Program 102. 2 Mosebok kap.11. + 12: 1-8. (Introd. 0:35) Vi har nu kommit till 2 Mosebok kapitel 11. där Mose förkunnar att de förstfödda i egypten skall dö, som den sista straffdom över egypten innan Israels barn befrias från träldomens "ok" Farao skulle efter allt som skett, att förstått hur ödesdigert det är att vara på kollisionskurs med Gud. Hur mäktig man än känner sig själv i utgångspunkten, och hur ovillig man än är att böja sig för Herren, hebreernas Gud - så är det inte Gud som går under, när när vi inte vill ödmjuka oss under Gud. - Men det är vi som går under. Gud har visat stort tålamod och vilja att förlåta, men nu har stunden kommit, då Han måste göra det klart för Farao, att det är tid för Israels barn att lämna Egypten. 2 Mos. 11:1-3. "Därefter sade Herren till Mose: Ännu en plåga skall jag låta komma över Farao och över egypten. Sedan skall han släppa er härifrån. Ja, han skall till och med driva er ut härifrån, när han släpper er. Så tala nu till folket, och säg att var och en av dem, man såväl som kvinna, skall begära av sin nästa dyrbarheter av silver och guld. Och Herren lät folket finna nåd för egyptiernas ögon. Ja, mannen Mose hade stort anseende i egyptens land, både hos Faraos tjänare och hos folket." Israels barn hade under många, många år tjänstgjort som slavar och hade aldrig mottagit någon betalning för sitt arbete. Nu skulle dom få betalt. Och dom skulle bokstavligen gå till sina grannar och be om dessa "gåvor" Och Herren skulle låta folket finna nåd, så att egyptierna mer än villigt skulle ge dom deras rättfärdiga lön. TIME: 3:10. 4-10. Läs direkt från den svenska bibeln. (sid. 67) Time: 4:50.
Kapitel tio avslutades med att Farao, mycket irriterad säjer till Mose: ta dig till vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte - ty på den dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö. Och Mose svarar: Du har talat rätt. jag skall inte mer komma inför ditt ansikte. (Underförstått: inte därför att jag är rädd, med därför att Gud har bestämt det. Din tid är ni förbi Farao.) Hos profeten (Jer.46:17) läser vi följande uttalande: "Ja, man ropar där: Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid." Faraos förhärdelse har nått den punkt, där Mose inte behöver räkna med honom längre. Han behöver inte mera stå inför Faraos ansikte - behöver inte möta honom personligen. För Faraos makt är inte längre verkligen så stor. Mose kan träda in till Faraos hov och tala. Han kan ge budskapet till Faraos tjänare. Det är inte så viktigt att möta Farao personligt - den tiden då han var viktig är över. Och när Mose i vredesmod lämnar faraos hus, kan du lita på att Faraos tjänare vidarebefodrade budskapet. Farao fick höra det, även om han inte längre personligen, fick det av Mose och Aron Time: 6:50. Musik: "majesty" ca: 0:25. Time: 7:15. Och därmed har vi kommit till 2 Moseboks tolvte kapitel. Där Påskhögtiden instiftas, och Påskfirandets form blir given. Detta är församlingens födelseldag. För det är i samband med att Påska-Lammet blir slaktat, som Israel börjar omtalas som - församling. Helt sedan kapitel fem i andra Mosebok, har vi sett hur den egyptiske konungen Farao vägrat att lyssna till Gud. Men här i kapitel 12, skall det uppenbaras för oss hur förgäves det är, när människan försöker trotsa Gud. - För när det hårda och obotfärdiga hjärtat konfronteras med Gud, så finns det bara två möjligheter: Att böja sig, eller att krossas. Låt bara människan inbilla sig att vara något, omge sig med all den yttra glans och härlighet, som om han var sin egen herre. - FÅFÄNGLIGA MÄNNISKA, HUR LITET DU KÄNNER DITT HJÄRTAS VÄSEN OCH DIN SANNA STÄLLNING. Farao skall snart få se vad hans makt är värd, när Guds dom över synden verkställs. Israel har i över 400 år, varit i träldom i Egypten, där den ena tunga bördan efter den andra blivit lagt på dem. Lidande, trötthet, hopplöshet - för det var inget hopp längre, om att dom skulle kunna befria sig själva. Och det är ju just den bilden som Nya Testamentet tecknar av syndaren, utan förlåtelse.
Time: 9:25. I första korinterbrevet 5:7, säjer Paulus: "..vårt påskalamm är slaktat, nämligen Kristus." Kapitel 12, är den absoluta höjdpunkten i 2 Mosebok. Kapitel 1 t.o.m. 11, talas om Moses, befriaren. Kapitel 12-14 talar om Israels förlossning från träldomen. 2 Mos.12:1-2. "Och Herren talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade: Denna månad skall hos er vara den främsta månaden, den skall hos er vara den första av årets månader." Och Herren talade till Mose och Aron, i egyptens land... Det börjar alltid där. Med Guds kallelse. GUD TALAR! Som Skriften säjer i (Rom.3:10-11) "Det finnes ingen som är rättfärdig, icke en enda. Det finnes ingen som är förståndig, det finnes ingen som söker Gud." Det är inte människan som söker Gud. Men det är Gud som söker människan. Och det är inte när Israels barn har kommit sig ut från Egypten - som Gud talar till dem. (Rom.5:8) "Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss, då vi ännu var syndare." Blodet, som Jesus utgöt då han dog för oss på korset har betalat vår syndaskuld, utstått syndens straff för oss. Den Helige Andes kraft uppenbarar det för våra hjärtan, så att det bär frukt. - i Profeten Sakarja (4:6) säjer Herren: "Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min ande, säger Herren Sebaot." I dom första verserna i 2.Mos.kapitel 12, tilltalas Israel för första gången, som menighet. Det är en nations födelse och en församlings födelse, vi här möter. När Israel kom till Egypten, kom dom som en familj. När dom förs ut ur egypten är det som en nation, och som en menighet. I romarbrevets femte kapitel läste vi att, JESUS dog för oss då vi ännu var syndare... Och Gud talade till Mose och Aron, medan dom var i träldom i landet egypten... JA, Gud möter oss där vi är. I Lukasevangeliets 15 kapitel, berättar Bibeln om en ung man som krävde av sin Far att få ut sin arv, och så reste han långt bort till en främmande land. Och där förslösade han hela Fars-arven med ett liv i utsvävningar. och slutade som svin-vaktare. Han hade sjunkit djupt Inte ens det som svinen åt, fick han lov att äta. Och så står det om honom: Då kom han till besinning. I en annan översättning står det: Då kom han till sig själv, och sade: Hur många daglönare hos min far har inte bröd i överflöd, men här är jag nära att dö av hunger... Då kom han till sig själv! Dvs, den som är syndens träl, han är inte sig själv längre - även om han inbillar sig det.
Time: 13:55. Profeten Jesaja, förkunnar i (Jes.53:6) "Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra sin egen väg..." Och så möter Gud människan, just där hon är. Gud talade till Mose och Aron i Egyptens land. Och vi ser av vers två, att här börjar en ny tidsräkning för Israel. Efter uttåget ur egypten så skall denna månad vara den första månaden i året. Det är en helt ny tid, som nu börjar. Detta skall hos er vara den första av årets månader. Det Gud gör genom sitt LAMM, är det första i det nya livet. Och det som inte börjar där, är inte liv, men religion! Time: 15:05. Musik: "Majesty" ca: 0:25. Time: 15:30. ============================================================== 2.Mos.12: 3-4. "Tala till Israels hela menighet och säg: På tionde dagen i denna månad skall var husfader ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. Men om hushållet är för litet till ett lamm, så skall husfadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans, efter personernas antal. För varje lamm skall ni beräkna ett visst antal, i mån av vad var och en äter." Här är det två saker vi speciellt lägger märke till. 1. Blodet 2. Familjen. Israel skall bli en nation. Gud skall förlossa dom, men han vill göra det genom familjerna, och genom den enskilda i familjen. Och dessa verser säjer ingenting, om Lammet var för litet. -- Nej, Lammet är nog. För varje lamm skulle man beräkna ett visst antal, i mån av vad var och en äter... GUD gav hela lammet. Men människan får inte mer än hon tillägnar sig. Gud ger lammet, men det är människans ansvar att äta. Och vi skall se mera på det, när vi kommer till kap.16 här i Andra Mosebok. Gud presenterar sitt rådslut till frälsning, genom vilket han skall frälsa, rädda den enskilda människan. Ingen blir frälst därför att han tillhör en nation, eller en familj. Varje enskild måste tillägna sig lammet. Och när uppbrottets stund kom, var man tvungen att göra sällskap med hela menigheten - lämna egyptens köttgrytor bak sig, och utvandra i tro. Befrielsen blev given av Gud genom Lammet. Men människan måste själv gå, och sörja för att få burit med sig, dom som ännu inte kunde gå. Och nu kommer vi till den fruktansvärda natten i egypten. Farao och hans folk ville inte böja sig för Gud, och måste nu ta konsekvensen av sitt val - så som varje människa till sist skall möta den konsekvens som följer, när man förkastar eller föraktar
Guds vilja. Time: 18:30. Israels barn blev skonade från dom tre sista plågorna, och dom undslapp domen som gick över egypten. Men dom var ännu inte förlossade, befriade. Men nu, skall dom förlossas och dom skall få erfara och se något, - som skall uppenbara att dom skall LITA på BLODET. 5-6. "Ett felfritt årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut. Av fåren eller av getterna skall ni ta det. Och ni skall förvara det intill fjortonde dagen i denna månad. Då skall man - Israels hela församlade menighet - slakta det vid afton-tiden." Ett felfritt lamm. I vers 3 såg vi att lammet skulle utväljas den tionde dagen i månaden - och här i vers 6 ser vi att det skulle förvaras till den fjortonde dagen. Dvs, man skulle gömma lammet hemma hos sig i fyra dagar. Lammet skulle förenas med familjen. Bli en del av familjen. Det smärtade att skiljas från lammet som under 4 dagar varit en del av familjen. Var familj hade sitt lamm. Denna natt blev alltså tusentals lamm slaktade. Som det stog i vers 6, så skulle hela Israels barns samlade menighet, slakta det vid aftontiden - eller: mellan de två aftonstuderna, som det ståri Norsk Bibel.1988. - vilket är ett poäng i den hebreiska grundtexten. Mellan de två aftonstunder. Dvs, från den 9 til den 12 timmen Alltså mellan Kl.15,00 och 18,00. Och här skall vi ta tid att läsa från MATTEUS 27:46-50. "OCH VID DEN NIONDE TIMMEN ROPADE JESUS MED HöG RöST OCH SADE: Eli, Eli, lemà sabaktàni - DET BETYDER: MIN GUD, MIN GUD, VARFöR HAR DU övergivit MIG. Då några av de kringstående hörde detta, sade de: Han kallar på Elias. Genast skyndade en av dem fram, tog en svamp, fyllde den med surt vin, satte den på ett spö och gav honom att dricka. Men de andra sade: Vänta, låt oss se, om Elias kommer och hjälper honon. Och Jesus ropade åter med hög röst och gav upp andan." Så dog Jesus - mellan de två aftonstunder. den tid som var fastsatt att Påska-Lammet skulle slaktas. Fariseerna, de skriftlärda, och judarnas höga Råd, trodde att det var dom som styrde händelserna - Men det gick som Han ville - Han som sitter på Tronen. Här i kapitel 12 i Andra Mosebok instiftas Påskhögtiden, som skall peka fram emot Messias,Jesus Guds Lamm, som skall komma. 7. "Och man skall ta av blodet och stryka på båda dörr-posterna och på det övre dörrträet i i husen där man äter det." Blodet skulle strykas på båda dörrposterna och på övre dörrträet. Men inte på tröskeln. För att ingen skulle trampa på LAMMETS BLOD. Dvs, ringakta det.
Time: 23:05. Man skulle inte ringakta blodet. Och inte var likgiltig, så man säjer: "Herre Gud" eller "Jösses" Man skall inte ta Guds namn i sin mun - utan att tänka på det I Hebreerbrevets 10 kapitel, verserna 28-31, säjer Gud: "Den som bryter Mose lag måste utan förbarmande straffas med döden, efter två eller tre vittnens utsago. Hur mycket strängare straff tror ni inte då, att den förtjänar som trampar Guds Son under sina fötter, som räknar förbundets blod som orent - det blod genom vilket han har blivit helgad - och som smädar Guds nådige Ande! Ty vi känner honom som sade: Min är hämnden, jag skall vedergälla det. Och vidare: Herren skall döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer." Dörrarna skulle bestrykas med blod, på båda dörrposterna och på det övre dörrträet - men inte på tröskeln! Hela familjen är samlad. Dom allra yngsta vet inte vad som sker. Men alla samlade har något gemensamt. Både dom som nu är trygga och jublande glada, för dom har blodet som sitt skydd. Andra är mera bävande, undrar hur det skall gå. Andra åter är helt enkelt rädda - men alla har följt Guds order, och strukit blod på båda dörrposterna och det övre dörrträet. Därmed är dom alla, med alla sina olika känslor, lika på denna punkt: Dom skall inte drabbas av mordängeln som skall gå genom hela egyptens land, denna natt. För det var inte deras känslor som rädade dom. Men det var blodet - och att dom hade gjort med blodet, så som Gud sade. Det hade ju inte hjälpt om dom trott aldrig så strakt på detta, men inte strykit blod på dörrposter och dörrträ. Guds erbjudande, kräver människans svar. Och då handlar det inte om att man går omkring och håller det för sant, rent teoretiskt - men om man inrättat sitt liv efter det. Och den som gör det - han är räddad! 8. "Och man skall äta köttet samma natt. Det skall vara stekt på eld, och man skall äta det med osyrat bröd tillsammans med bittra örter." Vi måste ha klart för oss att varje instruktion i samband med denna högtid,hade en bestämd mening, och sitt bestämda budskap Det ena är att hela familjen i alla åldrar var församlade tillsammans. Och det jag säjer nu kommer nog att väcka protester hos en del. Men i våra församlingar idag, är vi så organiserade och strukturerade, att vi sätter barnen i ett rum - ungdomarna i ett annat, och dom äldre i ännu ett rum. Vi gör oss däremed ofta skyldiga till att splittra familjerna och generationerna. Vi får också veta i vers 8, att köttet skall ätas stekt på eld Elden talar om dom. Synden måste dömas. Och där synden blir dömd blir det också en omvändelse - från synden och till GUD. Time: 27:20.
det skulle ätas samma natt. Dvs, när Gud visar dig något, så inte uppskjut uppgjöret. Inte ens till i morgon. Osyrat bröd - (surdegen eller jästen) är en bild på syndens ödeläggande makt. Och det osurade brödet skall förkunna för oss att det det inte är någon användning för denna världens kraft, när det gäller den frihet Gud skall skänka oss. Israels barn visste mycket väl, att det inte var vanligt att laga bröd på det sättet - Osyrat - Inte var det vanligt och inte heller ville det smaka så gott - Men det viktigaste var inte hur människan upplevde smaken, om den behagade - men det viktiga var, det osyrade brödet skulle förkunna: DIN TID ÄR BEGRÄNSAD! Du gör inte som du vill med din tid, om du har tänkt dig till Löfteslandet! Israels barn hade inte tid nu. Men brödet måste bakas utan att syras. Det hastade! Och dom bittra örterna, skulle påminna Israels barn om det lidande och den nöd, som dom hadde under den bittra träldomen. Och det var för att förhindra, att dom skulle få en falsk minnesbild av träldomstiden. När Gud hade befriat dom kunde det ju hända att, dom glömde vilken fruktansvärd nöd som hade levt under, Och kanske bara minnas egyptens kjöttgrytor och så längta tillbaka till det gamla livet som träl. Dvs, bara minnas syndens njutning, och glömma syndens fruktansvärda konsekvens. De bittra örterna skulle också vara en bild, som tala om att ångra sin synd. Syndens ånger! Och även - förkunna för Israels barn, att den väg dom skall vandra, bort från träldomen, genom öknen och in till Kanaans land - vill bjuda på både ett och annat som inte precis är till behag för vårt kött, vår gamla natur. Och med det säjer vi tack för denna gång. Herren vare med dig. Må hans välsignelse vila över dig - GUD är god! T i m e: 29:45.