MEMO/11/238 Bryssel den 13 april 2011 Revidering av energiskattedirektivet Frågor och svar Vad är energiskattedirektivet? Energiskatter finns redan i alla EU:s medlemsländer, och dessa skatter är delvis harmoniserade på EU-nivå. Det nuvarande Energiskattedirektivet antogs 2003 och var i första hand utformat för att undvika snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden för energi. Det innehåller gemensamma bestämmelser för vad som ska beskattas, när det ska ske och vilka undantag som är tillåtna. I direktivet fastställs också lägsta tillåtna skattesatser, huvudsakligen baserade på den mängd energi som förbrukas, för produkter som används för uppvärmning, elproduktion och som motorbränslen. Medlemsstaterna har dock rätt att tillämpa högre, nationella skattesatser om de så önskar. Varför vill kommissionen revidera bestämmelserna? Det nuvarande energiskattedirektivet är föråldrat genom att det inte återspeglar EU:s höjda ambitionsnivå när det gäller energi och klimatpolitik. Det behöver också revideras för att man ska kunna ta itu med problem som har uppstått på den inre marknaden. Ett annat skäl är att direktivets nuvarande tillämpningsområde inte är förenligt med EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser som är störst i världen i sitt slag. För det första baseras de nuvarande miniminivåerna för energiprodukter i första hand på volymen (pris i euro/1 000 liter) och fastställs utifrån historiska nivåer i medlemsstaterna. Detta leder till otillbörlig konkurrens mellan olika bränslekällor och till omotiverade skatteförmåner för vissa typer av bränslen. Enligt nuvarande miniminivåer är t.ex. kol det minst beskattade och etanol det mest beskattade bränslet. Förnybara energikällor är särskilt missgynnade enligt det nuvarande energiskattedirektivet eftersom de beskattas lika högt som de energikällor de är tänkta att ersätta (skatten på biodiesel är lika hög som den på diesel osv.). Eftersom skattenivån grundar sig på volym och inte energiinnehåll kommer bränslen med lägre energiinnehåll (som förnybara bränslen) att drabbas hårdare av skatterna än de bränslen som de konkurrerar med. Frågan kommer att tas upp i kommissionens reviderade direktiv, där energiskatter ska kopplas till energiinnehåll. För det andra tar det nuvarande energiskattedirektivet inte alls upp behovet att minska koldioxidutsläppen för att motverka klimatförändringarna. Som anges ovan är det tvärtom så att vissa fossila bränslen är skattemässigt gynnade jämfört med alternativ med lägre utsläpp. Rambestämmelser på EU-nivå skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa en koldioxidskatt för att nå sina insatsfördelningsmål utan att äventyra sin konkurrenskraft inom EU.
Slutligen skulle ett reviderat energiskattedirektiv där koldioxid finns med förhindra en situation där ett lappverk av nationella bestämmelser skapar hinder och snedvridningar på den inre marknaden. Medlemsstaterna har visserligen redan börjat införa nationella koldioxidskatter, men olika tolkningar kan leda till dubbelbeskattning och höga anpassningskostnader för företag som är verksamma i två eller flera länder. Gemensamma EU-regler för beskattningen av koldioxid skulle skapa likvärdiga förutsättningar för industrin i hela EU och underlätta verksamhet över gränserna. Förnybara energikällor skulle befrias från koldioxidskatt, vilket skulle ge dem ytterligare en fördel gentemot de konventionella bränslen som de konkurrerar med. Vilka är huvudmålen med det nya energiskattedirektiv som föreslås? Det reviderade direktivet syftar till att lägga om energiskatterna på vägen mot ett koldioxidsnålare och energieffektivare samhälle, och samtidigt undvika problem på den inre marknaden. - Klimatförändringarna: Energiskatterna ska anpassas till EU:s klimatåtaganden genom att koldioxid tas med som en komponent. Det kommer att sättas ett pris på koldioxidutsläpp från sektorer som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter: ju större utsläpp ett visst bränsle medför, desto högre koldioxidskatt. Detta kommer att gynna miljövänligare energikällor och öka ansträngningarna att uppfylla EU:s mål för energieffektivitet, förnybar energi och minskade koldioxidutsläpp. - Energieffektivitet: Energi är en begränsad resurs, och beskattningen bör återspegla detta. Skattenivåer baserade på bränslenas energiinnehåll skulle ge starka incitament för högre energieffektivitet inom alla sektorer. - Inre marknaden: Genom rambestämmelser på EU-nivå för koldioxidbeskattningen skulle man undvika ett lappverk av miljöfrämjande skatteregler på medlemsstatsnivå, vilket innebär större rättslig säkerhet och lägre anpassningskostnader för företagen. I förslaget skulle man också göra skillnad på sektorer som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter och sådana som inte gör det. Detta bidrar till att undvika dubbelbeskattning. - Främja tillväxt och sysselsättning: Medlemsstaterna kan besluta att genomföra en tillväxtstimulerande skatteomläggning genom att öka skatten på energiprodukter och samtidigt minska den på arbete, i linje med Europa 2020- strategin. Vilka förändringar kommer det nya förslaget att medföra? Energiskatterna skulle delas upp i två komponenter: en baserad på koldioxidinnehåll och en annan baserad på energiinnehåll. KOLDIOXID: En enda miniminivå för koldioxidutsläpp (20 euro/ton koldioxid) skulle införas för alla sektorer som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Detta skulle sätta ett pris på koldioxid för dessa ekonomiska sektorer, nämligen hushållen, transportsektorn, mindre företag och jordbruket. Förnybara energikällor skulle inte omfattas av denna koldioxidbaserade komponent. 2
ENERGIINNEHÅLL: Minimiskattesatser för energi skulle baseras på bränslenas energiinnehåll (euro/gigajoule) i stället för på deras volym. Detta innebär att bränslena beskattas utifrån mängden energi de genererar, och detta stimulerar automatiskt till ökad energieffektivitet. Skattens energikomponent kommer att bidra till att ta bort rådande snedvridning för konkurrerande bränslen (t.ex. bensin och diesel) och göra beskattningen rättvisare för konsumenterna, eftersom energiinnehåll är viktigare än volym när det gäller energiförbrukning. En viss energimängd, t.ex. 1 gigajoule, skulle beskattas på samma sätt, oberoende av vilken energiprodukt den kommer ifrån. De två komponenterna koldioxid och energiinnehåll skulle sedan kombineras när man räknar ut den totala skattesatsen för en viss produkt. Medlemsstaterna kommer att ha möjlighet att tillämpa skattesatser som är högre än EU-miniminivåerna och utforma sina egna strukturer för dessa skatter. De kan t.ex. välja att bara höja den skattekomponent som gäller energiinnehåll över miniminivån och behålla den andra på EU-nivå, eller tvärtom. I sådana fall måste dock samma skattesatser och struktur tillämpas på alla bränslen som används för samma ändamål (motorbränslen och andra bränslen). Långa övergångsperioder, fram till 2023, för att helt anpassa beskattningen efter energiinnehåll kommer att ge industrin tillräcklig tid att anpassa sig till den nya skattestrukturen. Vilket är förslagets tillämpningsområde? Den del av skatten som gäller energiinnehåll skulle gälla alla bränslen för transport och uppvärmning. Användning av energiprodukter som annat än bränsle (t.ex. i metallurgiska processer) kommer precis som nu inte att beskattas. Skattens koldioxidkomponent kommer att komplettera systemet för handel med utsläppsrätter genom att den tillämpas på sektorer som står utanför systemet, t.ex. transport, hushåll, jordbruk och småindustri. På så sätt kommer alla utsläpp från industrianläggningar att bli föremål för samma prissignal när det gäller koldioxid. Varför nu? Det finns flera skäl till att kommissionens förslag läggs fram just nu. För det första visar förslaget tydligt vilken roll skatterna kan spela i ett läge där medlemsstaterna håller på att utforma och genomföra sina strategier för att uppfylla EU:s energi- och klimatmål för 2013 2020. För det andra är det reviderade energiskattedirektivet utformat för att komplettera den tredje fasen av EU:s system för handel med utsläppsrätter (2013-2020), som inför ett tak för antalet utsläppsrätter på EU-nivå och föreskriver en övergång från gratis tilldelning till auktionering. Det är därför viktigt att ett förslag läggs fram nu, så att parlamentet och rådet har tid att enas om det. Med tanke på den inre marknaden är det också viktigt att införa gemensamma rambestämmelser för koldioxidskatter nu. Medlemsstaterna har börjat införa sina egna koldioxidskatter och deras upplägg kan skifta. Ett lappverk av nationella bestämmelser skulle kunna skapa problem för företag med gränsöverskridande verksamhet och leda till en snedvridning av konkurrensen inom EU. Det är därför bättre att införa en EU-ram med en gång; om detta sker först i ett senare skede kan man tvingas till komplicerade anpassningar av nationella regelverk. 3
Slutligen ingår revideringen av energiskattedirektivet i Europa 2020-strategin, och den begärdes också av Europeiska rådet i mars 2008. I bakgrunden finns den FNkonferens om klimatförändringar som hölls i Cancún i Mexiko i november och december 2010. Det reviderade direktivet skulle alltså bidra till hållbar tillväxt och en resurseffektivare, miljövänligare och konkurrenskraftigare ekonomi. Med tanke på att många medlemsstater håller på att ta fram strategier för att ta sig ur den ekonomiska och finansiella krisen ger ett reviderat direktiv också möjlighet att kombinera miljömål med ekonomiska mål. Det skulle göra det möjligt för dem att, om de så önskar, reducera skattetrycket på arbete och kapital, så att man får ett skattesystem som gynnar miljövänliga och energieffektiva lösningar. Ett flertal olika intressenter, däribland Europaparlamentet, ett antal medlemsstater, icke-statliga organisationer och delar av näringslivet uppmanar nu kommissionen att lägga fram förslaget så snabbt som möjligt. Hur främjas energieffektiviteten genom förslaget? Kommissionen har ett åtagande att främja energieffektivitet både för att öka EU:s konkurrenskraft, trygga energiförsörjningen och uppfylla ännu ambitiösare mål när det gäller minskade utsläpp av växthusgaser. Skatter är ett kraftfullt verktyg för att få konsumenterna att utnyttja energin effektivare. Beskattning av energiprodukter utifrån deras energiinnehåll är det effektivaste sättet att stimulera till effektivare energianvändning, eftersom det ger användarna en tydlig prissignal som är kopplad till produkternas faktiska energivärde. När det gäller skattens energikomponent kommer förslaget att öka miniminivåernas genomslag genom att säkerställa att minskningar under dessa nivåer för företag inte längre blir möjliga. Eventuella nedsättningar av skattesatserna (dock alltid ovanför miniminivåerna) som beviljas måste vara tydligt kopplade till uppfyllandet av energieffektivitetsmål, t.ex. genom avtal med industrin som innehåller verifierbara energisparmål. Vad säger det nya förslaget om föroreningar? Genom förslaget kommer koldioxidutsläpp från bränslen att omfattas av skattesystemet, genom att koldioxidkomponenten av skatten gäller bränslen som inte omfattas av EU:s system för utsläppshandel. Eftersom koldioxidutsläppen inte känner några gränser (de är "gränsöverskridande") är det logiskt att angripa problemet med gemensamma EU-rambestämmelser på skatteområdet. När det gäller lokala luftföroreningar å andra sidan är det lämpligare att kommissionen överlåter åt medlemsstaterna att avgöra hur problemen ska tacklas. Det är möjligt att man i sådana fall kan använda sig av mer specifika instrument än energiskatter, t.ex. väg- eller trängselavgifter. Varför föreslår kommissionen miniminivåer i stället för en fullständig harmonisering av energiskatterna? Systemet med miniminivåer var en kompromiss som gjordes 1993 för att begränsa störningarna på den inre marknaden och samtidigt ge medlemsstaterna en viss flexibilitet för att kunna täcka sina budgetbehov. Dessa grundprinciper gäller fortfarande, men det är viktigt att de miniminivåer som fastställs i EU-lagstiftningen förblir adekvata och regelbundet uppdateras med hänsyn till den ekonomiska, politiska och internationella utvecklingen. 4
Vilken effekt har det reviderade energiskattedirektivet på motorbränslen? Effekten beror på flera faktorer, bland annat nuvarande skattenivåer och vilken struktur som medlemsstaterna väljer för skatter ovanför de nya miniminivåerna. Den viktigaste effekten för alla medlemsstater är att de måste sluta med den snedvridande beskattning av bensin och diesel som tillämpas nu. Trots att en liter diesel har högre energiinnehåll och medför större koldioxidutsläpp än en liter bensin så är dieselskatten per liter lägre i alla medlemsstater utom en (Storbritannien). Detta har lett till en situation där prissignalerna från marknaden inte längre fungerar som de ska: samtidigt som priset på diesel före skatt är högre än priset på bensin (på grund av stark efterfrågan på diesel i EU) så är förhållandet det motsatta vid pumpen till följd av skattesystemet. Detta leder i sin tur till en allt högre efterfrågan på diesel, trots att det råder brist på bränslet i EU. Förslaget kommer att åtgärda situationen genom att införa neutrala skatter på bensin och diesel, liksom på andra motorbränslen. För att aktörerna på marknaden ska kunna anpassa sina produktionsprocesser kommer en övergångsperiod på tio år att tillämpas. De flesta medlemsstater kommer att kunna uppfylla kraven antingen genom att höja dieselskatten eller sänka bensinskatten. Vilka regler kommer att gälla för alternativa motorbränslen som gasol (LPG) och komprimerad naturgas (CNG)? De medlemsstater som gynnar CNG och LPG tillämpar ofta väldigt låga skattesatser på dessa produkter. Dessa bränslen har dock totalt sett haft en ganska begränsad framgång. För att villkoren ska bli mer enhetliga bör i slutänden samma skattesatser per energi- och koldioxidinnehåll tillämpas för alla motorbränslen, inklusive CNG och LPG. Detta innebär att skattesystemet automatiskt kommer att premiera de relativa fördelarna för varje bränsle när det gäller koldioxidutsläpp, men utöver det kommer inga konkurrensmässiga fördelar att beviljas. Eftersom nuvarande skattenivåer för dessa produkter ofta är ganska låga och det kan krävas en viss tid innan de kan konkurrera jämbördigt med traditionella motorbränslen, föreskriver dock det nya direktivet långa övergångsperioder för införandet av enhetliga skattesatser. Medlemsstaterna kan därför fortsätta att tillämpa förmånliga skattesatser på CNG och LPG under en tolvårsperiod. Hur påverkas biobränslen av förslaget? Biobränslen beskattas för närvarande per volymsenhet, och med samma skattesats som de bränslen de är tänkta att ersätta. Detta innebär en konkurrensmässig nackdel. Enligt förslaget ska biobränslen i stället beskattas utifrån energiinnehåll, vilket i regel är lägre än för motsvarande konventionella bränsle. De skulle också undantas från skattens koldioxiddel eftersom de medför lägre utsläpp av denna gas. Denna förmånliga behandling gäller dock bara biobränslen som uppfyller tillämpliga hållbarhetskriterier enligt artikel 17 i direktivet om förnybar energi (2009/28/EG) och artikel 7b i direktivet om bränslekvalitet (2009/30/EG). Hur påverkas uppvärmningsbränslen? Också när det gäller uppvärmningsbränslen kommer det nya direktivet att ta bort dagens snedvridande behandling av energiprodukter genom att medlemsstaterna måste tillämpa samma skattesatser per ton koldioxid liksom per gigajoule energi. Detta innebär till exempel att de nuvarande väldigt låga skatterna på kol, som är den energiprodukt som har högst koldioxidinnehåll, måste höjas. 5
Samtidigt kommer skatten på uppvärmningsbränslen för första gången att återspegla deras klimatpåverkan genom införandet av en koldioxidkomponent i energiskatten. Eftersom alla företag som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter automatiskt undantas från denna skattekomponent kommer förslaget också att leda till likvärdiga förutsättningar mellan de anläggningar som deltar i systemet och de som inte gör det. Detta innebär att alla anläggningar ger sitt bidrag till lägre utsläpp av växthusgaser. Vilka regler gäller för el? Det reviderade energiskattedirektivet kommer i princip inte att ändra bestämmelserna för el. En skatt baserad på energiinnehållet kommer, precis som tidigare, att tas ut där elen konsumeras, och miniminivån kommer inte att påverkas. Energiskattens koldioxidkomponent kan bara tas ut på de bränslen som används för elproduktion, eftersom el i sig inte leder till några utsläpp där den konsumeras. Elproduktion omfattas dock av EU:s utsläppshandelssystem och kommer därför att undantas från koldioxidkomponenten. Små anläggningar för elproduktion kommer trots detta att behöva tillämpa koldioxidkomponenten eftersom de på grund av sin storlek inte ingår i utsläppshandelssystemet. Har förslaget några effekter på kärnkraften? Förslaget påverkar inte den skattemässiga behandlingen av el från kärnkraft. Sådan el beskattas där den konsumeras, precis som el från alla andra källor. Skatter på kärnbränsle, t.ex. den som nyligen infördes i Tyskland, omfattas inte av energiskattedirektivet och alltså inte heller av revideringen av detta. Hur påverkar förslaget hushållen? Eftersom hushållen svarar för 10 % av koldioxidutsläppen måste medlemsstaterna ta med denna sektor i sina strategier, oberoende av vilka instrument de vill använda sig av (t.ex. koldioxidskatter eller krav på att ersätta värmesystem). Miljöbestämmelser påverkar ibland hushållens ekonomi, särskilt för hushåll med lägre inkomster. Det råder därför enighet kring att en ambitiös miljöpolitik måste ha solida skyddsnät och kompletteras med sociala åtgärder. Effekten av den föreslagna nya skatten på energiinnehåll och koldioxid beror till stor del på hur medlemsstaterna väljer att använda de intäkter som skatten genererar. De kan till exempel använda en del av pengarna till att kompensera hushåll (särskilt sådana med låga inkomster) med schablonbidrag. En del av skatteintäkterna skulle också kunna återbetalas för att kraftigt minska effekterna på hushållen. Det är väldigt vanligt att medlemsstater som redan infört en koldioxidskatt också har vidtagit effektiva sociala åtgärder som komplement. Enligt förslaget har medlemsstaterna också i fortsättningen möjlighet att tillämpa lägre skattesatser för energiprodukter som hushållen använder för uppvärmningsändamål. I det nuvarande direktivet gäller denna möjlighet bara naturgas, kol och el. Enligt det reviderade direktivet kan medlemsstaterna dock utnyttja undantaget på samma sätt för alla uppvärmningsbränslen som används i hushållen (inklusive dieselolja och kol). Kommissionen kommer efter två år att utvärdera effekterna av undantaget i en rapport. 6
Kommer förslaget att ta hänsyn till vissa sektorers särdrag? Ett av syftena med det reviderade energiskattedirektivet är att se till att energiskatten tillämpas på ett enhetligare och effektivare sätt i hela EU. Det nya skattesystemet skulle därför bara skilja mellan sektorer som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter där det redan finns ett koldioxidpris och sektorer som inte omfattas av systemet och som måste betala för koldioxiddelen. För att undvika negativa effekter föreslås det likväl vissa specifika regler för de sektor där det finns en risk för koldioxidläckage (dvs. industrier som släpper ut växthusgaser och som skulle vara frestade att flytta sin produktion utanför EU för att förbli konkurrenskraftiga). De kommer för den koldioxidkopplade beskattningen att beviljas en skattekredit beräknad på utvecklingen av deras förbrukning. I viss utsträckning kommer jordbrukets särdrag att fortsätta att återspeglas i det reviderade direktivet eftersom det även fortsättningsvis kommer att vara möjligt att beviljas full skattebefrielse mot att det görs vissa åtaganden till förmån för miljö och energieffektivitet. Slutligen har det föreslagits vissa övergångsperioder för att de som använder vissa energiprodukter (t.ex. diesel, se ovan) inte ska drabbas av alltför kraftiga förändringar. Vad gäller för importerade varor? Det faktum att man sätter ett pris på koldioxidutsläpp kopplat till produktionen inom EU kan leda till snedvridning av konkurrensen gentemot producenter från tredjeländer där det inte finns några liknande mekanismer. Majoriteten av växthusgasutsläppande industrier där risken för koldioxidläckage är stor omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. EU har därför tagit beslut om att motverka risken för koldioxidläckage genom att hellre fördela en större andel fria tilldelningar till risksektorerna än att försöka påföra en koldioxidgränsskatt på importerade produkter. Därför innehåller det reviderade energiskattedirektivet inte någon koldioxidgränsskatt för importerade produkter. Industrier som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter, men som skulle kunna omfattas av koldioxiddelen är i allmänhet mindre och mindre känsliga för internationell konkurrens och eventuellt koldioxidläckage. Likväl innehåller förslaget bestämmelser för installationer i sektorer där risken för koldioxidläckage skulle kunna vara stor (t.ex. sektorer med hög energiintensitet och omfattande handel såsom ett antal mineralogiska processer), på samma sätt som det innehåller bestämmelser för industrier som är i fara inom EU:s system för handel med utsläppsrätter. De kommer att få en skattekredit för koldioxiddelen på grundval av historisk energiförbrukning en lösning som skyddar dem från orättvis konkurrens samtidigt som de behåller incitamentet att minska sina egna utsläpp. Sammanfattningsvis vilka är de nuvarande undantagen enligt energiskattedirektivet och hur kommer de att se ut i framtiden? Medlemsstaterna kommer att i stor utsträckning behålla den flexibilitet som finns idag, i linje med målen för energi- och klimatpolitiken. - Vad gäller motorbränslen är syftet med förslaget att efter en övergångsperiod behandla alla produkter lika med avseende på energi- och koldioxidinnehåll. Därför kommer de nuvarande undantagen för biobränslen, CNG (komprimerad naturgas) och LPG (gasol) att fasas ut (till 2023). Det betyder att efter 2023 kommer produkter endast att medges undantag om det är motiverat av dess koldioxidbalans. 7
- I fråga om uppvärmningsbränslen som används av företag tillåter de nuvarande reglerna att medlemsstaterna, på vissa villkor, sänker beskattningen till noll för energiintensiva företag och ner till 50 % av EU-miniminivån för andra företag. För att minska snedvridningen av konkurrensen mellan medlemsstaterna och undvika problem med statligt stöd kommer det reviderade direktivet endast att tillåta att medlemsstaterna beviljar skattelättnader på villkor att EU-miniminivån följs (både vad gäller energi- och koldioxidskattedelen). Å andra sidan kommer företag som deltar i EU:s system för handel med utsläppsrätter automatiskt att undantas från koldioxidskattedelen. Dessutom kommer företag från sektorer där det finns stor risk för koldioxidläckage att få en obligatorisk koldioxidskattekredit. Båda reglerna kommer att vara obligatoriska för medlemsstaterna och därmed undviks snedvridning. - Vad gäller uppvärmning av hushåll kommer den flexibilitet som medlemsstaterna i dag har att undanta vissa produkter (gas, kol och koks samt el) att utvidgas till alla värmebränslen (även mineraloljor), för att garantera en enhetlig behandling av alla energiprodukter. Samtidigt kommer kommissionen regelbundet att rapportera om effekterna av dessa undantag och bedöma om de är förenliga med målen för kommissionens energi- och klimatpolitik. - Jordbruket kommer även fortsättningsvis att ha lägre skattesatser, även om dessa nu kommer att vara beroende av miljömålen, så att jordbruket också bidrar till den gemensamma satsningen att spara energi. - Medlemsstaterna kommer att kunna fortsätta att tillämpa skattefördelar där det är berättigat ur miljösynpunkt, till exempel för el från förnybara energikällor eller högeffektiv kraftvärmeproduktion. - Dagens förslag kommer inte att påverka de befintliga undantagen för internationell lufttrafik eller sjötransport, på grund av internationella åtaganden och risken för konkurrenssnedvridning om medlemsstaterna handlar ensamma. Dessa undantag kommer däremot också att ses över i kommissionens regelbundna rapportering om direktivets tillämpning. - Nio nya medlemsstater (Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern) kommer att ha en övergångsperiod fram till 2020 under vilken de inte behöver genomföra koldioxidbestämmelserna. Detta motiveras av deras allmänt lägre inkomstnivå. Kommer minimisatserna att anpassas till externa utvecklingar som inflation eller utvecklingen av koldioxidpriset? Ja. Det är en av fördelarna med förslaget. Minimisatserna kommer att anpassas till externa utvecklingar som inflation eller ökade/minskade koldioxidpriser. Det överarbetade direktivet om energibeskattning kommer därigenom bättre att spegla dessa yttre faktorer. Den energiinnehållsrelaterade minimiskattesatsen kommer att behålla sitt realvärde och anpassas till kärninflationen (inflationen med undantag för livsmedel och energi) vart tredje år. Den koldioxidrelaterade minimisatsen kommer enligt direktivet regelbundet att anpassas så att den överensstämmer med koldioxidpriset i EU:s system för handel med utsläppsrätter och så att konkurrenssnedvridningen mellan företag som omfattas av detta system och sådana som inte gör det blir så liten som möjligt. Vilka länder har redan infört koldioxidskatt? I dag har Danmark, Irland, Finland och Sverige koldioxidskatt. Dessa nationella skattesatser är emellertid väldigt olika och speglar inte koldioxidpriset inom ramen för EU:s system för handel med utsläppsrätter. 8
När kommer det överarbetade direktivet om energibeskattning att träda i kraft? Direktivet skulle börja gälla från och med 2013, för att fungera parallellt med tredje fasen i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Medlemsstaterna skulle få en lämplig infasningsperiod för att strukturera om sina skattesystem och så att nationella myndigheter, företagen och energibranschen hinner anpassa sig. Tack vare långa övergångsperioder för komplett anpassning av beskattningen av energiinnehållet, fram till 2023, kommer industrin att ha tillräckligt med tid för att anpassa sig till det nya skattesystemet. Se även IP/11/468 9