Skötselplan för Isgärde 4:74 m.fl.

Skötselplan för Isgärde 4:74 m.fl. Stora Rör, Mörbylånga kommun 2015

Titel: Skötselplan för Isgärde 4:74 m.fl., Stora Rör, Mörbylånga kommun, 2015 Version/datum: upprättad 2015-11-06 (justerad 2015-11-27) Rapporten bör citeras: Andersson, H. (2015). Skötselplan för Isgärde 4:74 m.fl. ; Stora Rör, Mörbylånga kommun, 2015. Calluna AB. Omslag: bilden föreställer exempel på ekmiljöer före och efter gallring, till vänster en vårbild från Isgärde med ekar och ung hassel (foto: Robert Björklind), till höger efter gallring vid Prästhag, Köpingsvik (foto: Håkan Andersson) samt blommande hagtorn (foto: Håkan Andersson) Foton i rapporten: Håkan Andersson, Calluna AB där inget annat anges På uppdrag av: Mörbylånga kommun (Trollhättevägen 4, 386 80 Mörbylånga) Beställarens kontaktperson: Magdalena Andersson Utfört av: Calluna AB (Huvudkontor: Linköpings slott, 582 28 Linköping, Hemsida: www.calluna.se, Tel: +46 13-12 25 75, Fax: +46 13-12 65 95, Org.nr: 556575-0675) Kontaktperson för rapporten: Håkan Andersson (0734-23 11 40, hakan.andersson@calluna.se) och Kristina Kvamme (070-253 38 63, kristina.kvamme@calluna.se) Ombud: Anna Sandström (Calluna AB) Projektledare: Kristina Kvamme (Calluna AB) Rapportförfattare: Håkan Andersson (Calluna AB) Medförfattare/korrektur: Kristina Kvamme och Tove Adelsköld (Calluna AB) Kvalitetssäkring: Kristina Kvamme (Calluna AB) Intern projektkod: KKE0009

Sammanfattning Mörbylånga kommun har under våren och hösten 2015 arbetat fram ett granskningsförslag till detaljplan för fastigheten Isgärde 4:74 m.fl., strax söder om Stora Rör. Parallellt med planförslaget fick Calluna i uppdrag att utföra en naturvärdesinventering (NVI) och en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). För att säkra en för naturvärdena positiv utveckling i området och i viss mån kompensera för förluster när träd tas ner till förmån för bebyggelse har denna skötselplan tagits fram. Skötselplanen är uppbyggd av en sammanfattande huvudrapport (denna del) och en bilaga som detaljerat beskriver alla skötselåtgärder och vilka naturvärden som finns knutna till åtgärderna (bilaga 1). Till skötselplanen hör även en karta där man kan se hur de olika skötselåtgärderna är indelade (bilaga 2). Planområdet omfattar ett område som idag utgörs av ädellövskog dominerad av ek, med höga naturvärden. Planområdet omfattar cirka 2,5 ha markyta och möjliggör uppförande av sju friliggande villor inom planerad kvartersmark. Skötselinsatserna är främst framtagna för de områden inom planen som är avsatta som natur. Det omfattar ungefär halva planens markyta. Skötselplanen har följande vision för området: År 2030 har området ett välutvecklat skogsbryn med flera olika stadier av död ved att tillgå för olika organismer. Ekoxe har etablerat sig i området. De blommande buskarna är värdefulla för djurlivet men är också tilltalande för det mänskliga ögat. De boende har börjat känna igen de olika organismerna och kan stolt berätta för släkt och vänner om de höga naturvärden som de själva bidragit till att skapa. Skötselplanens mål är att ett cirka 150 meter långsmalt område ska utvecklas så att naturvärdena liknar de i ett välutvecklat skogsbryn. Målet är även att drygt åtta faunadepåer med grövre död ved, lika många rishögar, minst tiotalet högstubbar och omkring sjutton blommande buskar ska finnas i de olika skötselområdena. Efter den initiala skötselinsatsen ska sedan området skötas löpande så att uppväxande sly hålls efter och död ved fylls på kontinuerligt. Naturområdena inom planområdet har delats in i sju skötselområden, där även diken och stenmurar ingår. Vissa träd finns skyddade med marklov inom kvartersmark där extra hänsyn behöver tas i syfte att träden långsiktigt ska få finnas kvar och utvecklas till gamla ekar. I slutet av denna del av skötselplanen ges även exempel på vad den enskilde tomtägaren kan bidra med för att öka den biologiska mångfalden. 3

Innehåll 1. Bakgrund 5 1.1 Uppdraget 5 1.2 Allmän beskrivning av området 5 1.3 Kustnära lövskog på västra Öland 6 2. Visioner och mål 8 3. Skötselåtgärder metoder och exempel 10 4. Skötselområden 12 5. Initial skötsel 13 5.1 Område 1: Skogsbryn i nordost 13 5.2 Område 2: Dunge i den sydvästra delen 14 5.3 Område 3: Skogsridå i öster 14 5.4 Område 4: Skogsridå i nordväst 14 5.5 Område 5: Skogsridå nordost om diket 15 5.6 Område 6: Diken 15 5.7 Område 7: Stenmurar 15 6. Löpande skötsel 17 6.1 Område 1: Skogsbryn i nordost 17 6.2 Område 2: Dunge i den sydvästra delen 17 6.3 Område 3: Skogsridå i öster 17 6.4 Område 4: Skogsridå i nordväst 18 6.5 Område 5: Skogsridå nordost om diket 18 6.6 Område 6: Diken 18 6.7 Område 7: Stenmurar 18 7. Träd inom kvartersmark 19 7.1 Skydd 19 7.2 Skötsel 19 8. Uppföljning 19 9. Tips till den enskilde tomtägaren 20 10. Referenser 24 Bilaga 1: Detaljerade skötselbeskrivningar 4

1. Bakgrund 1.1 Uppdraget Mörbylånga kommun har under våren och hösten 2015 arbetat fram ett granskningsförslag till detaljplan för fastigheten Isgärde 4:74 m.fl., vilken ligger strax söder om Stora Rör vid Ölands västra kust. Planen omfattar ett område som idag utgörs av lövskog med höga naturvärden. Planområdet omfattar cirka 2,5 ha markyta. Planförslaget möjliggör uppförande av sju friliggande villor inom kvartersmark men flera ytor finns även avsatta i planen som naturmark. Parallellt med planförslaget fick naturmiljökonsultföretaget Calluna AB i uppdrag att utföra en naturvärdesinventering (NVI) och en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Under framtagandet av planen har en rad anpassningar gjorts till de höga naturvärden som är kopplade till ädellövskogen med främst ekar av en ålder på omkring 150 år. Träd inom naturmark och vissa träd inom kvartersmark är skyddade med marklov. För att säkra en för naturvärdena positiv utveckling av området och i viss mån kompensera för förluster när träd tas ner till förmån för bebyggelse har denna skötselplan tagits fram. Denna skötselplan är uppbyggd av en sammanfattande huvudrapport (denna del) och en bilaga som mer detaljerat beskriver alla skötselåtgärderna och vilka naturvärden som finns knutna till åtgärderna. 1.2 Allmän beskrivning av området Det aktuella planområdet består i dagsläget av ekdominerad ädellövskog med höga naturvärden (Andersson & Sandsten, 2015). Området ligger i huvudsak på frisk, mullrik mark. Längst i öster är marken fuktigare med kärrartade partier. Den allra största delen består av ekskog (bild 1). Endast mindre delar i den östra delen, där marken är fuktigare, utgörs av annan lövskog med dominans av klibbal och ask. Området är igenväxt och är i behov av skötsel för att bevara och utveckla sina naturvärden. Den största delen av planområdet, den som domineras av ek, hör till Natura 2000- naturtypen Näringsrik ekskog (EU- kod 9160), men området är inte utpekat som Natura 2000- område. Trädskiktet är artrikt med ek som dominerande art. Andra trädslag som förekommer är alm, apel, ask, asp, björk, fågelbär, gran, klibbal, lärk, päron, sälg och tall. Buskskiktet domineras av lövsly men främst i den nordvästra kanten finns en del gammal hassel. I fältskiktet förekommer flera växtarter som indikerar näringsrik skogsmark, till exempel blåsippa, gulsippa, murgröna, ormbär, storrams och tandrot. De två fridlysta orkidéerna nästrot och tvåblad växer i skogsområdet, varav nästrot noterades inom planområdet vid inventeringen. En fågelinventering har genomförts i området och bland de arter som påträffades, eller som det sågs spår av i planområdet, var de mest intressanta spillkråka samt den lilla mesen entita. Spillkråkan har stora revir och kräver god tillgång på gamla träd. Spår av en spillkråka som sökt hästmyror vid basen av ett träd noterades. Entitan är en ganska kräsen mes som kräver god tillgång på död ved för att trivas. Ytterligare en art som är värd att nämnas är halsbandsflugsnappare, vilken noterades med två revir strax utanför planområdet. Likaså mindre hackspett sin har noterats strax utanför planområdet och det finns goda skäl att anta att denna art också rör sig inom planområdets gränser. Av de nämnda fågelarterna är spillkråka och mindre hackspett rödlistade. Spillkråka och halsbandsflugsnappare är upptagna i fågeldirektivet. Entita har av Calluna förts fram som naturvårdsart eftersom den ställer höga krav på sin livsmiljö. 5

Den översiktliga insektsinventering som gjorts i området gav bland annat den rödlistade mindre ekbocken samt den ganska ovanliga arten rödaxlad lundknäppare. Andra mindre vanliga, eller på annat sätt intressanta, arter var apelbock och bålgeting. I den nordvästra kanten av området finns en stig som fortsätter mot nordost, i förlängningen av Bertil Palms väg. I anslutning till denna stig finns en stenmur som främst består av större stenblock. Stenmurar finns också längs den nordöstra kanten samt i sydväst (den senare till stor del utanför plangränsen). I området finns även ett större och ett mindre dike. Bild 1. Bilden ger en fingervisning om områdets karaktär, med ett äldre trädskikt i en tidigare mer öppen miljö där igenväxningen i buskskiktet har gått ganska långt. Grovleken på lövslyet antyder att området ändå inte har varit igenvuxet så länge, uppskattningsvis kanske ett par decennier. Bild 2. En av insekterna som påträffades vid inventeringen var den här skalbaggen, en hagtornsbock. Arten är ganska vanlig och besöker som fullbildad gärna hagtorn och andra blommande buskar och örter. Skalbaggen är ett fint exempel på s.k. mimikry, i det här fallet att en ofarlig skalbagge liknar en annan, potentiellt farlig insekt (geting). Artens larvutveckling sker i hård lövträdsved av främst ek men även t.ex. bok, ask och hassel. Det här är en art som kommer att gynnas av faunadepåer, främst då ekveden har en diameter på 2-15 cm. 1.3 Kustnära lövskog på västra Öland De kustnära lövskogarna som finns på västra Öland sträcker sig från Borgholm i norr till Färjestaden i söder. Det aktuella planområdet ligger intill ett större område som i översiktsplanen pekats ut som kustnära ädellövskogar som sträcker sig från Stora Rör ner till brofästet i söder (figur 1). 6

n9 Skötselplan / Detaljplan Isgärde 4:74 m.fl. 2015-11-06 Flera av lövskogsområdena på västra Öland är utpekade som Natura 2000- områden och det värdefullaste av dem är Halltorps hage, vilket är ett av de entomologiskt mest intressanta områdena i Nordeuropa. Här finns bland annat Sveriges enda lokal för större ekbock, samt en lång rad andra insekter som är nästan lika sällsynta. Naturvårdsverket tar kontinuerligt fram åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper. Två av åtgärdsprogrammen är mycket intressanta för främst Halltorps hage och bör has i åtanke i samband med denna skötselplan för Isgärde. Åtgärdsprogrammen behandlar större ekbock (Hedin, 2010) och skalbaggar knutna till eklågor (Nilsson, 2012). Större ekbock är främst knuten till gamla, levande, solexponerade ekar, medan de fyra arterna som behandlas i åtgärdsprogrammet för arter knutna till eklågor är knutna till grov, död, liggande ekved. Två av skötselplanens viktigaste naturvårdsåtgärder blir därför att skapa en brynmiljö med solexponerade ekar samt att lägga ut faunadepåer, vilket främst innebär liggande ekved på lämpliga platser. Detta kompletteras med skapande av högstubbar och stödplantering av blommande buskar, främst hagtorn. Ett önskemål är att de naturvårdsstärkande åtgärder som genomförs i Isgärde kommuniceras i ett tidigt stadium till de boende. För att åtgärderna i skötselplanen ska bli så effektiva som möjligt är det viktigt att alla drar åt samma håll redan från början. Det finns då en större chans att förståelse och engagemang medverkar till att åtgärderna blir verkningsfulla. STORA RÖR v2 b4 b1 Linsänkevägen Figur 1. Utsnitt ur Mörbylånga kommuns översiktsplan. Planområdet (röd gräns) ligger i norra delen av b1 Linsänkevägen (orange streckat område) som är avsatt för bebyggelse i planen. Väster om planområdet ligger det strandnära lövskogsområdet n9 (grönt streckat område). Förbi planområdets östra gräns går den föreslagna cykelleden Fyr till fyr (lila prickad linje). g/c3 b2 Källa: Mörbylånga kommun, 2015. ISGÄRDE Strandnära lövskogsområde g2 g/c2 7

2. Visioner och mål Visionen för området som skötselplanen behandlar är: Tio år efter exploatering är området ett välutvecklat skogsbryn med flera olika stadier av död ved att tillgå för olika organismer. Ekoxe har etablerat sig i området. De blommande buskarna är värdefulla för djurlivet men är också tilltalande för det mänskliga ögat. De boende har börjat känna igen de olika organismerna och kan stolt berätta för släkt och vänner om de höga naturvärden som de själva bidragit till att skapa. Bild 3, 4 och 5 nedan kan fungera som målbilder för hur området kan komma att se ut i framtiden. Skötselplanens mål är att: Ett cirka 150 meter långsmalt område ska utvecklas så att naturvärdena liknar de i ett välutvecklat skogsbryn. Drygt 8 faunadepåer med grövre död ved och lika många rishögar av olika storlek och utseende ska finnas i de olika skötselområdena. Minst ett tiotal högstubbar ska ha skapats i de skötselområden som gallras. Antalet blommande buskar inom skötselområdena ska vara omkring 17 stycken. Områdets naturmark ska skötas löpande så att slyuppslag hålls efter. 8

Bild 3. Målbild för naturområdena i planområdet. Gallring är en viktig skötselåtgärd och bilden visar ett område där yngre träd och buskar har tagits bort, vilket ger mer solexponering på de äldre träden, något som är positivt för både kryptogamer och vedlevande insekter. Det som har sparats i bilden är främst ekar, men även spridda hasselbuskar. Tänker man även in ett par högstubbar, travar av död ved, samt några blommande hagtornsbuskar får man en ganska god uppfattning av hur området kommer att se ut efter de initiala skötselåtgärderna. Bild 4 och 5. Målbild för naturområdena i planområdet. Till vänster ett exempel på hur den enklaste varianten av en faunadepå kan se ut. Till höger en hagtornsbuske, vilket är en av de mest värdefulla blommande buskarna. 9

3. Skötselåtgärder metoder och exempel De skötselåtgärder som föreslås beskrivs utförligt i bilaga 1. Här följer en sammanfattning: Gallring innebär att äldre träd röjs fram genom att yngre lövträd och vissa buskar tas bort. En del träd och buskar ska dock sparas, exempelvis hagtorn, slån, nypon, körsbär, apel, päron och sälg, eftersom deras blomning och bär är viktiga resurser för bland annat insekter och fåglar. Även hasselbuketter med inslag av lite grövre ved och döda pinnar ska sparas. Exempel på en gallrad ekmiljö kan ses på framsidan samt i bild 3. Faunadepåer innebär att en del av de avverkade träden sparas och läggs ut på marken. Den döda veden blir sedan viktiga livsmiljöer för många olika organismer. Exempel på faunadepåer kan ses i bilderna 6 och 7. Högstubbar innebär att träd kapas på en höjd av ungefär 2-3 meter, i stället för att tas bort helt. Den döda veden i dessa höga stubbar skiljer sig från den döda ved som lämnas liggande på marken, exempelvis vad gäller fuktighet och solbelysning. Högstubbarna blir viktiga livsmiljöer för många olika organismer, kanske främst olika skalbaggar som ställer krav på torr, solexponerad ved. Exempel på högstubbar kan ses i bild 8. Stödplantering av blommande buskar innebär att främst busken hagtorn planteras i solexponerade bryn. Om det växer blommande buskar inom de områden som ska bli kvartersmark och bebyggas kan dessa plantor flyttas och planteras i de nya brynmiljöerna. Exempel på blommande hagtornsbuskar kan ses i bild 9. Bild 6 och 7. En faunadepå kan se ut på många olika sätt, här är två varianter (se även bild 4 för en mycket enkel typ). Till vänster visas en faunadepå där både grövre och något tunnare ved lagts ut i en större hög (bilden är från Bondebacka, ett stadsnära ädellövskogsområde i Motala). Fördelen med att lägga ved på annan ved på det här sättet är att de olika stamdelarna får olika fuktighet och eftersom olika arter kräver olika typer av död ved finns här utvecklingsmöjligheter för många olika arter. I bilden till höger finns en annan typ av faunadepå, rishögen. Här samlas ved av finare dimensioner, upp till någon decimeters grovlek. Visa arter har sin larvutveckling endast i klen ved och kan därmed nyttja rishögen som livsmiljö. Denna typ av faunadepå blir även en bra häckningsplats för många fågelarter, exempelvis trastar, och dessutom övervintringsplats för igelkott och andra små däggdjur. 10

Bild 8 och 9. Till vänster visas en naturlig glänta i en ekdominerad lövskog där man har gjort en del naturvårdsåtgärder (bilden är från Verkö, Karlskrona kommun). I förgrunden syns en av de högstubbar av ek (stamdiameter cirka 3 dm) som sparats i området och dess solexponerade ekved blir en mycket värdefull utvecklingsmiljö för många skalbaggar och kommer även att bli ett viktigt skafferi för hackspettar på jakt efter goda larver. Till höger syns ett buskage med hagtorn som tillsammans med de gamla ekarna utgör en värdefull miljö (bilden är från Tinnerö Eklandskap, Linköpings kommun). 11

4. Skötselområden Planområdet har delats in i följande sju skötselområden (se karta i figur 2): 1. Skogsbryn i nordost 2. Dunge i den sydvästra delen 3. Skogsridå i öster 4. Skogsridå i nordväst 5. Skogsridå nordost om diket 6. Diken 7. Stenmurar Inom dessa olika skötselområden ska olika initiala skötselåtgärder samt löpande skötsel genomföras enligt beskrivningar i avsnitt 5 och 6. Själva skötselmetoderna presenteras i korthet i avsnitt 3 samt detaljerat i bilaga 1. Figur 2. Karta som visar de sju skötselområdena (här markerade i utkast till plankarta daterat 2015-10-28). 12

5. Initial skötsel Skötselbeskrivningar för de olika initiala åtgärderna och målen för vart och ett av de sju skötselområdena presenteras nedan, område för område. Generellt gäller att det är mycket bra om man inför starten av skötselåtgärderna låter någon sakkunnig inom skötselplaner och skötselåtgärder göra en bedömning på plats och märka ut vilka träd och buskar av olika dimensioner och arter som ska sparas. Denne person kan då göra en helhetsbedömning, och blir det exempelvis för glest eller tätt inom något delområde så kan justeringar göras direkt av vilka träd och buskar som ska tas bort respektive sparas. Dessa justeringar görs i så fall utifrån skötselplanens mål för de olika områdena och utförs så att det blir bra för både naturvärdena och så att området blir trevligt att se på och vistas i för boende och besökare i området. 5.1 Område 1: Skogsbryn i nordost Målet med skötseln i detta område är att skapa en fin brynmiljö. Detta ska uppnås med solexponering på gamla träd, tillgång på död ved samt rik blomning i buskar och träd. Skötselåtgärd Beskrivning Kommentar Gallring Faunadepåer Högstubbar Stödplantering av blommande buskar Grövre träd samt buskar och yngre träd av värdefulla, blommande arter röjs fram för ökad solexponering. Sly, buskar och träd med en stamdiameter under 4 dm tas bort (all gran och lärk tas bort oavsett grovlek). Dock sparas träd och buskar av arter som körsbär, päron, sälg, äpple, hagtorn och slån. Även några hasselbuskar ska sparas (de som innehåller någon stam större än 10 cm i diameter eller, om sådana saknas, några av de som finns i området). Var tionde ek på 1-4 dm kan sparas och göras till en högstubbe. 5 grövre faunadepåer och 5 rishögar skapas. Hälften av depåerna ska alltså bestå av 1-5 stammar och grövre grendelar av träd som sågats ner, hälften av finare grovlekar (ris) från trädens toppar. Minst 4 av ekstockarna i depåerna ska delvis grävas ner. Cirka 3-5 träd med en stamdiameter på 2-4 dm (minst 10 st. totalt inom hela planområdet) ska sparas som 2-3 m höga stubbar. Gärna ek, annars övriga trädslag, dock ej gran och lärk. I området ska det finnas omkring 10 blommande buskar, främst planterade i solexponerade lägen. Hagtorn är den viktigaste arten, men blommande buskar av andra arter får planteras (t.ex. fläder, hägg, nypon, olvon och slån). Även blommande mindre träd får planteras, t.ex. päron och äpple. Diket längs den nordöstra kanten utgör gräns för gallringen. Gallringen bör ske vintertid, från oktober-början av april, men träd och buskar som ska sparas kan med fördel markeras under sommaren då arterna lättare känns igen. Diket längs den nordöstra kanten utgör gräns för placering av faunadepåerna. Depåerna ska placeras på olika avstånd in mot diket, så att solexponeringen blir olika, men de ska dock inte läggas i omedelbar anslutning till diket (avståndet bör vara minst 2 m). Högstubbarna ska helst stå i solexponerat läge. Diket längs den nordöstra kanten utgör gräns för högstubbarna. Diket längs den nordöstra kanten utgör gräns för plantering av buskar, men plantering ska främst ske i den solexponerade delen, d.v.s. i riktning mot sydväst. Det är mycket viktigt att de planterade buskarna är av svensk härkomst och naturliga i avseende på doft och blomningstid. 13

5.2 Område 2: Dunge i den sydvästra delen Målet är att detta område ska vara öppet och solexponerat. Det kommer att komplettera brynmiljön som skapas i nordost. Skötselåtgärd Beskrivning Kommentar Gallring Faunadepåer Högstubbar Stödplantering av blommande buskar Grövre träd samt buskar och yngre träd av värdefulla, blommande arter röjs fram för ökad solexponering. Sly, buskar och träd med en stamdiameter under 4 dm tas bort (all gran och lärk tas bort oavsett grovlek). Dock sparas träd och buskar av arter som körsbär, päron, sälg, äpple, hagtorn och slån. Även några hasselbuskar ska sparas (de som innehåller någon stam större än 10 cm i diameter eller, om sådana saknas, några av de som finns i området). Var tionde ek på 1-4 dm kan sparas och göras till en högstubbe. 1 grövre faunadepå och 1 rishög skapas. Den ena högen ska alltså bestå av 1-5 stammar eller grövre grendelar av träd som sågats ner, den andra av finare grovlekar (ris) från trädens toppar. Minst 1 av ekstockarna i depåerna ska delvis grävas ner. Cirka 3-5 träd med en stamdiameter på 2-4 dm (minst 10 st. totalt inom hela planområdet) ska sparas som 2-3 m höga stubbar. Gärna ek, annars övriga trädslag, dock ej gran och lärk. I området ska det finnas omkring 2 blommande buskar, främst planterade i solexponerade lägen. Hagtorn är den viktigaste arten, men blommande buskar av andra arter får planteras (t.ex. fläder, hägg, nypon, olvon och slån). Även blommande mindre träd får planteras, t.ex. päron och äpple. Gallringen ska se på skogstungan mellan de två tomterna. Gallringen bör ske vintertid, från oktober-början av april, men träd och buskar som ska sparas kan med fördel markeras under sommaren då arterna lättare känns igen. Faunadepåerna ska placeras solexponerat men den exakta placeringen inom området spelar inte så stor roll. Högstubbarna ska helst stå i solexponerat läge men deras placering inom området spelar inte så stor roll. Planteringen ska ske i den södra eller västra delen av området. 5.3 Område 3: Skogsridå i öster Målet är att området, vilket omfattar lite fuktigare skogsmark, till stor del ska få utvecklas fritt. Området omfattas inte av några initiala gallringsåtgärder. Skötselåtgärd Beskrivning Kommentar Faunadepåer 2 grövre faunadepåer och 2 rishögar skapas. Depåerna ska alltså bestå av 1-5 stammar och grövre grendelar av träd som sågats ner, rishögarna av finare grovlekar (ris) från trädens toppar. Minst 4 av ekstockarna i depåerna ska delvis grävas ner. Eftersom områdets västra gräns utgörs av ett dike bör troligen faunadepåerna av praktiska skäl placeras i den västra delen av området. 5.4 Område 4: Skogsridå i nordväst Målet är att området hålls öppet och att miljön med områdets grövsta ekar, stigen och stenmuren får vara solbelysta. 14

Skötselåtgärd Beskrivning Kommentar Gallring Högstubbar Stödplantering av blommande buskar Grövre träd samt buskar och yngre träd av värdefulla, blommande arter röjs fram för ökad solexponering. Sly, buskar och träd med en stamdiameter under 4 dm tas bort (all gran och lärk tas bort oavsett grovlek). Dock sparas träd och buskar av arter som körsbär, päron, sälg, äpple, hagtorn och slån. Även några hasselbuskar ska sparas (de som innehåller någon stam större än 10 cm i diameter eller, om sådana saknas, några av de som finns i området). Var tionde ek på 1-4 dm kan sparas och göras till en högstubbe. Cirka 3-5 träd med en stamdiameter på 2-4 dm (minst 10 st. totalt inom hela planområdet) ska sparas som 2-3 m höga stubbar. Gärna ek, annars övriga trädslag, dock ej gran och lärk. I området ska det finnas maximalt 5 blommande buskar, främst planterade i solexponerade lägen. Hagtorn är den viktigaste arten, men blommande buskar av andra arter får planteras (t.ex. fläder, hägg, nypon, olvon och slån). Även blommande mindre träd får planteras, t.ex. päron och äpple. I detta skötselområde finns planområdets grövsta och mest värdefulla ekar. Gallringen bör ske vintertid, från oktober-början av april, men träd och buskar som ska sparas kan med fördel markeras under sommaren då arterna lättare känns igen. Eftersom det finns en stenmur och en stig i området passar det inte att lägga ut faunadepåer här. Högstubbarna ska helst stå i solexponerat läge men deras placering inom området spelar inte så stor roll. Placering av buskarna inom området spelar inte så stor roll. 5.5 Område 5: Skogsridå nordost om diket Målet är att området till stor del ska få utvecklas fritt. Inga skötselåtgärder är aktuella. 5.6 Område 6: Diken Dikena i området har två viktiga funktioner: dels utgör de en viktig livsmiljö för många arter, dels är de viktiga för borttransport av vatten i området. Det biologiskt mest värdefulla diket är det som rinner längs den nordöstra kanten av området (bild 10) och det bör få ha kvar samma utseende som det har nu. En del sten har ramlat ner i diket och dessa ska få ligga kvar eftersom stenarna ger en variation i vattenmiljön och de bidrar dessutom till att syresätta vattnet. Fler stenar får läggas ner i vattnet, så länge inte dikets vattenavledande funktion försämras. Det andra diket, det som rinner i den sydöstra delen av området och som mynnar i det ovan nämnda diket, har en ännu viktigare vattenavledande funktion eftersom det rinner mellan tomter och fuktig till våt skogsmark. Även här är en viss naturlighet värdefull (stenar och pinnar i vattnet, ett slingrande lopp etc.) men den vattenavledande funktionen är väsentlig. Sammanfattningsvis blir alltså skötselåtgärderna en försiktig rensning i dikena endast när detta blir nödvändigt för att upprätthålla den vattenavledande funktionen, vilket troligen inte behövs i samband med de initiala skötselåtgärderna. 5.7 Område 7: Stenmurar I området finns två stenmurar, en längs den nordvästra kanten (längs en stig, se bild 11) och en mellan diket och den nordöstra kanten. 15

Stenmurarna är värdefulla på många sätt. Ur ett biologiskt perspektiv är de viktiga som boplatser, gömställen och vintervisten för olika fågelarter, igelkott, andra mindre däggdjur, groddjur, reptiler, insekter och landmollusker. Ur ett kulturellt perspektiv visar de på gångna tiders markanvändning, men är även ett minne av hur mycket arbete som lagts ner på byggandet av stenmurarna. Den enda skötsel som behöver göras är att iaktta försiktighet så att inte stenar rubbas ur sitt läge eller faller ner. Stenar som tidigare har legat i muren kan med fördel läggas upp igen. Faunadepåer och grövre ved eller ris får inte läggas på murarna. Bild 10 och 11. Till vänster visas bäcken längs den nordöstra kanten av området. Vid fältbesöket i juni 2015 (då bilden togs), var vattennivån låg, men troligen finns det vatten där under stora delar av året. Detta gör diket till en värdefull miljö för många arter som kräver fuktiga miljöer eller kontinuerlig tillgång på vatten. De stenar som ligger i fåran fyller en viktig funktion eftersom de bidrar till mer variation i diket och när vattnet virvlar runt stenarna blir syresättningen bättre, vilket är bra för både djur och växter. I bilden till höger syns stenmuren längs områdets nordvästra kant och stigen som går intill kan anas långt bort i bilden. Stenmurar är värdefulla för många olika organismer, de erbjuder jaktmarker, gömställen och övervintringsmöjligheter för exempelvis vessla, igelkott, många insekter, vissa fåglar och landmollusker. Stenarna kan ibland också vara viktiga substrat för krävande mossor och lavar. Dessutom finns kulturmiljövärden kopplade till stenmurar. 16

6. Löpande skötsel Nedan beskrivs de löpande skötselåtgärder som är aktuella inom planområdet i en tabell och sedan sammanfattas de specifika åtgärder som krävs per skötselområde. Skötselåtgärd Beskrivning Kommentar Röjning av sly Påfyllning i faunadepåer Hantering av riskträd Röjning av uppväxande sly ska ske utifrån skötselplanens mål och vision. Röjning av sly är extra viktigt runt alla de grövre träd, faunadepåer, högstubbar och blommande buskar som sparats eller placerats i solexponerade lägen. Röjningen bör utföras vartannat år, men om uppslaget av lövsly och annan igenväxningsvegetation är kraftig får röjningsinsatser utföras oftare. De faunadepåer med grövre stamdelar och ris som skapats i området vid de initiala skötselåtgärderna ska fortsatt utnyttjas för uppläggning av död ved som kontinuerligt uppkommer i området (t.ex. riskträd som blivit nödvändiga att ta bort och ris från slyröjning). Nödvändiga åtgärder utförs om behov uppstår av att hantera något träd som står nära tomter och utgör ett överhängande hot att falla ner och skada liv och egendom. Se även avsnitt 7. Principen 1) undvika åtgärd, 2) minimera påverkan och 3) kompensera förlusten bör praktiseras. Uppväxande lövsly och grövre örtvegetation kan på kort tid börja skugga de viktiga livsmiljöerna, vilket minskar deras värden för många vedlevande arter. Åtgärden innebär att faunadepåerna kontinuerligt kommer att tillföras nydöd ved (med något eller några års mellanrum). Sakkunnig arborist bör kontaktas. Gamla träd och död ved är viktiga för den biologiska mångfalden och det är därför viktigt att göra ett seriöst övervägande innan ett värdefullt träd tas bort. 6.1 Område 1: Skogsbryn i nordost Området ska utvecklas till en fin brynmiljö med solexponering på gamla träd, tillgång på död ved och rik blomning i buskar och träd. Röjning ska därför ske i hela området, mot nordost fram till diket, men inte på andra sidan om diket. Påfyllning av material i områdets faunadepåer sker kontinuerligt. 6.2 Område 2: Dunge i den sydvästra delen Området ska vara öppet och solexponerat och viktigast är därmed att hålla efter uppväxande sly inom hela området. Påfyllning av material i områdets faunadepåer sker kontinuerligt. 6.3 Område 3: Skogsridå i öster Området ska till stor del få utvecklas fritt och skötseln ska därmed inte eftersträva något särskilt mål. Tidigare har en viss gallring i området skett vid behov, för att solen ska komma åt att torka upp den ofta fuktiga marken. Denna typ av gallring är tillåten även i fortsättningen, men rekommenderas att följer de skötselråd som gäller för gallring inom resterande delar av planområdet, det vill säga att grövre träd, äldre hassel och blommande träd och buskar sparas. Påfyllning av material i områdets faunadepåer sker kontinuerligt. 17

6.4 Område 4: Skogsridå i nordväst Området omfattar planområdets grövsta ekar samt en stig och en stenmur och det viktigaste är att miljön runt träden och muren hålls öppen. Röjning ska ske i hela området för att solen ska nå ner. 6.5 Område 5: Skogsridå nordost om diket Området ska till stor del få utvecklas fritt, så ingen löpande skötsel behövs här. 6.6 Område 6: Diken Diket längs den nordöstra kanten av området bör få ha kvar sitt nuvarande utseende med en del sten som har ramlat ner i diket. Fler stenar får läggas ner i vattnet, så länge inte dikets vattenavledande funktion försämras. Diket i den sydöstra delen av området har en viktig vattenavledande funktion eftersom det rinner mellan tomter och fuktig till våt skogsmark, men även där är en viss naturlighet med stenar och pinnar i vattnet värdefull. En försiktig rensning i dikena får utföras om detta blir nödvändigt för att upprätthålla den vattenavledande funktionen. 6.7 Område 7: Stenmurar Den enda skötsel som behöver göras är att iaktta försiktighet så att inte stenar rubbas ur sitt läge eller faller ner. Stenar som tidigare har legat i muren kan med fördel läggas upp igen. Faunadepåer och grövre ved eller ris får inte läggas på murarna. 18

7. Träd inom kvartersmark 7.1 Skydd Ett av syftena med detaljplanen är att skydda naturmiljön och bevara sammanhängande områden med värdefulla träd. De träd inom planområdet som har mätts in (främst träd med en stamdiameter på mer än 4 dm) har ett stort värde och det är önskvärt att så många som möjligt av dessa träd får finnas kvar, även inom det område som blir kvartersmark. Fem träd inom kvartersmark med stamdiametrar på 4-8 dm är skyddade i planen med marklov. De träd som har sparats med marklov utgörs av de grövre träd vars placering inom området gör att det bedöms som möjligt att långsiktigt kunna bevara dem. Runt dessa skyddade träd pekas en skyddszon ut med ett avstånd som motsvarar 15 gånger trädstammens diameter i alla riktningar. Denna zon ska hållas fri från bebyggelse och zonen bör även beaktas vid alla typer av grävarbeten. Om marklov söks för att ta ner något av de skyddade träden bör man praktisera principen 1) undvika åtgärd, 2) minimera påverkan och 3) kompensera förlusten. Detta innebär att i första hand ska den som vill ta ner trädet försöka hitta andra lösningar. Ifall detta inte går bör man i andra hand försöka hitta lösningar för att minimera skadorna, vilket exempelvis skulle kunna vara att man endast tar ner vissa grenar. I sista hand, om det inte finns andra lösningar, kan marklov ges för att ta ner trädet, och då bör den sökande visa på hur förlusten av trädet kan kompenseras. Det skulle kunna vara att plantera ett antal ekar som motsvarar värdet av förlusten. Som ett exempel kan nämnas att för att demografiskt få fram en ek med en stamdiameter på två meter i framtiden krävs det ungefär 1 000 ekar på 20-39 cm (Andersson & Askling, 2009). För ekar i mindre dimensioner krävs betydligt färre ekar, så för en framtida ek med en stamdiameter på 80 cm behövs i dagsläget cirka 10 ekar på mellan 20-39 cm. 7.2 Skötsel När det gäller skötsel av träd inom kvartersmark rekommenderas att en utbildad arborist kontaktas för rådgivning och/eller utförande. Detta för att säkerställa att skötselinsatsen utförs på det sätt som är mest lämpligt för att trädet och dess värden ska kunna bevaras långsiktigt. Skötselåtgärder som kan bli aktuella är till exempel att ta bort döda grenar som utgör en uppenbar fara för liv eller egendom. I största möjliga mån ska träden få stå kvar, till exempel om de har dött. Om de trots allt behöver tas bort ska de i första hand inte tas bort helt utan sparas som högstubbar. Grov ved eller ris som tas bort ur träden ska placeras på de redan existerande faunadepåerna. För de träd som skyddas med marklov gäller en skyddszon runt träden (se avsnitt 7.1) vid grävarbeten och liknande för att skydda trädens rotsystem. Även runt träd som inte är skyddade med marklov rekommenderas att man iakttar samma princip för skyddszon. 8. Uppföljning Skötselplanen är ett rörligt dokument och Calluna föreslår därför att den uppdateras efter fem år, och efter detta vart tionde år. Anledningen till detta är att är att kunna fånga upp problem som kan uppstå vid arbetet med skötseln. Här finns också möjligheter att förändra skötselplanen om nya förhållanden har uppstått. 19

9. Tips till den enskilde tomtägaren Plantering av blommande träd och buskar på den egna tomten är ett värdefullt bidrag till den biologiska mångfalden i området. Alla blommande träd och buskar är värdefulla, men hagtorn och andra inhemska, svenska arter har en särställning i detta hänseende. Andra arter som är värdefulla är exempelvis syrén, kaprifol och fjärilsbuske. Alla dessa arter drar till sig dag- och nattaktiva fjärilar som man då kan få se på nära håll. Vildbin är en insektsgrupp där många arter har minskat starkt på senare tid, där igenväxning av blomrika marker är en stor negativ faktor. Vildbin är viktiga pollinatörer av bland annat vilda bär och frukter, men också äpple, päron och körsbär. För att öka mängden vildbin, och då samtidigt få en bättre fruktskörd i den egna trädgården, kan man plantera växter som bina tycker om och även tillverka boplatser till bina. Vildbin (dit även humlor hör) besöker en mängd olika växter. Vissa arter är kräsna och besöker bara en eller några få sorters blommor, medan andra besöker många olika slags växter. Det är svårt att ange några få arter som särskilt viktiga. Några grupper av växter som många olika bin besöker är dock blåklockor, fibblor, klintar, väddar och ärtväxter. En intressant grupp är även de kransblommiga växterna, vilken innehåller många kryddväxter som olika arter basilika, mynta, salvia och timjan. En egen kryddträdgård blir därför en intressant vinkling som ger både smaker, dofter och en värdefull näringsresurs till vildbin och andra insekter. Många vildbin bygger sina bon i marken och många av de arterna förekommer främst på sandig, öppen mark, vilket kan vara svårt att tillgodose i just detta planområde. Det finns dock många arter som inte är så kräsna och som bygger bon i skogsmark, brynmiljöer, trädgårdsland och liknande miljöer. Andra arter vildbin bygger bon i gamla insektsgångar i ved och dessa bör vara lätta att hjälpa på traven i trädgårdarna. Bild 12. Trätapetserarbi är en av de vildbiarter som man kan få som hyresgäst i trädgården om man konstruerar s.k. bibatterier. Detta är en ganska stor art som helst vill ha hål med en diameter på cirka 12 mm. Trätapetserarbiet är ganska kräset när det gäller näringsväxter och besöker helst storblommiga arter ur familjen korgblommiga växter, till exempel tistlar och klintar. På bilden visas en hona, vilket man kan se på de orange håren på bukens undersida, vilka används för att samla pollen som sedan blir föda till larverna. Foto: Tommy Karlsson. 20

Många arter bygger gärna bon i några decimeter långa bambupinnar eller vasstrån. Sätter man ihop en bunt med sådana små rör kallas det ofta bibatteri, och pinnarna eller stråna kan exempelvis placeras i en träram, i ett tegelrör eller hängas fritt från en gren (se exempel i bild 13). I högstubbar eller annan ved som läggs ut kommer snart olika vedlevande skalbaggar att lägga ägg, och när dessa kläckts skapas fina gångar i veden som många vildbin och andra steklar snabbt lägger beslag på. Om man vill kan man här hjälpa till genom att borra hål i veden. Hålen bör vara olika stora, från tre till tolv millimeter i diameter, så att det finns boplatser för bin av alla storlekar (se exempel i bild 14). Observera att en högstubbe bör vara något år gammal innan man borrar i den, så slipper man att hålen blir fulla av sav. Om man inte vill borra i stubbar, till exempel för att det inte finns någon tillgänglig, så går det lika bra att borra i ett större vedträ och fästa det på en solexponerad plats (se exempel i bild 15). Vid alla dessa beskrivna hjälpinsatser för bina är det särskilt värdefullt om de placeras så varmt och soligt som möjligt. Bild 13, 14 och 15. Att hjälpa vildbin och andra steklar med boplatser är mycket lätt. I bilden ovan till vänster (från Kulturens Östarp, Blentarp) har ihåliga växtstjälkar placerats i tegelrör vid en solig vägg, bambu fungerar bra men även en lång rad inhemska växter har ihåliga vinterståndare. En fördel med att använda tegelrör, eller något annan utrymme att placera stjälkarna i, är att de hålls torra vilket gör att det finns större chanser att larvutvecklingen fungerar bra. I bilden till höger har en stubbe i trädgården enkelt använts till att tillverka bohål för vildbin och andra steklar. Här har hål i diametrar från 3 till 12 mm borrats på den solexponerade sidan av en högstubbe. Nedan till vänster visas en lösning man kan ta till om man bara har tillgång till levande träd (vilka man inte ska borra i). Hål borras i ett stort vedträ och detta placeras sedan i en solexponerad grenklyka. Uppsättningen kan naturligtvis göras snyggare än vad som gjorts på bilden. 21

Humlor bygger dock inte i bon i hål i ved. De föredrar redan existerande håligheter i eller strax under markytan. Gamla mus- eller sorkbon är en omtyckt boplats för humledrottningen när hon startar upp samhället på våren. Man kan dock hjälpa humlorna med boplatser. Ett sätt är humleholkar; vanlig fågelholk med ett cirka 10-12 mm bredd ingångshål fungerar. Holken ska sättas nära markytan för att fungera för flest arter. Ett annat sätt är att gräva ner blomkrukor av keramik upp och ner så att det bildas ett hålrum i marken (se exempel i bild 16). Dräneringshålet i botten på krukan fungerar då som ingångshål till boet för humlorna. För att lerkrukan ska bli mer attraktiv kan man lägga in en näve torrt gräs som ersättning för ett musbo. Ett tredje sätt är att gräva en cirka 2-3 dm djup grop och däri lägga stenar av olika storlekar. Mellanrummet mellan stenarna kan sedan fungera som boplatser för humlorna. Det är då viktigt att lägga ner så pass stora stenar att det bildas åtminstone ett hålrum som är någon kubikdecimeter stort. Generellt sett brukar en lite ostädad och vild del av trädgården uppskattas av många småkryp, bland annat humlor. Då finns det alltid något skrymsle som passar för bobyggnad. Särskilt värdefullt är det om det finns stenmurar och rösen. Bild 16. Såhär enkelt kan man kan man tillverka ett humlebo. Krukan har försetts med en tuss torrt gräs som humledrottningen kan börja bygga boet i. Krukan har grävts ner i en skyddad, solvarm del av en trädgård. Hålet i botten på krukan fungerar som ingångshål för humlorna. Förutom humleholkar är naturligtvis holkar för fåglar en värdefull naturvårdsinsats. Många fåglar bosätter sig gärna i holkar. Hit hör välkända arter som blåmes, talgoxe, svartvit flugsnappare, nötväcka och stare, men även lite mer okända fåglar som göktyta, rödstjärt och grå flugsnappare kan dyka upp. Eftersom fåglarna har lite olika storlek behöver ingångshålen i holkarna vara olika stora för att passa olika arter. Det finns också en rad olika typer av holkar som passar enskilda arter. På nätet och i bokform finns mycket fakta att hitta om hur man bygger egna holkar. Det finns också postorderföretag som säljer monteringsfärdiga holkar. När man ändå är i farten och hjälper fåglarna med bostäder är det väldigt givande att också sätta fram ett fågelbad. Vatten, både att dricka och att bada i, lockar lätt fram fåglarna. Allra bäst blir fågelbadet om det står i en lugn del av trädgården, gärna nära ett buskage. 22

Slutligen måste också holkar för fladdermöss nämnas. Dessa ser inte alls ut som fågelholkar. De spelar dessutom en annan roll för fladdermössen jämfört med fåglarna. Medan fåglarna bor och föder upp sina ungar i holkarna tjänar fladdermössens holkar främst som viloplats under dagtid. Fladdermössen är intressanta djur som dock är svårare att studera än fåglar. Oftast ser man dem som hastigast i skymningen när de flyger fram för att äta myggor och andra insekter. Många lokala naturskyddsföreningar har fladdermusdetektorer med vars hjälp man kan höra dem. Eftersom de utstöter ljud i olika frekvenser och i olika rytmer kan man lära sig känna igen åtminstone några olika arter. 23

10. Referenser Andersson, H. & Askling, J. (2009). Biologisk infrastruktur i Ekerum ; Natura 2000- utredning tillhörande planprogram för Ekerum, Borgholms kommun. Calluna AB, Linköping. Andersson, H. & Sandsten, H. (2015). Detaljplan Isgärde, Mörbylånga kommun ; Naturvärdesinventering och inmätning av träd samt inventering av fåglar, insekter och groddjur. Calluna AB. Ehnström, B. & Axelsson, R. (2002). Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hedin, J. (2010). Åtgärdsprogram för större ekbock 2010-2014. Rapport 6313. Naturvårdsverket. Mörbylånga kommun (2015). Översiktsplan 2014, Mörbylånga kommun, antagandehandling 2015-03- 24. Laga kraft 2015-09- 29. Nilsson, S. G. (2012). Åtgärdsprogram för skalbaggar i eklågor 2012-2016. Rapport 6507. Naturvårdsverket. Skogsstyrelsen (2015). Skogens pärlor. [online] Tillgänglig: <https://minasidor.skogsstyrelsen.se/skogensparlor/> 24

Hemsida: www.calluna.se E-post: info@calluna.se Telefon växel: 013-12 25 75 Huvudkontor: Calluna AB, Linköpings slott, 582 28 Linköping

Bilaga 1. Skötselbeskrivningar Bilaga till Skötselplan för Isgärde 4:74 m.fl., Stora Rör, Mörbylånga kommun, 2015

Innehåll 1. Naturvårdsåtgärd A gallring 3 1.1 Beskrivning av åtgärden 3 1.2 Mål 4 1.3 Naturvärden knutna till gallring 5 1.4 Åtgärder 6 2. Naturvårdsåtgärd B faunadepåer 7 2.1 Beskrivning av åtgärden 7 2.2 Mål 8 2.3 Naturvärden knutna till faunadepåer 8 2.4 Åtgärder 9 3. Naturvårdsåtgärd C högstubbar 10 3.1 Beskrivning av åtgärden 10 3.2 Mål 11 3.3 Naturvärden knutna till högstubbar 11 3.4 Åtgärder 11 4. Naturvårdsåtgärd D stödplantering av blommande buskar 12 4.1 Beskrivning av åtgärden 12 4.2 Mål 12 4.3 Naturvärden knutna till blommande buskar 12 4.4 Åtgärder 12 5. Diken 13 6. Murar 13 7. Övriga faunastärkande åtgärder 13 7.1 Fågelholkar 13 7.2 Åtgärder för småkryp 13 8. Referenser 14

Bilaga 1. Skötselplan / Detaljplan Isgärde 4:74 m.fl. 2015-11-06 1. Naturvårdsåtgärd A gallring 1.1 Beskrivning av åtgärden Gallring innebär att ett skogsområde öppnas upp så att värmande solljus kan nå träd, buskar och örter. Den här skötselmetoden är mest värdefull i marker som relativt nyligen har växt igen, t.ex. tidigare öppna gräsmarker eller träd- och buskbärande betesmarker som växt igen på grund av lågt betestryck eller upphört bete. Isgärde må vara en ganska igenvuxen miljö men det var nog för inte så länge sedan en kanske betad, ganska gles ädellövskog dominerad av ek och med inslag av avenbok, ask, alm och hassel. En bild av hur det kan ha sett ut förr finns väster om planområdet där skogen på en yta är gallrad nästan ända ner till Kalmarsund. Den här typen av glesa ädellövskogar är mycket artrika. Gamla träd är livsmiljö för både barklevande lavar och vedlevande insekter. Fågellivet kan vara mycket artrikt eftersom den här typen av ljusa, insektsrika lövskogar erbjuder både föda och häckplatser av god kvalitet. I det här fallet innebär gallring av de äldre träden, främst ek men även andra trädslag, röjs fram så att solexponeringen ökar till deras stammar. Det som främst ska gallras bort är alltså yngre lövträd. Av björk och asp kan i princip allt tas bort, liksom av gran och lärk. För övriga trädslag (ek, avenbok, alm, ask, bok, klibbal och tall) tas alla träd bort som har en stamdiameter på under 4 dm. Detta gäller även sly av nämnda arter (buskformiga, unga individer). Var tionde ek med en stamdiameter på 1-4 dm ska dock sparas i form av en högstubbe, se naturvårdsåtgärd 3 nedan. Bild 1. Bilden visar ett område efter en gallring. Äldre träd, främst ek, har sparats. Ungefär så här såg förmodligen området ut medan det fortfarande hävdades (först slåtter, sedan bete) innan det växte igen och såg ut ungefär som det gör i Isgärde idag. På bilden har man sparat spridda hasselbuskar. Vad som inte syns på bilden är hagtorn och andra blommande träd och buskar som också sparats. Bilden är från Prästhag i Köpingsvik, Borgholms kommun, och kan tjäna som en målbild för hur naturdelarna kan se ut i Isgärde efter en gallring. 3

Bilaga 1. Skötselplan / Detaljplan Isgärde 4:74 m.fl. 2015-11-06 Vissa träd och buskar ska vara helt fredade och undantas gallringen. Hit hör blommande arter som apel, fågelbär, päron och sälg men också hagtorn, nypon, måbär och slån. Dessa arter ska bara i yttersta undantagsfall tas bort. Sådana fall kan t.ex. vara om ett exemplar beskuggar en mycket gammal och värdefull ek. Även äldre hasselbuskar bör undantas gallringen. Träd som redan är döda ska inte tas bort, utan i stället sparas som högstubbar (se stycket om högstubbar nedan). Inför själva gallringen är det dock mycket bra om en helhetsbedömning görs i fält och de träd och buskar som ska sparas märks ut. Ser man då att det blir för glest eller tätt mellan sparade träd buskar så kan justeringar göras så att det blir bra för både naturvärdena och så att området blir trevligt att se på för de boende i området. Bild 2. Hagtorn (det finns ett par olika arter som är rätt lika varandra) hör till de värdefullaste blommande träden och buskarna. Blommorna erbjuder en riklig tillgång till pollen och nektar under en tid då många vedlevande insekter är i farten i slutet av maj-början av juni. På bilden sitter en gräsgrön guldbagge på en blomma. Gräsgrön guldbagge är en art som utvecklas i bl.a. ihåliga lövträd. Hagtornsarterna känns under blomningstiden i maj- juni lätt igen på de vita blommorna som sitter i talrika flockar. Hela busken kan se vit ut under blomningen. Dofter är ofta svåra att kategorisera. Vissa personer tycker lukten är kvalmig och obehaglig, andra tycker att lukten är mandelartad och angenäm. Grenar och stammar har så kallade tornar, vassa taggformationer. Bladen är flikiga och sågkantade. På hösten får busken röda bär. Eftersom blommande träd och buskar är en viktig resurs för många olika organismer är det naturligtvis viktigt att känna igen dem. Många privatpersoner utan någon särskild kunskap om träd och buskar kan ha svårt att skilja på arter som ska vara kvar och sådana som kan röjas bort. Detta kan avhjälpas på flera sätt. Någon form av workshop med de som kommer att utföra gallringen kan vara ett sätt. Ett annat är att presentera en boklista med relevant litteratur, t.ex. om hur man känner igen träd och buskar vintertid. Ett tips kan vara att inte ha alltför bråttom med gallringen. Att sätta snitslar på träd och buskar som ska sparas vid en tid då man känner igen dem (under blomning, då det finns löv som man känner igen) kan vara en bra metod. Då behöver den som ska sköta gallringen inte ha några specialkunskaper. 1.2 Mål Ett viktigt mål är att område 1 ska utvecklas så att naturvärdena liknar de i ett väl utvecklat skogsbryn. Till hjälp används bl.a. gallring, men också utplacering av faunadepåer (naturvårdsåtgärd 4

Bilaga 1. Skötselplan / Detaljplan Isgärde 4:74 m.fl. 2015-11-06 2), skapande av högstubbar (naturvårdsåtgärd 3), samt stödplantering av blommande buskar (naturvårdsåtgärd 4) som beskrivs nedan. Detta kan med fördel kompletteras med uppsättning av fågel- och fladdermusholkar, samt olika former av bibatterier (se rubriken Övriga faunastärkande åtgärder nedan). 1.3 Naturvärden knutna till gallring Skogsbryn, övergångszonen mellan skog och öppen mark, är en mycket artrik miljö. I ett sydvänt bryn med god tillgång på äldre träd, död ved, blommande buskar och mindre gläntor som bildar små rum i brynet kan den biologiska mångfalden vara mycket hög. Många vedlevande skalbaggar behöver fylla på energibehoven inför parning och äggläggning. Energin får de främst från pollen i blommande buskar och örter. En viktig ingrediens i ett väl utvecklat bryn är blommande buskar vilket gör att brynmiljöer ofta är en viktig miljö för vedlevande insekter. En mycket viktig art i detta sammanhang är hagtorn som erbjuder en stor blomresurs vid en tid på säsongen då många vedlevande insekter är ute och flyger. Till skalbaggar som gärna besöker hagtorn hör bl.a. långhorningar, tornbaggar, blombaggar m.fl. En långhorning som i Sverige bara förekommer på Öland är den större ekbocken Cerambyx cerdo. Den var länge bara känd från Halltorps hage, men på senare år har man sett att arten tagit ekar i anspråk ute på Ekerums golfbana några hundra meter från Halltorps hage. I Halltorps hage har angreppen i stort sett skett i mycket gamla och grova ekar, medan ekarna ute på golfbanan var klenare, drygt halvmetern, och med en ålder på drygt 100 år. Större ekbocken befinner sig på Öland längst norrut i sin världsutbredning. Den är mycket värmekrävande och trivs inte om ekarna där den utvecklas beskuggas för mycket. Mellan Halltorps hage och Isgärde är det ungefär 6 km, ett långt avstånd för denna art, och det är väl inte så troligt att den hittar hit. Det kan dock vara mycket värdefullt att ha åtgärder som gynnar större ekbock i åtanke i alla typer av naturvårdsåtgärder i den här delen av Öland. Blomflugor är en familj flugor där många arter är mycket bra indikatorer för en stor biologisk mångfald. Här är det främst de blomflugearter som är knutna till ihåliga träd eller murken ved som avses. Eftersom blomflugornas larver är tunnhudade, mjuka och känsliga för uttorkning påträffas de oftast i skuggiga, fuktiga eller till och med blöta miljöer (flera arters larver är knutna till vattenfyllda håligheter i träd). De fullbildade flugorna besöker blommor och då gärna hagtornsblommor i brynmiljöer i närheten av utvecklingssubstraten. Om en kombination av krävande skalbaggar knutna till gamla, ihåliga lövträd och död ved samt blomflugor knutna till lite fuktigare livsmiljöer påträffas i blommande hagtornsblommor i en brynmiljö vet man att området har höga entomologiska värden. Finns det en god insektsproduktion, vilket det ofta gör i ett solexponerat, blomrikt bryn, är också förekomsten av organismer som lever av insekter god. Hit hör t.ex. många arter rovsteklar. De finns i många olika storlekar och jagar därför insekter av olika storlekar, från bladlöss och myggor till så stora insekter som honungsbin. Många rovsteklar bygger sina bon i gamla insektsgångar i död ved samtidigt som de kräver ett varmt mikroklimat. Åter igen hamnar vi på en organismgrupp som kräver ett varmt mikroklimat, insektsrikedom (där de attraktiva blommorna av hagtorn är en viktig faktor) kombinerat med tillgång på gamla träd och död ved. Är det gott om insekter av olika slag drar det också till sig många arter fåglar och fladdermöss. Bland fåglar som lever av insekter finns bl.a. svalor, sångare, flugsnappare, törnskata och många fler. I de gamla träden hittar de håligheter att bygga bo i och bland de blommande buskarna hittar de skydd och föda i form av insekter. Fladdermössen jagar också insekter men då nattetid. Eftersom brynmiljöer, främst om de är syd- sydvästvända kan behålla en del värme från dagen är 5