Eric Ericsson NÅGRA ORD TILL MINA EFTERKOMMANDE 1. (Försent började Memoarer) Några ord till mina efterkommande, om mina upplefvelser i tiden. Jag föddes i Forsta Kolbäck den 21 maj 1834 den 21 Majen torsdag, det var inqvartering den samma dag, då Nerkes Husarer voro på väg till Storläger i Stockholm jag sådana inqvarteringar voro så vanliga den tiden 2 a 3 gånger årligen, min mor måste därför ligga i en Brygghuskammare vid min födsel, hade två äldre Bröder en Anders född 1829, död ogift i Stockholm som källarmästarehan hade en stor begåfning att skrifva både värs och prosa, en Lars född 1832 blef hemma och hade egendomen var Nämndeman död 1880 eller 81. 1882! Det var andra tider då,det var visserligen en skola i sockenstugan men ingen utbildad Skolläraredet var att antaga någon som var någe mer erfaren än andra, i början af 1840 talet fick vi skollärare men sådana materialer, att skrifva i Sandbänk som ströks öfver med en bräda då vi plottrat den full och sedan börja igen, sedan fick vi stentaflor att fortsätta öfningarna och till sist ett halft ark papper att skrifva profsida på, att lära läsa var uppsatta tabeller på väggarna, att börja med A, B, C, d sedan stafva och till sist läsa rent, på tabeller med Svenska historien m: m:, vi fingo stå i CirkelS a 6 St. kring tabellen med en något mer försigkommen yngling som monitör, han hade en stor pekpinnes:k: stock 1/2 meter lång den fick uppehålla ordningen i cirkeln, ja så var det då, sedan var att plugga i katekesen der vi hade läxor att läsa hemma, 2. till sist kom äfven Biblisk historia som vi äfven hade läxor i men det fuskades mycket, man kan tänka sig hur det kunde vara med barn som hade 3/4 mil t. ex: från Trångfors och Skansen att gå hem och hit qväll o morgon och sedan läsa på läxor. Så fort man gått o läst - blifvit konfirmerad var man utlärd, hufvudsaken var att kunna katekesen utan till från pärm till pärm och likaså bibliskan, för den som hade godt minne gick det bra men andra fingo pinas betydligt i synnerhet vid husförhörender vi fingo stå framme i förhör för prästen 6 a 7 St. 1 a 2 timmar det inträffade afvven att en och annan svag svimmade vid sådana tillfällen, för att som det hette få i mig katekes och bidliska fick jag med några gå till en gammal korpral (Äggman på Hässelby egal emelan terminerna det var en äkta svensk krigsbuss som varit med och luktat krut i Tyskland och Norge som de sade, han behöfde i säga något för ordningens upprätthållande, han behöfde bara göra en blick och vi voro färdiga att fara upp åt väggarna, sedan var jag utlärd då jag icke var i skolan fick jag alltid hjälpa till med hvad jag kunde göra hemma, hålla rent på gård och backar m:m: sedan var det att taga i med varjehanda, skjutsa, vi hörde till reserven vid Kolbäck och då ett visst antal hästar utgådt der kom hållkarlen och tog hästar och skjutskarl med det måste vara aldrig så brådt spände hästarna från plogen och skjutspojken måste följa med nästan som han befans, om Kolbäcks Krog o Gästgifvargård
skulle kunna vara mycket att skrifva om, där var en samlingsplats för allt slödder 3. der fick man se som nutidens folk skulle rygga tillbaka att se, resande som foro i 2 a 3 spända åkdon Diligenser som gick med 4 hästar i bredd från Stockholm till Malmö Göteborg fram och åter två gånger i Weckan de voro svåra att möta på de smala vägarna, det var bäst att köra ur vägen långt före in i skog eller ut på gärdena eller i värsta fall i diket det skedde många olyckor men det fäste sig ingen vid. vid gästgifvaregården var det alltid roligt med alla möjliga slags folk, resande ja stackars den bonde som inte tog ad sig hatten då han talade vid den herre han skulle skjutsa då fick han en orre, der var skjutsbönder eller hållbönder som det då hette, vandrande Gasäller i mängd gamla Lantvärnister och tiggare i mängd som godt o tiggt ihop bröd som nu förvandlades i branvin, dessutom var det kungsskjutsar då de kunk. reste Kommer särskilt ihog då Carl Johan reste förbi här det var då han 1839 reste till Norje det var en rörelse som ingen nu lefvande kan göra sig en föreställning om, han hade en tross på 200 hästar och rörelsen räkte ett par dagar först kom köksvagnar och annat till sist han sjelf med en obeskriflig ståt härrar i lysande uniformer af guld och det var svårt att urskilja hvilken var kungen, man kan förstå hvilken rörelse det var vid sådana tillfällen, landshöfdingen red i spetsen för kungsvagnen inom sitt län och kronofogdarna redo före hvar och en inom sitt fögderi, det var inga långa skjutshåll w:ås Dingtuna Kolbäck, Björka i Munktorp och sedan Östtuna i Björskog, men det gick fort svetten rann af djuren, 4. och ett sådant väsen vid ombytet av hästar, kuskar och länsmän ofta i gräl det var ingen som ville krusa, en massa skjutsbönder tiggare i långa banor och der ibland en massa landtvärnister som varit med i finska kriget dessutom en massa ortsbefolkning som åkt och godt långa vägar för att se kungen, det kunde inträffa att han tittade ut så att någon fick se honom, ja det föreföll som han skulle vara ett riktigt vidunder, det må skrifvas hur mycket som hälst om dessa resor men det kan inte göras en föreställning om hur det verkligen gestaltade sig, ja sådan var tiden då, angående utsigten i Kolbäck då vi stod och inväntade de Kungl. ekipagena så var det på högsta delen af åsen då belägen mittför nuvarande Vaktmästar bostaden vid tingshuset den var högre där än den är bakom stationshuset nu och man kunde se nära till Vesterås och till Svinskogen åt Köpingshållet, men åsen försvan småningom, Gästgifvaren och Länsman Birger Nordeman började med att taga grus där då han byggde sin Stora ja i den tiden ovanligt stora ladugård till fyllningar m:m: och sedan har han minskat så att man nu inte vet att det funnits någon ås der,, hvad åter mitt arbete och verksamhet beträffar så var det att stå i så fort man kunde göra någe, när vi kom från skolan var att läsa lexor och ut och plocka kokkor ur dikena m:m:, då vi blef större var att opp kl. 3 och tröska med slagor det var det mest pinsamma arbete man kunde tänka sig i synnerhet innan kraftorna voro utvecklade, 5. det var brottom ty alla ville ha sluttröskat till Jul, på somrarna var det lika brådt med slogen ägorna voro delade i Forsta på 4
grannar med 8 famnar = 16 meter breda tegar så små bitar var det. ifrån vägen opp till by norrut till prästlöten som det då hette hade vi först en vret s:k: skånvreten omkring 3 tunnland der hade 4 bitar var åtskilts från varandra, sedan var en äng = mellanengen der vi hade 7 tegar var och sedan Norrängen som slutade vid präst löten med 8 tegar hvar, det var inte äng i nuvarande mening det var mera skog vidbuskar en och björk och tufvor riktig vildmark, der stod en påle i vardera af änden på tegen och så var det för för någon äldre bonde att gå upp ett vad d.v.s: gå från ena ändan av tegen till den andra efter en flaggstång som sattes vid vadpålen det kunde vara mycket att skrifva härom, jag var den som öfvertalade gubbarna att börja odla löten som sträckte sig från en bro som går öfver landsvägen norr om byvägen Össter om landsvägen till Prästgårdsgränsen vi började med att plöja up varsin 16 meters teg till ån det blef fina åkrar men gubbarna beklagade sig öfver att det var så arbetsamt att göra åker af småskogen och grannas Eric det var jag, fick ofta sitta emellan för det dryga arbetet, hvad beträffar arbetstiden då så var det att börja under slåttertiden kl.2 a 3 på morgnarna för att kunna få slå medan daggen var i som det hette då daggen var borta fick man inta vf det dåliga grset tåt tar och dylikt 6. sedan var det att räfsa blan tofvor och buskar sätta opp i såtan eller köra in hö arbete dermed kunde ofta räcka till 9-10 på qvällarna, men då vi gick hem sjöngo vi och voro glada o belåtna bättre änu, i kyrkby som var Herrgård en Löjtnandt Unge ägde det då hade en ringklocka då arbetet skulle börja och sluta, då började arbetet kl. 5 på morgon och slutade kl.8, då vi hörde dessa ringningar tyckte vi att statkarlarna hade det ovanligt bra mot bondarbetare, för övrigt var det många olikheter då och nu hvad beträffar med hägnader så var det gärdesgårdar efter alla vägar så att då vi släppte ut våra svin om våren så kunde dom gå ända till Köping, på svinskogen uppehöll de sig länge och så kommo de hem någon gång med ett stort sällskap 50 a 60 St., potade upp dikesrenar landsvägsrenar och så gåfvo de sig iväg på andra håll en tid och så kom de igen, någon annan föda fingo de inte på hela sommaren, priserna voro i den tiden billiga, mins att min fader sålde en sugga med 10 grisar till en Löjtnant Ulfsparre vid Strömsholm för 10 sqr 10 kronor och han tyckte att han fick en samlad styfver, det var i den tiden ett fasligt göra med stängsel, om man ville hafva ett rofland ärtland eller klöfverland (det var på sednare tid klöfver) så måste man stänga omkring det för grannens kreatur, man kan förstå hur skogen sköflades i den tiden i Forsta som förut sagts 4 grannar det gick åt minst 4 lass stör för vardera per år a 6 tjog per lass det blir 1920 St, för hela byn, det var inte så noga hvar man tog det ty skogen ansågs som ett ogräs, men till slut blef det alt svårare att.få man fick köpa af ägarna så måste man köpa af sådana som huggit olofligt ja det blef nästan omöjligt för hemman utan skog att köpa, man kan tänka sig hvad det gick åt till gärdesgårdarbönderna i Strömsholms härad som det då hette voro ålagda att bruka och berga vissa delar af kungsladugården deribland att hålla viss längd gärdesgård som lärer i längd
utgjort 2 mil = 2 000 meter. Det var sällan som den nystängdes utan reparerades, de blefvo 1.meter breda i botten så var förhållandet då, tiderna blefvo emellertid ändrade genom nya stängsellagen der det förordnas att varje egare skall vårda sina kreatur att de ej göra ohägn på grannens mark. det var den bästa lag som instiftats för jord och skogsägarnas nytta, lika så enskifteslagen då en by kan delas så att varje ägare får sin del på ett ställe, dessa båda lagar har gjort ofantlig stor nytta för jordbruket, mer än någon kan tänka sig, det kunde vara skäl änu en gång tala om trafiken på våra vägar betställen och krogar var det godt om efter stora farlederna angående krogar mellan wås och Köping som jag känner till så var det först Långängskrogen krogen vid vägskillnaden som går till Svedvi o Hallsta, sedan madinkrogen vid vägskillnaden till Dingtuna kyrka sedan Wendle gästgifvargård, så Kolbäck, sedan kyrkby äng ( nu Strengboms) Öbergs krog der det var betställe för forbönder och Westgötarmycket anlitad, 8. så vid vägskälet till Munktorps kyrka en krog som hette trekanten, vidare i Björke by ett stort tillhåll för forbönder postförare, fångförarewästgötahandlare m:m: ja så var det då, bränvin fanns på alla ställen, en tid det var väl på 1840 talet fraktades mycket Bränvin landsvägen från Askersunds trakten det var inte så dyrt då man en kanna = 2,62 för 35 37 öre = 18 skilling, kyrkotukt var det nog i den tiden att brottslingar fick sitta i stocken fans icke l mitt minne men väl att stå på kyrkans gång på s:k: tjufballen ofentlig kyrkplikt det såg jag några gånger, ja det kunde vara mycket att skrifva om mina upplefvelser men jag tröttnar det är i dag den 9 juni 1913, jag fullde 79 år den 21 maj, börjar därför bli trött jag kunde likväl tillägga, att min fader blef död 1863 = 70 år min moder 1864, nu om mig sjelf jag blef gift i kyrkbyn 10 oktober 1861, var sedan hos min svärfader till 1868 då jag öfvertog gården, det var mina värsta hundår, jag fick först och sist då de öfriga arbetarna hade sin middagstimme fick jag kasta i mig en bit och sedan skrifva lika så om qvällarna skrifva och räkna då de öfriga fick hvila, min svärfader en stor sträng man hade uppsatt ett Bränneri der det tillvärkades 600 till 1 000 kannor Branvin per dygn och det var göra i 3 a 4 vintermånader jag fick lära mig skrifva och räkna på nytt som jag alldeles glömt vid 27 års ålder, det kunde vara mycket att skifva om men det får förbigås emellertid mottog jag gården utan inventariervåren 68 mot 65 000 kr. han hade betalt 53 000 för kyrkbyn och 1 mantal Oxelby och köpt en del i Wänsta för 4 000 = 42 000 men Bränneriet tillkom, det var ett svårt missväxtår 1867, på våren 68 gällde rågen 27 a 28 kr. per gammal tunnadå var det ofta nära helften Sving jag måste köpa till arbetsfolket 9. och inte hade jag mer pängar än 2 400 kronor jag och min hustru erhållit för vårat arbete hos svärfar i 6 år a 400 kr. per år, så övertog min broder Lars fastighet och lösöre efter min fader för 15 OOOkr hvarav jag erhöll en tredjedel 5 000 kr. så var mina tillgångar, och jag behövde så mycket pängar i synnerhet att drifva Brännerirörelssen, men jag ser nu att jag åtnjöt ett ovanligt stort förtroende af mina grannar, då jag på hösten för Brännerirörelsen behöfvde minst 30 OOOkronor var det några
Bondgrannar som tecknade sig i borgen för detta belop och jag började, var sjelf tillverkareinspektor o bokhållare ingen ståt satt sjelf för min häst när jag skulle ut och åka, sköta ett så stort företag ensam men jag fick ligga i det var 16 man i Bränneriet jordbruket omkring 20, vi hade inga maskiner då, ja göra var det både dag o natt. men jag såg om det jag hade och hade ett stort förtroende hos folk hvad jag nu efteråt mera inser, på 70 a 80 talet fick jag många förtroendeuppdrag deribland Landstingsman flera år, ordförande i Strömsholms Distrikts Lantbruksförening och således ledamot i Direktionen för Westmanlands Lens Knecktelegomedelskassa, afsatta 1905 samma år som kungen blef afsatt i Norge ändå en tröst, Ordförande i Kolbäck Gästgifveri Skutsförenings styrelse och har låtit upprätta kartor för tomter öfver området som anu är grun för området vid försäljningar, ordförande i Kolbäcks sockens kommunal stämma, ledamot af Kyrkorådet, ordförande Kolbäcks mejeriförening änu som hufvudman Wästmanlands Läns Sparbank, ledamot Snäfring Härads tingshus Direktion m:m: änu ordförande i Snäfringe Härads Allmänning Styrelse. Jag är mycken tack skyldig till dem som lemnat mig så många viktiga förtroendeuppdrag. Ledamot af Inskrifning namden i flera år utan annan Skolunderbyggnad än katekesen. Tillägg, ledamot i Wägstyrelsen, hvilken befattning jag avsade mig för ett år sedan, dessutom då Wästmanlands läns Nya Brandstods A:bolag bildades var jag dess första ordförande i Kolbäcks sockens brandsstodskommite och det var rätt mycket att göra då det var eller blef så många nya delegare som anmälde sig,