Resebrev Irland Arklow Spanien Ria de Cederia Arklow har vi glömt vid detta läge, där blev vi inblåsta i en massa dagar. Agneta mådde inte bra, så vi blev tvungna att besöka DOKTORN, SOM ORDINERADE NÅGOT DUNDERMEDEL, SÅ NU ÄR ALLT OK igen. Vi hoppar till nästa mål efter Arklow, det blev den lilla byn Kilmore Quya som ligger på Irlands Syd Ost spets. När vi låg vi bryggan i Kilmore Quay frågade vi en fiskare om vi kunde få köpa krabba, det var inte tal om någon betalning utan vi fick 4 st stora baddare, det blev att bjuda in grannen på båten Splendid, Janne o Rosemarie från Gbg, till fest. Kvällen blev mycket trevlig! Vid 2 tillfällen har Runo fått bada utan att det var mening, en gång när vi blev inbjudna att titta på en sjöräddingsbåt. Som ni ser så har dom riktigt stora fender som är runda o fina (som kullager), vid ombordstigning utnyttjades en sådan som en genväg, så plask, där blev det ett bad (tur att det fanns livräddare tillhands)
Så kom då äntligen den vinden som vi skulle kunna segla till England på. Det tog oss ett dygn, då kom vi till en helt annan värld, vi trodde inte våra ögon när vi kom St Ives på norra sidan av Lands End i England. Här skiner solen och folk ligger o badar och massor av fina blommor och mysig miljö att vara i. Så kom då Pelle o Martin på besök. Istället för att åka till Penzance som var tänkt, så steg dom av en station tidigare där vi mötte upp. Det blev att besöka puben direkt på studs och sedan ut till båten
Vi hade en mycket trevlig vecka med våra besökare. (förutom intermezzon med prylar som gått sönder). Både Pelle och Martin fick hjälpa Runo med vårt bensindrivna elverk och motorn till jollen som gått sönder. Jollemotorn, att den gick sönder var inte så konstigt, för Runo körde mot en för stor våg, så jollen välte upp och ner, och Runo fick sitt andra ofrivilliga dopp! Det blev stökigt några dagar, men sedan seglade vi till Penzance ca 30 sjömil. En härlig seglats! Penzance var också en trevlig stad, så där blev det shopping. Skor bl a var mycket billigt. Från Penzance tog vi en segeltur till Mullion Cove. En 3 timmars tur söderut. Mycket vacker liten by, med många vandringsleder. Så det blev att sträcka på benen och titta på omgivningarna som var med höga berg runt kusten! Pegasus, bilden tagen från vandringsleden i Mullion Cove
Efter en promenad i dessa vackra trakter smakar det gott med lite lunch! Tiden går fort när man har roligt! Nu var det dags att segla tillbaka till Penzance, killarna hade tid att passa med tåget. 6 dagar går jätte fort. Hejdå! Hälsa hem till Sverige!!!
Fredag den 14 augusti, nu skulle det stora klivet över Biscaya tas. Första dagen över engelska kanalen blåste det en bra vind, kanske lite för mycket syd, men vi tog oss framåt. Natten var svart med mycket stora fartyg. Tur att vi har både radar och datorsjökort med mottagare, en s k AIS, som visar andra fartygs riktning och fart. Ett ovärderligt hjälpmedel i mörkret. Dag 2 och 3 blev blandat med motorgång, då Biscaya låg lika blankt som Nordsjön. Färgen på vattnet var kornblått och massor med delfiner simmade runt båten i många olika omgångar. Mycket trevligt! När vi kommit över kontinentalsockeln och vi hade 5.000 m vatten under oss, var vi bara tvungna att stoppa motorn och hoppa i. Vattnet var över 20 grader. Vilken upplevelse DET VAR BARA SÅ SKÖÖNT!! Äntligen!!! får Agneta sitt första sommardopp!! Runo har ju badat både frivilligt och ofrivilligt tidigare!
Ser Ni fyren?? Dagarna var oerhört sköna på Biscaya sol, vind och mycket vatten. Efter 4 dygn närmade vi oss Spaniens kust. Det var tidig morgon och ingen vind, så motorn fick vara i tjänst igen. Då dök plötsligt dimman upp. Det var som att vara i en mjölbinge. Sikten var ca 50-75 m. Vi tog ett kort för sjökortet visade att vi hade en fyr, 1 kabellängd (180m) bort. Vi såg den inte, men återigen tack för radar och datasjökort! Vi kom lyckligt i hamn i Ria de Cederia, där vi nu ligger i en härlig ankarvik! Vi njuter av Spaniens sol och värme. 2009-08-20 Agneta o Runo