Dagen efter Gibraltarbesöket så siktade vi in oss på bergsbyar och Ronda. Den första bergsbyn hette Casares och var en riktig mysig by. På husfasader har lokala konstnärer målat bymotiv på kakelplattor. Till och med så har vissa firmor talat om varifrån de kommer. Tavlorna är något mer bruna än vad verkligen visar. Man bländas ofta av allt det vita. Vitt är ju en praktisk färg när det gäller att minimera uppvärmningen av husväggarna.
Vi fortsatte norröver förbi ytterligare en stor bergsby vid namn Gaucin och 2 små byar, Benadalid och Atajate. När vi anlände till Ronda försökte vi förts få en parkering strax norr om den gamla staden. Här var det gata upp och gata ner med dubbelparkerade bilar. Backspeglarna var indragna och det såg helt hopplöst ut. Vi fick göra en stor loop ut på landsbygden och tillbaks till det torg vi upptäckt vid infarten. Denna keramikmålning satt på ett hus. Strax under mitten i målningens vänstra del kan man se den gamla tjurfäktningsarenan. Det sägs att denna arena är för en spansk tjurfäktare som Vasaloppet är för en svensk skidåkare. Man måste dit helt enkelt någon gång. Här fanns det en uteservering så det passade bra med en löksoppa och en kopp kaffe innan vi gav oss på den gamla fina staden. Det började med en uppförsbacke men sedan började de gamla fina byggnaderna dyka upp. Många byggnader hade fina balkonger med blomsterarrangemang.
Staden har gamla anor från 500 f Kr. Mellan den gamla och nya staden finns det en bro som är 220 år gammal. Här har tidigare funnits två äldre broar. Ravinen under bron är 120 meter djup. Jag satt och väntade på Karin på en stentrappa och då gick detta pojkgäng förbi mig. De tittade på min kamera, vände och kom tillbaks. Jag tänkte då på att i Spanien är det 48 % ungdomsarbetslöshet. Förutom att balkongerna var vackra med smidda räcken och blomsterarrangemang så var de ett måste för tomten. Tomten var oftast tvungen att använda sig av rep för att få en säker entré in i våningarna.
Mitt i Almenuécar så kommer här en ungdomsorkester marcherande strax för jul. Den var populär att beskåda liksom den lite ovanliga julgranen som stod på ett torg. Vi gjorde ett besök i den lilla trevliga orten Salobrena. Det var knöligt att ta sig upp på smala gator men väl uppe, högst upp låg den gamla borgen. Det var en skön utsikt och en mycket brant sluttning ner till slätten nedanför. Jag pratade lite med en kvinna vars man hade drattat på ändan i en trappa och sökte hjälp för omplåstring.
Bara 7 mils bilväg norr om kusten ligger det stora spanska skidparadiset Sierra Nevada. Orten har samma namn som bergkedjan som har Spaniens högsta fastlandsbergtopp, Mulhacén på 3483 meters höjd. En topp på Lancarote är något högre. Här var det inte så mycket snö på 2300-metersnivån men man hade förståss snökanoner i massor. Många jetsettare kantade gatorna och kafeborden och alla tycktes sitta och lapa sol. Det var som ett Åre i miniatyr och minst av människor tycktes det vara i backarna. Några liftar ledde upp till 3000-metersnivån där det kanske fanns fler åkare. Utförsåknings-VM gick här 1996 och et är förvånande att man klarade av det hela på en sådan liten skidort som den lilla byn Pradollano var. Vi letade lite efter en lämplig plats för vår lilla lunch. Det var mycket skidfolk på de flesta restaurangerna och kaféerna men till slut hittade vi ett trevligt ställe lite avsides men med en härlig utsikt mot skidbackarna. Restaurangen hade ju också det fina namnet Morgan, detsamma som mitt eget andranamn.
En av reseledarna Chatarine de Noirmont skakade loss sina axlar en stund in på det nya året. Nyårsfirandet på hotellet var en tillställning till långt in på småtimmarna, Vid 4-tiden lär de sista ha lämnat lokalerna. Vid 12-slaget så kunde man knappt känna igen en hel del av svenskarna men bakom ovanstående masker fanns paret Madsen från Hofors och omaskerande nedan var det paret Sibelius från Falkenberg. Den andre reseledaren Roberto Teodoro var lite stillsammare och gick omkring och pratade med oss alla.