Direktiv för utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010 2014 Riksbanken är en myndighet under riksdagen med ansvar för den svenska penningpolitiken. Sedan 1999 har Riksbanken en självständig ställning gentemot riksdagen och regeringen, och Riksbankens mål är enligt riksbankslagen (1988:1385) att upprätthålla ett fast penningvärde. Enligt lagens förarbeten bör Riksbanken också, utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet, stödja målen för den allmänna ekonomiska politiken i syfte att uppnå hållbar tillväxt och hög sysselsättning. Riksbanken har själv formulerat det operativa målet för penningpolitiken. Målet är att inflationen ska vara 2 procent, mätt som årlig procentuell förändring av konsumentprisindex (KPI). Målet började formellt gälla den 1 januari 1995. Riksbanken bedriver en s.k. flexibel inflationsmålspolitik. I korthet innebär det att Riksbanken samtidigt som den inriktar penningpolitiken mot att uppfylla inflationsmålet även strävar efter att stabilisera produktion och sysselsättning runt långsiktigt hållbara utvecklingsbanor. Vid beslutstillfällena bedömer direktionen vilken reporänta och vilken framtida räntebana som behövs för att penningpolitiken ska vara väl avvägd, dvs. att det ska finnas en balans mellan att stabilisera inflationen runt inflationsmålet och att stabilisera den realekonomiska utvecklingen. Enligt riksbankslagen ska Riksbanken också främja ett säkert och effektivt betalningsväsen. I lagens förarbeten sägs att det är en grundläggande uppgift för Riksbanken, men att det inte är ett egentligt mål för verksamheten. Varken lagen eller förarbetena ger någon närmare beskrivning av vad som ingår i uppgiften att främja ett säkert och effektivt betalningsväsen. Riksbanken definierar uppgiften som att banken har ett ansvar för att främja finansiell stabilitet och att betalningsflödena i samhället ska fungera effektivt. Riksbankens praktiska arbete inom området består bl.a. i att ge ut sedlar och mynt, att upprätthålla ett centralt betalningssystem, att analysera och övervaka det finansiella systemet, att påverka regelverk och lagstiftning, att informera om och varna för risker samt att lämna rekommendationer om åtgärder. En viktig del i stabilitetsarbetet är att hantera kriser i det finansiella systemet.
Riksbankslagen ger Riksbanken möjlighet att ge krediter på särskilda villkor, dvs. fungera som lender of last resort, till institut som har likviditetsproblem som hotar den finansiella stabiliteten. Riksbanken är tillsammans med centralbankerna i samtliga EU:s medlemsländer en del av Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Verksamheten i ECBS och eurosystemet (ECB och centralbankerna i de länder som infört euron) regleras genom EU-fördraget och en särskild stadga som ingår som bilaga till fördraget. Huvudmålet för centralbankerna i ECBS är att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta detta mål ska ECBS stödja den allmänna ekonomiska politiken i unionen i syfte att förverkliga unionens mål. Sedan Riksbanken fick en självständig ställning har finansutskottet gjort en egen årlig utvärdering av penningpolitiken. Finansutskottet har också genomfört två externa och oberoende utvärderingar av Riksbanken och penningpolitiken. Den första gjordes av professorerna Francesco Giavazzi och Frederic Mishkin. Utvärderingen gällde perioden 1995 2006 och analyserade bl.a. den förda penningpolitiken under perioden, utformningen av inflationsmålet och Riksbankens besluts- och beredningsprocess (2006/07:RFR1). Den andra gjordes av professorerna Charles Goodhart och Jean-Charles Rochet. Den utvärderingen gällde perioden 2005 2010 och analyserade bl.a. Riksbankens agerande under finanskrisen 2007 2009 (2010/11:RFR5). Våren 2007, i samband med riksdagens behandling av den första externa utvärderingen, beslutade finansutskottet att vart fjärde år genomföra en extern och oberoende utvärdering av penningpolitiken. Den aktuella utvärderingen ska granska den svenska penningpolitiken under åren 2010 till 2014. Perioden kännetecknas av efterdyningarna av det akuta skedet i den internationella finanskrisen, kris i stora delar av det europeiska banksystemet och stora svängningar i den realekonomiska utvecklingen. Perioden kännetecknas också av betydande stabilitetsåtgärder och en därav föranledd bred debatt om centralbankernas mål och medel och ansvar för finansiell stabilitet. I Sverige har debatten bl.a. handlat om huruvida penningpolitiken kan eller ska användas för att påverka den höga skuldsättningen i hushållssektorn. I spåren av finanskrisen pågår en omfattande översyn och förändring av det finansiella regelverket på olika nivåer, både internationellt och i EU. Översynen omfattar också området finansiell stabilitet. Det handlar bl.a. om att se över det
förebyggande arbetet och arbetet med krishantering. Ett nytt politikområde s.k. makrotillsyn håller på att utvecklas vid sidan av den traditionella finansiella tillsynen som fokuserar på tillståndet i enskilda institut. Hösten 2013 meddelade Finansdepartementet att Finansinspektionen ska ha huvudansvaret för den svenska makrotillsynen och de olika instrumenten inom området. Samtidigt inrättades som en ny myndighet ett finansiellt stabilitetsråd. Rådet består av företrädare för regeringen, Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgäldskontoret. Rådet ska träffas regelbundet och vid behov för att diskutera frågor om finansiell stabilitet och behovet av åtgärder för att dels motverka en uppbyggnad av finansiella obalanser, dels hantera en finansiell kris. Informationen och diskussionen vid rådets möten ska publiceras senast två veckor efter mötena. Syftet med utvärderingen är att granska genomförandet av den svenska penningpolitiken och penningpolitikens resultat under perioden 2010 2014. Syftet med utvärderingen är också att analysera vilka erfarenheter till nytta för penningpolitiken som kan dras av finanskrisen. Ett annat syfte är att mot bakgrund av bl.a. finanskrisen vinna ny kunskap på vetenskaplig grund om penningpolitikens ramverk och utformning. Kunskaperna och utvärderingen ska ges allmän spridning. Utvärderingen bör bedrivas efter följande riktlinjer. Utvärderarna ska analysera om penningpolitiken varit väl avvägd och uppnått sitt mål under perioden 2010 2014. Den höga skuldsättningen i hushållssektorn och risken för framtida finansiell instabilitet har spelat en viktig roll vid riksbanksdirektionens räntebeslut under utvärderingsperioden. Utvärderarna ska bedöma direktionens beslut att väga in riskerna med hög skuldsättning i räntebesluten. Utvärderarna ska också bedöma hur väl Riksbanken lyckats med att kommunicera till marknader och allmänhet varför och på vilket sätt man valt att ta hänsyn till den höga skuldsättningen i räntebesluten. Utvärderarna ska utifrån internationella erfarenheter och den senaste akademiska forskningen diskutera om, hur och i vilken utsträckning en centralbank ska ta hänsyn till finansiell stabilitet och risker med hög skuldsättning vid utformningen av penningpolitiken. Sedan hösten 2013 ligger huvuddelen av det operativa ansvaret för den s.k. makrotillsynen och makrotillsynsverktygen hos Finansinspektionen,
med återkommande samråd i det finansiella stabilitetsrådet. Utvärderarna ska diskutera hur denna ansvarsfördelning påverkar Riksbanken, penningpolitikens roll och utformning. Riksbanken är en av Sveriges viktigaste myndigheter. Direktionen i Riksbanken har under en stor del av utvärderingsperioden haft delade meningar om hur penningpolitiken borde ha utformats. Utvärderarna ska bedöma om diskussions- och arbetsklimatet i Riksbanken och direktionen har varit öppet och konstruktivt under perioden. Efter finanskrisen har det bl.a. uppstått en debatt om inflationsmålspolitiken och utrymmet för penningpolitik. Utvärderarna ska utifrån det perspektivet granska och analysera det svenska inflationsmålets utformning. Riksbanken bedriver en s.k. flexibel inflationsmålspolitik. Enligt Riksbanken innebär det att banken även strävar efter att stabilisera produktionen och sysselsättningen i samhället runt långsiktigt hållbara utvecklingsbanor, utan att åsidosätta inflationsmålet. Utvärderarna ska granska och analysera utformningen av dessa s.k. sekundära mål. Finns det anledning att vidareutveckla eller konkretisera den flexibla inflationsmålspolitiken för att göra penningpolitiken mer effektiv och öka möjligheterna att utvärdera politiken? Utvärderarna ska granska Riksbankens prognosverksamhet. I den granskningen ska särskild vikt läggas vid inflationsprognoserna. Utvärderarna ska granska utfallet av inflationsprognoserna och analysera och bedöma Riksbankens metodik för att prognosticera inflationen. Utvärderarna ska ge förslag till förändringar och förbättringar inom de utvärderade områdena. Det gäller även eventuella förslag till ändringar i riksbankslagen eller annan relevant lagstiftning. Utvärderingen ska redovisas i form av en skriftlig rapport. Eftersom utvärderingen ska ges allmän spridning ska utvärderarna skriva rapporten på ett begripligt och strukturerat sätt. Utvärderingen ska senast påbörjas vid inledningen av 2015. Utvärderarna ska ha tillgång till en kansliresurs på halvtid. Resursen ska vara placerad vid finansutskottets kansli och ska bistå utvärderarna med
eventuella mindre översättningar och information och underlag som utvärderarna anser sig behöva för att kunna genomföra utvärderingen. En halvtidsrapport om hur arbetet går ska skickas till finansutskottets kansli i mitten av maj 2015. Den färdiga utvärderingen ska överlämnas i skriftlig och elektronisk form till finansutskottet senast den 30 november 2015. Utvärderingen ska därefter översättas och sedan publiceras i rapportform för allmän spridning. Utvärderingen kommer att behandlas av finansutskottet och riksdagen under 2016. Utvärderarna ska efter överlämnandet till finansutskottet vara beredda att delta i presskonferenser om utvärderingen och en offentlig utfrågning om utvärderingens resultat.