Norra Borstahusen delområde 2

UV RAPPORT 2013:107 ARKEOLOGISK UTREDNING STEG 2, 2012 Norra Borstahusen delområde 2 Skåne, Landskrona stad och socken, Borstahusen 1:1 fornlämning 29 och 30 Kennet Stark

UV RAPPORT 2013:107 ARKEOLOGISK UTREDNING STEG 2, 2012 Norra Borstahusen delområde 2 Skåne, Landskrona stad och socken, Borstahusen 1:1 fornlämning 29 och 30 Dnr 3.1.1-01498-2012 Kennet Stark

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Syd) Odlarevägen 5 226 60 Lund Tel.: 010-480 82 30 Fax: 010-480 82 67 e-post: uvsyd@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se 2013 Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2013:107 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Bildredigering Henrik Pihl Layout Henrik Pihl Omslag Schaktning i snö vid Örehög inom Område E. Foto: Kennet Stark, Riksantikvarieämbetet UV Syd. Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2013

Innehåll Sammanfattning 5 Allmän bakgrund 5 Naturgeografiska förutsättningar 7 Aktuell fornlämningssituation och tidigare utförda undersökningar i området 7 Antikvariska/arkeologiska förutsättningar och bevarandeintressen 10 Skälen till och målen med undersökningen 13 Metod och genomförande 13 Resultat 14 Område E 14 Område F 16 Område G 16 Område J (tilläggsområde) 18 Utvärdering och åtgärdsförslag 18 Referenser 20 Administrativa uppgifter 22 Bilaga. Anläggningstabell 23

Viken Åstorp Klippan Hittarp Ödåkra Helsingborg Bjuv Billesholm Ljungbyhed Rydebäck Ven Svalöv Landskrona Häljarp Saxån Eslöv Lundåkrabukten Kävlinge Löddeköpinge Lödde å Bjärred Lund S Sandby Lommabukten Lomma Dalby Staffanstorp Malmö Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Översiktskartan, Skåne län. Skala 1:300 000. 4 Norra Borstahusen delområde 2

Sammanfattning Landskrona kommun planerar utbyggnad av bostäder i ett område norr om Borstahusen. Riksantikvarieämbetet UV Syd har genomfört en arkeologisk utredning steg 2 inom delar av detta område. Ytorna omfattade sammanlagt ca 100 000 kvadratmeter, fördelade på fyra delområden (betecknade E, F, G och J (tilläggsområde). Två registrerade fornlämningar berördes: en stenåldersboplats och en gravhög. Ytterligare arkeologiska indikationer, rörande gravhögar och boplatslägen, hade noterats vid den föregående arkeologiska utredningen steg 1 (Knarrström 2011). Sammanlagt drogs 26 sökschakt med en sammanlagd längd på drygt 700 löpmeter/1000 m². Ett 20-tal arkeologiska objekt dokumenterades, varav vissa motsvarar utbredningen av komplexa kulturlager. Områdena H och I inom golfbanan undantogs från utredningen varför dessa kvarstår att utreda. Fortsatta antikvariska åtgärder förordas inom område E, inom den nordvästra delen av område G samt inom den södra delen av område J. Område F kan inte anses aktuellt för fortsatt antikvarisk bevakning. Allmän bakgrund Landskrona kommun planerar bostadsutbyggnad inom ett område betecknat Norra Borstahusen (fig. 1 och 2). En arkeologisk utredning steg 1 genomfördes i mars 2011, varvid områden med arkeologisk potential pekades ut (Knarrström 2011). Kommunen begärde en arkeologisk utredning steg 2 av de delar som ligger norr och väster om Erikstorpsvägen (delområde 1) vilken utfördes under våren 2012. Undersökningen planerades för fem områden, men ett av dem, område A, utgick på kommunens begäran innan fältarbetena sattes igång och kom därför att omfatta område B E. Därefter begärde kommunen även en arkeologisk utredning steg 2 (denna rapport) av områden som ligger i utbyggnadsområdets södra och östra delar (delområde 2) vilket omfattade område F I och västra delen av område E som inte utreddes klart under våren 2012 samt ett tilläggsområde (område J) i norra delen mellan område B och C inom RAÄ 30. Innan Norra Borstahusen delområde 2 5

Erikstorpsvägen Borstahusen Registrerade fornlämningar, punkt Registrerade fornlämningar, yta Utredningsområde Landskrona Figur 2. Aktuella utredningsområden med fornlämningar markerade på utsnitt ur Fastighetskartan. Skala 1:10 000. 6 Norra Borstahusen delområde 2

utredningen påbörjades undantogs område H och I inom golfbanan på grund av intressekonflikter och oklara exploateringsplaner. I samråd med representanter för kommunens Teknik- och stadsbyggnadskontor genomfördes inför undersökningsplanen en besiktning, varvid lämpliga delar för AU2 ringades in. De återstående fyra områdena (F, G, västra delen av E och tilläggsområdet J) berörde två registrerade fornlämningar samt områden som vid den arkeologiska utredningen steg 1 bedömdes ha arkeologisk potential. De fyra områdena omfattade drygt 100 000 kvadratmeter. Den arkeologiska utredningen steg 2 genomfördes i vinterns första snö i början av december 2012. Ansvarig för denna liksom för rapporten var Kennet Stark. Naturgeografiska förutsättningar Det för den arkeologiska utredningen steg 2 berörda området omfattar ett trädgårdsområde vid lägerskolan, delar av Ulkavallens fotbollsplaner samt gräsytor tillhörande campingstugeområdet väster om Erikstorps gård. I väster ligger stranden (med 100 meters strandskydd). Norr om utredningsområdet breder en badplats, en konferensanläggning samt en omfattande golfbana ut sig. Söder om området ligger orten Borstahusen och i öster breder åkrar ut sig. Området genomkorsas av Säbybäcken, som löper i östvästlig riktning ut mot havet. Markerna är relativt flacka, utöver en generellt svag lutning mot havet, från 5 6 meters höjdkurvan (Knarrström 2011). Säbybäcken skär ner någon meter i botten av en allmänt grund sänka, dock ställvis med mer dramatisk skärning. Enligt jordartskartan täcker de fem områdena varierande material: sand och grus i väster, morän och moränlera i öster, norr om Säbybäcken organiska jordarter och i östra änden av densamma fyllnadsmassor. 1934 års kartering av markernas fosfathalter indikerar inga förhöjda halter. Område E utgörs dels av gräsmattor och trädgårdsarrangemang bakom en lägerskola, dels ett risigt och skogsbevuxet område som kringgärdas av en motionsslinga. Område G omfattar gräsmattor och ett mer risigt stråk bevuxet med högt gräs. Område J (tilläggsområdet i norr inom RAÄ 30) omfattar gräsmattor i anslutning till campingstugorna vilka ligger på en äldre strandvall blott 100 m från stranden. Aktuell fornlämningssituation och tidigare utförda undersökningar i området Väster om lägerskolan norr om Campingvägen är en gravhög utprickad, Landskrona RAÄ 29, även känd som Örehög. Fornlämningen beskrivs i samband med inventeringen på 1980-talet som resterna av en gravhög, cirka 20 meter i diameter och 0,5 meter hög. I dess norra del finns en kulle, cirka 10 7 meter i öst västlig riktning och 0,7 meter hög, som innehåller tegel Norra Borstahusen delområde 2 7

8 Norra Borstahusen delområde 2 och arrangerade stenar samt är beväxt av trädgårdsbuskar. Enligt uppgifter ska här legat en väderkvarn vilket även är markerad på Skånska rekognosceringskartan och den sistnämnda kullen vara resterna av denna. Vid 2012 års utredningsgrävningar undersöktes den påstådda gravhögen varvid det kunde konstateras att även den flacka förhöjningen består av ett ca 0,5 meter tjockt lager av rivningsmassor med tegel av äldre typ, överlagrad av en ca 5 m stor oktagonal grillplatta byggd av lagda tegelstenar med ett 1 m stort hål i mitten. Konstruktionen har sannolikt tillhört sekelskiftesvillan som legat på tomten fram till 1970-talet. De äldre rasmassorna bör höra samman med väderkvarnen som legat på platsen. I ett utredningsschakt omedelbart söder om tegelkullen påträffades en smal stenmur som kan utgöra rester av en syllstensrad tillhörande en byggnad invid väderkvarnen. Under rasmassorna påträffades dock kulturlager med rikligt av svallade flintavslag vilket avses av undersökas vid den nu aktuella förundersökningen. Uppåt svängen av Erikstorpsvägen, är det ungefärliga läget för en boplats inprickat (Landskrona RAÄ 49). Vid grävningen inför avloppsledningar år 1928 gjordes flera fynd: flintor (bland annat en yxa), horn, trä och stenar. Lagret med fynd ska ha vilat på ett gruslager som var överlagrat av mossjord. Platsen ska vara söder om Erikstorp och öster om gårdsvägen. Läget som prickades in var i en sydsluttning av sank ängsmark, inte långt från Säbybäcken, där jordarterna anges som organiska. Det aktuella området har tidigare berörts av en arkeologisk utredning steg 1, som innebar en genomgång av fornminnesregistret, undersökningsregister, relevant kartmaterial och litteratur om området, besiktning av området, inklusive ytinventering samt identifiering av topografisk gynnsamma lägen för under mark dolda lämningar, fotodokumentation och GIS-analyser (Knarrström 2011). En arkeologisk utredning steg 2 har nyligen genomförts av markerna öster om Lill-Olas väg samt på ömse sidor av Säbybäckens västa del (fig. 3). Härvid påträffades läget för en kungsgård (Landskrona RAÄ 60) I ett par djupschakt nära bäcken lokaliserades torviga lagerbildningar med begränsat inslag av slagen flinta och bevarat trä. Djupschakten kunde emellertid av praktiska skäl inte genomföras helt tillfredsställande, men resultaten bör ses som en indikation på bevaringsförhållanden. I närområdet i stort har ett antal undersökningar genomförts. Uppe på Hildeshögs backar genomfördes år 2010 en arkeologisk utredning (Becker 2010). Här påträffades boplatslämningar samt resterna av en gravhög. Vid den fortsatta planeringen av golfbanan anpassades de fortsatta markingreppen till resultaten, varför fortsatta arkeologiska undersökningar kunde undvikas. Längre åt nord/nordost har sträckningen av Västkustbanan berört flera boplatser på sydsidan av Glumslövs backar (Härslöv RAÄ 142, 143 och 144; Strömberg & Thörn 2000). Förstnämnda rubriceras som en boplats från yngre bronsålder, vilket faller väl in med gravhögslandskapet, men vid tillfället påträffades i själva verket vissa inslag från neolitikum och järnåldern (Aspeborg 1998). Kanske är det mest anmärkningsvärda ändå, att här hittades flintföremål från den senpaleolitiska Hamburgkulturen, varför fyndlo-

A B J C D Erikstorpsvägen E I H F G Utredning våren 2012 Utredning hösten 2012 Ej utrett område Borstahusen Figur 3. Tidigare utredda områden, ej utredda områden och de aktuella arkeologiska utredningsområdena markerade på utsnitt ur Fastighetskartan. Norra Borstahusen delområde 2 9

kalen hör till de med äldst datering i Skåne (Andersson & Knarrström 1999). De två andra boplatserna hade kronologisk tyngdpunkt i senneolitikum och äldre bronsålder, men åter (Strömberg & Thörn Pihl 2000) konstaterades flera inslag från äldre och yngre järnålder samt tidigneolitikum. Inom delar av åkrarna väster om Hälsingborgsvägen har olika arkeologiska utredningar steg 2 genomförts (Aspeborg 2004; Hellerström 2005; Jacobsson 2007). Likaså norr, väster och söder om den så kallade Duvkolonin har lägen av förmodad arkeologisk potential utretts (Kriig 1994). Resultaten har varit starkt begränsade (bortodling) och några fortsatta antikvariska åtgärder förordades inte. Utmed väg 1156 norr om Säbyholm påträffades ett område med 23 stycken så kallade kokgropar och en grav (Säby RAÄ 29; Martens 1999). Vid tidigare undersökningar hade man noterat ytterligare tre förmodade brandgravar. Lämningarna daterades till yngre bronsålder. Sydost och söder om planområdet har få arkeologiska undersökningar ägt rum, utöver ett antal arkeologiska resultat från undersökningar inom den gamla stadsgränsen (Landskrona RAÄ 12). Antikvariska/arkeologiska förutsättningar och bevarandeintressen Delar av Område E undersöktes våren 2012, varvid den östra halvan kunde avföras från vidare åtgärder. Den västra delen undersöktes hösten 2012 varvid kulturlager med rikligt med svallade flintavslag påträffades samt kunde visa att den påstådda gravhögen (RAÄ 29) består av rivningsmassor, huvudsakligen tegel, såväl i den flacka välvningen i gräsmattan som i den mer markanta limpformade hög som ligger i välvningens mitt och som sannolikt hör samman med väderkvarnen som legat på platsen enligt Skånska rekognosceringskartan (fig. 4). Platsen framstår som en komplex kvarnmiljö med såväl vattenkvarn som väderkvarn med ett flertal tillhörande byggnader. Kulturlagren påträffades på 0,5-1,0 meters djup, cirka 5 m ö.h. och innehöll stora mängder svallade flintavslag av mesolitisk karaktär. Inga daterande artefakter påträffades. Det topografiska läget indikerar att lagren avsatts på strandvallen alldeles invid Säbyåns utlopp. Med ledning av den 5-metersnivåkurva, som sträcker sig längs med bäcken ett stycke inåt land, kan man ana en lagunliknande havsarm, som en gång har danat landskapsbilden. Kombinationen av skyddade lägen och en förmodligen ypperlig biotop där färskvatten möter saltvatten bör ha attraherat bosättningar, under inte minst stenåldern. Direkt väster om RAÄ 29 löper en cirka 6 meter bred, 2,5 meter djup och över 100 meter lång nedgrävning. Dess säregna, tydligt vinklade sträckning är utritad på Häradskartan från 1910 15 och enligt skånska rekognosceringskartan från 1815 finns två utlopp utritade från en kvarndamm till havet, vilket visar att nedgrävningen anlagts för att reglera vattenmängden i kvarndammen eller t.o.m. för att dränera bort vattnet i samband med att kvarnverksamheten avvecklades och marken skulle användas på annat sätt. Nedgrävningen förefaller vara anlagd vid sekelskiftet 1700 1800 då den inte 10 Norra Borstahusen delområde 2

J E Säbybäcken F G Borstahusen Utredningsområde Figur 4. Utsnitt ur Skånska Rekognosceringskartan som visar de båda utloppen från kvarndammen och intilliggande bebyggelse cirka år 1800. Norra Borstahusen delområde 2 11

finns utritad på 1787 års karta, men väl på skånska rekognosceringskartan från 1815. Längre åt nordväst, i det snåriga och med höga träd bevuxna området med motionsslingor, finns ytterligare ett höjdläge vilken i utredningen steg 1 bedömdes kunna vara ytterligare gravhög. Skånska rekognosceringskartan visar dock att det mellan de båda utloppen från kvarndammen legat ett flertal byggnader just här, vilket sannolikt är förklaringen på denna lämning. Terrängen är dock synnerligen svårbedömd, på grund av vegetationen och denna del av området kommer inte att exploateras, utan ligga kvar som rekreation- och grönområde. Område G (Ulkavallen) utgörs idag av fotbollsplaner och tillfälliga campingytor men var tidigare Thulinfältets start- och landningsbanor. Troligtvis påträffades lämningar efter flygfältet i samband med utredningsgrävningen då det längs områdets västsida påträffades en lång rad av kvadratiska nedgrävningar, ca 0,5 m stora med 2 meters mellanrum och har sannolikt utgjort fundament för ett rejält staket längs flygplatsen ut mot vägen på denna sida. I områdets östra del består marken av moränleror och inga tecken på lämningar påträffades där vid utredningen. I områdets västra del utmed randen av Säbyåns lilla dalgång där golfbanan breder ut sig och där jordarten består av sand och morän påträffades boplatslämningar i form av härdar, gropar och stolphål. I anslutning till boplatslämningarna tillvaratogs slagen flinta, bl.a. en skrapa avsedd för skaftning. I en av groparna påträffades keramik från bronsåldern av en sådan typ som man kan förvänta sig finna i gravar, varför det är möjligt att vissa lämningar är gravar från bronsålder. Område J (tilläggsområdet i norr inom RAÄ 30) utgörs av ett mindre gräsbevuxet område på endast 1500 kvm mellan campinstugorna och ett tidigare utredningsområde i söder (Knarrström 2012). Platsen ligger på en äldre strandvall blott 100 m från stranden där det vid utredningen hösten 2012 på nivåer över 5 m.ö.h. påträffades en kokgrop med obränt hästben, stolphål samt kulturlager under ett kolluvie i den flacka västsluttningen mot havet. Längre norrut var marken kraftigt störd av olika moderna nedgrävningar och kraftiga plogspår djupt ner i undergrunden. Resultatet sammanfaller sålunda väl med den tidigare utförda undersökningen norr om tilläggsområdet Inom de nu planerade undersökningsområdena framstår sten- och bronsåldersboplatser som objekt av hög arkeologisk potential. Att området generellt är så pass ianspråktaget av pågående verksamheter gör naturligtvis förhållandena svåra att bedöma. Men, man kan säga att oavsett vilket så är den kustnära belägenheten tankeväckande: här ges möjligheter att undersöka arkeologiska lokaler i anslutning till en öppen kuststräcka, med allt vad det innebär för frågor om exempelvis paleoekologi, siktlinjer, hydrologi, kommunikationer, näringsfång, säsongsutnyttjanden med mera. De mesolitiska indikationerna är knappast oväntade, med ledning av det kustgeografiska läget, topografin, jordarter, tidigare påträffade lämningar samt de föremål som iakttagits vid fältbesiktningar. Detta slags kustnära läge är i Skåne känt från bland annat Skateholm och Årup (Andersson m fl 2004: 12 Norra Borstahusen delområde 2

71ff ). Den mest framstående jämförbara lokalen är utan tvekan Tågerup, som i likhet med de två förstnämnda hade en mer indragen position i en motsvarande havsvik eller lagunbildning (Karsten & Knarrström 2003). En likaledes havsexponerad, om än betydligt mindre lokal är den helt tillfälliga jaktstation, som påträffats vid Saxåns mynning i Öresund (Knarrström & Olsson 2002). De senpaleolitiska fynden på Glumslövs backar bör hållas i åtanke (Andersson & Knarrström 1999). Utan att gå resultaten i förväg, framstår den mesolitiska Säbybäcksviken som av hög potential, med relativt rikligt med flintavslag, ett ovanligt bergartsavslag samt uppgifter om goda bevaringsförhållanden i torvlager. Tågerupslokalen illustrerar det faktum att senmesolitiska lokaler ofta sammanfaller med läget tidigneolitiska lämningar (Andersson & Knarrström 1998; Karsten & Knarrström 1998). De lätta, sandiga jordarna i väster och norr är vad som gärna förknippas med preferenser för de neolitiska bosättarna. Kustnära lägen är alls inte främmande under någon av de breda perioderna av neolitikum (Andersson 2003). Skälen till och målen med undersökningen Landskronas kommuns planläggning inför utbyggnaden inom området Norra Borstahusen berör dels sedan tidigare kända fornlämningar, dels områden med arkeologisk potential. De här aktuella delområdena har definierats i samråd med kommunens representanter. Kommunekolog Olle Nordell har kontaktats med fråga om ekologiskt värdefulla miljöer. Målsättningen med den arkeologiska utredningen steg 2 var att klargöra fornlämningssituationerna inom delområdena, det vill säga visa om och var det finns under mark bevarade lämningar. Om möjligt ska utredningen också ge svar på fornlämningarnas karaktär, utbredning, datering och bevaringsförhållanden. Ambitionsnivån ska vara begränsad och endast fokusera på de områden som kan anses vara känsliga ut fornlämningssynpunkt. Resultatet ska kunna användas som planerings- och beslutsunderlag i Länsstyrelsens fortsatta handläggning av ärendet, enligt 2 kapitlet lag om kulturminnen m.m. (1988:950, KML). Metod och genomförande Undersökningen genomfördes med maskinavbaning i skopbreda (cirka 1,6 meter) sökschakt. Placeringen av bestämdes i stor utsträckning av vad som var möjligt, i relation till stående vegetation, ekologiska hänsyn, pågående verksamheter i området samt kablar och ledningar. Dessutom sammanföll fältarbetet med vinterns första snöoväder, vilket i viss mån försvårade arbetet. Samtliga lämningar som påträffades dokumenterades genom inmätning med GPS och skriftlig beskrivning. Betydelsefulla anläggningar och strukturer samt landskap och miljö fotograferades digitalt. All information registrerades i fältdokumentationssystemet Intrasis och har analyserats vidare i Intrasis Analysis och/eller ArcMap. Norra Borstahusen delområde 2 13

Resultat De fyra undersökningsområdena omfattade sammanlagt cirka 100 000 m² (fig. 5) men av olika skäl var endast hälften av ytan tillgänglig för undersökning. Sammanlagt drogs 26 sökschakt med en sammanlagd längd på drygt 700 löpmeter/1000 m² Ett 20-tal arkeologiska objekt dokumenterades, varav vissa motsvarar utbredningen av komplexa kulturlager. Område E Den östra delen av område E omfattades av utredningsgrävningen av Delområde 1 vilken utfördes under våren 2012 då åtta schakt drogs i terrängen kring lägerskolan, varvid inget påträffades som krävde fortsatta antikvariska åtgärder. Den västra halvan av området som inte kunde undersökas då p.g.a. vegetationen, grova fällstockar och en lågt hängande luftledning föreslogs i sin helhet stå under fortsatt antikvarisk bevakning och en kompletterande arkeologisk utredning. Inte minst för att man inte lyckats fastställa huruvida fornlämningen RAÄ 29 verkligen är en gravhög eller inte. I samband med beställningen av utredningen av Delområde 2 (denna rapport) infogades en komplettering av västra delen av område E. I likhet med situationen inför den första utredningen kvarstod under hösten problematiken med vegetation och skyddsvärda fällstockar inom den västra delen av området, trots att viss röjning skett men inte i tillräcklig omfattning. Då det med kommunens representanter blev känt att ytan med träd och motionsspår inte omfattades av den planerade bebyggelsen utan kommer att ligga kvar som ett grönområde genomfördes inga schaktningar där. Fördjupade kartstudier inför utredningen visade även att det aktuella området varit bebyggt under tidigt 1800-tal och att den stora grävda rännan som löper genom området från den gamla kvarndammen till havsstranden kan dateras till samma tid. Allt detta bör i stor omfattning stört den ursprungliga topografin och minskat möjligheten att där påträffa äldre lämningar. Istället koncentrerades arbetet till att försöka fastställa om den registrerade fornlämningen RAÄ 29 verkligen är en gravhög eller ej. Fornlämning RAÄ 29, även känd som Örehög, beskrivs i samband med inventeringen på 1980-talet som resterna av en gravhög, cirka 20 meter i diameter och 0,5 meter hög. I dess norra del finns en kulle, cirka 10 7 meter i öst västlig riktning och 0,7 meter hög, som innehåller tegel och arrangerade stenar samt är beväxt av trädgårdsbuskar. Enligt uppgifter ska här legat en väderkvarn vilket även är markerad på Skånska rekognosceringskartan och den sistnämnda kullen vara resterna av denna. Vid utredningsgrävningen drogs två schakt i anslutning till högen då det kunde konstateras att även den flacka förhöjningen består av ett ca 0,5 m tjockt lager av rivningsmassor med tegel av äldre typ, överlagrad av en cirka 5 m stor oktagonal grillplatta byggd av lagda tegelstenar med ett 1 meter stort hål i mitten. Konstruktionen har sannolikt tillhört sekelskiftesvillan som legat på tomten fram till 1970-talet. De äldre rasmassorna bör höra samman med väderkvarnen som legat på platsen. I utredningsschaktet omedelbart söder om tegelkullen påträffades 14 Norra Borstahusen delområde 2

J Organisk jordart Ler Silt Sand Grus Sten-block Isälvssediment, sand-block Moränlera Morän Berg/Morän Berg Fyllning Övrigt Vatten Utredningsområde Utredningsschakt E Säbybäcken F G Borstahusen Figur 5. Utsnitt ur jordartskartan med utredningsområden och utredningsschakt. Norra Borstahusen delområde 2 15

en smal stenmur som kan utgöra rester av en syllstensrad tillhörande en byggnad invid väderkvarnen. Under massorna framkom i båda schakten på 0,5 0,1 m djup (ca 3 m ö.h) ett ca 0,2 m tjockt kulturlager av sotig grus och sand, innehållande slagen svallad flinta (fig. 6). En skrapa och flera spånfragment tillvaratogs. Under kulturlagret fanns även en sotsvart grop med slagen flinta. Kulturlagret ligger i anslutning till Säbybäckens dalgång och bestod av sorterade jordarter som sand och grus. Område F Området som idag består av en campingplats ligger på ett flackt krön, cirka 4 7 m över havet på vad som kan anas ha varit en Litorinavall. Idag är vallen knappt urskiljbar, men bör under äldre tider ha bildat en för bosättning attraktiv miljö. Platsen besiktigades i samband med den arkeologiska utredningen steg 1, varvid konstaterades att campingverksamheten gör läget arkeologiskt svårtolkat, men att en höjd skulle vara ett lämpligt läge för gravhög och de flacka sluttningarna från denna potentiella boplatslägen (Knarrström 2011). Positionen över havet överensstämmer t.ex. med stenåldersboplatsen Landskrona RAÄ 30. Inom området drogs 10 sökschakt, främst inom de högst belägna partierna i östra delen vilket även omfattade det potentiella läget för en gravhög, men inget påträffades som visade att höjdläget var något annat än en naturlig förhöjning. Totalt påträffades tre spridda nedgrävningar som tolkades som arkeologiska lämningar. En kokgrop i områdets sydöstra del var den tydligaste med kol och skörbränd sten. Förutom enstaka flintavslag påträffades inga fynd. Området är tämligen stört av dräneringar, ledningsdiken och andra kabeldragningar. I områdets västra, lägre liggande partier var marken kraftigt stenbunden och störd av större sentida nedgrävningar. I en sådan stor nedgrävning i områdets norra del påträffades sekundärt deponerat material innehållande en mängd svallade flintavslag av liknande karaktär som påträffades i kulturlagret inom område E. Område G Det cirka 5,3 hektar stora flacka området har tidigare nyttjats som flygfält. Idag finns här fotbollsplaner (Ulkavallen) och gräsytor som används som reservcamping. Utmed områdets norra del, utmed randen till Säbyåns dalgång, finns en remsa med outnyttjad mark bevuxen med högt gräs och buskar. Jordarterna är grus i väster och moränlera i östra delen. Däremellan finns ett stråk av morän. För att undvika att schakta sönder fotbollsplanerna förlades de 10 sökschakten inom reservcampingen i västra delen, utmed den outnyttjade markremsan i norr och inom en parkyta i östra delen. På så vis bör man undersökt representativa delar av området. Inom reservcampingen i väster där jordarten är grus drogs fyra schakt där det i endast ett framkom lämningar i form av gropar och härdar av 16 Norra Borstahusen delområde 2

Figur 6. Foto av markprofil och kulturlager inom Område E. Foto Kennet Stark, Riksantikvarieämbetet UV. förhistorisk karaktär. I schaktet längst i väster påträffades en lång rad med kvadratiska nedgrävningar, 0,5 meter stora, vilka sannolikt utgjort fundamentsgropar för ett kraftigt staket som avgränsat flygplatsen åt detta håll. De båda schakten som drogs i reservcampingens östra del visade på en kraftigt stenbunden undergrund, där inga lämningar kunde iakttas. Inom markområdet i norra delen längs randen till Säbyåns dalgång där marken består av morän drogs fyra schakt. I det västligaste av dessa schakt påträffades boplatslämningar i form av härdar, gropar och stolphål. I anslutning till boplatslämningarna tillvaratogs slagen flinta, bl.a. en skrapa avsedd för skaftning och bronsålderskeramik vilken hade karaktären av gravkeramik, vilket kan indikera att här finns gravar från denna tid. I de övriga tre schakten påträffades inga lämningar och marken blev påtagligt lerigare österut. I områdets östra del drogs två schakt inom en outnyttjad gräsbevuxen yta med samma topografiska utseende som de intilliggande fotbollsplanerna. Marken bestod av en mycket lerig stenfri morän där inga lämningar påträffades och då fotbollsplanerna är anlagda på samma jordart, är det föga sannolikt att finna fornlämningar där. Norra Borstahusen delområde 2 17

Område J (tilläggsområde) Området ligger i sin helhet inom RAÄ 30 (boplats) vars norra och södra del utredningsgrävdes under våren 2012 då endast enstaka diffusa anläggningar påträffades och bedömdes som ointressant för fortsatta undersökningar. Det aktuella området ligger mellan de båda tidigare undersökta ytorna och utgörs av gräsmattor och dungar med träd och buskage väster om stugbyn. I södra delen av området på nivåer över 5 m ö.h. påträffades en kokgrop med obränt hästben, stolphål samt kulturlager under ett kolluvie i den flacka västsluttningen mot havet. I kulturlagret påträffades en del flintavslag. En sannolik datering av lämningarna är bronsålder eller äldre järnålder. Områdets mellersta del visade sig vara kraftigt stört av olika moderna nedgrävningar och i norr påträffades endast kraftiga plogspår djupt ner i undergrunden. Förutom en hel del slagen flinta i matjorden påträffades inga tecken på fornlämningar i områdets mellersta eller norra del. Matjordslagret föreföll påfört och sammantaget ger markförhållandena intryck av att landskapande skett i samband med anläggandet av stugbyn. Resultatet sammanfaller sålunda väl med den tidigare utförda undersökningen norr om tilläggsområdet Utvärdering och åtgärdsförslag Trots att fältarbetet utfördes i snöigt vinterväder har utredningen kunnat visa var det finns fornlämningar inom områdena (fig. 7), vilket var den viktigaste målsättningen. Där lämningar har kunnat tas fram, har en övergripande datering kunnat föreslås och en försiktig bedömning av bevaringsförhållanden kunnat avges. Däremot är lämningarnas avgränsning oklar vilket får anstå till en arkeologisk förundersökning. Förslag till åtgärder Arkeologisk förundersökning av område E för att fastställa utbredning och informationsvärde av det mesolitiska kulturlagret samt statusen för väderkvarnslämningen. Område F föreslås inte för fortsatta arkeologiska undersökningar. Arkeologisk förundersökning av boplatslämningarna och möjliga gravar inom begränsade delar av område G. Områdena I och H undantogs utredningen och måste därför utredas vid ett senare tillfälle om områdena skall exploateras. Arkeologisk förundersökning av boplatslämningarna inom södra delen av område J 18 Norra Borstahusen delområde 2

J Stolphål, härd kulturlager Härd, kulturlager E Säbybäcken F Gropar, härd Stolphål, härd, grop ev. brandgrav Kokgrop G Borstahusen Figur 7. Utsnitt ur fastighetskartan med markerade nyfunna fornlämningar och ytor föreslagna till arkeologisk förundersökning. Norra Borstahusen delområde 2 19

Referenser Andersson, Magnus. 2003. Skapa plats i landskapet. Tidig- och mellanneolitiska samhällen utmed två västskånska dalgångar. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8º, No 42. Malmö/Stockholm. Andersson, Magnus & Knarrström, Bo. 1998. Plats 7A:1 ett mesolitiskt boplatskomplex vid sammanflödet Braån Saxån. I: 1998. Skåne, Malmöhus län, Järnvägen Västkustbanan. Avsnittet Landskrona Kävlinge. 1996-1997. Arkeologisk förundersökning, vol 1. Red. Svensson, M & Karsten, P. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. UV Syd Rapport 1997:83. Lund. Andersson, Magnus & Knarrström, Bo. 1999. Senpaleolitikum i Skåne en studie av materiell kultur och ekonomi hos Sveriges första fångstfolk. Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar Skrifter No 26. Lund. Andersson, Magnus & Karsten, Per & Knarrström, Bo & Svensson, Mac. 2004. Stone Age Scania. Significant places dug and read by contract archaeology. Riksantikvarieämbetets Skrifter No 52. Lund/Stockholm. Aspeborg, Håkan. 1998. Västkustbanan 3:4 en boplats från yngre bronsålder vid Hilleshög. Skåne, Skåne län. Järnvägen Västkustbanan. Delen Helsingborg Kävlinge. Avsnittet Helsingborg Landskrona (Block 1-2). Arkeologisk undersökning. VKB 3:4. Härslövs socken, Hilleshög 25:1. Arkeologiska undersökningar 1997. Med bidrag av Bo Knarrström, och Annica Cardell. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1998:4. Aspeborg, Håkan. 2004. Fjärrvärmeledning mellan Helsingborg och Landskrona. Skåne, Helsingborg och Kvistofta socknar m.fl. Helsingborg och Landskrona kommuner. Arkeologisk utredning steg 1. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2004:11. Becker, Nathalie. 2010. Fyra boplatser och en grav. Skåne, Landskrona kommun, Härslövs socken, Hildesborg 24:1, RAÄ 139. Arkeologisk utredning 2010. Riksantikvarieämbetet UV Syd rapport 2010:20. Hellerström, Sven. 2005. Fornlämningar längs en ledning. Arkeologisk utredning steg 2 2004. Arkeologisk utredning steg 2. Fjärrvärmeledning. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2005:14. Jacobsson, Bengt. 2007. Borstahusen 1:1 m.fl. Skåne, Landskrona kommun, Säby och Landskrona socknar, Borstahusen 1:1 m.fl. RAÄ 20, 21, 22 i Säby socken och RAÄ 35 i Landskrona socken. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2007:33. Karsten, Per & Knarrström, Bo. 1998. Plats 7A:1 kompletterande förundersökning. I: Svensson, M & Karsten, P. (red.). 1998. Skåne, Malmöhus län, Järnvägen Västkustbanan. Avsnittet Landskrona Kävlinge. 1996-1997. Arkeologisk förundersökning, vol 1. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. UV Syd Rapport 1997:83. 20 Norra Borstahusen delområde 2