EUROPAPARLAMENTET 2014-2019 Plenarhandling 12.1.2015 B8-0033/2015 FÖRSLAG TILL RESOLUTION till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen om situationen i Libyen (2014/3018(RSP)) Javier Couso Permuy, Sabine Lösing, Patrick Le Hyaric, Fabio De Masi, João Ferreira, Miguel Viegas, Inês Cristina Zuber, Paloma López Bermejo, Marina Albiol Guzmán, Ángela Vallina, Younous Omarjee, Kostas Chrysogonos, Georgios Katrougkalos, Kostadinka Kuneva, Sofia Sakorafa, Lidia Senra Rodríguez, Marie-Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen RE\1045740.doc PE547.456v01-00 Förenade i mångfalden
B8-0033/2015 Europaparlamentets resolution om situationen i Libyen (2015/3018(RSP)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner av den 16 september 2011 (S/RES/2009(2011)), den 17 mars 2011 (S/RES/1973(2011)), den 31 oktober 2011 (S/RES/2017(2011)), den 2 december 2011 (S/RES/2022(2011)), den 12 mars 2012 (S/RES/2040(2012)) och den 27 augusti 2014 (S/RES/2174(2014)) om Libyen, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23 juni 2014, den 15 augusti 2014 och den 20 oktober 2014, med beaktande av utnämningen den 14 augusti 2014 av Bernardino León till FN:s generalsekreterares nya särskilda sändebud i Libyen, med beaktande av uttalandena av den 4 oktober och 6 november 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om Libyen, med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 26 juli 2014 från Arabförbundets, Europeiska unionens, Frankrikes, Tysklands, Italiens, Maltas, Spaniens, Förenade kungarikets och Förenta staternas särskilda sändebud, om Libyen, med beaktande av sina resolutioner av den 15 september 2011 1 och den 18 september 2014 2 om situationen i Libyen, med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem från 1977 samt den skyldighet som parter i väpnade konflikter har att under alla omständigheter respektera och trygga respekten för internationell humanitär rätt, med beaktande av uttalandena från FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil), de gemensamma rapporterna av den 4 september 2014 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Libyen och uppdateringen av den 23 december 2014 från Unsmil och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om kränkningarna av internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i samband med det våld som förekommer i Libyen, med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: 1 EUT C 051 E, 22.2.2013, s. 114. 2 Antagna texter, P7_TA(2014)0028. PE547.456v01-00 2/7 RE\1045740.doc
A. Natos intervention, bl.a. utplaceringen i Libyen av det brittiska specialförbandet SAS 2011, orsakade många oskyldiga civila dödsoffer, en humanitär kris och en omfattande förödelse som har lett till en fullständig destabilisering av den libyska staten och ett inbördeskrig som fortfarande pågår. Upptrappningen av våldet har gjort Libyen till ett land där det råder kaos och fullskaligt krig. B. Den militära koalitionen Libyens gryning kontrollerar en stor del av västra Libyen, inklusive Misrata och Tripoli. De väpnade strider mellan libyska politiska grupperingar som nästan oavbrutet har rasat sedan juli 2014 i Tripoli och Benghazi och i andra delar av landet leder till allt sämre levnadsvillkor, fördrivna människor och stigande dödstal, även bland barn. C. De finns två rivaliserande regeringar som hävdar att de är den legitima regeringen: Generalförsamlingen, som valdes 2012 och som har sin bas i Tripoli, och representanthuset, som valdes i juni 2014, flyttade till Tobruk efter det att milisstyrkor tagit kontroll över landets två största städer och är den regering som erkänns av den största delen av det internationella samfundet. I november 2014 beslutade Libyens högsta domstol att de val som hölls i juni samma år och som ledde till att representanthuset upprättades var ogiltiga. Representanthuset fördömde beslutet och menade att domarna i Tripoli agerade under påtryckningar från milisgruppen Libyens gryning, och vägrade att erkänna domen. D. Regeringen i Tripoli anklagar Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten för att stödja dess rivaler i Tobruk, bland annat genom att genomföra luftangrepp. Regeringen i Tobruk hävdar att Turkiet och Qatar stöder islamistiska milisgrupper. E. Väpnade konflikter och andra våldshandlingar pågår fortfarande i hela landet, liksom kränkningar och brott mot internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt, vilket orsakar hundratals dödsfall, massfördrivningar och humanitära krisförhållanden i många områden. F. Den libyska statens enhet står på spel, och det finns en verklig risk för uppsplittring i minst tre regioner (Fezzan, Cyrenaika och Tripolitanien) om man inte tar de första stegen på väg mot en kompromisslösning och en försoningsprocess. G. FN har lyckats att få samtliga parter att motvilligt gå med på att komma till förhandlingsbordet, men det möte som skulle ha hållits den 5 januari 2015 har skjutits upp på obestämd tid. I Dakar hölls i slutet av december ett toppmöte om fred och säkerhet, där man diskuterade situationen i Libyen, men endast tre statschefer närvarade vid mötet. H. Frankrike har förklarat att det överväger en ny militär intervention i Libyen. Vid det möte som G5 Sahel (Tchad, Niger, Mali, Mauretanien och Burkina Faso) höll den 19 december 2014 uppmanades FN att upprätta en internationell styrka. Den libyska regeringen i Tobruk har bett Arabförbundet om hjälp, men motsatt sig en väpnad intervention från väst. Grannländer såsom Algeriet motsätter sig att fler utländska militära interventioner genomförs i Libyen. I. Den 4 januari 2015 bombade ett libyskt krigsplan tillhörande styrkor som är lojala mot den internationellt erkända regeringen en grekisk oljetanker som låg förankrad utanför RE\1045740.doc 3/7 PE547.456v01-00
kusten, och dödade två besättningsmän. I december 2014 skickades raketer kontrollerade av styrkor från Libyens gryning mot den största oljehamnen i Es Sridr och satte flera oljelagringsfartyg i brand. J. I december 2014 förbjöd EU av flygsäkerhetsskäl alla libyska flygbolag att flyga över EU:s luftrum. Turkish airlines, som var det sista flygbolaget som flög till Libyen, ställde den 6 januari 2015 in samtliga flygningar till landet. K. Den 30 december 2014 riktades en terroristattack mot ett hotell i Tobruk där representanthuset sammanträdde. Det libyska nationella rådet för medborgerliga friheter och mänskliga rättigheter (NCCLHR) upphörde att fungera i november 2014. I september 2014 gjordes inbrott i arkiven hos de viktigaste statliga institutionerna i Tripoli, och styrkor från Libyens gryning förde ett stort antal dokument till Misrata, bland annat från justitie-, försvars- och inrikesministeriernas arkiv. L. Den 11 oktober 2014 utbröt allvarliga strider i Nafusabergen, sydväst om Warshefana, när väpnade Zintangrupper besköt och intog städerna Kikla och al-qal a. I slutet av november 2014 tog stridande kontroll över Kikla. I södra Libyen har också våldsamheter förekommit, framför allt i början av oktober 2014, då strider utbröt i Ubari, främst mellan väpnade grupper från tuareg- och tabu-befolkningarna. Den allmänna säkerheten i landet har också försämrats, med bilbombsattacker i al-baida och Tobruk. M. Från slutet av augusti till början av oktober 2014 genomförde styrkor från Libyens gryning en omfattande operation mot Warshefanas väpnade grupper. Enligt rapporter gjorde båda sidor sig skyldiga till urskillningslös beskjutning. Beskjutningen resulterade i över 100 dödsfall och en humanitär kris med uppskattningsvis minst 120 000 människor på flykt internt i december 2014 i den västra delen av landet, ofta med akut brist på livsmedel och läkemedel. I slutet av november 2014 rapporterades 170 människor ha dödats i Nafusabergen (västra Libyen), cirka 450 människor dödades från mitten av oktober till mitten av december i Benghazi (östra Libyen) och fler än 140 människor dödades i Ubari (södra Libyen). N. De vapen som delades ut till de så kallade rebellerna har nu spridits till hela Nordafrika och har använts i konflikter och för att destabilisera länder som Centralafrikanska republiken, Mali och Syrien. Vapnen har även dykt upp i Algeriet. O. Milisstyrkorna i Darnah och Sirte har redan uttryckt solidaritet med Islamiska staten (IS). IS rapporteras ha vissa träningsläger baserade i östra och södra Libyen. FN:s generalsekreterares särskilda sändebud i Libyen, Bernardino León, har förklarat att miliserna i Tripoli och Misrata tycks ha starka kopplingar till IS, trots att kriget i Libyen inte är en konflikt mellan islamistiska och icke-islamistiska grupper, utan snarare mellan olika folkstammar. Han har också sagt att om konflikten fortsätter i landet kommer troligtvis nya IS-träningsläger att upprättas. P. Beväpnade män har vandaliserat moskéer i Tripoli, och 20 koptiska kristna rapporteras ha kidnappats den 3 januari 2015. PE547.456v01-00 4/7 RE\1045740.doc
Q. I strid med folkrätten gav Natoländerna 2011 kraftigt stöd till en av de stridande parterna i inbördeskriget i Libyen, med motiveringen att flygförbudszonen och leveransen av vapen till (så kallade) rebeller omfattades av principen om skyldigheten att skydda. R. Unsmil bedömer också att minst 100 000 libyer har drivits på flykt internt på grund av striderna och att ytterligare 150 000 människor, däribland många migrerande arbetstagare, har lämnat landet för att söka skydd utomlands. S. Många migranter, särskilt från Afrika söder om Sahara, hotas av godtyckliga gripanden av olika väpnade grupper. Hundratals migranter och flyktingar som flyr från våldet i Libyen rapporteras ha omkommit i sina försök att ta sig över Medelhavet till Europa. Enligt FN:s flyktingkommissariat har fler än 3 419 personer omkommit i Medelhavet, däribland många från Libyen. T. Libyen omfattas alltjämt av det internationella vapenembargo som infördes av FN:s säkerhetsråd 2011. Trots att vapenembargot fortfarande gäller har Natoländer och allierade länder (Förenta staterna, Frankrike, Förenade kungariket, Qatar och Förenade Arabemiraten) och bl.a. det kanadensiska företaget Aeryon Labs Inc. 1 brutit mot det. Trots embargot har inflödet av vapen i Libyen inte hejdats. U. I maj 2013 upprättades Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Libyen för att förse de libyska myndigheterna med militärt stöd när det gäller gränsbevakningen. Syftet med detta uppdrag är i första hand att hejda strömmarna av flyktingar och migranter till Europa och att hjälpa staten att ta kontroll över oljefält och oljeanläggningar. Med en kostnad på 30 miljoner euro är EU BAM Libyen det dyraste uppdrag som någonsin lanserats av EU. Halva budgeten läggs på privata säkerhetsföretag. V. En allt intensivare strid om oljelagringsdepåer och kranhamnar pågår i de oljerika östliga delarna av landet, som har de tionde största bevisade oljereserverna i världen och de största reserverna i Afrika. 80 procent av Libyens BNP kommer från dess oljesektor. Före Natos intervention låg oljeproduktionen på 1,6 miljoner fat per dag. Denna siffra sjönk sedan till mindre än 200 000 fat per dag, men steg till 800 000 fat per dag i oktober 2014 och ligger nu på cirka 350 000 fat per dag och kommer sannolikt att sjunka mycket lägre än så. 1. Europaparlamentet betonar återigen sitt fördömande från 2011 av den militära intervention i Libyen som leddes av Frankrike, Förenade kungariket, Förenta staterna och Kanada under Natos beskydd och som lett fram till den nuvarande situationen. 2. Europaparlamentet motsätter sig bestämt ett nytt externt militärt ingripande i landet. Parlamentet understryker dock att alla parter måste delta i en fredlig och politisk dialog. Alla parter uppmanas att komma överens om ett omedelbart eldupphör och att upphöra 1 Det kanadensiska företaget Aeryon Labs Inc. levererade Aeron Scout-drönare till Libyen, vilka användes för att hjälpa de libyska rebellerna att ta sig till Tripoli. Utbildningen i hur man styr drönarna gavs av det privata säkerhetsföretaget Zariba Security Corporation. Se http://www.aeryon.com/news/pressreleases/271- libyanrebels.html RE\1045740.doc 5/7 PE547.456v01-00
med striderna, vilket en förutsättning för att man ska kunna skapa en inkluderande Libyen-ledd politisk dialog för att inleda försoningen och bidra till att återställa stabiliteten i landet. 3. Europaparlamentet är djupt oroat över den nuvarande ekonomiska och politiska delningen av landet, vilken förvärrar befolkningens utsatthet. Parlamentet står fast vid sitt engagemang för Libyens suveränitet, oberoende och territoriella integritet. 4. Europaparlamentet upprepar sitt stöd för varje folks oförytterliga rätt till tillgång till och kontroll över sitt eget lands resurser. Parlamentet fördömer därför angreppen mot viktig oljeinfrastruktur, som är av avgörande betydelse för den libyska befolkningens välstånd. Parlamentet påminner om att den libyska oljan tillhör det libyska folket och inte bör hanteras av någon annan grupp. 5. Europaparlamentet beklagar djupt det ökande våldet i Libyen. Parlamentet fördömer våldsanvändningen, som lett till att ett stort antal civila sårats, dödats eller fördrivits. Parlamentet begär att de som är ansvariga för att ha kränkt eller överträtt de mänskliga rättigheterna eller för att ha åsidosatt internationell humanitär rätt ska ställas till svars för sina handlingar. 6. Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga parter att avstå från alla handlingar som kränker internationell rätt, särskilt handlingar som kan betecknas som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, inklusive urskillningslösa attacker, angrepp mot läkarstationer och ambulanser, påtvingade försvinnanden, mord, gisslantagande, tortyr och annan misshandel. 7. Europaparlamentet påminner samtliga parter som är inblandade i striderna i Libyen om att de är bundna av relevanta internationella människorättsbestämmelser och internationell humanitär rätt. Parlamentet påminner om att samtliga parter måste respektera förbudet mot direkta angrepp mot civila anläggningar såsom sjukhus, skolor, flygplatser och hamnar. 8. Europaparlamentet uppmuntrar länderna i regionen, Arabförbundet och Afrikanska unionen att stödja ett omedelbart upphörande av fientligheterna och ett konstruktivt åtagande för att hitta en lösning. Parlamentet stöder i detta sammanhang bl.a. det initiativ som Algeriet tagit tillsammans med Libyens grannar för att inleda en nationell dialog mellan de stridande grupperna. 9. Europaparlamentet uppmuntrar i synnerhet Sahel-, Maghreb- och Mashrekländerna att samordna sina ansträngningar för att hindra terroristgrupper från att passera gränserna och söka en fristad i Sahelregionen. Parlamentet uppmanar dessa länder att stärka samarbetet och samordningen för att utveckla inkluderande och verksamma strategier för att hindra dess grupper från att expandera och för att förhindra spridningen av alla vapen och all gränsöverskridande organiserad brottslighet i regionen. 10. Europaparlamentet efterlyser ett stopp för all vapenexport och alla vapenleveranser till Libyen och regionen, ett stopp för vapenexport till gulfstaterna och ett upphörande av gulfstaternas, och indirekt västmakternas, ekonomiska stöd till alla milisstyrkor. Framför allt kräver parlamentet ett stopp för köp av olja från milisdrivna oljefält. PE547.456v01-00 6/7 RE\1045740.doc
Parlamentet efterlyser en utredning av överträdelserna av det vapenembargo som infördes genom FN:s säkerhetsråds resolution 1970. 11. Europaparlamentet påminner om att EU, många av EU-medlemsstaterna och Förenta staterna, som under årtionden stödde Gaddafi och därefter Natos militära intervention i Libyen, har ett särskilt ansvar för den aktuella situationen i Libyen. 12. Europaparlamentet är mycket bekymrat över den humanitära krisen i Libyen, som har tvingat tusentals flyktingar att lämna landet. Rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att tillgängliggöra alla de ekonomiska medel och all den personal som krävs för att hjälpa flyktingarna. Parlamentet framhåller behovet av att ge lämpligt humanitärt stöd till dem som fördrivits. 13. Europaparlamentet uppmanar EU att omedelbart ändra sin politik gentemot flyktingar från Nordafrika. Parlamentet står fast vid sin hållning till Frontex och anser, i enlighet med principen om non-refoulement i artikel 19.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, att Frontex verksamhet inte får leda till att människor återsänds till Libyen eller något annat land där deras liv hotas. 14. Europaparlamentet uppmanar EU att stoppa uppdraget EU BAM Libyen, eftersom det ytterligare militariserar den libyska gränsen och leder till flyktingdöd. Parlamentet anser att EU måste skicka endast humanitärt och civilt bistånd till Libyen. 15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, talmännen i medlemsstaternas parlament, EU BAM Libyen och Unsmil samt till Libyens regering och representanthus. RE\1045740.doc 7/7 PE547.456v01-00