exotiskt inredda salonger, spännande maträtter och ett nytt umgängessätt mellan samhällsskikten möjligen var lika lockande som själva dansandet. Från 1830-talet får valsen en ny stark konkurrent, polkan, som från ett böhmiskt ursprung gör sitt segertåg genom Europa. De forna kompanjonerna Joseph Lanner och Johann Strauss hinner under 1840-talet knåpa ihop endast ett tjugotal polkor de tre Strauss-sönerna kommer så småningom upp i flera hundra. Lanner efterlämnar f.övr. drygt 200 opus, pappa Strauss ca 250, Joseph och Eduard Strauss ca 300 vardera men Johann Strauss d.y. ca 500. Tillsammans med sina bröder dominerade Johann Strauss d.y. andra hälften av 1800-talets underhållningsmusik och det lär väl knappast finnas någon som överträffat honom inom genren. Valsen lever förvisso vidare, skilda former av polka, romanser, galopper, kadriljer, mazurkor, marscher, potpurrier, en opera och 16 operetter återfinns i verkförteckningen. Om fadern fängslat genom rytmiska finesser, blev främst melodin sönernas kännetecken, därtill en förfinad instrumentation och en avsevärt utvecklad form. Verktitlarna anknöt till dagens stora händelser (Patti- Polka, op.134, 1863), till uppfinningar (Durch s Telephon, polka op. 439) och upptäckter (La gloire du Brésil, Marche triomphale, op. 63, 1871, Eduard S.). Strauss-sönerna fick mängder av beställningar och hedersbetygelser och var som vi skämtsamt brukar säga i var mans mun över hela västvärlden. Johann d.y. var inte främmande för musikåtervinning, vilket valsen Frühlingsstimmen är ett bevis för. Den uruppfördes i Hamburg 1883 med opustalet 410, men året därpå fick den också text och en virtuos sångstämma. (Omvänt är förhållandet med An der schönen, blauen Donau, som 1867 ursprungligen komponerades för manskör och orkester.) I danssalongerna återkom de bästa melodierna ur operetterna, t.ex. Auf det Jagd, en snabb polka ur operetten Cagliostri i Wien från 1875. Övriga nummer på dagens program är rena danskompositioner, där broder Joseph bjuder upp till en polka francaise, Di Libelle (1866), och en polka-mazurka, Heiterer Muth (1870). Dorfschwalben aus Österreich (1864) börjar med den för bröderna så 13

Johann Strauss d.y./ Joseph Strauss Valsernas stad typiska inledning, där de dansande spänt avvaktar dansens egentliga början. Efter denna introduktion följer så ett flöde av skilda valser, där övergångarna mellan dem tilldrar sig allas musikaliska uppmärksamhet, samt en avslutande coda. Denna form erhåller konsertvalsen redan 1819 i von Webers Aufforderung zum Tanz, men den passade i Strauss-sönernas utformning lika excellent i danssalongerna. Muntra polkor med diverse effekter avslutar programmet men det är nog inte tillrådligt att på ett dansprogram i en följd låta denna snabba dans få en sådan sammantagen volym! Orkesterbesättning: 2 flöjter 2 oboer 2 klarinetter 2 fagotter 4 horn 3 trumpeter 3 tromboner 1 tuba 1 puka 4 slagverkare 1 harpa stråkorkester 16 första violin, 14 andra violin, 12 altfioler, 10 celli, 8 kontrabasar Christer Eklund 14

Sveriges Radios Symfoniorkester Orkester VIOLIN I Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Ulf Forsberg Lars Stegenberg Christian Bergqvist Per Sporrong Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen VIOLIN II Per Sandklef Torsten Nilsson Per Öman Anders Nyman Eva Jonsson Bo Söderström Tomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell Veneta Zaharieva Blendulf Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén VIOLA Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Hans Åkesson Kristina Arvinder Elisabeth Arnberg Ranmo Tony Bauer Ann Christin Ward CELLO Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid KONTRABAS Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Maria Johansson Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Peter Lysell FLÖJT Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) OBOE Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén KLARINETT Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) VALTHORN Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny FAGOTT Henrik Blixt Fredrik Ekdal Maj Widding TRUMPET Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg TROMBON Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink BASTROMBON John Lingesjö TUBA Lennart Nord PUKA Tomas Nilsson Jan Huss (även slagverk) SLAGVERK Seppo Asikainen Mats Nilsson HARPA Lisa Viguier *Huvudansvarig för biinstrument 15

Kommande konserter November 2002 Lö 9/11 Matinéserien Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Richard Strauss: Don Juan Mozart: Symfoni nr 35 Haffner -Paus- Johann Strauss: Frühlingsstimmen Josef Strauss: Di Libelle Josef Strauss: Heiterer Mut in Josef Strauss: Dorfschalben aus Johann Strauss: Auf der Jagd Johann Strauss: Im Krapfenwald l Johann Strauss: Bauern-Polka Johann Strauss: Donner und Blitz Lördag 9 november kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 21/10 To 14/11 Torsdagsserien Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Marc-André Hamelin, piano Richard Strauss: Don Juan Rachmaninov: Rapsodi över ett tema av Paganini Brahms: Symfoni nr 4 Torsdag 14 november kl 18.00 Berwaldhallen Biljetter: 40-170:- fr 28/10 Fr 15/11 Evenemangsserien Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Marc-André Hamelin, piano Tveitt: ur Folketoner frao Hardanger Nr. 18 Høno, hunden, kjyræ og hesten Nr. 05 Stravkyrkjelåt Nr. 21 Seljeflyta yverstidlt fjellvatn Nr. 52 Graot og laott aot ain baot Nr. 46 Du Nr. 58 Bruradrammane Nr. 11 Hastverksbrudlaup Nr. 51 Krune-brure Nr. 60 Haring-Øl Rachmaninov: Rapsodi över ett tema av Paganini -Paus- Brahms: Symfoni nr 4 Fredag 15 november kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 28/10 Direktsänds i P2 Fr 22/11 Svensktoppen 40 år Sveriges Radios Symfoniorkester Radiokören Mats Rondin, dirigent En upp- och nedvänd kavalkad över ett fyrtioårigt kulturarv Fredag 22 november kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 4/11