HÄNDIGT. en guide för dig som gillar att jobba med händerna 0 (56)

HÄNDIGT en guide för dig som gillar att jobba med händerna 0 (56)

FÖRFATTARE Hilkka Leppänen hantverksledare Johanna Haanpää ergoterapeut Reumaförbundets Rehabiliteringscenter Apila 36200 Kangasala http://www.kuntoutumiskeskusapila.fi/ Stora Robertsgatan 20-22 A Paasivuorigatan 2 A 2 00120 Helsingfors 00530 Helsingfors tel. (09) 476 155 tel. (09) 4153 4200 fax. (09) 642 286 www.reumaliitto.fi www.ok-opintokeskus.fi 1 (56)

I N N E H Å L L INLEDNING 4 1. BESKRIVNINGAR 5 1.1. Decoupage 5 1.2. Påtning 5 1.2.1. Påtning 5 1.2.2. Påtbräda av trä 6 1.2.3. Påtbräda av faner 7 1.3. Pärlarbeten 7 1.3.1. Ängel av pärlor 8 1.4. Tovning 9 1.4.1. Traditionell rulltovning med vatten och såpa 9 1.4.2. Tova pärlor 10 1.4.3. Tova i tvättmaskin 10 1.4.4. Nåltovning 11 1.4.5. Tova i pepparkaksformar 12 1.4.6. Tova på tyg 12 1.4.7. Tova med stomme 13 1.5. Tygtryck 13 1.5.1. Schablontryck 14 1.5.2. Trycka med kontaktplast, s.k. landskapstryck 15 1.5.3. Växttryck 15 1.6. Hantverk i naturmaterial 16 1.6.1. Fågel av ris 16 1.6.2. Hjärta av ris 17 1.6.3. Tickor, grenar av torrfura och drivved 18 1.6.4. Måla på stenar 18 1.7. Mosaik 19 1.8. Sömnadsarbeten 20 1.8.1. Havrepåse 21 1.8.2. Glidlakan 21 1.8.3. V-kudde 21 1.9. Blommor av papperssnöre 22 1.9.1. Blommor av papperssnöre 22 2 (56)

1.9.2. Ram för blomma av papperssnöre 22 1.10. Porslinsmålning 23 1.10.1. Porslinsfärger som bränns i vanlig ugn 23 1.10.2. Schablontryck 24 1.10.3. Transferark 24 1.11. Flätning 25 1.11.1. Nyckelring av fantti, tovat ullgarn 25 1.11.2. Korg av kaffepåsar 25 1.11.3. Pannunderlägg av fantti 26 1.11.4. Pannunderlägg av kaffepåsar 27 1.12. Snickeriarbeten 28 1.12.1. Enkel blomlåda för utomhusbruk 28 1.12.2. Klockor och termometrar 28 1.12.3. Bokstöd 24 1.12.4. Smycken 29 1.12.5. Hängare för nycklar och andra små föremål 29 1.12.6. Välkomstskylt för dörr eller trädgård 29 1.12.7. Måla eller dekorera färdiga föremål i trä 29 1.13. Arbeta med lera och massa 30 1.13.1. Hemgjord massa 30 1.13.2. Lerarbeten med platteknik 30 1.14. Sidenmålning 31 1.14.1. Skrynkling 32 1.14.2. Knytbatik 32 2. INKÖPSSTÄLLEN FÖR HOBBYMATERIAL 33 3. ATT BEAKTA NÄR DU ARBETAR MED HÄNDERNA 34 3.1. Problem med funktionsförmågan i händer hos reumatiker 34 3.2. Arbeta ergonomiskt 36 3.3. Arbetsredskap och hjälpmedel 37 3.4.1. Inköpsställen för arbetsredskap och hjälpmedel 39 3.4. Gympa för stela fingrar 39 Bilaga 1. Det är lätt att vända sig på ett glidlakan 40 Bilaga 2. V-kudde 42 Bilaga 3. Modell för bokstöd 44 Bilaga 4. Gympa för stela fingrar 45 3 (56)

4 (56)

INLEDNING Att använda sin egen kreativitet och att genomföra sina idéer är avslappnande, minskar stress och förbättrar koncentrationen. Så beskriver en rehabiliteringsklient sina erfarenheter av handarbete Den ledande tanken med denna guide är att visa att vi med våra egna händer faktiskt kan tillverka saker som gläder både oss själva och andra. Alla är inte födda med rätt handlag och hos en del kan en sjukdom begränsa handens funktion. Vi tror dock att var och en av oss kan hitta något som vi är intresserade av och som bereder oss själva glädje. Denna guide är avsedd som drivfjäder för trevlig gruppverksamhet inom Reumaförbundet i Finlands medlemsföreningar. På Rehabiliteringscenter Apila har hobbyarbeten och olika hand- arbetsformer redan länge använts som terapi och fritidssysselsättning vid sidan av rehabiliteringen. Att arbeta med händerna ger impulser, för bort tankarna från sjukdom och smärta och erbjuder omväxling i vardagen. Att pillra och knåpa är samtidigt en naturlig form av fingergympa för dem som har dåliga fingrar, något som reumatiker ofta har. Vid sammanställningen av denna guide har vi försökt beakta eventuella begränsningar i handens funktion. Guiden innehåller beskrivningar från många olika områden inom handarbete och hantverk och i den presenteras modeller som människor med olika färdighetsnivåer kan utföra. Förutom beskrivningar ger guiden tips på ergonomiska arbetsmetoder och hjälpmedel för att bespara lederna. Målet är att sporra folk att göra saker tillsammans och att skapa en arena för kamratstöd när man jobbar tillsammans diskuterar man automatiskt också erfarenheter i vardagen och samtidigt stödjer man och ger råd till sina vänner och bekanta. Och det viktigaste av allt det är alltid roligare att jobba i grupp än ensam! Delad glädje är dubbel glädje. Känslan av tillhörighet och gemensamma mål eller teman gör vardagen meningsfull. Guiden är en del av Reumaförbundet i Finland rf:s, Förbundet för hemslöjd och konsthantverk Taito rf:s och OK-Studiecentralens gemensamma projekt Händiga händer. Guiden är ett resultat av samarbetet mellan handarbetsledaren och ergoterapeuten på Apila. Inom ramen för projektet Händiga händer har olika workshopar i idékläckning anordnats på olika håll i landet. I workshoparna har föreningarnas medlemmar fått syssla med olika hobbyarbeten och därmed fått med sig olika idéer att förverkliga i de egna föreningarna Vi hoppas att de beskrivningar som finns i denna guide kan inspirera grupper såväl som gruppledare att börja jobba, anpassa idéerna till sina egen förmåga och att söka nya idéer. Nu är det igen trendigt att jobba med händerna och det finns en hel del litteratur i ämnet. I grupperna hittar deltagarna säkert också nya användbara sätt att hantera material. Idéer som först känns helt hopplösa kan ge upphov till mycket gott när en stor grupp är med testar och kläcker idéer kring temat. Vi önskar er alla mycket glädje och lyckade erfarenheter och framför allt gör saker tillsammans! 5 (56)

1. BESKRIVNINGAR 1.1. Decoupage Decoupage är en gammal dekorationsteknik som blivit populär igen. Numera används servetter att dekorera olika ytor med. Med servetter får man lätt till stånd dekorativa bilder. Man fäster servetten på föremålet med hjälp av lack. Eftersom servetten är så tunn, går den att fästa osynligt så att den ser handmålad ut. Med denna teknik kan man dekorera föremål av trä, stenar, lerkrukor, tyg, ljus, porslin, glas och kort. Man bör komma ihåg att det finns olika typer av fästlack för olika typer av material. Material: hobbyfärger, decoupagelack eller vanligt vattenlösligt lack (hobby- eller möbellack), servetter och pensel. Grundmåla föremålet med ljus färg och låt torka. En tunn servett syns inte på mörk botten, eftersom den på grund av sin tunnhet släpper igenom färg. Riv eller klipp ut en figur från servetten. Lösgör alla servettlager bakom bilden. Placera figuren på föremålet och stryk på limlack från mitten ut mot kanterna. På detta sätt får du bort luften underifrån och det blir färre veck på ytan. Om du använder större figurer lönar det sig att stryka lack också under figuren, varefter du placerar figuren på lacket och trycker på med en torr pensel eller med fingrarna. För att få en hållbar yta måste du också stryka på lack ovanpå bilden. I stället för limlack kan du använda vanligt lack eller utspätt lim (Erikeeper). På tyg, porslin, glas och ljus används särskilt lack avsett för dessa ytor. Sådant lack säljs i hobbyaffärer. 1.2. Påtning Påtning är ett sätt att sticka med hjälp av ett specialredskap som kallas påtbräda. Påtbrädan kan vara rektangulär eller rund. Man kan själv tillverka den av faner och rundstav eller av två plankbitar och spik (se kapitlen 1.2.2, 1.2.3). På påtbrädan kan tapparna ligga mittemot varandra eller gå omlott beroende på modell. Påtbrädans storlek och antalet tappar avgör hur breda handarbeten det går att göra med den. Färdiga påtbrädor kan man bl.a. köpa på Sokeva och affärer som säljer Sokevas produkter. Påtning passar för tillverkning av halsdukar, västar, sjalar, mössor, barnfiltar och andra arbeten med enkla former. Tekniken är den samma som hos en stickmaskin. Arbetet växer fram i påtbrädans mittparti och vid kanterna kan man göra hoptagningar eller ökningar. Tekniken passar också bra för personer som bara kan använda en hand. Påtning sker i två moment. I det första momentet trär du garnet runt tapparna. Beroende på modell träs garnet på olika sätt. Fäst garnändan genom att knyta eller tejpa fast den runt brädan. Trä garnet två 6 (56)

varv enligt modellen. Linda garnändan några varv hårt runt brädan innan 1. du börjar lyfta öglorna. 2. I det andra momentet lyfter du garnöglorna antingen med en virknål eller med en sticka. Av de två öglorna på samma tapp lyfter du den undre öglan över den övre öglan och trappen och släpper av öglan vid brädans mitt. 3. 3. 1. 2. Börja lyfta från den kant där garnet finns. Lyft öglorna i framkanten först, varefter du vänder brädan och fortsätter att lyfta öglor på bakkanten. När samtliga tappar har endast en ögla kvar, trycker du ner det garn som nu finns i mitten av brädan ut genom springan genom att föra virknålen från brädans ena kant till den andra. När arbetet framskrider kan du också underifrån dra handarbetet neråt efter varje varv. Fortsätt arbetet genom att trä ett nytt varv garn runt tapparna och därefter lyfta upp de undre öglorna över de övre. Du kan öka antalet maskor genom att trä garn över fler tappar mot kanterna. Hoptagning kan ske antingen i kanten eller i mitten av arbetet (ex. för halsöppning). Lyft upp den ögla som du ska ta ihop över följande ögla. När du avslutar arbetet lyfter du samtliga öglor från sina tappar och virkar ihop dem med start från kanten. Källa: Waldemar Buhder, Suuri askartelukirja, WSOY 1960 Mera beskrivningar: Bärbi Luther, Harppuneulonta 1960 1.2.2. PÅTBRÄDA AV TRÄ Material: en tunn bräda, 2 st. långa skruvar, 6 st. muttrar som passar skruvarna, spik, såg och hammare. Såga två lika långa stumpar av brädan. Spika fast spikarna längs med brädans kant vid samma avstånd från kanten (5 mm) och med samma avstånd från varandra (2 cm). Borra lämpliga hål för skruvarna, två stycken på vardera brädan på samma ställe. Fäst brädorna med spiksidorna mot varandra med skruvar (skruv, bräda, mutter, litet mellanrum vid behov, mutter, bräda, mutter) Med hjälp av skruvarna och muttrarna kan du reglera springan mellan brädorna. 7 (56)

1.2.3. Påtbräda av faner Material: 4 eller 6 mm tjockt faner, en 4 mm (diameter) tjock rundstav, figursåg och borr. Såga en botten av faner enligt modellen. Borra hål för tapparna (hålavstånd 5 mm från tappkant till tappkant) och såga 3 cm långa bitar av rundstav, som du fäster i hålen med lim. Kom ihåg att sandpappra alla delar innan du fogar ihop dem. 1.3. PÄRLARBETEN Av pärlor kan man tillverka många olika typer av hantverk. Traditionellt har man använt pärlor till smycken så som örhängen, armband, hals- och hårsmycken. Man kan också göra andra prydnader och maskotar av pärlor. Mobiltelefonsmycken har bl.a. blivit populära. Pärlarbeten kräver en viss fingerfärdighet, men är samtidigt ypperlig fingergympa. Det finns speciella pärlbrädor på vilka man kan placera pärlorna enligt önskat mönster. Pärlor kan träs på olika typer av trådar, ex. metrev, gummitråd av olika tjocklek, vaxsnöre, läderband, metalltråd eller smyckesvajer. När du trär pärlor på snören lönar det sig att applicera lim på snörändan så att den blir styv. Detta förhindrar snöret att rispas upp och gör det lättare att trä på pärlorna. Det lönar sig alltid att tejpa andra ändan av snöret med målartejp så att pärlorna inte trillar av. Det är ofta svårt att få små pärlor att hållas mellan fingrarna, men det går lätt att plocka upp dem direkt ur asken med snörändan. När du gör örhängen kan du fästa piggen i bordet med häftmassa (Sinitarra). Därefter är det lätt att trä på pärlor antingen med en eller två händer. Kom ihåg att ha en god arbetsställning när du utför precisionsarbeten (också nackens ställning) och att ha stöd för underarmarna för att minska belastningen på axlarna. Pärlarbeten påverkas förmodligen mest av modet. Vid olika tidpunkter görs olika typer av arbeten. Det lönar sig att bekanta sig med branschens litteratur och följa modet när man planerar smyckesmodeller. Smycken tillverkade av olika typer av pärlor har varit populära på senare tid. 8 (56)

1.3.1. Ängel av pärlor Material: tunn metalltråd, kristallpärlor 6 mm eller motsvarande, små mellanpärlor och en 10 mm kristallpärla till huvud. Av metalltråden behövs en ca 70 cm lång bit. Tillverkningen börjar från fållen och går uppåt (bild 1). Trä sju kristallpärlor på tråden och placera dem i mitten av tråden. Trä en liten pärla i varje ända av arbetet. I den ena trådändan trär du sedan sex kristallpärlor, varefter du trär in den andra trådändan genom de sex pärlorna från motsatta ändan. Spänn trådarna (bild 2). bild 1 bild 2 Trä återigen en liten pärla i varje ända. Trä därefter fem kristallpärlor på den ena trådändan och fortsätt arbetet på samma sätt tills endast en kristallpärla återstår. Kom ihåg de små pärlorna i bägge ändarna av varje varv. Du har nu gjort ängelns klänning. (bild 3) bild 3 Följande moment är att tillverka vingarna. På båda trådändarna trär du 20 små pärlor. Du fäster vingarna genom att trä tillbaka trådändarna korsvis genom den översta pärlan i klänningen. (bild 4) bild 4 Nu går trådarna parallellt och du trär en liten pärla som blir ängelns hals och en stor kristallpärla som blir ängelns huvud. Till glorian behövs 12 små pärlor som du trär på den ena trådändan. Därefter snor du trådarna runt varandra vid basen av glorian. Forma glorian ovanför huvudet och tvinna en upphängningsögla av den resterande tråden. (bild 5). bild 5 Med denna beskrivning som grund och genom att använda olika typer av pärlor kan du tillverka änglar med varierande utseende. 9 (56)

Pärlor är dyra, men på loppmarknader kan man göra fynd. Att plocka isär gamla oanvända pärlband och använda pärlorna på nytt är återvinning på bästa sätt Böcker om pärlarbeten: Bellingham, Glover, Hewitt, Helmityöt, KUSTANNUS MÄKELÄ OY 2004 Annika Larsson, Ihanat korut, Minerva 2006 Dorothy Wood, Uudet ja upeat helmityöt, KUSTANNUS MÄKELÄ OY 2007 1.4. TOVNING Tovning är av tradition ett blött och kladdigt arbete, som kräver mycket kraft i händerna, men också ihärdighet. Tekniken har dock varit mycket på tapeten på senare tid. Här presenteras tovningstekniker som är litet lättare att utföra, varav den nyaste är nåltovning. Det finns ullgarn i en massa olika färger, vilket gör det möjligt att hitta på en hel del olika mönster. Beroende på teknik krymper ullgarnet 20 40 procent under själva tovningen. 1.4.1. Traditionell rulltovning med vatten och såpa Tekniken passar bäst för tillverkning av scarfar och ylletyg. Som grund kan du också använda sidenchiffong på vilken du placerar ullen. För att få ett vackert fall, bör ullagret dock inte vara för tjockt. Material: tovningsull, tallsåpa eller Marseille-tvål, bubbelplast eller tyg (gammalt lakan), sprejflaska samt en plastklädd papprulle lika bred som arbetet. Bred ut bubbelplasten på ett bord. Placera ut några tunna lager med ullsjok ovanpå varandra i önskat mönster. Se till att fibrerna går korsvis. Fyll därefter sprejflaskan med varmt såpvatten och spreja tills ullen blir våt. Rulla bubbelplasten som ullen ligger på runt en papprulle som du täckt med plast och fäst med målartejp eller snöre så att rullen inte går upp. Rulla rullen fram och tillbaka på bordet, antingen med händerna eller med underarmarna, eller på golvet med fötterna i åtminstone en timmes tid. Här får du samtidigt gympa för dina händer eller fötter. Kom ihåg att pausa eller växla mellan händer och fötter. 10 (56)

En halv timme efter att du börjat rulla lönar det sig att öppna rullen och kontrollera hur långt tovningen framskridit. Tovningen är dock inte klar ännu. När du rullar ihop arbetet igen, lönar det sig att rulla från andra hållet, så tovas arbetet lika från bägge ändar. Öppna rullen när ullen är tillräckligt bra tovad, d.v.s. när ullfibrerna inte längre lossnar från varandra när du drar i dem. Därefter börjar du valka tygstycket till exempel genom att gnugga det mot en gammaldags tvättbräda eller genom att massera och pressa det mot ett bord så att det blir stadigt. I följande arbetsmoment tvättar du stycket turvis i kallt och hett vatten några gånger. Om du använder sidenchiffong bör du notera att siden inte tål alltför hett vatten. Tygstycket filtar sig ännu i detta skede. Samtidigt sköljs såpvattnet ur ullen. 1.4.2. Tova pärlor Fördelen med att tova pärlor är att det är en tämligen lätt form av våttovning och kräver inte mycket handstyrka. Börja med att ta ett litet sjok tovningsull. Kom ihåg att arbetet krymper under behandling. Forma en boll av ullen med händerna. Doppa därefter bollen i såpvatten och börja sedan rulla den med händerna. Ullen börjar filta sig rätt fort. Fortsätt att rulla tills ullfibrerna inte längre lossnar från varandra när du drar i dem. Tvätta slutligen bollen turvis i kallt och hett vatten några gånger. Gör fler pärlor och trä dem på ett snöre med hjälp av nål och tång. Du kan också knyta knutar i snöret mellan pärlorna. 1.4.3. Tova i tvättmaskin Både maskin- och handstickade ylleplagg (t.ex. loppisfynd) eller -accessoarer kan tovas i tvättmaskin i 40 eller 60 grader. Det lönar sig att börja med det lägre gradantalet så att tygstycket inte tovas för mycket. Ylleplagget måste till största delen innehålla ull och får inte vara behandlad att tåla maskintvätt. Plagg av konstfiber tovas inte vid tvätt. Du kan också pröva att filta en gammal ylletygsjacka i tvättmaskin. Forma tyget i vått tillstånd till rätt storlek och form genom att töja det ordentligt. När du tovar tredimensionella tygstycken, lönar det sig att lägga ett tyg eller plast in i tygstycket så att det inte tovas ihop helt. Tovade tygstycken repas inte upp när du klipper i dem. Det går bra att sy accessoarer, västar, tossor, väskor och olika förvaringspåsar (t.ex. toalettväskor och mobiltelefonfodral) av tovat tyg. Vill du ha en luddig yta borstar du det tovade tyget. 11 (56)

Filttofflor Material: en gammal ylletröja eller annat stickat plagg, tvättmaskin, sytråd och nål (symaskin) stoppnål, ullgarn. överdel sula Mall för toffelmönster Beskrivning: Tova den gamla ylletröjan i tvättmaskin i 40 60 grader. För att få ett mönster i rätt storlek placerar du din fot på papperet och ritar en sömsmån på några centimeter runtom. Vid hälen kan man korta av litet och i stället öka längden på överdelen. Vik tyget dubbelt och klipp till delarna till tofflorna. Sy överdelens bakre söm på maskin, tofflans bägge sidor var för sig. Foga ihop överdelens halvor med varandra, med avig-sidorna mot varandra och fäst dem i sulan med knappnålar. Tråckla vid behov. Sy ihop delarna cirka en halv centimeter från kanten (sömmen ska synas). Använd ullgarn och en stoppnål och sy kanterna med knapphålsstygn. Snygga också till öppningen. Tofflorna kan dekoreras med nåltovning, pärlor eller paljetter. Källa: Anu Harkki, Puikoissa, OTAVA 2006 1.4.4. Nåltovning Nåltovning är en teknik som används för att tillverka små tovningsarbeten och dekorationer utan vatten och såpa. Med nåltovning blir resultatet inte slitstarkt, utan passar bäst som prydnad. En filtnål är vass, så det gäller att akta fingrarna när du använder en sådan. Håll nålen så rakt som möjligt när du tovar, så att den inte går av. 12 (56)

Material: filtnål (finns i hobbyaffärer och eventuellt i tyg- och knappaffärer), tovningsull, tovningsunderlag av skumgummi eller cellplast, pepparkaksformar eller filttyg. Som tyg kan du också använda en linnepläd eller något annat mjukt ylletyg. I hobbyaffärer finns också hållare som gör det lättare att reppa nålen. Bild: Liisa Tervinen/Designhuone En dylik hållare kan du själv tillverka genom att trä en stor pärla på eller tejpa en bit skumgummi runt nåländan (se bild). Korken från en flaska mousserande vin fungerar också bra. Skär korken itu, gröp ur för nålen, placera nålen mellan halvorna och limma ihop dem igen. Det fungerar också med vanliga korkar. Gör ett hål i korken (i längdriktning, ungefär till mitten av korken) med en vass nål. Lägg in nålen i hålet. Var försiktig så att nålen inte går av. Större marketer och hobbyaffärer säljer också filtnålshållare. 1.4.5. Tova i pepparkaksformar Placera pepparkaksmåttet ovanpå tovningsunderlaget och fyll med ull. Du kan fylla på med ull vart-efter arbetet framskrider. Stick med nålen rakt ner i ullen, se upp så att du inte sticker i formen, för då händer det lätt att nålen går av. Ju mer du sticker i ullen, desto bättre blir resultatet. Vänd på arbetet emellanåt så att tygstycket tovas från båda sidorna. Sluta när du är nöjd med resultatet, som antingen kan vara mjukt fluffigt eller hårt. På detta sätt kan man åstadkomma olika former beroende på pepparkaksform. Färdiga arbeten kan man hänga upp i fönster eller i trädgrenar eller använda som dekoration i kransar m.m. 1.4.6. Tova på tyg Placera ett tygstycke (filttyg, torvtyg) på tovningsunderlaget och ullsjok i önskat mönster ovanpå det. Om du tycker att det är svårt att göra de figurer du vill ha, kan du använda pepparkaksformar som hjälp. Därefter börjar du tova genom att sticka med nålen på figuren. Lägg på mera ull allteftersom arbetet framskrider tills du är nöjd med resultatet. Du kan göra kort eller små tavlor genom att klistra upp tyget på kartong. 13 (56)

1.4.7. Tova med stomme Böj en figur (djur, tomte, blomma m.m.) av t.ex. en piprensare. Linda därefter ull runt piprensaren så att denna blir helt dold. Placera sedan arbetet på ett tovningsunderlag och börja sticka i ullen med en filtnål. Se till att inte sticka ända ner till metalltråden inne i piprensaren, för nålen går lätt av om den stöter mot hårt material. Stick med nålen hela vägen runtom så att du får en rund och tredimensionell form på arbetet. Genom att lägga på mera ull, får du givetvis en större figur. Du kan tova t.ex. kronblad eller tomtens luva separat och sedan foga ihop dem med det färdiga arbetet genom nåltovning. Om du vill ha ett ännu tätare slutresultat, kan du ytterligare tova arbetet med såpa och vatten. Börja med att försiktigt gnugga in såplösningen i arbetet med händerna. Ju mer tovat arbetet blir, desto kraftigare kan du gnugga. Tvätta till slut arbetet turvis med hett och kallt vatten några gånger. Ytterligare tovningstips: Gulbransen Saetre Huovutuksen uudet ideat, KUSTANNUS MÄKELÄ OY 2004 Harris Gillian, Huovutus on hauskaa, KUSTANNUS MÄKELÄ OY 2007 Menttu Tupu, Mäkelä Tiina, Huopakirja, OTAVA 2007 Mäkelä Terttu, Lampinen Leena, Neulahuovutus, WSOY 2005 Sinco, Pienet huopahauvat, WSOY 2007 Talvitie Tuulikki, Peikko ja pellavaenkeli, TAMMI 2008 1.5. TYGTRYCK Tygtryck är en teknik som passar de flesta, oberoende av ålder eller funktionsförmåga. Med tygtryck får man lätt till stånd imponerande resultat och eftersom tekniken är så lätt, blir det svårt att sluta när man väl börjat med den! För tygtryckning behövs: textilfärg, skumgummi att dutta färgen med, hårtork (som är ypperlig när du ska torka färgen) samt ett strykjärn att fästa färgen med. Tyget bör vara av naturfiber, t.ex. bomull. Vissa färger går också att använda på konstfiber. Det är bra att först tvätta tyget, om det inte uttryckligen är avsett för tygtryck, för att avlägsna appretur och stärkelse, som kan förhindra att färgen fäster. En skumgummipensel (dutta) tillverkar du genom att lägga en bit skumgummi t.ex. i en tom filmburk eller i en bit plaströr (som automatiskt blir ett tjockare skaft att hålla i) eller genom att vika ihop en tunn rektangulär skumgummiskiva två- eller tredubbelt och tejpa runt skaftet. Du kan trycka på örngott, handdukar, sitthanddukar, bakdukar, bordsdukar, t-tröjor och kassar. 14 (56)

1.5.1. Schablontryck Färdiga schabloner säljs i hobbyaffärer, järnaffärer och andra affärer eller marketer som säljer tillbehör för målningsarbeten. Du kan också tillverka en schablon själv genom att klippa i plast eller papper. Att klippa kan dock vara rätt jobbigt och kräver en hel del precision. Till schabloner passar t.ex. byggplast, plastfickor, stordior/overheadfilm eller kontaktplast. Plasten bör vara så tjock att den håller formen när du sedan använder den till tryckning. Å andra sidan är det lättare att klippa i mjukare plast. Bilden 15 (56)

kopieras på plasten med en spritlöslig filtpenna och klipps ut antingen med en vass sax (Fiskars sax med band eller nagelsax) eller med en vass skalpell eller mattkniv. För personer med svag handstyrka är färdiga schabloner ett bättre alternativ. Börja med att fästa schablonen på tyget med tejp på två kanter. Om du trycker på ett färdigt örngott, en t-tröja eller en kasse, bör du komma ihåg att lägga en kartong eller annat skyddspapper under tyget som du trycker på (t.ex. inne i kassen) för att förhindra att färgen kladdar igenom på andra sidan produkten. Häll upp litet färg på exempelvis ett fat och dutta med skumgummisvampen över hålen på schablonen. Använd endast litet färg åt gången, annars sprids färgen lätt och då blir resultatet inte så lyckat. Om du fått för mycket färg på svampen, kan du dutta med den på ett tomt/rent område på fatet. Prova gärna på ett annat tygstycke först så att du får in rätt teknik. När du tryckt klart, lösgör du schablonen från tyget. Tvätta schablonen med svalt vatten. Du kan komplettera bilden med andra schabloner, men måste först torka den redan tryckta bilden med hårtork. Kom ihåg att till slut härda färgen genom att stryka på den. Låt färgen torka i fred till nästa dag innan du stryker på den. Lägg gärna ett bomullstyg eller värmetåligt papper på bilden när du stryker på den för att undvika att färgen fastnar i strykjärnet. Färger från olika tillverkare kräver olika fixeringstider. Normalt räcker det med att föra strykjärnet över bilden i ungefär en halv minut. Ställ in strykjärnet på full effekt. Kontrollera gärna anvisningarna på förpackningen innan du köper en textilfärg. 1.5.2. Trycka med kontaktplast, s.k. landskapstryck Klipp ut figurer ur kontaktplast, t.ex. djur eller blommor. Klistra upp figuren på ett tyg och tryck fast kanterna omsorgsfullt så att ingen färg kommer in under plasten. Markera kanterna av hela bilden med målartejp och dutta textilfärg med skumgummi på det avgränsade området. Du kan också dutta på figuren, för kontaktplasten förhindrar att tyget under den färgas. Du kan använda endast en färg eller också använda flera färger. Genom att byta färg i mitten av bilden, får du en horisont i landskapet. Låt färgen torka. Avlägsna kontaktplasten och målartejpen. Kontaktplasten lossnar lätt med hjälp av nål och plocktång. Kom ihåg att liksom vid schablontryck fixera färgen genom att stryka på den. 16 (56)

1.5.3. Växttryck Vid växttryck används växter som schabloner. Den bästa tiden för växttryck är i mitten eller slutet av sommaren. På våren är bladen fortfarande rätt små och slokar fort. Bladen står sig inte länge, så de bör plockas precis innan du börjar trycka. Du kan också pressa blad och använda dem senare. Det är dock svårare att använda torra blad eftersom de är så sköra. Bäst resultat får man av löv med kraftiga nerver på undre sidan, t.ex. löv från träd, blåbärsris, hallon- och jordgubbsblad. Dutta färg med skumgummi på bladets undersida t.ex. ovanpå en dagstidning. Placera därefter det färgade bladet på ett tyg med färgen mot tyget. Lägg därefter ett hand- eller hushållspapper ovanpå bladet och tryck med handen ovanpå bladet så att färgen fäster på tyget. Om du har svårt för att trycka, kan du ta hjälp av en kavel eller målningsrulle och rulla så att bladet trycks mot tyget. Lyft sedan försiktigt upp bladet. Du kan fortsätta att trycka med samma blad eller ta ett nytt. Med denna teknik kan man också trycka upp trevliga kort på kartong. Pröva också att trycka på olika sorts papper, t.ex. på en dagstidning, på fibertyg, på pappersavfall från förpackningar m.m. Riv eller klipp ut den tryckta bilden från papperet så att det blir kvar lite papper runt den tryckta bilden. Klistra bilden på en kortkartong. Textilfärg kan också användas för tryckning på kartong och papper. Ett noggrannare tryckresultat får du genom att använda indre färg. Det går också bra att göra växttryck med textilfärg på färgat siden. 1.6. HANTVERK I NATURMATERIAL Naturmaterial är otroligt populära i hobbyvärlden idag och t.ex. kurser där man lär ut videarbeten lockar till sig massor med deltagare. Vide är ett utmanande material och kräver rätt mycket styrka och fingerfärdighet. Av naturmaterialen är björk däremot ett bra alternativ, eftersom det går snabbare att tillverka imponerande saker av björkris också om du är nybörjare. Det lönar sig att ta tillvara björkkvistar på hösten när träden fällt sina löv. Om du plockar dem på hösten och förvarar dem utomhus i en soppåse håller de ända till våren. De bör förvaras svalt och fuktigt. Kvistar som plockas på våren har inte lika lång hållbarhet. Material: sekatör för att knipsa av kvistar med, bindtråd (tunn järntråd), avbitare att klippa av bindtråden med, förkläde (det droppar sav från björk) och gamla läderhandskar, som både skyddar händerna och gör det lättare att greppa riset. Att plocka kvistar, mossa eller lav hör inte till allemansrätten. Man får inte bryta kvistar av levande träd utan markägarens tillstånd. Fällda björkar hittar man lyckligtvis ofta vid elledningar, på byggplatser och andra gallringsområden. 17 (56)

1.6.1. Fågel av ris Gör ett knippe av riset. Ju längre kvistarna är, desto tjockare blir knippet. Bind ihop knippet i tjockändan med bindtråd (bild 1). Klipp inte av tråden, utan låt den hänga kvar under hela arbetet. Lägg arbetet åt sidan. Ta en böjlig kvist och nysta ihop den till fågelns mage. Bygg på mer flera kvistar tills du fått ett tillräckligt stort nystan. Lägg nystanet åt sidan, t.ex. under foten om den ser ut att repas upp. Ju större nystanet är, desto större blir fågeln. En tallkotte fungerar också bra som mage. Den är mindre i storlek, men passar bra för en mindre fågel. Ta risknippet och placera det i famnen mellan knäna med tjockändan nedåt och öppna kvistarna utåt från den punkt där de är hopbundna. Placera nystanet i öppningen och stäng igen knippet ovanför nystanet. I detta skede formar du fågeln så att de längre kvistarna löper längs magen och de kortare längs ryggen (bild 1). bild 1 Detta moment kräver mest handkraft. När du fått rätt form på fågeln, lindar du bindtråd runt fågelns mage mot halsen. Fortsätt att linda runt halsen tills du fått önskad längd på den (bild 2). Se till att ha ett stadigt grepp om arbetet och att hålla i trådspolen med hela handen när du spänner tråd en, så att fingerlederna belastas så litet som möjligt. bild 2 bild 3 Klipp bort När fågelns hals är klar, tar du återigen hela arbetet mellan knäna med tjockändan nedåt. Sedan klipper du bort ungefär en tredjedel av kvistarna från mitten av knippet med sekatör, så att huvudet inte blir för stort (bild 3). Dela knippet i två delar. 18 (56)

Linda bindtråd runt delen på ryggsidan tills du får en tillräckligt stor hjässa för fågeln. Linda bakåt och fortsätt därefter att linda huvuddelen på magsidan till ungefär halva hjässan. Bind ihop huvuddelarna med bindtråden. Klipp igen bort ungefär en tredjedel av kvistarna från mitten av knippet, så att fågelns näbb blir litet smalare. Linda resten av kvistarna ihop med bindtråd till en näbb. Forma stjärten med sekatör. Ta två tjockare kvistar och klipp dem till ben. Trä in kvistarna på bägge sidorna om magen. Genom att byta plats på benen kan du variera fågelns ställning. 1.6.2. Hjärta av ris Ett hjärta av ris passar bra som dörrdekoration och är både lätt- och snabbtillverkad. Gör två lika stocka knippen av långa, böjliga kvistar. Först gör du hjärtats ena halva. Bind ihop knippet med bindtråd i tjockändan. Böj toppen mot tjockändan och bind ihop. Den andra halvan görs likadant, men spegelvänt. Bind ihop delarna med varandra och dekorera med toppkvistar vid behov. Avsluta med ett vackert band där du bundit ihop kvistarna. På baksidan av hjärtat fäster du järntråd med vilken du binder ihop halvorna med varandra. Med samma järntråd gör du en ögla så att du kan hänga upp hjärtat på t.ex. en dörr. 1.6.2. Tickor, grenar av torrfura och drivved Av souvenirer från utfärder ute i naturen kan man tillverka olika arrangemang, väggdekorationer och bordsdekorationer för fester. Tickor och grenar kan dekoreras med smått pynt. Kottar, lavar, torkade växter och små stenar kan också användas som dekoration i olika arrangemang. Man kan måla kottar och stenar och genom att använda filttyg, pälsbitar och pärlor t.ex. tillverka tomtar och troll av dem. 19 (56)