Johanna Vernqvist Institutionen för Kultur och Kommunikation Kärlekens framställningar Representationer av sexualitet och genus i några renässansverk Performances of Love Representations of Love, Sexuality and Gender in Renaissance Literature
Inledning Att förstå genus som en historisk kategori innebär [ ] att godta att genus, förstått som ett sätt att kulturellt gestalta en kropp, är öppet för ständiga kulturella förändringar, och att anatomi och kön inte saknar kulturell inramning [ ]Begrepp som maskulin och feminin är notoriskt föränderliga; varje begrepp har en social historia; deras betydelse förändras radikalt beroende på geopolitiska gränser och kulturella restriktioner av vem som föreställer sig vem, och vi vilket syfte. 1 Så skriver Judith Butler i sin inledning till Genus ogjort. Begär, kropp och möjlig existens. (Undoing gender, 2006: 2004) och dessa rader illustrerar på ett koncist sätt det perspektiv som ligger till grund för den här avhandlingsplanen. Butler talar om nödvändigheten av att acceptera hur innebörden och förståelsen av genus och begrepp som maskulin och feminin är notoriskt föränderliga och att varje begrepp är avhängig en social historia. När genus är förstått som ett sätt att kulturellt gestalta en kropp, i ett samhälle, i litteratur, i konst och så vidare, kan inte genus ses som ett stabilt tillstånd som någon är, utan måste ses som något som är under konstant förändring och konstant skapat. Butler skriver vidare att begreppens återkomst genom historien förvisso är nog så intressant, men återkomsten registrerar inte identiskhet, utan snarare att begreppens sociala artikulation är beroende av dess upprepning, något som utgör en dimension av genus performativa strukturer. Begrepp som betecknar genus är således aldrig slutgiltigt avgjorda, utan omskapas hela tiden. 2 I Butlers teorier finns det en naturlig koppling till vår kulturella historia och således till den äldre litteraturen som en del av denna. Det är ju i litteraturen och konsten som den kulturella gestaltningen av begrepp som genus, kropp, sexualitet och kön återfinns. Men, i litteraturen finns också den unika möjligheten att gå bortom de geopolitiska gränser och kulturella restriktioner som Butler talar om, genom sådant som fiktion, symboler, allegorier, humor och poetiskt språk. Det är just här, med fantasin som verktyg, som man kan finna ett av de viktigaste performativa elementen i skapandet och omskapandet av begrepp som genus. Butler skriver: Fantasi är inte motsatsen till verklighet; den är det verkligheten förhindrar, och, som ett resultat, beskriver den verklighetens gränser [ ] Fantasi är det som låter oss tänka kring oss själva och andra på annorlunda sätt; den skapar möjlighet till överskridande av det verkliga, den pekar någon annanstans, och när den är förkroppsligad, gör den detta annanstans levande för oss. 3 1 Judith Butler, Genus ogjort. Kropp, begär och möjlig existens, övers. Karin Lindeqvist, (Stockholm, 2006), s. 30f. 2 Ibid., s. 31. 3 Butler, s. 47.
Det är just med utgångspunkt i denna gränsöverskridande möjlighet som fantasin bär på, och skönlitteraturen förkroppsligar, som jag vill undersöka hur begrepp som genus, sexualitet och kärlek förstås och gestaltas i några av den tidigmoderna litteraturens författarskap. Jag vill också frilägga hur olika kulturella och politiska gränserna verkar i skapandet av dessa begrepp. Jag återkommer med en precisering av mitt syfte nedan, men först vill jag ge en kort inblick in den historiska kontexten. Den tidigmoderna perioden eller renässansen är fylld av omvälvande idéer, inte minst kring genus- och könsroller, vilka ofta kommer till uttryck i både rent politiskt debatterande texter och i skönlitterära verk. Ett av de större debattämnena är frågan om kvinnans plats i samhället och i mänskligheten, vilket brukar omnämnas som grälet om kvinnorna, la querelle des femmes. 4 Men vi finner också att den skönlitterärt gestaltade renässansvärlden är fylld av kärlekshistorier och kärlekslyrik där frågor kring genus, sexualitet och kön blir mycket intressanta. Vi har Shakespeares (1564-1616) klassiska Romeo och Julia (1591-95) och Gaspara Stampas (1525-1554) dikter, och vidare mer erotisk utmanande noveller i Boccaccios (1313-1375) Decamerone (ca 1353) eller Pietro Aretinos (1492-1556) Samtal (1534-36) Vi möter nunnor och munkar, gifta och ogifta kvinnor som intar manliga roller och män som älskar andra män. Samtidigt är de europeiska kulturerna vid denna tid präglade av diskurser som den kristna, vilken fördömer sexuellt umgänge utanför äktenskapet och som kan straffa så kallade sodomitiska handlingar med döden. Vidare finns en aristokratisk diskurs där det höviska kärleksidealet med hyllningen av damen och även hyllningen till kärleken i sig fortlever. Flera poeter, många av dem kvinnor som exempelvis Louise Labé (1522-1566) och nämnda Stampa, ger olika gensvar på denna tradition genom att återvända till en gestaltning av kärlekens sinnliga uttryck. Här finner vi också likheter med den nyplatonska diskurs som träder in med bland andra Marsilio Ficino (1433-1499), vilken översätter, eller snarare tolkar, Gästabudet en av de många diskurser som representeras i Margareta av Navarras Heptameron. Men vi kan också påminna oss karnevalskulturens hyllning av de mänskliga drifterna och de, enligt forskare som Michael Rocke, i exempelvis Florens vanligt förekommande homosexuella handlingarna. Det finns med andra ord en mängd spänningsfält mellan de sociala och religiösa maktdiskurserna och den litterära gestaltningen och representationen av kärleken och dess 4 Misogyna traditioner med rötter i framförallt Aristoteles teorier och den kristna religionen har länge dominerat bilden och idén om kvinnan som underlägsen mannen både fysiskt och intellektuellt, bland annat i verk som Romanen om Rosen (del 1 Guillaume de Lorris ca 1235 och del 2 Jean de Meun ca 1265), vilket många författare, oftast kvinnliga, nu börjar motsätta sig. Den som allmänt ses som den första av dessa kvinnliga försvarare är Christine de Pizan (1365-1431) med sin Boken om Damernas Stad (1405).
uttryck under renässansen. Det finns inte några enkla gränsdragningar för hur normer efterlevs eller hur överträdelser bestraffas tvärtom är renässansens genusideal fyllt av paradoxer samtidigt som det tycks finnas en strävan om att befästa och kategorisera just vad som är kvinnligt och manligt. 5 Det är just den här problematiken och dubbelheten jag vill komma åt genom min studie vars syfte preciseras i det följande. Syfte och problemformulering Syftet med projektet är alltså att undersöka hur genus, kön, kärlek och sexualitet representeras i Margareta av Navarras (1492-1549) Heptameron (1559), samt i poesi av Louise Labé och Gaspara Stampa. Mer precist vill jag genomföra en diskursanalys med teorietiska utgångspunkter hos Judith Butler och Michel Foucault för att analysera vilka mekanismer och vilka maktdiskurser som ligger till grund för konstruktionen av dessa kategorier, och i förlängningen vilka konsekvenser dessa kategoriseringar för med sig vad gäller identitetskapande och livsvillkor. Framför allt är jag intresserad av att komma åt den dubbelhet som forskare som Michael Rocke presenterar, det vill säga det spänningsfält som tycks finnas mellan medvetenheten kring (om)skapandet av genus och den samtidigt starka viljan att befästa gränser, lagar och normer - om inte alltid så ofta i direkt relation med olika moralfilosofier - för kategorisering kring just genus och sexuella beteenden under renässansen. 6 Eftersom jag skrivit såväl min kandidat- som magisteruppsats om Margareta av Navarra är det med avstamp i forskningsläget kring henne jag påbörjar avhandlingen, men en utveckling kommer naturligtvis att ske i takt med att de andra författarskapen analyseras. På ett inledande plan kan följande frågor ställas: Hur ser de tidigmoderna villkoren för kärlek och sexualitet ut? Vilka maktdiskurser verkar i konstruktionen av dessa villkor? Hur gestaltas kärlekens villkor, vem tillåts begära vem (subjekt respektive objekt) i de litterära verken och vilka möjligheter till gränsöverskridande ger det litterära uttrycket mer specifikt? Vilka konsekvenser får detta för normerna kring kärlek, sexualitet och genus? Och slutligen, kan man finna några strategier som författarna tillämpar för att möjliggöra dessa uttryck? 5 Michael Rocke skriver följande kommentar som tydligt illustrerar detta, med utgångspunkt i en text av Girolamo Savonarola (1452-1498) från 1496: Savonarola s comment reveals some central assumptions of the culture of sex and gender in Renaissance Italy. Sexual behavior was in fact a basic component of the complex of culture and social signifiers that distinguished individuals, beyond their belonging to one biological sex or the other, as gendered beings, as masculine or feminine. His insistence on the transformative capacity of sex to make men into women, and presumably vice versa, indicates an awareness that gender identity was not a natural or fixed quality but was constructed and malleable, and as such it needed to be adequately shaped, reinforced and defended. ( Gender and Sexual Culture in Renaissance Italy i The Renaissance. Italy and Abroad, red. John Jeffries Martin, (London & New York, 2003) s. 140.) 6 Michel Foucault diskuterar exempelvis begreppet moral i förhållande till sexualitet i ett historiskt perspektiv i Sexualitetens historia. Band 2. Njutningarnas bruk, övers. Britta Gröndahl, (Göteborg, 2002;1984).
Litteraturförteckning Aretino, Pietro, Samtal. Nunnornas liv De gifta kvinnornas liv Skökornas liv, övers. Francesco Luzio, (Sala & Södermalm, 2008) Boccaccio, Giovanni, Decamerone, (band 1-2), övers. Enoksson, Paul, (Stockholm, 2007). Butler, Judith, Genus ogjort. Kropp, begär och möjlig existens, övers. Karin Lindeqvist, (Stockholm, 2006) Ficino, Marsilio, Commentary on Plato s Symposium on Love, övers. Sears, Jean, (Dallas, 1985) Foucault, Michel, Sexualitetens historia. Band 2. Njutningarnas bruk, övers. Gröndahl, Britta, (Göteborg 2002; 1984) Gay. En världshistoria, övers. André, Emeli, red. Aldrich, Robert, (Stockholm, 2007) Labé, Louise, Complete Poetry and Prose. A Bilingual Edition, red. och övers. Lesko Baker, Deborah & Finch, Annie, (Chicago & London, 2006) Laqueur, Thomas, Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud, (Harvard University Press USA, 1990) Marguerite de Navarre, Heptaméron. Edition critique par Renja Salminen, (Geneve, 1999) Margareta av Navarra, Heptameron, övers. Petersen Dyggve, Holger, (Stockholm, 1954) Rock, Michael, Gender and Sexual Culture in Renaissance Italy i The Renaissance. Italy and Abroad, red. Jeffries Martin, John, (London & New York, 2003) Stampa, Gaspara, Selected Poems, red och övers. Stortoni, Laura Anna & Prentice Lillie, Mary, (New York, 1994) Todd W. Reeser, Fracturing the Male Androgyne in the Heptaméron, i Romance Quarterly, 2004:51.1, s. 15-28, Literature Resources from Gale, Linköpings universitetsbibliotek, Linköping, http://go.galegroup.com.lt.ltag.bibl.liu.se/ps/i.do?&id=gale%7ch1420067829&v=2.1&u=li nk&it=r&p=litrg&sw=w, hämtad 2010-10-14