Nya tag i notlaget En tidning för Kamlunge, Bondersbyn och Börjelsbyn med omnejd! Nummer 8 juli 2003 Utgivare: Bondersbyns Hembygdsförening Innehåll Julstök... sid 1 Julhälsning sid 2 Välkomna till byn sid 3 Färjestället och notiser sid 4 Folk och platser sid 5 Släkten är värst sid 6 "Insändare" sid 6 Upphittat sid 7 Debatt sid 7 Västligt växtnamn sid 8 Fiskeriverkets bestämmelser är sid 9 Lakafiske när månen sid 10 Tävling & Beställ tröja sid 11 Mingel sid 12 OBS, Prenumeranter! Ni som flyttar och byter adress måste meddela detta till redaktionen! Adress till Bondersbyarn: c/o Sten Rönnberg Bondersbyn 180 952 92 Kalix epost: bondersbyarn@bondersbyn.com Nu har noten renoverats och anpassats för Söruddens speciella förhållanden i Sörudden har uråldriga anor, men aldrig har väl ett notlag prövats så brutalt som under de senaste två åren. Lågt vattenstånd har nästan omöjliggjort fisket, och dessutom orsakat att noten fastnat mycket svårt flera gånger. Rekordvatten stoppade fisket Nu satsade gubbarna igen och hoppades naturligtvis på en fin fisksommar. Efter att ha byggt om noten hoppades man på att slå förra årets bottenrekord på 11 sikar! Men än var prövningens tid inte över. Den 1 juli var vattenståndet för högt för notfiske, och så fortsatte sommaren. Önskan om mer vatten i älven fylldes med råge. När siken så kom kring den 20 juli var vattenståndet så högt att notfisket fick ställas in. Den 27 juli var älven nästan lika hög som under vårfloden, så notlaget fick roa sig med att flytta noten högre upp på land undan allt vatten, istället för att fiska. Dispens för lax Under en kort period i mitten av augusti drogs några varp och gav totalt 100 kilo fisk. Synd på så fin fisk som kommer ända från Söderhamn! Märkningar i Kamlunge har visat att vår sik är en långväga vandrare. Totalt hade byn också dispens att fånga Misslyckad notsommar! Efter förra årets bottennapp i dubbel bemärkelse, tog notlaget ny sats under juli och augusti, den tid då Fiskeriverket tillåter notdragning efter sik. Nytt för i år var att Länsstyrelsen, på Fiskegruppens begäran, tillåtit notdragning torsdag kväll till och med måndag kväll, istället för ett uppehåll under helgen. Notfisket fem laxar för byns egna kulturarrangemang. Normalt måste all lax som fångas i noten sättas tillbaka, men denna dispens har Länsstyrelsen till slut beviljat efter ett idogt arbete av Fiskegruppen i kommunen. All laxöring måste dock sättas tillbaka, men det är mycket ovanligt att laxöringen går in i noten numera. Nu blev laxdispensen bara en teoretisk möjlighet som flöt bort i Söruddens starka ström! Olle Björkman drar sig tillbaka Efter många år i notlaget hade Olle Björkman beslutat sig för att dra sig tillbaka, med Kalle Söderholm som ersättare. En fullgod ersättare efter ett par års lärlingstid! Olle har dock lovat att stå kvar som mentor och vikarie i särskilt ömmande fall! Vi som nu kämpar med noten är: Kalle Nilsson, Herbert Häggström, Kalle Söderholm och undertecknad. Nu har vi lagt årets misslyckade fiske bakom oss och önskar alla välkomna till Sörudden nästa år, för att bevittna ett gammalt traditionellt fiske och möjligheten att återvända med färsk sik för kvällens grill Text o Foto Lars-Erik Holmberg Roddare
Bondersbyns första bofasta inbyggare torde ha varit pappan till Björn och Olaf Jönsson i slutet på 1400-talet. Sedan tog det nästan 500 år för byn att växa till en befolkning på drygt 500 invånare. Men mindre än 50 år senare hade den befolkningen reducerats med två tredjedelar. För nu bor i Bondersbyn bara knappt 170 personer. För varje år blir vi äldre och färre, även om vi har en viss inflyttning av yngre personer. Den här befolkningsutvecklingen är ett problem för byn på många sätt. För ett halvsekel sedan var offentlig service låg. Man fick inte så mycket för sina skattepengar utöver försvar, SJ, bidrag till vägar och en och annat anstalt. Det mesta av service stod man för i byn själv. Man hjälpte grannar och hjälptes åt med vägunderhåll, bönhusbyggen, slåtter, fiske och annat som byn och dess invånare behövde. Nu förväntar vid oss att kommun, landsting, stat och EU skall ordna vad som behövs av service på landsbygden. Vi har ju rätt till samma ombonade, goda liv, som folk i de stora städerna verkar ha. När den här bidragsinställningen kolliderar med verkligheten hos en liten bybefolkning blir det problem. Varför får vi inga bidrag, varför får vi inget stöd, varför gör ingen något? Det finns ju så mycket som kan göras, någon (annan än jag) borde ju kunna fixa till vad vi behöver. Samtidigt finns det en trogen skara av frivilliga som gör en massa för byn. De ordnar fester i byn, städar och underhåller bygdegården, deltar i föreningsmöten, underhåller skogsvägar, röjer för utsikter, talar eller skriver för byn, etc. Men dessa frivilliga bär en allt tyngre börda därför att de blir äldre och färre. De längtar efter avbytare, men få nya kommer. I det här sammanhanget är det värt att erinra om att Bondersbyn är populärt. Under sommarmånaderna, till älgjakten och under den fina vårvintern besöker många tidigare Bondersbybor och deras barn och barnbarn vår by. Dessa välkomna konsumenter av vår by är också barn av det svenska omhändertagarsamhället. De vill ha service med välmående 2 Bondersbyarn Ledare gårdar med gubbar och gummor som bjuder dem på kaffe med dopp. De vill ha öppna landskap och farbara vägar i skogarna. De vill ha sammankomster där de får träffa och prata med gamla bybor. De vill ha en levande by att återvända till. Bondersbyn är också populärt för dem som har sommarställen här. Men många av dem bor där som man bor på sommarställen till storstäder. Man har sin lilla tomt och hus. Man fiskar och promenerar. Man bryr sig inte så mycket om de bofasta och om grannar. Man sköter sitt och så far man därifrån. Roligt förståss ändå om byn man bor i lever vidare. Och så har vi nyinflyttade som inte riktigt känner sig hemma här utanför sitt älskade hus och sin vårdade tomt. Också de tycker nog att det vore fint med en levande by. Vad som nu är nödvändigt om byn skall överleva det är att de tappra frivilligarbetarna för byn får hjälp av de flera tusen personer som har en del av sitt hjärta i byn. Kom till bygdegården och hjälp till, hjälp dem på Tallbacken att reparera, gör något för byn. Visa de strävsamma frivilligarbetarna uppskattning. Om inte annat, ge hembydsföreningen en slant som en enkel gest av uppskattning. Vi behöver er alla som har Bondersbyn i ert hjärta. Endast med er hjälp kan vi överleva. Sten Rönnberg Bondersbyarn går in i en ny era Per Holmqvist har genom sitt kunnande och sitt engagemang varit en viktig del av utgivningen av Bondersbyarn hittills. När nu han försvinner från redaktionen och som permanent bosatt i byn, så får Bondersbyarn det också svårare. Per har försökt lära upp mig till den person för grafisk form som behövs i redaktionen. Jag försöker nu med Pers hjälp att fylla rollen. Men det tar tid, litet tröglärd är jag allt, 73-åringen, så därför är detta nummer något försenat. Förhoppningsvis skall vi snart vara ikapp igen. Låt oss alla ta nya tag för att hålla Bondersbyarn levande. Skriv flitigt för Bondersbyarn och skicka ditt bidrag till mig. Sten Rönnberg Berätta om tiden under andra världskriget i Bondersbyn Med sikte på framtiden är vi några personer som börjat samla material till och skriva på vad vi kallar Bondersbyns historia. Lars-Erik Holmberg har redan skrivit soldaternas historia som han knallar och reviderar. Ta gärna kontakt med honom så att du får läsa den spännande berättelsen om byns soldater. Själv tänkte jag komma igång med att skriva om Bondersbyn under andra världskriget. Därför vill jag gärna ha kontakt med dem som var med och minns hur det var 1939-1945 i Bondersbyn. Jag vill intervjua dig, få tag i skriftliga källor, alla slags dokument och bilder för att kunna skapa mig en levande bild av hur det var på den tiden. Låt höra av dig. Sten Rönnberg Annonsering i Bondersbyarn Pris: hel sida... halv sida... kvarts sida... åttondels sida... 1.000 kr 500 kr 250 kr 125 kr kontakta redaktionen!
Bondersbyn skall fortleva! Tack Bosse! Bygdekontot bidrar till utveckling på landsbygden Jag vill ta några spaltcentimetrar i anspråk i Bonderbyarn för att framföra ett tack till Bosse Nilsson. Bybor en lördag i arbete med att renovera fasaden på Tallbackens förskola. Foto Sten Rönnberg Visst vore det kul om en del av dina sparpengar kunde användas för att utveckla en by som Bondersbyn? Nu finns den möjligheten. Den banken heter JAK Medlemsbank, som står för Jord Arbete Kapital. Deras ståndpunkt är bland annat att pengar ska användas lokalt där människor bor och hjälpa till att förverkliga behov. Det finns en hel del projekt som skulle kunna förverkligas i Bondersbyn, till exempel att utveckla Tallbacken och Bygdegården, om det fanns möjlighet att låna pengar. Det sparkapital som säkert finns hos åtskilliga bondersbybor och deras sympatisörer på andra orter är oftast insatta i banker som använder sina pengar till att utveckla centralorter. Det finns dock en bank som går mot strömmen, JAK Medlemsbank, som har funnits sedan 1965, har visat sig vara en viktig katalysator för utveckling av landsbygden i Sverige. Det normala förfarandet för att få ett lån hos JAK Medlemsbank är att man ska spara ihop lika mycket som man lånar. På så sätt tar JAK Medlemsbank inga onödiga risker och låntagaren kan, när denne betalat igen sitt lån, lyfta en lika stor summa som denne sparat ihop under tiden. När det gäller föreningar med olika projektidéer kan detta förfarande ta för lång tid och därför erbjuder JAK Medlemsbank nu möjligheten till att öppna ett så kallat Bygdekonto. Öppna stödkonto Bygdekontot fungerar så att någon förening, t ex Hembygdsföreningen och Tallbackgården, öppnar ett speciellt bygdekonto för Bondersbyn. De som önskar stötta utvecklingen i Bondersbyn sätter in en summa på ett eget konto hos JAK Medlemsbank och anger att det ska vara ett så kallat stödkonto för Bondersbyns bygdekonto. Det kan vara allt från någon tusenlapp till många, många tusen. Ju mer desto bättre, eftersom de summor som olika projekt kan låna aldrig får överstiga det som finns på dessa stödkonton. Ett stödkonto ät lika privat som vilket annat bankkonto som helst. Det vill säga att det inte är någon utanför banken som vet vem som stöttar eller hur mycket varje enskild individ har sparat på sitt konto. Det enda som innehavarna av bygdekontot vet är den totala summan som stödsparats för Bondersbyns bygdekonto. Säkert sparande Den som vill låna pengar för att genomföra ett projekt i byn lånar pengar ur byns bygdekonto och betalar ingen ränta för det lånet. JAK Medlemsbank tar ut en mindre administrationsavgift av låntagaren, för närvarande 1,3 procent på lånen. Du som öppnat ett stödkonto tar ingen risk. Risken tar banken, om inte långivaren kan betala för att det är ett dåligt projekt, otur eller något annat som gjort att det inte gick. Dina pengar försvinner alltså inte, du har dem lika säkert som i vilken vanlig bank som helst. Men, du får ingen ränta på pengarna. Du som satt in pengar på bygdekontot kan ta ut dina pengar när som helst. JAK Medlemsbank fungerar som en vanlig bank i dessa hänseenden och har den statliga bankgarantin i ryggen. Kanske du skall ta fram en del av de pengar det ryktas att du har i madrassen och sätta dem i arbete på Bondersbyns bygdekonto? Du har inget att förlora på genom att visa ditt stöd och utvecklingen i Bondersbyn har allt att vinna. Nina Wennberg & Sten Rönnberg Bosse! Du har varit en av mina allra bästa kompisar i byn, från första dagen vi möttes. Då, när vi flyttade från Lofoten i Norge till Bondersbyn. Förutom dina exeptionellt generösa öppettider så har du alltid varit glad, generös och positiv när vår familj kommit in i affären. Barnen har speciellt uppskattat din ta hem några klubbor - uppmaning. Jag vet vilka priser du haft till dina leverantörer. Priser som ligger över de priser till kund som affärerna i centrum haft. Priser som inte gjort det omöjligt att ens komma i närheten av rödlappar på Domus, ICA och Eurospar. Så även om det varit normal köptrohet i bygden är det mycket tveksamt om din verksamhet slutat i ens nollresultat. Affärerna i centrum och i Töre har fått kreditkortsapparter utan kostnad, medan du skulle tvingas betala månadsavgift. Men du har berättat att glädjen med att finnas i affären och mötet med de trogna kunder du bjudit på kaffe har uppvägt den uteblivna lönen. Jag gillar dig också för din etik. Du väljer inte att gå i konkurs utan tänker göra dig skuldfri innan du slår igen. Du har sålt skog och pantat din traktor för det tvivelaktiga nöjet att hålla Bonderbyarna med dagligvaror. Den enda du nu är skyldig är dig själv. Hoppas du får det bra framöver och att våra vägar möts igen. Din vän Per Holmqvist ps. Barnen och Maria hälsar. Mer information om JAK kan du hitta på nätet, adress: www.jak.se Du kan också skriva eller ringa till JAK Medlemsbank Vasagatan 14 541 50 Skövde. Telefon: 0500-46 45 00, 46 45 41. Bondersbyarn 3
Skolresan till Stockholm under två sommarveckor 1936 Stockholmsresenärer 1938, från vänster Karin Bröms, Britta Häggström, Holger Berlin, Sune Holger Rönnqvist Vi samlade några av dem som var med på skolresan från Bondersbyn till Stockholm 1936 till ett samtal. Vi ville veta hur de upplevde denna resa och hur de ser på den idag. En helt ny buss fylldes med barn från 5:e och 6:e klass i Bondersbyns skola. Det var Hugo Wennberg som körde denna Wennbergs buss från Överkalix på dess första resa. Det bar iväg strax efter midsommar. Med på färden var lärarna Ivar Sundin och Hildur Hedlund. Hilda Pettersson, som på den tiden stod för skolbespisningen i byn, var ytterligare en vuxen att se efter och hålla reda på barnen. Resan hade förberetts noga. Man hade i över ett år förberett sig genom att skriva brev till företag och organisationer och begära bidrag till resan. Man fick också pengar, kläder, cyklar och andra attiraljer helt utan kostnad eller till reducerat pris. Man spelade teater för att få in pengar. Mäster Knapp, Mäster Skrubb och Mäster Sula var en pjäs som man spelade flera gånger. Insamlingen av pengar var så lyckad, att det inte kostade barnet något att vara med. Resan med Wennbergs buss kostade 1.600 kr. Det enda som eleverna och deras föräldrar behövde satsa var fickpengar. Men också detta kunde man klara sig utan. Det vanligaste var väl att varje elev hade med dig en 3-4 kr för de två veckorna, men det fanns de som klarade sig bra med omkring en krona och någon som gjorde av med hela 6-7 kronor. Äta ute Under resan skötte Hilda mathållningen. Det var bara lunchen som man vanligtvis åt ute. 4 Bondersbyarn Resan ner till Stockholm tog fyra dagar. Man låg över i Västerbotten, i Ångermanland och troligen i Gälveborgs län någonstans. Det var övernattningar som Sundin hade nogsamt bokat i förväg, delvis genom utnyttjande av kontakter han hade på orterna för övernattningarna. En del av eleverna, pojkarna, låg kvar i bussen på liggunderlag som snickrats i Bondersbyn, andra tältade nära bussen. Man följde i stort sett den förbindelseled, kurstlandsvägen, senare Riks-13, som då fanns och var en sorts föregångare till nuvarande E 4. Överfarterna över de många Norrlandsälvarna skedde oftast med färja, och sådant tog tid. Man stannade också och tittade på sevärdheter på nervägen, t. ex. Älvkarleby, Uppsala (gamla Uppsala, Slottet) och Skokloster. Stannade fem dagar I Stockholm slog man ner sina bopålar med medhavda tält i Älta i Älvsjö, söder om centrala Stockholm. Där stannade man i fem dagar och åkte nästan varje dag in till centrala Stockholm och tog del av utbudet för turister den tiden. Man besökte Slottet, Stadshuset, Skansen, Riksdagshuset, Nationalmuseet och Gröna Lund. Barnen fick här för första gången smaka glass, gå på bio (Chaplins Moderna Tider) och beskåda staden i all dess mångfald med hästforor som skramlade fram på kullerstensgatorna, vackert uniformade trafikpoliser med viftande armar som dirigerade trafiken. På Gröna Lund åkte man berg- och dalbanan, spöktåget, såg sig i skrattspeglar och annat upphetsande som man som barn aldrig varit med om förut. Dagen före hemresan stannade man Foto: Sten Rönnberg emellertid hemma i lägret i Älta för att vila upp sig. Solen sken och det var en skön sommardag. Pojkarna traskade iväg någon kilometer till det närbelägna Flatenbadet utan att någon av de vuxna fick veta. Någon timma senare upptäckte nu de vuxna ansvariga att pojkarna var borta! Sundin lånade en cykel och fann så småningom de försvunna. Nu hände något som ingen väntade sig. Sundin förmanade naturligtvis, men han bjöd faktiskt de olydiga på saft och kakor. Han frågade oroligt om vi kunde hitta hem själva. Allihopa försäkrade övertygande att de skulle gå bra. Tillbaka till lägret kom också alla syndarna. Först båt sedan buss På hemvägen åkte man först båt till Gävle där Wennbergs buss hämtade dem och sedan bar det av till Dalarna, där man besökte Falu koppargruva, Mora och Siljansbygden. Hemfärden gick via Jämtland, där man övernattade på en höskulle i Sundins hemtrakter. På hemvägen hade man en avslutningsmiddag på Luleå Stadshotell. Eleverna var trötta och utmattade efter två veckors intensiv resa. Sundin lade ner mycket arbete som förberedelse och ledning av denna skolresa. För de elever som var med blev det ett minne för livet. Men det var också den enda längre skolresa som barn från Bondersbyns skola gjorde. Kanske var den för ambitös och jobbig för att mer upprepas? Hur som helst var det en resa som påverkade de deltagande hela livet, så mycket är säkert. Sten Rönnberg & Olle Björkman
Timmerstrandens Trädgård i Kamlunge en oas att drömma om Finskt järnvägsäpple, malus hyvignensis som ger massor med små sura äpplen varje år En strålande försommardag stannar Bondersbyarns reportageteam Sten Rönnberg och Olle Björkman till i Timmerstrandens Trädgård i Kamlunge. Där träffar vi denna trädgårds skapare, Pia Rask, i fullt arbete med att trolla fram sådana växtskönheter som vi knappast väntar oss att finna på våra breddgrader. Vy över grönsakslandet med syrafattig rabarber i förgrunden Vida känd Pia och hennes man köpte stället 1988. Elva år senare kom de igång med Trädgårdsföretaget. Nu är det en vida känd trädgård med över tusen besökare årligen. Det är en trädgård som försöker vara ett komplement till större handelsträdgårdarna i omgivningen. Perenner och växter som man kanske inte riktigt prövat odla så här långt norrut är något av specialiteter. Pia gick trädgårdsutbildning i Vojakala 1984-86. Sedan jobbade hon i plantskola, så hon var väl förberedd, när hon kom till Kamlunge och började förvandla till en trädgård den 4000 kvm stora tomten på östsluttningen ner mot det vackra Kamlungeträsket, Timmerstranden som är det gamla namnet på stället. Underskön trädgård Pia har ensam, kanske med litet hjälp från sin man och sina barn och barnbarn, arbetat upp denna undersköna trädgård helt efter sitt eget huvud. Trädgården är byggd i ett tiotal olika sektioner, som var och en är olika till sin karaktär med olika växter, klimat, fuktighet och omgivning. Det är som att besöka olika världar att besöka varje sektion. Ändå ligger sektionerna bredvid varandra och övergångarna från en avdelning till den andra är mjuk, känns naturlig, inget konstig. Vy över dammen med ullvide, salix lanata i förgrunden till vänster Sammanlagt dväjs i denna trädgård över tusen olika arter. Pia kan berätta om nästan varje växt. Det är inte för inte hennes trädgård är vida omtalad i hela Sverige. Tidig morgon till sen kväll Trädgården kräver mycket arbete. Från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Egentligen är det bara i januari som Pia kan riktigt koppla av från trädgårdsarbe- tet. Men lidelsen att vårda och utveckla sin trädgård lär nog Pia aldrig bli fri från, tror vi som med saknad måste slita oss från denna oas, denna annorlunda värld, denna trädgård att gå hem och drömma om. Sten Rönnberg och Olle Björkman Foto: Sten Rönnberg och Pia Rask Bondersbyarn 5
Nybygget vid Bergträsk Häggmanstjärn Bergträsk noterades år 1825 som krononybygge. Det ligger vid Häggmanstjärn norr om Stora Lappträsk och vid vägen till Klinten. I början av 1800-talet finns följande personer noterade där. Pigan Brita Henricsdotter f. 1802 och hennes två barn. Nils Peter Henriksson f. 1805 och hustrun Brita Josephsdotter f.1803 samt deras fyra barn. Henrik Häggman 1791-1879 och hustrun Brita Hindrichdotter Törböle 1792-1879 samt deras sju barn. Sonen Abraham Häggman 1827-1906 och hustrun Cajsa-Lena Johansdotter Modig Öfvermordjerf f. 1829 samt deras fyra barn. Nybyggaren Lars Bergqvist f.1812 Arbro Helsingland och hans tre barn. Nybygget ligger nu öde,men där är fortfarande en öppen gräsbevuxen plats i skogen ner mot.tjärnen.där finns rester av bebyggelsen med spår av odlingsdiken och fåror,samt en brukningsväg.det finns även fångstgropar i skogen intill. Dom Här låg krononybygget vid Häggmanstjärn levde nog av lite odlande,men mest av jakt och fiske. Henrik Häggman hade nog en tid varit sågkarl vid vattensågen vid Tvärån Jakobslund,men flyttade till Bergträsk som nybyggare,och där dom fick en stor familj. Namnet Häggmanstjärn blev senare uppkallat efter Häggmans som bodde där. Sonen Abraham 1827-1906,som övertog torpet efter sin far,bodde där så gott som hela sitt liv,men de sista åren som inhyses på Lilla Lappträsk. Några ord om Abraham,vilken var en krutgubbe och otroligt stark,kunde även spå väder.han trodde på de underjordiska,och historierna är många om honom. Har besökt ödetomten några gånger och då med en särskild känsla,och det är inte utan att man känner historiens vingslag där.det är nämligen så att en av döttrarna som föddes där,blev min farfars mor.hon hette Johanna Häggman,och gifte sig med Henrik Persson Berlin i Bondeborg,vilka sedan blev upphov till en stor släkt. Gertrud Ek Kalix även Heden Bondeborg Skogsägare på skolbänken Tolv skogsägare med mark i Bondersbyn, Börjelsbyn och Kamlunge har under vintern genomgått en av Skogsvårdsstyrelsens fördjupningskurser inom ämnet föryngring av skog. Kursen är en del av den EU-finansierade Grönare Skog kampanjen som Skogsvårdsstyrelsen kört under flera års tid. Förutsättningen för uthålligt skogsbruk, planering av föryngringsarbetet, val av trädslag, skadegörare, föryngringsmetoder och åtgärder samt natur- och miljöhänsyn vid avverkning var de huvudsakliga avsnitt som berördes under tre vinterkvällar i Bondersbygården. Kursen avslutades med en exkursion den 3 juni där tre olika platser i Bonderbyskogarna besöktes. Färden gick längs Gamla landsvägen mot Tjirotbacken och avslutades i strålande solsken på sluttningen av Åtberget med kaffe och hembakad bulla från Råvanäsudden. 6 Bondersbyarn Kaffe och skogliga diskussioner, Karl-Gunnar Hansson, Olle Björkman, Arne Johansson, Mikael Utter, Thomas Johansson, Jan Rönnberg och Herbert Häggström. Under exkursionen beskådades Nornan i blom och diskuterades vilken hänsyn den kräver vid avverkning. Val av föryngringsmetod i olika typer av bestånd övades. Lämpliga marker för naturlig föryngring med fröträd besöktes. Markberett område synades. Vad som är viktigt att tänka på vid val av markberedningsmetod och hur skall plantan sättas förklarades. Naturhänsyn vid avverkning mot bäck studerades. Det var roligt att vara kursledare för en så intresserad och entusiastiskt grupp skogsägare. I stort sett samma grupp lärde sig mer om röjning av ungskog under hösten 2003. Kunniga skogsägare behövs för att förvalta Sveriges viktigaste naturresurs. Svante Larsson Bördig från Råvanäsudden
Fornlämningar på Slumpberget! Notorisk tjuvfiskare iakttagen igen! Kanske dyrkade våra förfäder sina gudar just på denna plats? I en tidigare artikel om Slumpbergets hemligheter kanske många uppfattade det så att det inte fanns fornlämningar på Slumpberget. Så är naturligtvis inte fallet. Visst finns där spår efter våra förfäder, något som jag och Erland kunde konstatera efter en promenad från dammen i Lappträsk upp till toppen av berget. Erland Johansson är en kännare av Slumpberget, och tillsammans vandrade vi i försommarregnet längs stigar som kanske trampats tusentals år före oss. De spår vi sökte är inte lätta att hitta för den oinvigde, men Erland har den rätta känslan. Och det krävs känsla, ty berget bär också spår efter andra världskrigets beredskapsinsatser, gamla vägbyggare och kanske personer som prövat effekten av gammal hederlig nitrolit ute i skogen! En kåtatomt gömd i mossan. Några hundra meter från dammen stannar Erland och visar på en ring stenar. En gammal torrstubbe står i ringens ena kant, vilket indikerar på att ringen lades för många hundra år sedan. Jag bedömer att stubben härstammar från ett frö som grodde för minst tre hundra år sedan. Här har stått en kåta eller en förvaringsbod av något slag, byggd av ett forntida folk som troligtvis besökte den här platsen under sina jaktturer. Man kan föreställa sig att här då bara var ett näs mellan Kalix älv och Stora Lappträsk. Kanske fiskade man lax eller jagade säl under vissa perioder av året? En offerplats? Längre upp på berget stannar Erland och visar mig en stenring med ett djupt hål i mitten. Han tror att detta var en offer- eller kultplats där man dyrkade sina gudar. Modern forskning visar att stjärnhimlen betydde mycket för forntida folk. I den tolkade man jaktlycka och andra för dem viktiga händelser i kampen för överlevnad. Man tror att deras kultplatser just hade en grov påle i mitten. Kanske pålen stod i det hål som finns i mitten av stenringen? Spåren finns, men svåra att upptäcka! Erland Johansson är en van skogsvandrare med blick för spår efter våra förfäder. En vandring med honom ger skogen en annan dimension, inte bara träd och jaktmarker. Tack för den turen, jag önskar att fler fick vandra med Dig och ta del av Dina kunskaper! Text o foto Lars-Erik Holmberg Isi Karl-Fredriks Bilden visar tjyvfiskarens farfarsfarfarsfar, som föll för en kula när straffsatsen för tjyvfiske stod i paritet med handlingen! Trots att det är allom bekant att Fiskegruppen utbildat en mängd nya fisketillsynsmän har den notoriske tjuvfiskaren åter slagit till! Mitt på blanka förmiddagen den 23 juni sågs denne fiska lax, troligtvis, på grundet mellan Forshaga och Viltfarmen. Undertecknad, beväpnad med polisbricka och myndighetsintyg, stod helt maktlös inför den flagranta lagöverträdelsen. Helt ogenerad kom fiskaren uppför älven från Potaån och strök stranden vid Karl- Fredriksudden. Den stannade upp någon minut under grundet för att fiska och styrde sedan rakt över älven mot Viltfarmen. Där förlorades den ur sikte och sedan dess försvunnen. 22 maj 2002 kl 22.30 Den gången drog sig tjuvfiskaren inte för att retfullt rycka i ett tobydrag utkastat efter lax. Därefter stirrade den länge på undertecknad. Forskande, med vattnet drypande ur mustascherna, plirade lagbrytaren med sina pepparkornsögon på den primitive fiskaren på land. Efter en stunds fiske under grundet sågs marodören ej mer. Undgå efterräkningar Experter som jag konsulterat efter den uppseendeväckande händelsen föreslår att vi betraktar fiskaren som Bondersbybo, vilket skulle lösa problemet i sin helhet. Då är fisket vare sig olagligt eller olovligt. Problemet är bara hur vi skall kunna överlämna ett fiskekort till en fiskare med en i det närmaste okänd adress. Och hur skall fiskaren sedan vara i stånd åt att bära sitt fiskekort väl synligt? (som reglerna stadgar) För här talar vi om en UTTER som knappast vill misspryda sin fina päls med ett sketet fiskekort! Lars-Erik Holmberg Fisketillsynsman Bondersbyarn 7
Gäddfisketävlingen i Bondersbyn I årets gäddfisketävling som hembygdsförening anordnade den 13 juni deltog 69 fiskare som tillsammans fångade 80 kilo gädda. Tävling: Vad är det för blomma? Vuxenklassen: 1. Tomas Johansson, Kalix 6.600 gr 2. Fredrik Utter, Börjelsbyn 5.840 gr 3. Frida Enström, Umeå 5.660 gr Frida fick dessutom pris för tävlingens största gädda 5.540 gr 5. Ulf Kummu, Rian 5.400 gr 6. John Utterström, Kalix 4.360 gr 7. Andreas Lindkvist, Luleå 3.660 gr 8. Bengt Degerhäll, Luleå 3.640 gr 9. Ulf Öhman, Kalix 3.620 gr 10. Simon Nilsson, 3.460 gr Ungdomsklassen: 1. Tom Johansson, B-byn 3.500 gr 2. Jesper Rimpisalo, Töre 2.780 gr 3. Simon Öström, Stråkanäs 1.780 gr 4. Tobias Jonsson, Kalix 480 gr Det var många besökare, inte minst utombysbor.ett hundratal personer samlades till prisutdelningen. Man hade trevligt, såg fiskarna komma in med sina påsar med gäddor och samspråkade med folk. Karl-Gunnar Hansson Brev från läsare Segraren i ungdomsklassen, Tom Johansson, Bondersbyn Trean i ungdomsklassen, Simon Öström, Stråkanäs Redaktionen har fått flera intressanta inlägg från Inga Frimodig och hennes dotter Gun Johansson i Kalix. Vi saxar: En anteckning i anslutning till Bondersbyarn nr 11 Einar och Inga Frimodig har gemensamt byggt bostadshuset på Bomudden som tillhör Forshaga. De byggde det under åren 1932-1935. Under byggtiden var de bosatta i Mariebergs bönhus, som också har varit Ingas skola. Marken köpte Einar år 1932 av 18 delägare i ett kronotorp (Isigål-Hannes var han som såg till att verkställa försäljningen.). Einar avverkade skogen på Lakatjärnsheden vid Slumpberget ovanför Stora Lappträsk. Sedan flottades timret till sågen i Lappträsk, där virket sågades. Därefter transporterade Einar och Inga virket med sina lånade hästar till Bomudden Inga körde en häst och Einar annan häst. Möda och hårt arbete fyllde deras liv och aldrig sparades krafterna. Einar avled i början av år 1974. Inga har fortsatt att vara plikttrogen på Bomudden och är idag 90+ ung. Moraklocka från 1800-talet Urverket till moraklockan på bilden är tillverkat i Bondeborg-smedjan hos gubben Peet som han kallades. Smedjan fanns på Valdemar och Axel Nilssons brors gårdstomt. Gubben Peet var far till Valdemar. Moraklockans fodral har tillverkats av Nygårds-Hildas pappa, född Nilsson, där senare Halvdan och Signe Bergman bodde i Bondeborg. Hilda var släkt med Frimodig. Einar Frimodigs far soldaten Vilhelm Frimodig fick moraklockan som ersättning för utförda arbetsinsatser. Svarsalternativ ett är rätt. 1: Jordgubbsblomma 2: Hjortronblomma 3: Smultronblomma 4: Åkebärsblomma 5: Blåbärsblomma Skicka in ditt svar till redaktionen: c/o Sten Rönnberg Bondersbyn 180 952 92 Kalix e-post: sten@ronnberg.se Namn på personer i bilderna i nr 7 och nr 10 Inga Frimodig kände igen vem de här bilderna föreställer. Vi delar med oss av hennes kunskap: Nr 7, sid 7: Andra personen på bänken till vänster är Hjalmar Johansson från Bondeborg På en av bänkarna till höger sitter Alvin Larsson från Karl-Fredriks. På tredje bänken till höger sitter Selma Frimodig. Nr 10, sid 6: Artur Lille, Herman Fors (Ruts man), Ninni Lille, Åke Strömbäck, Aina Ström. Karl-Fredricks-mora, Tilda Fors, mor till Herman, Enok och Tilda, föräldrar till Åke Strömbäck, Redaktionskommitté: Olle Björkman, 270 05, ollebjorkman@spray.se KG Hansson, hansson.kg@telia.com Lars-Erik Holmberg, 270 15, larserik.holmberg@ebox.tninet.se Sten Rönnberg, 270 82, bondersbyarn@bondersbyn.com Kjell Rönnbäck bastuheden@brevet.nu Nina Wennberg, 271 42, nina.wennberg@telia.com Tryck: GJ Offset, Kalix Upplaga: 500 ex Grafisk form: Sten Rönnberg Tillgänglig också på Internet: http://bondersbyn.ikalix.nu Kontakta oss när du vill skriva eller berätta något! Alla krafter behövs! 8 Bondersbyarn Stöd Bondersbyarns utgivning! Sätt in ett bidrag på postgiro 92 83 84-7. Märk talongen: Bondersbyarn!