I N N E H Å L L E R. Papyrus

I N N E H Å L L E R Vänd till sid 3 för Ledarutgjutelser, på sida 4 hittar öppnar Ordförandet sin ordfyllda gap, Papyrus kompenserar sina tidigare försummelser med en Intervju på sida 6, på sida 8 blir det sakligt, Antikt skvaller, på sidan 11 förhärskar Propaganda, på sida 14 följer Klädtips, på sida 16 finns en Läsargåva och slutligen, på sida 18 finns det Sagda Papyrus Huvudskyldig: Eliel Kilpelä Medskyldiga: Tobias Pettersson, Magnus Rask & Anna Wilhelmsson Kollaboratörer: Henrik Silén & Laura Pakarinen Papyrus utges av Historicus r.f. ämnesförening för svenskspråkiga historiestuderande vid Helsingfors universitet. Tidningen utkommer fyra gånger per år. Upplaga 150 ex. Tryckt på Limes tryckeri i mars 2007 ii

Ny Papyrus, (nästan) helt ny redaktion, men gamla tricks; för vad vore idén att alltid uppfinna hjulet på nytt? Speciellt då föregående redaktion(er) redan gjort det för en. Av denna anledning kommer Papyrus årgång 2007 att likna de föregående, d.v.s. fortsätta på den förtjänstfulla traditionen av att blanda högt och lågt, mer och mindre angeläget. På tal om kontinuitet. Mycket i historievetenskapen handlar om att upptäcka kontinuiteter, eller åtminstone viljan till att upptäcka sådana. Också traditionerna intar ett centralt läge då de spelar en väsentlig roll i att skapa känslan av kontinuitet. Dessa traditioner finns - i mitt subjektiva tycke - i negativare snitt liksom traditionen av europeiskt högmod, d.v.s. eurocentrism, eller nationalismers falska medvetenhet om det förflutna. Som exempel på mer uppbyggliga traditioner vill jag bjuda förnimmelsen om det europeiska kulturarvet, något som Anna Wilhelmsson ger prov på i sin betraktelse om De vita caesarum, med andra ord; europeiska skvallerpressens föregångare. Likaså är republiken Finlands stundande val en manifestation av folkväldets, om än korta, tradition i vårt land; se vi är fortfarande en demokrati. Eller för den delen Historicus annalkande 45:te årsfest den 18 mars. Traditionerna är således också ett sätt för samhällen och gemenskaper att återbekräfta sin existens, skapa kontinuitet, på gott och ont. Det svåra består endast i att försöka särskilja det destruktiva från det konstruktiva. Hur passande är då inte Historicus årsfesttema; alla traditionsstörtares mor, far och storonkel: revolution? L E D A R E N iii

O R D F Ö R A N D E T S O R D Text: Henrik Silén I m your Tamagotchi, so happy that you love me Kommer någon ännu ihåg 90-talet? Laman, Army of Lovers, IT-bubblan, Simpsons och Monica Lewinsky. Och så naturligtvis Tamagotchi, en liten grejamojäng som såg ut ungefär som ett stoppur (Ett stoppur var en tidtagarapparat som fanns innan allas telefoner kunde göra det bättre) och som innehöll ett litet djur, en fågel eller en dinosaurie eller vad som helst, som var som ett husdjur för en. Man hade en knapp för att mata den, en för att leka med den, eller kanske t.o.m. lära den trick, och en knapp för att straffa den. Gav man inte den mat och uppmärksamhet blev den deppig och dog. Då måste man trycka restart så fick man en ny liten dinosaurie att leka med. Men skötte man om den blev den glad, växte och gjorde gulliga små tricks för en. Den levde inte, var inte ens så mångfacetterad. Grafiken var på nivån Pac Man meets Pixeltown och programmet hade säkert tagit typ en eftermiddag för någon liten japan att veva ihop. Men för tusentals mänskor var Tamagotchin lika verklig som en hund eller en katt, och för många som inte av orsak eller annan kunde ha ett riktigt husdjur blev en liten pipande dosa en kär följeslagare. Historicus finns inte. Inte egentligen. Det finns ett register där du hittar Historicus r.f. någonstans mellan HIM Fan Club och Hittitologiska Föreningen (hej, om kelterna har en fanklubb så ska väl också hettiterna ha det). Det finns en lokal, en hemsida och en e-postlista som alla tillhör eller hyrs av denna nonentitet. Men du kan inte ta i föreningen, du kan inte peka på den och säga Där är den!. Den finns inte, den är inte riktig. Historicus är en idé, en kollektiv tanke som bildats i huvudet på alla dess medlemmar, över snart 45 år. Må så vara att den inte är en så definierad tanke: det är en förening som är till för att supa sig redlöst berusad och slänga kladdig mat omkring sig. Det är också en förening för att samlas för att läsa poesi och se på filmer. Det är en förening för att resa på lärorika resor till ställen man annars inte skulle se. Det är en förening för debatt och insiktsfulla argument som Vem var Egentligen Rysslands sista kejsare? Är ett nazi-party de facto ett roligt koncept? Kebab eller Maccen?.

Under sina 45 år har Historicus utvecklats från ett i det närmaste vänstervridet idéforum där sitsar med riktiga glas var otänkbart borgerligt till en mångfacetterad och hyperaktiv nonentitet (med över 80 evenemang förra året hör den antagligen till de aktivaste föreningarna i sin storleksklass och skulle utan skam kunna tävla med också mycket större spelare). Det har funnits svackor av inaktivitet, det har funnits tider av splittring och det har funnits upp- och nergångar. Men så aktiv som föreningen är just nu har den knappast varit många gånger tidigare. Historicus utvecklas, skiftar, ändrar form och förhoppningsvisförbättras den för att bättre lämpa sig för de nuvarande medlemmarna. Liksom en Tamagotchi är föreningen synnerligen levande för dem som står den nära. Men liksom en Tamagotchi behöver också Historicus någon som trycker på knapparna för att mata och sköta om den. Det är inte alltid så lätt, det kan ta timmar av din fritid, det kan vara tungt och smutsigt, och efter allt du gjort kommer ändå sen någon aspackad gamyl och slänger klibbiga matvaror på dig. Men ifall du sköter den bra så kommer den garanterat att lära sig nya tricks och fortsätta att underhålla dig i flera år framåt. Fantastiska fakta:1. Tamagotchi kommer från orden tamago, som betyder ägg, samt chi, som betyder vän. Tamagotchis kläcks ur ägg och är därför dina äggvänner. 2. Det finns ett otal olika slags Tamagotchis, vissa mer älskvärda än andra. Vissa ser t.o.m. kusligt bekanta ut, som den här nedanför, som enligt vissa rykten hållit föreläsningar och introduktionskurser på hissan.

Intervju med Henrik Forsberg I föregående Papyrus (4/2006) presenterades året 2007:s styrelse samt funktionärer. En viktig person glömdes, nämligen Henrik Forsberg, vår ekoansvarige. Papyrus vill nu kompensera sin oaktsamhet genom att publicera ett personporträtt av vår Eko-Henrik. Den intervjuade samt två närmast sörjande, Magnus Rask och Eliel Kilpelä träffades på oluthuone Kaisla för ett gemytligt samtal. Vem är du? Henrik Mikael Forsberg, född 21.5.1983 (samma dag som den italienske vulkanologen, Giuseppe Mercalli red.anm) Skonummer? 41-42 Hattnummer? 56 Uppväxt i? Esbo, men också bott fem år i Vasa. Henrik rapporterar ej heller några genetiska defekter eller allergier (Henrik är mycket naturlig. red anm.) Växte du upp mitt i naturen, eller varifrån kommer ditt engagemang för naturen? Jag spenderade somrarna på landet i Suomusjärvi (men vad som hände där är Henrik förtegen om red.anm.). Naturen känns bra, naturlig. Hur vann du posten? Jag litade på min naturliga charm. Jag tycker inte om kampanjer som bara går ut

på att marknadsföra en själv så sexigt som möjligt Man missar då helt och hållet sakfrågorna, som borde vara det viktigaste. (lystring, riksdagsvalskandidater!). Men nu till det viktiga, naturen och hur Henrik förhåller sig till den. Komposterar du? Ja Återvinner du? Ja, paff och papper, tyvärr finns ingen metallinsamling. Henrik tycker därför att sopsamlingen borde effektiveras, återvinning borde uppmuntras genom möjligheter till bättre sortering. Vad anser du om klimatförändringen? Det är ett faktum. Nu när mänskligheten börjar få mera kunskap om hur och varför klimatet är som det är, så återstår den viktiga frågan: Hurdant klimat vill vi ha och är vi redo att aktivt förverkliga vårt idealklimat? Det är en global fråga där var och en har ett globalt ansvar. Ifall vi vill ändra klimatförändringens riktning, så måste vi också ändra vårt levnads- och tankesätt. Vi kan påverka. Hur? Det lönar sig att lyssna på de vetenskapsmännen som vet något och de politiker som tar sådana vetenskapsmän på allvar. Och dessutom kräva av beslutsfattarna att de förverkligar i sin politik hållbar utveckling. De är lite frustrerande och gå runtomkring i huset o. släcka lampor efter sig, samtidigt som vår regering gör allt för att Finlands börda av EU:s nya miljöprogram skulle vara såpas liten som möjligt. Stöd hållbar utveckling. Tycker du om djur, och om, hurudan? Jo, mera om hundar än om fiskar. Själv har jag en katt. Lurviga djur. Men inte är det fel på pälslösa heller. Har du pissat i Östersjön? En lång tankepaus följer. Jag har ingen minnesbild att så skulle ha hänt, men... Det kan vara ganska sannolikt. En kort synpunkt på eutrofieringen av Östersjön? Östersjön är ekologiskt unikt estuarium som håller på att dö. Eutrofieringen är en av de största problemen och riskerar bl.a att utrota torsken från Östersjön. Jordbruket vid kusterna borde förbjudas. En ren och välmående Östersjö är i allas intresse, det saknas först och främst en politisk vilja för effektiva åtgärder. Vad skulle du vilja berätta åt våra läsare? Ordet är fritt. Historicus behöver inte bli ett grönt parti, det finns redan ett. Min helt personliga åsikt är att när det är så här kalltsom nu är lite klimatförändring helt välkommen... Här slutar vår intervju med vår åsiktsstarke eko-ansvarige. Politik kunde ej helt undvikas under intervjusituationen, vilket kanske, måhända har satt sin prägel på en del av svaren. Vi tackar för oss.

DE FAMA ANTIQVA Text: Anna Wilhelmsson Av någon orsak verkar härskarfamiljer i Europa alltid haft en enastående förmåga att avla kompletta galningar. Denna stolta tradition (vars modernaste svängar kan följas i ypperliga tidskrifter så som vissa svenska kungliga veckotidningar ; inte för att undertecknad någonsin nedlåtit sig till att läsa dylika) vördades, som varenda skolunge fått lära sig, redan av de gamla romarna. Skvaller var de också minst lika goda på att sprida (det är faktiskt bara överflödiga egenskaper som förväntas slipas bort av evolutionen.) En av de bästa källorna för tidigt kejsartida skvaller är Suetonius, romersk historiker och författare som levde strax efter den juliansk-claudiska dynastins herravälde, under kejsarna Trajanus och Hadrianus på 100-talet. I sitt kändaste verk De Vita Caesarum nedtecknar han alla de saftigaste detaljerna om de tolv första kejsarna av Rom, varav de fem första nog är både de kändaste (det vill säga, har mest depraverat rykte). Huruvida Suetonius vet vad han pratar om eller ej är en helt annan fråga än om han skriver underhållande eller inte han har tillhandahållit historiker och skvallerintresserade med fler mustiga detaljer än någon annan. De enligt undertecknad intressantaste texterna är de fyra första; Caesars, Augustus, Tiberius och Caligulas levnadsöden. De Vita Caesarum inleds mycket plötsligt, då tidens tänder tuggat i sig de första sidorna om Julius Caesars liv och man får lov att acceptera att Caesar är i tonåren på den nuvarande sidan ett. Sedan trampar man i rask takt genom den kända världen allt medan Suetonius upplyser eftervärlden om att Caesar led djupt av sin relativa skallighet och således odlade någonting som låter som en antik Donald Trump-frisyr. Man kan också läsa en rätt detaljerad beskrivning av den femtonde mars år 44, och Suetonius menar att vissa skvallertackor påstått att Caesars sista ord skall ha varit även du, mitt barn? När man begravt den påstådde tyrannen följer den kanske mest

petiga och privata biografin kejsar Augustus höll ju sig i rätt stor utsträckning från slagfälten så det fanns inte så mycket annat att tala om, kantänka. Vi får veta att kejsaren då han inte bygger upp världsomspännande skatteverk är livrädd för åska och rätt vidskeplig av sig samt helst går klädd i platåsandaler för att framstå som mer högväxt än han egentligen är (men annars är han mycket stilig!) Han är mycket intellektuell och noggrann så till den milda grad att han föredrar att först skriva ned vad han skall säga och sedan läsa upp det för sin hustru då han tilltalar henne. Det augustinska familjelivet är annars ett välkänt kaos av en lättfotad dotter och ett par hopplösa barnbarn som vållade kejsaren (som själv hade ett allt annat än monogamiskt kärleksliv) att önska familjer lik sin egen på sina fiender. Enligt Suetonius nämner Augustus aldrig själv Roms förändring från sten till marmor, men han skall på sin dödsbädd ha konstaterat att livets komedi var färdigspelat och att det kunde sitta fint med applåder. Augustus hade ett fruktansvärt besvär med att välja en efterträdare, inte minst eftersom alla hans manliga släktingar hade en förmåga att dö unga (något som en del, men icke Suetonius, tillskriver hustrun Livia och en talang för giftmord) och Tiberius får inget gott eftermäle av Suetonius. Han skall ha ägnat sig åt vad en modern skvallerskribent skulle kalla kvinnomisshandel och pedofili och var lättvindlig när det kom till att utdela dödsstraff. Roms befolkning lär ha firat på gatorna då han avled. Inte mindre förbittrade var de på Tiberius efterträdare, dock efter mordet på Caligula lät senaten i ilskan förstöra det mesta som skrivits om honom, vilket gör Suetonius till en av få källor om denne något obalanserade kejsare. Suetonius menar att Caligula redan som ung varit en riktig sadist som gillade att beskåda tortyr och avrättningar som kvällsunderhållning och konstaterar lakoniskt att han hade en karriär som monster såväl som kejsare. Utöver den välkända hästkonsuln och fäblessen för sina systrar skall Caligula ha roat sig med att låta avrätta folk och sedan skicka efter dem; då de av naturliga skäl inte infann sig lät han konstatera att de nog måste ha begått självmord. Han matade djuren för gladiatorspelen med fångar när det mer typiska fodret blev för dyrt. Dessutom, påpekar

Suetonius indignerat uttryckte han sig oförskämt, vilket ju aldrig är acceptabelt. Den som fått blodad tand, tröttnat på före detta statsministerälskarinnor i den moderna pressen eller helt enkelt vill vidga sina horisonter till att läsa om kejserliga dylika kan antingen jaga efter Kejsarbiografier i Ingemar Lagerströms översättning eller spara sina extraslantar och styra kosan mot Google och bläddra fram en engelsk översättning. Vill man visa sig riktigt på styva linan kan man knappa in sig på WikiSource och läsa det latinska originalet. Färre färgbilder än Seiska, men ack så mycket mer bildat (i alla fall ser det bättre ut i bokhyllan, trots likheten i innehåll).

HISTORICI! Det viskas i väster och öster, hör du det inte, kamrat? Ja historici, hör ni det inte? Hör ni inte viskningen som susar omkring oss? Hör du inte svaret som skallar, vän? Hör du inte ropet som kallar djupt från ditt inre, som växer från oanade mörka valv nere i ditt dunkla sinne, som får sin näring från självaste din stormsvepta själ och ryter ett svar till sfärerna ovan? Det finns begravt djupt i ditt vikingahjärta ett begär, en lidelse, en passion! Ja, känn på den, känn dess mjuka doft, smaka på dess ljuva nektar och se, se ditt hjärtas åtrå framför ditt sinnes öga! Se vårt grälsjuka släktes enda chans, det enda som kan svetsa ihop vår förskingrade stam och föra oss till en ny period av glans, se vår krona, se vår fana! Se: ett eget Parti! Riksdagsvalet närmar sig igen, den dag då vi som medborgare i staten Finland kan ge våra röster i partiers och ledamöters händer, så att de kan använda, utnyttja och förstöra allt som står oss kärt för att efteråt säga att det var vi som beslöt om det. Staten har aldrig lyssnat på vår vilja. Staten har aldrig varit välvillig mot vårt släktes ädla kamp. Den har inte gett oss de levnadsvillkor vi behöver, den har inte någonsin lättnat på vår börda, den har inte hört rasslet från slavkedjorna tvingade på vårt släkte och kommer aldrig heller att göra annorlunda om inte vi - jag och du tillsammans - bildar ett vapen med vilken vi tvingar förtryckaren att ge oss respekt, vördnad och vår rättmätiga del. Historici, det vapnet är vårt eget Parti med vilken vi slår sönder våra - och alla de andra förtrycktas - problem! Som Platon framförde i Staten bör filosoferna, alltså de som älskar kunskap, ta hand om statens organisation, lagstiftning och beslutsfattande. Vem skulle älska kunskap mera än historikern? Vilken annan filosof kunde i åtrå till vetande överträffa honom som fördjupar sig i allt som människan har gjort? Historikern inbegriper i sig allt som människan har funnit och uppfunnit - alla vetenskaper och iakttagelser, poesier och profetior befinner sig i hans territorium, allt från sfärernas astrala harmonier till avgrundens mörka djup är i hans hand. Vem kunde då styra staten bättre än historik-

ern: Rerum Scriptor, Philosophus Philosophorum? Personer som nått högre tankenivåer är redan övertygade om att rösta på Partiet, då de har logiskt härlett dess fullständiga filosofiska och moraliska överhet, ja rentav dess nödvändighet för framtidens Finland. Men de mer emotionellt lagda behöver mer konkreta bevis på partiets överlägsenhet. Historici, kamrater, alla arma och utstötta, ni skall inte bli besvikna, för Partiet har lösningarna på alla de förtrycktas problem. Lösningen på det första problemet: arbetslösheten Många finländare, såväl historiker som lekmän, är fortfarande arbetslösa sedan arbetslöshetstalen sköt i höjden under 90-talsdepressionen. Fastän de två senaste regeringarnas arbetslöshetsåtgärder ser ut att så småningom fungera, är takten plågsamt långsam, speciellt för dem som inte har jobb. (Andelen arbetslösa minskade från 9,8% till 7,7% från 2000 till 2006, enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning 26.1. 2007.) Hundratusentals arbetslösa lider fortfarande av utsugarväldets nidingsdåd för nästan 20 år sedan. Men partiet hör de arbetslösas jämmer och vädjar till alla människor med ett hjärta att sluta sig kring Partiets Fana och krossa hela problemet med en kraftig smäll! För Partiet har en plan, och ett starkt Parti med samlad vilja och hängivna kämpar kan genomföra den. Planen för arbetslöshetens avskaffande heter Operaatio Nakkia Kansalle - Operation Knackkorva Folket. I sin enkelhet går den ut på att staten grundar ett statligt företag, Valtion Nakki - Statens Knackis, som fungerar som arbetsgivare för alla som inte har något annat jobb. Bolaget först inlöser och därefter har ensamrätt till all knackorv-, pyttipann-, hamburgar- och purilaisförsäljning som sker på gatorna (så kallad snägäriverksamhet ) i hela riket. Sedan anställer bolaget alla de före detta arbetslösa som arbetstagare i dessa inlösta och i många nya, av staten grundade snägäre - exempelvis de nyanskaffade spårvagnarna som inte duger till mycket i dagens läge kan omrustas till knackkorvskojor, likaså pendolinotågen. Arbetslösheten har försvunnit, och folket segrat! Planen har naturligtvis också andra fördelar än neutraliserandet av arbetslösheten. 1: Staten mår bra då den naturligtvis får stora intäkter från verksamhet-

en - Statens Knackis kan med all sin arbetskraft hålla öppet dygnet runt, medan snägärina i dagens läge är öppna endast några futtiga timmar på natten under hälften av veckan. Kostnaderna hålls nere eftersom livsmedlen är inköpta i så stora mängder, dessutom kan en del av lönerna ersättas med mat från Knackiskojan där man arbetar. 2: Arbetarna har det bra, eftersom jobbandet helt bra kan vara fyra-, eller till och med femskiftigt, då det finns en så stor arbetskraft. Detta leder till 6 eller till och med 4 timmars arbetsdagar! Personalen vid Statens Knackis har således mycket tid för sig själv eller familjen, hobbyer eller fackverksamhet. Dessutom behöver de inte använda tid på att handla vardagsmat - mot en rimlig del av lönen får de ta hem läckra statliga burgers! 3: Kunderna har det bra, då staten ansvarar för kvalitén och rimliga pris. Kvalitén förstärks ytterligare då de som vid bolagets grundande redan jobbade på snägären eller ägde sådana kan ges ledningsposter i statens kojor och därmed utstråla sin kunskap och sin erfarenhet till de nya. Dessutom kommer ingen kund någonsin mera att genomgå en så traumatisk upplevelse som att återvända gåendes hem efter en lång och hård kväll på restaurangen, sugen på en tuplaporilainen eller en vety, och upptäcka att man är för sent ute för snägären stängde för en timme sedan. Statens Knackis stänger aldrig! Som ni ser, historici, är Partiet färdigt för radikala reformer för att uppnå rättvisa och sanning. Partiet försvarar de svaga och motstår Förtryckaren. Därför, historici, kamrater, alla arma och utstötta, därför och för många andra orsaker som bringas i dagen i framtida Papyri, röstar ni på historikerpartiet! Partiet är Ett, Partiet är din Sköld och din Beskyddare Partiet är Far, Partiet är Mor Länge leve Partiet - En Sanningens Vän

Hur styra ut sig till ära av årsfesten? Text: Henrik Silén Det drar ihop sig till årsfest igen, nu för 45: e gången. Temat är som vanligt inspirerande och i detta fall speciellt omvälvande, nämligen revolution. Ut med det gamla i en flodvåg av blod, svett och feta borgare som äter allas kakor! In med det nya med en frisk fläkt av blod, svett och krossade drömmar! Men eftersom inte all förändring, om någon, är förbättring, skall Papyrus hålla kvar på en redan två år gammal tradition och ge ut sina klädtips lagom innan festen. Till att börja med kan det konstateras att Revolution! är ett tacksamt vagt ämne. I motsats till t.ex. antiken är det inte begränsat till en viss tidsperiod och en viss plats, och i motsats till pirater är det inte heller begränsat till en viss folkgrupp. Revolutioner sker och har skett i alla hörn av världen, förutom då kanske Antarktis där det bara finns pingviner, mossa och en 400-år gammal säl som irrade upp sig för långt på land och numera är permafrostmummifierad (Antarktis skulle vara ett bra tema för nästa årsfest) och alla dessa revolutioner ger ampla möjligheter till utstyrsel. Till att börja med har vi de politiska revolutionerna, däribland högst på listan den franska. För den som vill komma riktigt enkelt undan är det bara att komma som sansculott: av med byxorna och på med tomteluvan. Folk kanske tittar konstigt på dig i början av festen, men då kvällen framskrider kom säkerligen en och annan med lärostolen i spetsen att ansluta sig till Byxlösa Baren. För övrigt kan man minnas att det var frågan om en borgerlig revolution som ledde till en förändring i klädmodet. De äldre adliga paraddräkterna gav vika för ett mer somber, billigare alternativ till festdräkt, nämligen fracken. Eller så kommer man i mörk kostym, viker upp skjortkragen och knyter slipsen lite högre runt halsen så ser man lite mer revolutionär ut. Och tjejer, det är inget fel på öppna skjortor. Jag säger bara. Att klä sig enligt ryska revolutionen torde vara så enkelt att det inte behöver tas upp här. Röd armbindel, skinnmössa, billig sprit och nackskott torde räcka för att stå ut i mängden. Och prenikor, en hel massa prenikor. Kinesiska, Kubanska och diverse

Sydamerikanska revolutioner ger en stora möjligheter till fantasi med cigarrer, ponchos, risplockarhattar, kraglösa skjortor och röda stjärnor. Väljer man iranska revolutionen kan det vara svårt att dricka, för kvinnor pga. burkhan, för män pga. skägget, men med sugrör ska det väl också lösa sig. Klär man sig enligt den orangea revolutionen kommer antagligen folk att tro att man ger dem bonuspoäng (plop plop), men det skall man inte låta sig bli nedslagen av. Vill man riktigt tänka stort finns det ju inget som hindrar en från att komma som en symbol från någon av revolutionerna, främst kommer man då att tänka på Frihetsstatyn ( Hoppets Fyr i Förtryckets Mörker) eftersom en hammare och en skära kan vara svåra att klä sig i På den mer ekonomiska sidan har vi främst tre stora revolutioner att ta i beaktande, den neolitiska, den industriella, och IT-revolutionen. Så nu har du chansen att för en kväll vara bonnläpp, duunare eller nörd! Bönder känns igen på två saker: 1) de bor i Österbotten och 2) de har alltid ett halmstrå i munnen och en stor flaska hembränt med sig. Sen är det bara att ta på sig något riktigt sjabbigt och kanske hämta med sig en lie eller något så är du klar. Industriarbetare å andra sidan är smutsiga och svettiga med rejäla hängselbyxor och tjocka arbetshandskar. Titta på gamla sovjetplanscher så får du en bra idé av en ordentlig arbetare. Som nörd behöver du bara se ut som om du var teknolog: klen, vit skjorta med för många pennor i bröstfickan, för korta byxor köpta av din mamma, tröjan innanför byxorna (programmerare klär sig så, jag svär!). Förutom ifall du är tjej, i vilket fall du kan se ut som Lara Croft. För IT-nördar ser alla tjejer ut som Lara Croft. Och så till slut har vi de sociala revolutionerna, främst då den sexuella revolutionen (Lara Croft?) och Rock n Roll revolutionen. Bränn din BH, vicka på höfterna, använd preventivmedel och drunkna i dina egna spyor! Kom klädd i vit glittrig Elviskostym eller snälla-pojken Beatles-frilla eller kom i kort minikjol och höga stövlar. Huvudsaken är att du står ut ur mängden, revolterar mot dina föräldrar och kör snabbt, lever hårt och dör ung!

Ode till Fidel Castros ålderdom Melodi: Those were the days Text: Henrik Silén och Tobias Pettersson Once in Cuba from a great big palace ruled Batista, man of cruelty great He was corrupt and evil, oh so callous! But we all joined hands and so we did create: refräng: A commie-citadel for Cuba s great Fidel United Fruit I sent straight back to hell Those where my glory days the peasants sang in praise But now I m old and feeling not too well Then it wasn t long til trouble started They tried to have me killed a hundred times Their corpses from the Bay of Pigs where carted and missiles I would raise upon my isles refr: I m Fidel Castro, and though I can hardly stand I used to be a terrifying man. I fought the USA, survived the CIA which is much more than you can say of Che But now cruel time has caused my health to dwindle My memory s bad, my hands are growing cold Now I have to drink rum from a thimble and then I tend to loose my bowel-control. refr: Gone are my glory days lost in Havanna-haze (syftar på cigarrök)

it seems my youth was nothing but a phase My handsome beard s turned grey Bush laughs at my decay They re placing bets on when I ll pass away refr: When I was young I could behead whome r I would a hundred guys went missing every week. Yes, I admit I m cruel and crazy as a fool, but at least I m not a dirty Greek! Helsingfors 23.11.2006, inför bananrepubliksitsen

S A G T - O C H G J O R T? Den är lång, smal och aningen krokig -Lotta om Gustav II Adolfs externa attribut Skulle en man med mina anor nöja sig med simpel öl?!? -Ralf hänvisar till sina gustavianska rötter Vi ska inte avslöja vår demokrati -Sannfinländarnas ordförande Timo Soini i den svenskspråkiga valdebatten För redan på 60-talet fick östtyskarna veta att orgasmer inte är emot den marxist-leninistiska läran. Jag slutar här. -Nils-Erik Forsgård är kosmopolit Jag vet alla homoställen i stan -Eliel kör taxi Självtillfredställelse, det har jag stor erfarenhet av -Inte för inte är Henrik Silén ordförande för Historicus r.f.

Lützen=sïtzen et Gustavus II Adolphus in memoriam

Papyrus/Historicus r.f. Historiska institutionen Unionsgatan 38 A PB 59 00014 Helsingfors universitet 2