Den serbiska minoriteten i Kroatien

Den serbiska minoriteten i Kroatien En granskning av den serbiska nationella minoritetens rättigheter i Kroatien Sasha Matić Handledare: Pär Hallström Sasha Matić Ht 2011 Examensarbete, 30 hp Juristprogrammet, 270 hp Umeå Universitet

Innehåll Förkortningar... 4 1. Inledning... 5 1.1 Syfte... 6 1.2 Metod... 6 1.3 Disposition... 7 1.4 Utgångspunkter och begrepp... 7 2. Kroatisk rätt och domstol... 9 2.1 Hänvisning till kroatiska rättskällor... 9 2.2 Domstolsväsendets uppbyggnad... 10 2.2.1 De allmänna domstolarna och specialdomstolarna... 10 2.2.2 Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol... 11 3. Det kroatiska självständighetskriget och konsekvenserna för landets serbiska minoritet... 13 4. Den serbiska minoritetens rättigheter... 15 4.1 Internationella förpliktelser... 15 4.2 Kroatiens konstitution... 17 4.2.1 Konstitutionens utveckling... 17 4.2.2 Konstitutionen idag... 18 4.3 Den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter... 20 4.3.1 Den konstitutionella lagens utveckling... 20 4.3.2 Den konstitutionella lagen idag... 22 4.3.3 2010-års ändringar och konstitutionsdomstolens upphävande av dessa... 29 5. Vägar för implementering av den serbiska minoritetens rättigheter... 35 5.1 Implementeringsvägar... 35 5.2 Implementering enligt KLNMR... 36 5.3 Övriga implementeringsvägar... 37 2

6. Implementeringen och den verkliga situationen för den serbiska minoriteten... 38 6.1 Det kroatiska rättsväsendets problem... 39 6.2 Strafflagstiftningen... 40 6.2.1 Hatbrott... 40 6.2.2 Diskriminering... 40 6.2.3 Övrig strafflagstiftning... 41 6.2.4 Implementering av strafflagens bestämmelser... 42 6.3 Medborgarskap... 43 6.4 Återvändande flyktingar... 46 6.5 Rätten till arbete... 49 6.6 Språk och utbildning... 50 6.7 Tanke- och religionsfrihet... 53 7. Analys och tolkning av resultat... 55 7.1 Republiken Kroatiens konstitution... 56 7.2 Den konstitutionella lagen... 58 7.2.1 Nationella minoriteter enligt den konstitutionella lagens mening... 59 7.2.2 Finansiering av viss verksamhet... 60 7.2.3 Den serbiska minoriteten i Sabor... 61 7.2.4 Konstitutionsdomstolen om SNV som samordnande organ... 63 7.3 Vägar för implementering... 64 7.3.1 Implementeringsorganens roll... 64 7.3.2 Rättsväsendet... 67 7.4 Implementeringen och den verkliga situationen för den serbiska minoriteten... 68 7.4.1 Problemområden... 68 7.4.2 Det toleransfrämjande arbetet... 71 8. Slutsatser... 73 Källförteckning... 75 3

Förkortningar CERD CPI ECOSOC EG ERCI EU FN HCP HDZ HRW ICTY ILO JNA KLMR KLNMR MRG OSSE SDF SDSS SFRJ SNV UNESCO UNHCHR UNHCR UNSC UNTC Committee on the Elimination of Racial Discrimination Centar za politološka istraživanja (Centrum för statsvetenskaplig forskning) United Nations Economic and Social Council Europeiska gemenskapen European Commission against Racism and Intolerance Europeiska unionen Förenta nationerna Housing Care Programmes Hrvatska demokratska zajednica (Kroatiska demokratiska unionen) Human Rights Watch International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia International Labour Organization Jugoslovenska narodna armija (Jugoslaviska folkliga armén) Konstitutionella lagen om mänskliga rättigheter och friheter och om rättigheterna för etniska och nationella gemenskaper och minoriteter Konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter Minority Rights Group International Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa Srpski demokratski forum (Serbiska demokratiska forumet) Samostalna demokratska srpska stranka (Oberoende demokratiska serbiska partiet) Socialistička federativna republika Jugoslavija (Socialistiska federativa republiken Jugoslavien) Srpsko narodno vijeće (Serbiska nationella rådet) United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization United Nations High Commissioner for Human Rights United Nations High Commissioner for Refugees United Nations Security Council United Nations Treaty Collection 4

1. Inledning I Kroatien bor flera olika minoriteter och enligt den senaste folkräkningen utgör serberna den största gruppen. 1 Som uppsatsen kommer visa har denna minoritets åtnjutande av de mänskliga rättigheterna konsekvent inskränkts sedan 1990-talets självständighetskrig. Påtryckningar har bedrivits mot Kroatien från Europarådet för att förbättra minoriteternas situation. 2 Även i och med landets EU-förhandlingar har skyddet av de nationella minoriteterna varit mål för förbättringar. 3 Den 30 juni 2011 stängdes de sista förhandlingskapitlen om Kroatiens EU-medlemskap, däribland kapitel 23 om rättsväsendet och de grundläggande rättigheterna. Kapitlet omfattade bland annat kravet på stärkande av minoritetsskyddet. 4 Idag rapporteras om att Kroatien har gjort framsteg gällande skyddet av minoriteter. I Europeiska kommissionens framstegsrapport om Kroatien 2011 anförs: There has been progress as regards the protection of minorities and cultural rights. The commitment to the rights of minorities, reaffirming their place in Croatian society, continues to be expressed at the highest level. 5 Uppgifter tyder dock på att mer arbete finns att genomföra. Europeiska kommissionen vittnar fortfarande om att kränkningar av den serbiska minoritetens rättigheter inte är ovanligt förekommande. 6 Dessutom finns problem med implementeringen av befintligt lagstadgat skydd för minoriteter. 7 De reformer som genomförts ska emellertid inte bagatelliseras utan framställas som en viktig process mot stärkandet av den serbiska minoritetens rättigheter. Utvecklingen får dock inte ses som slutförd. Rådande förhållanden måste kontinuerligt övervakas och relevanta åtgärder vidtas, inte minst med tanke på de fortfarande förekommande kränkningarna av serbernas rättigheter. 1 Croatian Bureau of Statistics, 2001a 2 Se t.ex. Europarådet, 1996, p. 9vii 3 Se t.ex. Europeiska kommissionen, 2011, s. 12 f. 4 Europeiska unionens råd, 2011 5 Europeiska kommissionen, 2011, s. 12 6 Ibid., s. 12 f. 7 Utrikesdepartementet, 2010, s. 1 5

1.1 Syfte Syftet med den här uppsatsen är att utreda den serbiska minoritetens rättigheter i Kroatien. Uppsatsen syftar till klarlägga vilka reformer som har ägt rum på området och hur aktuell lagstiftning är utformad. Däri omfattas även en utredning av hur Kroatien arbetar med att implementera befintlig lag, hur situationen för den serbiska minoriteten ser ut i praktiken och vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka den serbiska minoritetens rättigheter. 1.2 Metod Uppsatsen baseras på en traditionell rättsdogmatisk metod, som syftar till att fastställa gällande rätt med utgångspunkt i rättskällorna. Ofta förekommer inslag av empiriskt material som inte är juridiskt i strikt mening. Anledningen till detta är att nationella och internationella aktörer ofta analyserar det kroatiska skyddet av den serbiska minoriteten och redogör för slutsatserna i exempelvis uttalanden, rapporter och artiklar. Dessa källor har i sin tur varit väsentliga för ett tydligt åskådliggörande av skyddet för Kroatiens serbiska minoritet, dess utveckling och implementering och därmed ett fullgörande av uppsatsens syfte. Även intervjuer har använts som informationskälla. De intervjuade personerna har valts omsorgsfullt och inriktningen har varit att alltid kontakta personer med stor kunskap inom relevant område. Av den anledningen är tillförlitligheten hög hos de källor som bygger på intervjuer. Vissa svårigheter framkommer i presentationen av uppsatsen genom att nationella rättskällor och viss annan nyttjad information är på kroatiska. Därför har en noggrann översättning till svenska krävts, men inte ens den grundligaste översättningen kan förmedla den språkliga klang och utformning som är kännetecknet för varje enskilt språk. Detta är något som främst berör eventuell citering, varför en sådan har undvikits i den mån det har ansetts vara olämpligt för en korrekt förståelse av citatets innebörd och en förklaring av de uppgifter som framkommer genom texten har ofta istället valts som lämpligare metod. I de fall citering förekommer, presenteras författarens översättning på svenska och originaltexten på kroatiska läggs in under fotnot. Engelsk text översätts däremot inte utan citeras på originalspråket. 6

Gällande lagar kommer hänvisning för enkelhetens skull i fotnoterna och i den löpande texten, genom författarens översättning, ske på svenska. I källförteckningen framförs däremot lagnamnet i original på kroatiska inom hakparentes. 1.3 Disposition Uppsatsen börjar med en övergripande historisk presentationen av grundandet av Republiken Kroatien efter 1990-talets självständighetskrig och de följder som detta förde med sig för landets serbiska minoritet. Avsikten är att lägga grunden för förståelsen av minoritetens svårigheter. Efter det följer redogörelsen av tillämpliga internationella dokument som värnar om skyddet av minoritetens rättigheter och den nationella lagstiftning som finns för detta syfte. Uppsatsen kommer här fokusera på viktig nationell lagstiftning som skapar grunden för skyddet av den serbiska minoritetens rättigheter. Där sker även en skildring av utvecklingen av denna lag och orsakerna bakom de genomförda förändringarna. Därefter behandlas implementeringen av rådande bestämmelser och genomdrivandet av skyddet för den serbiska minoritetens rättigheter. I denna del presenteras de olika kroatiska organens roll i detta arbete och avsnittet därefter redogör för serbernas faktiska situation. I analysen utvärderas och tolkas de resultat som framkommit. Här diskuteras den gångna utvecklingen och situationen idag för Kroatiens serbiska minoritet. Det resoneras också kring eventuella åtgärder för förbättring av den serbiska minoritetens rättigheter. Avslutningsvis följer ett kapitel med slutsatser där en sammanfattning utförs innehållande vad som framkommit i analysen. 1.4 Utgångspunkter och begrepp Med anledning av läsaren förståelse av uppsatsen, behöver vissa förekommande begrepp närmare förklaras. Det första av dessa är uttrycket statliga förvaltningsorgan. Lagen om statlig förvaltning förklarar detta som ministerium, Republiken Kroatiens statliga organ, 7

statliga förvaltningsorganisationer och statliga förvaltningsorgan i regionerna. 8 De närmaste likheterna i Sverige tycks vara departementen, de olika myndigheterna och länsstyrelserna. Två andra begrepp som förekommer är lokalt självstyre och regionalt självstyre. Enligt lagen om lokalt och regionalt självstyre är de lokala självstyrena kommunerna och städerna. 9 De regionala självstyrena utgörs av länen. 10 8 Art. 3 st. 1 lagen om statlig förvaltning 9 Art. 3 st. 1 lagen om lokalt och regionalt självstyre 10 Art. 3 st. 2 lagen om lokalt och regionalt självstyre 8

2. Kroatisk rätt och domstol Några saker behöver förtydligas om kroatiska rättskällor och domstolar eftersom deras uppbyggnad skiljer sig från den svenska. 2.1 Hänvisning till kroatiska rättskällor Sabor 11 ansvarar för att bland annat stifta konstitution, lagar och beslut. 12 Konstitution, lagar och andra bestämmelser och handlingar från Sabor publiceras i Nationella tidningen 13. 14 Även konstitutionsdomstolens beslut och viktigare avgöranden, vilka har framkommit i samband med domstolens bedömning kring ifall lag och andra regler är förenliga med konstitution och lag, publiceras i Nationella tidningen. Detta gäller även för beslut och avgöranden med bakgrund i konstitutionsdomstolens förfarande för skyddet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i konstitutionen. 15 Det sagda har relevans vid laghänvisning. Inom kroatisk rätt innehåller hänvisning till lag en notering om lagar och beslut om införande eller ändring av den lagen och konstitutionsdomstolens beslut och avgöranden, vilka är relaterade till denna lag. Anteckningen består av särskilt nummer som är relaterat till publiceringen i Nationella tidningen. 16 Hänvisning till exempelvis Republiken Kroatiens konstitution skrivs därför Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 56/90, 135/97, 8/98, 113/00, 124/00, 28/01, 41/01, 55/01, 76/10 och 85/10). De nummer som framgår visar trycknumret och årtalet då numret publicerades. Läsaren ska göras uppmärksam på att laghänvisning i denna uppsats för enkelhetens skull inte kommer innehålla nummer från den Nationella tidningen i de fall hänvisningen avser idag gällande laglydelse. Dessa kommer däremot noteras då författaren vill uppmärksamma läsaren om att hänvisning sker till en äldre lydelse av viss lag eller till lagar och beslut om lagändring. 11 Sabor är namnet på det kroatiska parlamentet. Det officiella namnet är egentligen Hrvatski sabor, men benämns ofta enbart som Sabor. Se t.ex. Hrvatski sabor, 2012b 12 Art. 116 kroatiska sabors arbetsordning 13 Författarens översättning. Namnet lyder i original på kroatiska: Narodne novine. Se t.ex. art. 126 st. 1 kroatiska sabors arbetsordning. 14 Art. 126 st. 1 kroatiska sabors arbetsordning 15 Art. 29 st. 1 konstitutionella lagen om Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol 16 Se t.ex. mål U-I-120/2011 m.fl. av den 29 juli 2011, p. II 9

I källförteckningen kommer däremot samtliga nummer relaterade till lagar i den Nationella tidningen redovisas. Läsaren uppmärksammas vidare på att hänvisning till konstitutionsdomstolens beslut och avgöranden, vilka har publicerats i Nationella tidningen, inte heller kommer åtföljas av erhållet nummer i denna tidning. Som i fallet med lagstiftningen, kommer dessa istället att redovisas för i källförteckningen. Gällande konstitutionsdomstolens beslut och avgöranden ska det framföras att dessa inte ingår i någon referatsamling. Hänvisning till konstitutionsdomstolen sker till dess målnummer. Varje part som vänder sig till domstolen får ett målnummer och ibland kan flera av dessa samlas under ett mål eftersom de berör samma område. I de fall det rör sig om en part vars klagan behandlas i konstitutionsdomstolen, sker refereringen till den partens målnummer, såsom i U-I-774/2000 av den 20 december 2000. 17 Om målet behandlar två parter, skrivs istället U-I-3786/2010 och U-I-3553/2011 av den 29 juli 2011. 18 Vid tre eller fler parter sker hänvisning enbart till den första, dock med notering om att fler parter är inblandade, exempelvis U-I-3597/2010 m.fl. av den 29 juli 2011. 19 Ingen förklaring av det kroatiska systemet med förarbeten kommer här äga rum eftersom det signifikant skiljer sig från det svenska och dessutom inte i någon större omfattning har varit nödvändigt för uppsatsens genomförande. 2.2 Domstolsväsendets uppbyggnad 2.2.1 De allmänna domstolarna och specialdomstolarna Den dömande makten utövas av de allmänna domstolarna och specialdomstolarna. De allmänna domstolarna i Kroatien är de kommunala domstolarna, länsdomstolarna och Republiken Kroatiens högsta domstol. Specialdomstolarna är överträdelsedomstolarna, handelsdomstolarna, Republiken Kroatiens höga överträdelsedomstol, Republiken Kroatiens 17 Se t.ex. mål U-I-3786/2010 och U-I-3553/2011 av den 29 juli 2011, p. 4 st. 2 18 Se t.ex. Hrvatski sabor, 2012c 19 Ibid. 10

höga handelsdomstol och Republiken Kroatiens förvaltningsdomstol. Den högsta domstolen är Republiken Kroatiens högsta domstol. 20 Landets specialdomstolar innefattar även förvaltningsdomstolarna och Republiken Kroatiens höga förvaltningsdomstol. 21 Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 januari 2012. 22 Förvaltningsdomstolarna och Republiken Kroatiens höga förvaltningsdomstol tog därmed över det förvaltningsrättsliga dömandet. 23 Republiken Kroatiens förvaltningsdomstol upphör dock inte att existera förrän den sista december 2012. 24 Införandet av de nya domstolarna innebar att det förvaltningsrättsliga dömandet blev helt harmoniserat med art. 6 Europakonventionen. 25 Notera att Kroatiens domstolar befinner sig i en reformperiod, 26 varför den uppbyggnad som här beskrivits är under förändring. 2.2.2 Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol Med anledning av att mål från Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol används i uppsatsen, finns det behov av att närmare redogöra för dess uppgifter. Flera bestämmelser om domstolen återfinns i Republiken Kroatiens konstitution. 27 Noggrannare regler om domstolens arbete hittas i den konstitutionella lagen om Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol. Konstitutionsdomstolen beslutar bland annat om lagars förenlighet med konstitutionen och om andra reglers förenlighet med konstitution och lag. Vidare beslutar den om konstitutionella klagomål mot enskilda beslut som är fattade av statliga organ, lokala och regionala självstyrande organ och juridiska personer som utövar myndighetsutövning, när de med dessa beslut har kränkt mänskliga rättigheter och grundläggande friheter eller rätten till lokalt och regionalt självstyre enligt garantierna i konstitutionen. Konstitutionsdomstolen 20 Art. 13 st. 1-4 lagen om domstolarna 21 Art. 13.a lagen om domstolarna 22 Art. 34 lagen om ändringar och tillägg i lagen om domstolarna (»Narodne novine«, nr. 153/09) 23 Republiken Kroatiens regering, 2010, s. 32 24 Art. 33 lagen om ändringar och tillägg i lagen om domstolarna (»Narodne novine«, nr. 153/09) 25 Republiken Kroatiens regering, 2010, s. 32 26 Se kap. 5.1 27 Se art. 6, 88, 94, 96, 105, 122 och 125-131 Republiken Kroatiens konstitution 11

kontrollerar också uppfyllandet av konstitutions- och lagenlighet och informerar Sabor ifall överträdelser av dessa uppmärksammas. 28 Konstitutionsdomstolen ska upphäva de lagar som den finner inte är konstitutionsenliga. 29 Den ska även upphäva eller ogiltigförklara andra bestämmelser, om den finner att dessa inte är konstitutions- eller lagenliga. 30 Varje fysisk och juridisk person har rätt till att föreslå att ett förfarande ska inledas i syfte att bedöma förenligheten av lag med konstitutionen och för att bedöma förenligheten av andra bestämmelser med konstitution och lag. 31 I samma syfte kan även konstitutionsdomstolen själv inleda förfaranden. 32 Ett förfarande inleds inte enbart på grundval av att ett förslag har inkommit till konstitutionsdomstolen. Det är upp till domstolen att besluta kring huruvida ett sådant ska påbörjas eller ej. 33 Var och en kan dessutom framföra konstitutionella klagomål om de anser att enskilda handlingar från statliga organ, lokala och regionala självstyrande organ och juridiska personer som utövar myndighetsutövning, genom vilka det är bestämt om hans eller hennes rättigheter och skyldigheter, har kränkt hans eller hennes mänskliga rättigheter eller grundläggande rättigheter i konstitutionen. Detsamma gäller för kränkandet av dessa rättigheter genom misstanke eller anklagelse om brott. 34 28 Art. 128 Republiken Kroatiens konstitution 29 Art. 130 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution 30 Art. 130 st. 2 Republiken Kroatiens konstitution 31 Art. 38 st. 1 konstitutionella lagen om Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol 32 Art. 38 st. 2 konstitutionella lagen om Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol 33 Art. 43 st. 1 konstitutionella lagen om Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol 34 Art. 62 st. 1 konstitutionella lagen om Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol 12

3. Det kroatiska självständighetskriget och konsekvenserna för landets serbiska minoritet Situationen för den serbiska minoriteten i Kroatien har präglats av omvälvningar sedan landets självständighetskrig under 1990-talet. Fram till dess, då det kommunistiska partiet styrde i Jugoslavien, tillämpades en politik där jämlikhet förespråkades mellan landets etniska grupper. Många valde även att kalla sig för Jugoslaver, snarare än att identifiera sig med någon etnisk grupp. 35 Under tre årtionden, från början av det kommunistiska partiets styre och fram till slutet på 1970-talet, levde folkgrupperna sida vid sida, innan en allt större andel kroater började hoppas på en egen suverän stat. 36 1990-talets inträde satte igång ett årtionde som skulle medföra förändringar i det kroatiska samhället. Det första flerpartivalet på över 50 år ägde rum våren 1990 och Kroatien började omvandlas till en parlamentarisk demokrati med marknadsekonomi. Det nationalistiska och konservativa partiet HDZ kom till makten och 1992 utsågs dess företrädare Franjo Tuđman till landets president. 37 En folkomröstning i Kroatien under våren 1991 visade att 94% av befolkningen var för ett självständigt Kroatien och följaktligen röstade Sabor, den 25 juni 1991, igenom det konstitutionella beslutet om republiken Kroatiens självständighet och suveränitet, vilket formellt lösgjorde landet från Jugoslavien. Det kroatiska folkets beslut om självständighet accepterades inte av Serbiens regering, som med stöd av den jugoslaviska armén inledde ett militärt ingripande mot Kroatien med det påstådda målet att skydda den serbiska minoriteten i landet. 38 Angrepp på Kroatien åtföljdes av en mobilisering av landets serbiska minoritet, som inte accepterade integreringen av sina bosättningar i det nyutnämnda Kroatien. Dessutom förvärrades situationen av HDZ:s nationalistiska politik mot serberna i landet. 39 Fredsförhandlingar initierades av representanterna för medlemsländerna i dåvarande EG, men dessa skulle snart visa sig vara misslyckade. Den 15 januari 1992 gav dock EG ett diplomatiskt erkännande till den självständiga och suveräna Republiken Kroatien och landets inträde i FN den 22 maj 1992 innebar att landet till slut accepterades som en egen aktör i 35 Payne (red.), 2003, s. 8 36 Mojzes, 1995, s. 26 37 Payne (red.), 2003, s. 9 38 Republiken Kroatiens regering, 1999, s. 12 39 Payne (red.), 2003, s. 9 13

internationella sammanhang. Som en efterföljande stat till den Socialistiska federationen Jugoslavien, tog Kroatien dessutom över de ansvar som härstammade från olika fördrag, däribland den Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. 40 Med stöd av den serbiska regeringen upprättades under kriget den så kallade Serbiska republiken Krajina, vilket utgjordes av kroatiskt territorium som de serbiska minoriteterna inte ville integrera i landet. Den kroatiska militären genomförde år 1995 stora offensiv mot dessa områden vilket ledde till en massflykt av mer än 170,000 serber till Bosnien och Hercegovina. 41 Kroatien bedrev en medveten politik för att fördriva serber och etniskt rensa Krajina, trots officiella förnekanden att så inte var fallet. Beskjutningen av den kroatiska staden Knin i Krajina hade inget militärt syfte utan ämnade terrorisera befolkningen så att den tvingades på flykt. Systematiskt och med uthållighet brändes serbiska byar i område efter område. 42 Genom krigets gång, och även en tid efteråt, hotades och dödades många serber i Kroatien och ett stort antal flydde och sökte sig till angränsande länder. Den kroatiska regeringens politik präglades av diskriminering och förföljelse av minoriteter vilket ytterligare förvärrade situationen. Detta uppmärksammades av flera europeiska institutioner som tryckte på den kroatiska regeringen att uppfylla vissa standard för de mänskliga rättigheter och detta med framsteg. Ratifikationen och implementeringen av Europarådets Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter kan nämnas som en förutsättning som ställdes för Kroatiens inträde i Europarådet i november 1996. 43 40 Republiken Kroatiens regering, 1999, s. 12 f. 41 Payne (red.), 2003, s. 9 f. 42 Bildt, 1997, s. 121 43 Payne (red.), 2003, s. 10 14

4. Den serbiska minoritetens rättigheter Förutom Kroatiens internationella förpliktelser finns det nationella rättskällor som på konstitutionell nivå skyddar landets serbiska minoritet. Vid sidan av konstitutionen 44 ska här nämnas den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter (KLNMR). När lagen infördes välkomnades den av exempelvis chefen för OSSE-kontoret i Kroatien. 45 Det här avsnittet ämnar redogöra för de internationella förpliktelserna och de två nämnda lagarna och deras utveckling. 4.1 Internationella förpliktelser Den kroatiska konstitutionen fastställer den höga ordning som innehas av slutna och ratificerade internationella avtal: Internationella avtal vilka är slutna och ratificerade i överrensstämmelse med Konstitutionen och gjorda offentliga, och är i kraft, utgör en del av Republiken Kroatiens interna rättsordning och ska angående rättslig effekt vara ovan lag. Deras bestämmelser kan ändras eller upphävas endast under de villkor och på de sätt som är bestämt i dem, eller i enlighet med allmänna folkrättsliga regler. 46 Kroatien har skrivit under och ratificerat flera internationella dokument som erbjuder ett skydd för de nationella minoriteterna och därmed även den serbiska minoriteten. Här kan först och främst nämnas Europarådets Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. 47,48 Kroatien var bland de första länderna att ansluta sig till dessa dokument. 49 Art. 1 Ramkonventionen om skydd för 44 Republiken Kroatiens konstitution är den högsta rättspolitiska lagen i Kroatien. Se Republiken Kroatiens regering Byrån för föreningar, Temeljni dokumenti i propisi 45 OSSE-kontoret i Zagreb, 2002 46 Art. 141 Republiken Kroatiens konstitution. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: Međunarodni ugovori koji su sklopljeni i potvrđeni u skladu s Ustavom i objavljeni, a koji su na snazi, čine dio unutarnjega pravnog poretka Republike Hrvatske, a po pravnoj su snazi iznad zakona. Njihove se odredbe mogu mijenjati ili ukidati samo uz uvjete i na način koji su u njima utvrđeni, ili suglasno općim pravilima međunarodnog prava. 47 Europarådet Fördragskontoret, 2012d 48 Europarådet Fördragskontoret, 2012b 49 Republiken Kroatiens regering, 1999, s. 21 15

nationella minoriteter stadgar att skyddet av nationella minoriteter och deras rättigheter och friheter utgör en del av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter. Ett annat ratificerat dokument är Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). 50 Enligt konventionens art. 14 ska de fri- och rättigheter som anges i denna säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av exempelvis tillhörighet till nationell minoritet. Andra ratificerade dokument är Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och dess fakultativa protokoll, Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, Konventionen om barnets rättigheter och ILO:s konvention (nr 111) angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning. 51 Kroatien har även undertecknat och ratificerat UNESCO:s konvention mot diskriminering inom undervisningen. 52 Annat för arbetet relevant ratificerat internationell dokument är Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. 53 Vidare ska nämnas 1954 års Konvention angående statslösa personers rättsliga ställning. Denna är Kroatien bunden till genom att vara en successionsstat till Jugoslavien. 54 1961 års Konvention om begränsning av statslöshet ratificerades så sent som den 22 september 2011. 55 Genom succession är Kroatien även bundet till 1951 års Konvention om flyktingars rättsliga ställning (1951 års Genèvekonvention). 56 Den 19 januari 2005 signerade Kroatien den Europeiska konventionen om nationalitet, men denna har ännu inte ratificerats. 57 50 Europarådet Fördragskontoret, 2012a 51 MRG, 2006 52 UNESCO ratificerade konventioner av Kroatien 53 MRG, 2006 54 UNTC, 2012b 55 UNTC, 2012a 56 UNHCR, 2011b 57 Europarådet Fördragskontoret, 2012c 16

4.2 Kroatiens konstitution 4.2.1 Konstitutionens utveckling Den kroatiska konstitutionen innehöll vid landets självständighet bestämmelser där det erbjöds ett skydd för de nationella minoriteternas och därmed den serbiska minoritetens rättigheter. Redan år 1990 stadgade konstitutionen att serberna utgör en nationell minoritet i landet. 58 Garantier fanns för medborgarnas likhet inför lagen och det stadgades att samtliga i Republiken Kroatien skulle åtnjuta rättigheter och friheter oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, tillgångar, födsel, utbildning, social status eller andra egenskaper. 59 De nationella minoriteternas rättigheter försvarades noggrannare i art. 15: Medlemmar av alla nationer och minoriteter är jämlika i Republiken Kroatien. Till medlemmar av alla nationer och minoriteter garanteras frihet att uttrycka sin nationella tillhörighet, frihet att använda sitt språk och sin skrift och kulturell autonomi. 60 Längre fram var det i art. 83 bestämt att lagar som reglerade nationella rättigheter skulle antas av representanthuset med två tredjedelars majoritet. 61 Här ska tilläggas att Sabor fram till den 28 mars 2001 utgjordes av detta representanthus och länshuset. Vid angivet datum fastställdes avskaffandet av länshuset och representanthuset kom ensamt att utgöra parlamentet. Uttrycket representanthuset i konstitutionens art. 83 byttes då ut mot kroatiska parlamentet. 62 Förbud fanns mot att uppmana eller uppmuntra till krig eller våld, till hat som grundade sig på någons nationalitet, ras eller religion eller till någon annan form av intolerans. 63 Det fanns garantier för medborgarnas rätt till föreningsfrihet som grundade sig på skyddet av eget engagemang och egen vinning av exempelvis nationella eller kulturella övertygelser och 58 Kap. 1 st. 3 Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 56/90) 59 Art. 14 Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 56/90) 60 Art. 15 Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 56/90). Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: U Republici Hrvatskoj ravnopravni su pripadnici svih naroda i manjina. Pripadnicima svih naroda i manjina jamči se sloboda izražavanja narodnosne pripadnosti, slobodno služenje svojim jezikom i pismom i kulturna autonomija. 61 Art. 83 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 56/90) 62 Art. 33 ändring av Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 28/01) 63 Art. 39 Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 56/90) 17

mål. 64 Vid de fall när undantagstillstånd kunde meddelas för vissa bestämmelser i konstitutionen, fick konsekvenserna av dessa inte vara ojämlikhet mellan medborgare med hänsyn till bl.a. nationellt ursprung. 65 År 1996 hade Kroatien åtagit sig att implementera Venedigkommissionens rekommendationer 66 i KLMR. 67 Dessa rörde bland annat representation i Sabor för den serbiska minoriteten. 68 Som vidare kan läsas i kap. 3.3.1, genomfördes flera reformer. Även förändringar i konstitutionen ägde rum den 9 november 2000 och införde exempelvis bestämmelser om att skyddet av de nationella minoriteterna regleras genom konstitutionell lag och att det med lag kan bestämmas att nationella minoriteter har en särskild rätt att rösta fram sina företrädare i Sabor, vid sidan av den allmänna rösträtten. 69 Den sistnämnda, som numera finns stadgad i art. 15 st. 3 Republiken Kroatiens konstitution, möjliggör positiv diskriminering. 70 Bland andra konstitutionella förändringar kan nämnas den i mars 2001. Efter denna försvarar konstitutionen allas rättigheter och friheter. Den ändrade även regeln om undantagstillstånd till att omfatta folk istället för medborgare och uttrycket medborgarnas i bestämmelsen om föreningsfrihet ändrades till allas. 71 4.2.2 Konstitutionen idag Den kroatiska konstitutionen stadgar i sin inledning att det är ett land för bland annat de medborgare som tillhör de nationella minoriteterna, däribland serberna. 72 Frihet, jämlikhet, nationell jämlikhet och det demokratiska flerpartisystemet utgör vidare några av de högsta konstitutionella värdena. 73 Republiken Kroatiens konstitution försvarar allas rättigheter och friheter: 64 Art. 43 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 56/90) 65 Art. 17 st. 2 Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 56/90) 66 Se kap. 3.3.1 67 Europarådet, 1996, p. 9vii 68 Venedigkommissionen, 1997, p. 2 69 Art. 7 ändring av Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 113/00) 70 Se t.ex. mål U-I-732/1998 av den 12 april 2001, p. 9 st. 1 71 Art. 4, 5 & 11 ändring av Republiken Kroatiens konstitution (»Narodne novine«, nr. 28/01) 72 Kap. 1 st. 2 Republiken Kroatiens konstitution 73 Art. 3 Republiken Kroatiens konstitution 18

Var och en i Republiken Kroatien har rättigheter och friheter, oberoende av dennes ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan övertygelse, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd, utbildning, social position eller andra egenskaper. Alla är lika inför lagen. 74 De förändringar som genomfördes i art. 15 bidrog till att denna idag består av fyra stycken som noggrannare reglerar de rättigheter som gäller för nationella minoriteter angående politisk representation: I Republiken Kroatien garanteras jämlikhet för medlemmar av alla nationella minoriteter. Jämlikheten och skyddet av de nationella minoriteternas rättigheter regleras genom konstitutionell lag som antas enligt förfarandet för antagande av organiska lagar 75. Genom lag kan det, vid sidan av den allmänna rösträtten, säkerställas särskild rätt för medlemmar av de nationella minoriteterna att rösta fram sina företrädare i Kroatiska sabor. Till medlemmar av alla nationella minoriteter garanteras frihet att uttrycka sin nationella tillhörighet, frihet att använda sitt språk och sin skrift och kulturell autonomi. 76 Den tidigare bestämmelsen i art. 83, som stipulerade hur lagar som reglerar nationella rättigheter skulle antas, finns numera i art. 82. Idag lyder den enligt följande: Lagar (organiska lagar) med vilka nationella minoriteters rättigheter regleras, antas av Kroatiska sabor genom två tredjedelars majoritet av de samtliga företrädarnas röster. 77 74 Art. 14 Republiken Kroatiens konstitution. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: Svatko u Republici Hrvatskoj ima prava i slobode, neovisno o njegovoj rasi, boji kože, spolu, jeziku, vjeri, političkom ili drugom uvjerenju, nacionalnom ili socijalnom podrijetlu, imovini, rođenju, naobrazbi, društvenom položaju ili drugim osobinama. 75 Organiska lagar är exempelvis lagar som reglerar de nationella minoriteternas rättigheter. Skyddet av de nationella minoriteterna regleras av konstitutionell lag, som antas enligt det förfarande som föreskrivs för organiska lagar. Se Hrvatski sabor, 2012d 76 Art. 15 Republiken Kroatiens konstitution. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: U Republici Hrvatskoj jamči se ravnopravnost pripadnicima svih nacionalnih manjina. Ravnopravnost i zaštita prava nacionalnih manjina uređuje se ustavnim zakonom koji se donosi po postupku za donošenje organskih zakona. Zakonom se može, pored općega biračkog prava, pripadnicima nacionalnih manjina osigurati posebno pravo da biraju svoje zastupnike u Hrvatski sabor. Pripadnicima svih nacionalnih manjina jamči se sloboda izražavanja nacionalne pripadnosti, slobodno služenje svojim jezikom i pismom i kulturna autonomija. 77 Art. 83 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: Zakone (organski zakoni) kojima se ureduju prava nacionalnih manjina Hrvatski sabor donosi dvotrecinskom vecinom glasova svih zastupnika. 19

Det är vidare förbjudet att uppmana eller uppmuntra till krig eller våld, till hat som grundar sig på någons nationalitet, ras eller religion eller till någon annan form av intolerans. 78 Garantier finns för allas rätt till föreningsfrihet som grundar sig på skyddet av eget engagemang och egen vinning av exempelvis nationella eller kulturella övertygelser och mål samt andra övertygelser och mål. 79 I de fall när undantagstillstånd kan meddelas för vissa bestämmelser i konstitutionen, får konsekvenserna av dessa inte vara ojämlikhet mellan folk med hänsyn till bland annat nationellt ursprung, språk eller tro. 80 Republiken Kroatiens konstitution fastställer även att alla lagar i landet måste vara i enlighet med konstitutionen. 81 4.3 Den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter 4.3.1 Den konstitutionella lagens utveckling Ett mer utförligt skydd för den serbiska minoritetens rättigheter fanns i den konstitutionella lagen om mänskliga rättigheter och friheter och om rättigheterna för etniska och nationella gemenskaper och minoriteter (KLMR). Lagen antogs i december 1991 och var ett krav för att Kroatien skulle erkännas som en självständig stat i januari 1992. Efter de strider som ägde rum 1995, upphävdes dock stora delar av lagen och särskilt de delar som kunde relateras till den serbiska minoriteten. Först i maj 2000 skulle förändringar genomföras i lagen då några av de upphävda bestämmelserna beträffande den serbiska minoritetens rättigheter återinfördes. 82 Bland de delar som upphävdes i KLMR fanns den bestämmelse som stadgade att de minoriteter som består av mer än 8% av den totala befolkningen hade rätt till proportionell representation i Sabor, regeringen och de högsta rättsliga organen. 83 Enligt folkräkningen från 1991 utgjorde serberna 12% av landets befolkning. 84 Enbart den serbiska minoriteten kom 78 Art. 39 Republiken Kroatiens konstitution 79 Art. 43 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution 80 Art. 17 st. 2 Republiken Kroatiens konstitution 81 Art. 5 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution 82 OSSE, 2002, s. 2 83 Ibid., s. 3 84 Ibid., s. 5 20

över tröskeln och var därmed den enda som drabbades av upphävningen. De övriga nationella minoriteterna hade tillsammans rätt till sammanlagt fem företrädare i Sabor, en bestämmelse som fortsatt skulle gälla. 85 Orsaken till återinförandet av upphävda bestämmelser var Europarådets påtryckningar på den kroatiska regeringen. Dessa parter hade 1996 kommit överrens om att Kroatien skulle uppfylla flera punkter relaterade till inträdet i rådet. 86 Däribland fanns kravet på implementering av Venedigkommissionens rekommendationer för KLMR. 87 Dessa rekommendationer rörde bland annat garantier för politisk representation och utbildningsmässig och kulturell autonomi i en reviderad konstitutionell lag. 88 I februari 2000 skulle även EU komma in i bilden genom att bland annat förorda Kroatien att genomföra Europarådets rekommendationer gällande förändringarna i KLMR. 89 Den 11 maj 2000 kom så återinförandet av flera upphävda bestämmelser, däribland den ovan nämnda om rätt till proportionell representation i Sabor, regeringen och de högsta rättsliga organen för minoriteter som utgör mer än 8% av landets totala befolkning. Regeln om proportionell representation i Sabor skulle dock inte börja gälla förrän efter folkräkningen år 2001. 90 Denna skulle utvisa att andelen serber i Kroatien enbart var 4,54%. 91 Den visade vidare att ingen annan minoritet bestod av mer än 1% av den totala befolkningen och tillsammans kom minoriteterna upp till enbart 7,47%. 92 Ingen minoritet uppfyllde därmed kravet för proportionell representation. Med anledning av att reformen inte lyckades inkludera flera av Venedigkommissionens rekommendationer, beslutade Sabor att regeringen skulle lägga fram ett nytt lagförslag inom sex månader. 93 En av sakerna som Kommissionen tryckte på, och så särskilt med hänseende på den serbiska minoriteten, var att rekommendationerna om garantier för politisk representation och utbildningsmässig och kulturell autonomi skulle införas i en reviderad version av KLMR. 94 Vidare hade Kroatien i samband med reformen upphävt flera andra 85 Ibid., s. 3 86 Europarådet, 1996, p. 9 87 Ibid., p. 9vii 88 Venedigkommissionen, 1997, p. 2 89 EU/Croatia Consultative Task Force, 2000, s. 1 90 OSSE, 2002, s. 5 91 Croatian Bureau of Statistics, 2001a 92 Croatian Bureau of Statistics, 2001a 93 OSSE, 2002, s. 2 94 Venedigkommissionen, 2000, Assessment of the Constitutional Law p. 3 21

artiklar, vilket kommissionen menade gick emot dess rekommendationer. 95 I en sammanfattning framförde Venedigkommissionen bland annat att det fortfarande saknades bestämmelser på konstitutionell nivå om det effektiva medverkandet av minoriteten inom det offentliga livet och regler om etablering, fungerande och kompetenser hos de organ som representerar minoriteter på lokal och nationell nivå. 96 Tidsfristen på sex månader hölls aldrig. Först i december 2002 publicerades den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter (KLNMR) i Nationella tidningen. 97 I och med publiceringen ersatte den KLMR. 98 OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter välkomnade lagen och menade bland annat att den var viktig för Kroatiens EU-anslutning. 99 4.3.2 Den konstitutionella lagen idag Grundläggande bestämmelser Inledningsvis fastställer KLNMR sin samhörighet med flera internationella dokument rörande nationella minoriteters skydd och rättigheter, däribland Europakonventionen, den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och FN:s deklaration om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter. 100 Vid sidan av de mänskliga rättigheter och friheterna i konstitutionen, erkänner och skyddar Kroatien de rättigheter som framförs i de internationella dokumenten i art. 1 KLNMR och stadgar att de ska tillämpas på en ickediskrimineringsgrund. 101 De nationella minoriteternas rättigheter och friheter är en del av landets demokratiska system och de är berättigade till behövligt stöd, skydd och positiva 95 Venedigkommissionen, 2000, Assessment of the Constitutional Law p. 2 96 Venedigkommissionen, 2000, Conclusions p.3 97 Se Narodne novine nr. 155/02 98 Se art. 44 & 45 KLNMR (»Narodne novine«, nr. 155/02) 99 OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter, 2002 100 Art. 1 KLNMR 101 Art. 2 KLNMR 22

åtaganden till fördel för nationella minoriteter. 102 Etnisk och kulturell mångfald och en anda av förståelse, uppskattning och tolerans bidrar till att främja Kroatiens utveckling. 103 Alla kroatiska medborgare får fritt uttrycka sin tillhörighet till en nationell minoritet. 104 Diskriminering på grund av minoritetstillhörighet är förbjuden och medlemmar av nationella minoriteter garanteras jämlikhet inför lagen och juridiskt skydd. 105 Efter dessa bestämmelser följer definitionen av en nationell minoritet. Det finns ingen uttömmande lista på erkända minoriteter utan existensen av sådana bedöms enligt KLNMR på grundval av deras egenskaper. I KLNMR:s mening är en nationell minoritet en grupp kroatiska medborgare med etniska, språkliga, kulturella och/eller religiösa grunddrag, vilka skiljer sig gentemot övriga medborgares kännetecken. Denna grupp har också en vilja av att behålla dessa utmärkande drag. 106 Det ska dock noteras att en uppräkning framgår ur konstitutionen. 107 Kroatien kan ingå internationella avtal med andra länder i syfte att reglera de nationella minoriteternas rättigheter och friheter för att på så vis främja förutsättningarna för bevarandet och utvecklingen av de nationella minoriteternas kultur. 108 Utövandet av vissa uppräknade rättigheter och friheter garanteras. 109 Dessa behandlas utförligare senare i lagen. Bestämmelser i denna lag och andra lagar i vilka nationella minoriteters rättigheter regleras, ska tolkas och tillämpas bland annat med syftet att respektera medlemmarna av de nationella minoriteterna. 110 Rättigheter och friheter De som tillhör nationella minoriteter har rätt att använda sina namn och efternamn på det språk de använder. Dessa ska även vara officiellt erkända och inskrivna i officiella 102 Art. 3 st. 1 KLNMR 103 Art. 3 st. 2 KLNMR 104 Art. 4 st. 1 KLNMR 105 Art. 4 st. 4 KLNMR 106 Art. 5 KLNMR 107 Kap. 1 st. 3 Republiken Kroatiens konstitution 108 Art. 6 KLNMR 109 Art. 7 KLNMR 110 Art. 8 KLNMR 23

dokument. 111 De har rätt att fritt använda sig av sitt språk och sin skrift, både privat och offentligt och rätt att framställa sina markeringar, inskriptioner och övrig information. 112 De som tillhör nationella minoriteter har rätt till utbildning på det språk och den skrift de använder. 113 Även en regel stadgas som möjliggör etableringen av denna utbildning för ett lägre antal studenter än vad som är föreskrivet för motsvarande utbildning på kroatiska. 114 Utbildningsplanen för utbildning på minoritetens språk och skrift ska innehålla delar som är relaterade till den specifika minoriteten, exempelvis dess litteratur, historia och geografi. 115 De som tillhör nationella minoriteter har rätt att etablera förskolor, grundskolor och högskolor, i syfte att bedriva utbildning av de nationella minoriteterna. 116 En jämlik officiell användning av en nationell minoritets språk och skrift ska tillämpas i de lokala självstyrena när minoriteten utgör en tredjedel av befolkningen inom det området. Deras språk och skrift kan också tillämpas i andra situationer, såsom när så är föreskrivet i stadgarna för ett lokalt eller regionalt självstyre. Övriga bestämmelser om officiell användning av nationella minoriteters språk och skrift föreskrivs i särskild lag om användning av nationella minoriteters språk och skrift. 117 Det är fritt att använda nationella minoriteters tecken och symboler och markera högtider. Vid officiell användning av kroatiska tecken och symboler har nationella minoriteter rätt att framställa sina tecken och symboler. 118 De som tillhör nationella minoriteter får etablera föreningar, stiftelser och institutioner för att bedriva offentlig informationsverksamhet inom kultur, publicering, museum, arkivering, bibliotek och vetenskap i syfte att bevara, utveckla och främja sin nationella och kulturella identitet. Efter förmåga ska verksamheten finansieras av lokala och regionala självstyren. 119 De som tillhör nationella minoriteter får fritt ha kontakt med det folk de delar samma etniska, kulturella och religiösa drag. Samma rätt ges gentemot juridiska personer som har säte i det folkets stat och som utför aktiviteter inom exempelvis utbildning, vetenskap och kultur. Ingen tull behöver betalas vid mottagande av visst informationsmaterial, såsom tidningar och filmer 111 Art. 9 st. 1 KLNMR 112 Art. 10 KLNMR 113 Art. 11 st. 1 KLNMR 114 Art. 11 st. 3 KLNMR 115 Art. 11 st. 4 KLNMR 116 Art. 11 st. 8 KLNMR 117 Art. 12 KLNMR 118 Art. 14 st. 1 & 2 KLNMR 119 Art. 15 st. 1 & 2 KLNMR 24

och arbetstillstånd behövs inte för personer som ska medverka i genomförandet av nationella minoriteters organiserade kulturella och konstnärliga föreläsningar och uppträdanden. Det är även fritt uttrycka och bekänna sin trostillhörighet och tillhöra ett religiöst samfund. 120 Angående media stadgas att åtgärder ska vidtas för att de som tillhör nationella minoriteter lättare ska kunna ha tillgång till sådan. 121 Radio- och TV-stationer har i uppgift att främja förståelsen av de nationella minoriteterna och sända program vars syfte är upplysningen om dessa. De ska även skapa och sända program som främjar bevarande, utveckling och yttrande av nationella minoriteters kulturella och religiösa identiteter, bevarandet och skyddandet av deras kulturarv och traditioner och skapa och sända program genom vilka nationella minoriteter kan bekanta sig med arbetet hos deras råd för nationella minoriteter och hos deras representanter. 122 I statlig, regional och lokal budget avsätts medel för medfinansiering av radio- och TV-stationernas program för nationella minoriteter. Detta görs efter förmåga och enligt vissa särskilda kriterier. 123 De som tillhör nationella minoriteter, deras råd, representanter och föreningar, kan bedriva offentlig informationsverksamhet för att förverkliga rättigheterna till information på den nationella minoritetens språk och skrift. 124 Vidare garanteras de som tillhör nationella minoriteter rätt till representation i Sabor. De kan rösta fram minst fem och flest åtta företrädare genom särskilda valkretsar. Nationella minoriteter som utgör mer än 1,5% av befolkningen garanteras minst en och flest tre representantplatser och de minoriteter som utgör mindre än 1,5% har tillsammans rätt att sammanlagt rösta fram minst fyra företrädare. 125 Representation garanteras även i de lokala och regionala självstyrenas representationsorgan. 126 Om det i representationsorganet i det lokala självstyret inte väljs åtminstone en medlem av en nationell minoritet och befolkning i det lokala självstyret består av mer än 5% och mindre än 15%, ska antalet medlemmar i representationsorganet utökas med en medlem och den minoritetsföreträdare som inte valdes ursprungligen, men som har fått flest röster, ska anses vara framvald. 127 En liknande procedur stadgas när en nationell minoritet utgör minst 15% av befolkningen inom ett lokalt självstyre. För dessa minoriteter 120 Art. 16 KLNMR 121 Art. 17 st. 2 KLNMR 122 Art. 18 st. 1 KLNMR 123 Art. 18 st. 2 KLNMR 124 Art. 18 st. 3 KLNMR 125 Art. 19 KLNMR 126 Art. 20 st. 1 KLNMR 127 Art. 20 st. 2 KLNMR 25

garanteras proportionell representation i representationsorganen inom de lokala självstyrena. Kan en sådan representation inte försäkras, ska antalet platser i representationsorganet utökas med så många det behövs för att detta ska bli möjlig. 128 Även i representationsorganen i de regionala självstyrena garanteras proportionell representation, men då redan när den nationella minoriteten utgör minst 5% av befolkningen inom det regionala självstyret. Denna garanti säkerställs genom samma procedur som nämnts vid proportionell representation i lokala självstyren. 129 Om garantierna för representation inte kan uppfyllas trots dessa bestämmelser, ska tillfyllnadsval hållas. 130 De lokala och regionala självstyrena kan genom egna stadgar själva besluta om att erbjuda de nationella minoriteterna representation i förhållande till deras andel av befolkningen i det lokala eller regionala självstyret. Beslut får även fattas om ytterligare utvidgning av representationsplatser för nationella minoriteter. 131 Nationella minoriteter som har rätt till proportionell representation i representationsorganen i de lokala eller regionala självstyrena, är garanterade proportionell representation även i de lokala och regionala självstyrenas verkställande organ. 132 Vidare ges minoritetsrepresentation i statliga förvaltningsorgan och de organ som tillhör den dömande makten, i enlighet med speciell lag och andra regler om anställning i de organen. Hänsyn ska bland annat tas till andelen medlemmar av nationella minoriteter inom den totala befolkningen i det område där det statliga förvaltningsorganet eller organet som tillhör den dömande makten finns etablerat. 133 Minoritetsrepresentation garanteras även i de administrativa organen i de självstyrande enheterna enligt bestämmelser i speciell lagstiftning kring lokala och regionala självstyren och andra regler om anställning i dessa organ. 134 Vid utfyllnaden av platserna i de statliga förvaltningsorganen, den dömande maktens organ och de administrativa organen, har nationella minoriteter förtur vid lika förutsättningar. 135 128 Art. 20 st. 3 KLNMR 129 Art. 20 st. 4 KLNMR 130 Art. 20 st. 5 KLNMR 131 Art. 21 KLNMR 132 Art. 22 st. 1 KLNMR 133 Art. 22 st. 2 KLNMR 134 Art. 22 st. 3 KLNMR 135 Art. 22 st. 4 KLNMR 26

Råd och representanter för de nationella minoriteterna i de självstyrande enheterna Med målet att förutse, bevara och skydda ställningen för de nationella minoriteterna i samhället, kan medlemmar av de nationella minoriteterna rösta fram, på det sätt och under de villkor som föreskrivs i denna konstitutionella lag, sina företrädare för att medverka i det offentliga livet och styret av lokala angelägenheter genom råd och företrädare för nationella minoriteter i de självstyrande enheterna. 136 En nationell minoritet får rösta fram ett råd för den nationella minoriteten inom de självstyren där den utgör minst 1,5% av befolkningen, eller består av mer än 200 personer i lokala självstyren eller 500 personer inom regionala självstyren. 137 Är inget av dessa krav uppfyllt, får den istället rösta fram en representant för den nationella minoriteten, under förutsättning att det bor minst 100 personer av den nationella minoriteten inom det aktuella självstyret. 138 De organisatoriska bestämmelserna gällande råden för de nationella minoriteterna regleras också. Bland annat fastställs att rådet för nationella minoriteter är en ideell juridisk person. 139 Självstyrena är ansvariga för säkerställandet av de medel som behövs för rådens arbete och deras administrativa verksamhet och självstyrena kan tillförsäkra medel för genomförandet av rådens aktiviteter. För genomförandet av vissa program kan medel fås ur statsbudgeten. 140 I KLNMR fastställs rådens befogenheter, såsom att lägga fram förslag till de självstyrande organen angående åtgärder om förbättring av en nationell minoritets situation. 141 Regler finns om rådens samarbete med varandra, inom och utanför de lokala och regionala självstyrena. 142 Exempelvis kan nämnas möjligheten att skapa en rikstäckande samordning för de regionala råden, i syfte att harmonisera och främja de gemensamma intressen. 143 Dessa samordningar utgör ideella juridiska personer. 144 Även tillämpliga regler och bestämmelser för 136 Art. 23 KLNMR. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: S ciljem unaprjeđivanja, očuvanja i zaštite položaja nacionalnih manjina u društvu pripadnici nacionalnih manjina biraju, na način i pod uvjetima propisanim ovim Ustavnim zakonom, svoje predstavnike radi sudjelovanja u javnom životu i upravljanju lokalnim poslovima putem vijeća i predstavnika nacionalnih manjina u jedinicama samouprave. 137 Art. 24 st. 1 KLNMR 138 Art. 24 st. 3 KLNMR 139 Art. 25 st. 1 KLNMR 140 Art. 28 KLNMR 141 Art. 31 st. 1 p. 1 KLNMR 142 Art. 33 KLNMR 143 Art. 33 st. 1 & 4 KLNMR 144 Art. 33 st. 8 KLNMR 27

representanten för nationella minoriteter finns föreskrivna. 145 representanter för de nationella minoriteterna under kap. 4.2. Läs vidare om råd och Kommittén för de nationella minoriteterna Kommittén för de nationella minoriteterna är etablerat med hänsyn till de nationella minoriteternas medverkande i det offentliga livet. Det ska diskutera, föreslå, reglera och lösa problem relaterade till utövandet och skyddet av de nationella minoriteternas fri- och rättigheter och i detta syfte samarbeta med statliga organ och organ inom de självstyrande enheterna, råden för de nationella minoriteterna och representanter för nationella minoriteter, nationella minoriteters föreningar och juridiska personer som arbetar med nationella minoriteters fri- och rättigheter. 146 Mer detaljerade befogenheter finns beskrivna, såsom att föreslå för de statliga organen att diskutera enskilda frågor av vikt för en nationell minoritet och lägga fram förslag på åtgärder om förbättring av en nationell minoritets situation. 147 Om kommitténs organisation finns föreskrivna bestämmelser, vilka bland annat stadgar att det är den kroatiska regeringen som är ansvarig för att utse kommitténs medlemmar. 148 Läs vidare om Kommittén för nationella minoriteter under kap. 4.2. Avslutningsvis följer generella regler om implementeringen av lagens föreskrifter och några övergångsbestämmelser. 149 Värt att nämnas är stadgandet om att internationella avtal om nationella minoriteters rättigheter utgör en del av den interna rättsordningen. 150 Mer kan läsas om implementeringsbestämmelserna i KLNMR under kap. 4.1. 145 Art. 34 KLNMR 146 Art. 35 st. 1 KLNMR 147 Art. 35 st. 2 p. 1 & 2 KLNMR 148 Art. 36 KLNMR 149 Se art. 37-45 KLNMR 150 Art. 41 KLNMR 28

4.3.3 2010-års ändringar och konstitutionsdomstolens upphävande av dessa Rätten till representation i Sabor De nationella minoriteterna rätt till representation enligt art. 19 KLNMR är implementerade genom lagen om val av företrädare till Kroatiska sabor. 151 Den 28 juni 2010 genomfördes ändringar i art. 19 KLNMR. 152 Därefter lydde artikeln: Republiken Kroatien garanterar medlemmar av de nationella minoriteterna rätt till representation i Kroatiska sabor. Till de nationella minoriteterna, vilka på dagen av ikraftträdandet av denna konstitutionella lag består av mer än 1,5% av befolkningen i Republiken Kroatien, garanteras det minst tre företrädarplatser för medlemmarna av den nationella minoriteten i Kroatiska sabor och sin företrädan förverkligar dessa på grundval av den allmänna rösträtten på den minoritetens partilistor eller listor som föreslås av den minoritetens väljare, i enlighet med den lag med vilken valet av företrädare i Kroatiska sabor regleras. Nationella minoriteter, vilka består av mindre än 1,5% av befolkningen i Republiken Kroatien har, vid sidan av den allmänna rösträtten, baserat på en särskild röstätt, rätt att välja fem företrädare av medlemmar till den nationella minoriteten, i särskilda valdistrikt, och genom vilket de förvärvade rättigheterna för de nationella minoriteterna inte kan reduceras, i enlighet med lagen som reglerar valet av företrädare till Kroatiska sabor. 153 För den serbiska nationella minoriteten är enbart det andra stycket av relevans eftersom serberna är den enda minoriteten i Kroatien som utgör mer än 1,5% 154 av befolkningen. Detta 151 Se art. 16-19 lagen om val av företrädare till Kroatiska sabor 152 Se Narodne novine nr. 80/10 och art. 1 & 5 konstitutionella lagen om ändringar och tillägg i den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter (»Narodne novine«, nr. 80/10) 153 Art. 19 KLNMR (»Narodne novine«, nr. 155/02, 47/10 och 80/10). Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: Republika Hrvatska jamči pripadnicima nacionalnih manjina pravo na zastupljenost u Hrvatskom saboru. Nacionalnim manjinama koje na dan stupanja na snagu ovoga Ustavnog zakona u stanovništvu Republike Hrvatske sudjeluju s više od 1,5% stanovnika jamči se najmanje tri zastupnička mjesta pripadnika te nacionalne manjine u Hrvatskom saboru koji svoju zastupljenost ostvaruju na temelju općega biračkog prava na stranačkim listama te manjine ili listama koje predlažu birači te manjine, u skladu sa zakonom kojim se uređuje izbor zastupnika u Hrvatski sabor. Nacionalne manjine koje u stanovništvu Republike Hrvatske sudjeluju s manje od 1,5% stanovnika, pored općega biračkog prava, na osnovi posebnoga biračkog prava imaju pravo izabrati pet zastupnika pripadnika nacionalnih manjina, u posebnim izbornim jedinicama, a čime ne mogu biti umanjena stečena prava nacionalnih manjina, u skladu sa zakonom kojim se uređuje izbor zastupnika u Hrvatski sabor. 154 Croatian Bureau of Statistics, 2001a 29

nya stycke medförde att den serbiska minoriteten numera var garanterad minst tre mandat i Sabor istället för minst en och som flest tre. Enligt lagen om val av företrädare till Kroatiska sabor röstade de nationella minoriteterna tidigare fram sina företrädare genom ett särskilt valdistrikt som utgjordes av hela Kroatien. 155 Detta har klandrats för att inskränka rösträtten i och med att de nationella minoriteterna tvingades välja att antigen använda sig av sin allmänna rösträtt i det ordinära parlamentsvalet eller sin särskilda rösträtt i minoritetsvalet till parlamentet. Problemen förstärktes dessutom genom att detta medförde att medborgare tvingades meddela sin minoritetstillhörighet i vallokalerna. Härmed segregerades minoriteterna från de övriga väljarna. 156 Branko Jurišić, kontorschef för SNV i Zagreb, menar att båda dessa problem försvann för den serbiska minoriteten i och med ändringarna i art. 19 KLNMR. Han framförde också att det är viktigt att den serbiska minoriteten har goda möjligheter till representation i Sabor. 157 Kroatiens konstitutionsdomstol upphävde dock kort därefter samtliga förändringar i art. 19 KLNMR. 158 Vad gäller art. 1 st. 2 konstitutionella lagen om ändringar och tillägg i den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter (»Narodne novine«, nr. 80/10), som införde den nya lydelsen av art. 19 st. 2 KLNMR, hänvisade domstolen till konstitutionens art. 1 st. 2 & 3. 159 Dessa stadgar att: makten härrör från folket och tillhör folket som en gemenskap av fria och jämlika medborgare. 160, och att det är folket som: förverkligar makten genom val av sina företrädare och direkt beslutsfattande. 161 Art. 1 st. 2 konstitutionella lagen om ändringar och tillägg i den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter (»Narodne novine«, nr. 80/10) var inte förenligt med dessa bestämmelser då det betraktades i ljuset av jämlikhet, nationell jämlikhet och det 155 Art. 16 st. 2 lagen om val av företrädare till Kroatiska sabor (»Narodne novine«, nr. 116/99, 109/00, 53/03, 69/03, 167/03, 44/06, 19/07 och 20/09) 156 Raos, Manjinsko biračko pravo, st. 2 157 Intervju 2011-11-04 158 Mål U-I-3597/2010 m.fl. av den 29 juli 2011, p. I 159 Ibid., art. 61 st. 1 p. 2 160 Art. 1 st. 2 Republiken Kroatiens konstitution. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: vlast proizlazi iz naroda i pripada narodu kao zajednici slobodnih i ravnopravnih državljana. 161 Art. 1 st. 3 Republiken Kroatiens konstitution. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: ostvaruje vlast izborom svojih predstavnika i neposrednim odlučivanjem. 30

demokratiska systemet enligt art. 3 Republiken Kroatiens konstitution. Inom ramen för den allmänna rösträtten, som grundar sig på folkstyret enligt konstitutionens art. 1 st. 2 & 3, är det otillåtet att på förhand, genom lag, garantera mandat för minoriteter, oavsett grund. 162 Garantier av mandat för minoriteter inom ramen av den allmänna rösträtten utgör en kränkning av den lika rösträtten och en ojämlik vikt av väljarnas röster, vilket inte är tillåtet enligt art. 45 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution. 163 Art. 45 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution stadgar att alla kroatiska medborgare har en allmän och lika rösträtt. 164 Konstitutionsdomstolens upphävde också de bestämmelser som implementerade den nya lydelsen av art. 19 KLNMR i lagen om val av företrädare till Kroatiska sabor. 165 Anledningen var implementeringens samhörighet med lag som inte är förenlig med konstitutionen. 166 Kritik har framförts mot konstitutionsdomstolen. Branko Jurišić, kontorschefen för SNV i Zagreb, menar att konstitutionsdomstolens beslut är politiskt. 167 Milorad Pupovac, ordföranden för SNV, framför att domstolen har agerat som lagstiftare, vilket inte är dess uppgift. Dessutom har den har brutit mot den bestämmelse som stadgar att vallagstiftning inte får ändras under valåret. 168 Denna bestämmelse är föreskriven i art. 5 konstitutionella lagen för genomförande av Republiken Kroatiens konstitution. Där stadgas att de lagar som styr val av företrädare i Sabor ska antas senast ett år före val till Sabor. 169 Konstitutionsdomstolen menade dock i sitt beslut att denna bestämmelse endast tillämpas när det är fråga om ändring av vallagstiftning i konstitutionen. 170 Det ska noteras att det var SDF 171 som överklagade lagändringen till konstitutionsdomstolen. Motiveringen var att serberna placerades i ett ojämlikt förhållande gentemot landets övriga nationella minoriteterna, vilka vid sidan av den allmänna rösträtten fick en särskild, andra rösträtt. 172 162 Mål U-I-3597/2010 m.fl. av den 29 juli 2011, art. 61 st. 1 p. 2 163 Mål U-I-3597/2010 m.fl. av den 29 juli 2011, art. 61 st. 1 p. 3 164 Art. 45 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution 165 Mål U-I-120/2011 m.fl. av den 29 juli 2011, p. I 166 Ibid., art. 24 & 25 167 Intervju 2011-11-04 168 Ban et al., 2011, s. 1 f. 169 Art. 5 konstitutionella lagen för genomförande av Republiken Kroatiens konstitution 170 Mål U-I-3597/2010 m.fl. av den 29 juli 2011, art. 62 171 SDF är en frivillig, ideell och partipolitiskt obunden organisation, som arbetar med att skydda och förbättra den serbiska nationella minoritetens rättigheter i Kroatien. Se SDF, O nama 172 Mål U-I-3597/2010 m.fl. av den 29 juli 2011, art. 16 st. 2 31

Serbiska nationella rådet Det Serbiska nationella rådet (SNV) grundades sommaren 1997. 173 Incitamentet för ett sådant råd kom till genom Erdutavtalet. 174 En bestämmelse som ger den serbiska minoriteten rätt att utse ett gemensamt råd för kommunerna finns i avtalet. 175 I Brevet från den kroatiska regeringen om färdigställandet av en fredlig återintegrering av områden under övergångsregeringen 176 stadgas att de som tillhör den serbiska etniska gemenskapen kan bilda ett råd för denna serbiska gemenskap och att detta råd i sin tur kan vända sig till Kroatiens president och regering för att föreslå och främja lösningar på frågor som är av ett gemensamt intresse för den nationella minoriteten. 177 SNV är ett politiskt valt, rådgivande och samordnande organ för serberna i Kroatien och arbetar med frågor som rör deras mänskliga, medborgerliga och nationella rättigheter och frågor om deras identitet, deras deltagande och integration i det kroatiska samhället. 178 Dess fullständiga namn är Serbiska nationella rådet den nationella samordningen av råden för den serbiska nationella minoriteten i Republiken Kroatien 179. SNV:s existens har dock inte varit problemfri. Här kan nämnas att den länge har eftersträvat att få erkännas som en juridisk person och inneha statusen som en minoritetsorganisation sui generis. 180 Genom lagändringar i KLNMR år 2010 infördes en ny lydelse av art. 33 st. 5 KLNMR. 181 Denna fastställer att samordningar av råden för de nationella minoriteterna är ideella juridiska personer. 182 Även art. 33 st. 8 KLNMR infördes och stadgade att SNV skulle fungera som en samordning för den serbiska nationella minoritetens råd på Kroatiens territorium och att det skulle erkännas som en juridisk person. 183 Den kroatiska konstitutionsdomstolen upphävde lagändringsbeslutet gällande det sistnämnda stycket genom mål U-I-3786/2010 och U-I- 173 SNV, 2012a 174 Ibid. 175 Se Erdutavtalet, p. 12 176 Författarens översättning. Namnet lyder på original på kroatiska: Pismo Vlade Republike Hrvatske o dovršenju mirne reintegracije područja pod prijelaznom upravom. Se Republiken Kroatiens brev, 1997 177 Republiken Kroatiens brev, p. 9 178 SNV, 2012a 179 Författarens översättning. Namnet lyder i original på kroatiska : Srpsko narodno vijeće nacionalna koordinacija vijeća srpske nacionalne manjine u Republici Hrvatskoj. Se art. 1 p. 1 Serbiska nationella rådets statut, 2008 180 Se Pupovac, 2011 181 Se art. 4 st. 1 och art. 5 konstitutionella lagen om ändringar och tillägg i den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter (»Narodne novine«, nr. 80/10) 182 Art. 33 st. 5 KLNMR 183 Art. 4 st. 1 konstitutionella lagen om ändringar och tillägg i den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter (»Narodne novine«, nr. 80/10) 32

3553/2011 av den 29 juli 2011. 184 Den menade att det nya stycket inte var förenligt med principen om föreningsfrihet eftersom staten blandade sig i de nationella minoriteternas deltagande i organisationer. 185 Vidare ansåg domstolen att det inte förelåg någon anledning till varför den serbiska nationella minoriteten skulle behöva undantas från den allmänna bestämmelsen om samordning i art. 33 st. 4 KLNMR, som gäller för alla övriga nationella minoriteter och istället ha ett separat stycke som lagstiftade om samordningen av råden för den serbiska minoriteten. 186 I en annan del stadgade domstolen: konstitutionsdomstolen utgår från det faktum att den serbiska nationella minoriteten skiljer sig från alla andra nationella minoriteter i Republiken Kroatien genom antalet av dess medlemmar. Konstitutionsdomstolen ser däremot inte på vilket sätt den numeriska dominansen av medlemmar av den serbiska nationella minoriteten i förhållande till medlemmarna av andra nationella minoriteter i denna fråga skulle kunna vara en motiverad anledning till olika behandling. 187 Konstitutionsdomstolen fastställde också att Erdutavtalet inte på något sätt omnämnde ett bildande av en organisation för den serbiska nationella minoriteten för hela Republiken Kroatiens territorium. 188 Vad gäller grundandet enligt det tidigare nämnda brevet från den kroatiska regeringen, menade domstolen att det inte innehöll några bestämmelser om en koordinering av nationella minoriteters råd för Republiken Kroatiens territorium i enlighet med art. 33 KLNMR och att brevet enbart avsåg att omfatta de regioner som omfattades av den upprättade övergångsadministrationen under den period som denna administration existerade. 189 Därmed beslutade domstolen att det omtvistade stycket inte kunde ha sitt grund i dessa dokument. 190 Det ska noteras att det även här var SDF som överklagade lagändringen till konstitutionsdomstolen. Organisationen menade att den serbiska nationella minoriteten 184 U-I-3786/2010 och U-I-3553/2011 av den 29 juli 2011, p. I 185 Ibid., art. 26 st. 1-3 186 Ibid., art. 27 & 27.1 187 Ibid., art. 27.2. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: Ustavni sud polazi od činjenice da se srpska nacionalna manjina razlikuje od svih drugih nacionalnih manjina u Republici Hrvatskoj på brojnosti svojih pripadnika. Ustavni sud, međutim, ne vid ina koji bi način brojčana prevlast pripadnika srpske nacionalne manjine u odnosu prepa prepadnicima ostalih nacionalnih manjina u ovom pitanju mogla biti opravdan razlog za različit tretman. 188 Ibid., art. 27.3 st. 4 189 Ibid., art. 27.3 st. 5-6 190 Ibid., art. 27.3 st. 7 & 27.4 st. 1 33

försattes i ett ojämlikt förhållande gentemot landets övriga nationella minoriteter. Dessa kunde fritt inrätta sina samordningar medan en sådan blev förutbestämd för den serbiska nationella minoriteten. 191 I och med borttagandet av art. 33 st. 8 KLNMR grundar sig SNV idag enbart på art. 33 st. 4 KLNMR och är enligt artikelns st. 5 en juridisk person. 191 Ibid., art. 13 st. 1 34

5. Vägar för implementering av den serbiska minoritetens rättigheter De statliga förvaltningsorganen är ansvariga för det arbete som faller inom den statliga förvaltningen. 192 Arbeten som faller inom den statliga förvaltningen är bland annat implementering av lag och antagande av bestämmelser för lagens tillämpning. 193 Av KLNMR framgår att uppfyllandet av de rättigheter och friheter som garanteras de nationella minoriteterna kontrolleras av det statliga förvaltningsorgan som är ansvarigt för det särskilda område inom vilket rättigheten faller och att de statliga förvaltningsorganens arbete samordnas av den kroatiska regeringen. 194 Nedan följer mer detaljerade bestämmelser om olika organ som har insyn i och kontroll och påverkan över implementeringen. Domstolsväsendets uppbyggnad har redan redogjorts för i kap. 1.5.2. 5.1 Implementeringsvägar Under Sabor arbetar flera utskott och ett av dessa är Utskottet för mänskliga rättigheter och nationella minoriteters rättigheter. Dess uppgift är bland annat att fastställa och övervaka implementeringen av den politik som rör de mänskliga rättigheterna och de nationella minoriteternas rättigheter. Det är också ett behörigt arbetsorgan i lagstiftningsprocessen under dessa punkter. 195 Behöriga arbetsorgan ska granska lagförslag och lägga fram sina rapporter till Sabor med åsikter, kommentarer och förslag, vilka de kommit fram till under sin prövning av lagförslaget. Behöriga arbetsorgan ska också granska åsikter, kommentarer och förslag, inkomna från andra arbetsorgan som har analyserat lagförslaget. 196 Vidare finns Kontoret för de nationella minoriteterna. Det arbetar med frågor relaterade till implementeringen av den politik som rör de nationella minoriteterna och säkerställandet av deras rättigheter garanterade genom konstitutionen och KLNMR. Kontoret är bland annat 192 Art. 2 lagen om statlig förvaltning 193 Art. 1 lagen om statlig förvaltning 194 Art. 37 st. 1 & 2 KLNMR 195 Hrvatski sabor, 2012a 196 Art. 141 Kroatiska sabors arbetsordning 35

ansvarigt för att lägga fram förslag på implementeringsåtgärder för dessa rättigheter, samarbeta med statliga, regionala, lokala och andra organ i frågor som rör de nationella minoriteterna, Kommittén för de nationella minoriteterna och Europarådet, genomföra EU:s projekt och program om stöd för de nationella minoriteterna, följa internationella dokument angående nationella minoriteters rättigheter, följa uppfyllandet av de rättigheter som finns för råden och representanterna för de nationella minoriteterna och förbereda tankar och analyser rörande tillämpningen av internationella dokument vid implementeringen av de nationella minoriteternas rättigheter. 197 För utförandet av kontorets uppgifter finns två underavdelningar. 198 5.2 Implementering enligt KLNMR Kommittén för de nationella minoriteterna har bland annat rätt att för Sabor och Kroatiens regering föreslå diskussioner kring frågor viktiga för genomförandet av de nationella minoriteternas rättigheter. Den har även rätt till att lägga fram åsikter kring vissa områden för de nationella minoriteterna. 199 Kommittén ska varje halvår lägga fram en rapport inför Sabor om de frågor som Kommittén behandlar och en kvartalsrapport om förbrukningen av de medel som garanteras i statsbudgeten för de nationella minoriteternas behov. 200 Denna kommitté har även rätt att förfråga att den kroatiska regeringen genomför tillsyn över de statliga förvaltningsorganens tillämpning av KLNMR och särskild lag som reglerar nationella minoriteters rättigheter och friheter. Den kan även förfråga att regeringen vidtar åtgärder för att säkerställa att dessa organ agerar lagenligt. 201 Råden och representanterna för de nationella minoriteterna har rätt att för de lokala självstyrande organen föreslå åtgärder för främjandet av de nationella minoriteternas ställning. 202 De kan även, i de självstyrande enheterna, förfråga att statligt förvaltningsorgan genomför tillsyn över de självstyrande enheternas tillämpning av KLNMR och särskild lag som reglerar nationella minoriteters rättigheter och friheter. Råden och representanterna kan kräva av behörigt statligt förvaltningsorgan att det ska vidta åtgärder för att säkerställa att de 197 Art. 2 förordningen om Kontoret för de nationella minoriteterna 198 Art. 3 förordningen om Kontoret för de nationella minoriteterna 199 Art. 35 st. 2 KLNMR 200 Art. 37 st. 3 KLNMR 201 Art. 38 st. 2 KLNMR 202 Art. 31 st. 1 KLNMR 36

självstyrande enheterna agerar lagenligt. I de fall råden eller representanterna agerar enligt dessa bestämmelser, ska Kommittén för nationella minoriteter underrättas om detta och denna är i sin tur skyldig att underrätta råden eller representanterna om sitt ställningstagande i frågan. 203 Sådana råd som nämns är råden för den serbiska nationella minoriteten. På regional nivå är dessa 20 till antalet och finns etablerade i Kroatiens samtliga regioner. 204 5.3 Övriga implementeringsvägar Som en övrig implementeringsväg kan nämnas ombudsmannakontoret. Ombudsmannens uppgift är att försvara medborgarnas konstitutionella och juridiska rättigheter. 205 Åtgärder har vidtagits för att stärka ombudsmannakontorets ställning som det centrala organ med ansvar för implementeringen av diskrimineringslagen, bland annat genom en ökning av budget och bemanning. 206 Denna centrala ställning garanteras genom diskrimineringslagen. 207 203 Art. 38 st. 1 KLNMR 204 Se SNV, 2012b 205 Institution of the Ombudsman, About the Ombudsman 206 Europeiska kommissionen, 2011, s. 51 207 Art. 12 st. 1 diskrimineringslagen 37

6. Implementeringen och den verkliga situationen för den serbiska minoriteten Genom att acceptera internationella standarder och införa KLMR år 1991, hade Kroatien uppnått en hög nivå av lagstadgat skydd för landets minoriteter. 208 Den kroatiska konstitutionsdomstolen har sagt att denna lag implementerade Europakonventionen. 209 MRG menar att själva införandet var ett resultat av internationella påtryckningar snarare än någon egen kroatisk avsikt till att lösa minoritetsproblemen. 210 Vidare har Europarådet, angående implementeringen av Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, uttalat att konventionen utgjorde en mall i författandet av KLNMR. 211 Som tidigare nämnt var dock denna lag och återinförandet av de upphävda bestämmelserna i KLMR år 2000, också resultatet av den press som ställdes från internationella aktörer. 212 Fram till 2000-talet var bristen på politisk vilja och engagemang de största hindren för implementering av både lag och internationella dokument. 213 Idag rapporterar EU om att förutsättningarna för en effektiv implementering av KLNMR har förbättrats och att minoriteternas situation är bättre. 214 Trots detta krävs fler insatser för att ytterligare stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna för landets minoriteter. 215 Enligt kontorschefen för SNV i Zagreb, Branko Jurišić, borde EU inte ha stängt kap. 23 om rättsväsendet och de fundamentala rättigheterna i Kroatiens anslutningsförhandlingar för ett EU-medlemskap, eftersom det finns uppenbart fler problem som behöver lösas. 216 I följande avsnitt skildras den faktiska situationen för den serbiska nationella minoriteten inom flertalet områden där problem förekommer. 208 Payne (red.), 2003, s. 19 209 Mål U-I-745/1999 av den 8 november 2000, punkt 7.1 210 Payne (red.), 2003, s. 19 211 Europarådet, 2011, p. 1 a) 212 Se kap. 3.3.1 213 Payne (red.), 2003, s. 19 214 Europeiska kommissionen, 2011, s. 51 215 Ibid., s. 53 216 Intervju 2011-11-04 38

6.1 Det kroatiska rättsväsendets problem Ett problem för de kroatiska domstolarna har varit att ett stort antal mål släpat efter och väntat på att behandlas. FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter framförde i en rapport 2001 att det fanns ungefär 1 miljon sådana fall och att det bland dessa fanns mål om återvändande serber som begärt prövning i domstol för att få tillbaka sina tidigare hem 217. 218 Det fanns även en oro över att många domstolsavgöranden som varit till fördel för den serbiska minoriteten inte hade verkställts av de ansvariga myndigheterna. 219 Under Tuđmans styre avvisades domare från anställning inom rättsväsendet om dessa var serber eller inte stödde HDZ. Plats gavs för oerfarna, men politiskt godtagbara, domare. 220 I en intervju år 2005 med Peter Semneby, den dåvarande chefen för OSSE:s uppdrag i Kroatien, framfördes att diskriminering av serber förekom i vissa domstolar, särskilt i mål om krigsbrott och återtagande av egendom. 221 EU meddelar i en rapport från 2011 att det fortfarande föreligger problem med eftersläpande mål även om de hade minskat till 774 718 stycken fram till den 30 juni 2011. Flera åtgärder har vidtagits för att stärka rättsväsendets oberoende, ansvarsskyldighet, opartiskhet och professionalism. Idag finns ett förbättrat system för rekrytering och utbildning av domare. Även om rättsväsendets professionalism och kompetens har ökat, framför rapporten att förbättringar fortfarande behövs inom dessa områden. I syfte att rationalisera domstolarnas verksamhet har domstolsväsendets uppbyggnad genomgått reformer, något som kommer pågå ändra fram till år 2019. Fortfarande finns ett övergripande bekymmer med värkställigheten av domstolsbeslut, vilket enligt Europeiska kommissionen hämmar rättssystemets effektiva arbete. 222 Bland dessa kan nämnas 1 763 beslut om rekonstruktion av återvändande flyktingars hem. 223 Reformerna av rättsväsendet är en del av Kroatiens arbete mot ett EUmedlemskap och ämnar uppnå ställda krav i Köpenhamnskriterierna. 224 217 Angående återvändande serber som försöker få tillbaka sina tidigare hem, se kap. 5.4. 218 ECOSOC, 2011, p. 10 & 15 219 Ibid., p. 15 220 Payne (red.), 2003, s. 16 221 Gluščević, S. och Milanović, S., 2005, s. 2 222 Europeiska kommissionen, 2011, s. 45 f. 223 UNHCR, 2011a, s. 3 224 Europeiska kommissionen, 2011, s. 3 ff. 39

Implementeringen av 2009 års diskrimineringslag 225 och lagstiftning kring hatbrott sker och åtgärder har vidtagits för att öka medvetenheten av dessa, både bland allmänheten och de organ vars uppgift är att upprätthålla lag och ordning. Bland annat utbildas landets poliser till att få en bättre bild av minoriteter och kännedom om relevant lagstiftning. Implementeringen av lagar kring diskriminering och hatbrott behöver dock utvecklas. Få klagomål om diskriminering förekommer och av dessa har endast en liten andel nått domstolen. 226 6.2 Strafflagstiftningen 6.2.1 Hatbrott År 2006 infördes hatbrott i art. 89 st. 36 strafflagen. 227 Hatbrott definieras som varje brottslig handling som grundar sig på hat gentemot en person på grund av dennes ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, språk, tro, politisk eller annan övertygelse, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd, utbildning, social status, ålder, hälsotillstånd eller andra egenskaper. 228 Ordet hat infördes samtidigt i art. 91 st. 1 punkt 6 strafflagen. 229 Idag föreskrivs fängelse i minst 10 år för den som berövar annan liver med bakgrund i hat. 230 För mord är annars föreskrivet fängelse i minst fem år. 231 6.2.2 Diskriminering Förutom 2009 års diskrimineringslag, innehåller art. 174 strafflagen bestämmelser kring diskriminering. Det stadgas att det är förbjuden att på grundval av exempelvis nationalitet eller etniskt ursprung kränka grundläggande mänskliga rättigheter och friheter erkända genom det internationella samfundet. 232 Vidare är det förbjudet att förfölja organisationer eller 225 Diskrimineringslagens införande var ett krav från EU och ämnade harmonisera kroatisk lagstiftning med unionens regelverk. Se EU, 2009, s. 11 226 Europeiska kommissionen, 2011, s. 51 227 Art. 14 st. 2 och art. 134 lagen om ändringar och tillägg i strafflagen (»Narodne novine«, nr. 71/06) 228 Art. 89 st. 36 strafflagen 229 Art. 15 st. 2 lagen om ändringar och tillägg i strafflagen (»Narodne novine«, nr. 71/06) 230 Art. 91 st. 1 p. 6 strafflagen 231 Art. 90 strafflagen 232 Art. 174 st. 1 strafflagen 40

enskilda på grund av deras arbete för jämlikhet mellan människor. 233 Påföljden för samtliga dessa brott är fängelse mellan sex månader och fem år. 234 Det är förbjudet att med målet att sprida nationellt eller etniskt hat, offentligt utfärda eller sprida idéer om överlägsenheten eller underlägsenheten hos en etnisk gemenskap. Påföljden för sådana brott är fängelse mellan tre månader och tre år. 235 Det är också förbjudet att med samma mål som i stycke 3, via datasystem distribuera eller på annat sätt tillgängliggöra för allmänheten material som förnekar, avsevärt förminskar, godkänner eller motiverar folkmord eller brott mot mänskligheten. Påföljden är föreskriven till fängelse mellan sex månader och tre år. 236 6.2.3 Övrig strafflagstiftning I strafflagen stadgas att den som på grundval av exempelvis nationellt ursprung eller tillhörighet till en etnisk eller nationell gemenskap eller minoritet, förnekar eller begränsar de mänskliga eller medborgerliga rättigheterna bekräftade i konstitution, lag eller annan bestämmelse, ska dömas till fängelse mellan sex månader och fem år. 237 Samma straff ska gälla för den som förnekar eller begränsar någon från en etnisk och nationell gemenskap eller minoritet, rätten till att uttrycka sin tillhörighet till ett folk eller till kulturell autonomi. 238 Det är vidare förbjudet att offentligt förlöjliga, förakta eller grovt nedvärdera etniska och nationella gemenskaper eller minoriteter i Kroatien. Påföljden för sådant brott är fängelse mellan tre månader och tre år. 239 För folkmord är påföljden fängelse i minst 10 år. 240 För brott mot mänskligheten stadgas fängelse i minst fem år. 241 Båda artiklarna är en del av lagens kap. 13 om brott mot de värden som skyddas av folkrätten. 242 233 Art. 174 st. 2 strafflagen 234 Art. 174 st. 1 & 2 strafflagen 235 Art. 174 st. 3 strafflagen 236 Art. 174 st. 4 strafflagen 237 Art. 106 st. 1 strafflagen 238 Art. 106 st. 2 strafflagen 239 Art. 151 strafflagen 240 Art. 156 strafflagen 241 Art. 157.a strafflagen 242 Se kap. 13 strafflagen 41

6.2.4 Implementering av strafflagens bestämmelser Som redan nämnt minskar antalet eftersläpande domstolsmål och åtgärder har vidtagits för att stärka rättsväsendets oberoende, ansvarsskyldighet, opartiskhet och professionalism. Arbete har genomförts i syfte att öka medvetenheten av exempelvis lagstiftningen kring hatbrott, både hos allmänheten och de organ vars uppgift är att upprätthålla lag och ordning. Landets poliser utbildas för att få en bättre bild av minoriteter och kännedom kring relevant lagstiftning. 243 Kroatien behöver dock fortsätta främja toleransen av minoriteter, särskilt vad gäller den serbiska minoriteten, och vidta åtgärder för att skydda de som kan utsättas för diskriminering, fientlighet och hat. 244 År 2003 inträffade fortfarande allvarliga incidenter och rapporter om att polisen inte lyckats stoppa hatbrott var inte ovanliga. 245 Idag är rasistiska och främlingsfientliga incidenter begränsade, särskilt med beaktande till tidigare år. 246 Behovet av att utveckla implementeringen av lagstiftning kring diskriminering och hatbrott har redan framförts. Få klagomål om diskriminering förekommer och av dessa har endast en liten andel nått domstolen. 247 Kroatien fortsätter att samarbeta med ICTY. 248 År 2010 ökade antalet kroatiska utredningar av krigsbrott begångna av landets egna militär under 1990-talets krig. 249 Under 2011 fortsatte förbättringarna av handskandet av dessa. 250 Redan 2007 skrev OSSE att åtalen i landet fram till nyligen hade drivits nästan enbart på grundval av offrens och de misstänktas etnicitet, vilket resulterade i många fall mot serber. Kroatien hade nu vidtagit åtgärder för att fokusera åtalen mot brottens natur. 251 Serberna utgör dock fortfarande majoriteten av de åtalade för krigsbrott i landet. 252 Chefsåklagaren vid ICTY, Serge Brammertz, framförde den 7 december oro över att Kroatien ifrågasatt giltigheten av ICTY:s arbete. Detta inkluderar högst uppsatta tjänstemän som 243 Se kap. 5.1 244 Europeiska kommissionen, 2011, s. 51 f. 245 U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2004, section 5 246 Europeiska kommissionen, 2011, s. 51 247 Se kap. 5.1 248 Europeiska kommissionen, 2011, s. 13 249 HRW, 2011, sid. 3 250 Europeiska kommissionen, 2011, s. 47 251 Rule of Law Unit, 2007, s. 5 252 HRW, 2011, sid. 3 42

fortsätter att förhärliga olagliga krigshandlingar och ifrågasätta opartiskheten i domstolarnas domar. 253 6.3 Medborgarskap Den serbiska minoriteten har haft svårigheter med att erhålla medborgarskap i Kroatien efter landets självständighet. År 2002 rapporterade CERD om problemet. 254 Spörsmålet sträcker sig tillbaka till Kroatiens självständighet. Alla som på den dagen var innehavare av ett medborgarskap i forna Republiken Kroatien blev automatiskt medborgare i den nya staten. 255 De som däremot enbart var registrerade som boende i forna Republiken Kroatien och som ansågs vara medborgare i federationen Jugoslavien, erhöll inte kroatiskt medborgarskap utan blev klassade som främlingar i landet. 256 I denna situation kunde en enskild ansöka om kroatiskt medborgarskap och här gjorde Lagen om kroatiskt medborgarskap skillnad på de som kunde göra anspråk på kroatisk etnicitet och de som inte kunde det. Lagen om kroatiskt medborgarskap stadgade följande: En av det kroatiska folket medlem, som inte har residens i Republiken Kroatien, kan förvärva ett kroatiskt medborgarskap om denne uppfyller förutsättningarna i artikel 8 stycke 1 punkterna 4 och 5 i denna lag och ger en skriftligt förklaring till att han eller hon anser sig vara en kroatisk medborgare. 257 Art. 8 st. 1 p. 4 lagen om kroatiskt medborgarskap fastställde att den som ansöker om medborgarskap måste känna till det kroatiska språket och den latinska skriften. 258 Vidare stadgades att en slutsats som var tvungen att kunna dras, av beteendet hos den ansökande, var att denne respekterade den kroatiska rättsordingen och de seder som rådde i Kroatien och att 253 Daily tportal, 2011 254 Se CERD, 2002, art. 13 255 Ragazzi, Francesco och Štiks, Igor, 2009, s. 5 256 Republiken Kroatiens regering, Statusna prava 257 Art. 16 lagen om kroatiskt medborgarskap (»Narodne novine«, nr. 53/91). Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: Pripadnik hrvatskog naroda koji nema prebivalište u Republici Hrvatskoj, može steći hrvatsko državljanstvo ako udovoljava pretpostavkama iz članka 8. stavka 1. točaka 4. i 5. ovoga zakona i dade pisanu izjavu da se smatra hrvatskim državljaninom. 258 Art. 8 st. 1 p. 4 lagen om kroatiskt medborgarskap (»Narodne novine«, nr. 53/91) 43

han eller hon accepterade den kroatiska kulturen. 259 kroater medborgarskap i Kroatien även om de aldrig varit bosatta där. 260 Art. 16 garanterade således etniska Alla andra personer kunde få ett medborgarskap i Kroatien om de varit stadigvarande och oavbrutet bosatta i landet under fem år innan ansökan om medborgarskap gjorts. 261 Den ansökande skulle även uppfylla de ovan nämnda kraven om respekt för den kroatiska rättsordningen och landets seder och kultur. 262 Sökanden skulle visa skicklighet i det kroatiska språket och den latinska skriften samt visa upp bevis på att han eller hon var frisläppt från andra medborgarskap. 263 Med hänsyn till att Kroatien hade varit i krig med federationen Jugoslavien och Bosnien-Hercegovina, var det sistnämnda i princip omöjligt att uppfylla. 264 Dessa bestämmelser drabbade hårt de serber som efter självständigheten inte hade kroatiskt medborgarskap och som flytt landet under kriget och därefter velat återvända 265. Till en början tilläts de överhuvudtaget inte äntra landet utan dokumentation på kroatiskt medborgarskap. 266 Först 1998 röstade Sabor igenom Programmet för återvändande och vård av fördrivna personer, flyktingar och utflyttade personer. 267 Programmet fastställde att de som inte hade kroatisk dokumentation ändå fick möjligheten att återvända. 268 Medborgarskap gavs dock inte eftersom art. 8 lagen om kroatiskt medborgarskap fortfarande ställde krav på boende i landet under en period på fem år innan medborgarskapsansökan lämnats in. 269 De serber som var kroatiska medborgare, men som tidigare hade bott i området Krajina hade ett annat bekymmer. Med bakgrund i att detta territorium under en tidsperiod kontrollerades av de serbiska rebellerna, som då namngav området till Serbiska republiken Krajina, utfärdades de officiella dokumenten under tidsperioden av just den republiken. Dessa dokument vägrade Kroatien erkänna som bevisning på medborgarskap. 270 De serber som 259 Art. 8 st. 1 p. 5 lagen om kroatiskt medborgarskap (»Narodne novine«, nr. 53/91) 260 Ragazzi, Francesco och Štiks, Igor, 2009, s. 6 f. 261 Art. 8 st. 1 p. 3 lagen om kroatiskt medborgarskap (»Narodne novine«, nr. 53/91) 262 Art. 8 st. 1 p. 3 lagen om kroatiskt medborgarskap (»Narodne novine«, nr. 53/91) 263 Art. 8 st. 1 p. 2 & 4 lagen om kroatiskt medborgarskap (»Narodne novine«, nr. 53/91) 264 Ragazzi, Francesco och Štiks, Igor, 2009, s. 6 265 Se kap. 5.4 som vidare behandlar frågan om de återvändande serbiska flyktingarna. 266 HRW, 1996, kap. Bureaucratic Ethnic Cleansing: Croatian Government Infringements on the Rights of Krajina Serbs to Return to Their Homes 267 Se förtexten till programmet för återvändande (»Narodne novine«, nr. 92/98) 268 Avdelning 3 art. 13 programmet för återvändande (»Narodne novine«, nr. 92/98) 269 Payne (red.), 2003, s. 16 270 HRW, 1996, kap. Bureaucratic Ethnic Cleansing: Croatian Government Infringements on the Rights of Krajina Serbs to Return to Their Homes 44

försökte få ut nya giltiga dokument som bevisade deras medborgarskap motarbetades dessutom av de kroatiska myndigheterna som satte upp hinder under processens gång. 271 Konsekvenserna som följde av den kroatiska medborgarskapspolitiken var bland annat att många serber blev statslösa. 272 Dessutom hamnade människor utanför de rättigheter som följer med ett medborgarskap. Här kan nämnas rätten att rösta och rätten till sociala förmåner, såsom sjukvård, utbildning och pension. 273 Som en följd av Kroatiens arbete mot ett medlemskap i EU har medborgarskapspolitiken förbättrats och de serbiska flyktingarna kan enklare få ut bevis på kroatiskt medborgarskap. 274 Sedan den 22 september 2011 har Kroatien dessutom ratificerad båda konventionerna angående statslösa personer. 275 Att lagen om kroatiskt medborgarskap diskriminerar serber har påpekats av ERCI. 276 Den Europeiska konventionen om nationalitet som Kroatiens enbart har skrivit under och ännu inte ratificerat, stadgar att ingen diskriminering får förekomma i en stats interna lagstiftning om nationalitet på grund av kön, religion, ras, färg eller nationellt eller etniskt ursprung. 277 En implementering av bestämmelsen skulle ha medfört att lagen om medborgarskaps skrivs om, särskilt vad gäller de punkterna relaterade till icke jämlik behandling av icke-etniska kroater i fråga om boendekravet. 278 Från och med den 1 januari 2012 gäller nya bestämmelser i art. 8 och 16 lagen om medborgarskap. 279 Först och främst är kravet på boende i landet numera åtta år. 280 Den som ansöker om medborgarskap måste inte bara känna till det kroatiska språket och den latinska skriften, utan även den kroatiska kulturen och samhällsorganisationen. 281 Däremot omfattar art. 8 st. 1 p. 5 inte längre lydelsen om acceptans av den kroatiska kulturen. 282 Art. 16 lagen om kroatiskt medborgarskap stadgar numera att en av det kroatiska folket medlem, som inte 271 Ragazzi, Francesco och Štiks, Igor, 2009, s. 8 272 HRW, 1996, kap. Bureaucratic Ethnic Cleansing: Croatian Government Infringements on the Rights of Krajina Serbs to Return to Their Homes 273 U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2004, section 5 274 Ragazzi, Francesco och Štiks, Igor, 2009, s. 8 275 Se kap. 3.1 276 Se t.ex. ERCI, 2001, s. 7 277 Art. 5 p. 1 Europeiska konventionen om nationalitet 278 Ragazzi, Francesco och Štiks, Igor, 2009, s. 13 279 Se art. 2, 9 & 22 lagen om ändringar och tillägg i lagen om kroatiskt medborgarskap (»Narodne novine«, nr. 130/11) 280 Art. 8 st. 1 p. 3 lagen om kroatiskt medborgarskap 281 Art. 8 st. 1 p. 4 lagen om kroatiskt medborgarskap 282 Se art. 8 st. 1 p. 5 lagen om kroatiskt medborgarskap 45

har residens i Republiken Kroatien, kan få ett kroatiskt medborgarskap om han eller hon enbart uppfyller förutsättningarna i art. 8 st. 1 p. 5 lagen om kroatiskt medborgarskap. 283 I motiveringen till ändringarna i art. 8 lagen om kroatiskt medborgarskap, framförs att ett längre boende i landet är nödvändigt med tanke på att främlingars integrering i samhället avslutas i samband med erhållandet av medborgarskap. Samtidigt poängteras att höjningen av boendekravet från fem till åtta år är förenlig med intentionerna med moderna europeiska lagar om medborgarskap, såsom i Österrike och Italien där boendekravet sägs vara 10 år. 284 Syftet med ändringarna i art. 16 lagen om kroatiskt medborgarkap var att förenkla för de som tillhör det kroatiska folket att erhålla kroatiskt medborgarskap och samtidigt komma till bukt med några av artikelns luckor och brister. 285 6.4 Återvändande flyktingar I en rapport från 2002 framför CERD de bekymmer som vid den tidpunkten drabbade de flyktingar som försökt ta sig tillbaka till sina hem: the Committee is concerned that return is still hindered by legal and administrative impediments and hostile attitudes adopted by some central and local officials. In this regard, concern is further expressed about allegations of inconsistency and lack of transparency in the National Programme for Return. The Committee is particularly concerned about the insufficient efforts of the State party to prevent discrimination against minorities, especially Croatian Serbs, in addressing issues of restitution of property, tenancy and occupancy rights, reconstruction assistance, as well as the inter-related issues of residency and citizenship rights. 286 I Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter fastställs att konventionsstaterna erkänner rätten för envar att åtnjuta en lämplig bostad för sig och sin familj och att konventionsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att denna rätt förverkligas. 287 Vidare stadgar Erdutavtalet att alla personer som har flytt från de områden som omfattades av avtalet, fritt kan återvända till sina hem. 288 Alla har rätt till att få tillbaka 283 Art. 16 st. 1 lagen om kroatiskt medborgarskap 284 Förslag på ändring och tillägg i lagen om kroatiskt medborgarskap, 2011, p. V, motivering art. 2 285 Ibid., p. V, motivering art. 9 286 CERD, 2002, art. 13 287 Art. 11 Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 288 Erdutavtalet, p. 7 46

de fastigheter som olagligt tagits ifrån dem och rätt till ersättning i de fall då detta krav inte kan uppfyllas. 289 Som redan nämnts i kap. 5.3, hade Kroatien fyra år innan CERD:s uttalande antagit Programmet för återvändande och vård av fördrivna personer, flyktingar och utflyttade personer. Där stadgades bland annat att landet erkände rätten till återvändo för alla kroatiska medborgare och de som anses vara flyktingar enligt 1951 års Genèvekonvention. 290 Även de som saknade kroatisk dokumentation hade möjlighet att återvända. 291 Som CERD framhöll fanns det dock flera år senare fortfarande problem. Idag rapporterar EU om att situationen för de återvändande flyktingarna har blivit bättre, men att ytterligare ansträngningar krävs för att förbättra bostadssituationen. 292 Bakgrunden till denna problematik grundar sig i den bostadspolitik som följde efter serbernas massflykt från Kroatien. Innan det hade stora mängder kroater fördrivits från sina hem i Krajina, vilket orsakade en brist på bostäder för kroaterna. När sedan serberna flydde från samma område år 1995, löstes bostadsbristen genom att det stiftades flera lagar vilka gav de fördriva kroaterna möjligheten att ta över dessa bostäder. 293 Flyktingarnas bostadsförlust och det faktum att många hem skadades under kriget, har utgjort ett av de största hindren för de återvändande flyktingarna. 294 Den politik som fördes under den andra halvan av 1990-talet och som syftade till att hitta och renovera bostäder för de behövande, diskriminerade den serbiska minoriteten. Till en början gynnades främst etniska kroater av bostadsrenoveringarna och det skulle dröja till år 2003, när rekonstruktionen av hem tillhörande de etniska kroaterna i stort sett hade genomförts, tills serberna blev de huvudsakliga mottagarna av hjälpen. 295 På grund av internationellt tryck att lösa bostadsproblemen för de återvändande flyktingarna, vidtog Kroatien åtgärder efter år 2000 för att bistå med bostäder för tidigare bostadsinnehavare som önskat återvända. Där ska särskilt omnämnas Housing Care Programmes (HCP), vilka bestod av två program som den kroatiska regeringen införde. Den 289 Erdutavtalet, p. 8 290 Avdelning 1 art. 1 programmet för återvändande (»Narodne novine«, nr. 92/98) 291 Avdelning 3 art. 13 programmet för återvändande (»Narodne novine«, nr. 92/98) 292 Europeiska kommissionen, 2011, s. 52 293 Rolnik, 2010, s. 6 p. 18 & 19 294 Ibid., s. 10 p. 37 295 Ibid., s. 11 p. 39 47

första av dessa riktades till de som varit bostadsinnehavare i de krigsdrabbade områdena, också kända som områden av särskilt intresse för staten. Den andra är relaterad till de problem som tidigare bostadsinnehavare har utanför detta område av särskilt intresse. 296 År 2008 infördes lagen om områden av särskilt intresse för staten. 297 Den ska uppmuntra återvändandet till de krigsdrabbade områdena och av de kroatiska medborgare som har en profession som kan bistå till dessa områdens ekonomiska och sociala utveckling. 298 I september månad 2011 presenterade UNHCR nya siffror kring de återvändande flyktingarna. Fram t.o.m. den sista juni 2011 registrerades 132 872 återvändande serber, vilket motsvarar mer än hälften av de som flydde landet t.o.m. år 1995. Även om UNHCR:s bedömning av situationen för återvändo är god, är bostadsproblematiken fortfarande en utmaning. Under HCP har än så länge 14 353 familjer ansökt om hjälp, av vilka 8 595 har fått ett positivt utslag. 63% av de ansökande har varit serbiska fördrivna personer, flyktingar och återvändande och av dessa har 4 623 fått positiva utslag. Fortfarande väntar sammanlagt fler än 2 300 fall på att behandlas. 299 I mars 2011 säkerställde Kroatien de finansiella medel som krävs för att lösa och verkställa dessa under perioden 2011 till 2014. Det ska noteras att Kroatien än så länge har uppfyllt sina mål för år 2009 under HCP. 300 Programmet som avsåg de ej krigsdrabbade områdena stängdes dock för ansökan år 2005 och många serber har inte kunnat dra nytta av det. 301 Efter UNHCR:s arbete för en förändring av HCP beslutade den kroatiska regeringen att återigen öppna för ansökningar inom dessa områden mellan den 9 mars och 9 december 2011. 302 Drygt ett år innan det hade regeringen infört ett beslut som stadgade att tidigare bostadsinnehavare och boende genom HCP skulle kunna köpa loss statsägda lägenheter. 303 UNHCR uppmanar vidare Kroatien till att hitta en lösning för de bostadsinnehavare vilka inte faller in under HCP. 304 Sedan 1995 har Kroatien rekonstruerat 148 453 hem, av vilka 35% ägs av serbiska återvändande flyktingar. Sammanlagt förstördes 195 000 hem under kriget. 305 1 763 beslut om 296 Ibid., s. 11 p. 41 297 Se Narodne novine nr 86/08 och art. 35 lagen om områden av särskilt intresse för staten (»Narodne novine«, nr. 86/08) 298 Art. 7 lagen om områden av särskilt intresse för staten 299 UNHCR, 2011a, s. 1 f. 300 Europeiska kommissionen, 2011, s. 52 301 Rolnik, 2010, s. 12 p. 43 302 UNHCR, 2011a, s. 2 303 Rolnik, 2010, s. 12 p. 43 304 UNHCR, 2011a, s. 2 305 Rolnik, 2010, s. 11 p. 40 48

rekonstruktion väntar dock på att verkställas. Av de 19 280 hem som ockuperats, har i stort sett samtliga återlämnats. 306 Ockupanterna har i huvudsak varit etniska kroater och de ursprungliga ägarna etniska serber. 307 Fortsatta ansträngningar krävs för att hjälpa de återvändande flyktingarna. 308 Förutom bostadsproblematiken är ett återstående bekymmer tillgång till arbete och representation inom statlig administration, polis och rättsväsende. 309 I vissa områden där återvändande flyktingarna är bosatta saknas fortfarande en grundläggande infrastruktur. Tillgången till el, vatten och vägunderhåll är otillräcklig i de byar dit minoriteter har återvänt. Även om regeringen under de senaste åren har visat en politisk vilja till att förbättra tillgången till el i serbiska bosättningar och framsteg uppnåtts, krävs fortfarande mer arbete för att bättra på vägförhållandena och tillgången till vatten. 310 Det ska nämnas att även etniska kroater som återvänt till de krigsdrabbade områdena, har ekonomiska bekymmer, på grund av den låga ekonomiska aktiviteten och den höga arbetslösheten. I dessa områden är avstånden till skolor och sjukvård ett annat bekymmer. 311 6.5 Rätten till arbete Den ekonomiska aktiviteten i de krigsdrabbade områdena i Kroatien har kraftigt minskat sedan kriget och det råder en ojämn regional utveckling. 312 Medlemmar av den serbiska nationella minoriteten, både de som återvänt och de som aldrig flytt, har svårt att få arbete, särskilt i dessa krigsdrabbade territorium. 313 Där är även de etniska kroaterna drabbade av hög arbetslöshet. 314 I många fall är offentlig anställning den enda inkomstkällan. 315 På lokal nivå i 306 UNHCR, 2011a, s. 3 307 Rolnik, 2010, s. 12 p. 47 308 Europeiska kommissionen, 2011, s. 52 309 UNHCR, 2011a, s. 3 310 Rolnik, 2010, s. 17 p. 69 311 Ibid, s. 17 p. 70 312 Ibid, s. 17 p. 67 313 Europeiska kommissionen, 2011, s. 12 314 Rolnik, 2010, s. 17 p. 70 315 Ibid, s. 17 p. 67 49

denna sektor diskrimineras dock den serbiska minoriteten. 316 Det rapporteras exempelvis om att serber inte kunnat få arbete där, även när inga kroater ansökt om platsen. 317 Enligt Branko Jurišić, kontorschefen för SNV i Zagreb, har situationen gått så långt att många serber försöker undvika att berätta om det faktum att de är serber när de söker anställning. Han framför vidare att bestämmelsen i KLNMR om minoriteternas proportionella representation i vissa delar av den offentliga sektorn på långa vägar inte är uppfylld. Ännu värre anser han är att antalet anställda serber i vissa statliga organ har minskat sedan 2008. I vissa städer och kommuner där den serbiska minoriteten utgör omkring en tredjedel av den totala befolkningen, är endast 3-5% av de anställda inom den offentliga sektor serber. 318 År 2011 rapporterade Europeiska kommissionen om att inga större förbättringar hade skett i överlag vad gäller antalet anställda nationella minoriteter i den offentliga sektorn, där minoriteterna är underrepresenterade. I maj 2011 antogs dock en plan under KLNMR för anställning av minoriteter mellan åren 2011 och 2014. 319 6.6 Språk och utbildning År 2000 hade två lagar antagits i syfte att aktivt implementera utbildningen på minoriteters språk. Dessa är lagen om användning av nationella minoriteters språk och skrift i Republiken Kroatien och lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift. 320 Lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift stadgar att de nationella minoriteterna har rätt till utbildning på sitt språk och sin skrift i skolan. 321 Skolor kan etableras i syfte att bedriva utbildning på den nationella minoritetens språk och skrift, även för ett mindre antal elever. 322 Kan en sådan skola inte etableras, ska utbildningen bedrivas i särskilda klassavdelningar eller utbildningsgrupper. 323 316 Europeiska kommissionen, 2011, s. 12 317 U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2011, section 5 318 Intervju 2011-11-04 319 Europeiska kommissionen, 2011, s. 51 320 Petričušić, 2004, s. 614 321 Art. 1 & 2 lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift 322 Art. 3 lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift 323 Art. 4 st. 1 lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift 50

Kroatien har i ett uttalande om implementering av den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk sagt att antagandet av dessa två lagar har medfört en ny rättslig ram för användandet av och utbildningen i de nationella minoriteternas språk i landet. Flera svårigheter inom dessa områden hade genom lagarnas införande försvunnit, däribland hinder i användandet av minoritetsspråk i organ tillhörande den offentliga administrationen och rättsväsendet. 324 År 2003 rapporterade MRG om oklarheter kring hur lagen om nationella minoriteters språk och skrift i Republiken Kroatien skulle tillämpas av de lokala myndigheterna gällande användandet av minoriteters språk. De menade att det inte framgick huruvida en minoritet måste utgöra en absolut eller relativ majoritet i städer och kommuner för att dessa ska tillämpa en jämlik officiell användning av minoritetens språk. 325 Bestämmelsen om jämlik officiell användning av minoritetsspråk stadgas i art. 4 lagen om användning av nationella minoriteters språk och skrift i Republiken Kroatien. 326 MRG hoppades på att de nya reglerna om minoritetsspråk i art. 12 KLNMR kunde lösa problemet. 327 Inom utbildning förekom också problem. Utbildning på serbiska bedrevs år 2003 i flertalet skolor i östra Slavonien. 328 Formellt sett utgjorde de dock inte skolor med utbildning på serbiska under lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift. Istället hade de i sina stadgar skrivit in de rättigheter som följer av denna lag. Detta godkändes av utbildningsministeriet, men är en konsekvens av återintegreringsprocessen och ministeriets goda vilja, snarare än någon permanent, juridiskt förankrad rätt. Skolorna har inte rätt att ha dessa stadgar under lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift och har ingen garanti för att dessa inte kan komma att ändras i framtiden. Av särskild betydelse här är valet av skolstyrelser. 329 När representanter för den serbiska minoriteten i september 2002 försökte officiellt registrera separata skolor som genomför utbildning på serbiska, möttes de av starka reaktioner från den kroatiska regeringen. Vice premiärminister Goran Granić meddelade att sådana krav skulle leda till en segregering av serbiska skolbarn. 330 MRG har framfört att hans uttalande står i motsats till bestämmelserna i lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och 324 Europarådet 2001, sid. 37 325 Payne (red.), 2003, s. 24 326 Art. 4 lagen om användning av nationella minoriteters språk och skrift i Republiken Kroatien 327 Payne (red.), 2003, s. 24 328 OSSE-uppdraget till Kroatien, 2002, s. 9 329 OSSE:s fältcentrum i Vukovar, 2003, s. 33 f. 330 OSSE-uppdraget till Kroatien, 2002, s. 9 51

skrift. 331 Möjligheten till separata skolor för de nationella minoriteterna har legat till grund för etableringen av sådana för den ungerska och den italienska nationella minoriteten. 332 OSSE har framfört att den serbiska minoriteten har samma rätt att etablera skolor med utbildning på sitt språk, precis som alla övriga minoriteter. Att förneka detta är diskriminering. 333 År 2006 meddelade dock Jorge Fuentes Vilallonga, chefen för OSSEuppdraget i Kroatien, i en intervju att en parallell utbildning kan skapa ett delat samhälle och att OSSE önskade skapa etniskt blandade klasser. 334 OSSE presenterade år 2002 andra problem kring den serbiska minoritetens utbildning: For the Serb community, the essential minority education issues include the employment of qualified Serb teachers, a national curriculum that includes the contributions of national minorities (including history, literature, geography, etc.), as well as additional programmes in their language and script. 335 Enligt EU:s framstegsrapport från 2011, krävs idag ytterligare arbete inom utbildningen om de mänskliga rättigheterna och en utvärdering av utbildning i försoningsansträngningar, vilket inkluderar läromedel och skildringen av minoriteter. 336 Enligt Branko Jurišić är ett annat problem att serbiska lärare diskrimineras och får lägre löner än sina kroatiska kollegor. Han menar även att den serbiska minoriteten har rätt att etablera separata skolor med utbildning på serbiska, men att några sådana ännu inte finns. Han anser det vara synd att OSSE är motståndare till separata skolor och att de anklagar SNV för att vilja skapa serbiska gettos. Angående officiell språkanvändning menar han att bestämmelsen om jämlik officiell språkanvändning i de lokala självstyrande enheterna enligt art. 12 KLNMR, inte är väl implementerad. Dessutom behöver den serbiska minoriteten bättre möjligheter till användning av serbiska i de statliga organen och rättsväsendet. 337 331 Payne (red.), 2003, s. 25 332 OSSE-uppdraget till Kroatien, 2002, s. 9 333 OSSE:s fältcentrum i Vukovar, 2003, s. 36 334 Lukić, 2006, s. 1 f. 335 OSSE-uppdraget till Kroatien, 2002, s. 9 336 Europeiska kommissionen, 2011, s. 52 337 Intervju 2011-11-04 52

6.7 Tanke- och religionsfrihet Alla i Kroatien har rättigheter och friheter, oavsett tro. 338 Vid undantagstillstånd av vissa bestämmelser i konstitutionen, får konsekvensen inte vara ojämlikhet på grund av tro. 339 Tro får inte heller ligga i grund för anstiftan eller uppmaning till intolerans eller hat. 340 Den kroatiska konstitutionen garanterar religionsfrihet och friheten att utöva sin religion eller annan trosuppfattning. 341 Alla religiösa samfund är lika inför lagen, de kan fritt bedriva religiös verksamhet och åtnjuter skydd och hjälp av staten. 342 Den serbiska minoriteten har trots dessa bestämmelser länge haft problem i utövandet av sin religion. Serbiska ortodoxa kyrkor har vandaliserats och verbala övergrepp har förekommit mot både befolkning och präster. 343 I en rapport år 2010 från USA:s byrå för demokrati, mänskliga rättigheter och arbete, framförs att NGO:s för mänskliga rättigheter och religiösa ledare har noterat att de generella religiösa relationerna idag är stabila. Där stadgas också att medlemmar av det serbisk-ortodoxa samhället tror att situationen håller på att försämras. 344 Från regeringshåll respekteras generellt utövandet av religionsfrihet. 345 År 2002 antogs lagen om de religiösa samfundens rättsliga ställning. 346 Denna garanterar exempelvis religiös utbildning i skolan. 347 Dessutom kan religiösa samfund själva etablera skolor. 348 Med tanke på att katolicismen är den största tron i Kroatien, infördes katolsk utbildning i förskolor över hela landet på grundval av den nya lagen, något som den ortodoxa kyrkan inte var nöjd med. 349 Lagens inträde innebar dock framsteg för den serbisk-ortodoxa kyrkans tillgång till olika institutioner genom möjligheten att ingå avtal om sådant med den kroatiska regeringen. Därigenom gavs exempelvis möjligheten att erbjuda religiösa tjänster inom militären. 350 Detta möjliggjordes genom art. 14-16 lagen om religiösa samfunds rättsliga ställning. 338 Art. 14 Republiken Kroatiens konstitution 339 Art. 17 Republiken Kroatiens konstitution 340 Art. 39 Republiken Kroatiens konstitution 341 Art. 40 Republiken Kroatiens konstitution 342 Art. 41 Republiken Kroatiens konstitution 343 U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2004, section 2c 344 U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2010, section III 345 Ibid., section II 346 Se Narodne novine nr. 83/02 och art. 32 lagen om religiösa samfunds rättsliga ställning 347 Art. 13 lagen om religiösa samfunds rättsliga ställning 348 Art. 11 lagen om religiösa samfunds rättsliga ställning 349 U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2004, section 2c 350 Europarådet, 2005, s. 23 53

Enligt USA:s byrå för demokrati, mänskliga rättigheter och arbete, menar serbisk-ortodoxa företrädare att ett annat bekymmer är att många skolbarn och deras föräldrar är ovilliga att identifiera sig som serbisk-ortodoxa för att undvika att bli utpekade. De noterar dock att antalet elever ökar i den serbisk-ortodoxa utbildningen i de områden där serberna utgör majoritet eller där utbildningen redan är väl etablerad. 351 I Kroatien är mer än 87% av befolkningen katoliker, 4,42% är ortodoxa och endast 0,91% anser sig vara serbisk-ortodoxa. 352 351 U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2010, section II 352 Croatian Bureau of Statistics, 2001b 54

7. Analys och tolkning av resultat Internationella aktörers länge bedrivna påtryckningar mot Kroatien angående skyddet av de nationella minoriteternas rättigheter har resulterat i ett starkt skydd av landets serbiska minoritet. Detta synd inte minst genom KLNMR, som inte bara är en lag med ett omfattande innehåll av rättigheter för de nationella minoriteterna, utan även en stark författning genom sin placering på konstitutionell nivå. Dess uppbyggnad, som grundar sig på internationella aktörers engagemang, har säkerställt att lagen implementerar viktiga bestämmelser om nationella minoriteters rättigheter som mynnar ut ur internationella dokument. 353 Såsom tidigare har nämnts, har av Kroatien signerade och ratificerade internationella dokument om nationella minoriteters rättigheter haft en roll i skapandet av skyddet för minoriteterna. 354 Dessutom har framförts att KLNMR fastställer sin samhörighet med flera internationella dokument rörande nationella minoriteters skydd och rättigheter, däribland Europakonventionen, den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och FN:s deklaration om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter. 355 Trots att situationen för den serbiska minoriteten och dess rättigheter fram till idag har förbättrats, kan det med hänsyn till de många problem som Kroatiens serbiska minoritet fortfarande har, inte påstås att deras situation är god. Fortfarande finns områden som kräver åtgärder och tveksamt är om landet överhuvudtaget hade uppnått de framsteg som åstadkommits under de senaste 20 åren om inte internationella aktörer hade satt landet under press. 356 Den grundläggande förutsättningen för KLNMR:s existens får dock inte glömmas bort. Denna återfinns i art. 15 Republiken Kroatiens konstitution och innefattar stadgan om organiska lagar och bestämmelsen att jämlikhet och skydd av de nationella minoriteternas rättigheter ska regleras genom konstitutionell lag. Konstitutionens föreskrifter om nationella minoriteters rättigheter skapar en fundamental ram med skydd för den serbiska minoriteten. När artiklar om skydd av de nationella minoriteternas 353 Angående KLNMR:s uppbyggnad, se kap. 3.3 354 Se Europarådet, 2011, p. 1 a) 355 Se art. 1 KLNMR 356 Angående den serbiska minoritetens problem, se kap. 5 55

rättigheter stadgas i konstitutionen, ges dessa rättigheter en större tyngd genom deras placering i landets högsta rättskälla. 7.1 Republiken Kroatiens konstitution Exakt vilka nationella minoriteters rättigheter som borde skyddas genom konstitutionen istället för KLNMR, är en diskussion utan lösning. Åtminstone bör konstitutionen innehålla grundläggande föreskrifter om fundamentala mänskliga rättigheter, vilka erbjuder ett skydd för de nationella minoriteternas rättigheter. Här anser jag att har Kroatien lyckats bra, exempelvis genom sina stadganden om att jämlikhet garanteras för medlemmar av alla nationella minoriteter, att var och en har rättigheter och friheter på en grund fri från diskriminering och att alla är lika inför lagen. 357 Att Kroatien därefter väljer att i sin konstitution föreskriva om mer specifika rättigheter som kan hänföras till de nationella minoriteterna, ser jag som ett positivt agerande då detta bidrar till att ytterligare stärka serbernas rättigheter. Särskilt med hänsyn till Kroatiens historia om terrorisering och etnisk rensning av serber, är det positivt att konstitutionen stadgar ett förbud mot uppmaning och uppmuntran till krig och våld, till hat som grundar sig på någons nationalitet, ras eller religion eller till någon annan form av intolerans. 358 Det som dock lyser med sin frånvaro är två vida, men ändå starka bestämmelser till förmån för de nationella minoriteterna och därmed även den serbiska minoriteten. Den första av dessa är stadgan om att lagar och andra föreskrifter inte får medföra att en nationell minoritet missgynnas på grund av dess egenskap som en nationell minoritet och att lagar och andra föreskrifter inte får medföra att medlemmar av en nationell minoritet missgynnas på grund av deras tillhörighet till en nationell minoritet. Den andra är bestämmelsen om att de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt språk, skrift eller kultur, ska främjas. Dessa regler borde finnas i konstitutionen för att utgöra en bred och stabil grund inom vilken all övrig lagstiftning måste hållas. Vikten av sådana bestämmelser i konstitutionen ligger i att denna lag ska innehålla statens ramar och principer. Bristen av viss reglering om nationella minoriteters rättigheter kan medföra inskränkningar i serbernas rättigheter och skyddet av 357 Angående stadgandena, se art. 14 & 15 KLNMR 358 Angående stadgandena, se art. 39 Republiken Kroatiens konstitution 56

detsamma. Detta oavsett om lagstiftaren ämnat lämna dessa stadganden utanför konstitutionen eller om denne inte noggrant har tänkt igenom eller väl författat konstitutionens innehåll. Här ska först kommenteras avsaknaden av en bestämmelse som stadgar att lagar och andra föreskrifter inte får medföra att en nationell minoritet missgynnas på grund av dess egenskap som en nationell minoritet och att lagar och andra föreskrifter inte får medföra att medlemmar av en nationell minoritet missgynnas på grund av tillhörighet till en nationell minoritet. Det inte det lagstadgade skyddet av rättigheter som denna bestämmelse ämnar värna om. Förslaget tar istället fasta på alla de lagar och föreskrifter som anses vara missgynnande, avsett om de är lagstadgade eller ej, om missgynnandet drabbar nationella minoriteter som grupp eller individuella som tillhör nationella minoriteter på grund av deras relation till en nationell minoritet. En sådan artikel befäster ytterligare skyddet av den serbiska minoriteten eftersom all lagstiftning som faller inom nämnda kategori förbjuds. Samtidigt slipper lagstiftaren en stor börda, eftersom eventuella handlingar, vilka negativt drabbar den serbiska minoriteten på grund av luckor i konstitutionen eller KLNMR, förhoppningsvis kan täckas upp av denna generella lags vida omfattning. Den andra avsaknaden av bestämmelse i den kroatiska konstitutionen borde försöka åtgärdas genom exempelvis en ändring i art. 15 st. 4 Republiken Kroatiens konstitution. Genom detta styckes nuvarande lydelse garanteras de nationella minoriteternas folk friheten att uttrycka sin nationella tillhörighet, friheten att använda sitt språk och sin skrift och kulturell autonomi. Däremot stadgas inte att de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt språk, skrift eller kultur, ska främjas. Förvisso garanterar art. 43 st. 1 Republiken Kroatiens konstitution allas rätt till föreningsfrihet i syfte att uppnå exempelvis vissa nationella eller kulturella mål, men inte heller denna föreskrift fastställer något ställningstagande om att Republiken Kroatien som stat ska främja målen. Betydelsen av en stadga som medför att utvecklingen av den serbiska minoritetens språk, skrift och kultur ska främjas, ligger i att en sådan bestämmelse lägger ett grundläggande ansvar på staten i arbetet för den serbiska minoritetens rättigheter. Främjandet borde inte heller enbart inriktas på områdena språk, skrift och kultur, utan borde utvidgas till att även omfatta religion, särskilt med hänsyn till att den ortodoxa trons sammanknytning med den serbiska minoriteten. 57

Även om KLNMR erbjuder utvecklingsfrämjande åtgärder inom flertalet områden för de nationella minoriteterna, 359 medför avsaknaden av nämnda bestämmelse i konstitutionen att en fundamental syn på staten som aktivt organ i utvecklingen av de nationella minoriteternas rättigheter utelämnas. Detta är beklagligt eftersom det vittnar om en brist på intresse för den serbiska minoriteten och de övriga nationella minoriteterna. Främjandet av utvecklingen av deras språk, skrift och kultur och religion ska inte bara utgöra en del av internationell lagstiftning, såsom art. 5 Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, utan även vara del i en progressiv politik som ämnar utveckla nämnda områden vid sidan av de rådande samhällsnormerna. Om den serbiska minoritetens och det övriga kroatiska folkets kultur inte utvecklas tillsammans och i samförstånd, kan integreringen av den serbiska minoriteten i Kroatien i längden försvåras genom ökande kulturella skillnader. Vidare borde den serbiska minoritetens historiska och långvariga band med Kroatien ses som att serbernas språk, skrift, kultur och religion är en del av det kroatiska kulturarvet. Att inte vilja främja utvecklingen av dessa, vittar enbart om en människosyn som fortfarande utgår från den etniska tillhörigheten. 7.2 Den konstitutionella lagen Med hänsyn till att KLNMR är en rättskälla med en så hög rättshierarkisk placering och med tanke på att den därför skapar viktiga ramar för skyddet av den serbiska minoritetens rättigheter, är det av yttersta vikt att detta ramverk innehåller noga genomtänkta och väl föreskrivna bestämmelser om minoriteters rättigheter. Även om KLNMR erbjuder ett starkt skydd för de nationella minoriteter, finns det anledning att med viss skepticism utvärdera några av lagens bestämmelser. 359 De i KLNMR stadgade artiklarna om utvecklingsfrämjande är inriktade på särskilt föreskrivna situationer och stadgar inte något ansvar på Kroatien som stat angående främjandet av nationella minoriteters språk och skrift, kultur och religion. Dessutom omfattas enbart de kulturella aspekterna av främjandet, utom i ett fall där även religion inräknas. Se art. 6, 15 & 18 KLNMR 58

7.2.1 Nationella minoriteter enligt den konstitutionella lagens mening Av art. 5 KLNMR framgår att en nationell minoritet, enligt den lagens mening, är en grupp kroatiska medborgare med etniska, språkliga, kulturella och/eller religiösa grunddrag, vilka skiljer sig gentemot övriga medborgares kännetecken. För att vara en nationell minoritet ska de även vilja behålla dessa utmärkande drag. Med bakgrund av att kap. 1 st. 3 Republiken Kroatiens konstitution redan stadgar att serberna utgör en nationell minoritet, tycks det som att minoritetsdefinitionen i KLNMR inte bara är överflödig utan även potentiellt komplikationskapande. Problemet bygger på det faktum att KLNMR överhuvudtaget innehåller en definition av vad som är en nationell minoritet. Genom att konstitutionen, som den högsta nationella rättskällan, redan har fastställt att serberna utgör en nationell minoritet, kan art. 5 KLNMR bidra till skapandet av en situation som inte är konstitutionsenlig, eftersom artikeln bjuder in till subjektiva värderingar. Oavsett var bestämmelserna om KLNMR ska tillämpas, kan en tolkning av lagens art. 5 innebära att den serbiska minoriteten inte definieras som en nationell minoritet i enskilda fall och därmed inte heller erhåller det skydd av rättigheter som garanteras genom lagen. Med hänsyn till Kroatiens historia angående intolerans mot landets serbiska befolkning och att ytterligare ansträngningar behövs för att förbättra toleransen, torde en sådan situation inte vara omöjlig. Här kan självfallet argumenteras för att Kroatiens konstitution redan har en klar stadga om att serberna utgör en nationell minoritet, men det finns ett fel i det argumentet. För det första fastställer art. 5 KLNMR, i sin mening, vad som är en nationell minoritet. Det exakta uttrycket lyder: En nationell minoritet, i denna konstitutionella lags mening, är 360 Uppenbart är att en diskussion borde föras kring vad som exakt menas med ett sådant stadgande. Uttrycket i denna konstitutionella lags mening skulle kunna tolkas som att det är KLNMR:s definition av en nationell minoritet som ska användas i tillämpningen av KLNMR. Därmed skulle konstitutionens bestämmelse om att serberna är en nationell minoritet kunna undgås. Självfallet är det inte tillåtet att kringgå bestämmelserna i konstitutionen, men det 360 Art. 5 KLNMR. Författarens översättning. Citatet lyder i original på kroatiska: Nacionalna manjina, u smislu ovoga Ustavnog zakona, je 59

vore naivt att tro att så ändå inte kan ske. Den kroatiska konstitutionsdomstolen hade inte fyllt något syfte om det inte var möjligt att bryta mot konstitutionen. Två lösningar kan föreslås för att lösa problemet med art. 5 KLNMR. För det första kan artikelns lydelse ändras och göras tydlig. Detta kan antigen ske genom att de erkända nationella minoriteterna i Kroatien listas i artikeln, såsom det är gjort i konstitutionen, eller att artikeln hänvisar till konstitutionens bestämmelse om erkända nationella minoriteter. Den andra lösningen är att konstitutionsdomstolen utreder och beslutar om art. 5 KLNMR är förenlig med konstitutionen. Så länge oklarheter finns i lagen, kommer det finnas möjligheter till negativa tolkningar och missgynnande beslut för den serbiska minoriteten. 7.2.2 Finansiering av viss verksamhet Otydligeter finns kring två av den konstitutionella lagens bestämmelser om finansiering av viss verksamhet. Dessa är art. 15 och 18 KLNMR och i dem stadgas att den verksamhet som bedrivs enligt artiklarnas föreskrifter, efter förmåga ska finansieras statligt, regionalt eller lokalt. Att sådan finansiering ska ske efter förmåga öppnar upp för ansvariga organs egna tolkningar, vilket kan skapa en ojämlik fördelning av finansiering beroende på vilket organ som beslutar om finansieringen. Dessutom finns ständigt risken att finansiering överhuvudtaget inte erbjuds. Här ska framläggas att det är viktiga områden som omfattas av dessa två artiklars innehåll. Art. 15 KLNMR stadgar att nationella minoriteter får etablera exempelvis föreningar för att bedriva informationsverksamhet i syfte att bevara, utveckla och främja sin nationella och kulturella identitet. Enligt art. 18 KLNMR har radio- och TV-stationer bland annat i uppgift att främja förståelsen av de nationella minoriteterna och sända program vars syfte är upplysningen om dessa. All denna verksamhet är inte minst viktig i främjandet av förståelsen och toleransen av den serbiska minoriteten, vilket i längden innebär en bättre situation för minoriteten. En högre tolerans påverkar samhällets attityd till serberna på samtliga plan, såsom i det vardagliga mötet och i den lagstiftande, dömande och implementerande verksamheten. 60

Viss förståelse för den kroatiska lagstiftaren måste dock medges. De verksamheter som beskrivs i artiklarna är tämligen omfattande och kan innebära att stora summor pengar behöver avsättas ur statlig, regional eller lokal kassa. Samtidigt måste framhållas att verksamheterna enligt art. 15 & 18 KLNMR kan bidra till en stor samhällsnytta i form av en högre tolerans mot den serbiska minoriteten. Dessutom sänder lagstiftaren signaler som tyder på att denne inte finner sådan verksamhet som viktig genom att arbetet inte prioriteras i budgeten på varken statlig, regional eller lokal nivå. De öppna ordalydelserna om finansiering borde därför omformuleras för att åtminstone lämna vissa garantier till de som bedriver verksamhet enligt dessa art. 15 & 18 KLNMR. Förslagsvis kan detta göras genom att en viss summa avsätts varje år i statlig, regional och lokal budget för de som bedriver en i artiklarna stadgad aktivitet. På så vis garanteras verksamhetsutövarna en fast budget att bedriva sin verksamhet inom och även om denna inte räcker för att finansiera all aktivitet, kan den avsatta budgeten åtminstone täcka delar av de kostnader som finns. Vad gäller radio- och TV-sändningarna är det ännu märkligare att inga medel garanteras för finansiering med tanke på att lagstiftaren har stadgat att dessa har i uppgift att bedriva den verksamhet som föreskrivs i art. 18 KLNMR. Således är det inte ett val som radio- och TVkanalerna har göra, utan en skyldighet. 7.2.3 Den serbiska minoriteten i Sabor Det är otvivelaktigt att några av de förändringar som skedde sommaren 2010 stärkte den serbiska minoritetens rätt till representation i Sabor. Konstitutionsdomstolens upphävande av dessa förändringar innebar att domstolen fick utstå kritik genom vilken det bland annat menades att dess beslut var politiskt. 361 Dessutom anklagades domstolen för att agera som lagstiftare och utanför den bestämmelse som fastställer att lagar som styr val till parlamentsval ska antas senast ett år före valet. 362 Den fråga som därmed måste diskuteras är huruvida konstitutionsdomstolens beslut att upphäva lagändringarna innebar ett på något sätt politiskt eller inte lagenligt förfarande. 361 Angående påståendet att domstolens beslut var politiskt, se Intervju 2011-11-04 362 Se Ban et al., 2011, s. 1 f. 61

Art. 5 konstitutionella lagen för genomförande av Republiken Kroatiens konstitution är den bestämmelse genom vilken det stadgas att lagar som styr val av företrädare i Sabor senast ska antas ett år före sådant val. Redan här erbjuds uttrycklig härledning om lagens tillämpningsområde och dess namn visar tydligt att lagens ändamål är genomförandet av konstitutionen. Genom att domstolens upphävande avsåg bestämmelser i KLNMR, var domstolens bedömning korrekt och den har därför inte handlat i motsats till lagen om genomförande av konstitutionen. Beträffande konstitutionsdomstolens motivering till upphävandet av de nya bestämmelserna, ska det däremot framföras att denna inte är lika tydlig. Trots domstolens motiveringar med hänvisning till att makten härrör från folket, det demokratiska systemet och den allmänna och lika rösträtten, fastställer art. 15 st. 3 Republiken Kroatiens konstitution att det genom lag, vid sidan av den allmänna rösträtten, kan säkerställas särskild rätt för nationella minoriteter att rösta fram sina företrädare i Sabor. Denna bestämmelse möjliggör positiv diskriminering, något som tidigare har konstaterats av konstitutionsdomstolen genom mål U-I-732/1998 av den 12 april 2001. Härmed väcks frågan kring varför domstolen inte godkänner denna positiva diskriminering av den serbiska minoriteten. Det som verkar närmast för handen är att domstolens tolkning av konstitutionens art. 15 st. 3 innebär att bestämmelsen inte utgör ett undantag från tillämpningen av konstitutionens övriga stadgor. Om domstolens beslut förstås rätt, betyder detta att den positiva diskrimineringen får appliceras så länge den hålls inom konstitutionens ramar. Därmed placeras också bestämmelsen om allmän och lika rösträtt över regeln om positiv diskriminering. Att här mena att domstolen skulle ha påverkats av politiska värderingar i sitt beslut eller under sin övriga behandling av målet är inte ett enkelt påstående att bevisa. Det som kan tyckas vara märkligt är dock att domstolen gynnar den allmänna och lika rösträtten före regeln om positiv diskriminering, trots att den positiva diskrimineringen enligt konstitutionens art. 15 st. 3 kan tolkas som en specialregel. Några klara tecken på att konstitutionsdomstolens politiska värderingar ska ha påverkat målets utgång har dock inte kunnat observeras i domskälen eller i domstolens handläggning. Däremot ska det inte förnekas att politiska grunder kan ha påverkat domstolens arbete. Med hänsyn till att de kroatiska domstolarna har avvisat serber och personer som inte stött HDZ 62

från anställning där och att plats istället har getts till oerfarna, men politiskt godtagbara domare, 363 är det inte en långsökt analys att påstå att domstolarna har varit politiserade, särskilt vad gäller i mål där personer tillhörande den serbiska minoriteten har varit inblandade. Dessutom har det tidigare i uppsatsen framförts att diskriminering mot serber har förekommit i domstolarna. 364 Idag genomför Kroatien åtgärder för att stärka rättsväsendets oberoende, ansvarsskyldighet, opartiskhet och professionalism, 365 men så länge det finns ett behov av sådan verksamhet, är det uppenbart att domstolarnas objektivitet inte kan garanteras. 7.2.4 Konstitutionsdomstolen om SNV som samordnande organ Konstitutionsdomstolens beslut att upphäva införandet av art. 33 st. 8 KLNMR, genom vilket SNV:s agerande som en samordning för den serbiska nationella minoritetens råd skulle lagstadgas, måste ses som en korrekt handling från domstolens sida. En sådan bestämmelse är i direkt motsats till principen om föreningsfrihet eftersom staten blandar sig i den serbiska minoritetens deltagande i organisationer. Dessutom måste jag instämma med domstolens anförda om att det inte föreligger någon anledning till varför den serbiska nationella minoriteten skulle behöva undantas från den allmänna bestämmelsen om samordning i art. 33 st. 4 KLNMR, som gäller för alla övriga nationella minoriteter och istället ha rätt till ett separat stycke som stiftar om SNV som samordningen av råden för den serbiska nationella minoriteten. Den motivering som skulle kunna finnas för SNV att vilja ha ett eget stycke som fastställer dess status som samordningsorganet för den serbiska minoriteten i Kroatien, är en önskan av samordningen att flytta fram sin position som ett organ för den serbiska minoritetens rättigheter. Den nya bestämmelsen medförde dock ingen behörighet för SNV att i större utsträckning kunna påverka denna minoritets rättigheter. Inte heller kan jag se hur styckets införande skulle kunnat ge SNV bättre möjligheter att arbeta för den serbiska minoritetens situation. SNV har samma ansvar oavsett om det grundar sig på art. 33 st. 4 KLNMR eller den nya art. 33 st. 8 KLNMR. Ifall SNV:s behörigheter hade utökats och förbättrat dess rätt att agera inom vissa nya områden, genom vilka den serbiska minoritetens rättigheter kan 363 Angående anställning vid domstolarna, se Payne (red.), 2003, s. 16 364 Se Gluščević, S. och Milanović, S., 2005, s. 2 365 Europeiska kommissionen, 2011, s. 45 f. 63

påverkas, hade det införda stycket haft en viktig motiveringsgrund, trots att domstolens beslut ändock hade varit korrekt med hänvisning till principen om föreningsfrihet. 7.3 Vägar för implementering 7.3.1 Implementeringsorganens roll Uppbyggnaden med flera organ, vilka var för sig har en egen uppgift i implementeringen av den serbiska minoritetens rättigheter, för med sig viktiga fördelar. Flera organs inblandning kan skapa en bredare analys av minoritetens situation. Möjligheten till flera synvinklar kan bidra till nya aspekter och idéer på implementeringen av rättigheterna. Detta är ingen märklighet med tanke på att fler tankar kan samlas och utvärderas. En viktig förutsättning för maximeringen av dessa möjligheter är dock att organen har ett väl utvecklat samarbete i form av utbyte av information, åsikter och förslag. Så länge de olika organen inte har ett sådant utbyte, begränsas idéerna till det som förekommer inom enskilda organs väggar och mera omfattande analyser förhindras. Att inhämta information, åsikter och förslag är inte minst viktigt för de arbetsorgan med behörighet inom lagstiftningsprocessen, på grund av deras kompetens att implementera den serbiska minoritetens rättigheter genom bestämmelser på lagnivå. I denna kategori faller Utskottet för mänskliga rättigheter och nationella minoriteters rättigheter. Dess möjlighet att inte bara granska lagförslag, utan även analysera, åsikter, kommentarer och förslag från andra arbetsorgan som har granskat lagförslag, torde bidra till bättre utvärderingar av lagutkast med anledning av den mängd resurser som erbjuds i form av tankar och idéer. 366 Utskottets behörighet skulle dock behöva utvidgas till att inbegripa ett mera omfattande samarbete med råden och representanterna för den serbiska minoriteten. Med hänsyn till att dessa är inriktade på enbart denna minoritet och därmed med stor sannolikhet har en mycket god förståelse för detta folks situation och bekymmer, skulle en mera ingående samverkan med råden och representanterna kunna leda till bättre implementering genom lag på grund av den ökade insikten i den serbiska minoritetens behov. 366 Angående behörigheten i lagstiftningsprocessen, se Hrvatski sabor, 2012a 64

Förslagsvis skulle det kunna stadgas att utskottet, då det granskar lagförslag eller andra arbetsorgans åsikter och kommentarer, vilka hänför sig till landets serbiska minoritet, måste fråga råden och representanterna för den serbiska minoriteten ifall de önskar lämna in ett gemensamt uttalande med tankar och idéer kring lagförslaget. Ifall en rikstäckande samordning finns, såsom i fallet med SNV för serberna, kan det organet vara ansvarigt för nämnda uppgift. Grunden till att samordningarna kan utföra dessa uppgifter ligger i det faktum att de har skapats i syfte att harmonisera och främja rådens gemensamma intressen. 367 I överlag borde rådens och representanternas behörighet utvidgas. Det är inte skäligt att begränsa deras rätt att förfråga tillsyn över tillämpningen av KLNMR enbart till de självstyrande enheterna. Inte heller kan det anses vara rimligt att begränsningen till de självstyrande enheterna också föreligger i fråga om rådens och representanternas möjligheter att lägga fram förslag angående åtgärder om förbättring av en nationell minoritets situation. 368 Med hänsyn till att råden och representanterna för den serbiska minoriteten är grundade med syftet att bevara och skydda specifikt landets serbiska minoritet, torde, som ovan framfört, kompetensen och vetskapen om vad detta folk behöver vara hög i dessa organ. Således är begränsningen till påverkan enbart i de självstyrande enheterna en omotiverad inskränkning av de positiva resultat som skulle kunna uppnås genom ett utökat ansvar för råden och representanterna för den serbiska minoriteten. Dessa organ borde åtminstone dela kompetens med Kommittén för de nationella minoriteterna vad angår möjligheten att förfråga av den kroatiska regeringen att genomföra tillsyn över de statliga förvaltningsorganens tillämpning av KLNMR och särskild lag som reglerar nationella minoriteter rättigheter och friheter. Kompetens borde också delas angående rätten att för Sabor och Kroatiens regering föreslå diskussioner kring frågor viktiga för genomförandet av de nationella minoriteternas rättigheter. 369 Nackdelen med en sådan möjlighet för råden och representanterna är risken för onödig belastning på regeringen. De erkända nationella minoriteterna i Kroatien är trots allt 22 till antalet. 370 Dessutom kan deras råd och representanter finnas etablerade lokalt och regionalt över hela landet. Som tidigare nämnts finns den serbiska minoritetens råd etablerade i Kroatiens samtliga 20 regioner. 371 Problemet kan dock lösas genom en liknande modell som i 367 Angående samordningars syfte, se art. 33 st. 1 & 4 KLNMR 368 Angående rådens och representanternas behörighet, se art. 31 & 38 KLNMR 369 Angående behörigheten för Kommittén för de nationella minoriteterna, se art. 35 & 38 KLNMR 370 Se kap. 1 st. 2 Republiken Kroatiens konstitution 371 Se SNV, 2012b 65

fallet hos samverkan med Utskottet för mänskliga rättigheter och nationella minoriteters rättigheter. Detta genom att råden och representanterna inte enskilt, utan enbart gemensamt, kan begära den kroatiska regeringens tillsyn och att det samordnande organet ansvarar för uppgiften i de fall en sådan samordning finns. Som en avslutande kommentar på den serbiska minoritetens råds och representanters behörigheter i samband med implementeringen av den serbiska minoritetens rättigheter i KLNMR och särskild lag om nationella minoriteters rättigheter och friheter, ska här framföras att en utredning om dessa organs implementeringsroll borde tillsättas. Den kunskap som de kan tänkas besitta, skulle kunna vara en viktig källa till tankar och idéer i arbetet med implementeringen av serbernas rättigheter. Utredningen borde fästa vikt på att utforska hur råden och representanterna på ett mera aktivt sätt kan engageras i implementeringsarbetet och vilka fördelar en sådan involvering skulle kunna medföra. Ytterligare en utredning borde göras om hur utbytet mellan samtliga organ med ansvar för implementeringen kan utvecklas. I början av kapitlet nämndes att flera organs inblandning i implementeringen av den serbiska minoritetens rättigheter kan skapa en bredare analys av minoritetens situation och att möjligheten till flera synvinklar kan bidra till nya aspekter och idéer på implementeringen av rättigheterna. Dock nämndes även att en viktig förutsättning för maximeringen av dessa möjligheter var att organen hade ett samarbete i form av utbyte av information, åsikter och förslag. De organ som omnämns med ansvar för implementeringen av konstitutionen, KLNMR och annan lag som reglerar nationella minoriteters rättigheter och friheter, har goda möjligheter till inhämtning och utvärdering av utomstående information. Dock tycks det som att en avsaknad finns av bestämmelser som skapar goda möjligheter till insyn i varandras arbete. Vad angår Kontoret för de nationella minoriteterna ska här framföras en viktig komponent i dess behörighet. Denna är Europarådet och kontorets ansvar för att samarbeta med detta organ utgör en viktig beståndsdel som möjliggör uppfyllandet av internationella standard. 372 Inte bara att Europarådet har haft en stark påverkan på det kroatiska skyddet av den serbiska minoritetens rättigheter, det torde på grund av sin långa period av främjande av serbernas rättigheter i landet ha en bra insyn i det kroatiska systemet för skydd den serbiska minoritetens rättigheter. 372 Angående ansvaret att samarbeta med Europarådet, se art. 2 förordningen om Kontoret för de nationella minoriteterna 66

7.3.2 Rättsväsendet Med tanke på den politiska prägel som domstolarna haft under så många år, är det föga förvånande att Peter Semneby, den dåvarande chefen för OSSE:s uppdrag i Kroatien, år 2005 meddelade att diskriminering av serber förekom i vissa domstolar. 373 De åtgärder som Kroatien nu vidtar för att stärka rättsväsendets oberoende, ansvarsskyldighet, opartiskhet och professionalism, 374 är åtgärder som har ett stort inflytande på uppfyllandet av serbernas rättigheter. Även en väl utarbetat minoritetslagstiftning tappar sin slagkraft när rättssäkerheten urholkas och tillämningen av lagen inte längre är förutsägbar. Samtidigt torde det inte vara någon tveksamhet till att de eftersläpande målen som väntar på behandling hämmar domstolarnas effektiva arbete. Detta försvårar i sin tur uppfyllandet av serbernas rättigheter genom långa väntetider i domstolarna. Förhoppningsvis kommer de pågående domstolsreformerna inom en snar framtid kraftigt reducera mängden eftersläpande mål. Även problemen med verkställigheten av domstolsbeslut behöver lösas, vilket den Europeiska kommissionen redan har framfört hämmar rättssystemets effektiva arbete. 375 Viktigt är att Kroatien fortsätter samarbeta med EU angående reformerna i landets domstolsväsende. Detta inte bara på grund av att omstruktureringarna är en del av Kroatiens arbete mot ett medlemskap i EU, 376 utan även eftersom unionen tidigare har varit inblandad i stärkandet av de nationella minoriteternas rättigheter i landet. 377 I och med det arbetet borde EU ha erhållit en god förståelse för det kroatiska domstolsväsendets uppbyggnad, brister och reformbehov. Slutligen ska sägas att det är positivt att Kroatien vidtar åtgärder för att öka medvetenheten av diskrimineringslagen och lagstiftningen kring hatbrott, både hos allmänheten och hos de organ vars uppgift är att upprätthålla lag och ordning. Lika viktigt är att landets poliser utbildas till att få en bättre bild av minoriteter. 378 Polisen har som organ en viktig uppgift i implementeringen av den serbiska minoritetens rättigheter eftersom dess syfte är att se till att lagar efterföljs. Okunskap hos polisen kan medföra att deras möte med den serbiska 373 Angående diskriminering av serber i domstolarna, se Gluščević, S. och Milanović, S., 2005, s. 2 374 Angående åtgärderna, se Europeiska kommissionen, 2011, s. 45 f. 375 Angående Europeiska kommissionens påstående, se Europeiska kommissionen, 2011, s. 46 376 Angående Kroatiens arbete mot ett medlemskap i EU, se Europeiska kommissionen, 2011, s. 3 ff. 377 Angående EU:s inblandning i stärkandet av de nationella minoriteternas rättigheter i Kroatien, se. t.ex. EU/Croatia Consultative Task Force, 2000, s. 1 378 Angående medvetenhetsfrämjandet och utbildning av polisen, se Europeiska kommissionen, 2011, s. 51 67

minoriteten inte hanteras efter rådande lagstiftning, vilket i sin tur kan innebära en inskränkning av de rättigheter som tillfaller denna minoritet. Lika viktigt är det att främja toleransen för nationella minoriteter. Även om polisen är bekant med tillämplig lagstiftning, kan intoleransen mot den serbiska minoriteten medföra att lagen inte tillämpas på ett tillfredsställande vis. 7.4 Implementeringen och den verkliga situationen för den serbiska minoriteten 7.4.1 Problemområden Kroatien har infört flertalet lagar och bestämmelser, vilka implementerar de grundläggande stadgorna i konstitutionen och KLNMR. 379 Att hatbrott finns i landets strafflag är en viktig åtgärd i markeringen av att intolerans inte accepteras. 380 Även diskrimineringslagen utgör en betydande insats i detta arbete. I överlag åtnjuter den serbiska minoriteten ett starkt skydd i strafflagen, 381 men för att detta skydd effektivt ska kunna tillämpas, krävs det att rättsväsendets utveckling fortskrider. Detta innefattar inte bara utbildning i relevant lagstiftning, utan även toleransfrämjande åtgärder vad gäller den serbiska minoriteten. Rättssäkerheten och opartiskheten i domstolarna måste kunna tillförsäkras. Som tidigare nämnts är det inte uppenbart att domstolarnas opartiskhet kan garanteras och en brist på rättssäkerhet försvagar tillämpningen av även den bäst utarbetade lagstiftningen. 382 Vad angår medborgarskapsproblemet har goda framsteg uppnåtts. 2012-års ändringar i lagen om kroatiskt medborgarskap utgör dock ett klart steg tillbaka vad gäller skapandet av en ickediskriminerande medborgarskapslag. Höjningen av boendekravet från fem till åtta år hade inte varit ett bekymmer ifall bestämmelsen tillämpades på alla som ansöker om kroatiskt medborgarskap. Så är dock inte fallet, utan olika regler appliceras beroende på sökandens etniska tillhörighet. 383 Detta är inte förenligt med art. 5 p. 1 Europeiska konventionen om 379 Se t.ex. lagen om användning av nationella minoriteters språk och skrift i Republiken Kroatien och lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift. 380 Om hatbrott stadgas i art. 89 st. 36 och art. 91 st. 1 p. 6 strafflagen 381 Angående strafflagens bestämmelser, se kap. 5.2 382 Angående diskussion kring domstolarnas opartiskhet, se kap. 6.2.3 383 Angående medborgarskapsproblemet, se kap. 5.3 68

nationalitet, i vilken det stadgas att diskriminering inte får förekomma i en stats interna lagstiftning om nationalitet på grund av exempelvis nationellt eller etniskt ursprung. Kroatien har dock inte visat något intresse av att ta bort de diskriminerande bestämmelserna i lagen om kroatiskt medborgarskap. Såsom inrikesministeriet framförde i sitt utlåtande om ändringarna i denna lag, ämnade lagändringarna bland annat förenkla för de som tillhör det kroatiska folket att erhålla kroatiskt medborgarskap. Även den kroatiska regeringen instämde i detta yttrande. 384 Att någon ratificering och implementering av den Europeiska konventionen om nationalitet kan komma att ske är tveksamt, åtminstone inte inom den närmaste framtiden. Synen på behovet av en uppdelning av människor i etniska grupper tycks vara en fast förankrad ståndpunkt i Kroatien. Så länge ett sådant betraktelsesätt präglar den kroatiska politiken om nationella minoriteter, kommer det finnas en grogrund för diskriminering av landets serbiska befolkning. En konsekvens av den förda medborgarskapspolitiken är att människor som bott i Kroatien under hela sitt liv, men flytt landet under 1990-talets krig, inte har rätt till kroatiskt medborgarskap om de på dagen av landets självständighet inte var innehavare av medborgarskap i forna Republiken Kroatien eller är etniska kroater. 385 Serberna utgjorde en stor grupp av de människor som flydde ut ur landet. 386 Idag ställs det orimliga kravet på boende i Kroatien under en period om åtta år, innan ansökan om medborgarskap kan lämnas in. 387 Denna politik tycks ha mer gemensamt med den etniska rensningen än respekten för de mänskliga rättigheterna. Beträffande de återvändande serberna har Kroatien ändå uppnått goda framsteg inom några andra områden, främst beträffande bostadsproblematiken. Erdutavtalets bestämmelse om att alla har rätt att få tillbaka de fastigheter som olagligt tagits ifrån dem, 388 har i stort sett uppfyllts. 389 Kroatien måste vidare garantera goda förutsättningar för återvändo för de serber som önskar göra detta och på så vis uppfylla Erdutavtalets krav på flyktingars rätt att återvända. 390 I detta ingår särskilt förutsättningarna för erhållande av bostäder, men också 384 Angående syftet med lagen, se Förslag på ändring och tillägg i lagen om kroatiskt medborgarskap, 2011, p. V, motivering art. 9 385 Se kap. 5.3 386 Se Payne (red.), 2003, s. 10 387 Angående boendekravet, se art. 8 st. 1 p. 3 lagen om kroatiskt medborgarskap 388 Se Erdutavtalet p. 8 389 Se UNHCR, 2011a, s. 3 390 Angående Erdutavtalets krav, se Erdutavtalet p. 7 69

arbetsmarknadsåtgärder och tillgången till el, vatten och infrastruktur i de bosättningar där de serbiska minoriteterna har bosatt sig. 391 Kroatiens önskan att serberna ska återvända till landet kan dock ifrågasättas. Redan år 2003 var de etniska kroaternas bostadsrenoveringar i stort sett genomförda, 392 men år 2012 kan uppenbarligen de grundläggande förutsättningarna för ett tillfredsställande boende ännu inte garanteras för den serbiska minoriteten. Bristen på arbete, el, vatten och en fullgod infrastruktur visar tydligt på den diskriminering som finns mot den serbiska minoriteten och är en sorglig reflektion av Kroatiens negativa värdering av detta folk. Viss förståelse måste däremot medges för svårigheterna att skapa en bra ekonomisk aktivitet och arbetstillfällen i de krigsdrabbade områden dit serber har återvänt. Återuppbyggnaden av sådana områden tar tid och rapporter tyder på att även etniska kroater drabbas av den höga arbetslösheten. Diskrimineringen i det offentliga arbetslivet i dessa krigsdrabbade regioner måste däremot motarbetas. Tidigare har framförts att serberna är generellt underrepresenterade inom arbetslivet, även inom de sektorer som omfattas av proportionell representation enligt KLNMR. 393 Den plan som Kroatien antog i maj 2011 om anställning av minoriteter mellan åren 2011 och 2014 kan förhoppningsvis öka andelen anställda serber inom arbetslivet. 394 Art. 6 p. 1 Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter stadgar tydligt att konventionsstaterna erkänner rätten för var och en att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt val eller antaget arbete, och åtar sig att vidta lämpliga åtgärder för att denna rätt ska tryggas. För att uppfylla detta åtagande bör Kroatien genomföra en utredning kring tillämpningen av art. 22 KLNMR om anställning inom vissa delar av den offentliga sektorn. Rätten till arbete kan uppenbarligen inte garanteras trots denna bestämmelse. En utvärdering borde inrikta sig på att undersöka implementeringsmöjligheterna av denna artikel eller ifall det kan finnas behov av en starkare bestämmelse. Utbildning på minoritetsspråk är ytterligare ett område där diskriminering förekommer. Den serbiska minoriteten tillåts inte registrera skolor som genomför utbildning på serbiska, fastän 391 Angående angivna problem, se kap. 5.4 392 Rolnik, 2010, s. 11 p. 39 393 Se Intervju 2011-11-04 394 Angående planen, se Europeiska kommissionen, 2011, s. 51 70

sådana finns för både den ungerska och den italienska minoriteten. 395 Här måste dock instämmas med OSSE och påstående att parallella utbildningar kan skapa ett delat samhälle. 396 Den segregering som främjas genom etableringen av skolor som inriktar sig mot särskilda etniska grupper, gynnar inte målet att öka toleransen mot den serbiska minoriteten. Skolbarn behöver utvecklas tillsammans om en ömsesidig förståelse över de etniska gränserna ska formas. Så länge en uppdelning av människor sker på grundval av deras etniska tillhörighet, kommer det finnas en grogrund för intolerans. Konsekvenserna av detta är den situation med diskriminering och inskränkningar av den serbiska minoritetens rättigheter som idag råder i landet. Ur toleranssynpunkt är det därför också viktigt att Kroatien genomför förbättringar om utbildning i mänskliga rättigheter, vilket Europeiska kommissionen i sin framstegsrapport från 2011 har påpekat behövs. Där ingår också en utvärdering av utbildning i försoningsansträngningar, vilket inkluderar läromedel och skildringen av minoriteter. I uppsatsen har framförts att brister i den jämlika officiella språkanvändning återfinns lokalt. 397 En utvärdering behöver därför göras kring implementeringen av bestämmelsen om jämlik officiell språkanvändning enligt art. 12 KLNMR och ifall lagen om användning av nationella minoriteters språk och skrift är tillräcklig i detta syfte. Positivt är att utövandet av religion respekteras från regeringshåll. Mer arbete behövs dock i syfte att skapa bättre förutsättningar för utövandet av den serbisk-ortodoxa tron. Även här har toleransen mot den serbiska minoriteten ett stort inflytande. Rädslan av att bli utpekad på grund av sin religion hämmar religionsutövandet och de grundläggande orsakerna bakom detta får inte förekomma i eller accepteras av en stat som värnar om religionsfriheten. 7.4.2 Det toleransfrämjande arbetet Vikten av det främjande arbetet för förståelsen och toleransen av landets serbiska befolkning måste framföras. En högre tolerans påverkar hela samhällets attityd till den serbiska minoriteten och därmed även respekten för dess mänskliga rättigheter. Det vore naivt att påstå att de organ som har som uppgift att implementera minoritetsrättigheterna, inte påverkas av sin syn på den serbiska minoriteten, oavsett om denna syn är positiv eller negativ. Brister i implementeringen av både internationella dokument, KLNMR och andra rättskällor kan 395 Se kap 5.6 396 Angående OSSE:s påstående, se Lukić, 2006, s. 1 f. 397 Se Intervju 2011-11-04 71

därför ofta härledas till en avsaknad av tolerans. Det toleransfrämjande arbetet är av den anledning en av Kroatiens viktigaste uppgifter i stärkandet av den serbiska minoritetens rättigheter, vid sidan av skapandet av väl utarbetade minoritetslagar. Samtidigt utgör KLNMR med sin höga rättshierarkiska position ett viktigt normskapande styrmedel och det skydd av minoriteters rättigheter som här föreskrivs påverkar samhällets syn på den serbiska minoriteten. Därför är det viktigt att både KLNMR och andra lagar och föreskrifter är väl utarbetade, inte minst med tanke på att deras bristfälliga sidor snarare kan försämra toleransen. Ett problem som föreligger är att toleransen återspeglar sig på alla människor. Genom tillämpning av folkstyre, reflekteras allmänhetens syn av den serbiska minoriteten i parlament och regering. En lägre tolerans för den serbiska befolkningen bland allmänheten innebär därmed en lägre tolerans på regeringsnivå, vilket medför en svagare politisk vilja till att förbättra minoritetens situation. Därför har bland annat Europarådet och EU, med sitt arbete inom stärkandet av de mänskliga rättigheterna och genom påtryckningar och krav på den kroatiska regeringen, en central roll i utvecklingen och förbättringen av den serbiska minoritetens rättigheter i Kroatien. 72

8. Slutsatser De reformarbeten som fram till idag har genomförts i den kroatiska lagstiftningen, har bidragit till ett genomgripande lagstadgat skydd för den serbiska minoritetens rättigheter. Inte minst syns detta genom den minoritetslagstiftning som finns på konstitutionell nivå. Ett väl utvecklat system för implementering av denna lagstiftning finns för handen och den serbiska minoritetens folk har möjligheter att själva engagera sig för främjandet av sina rättigheter. 398 Domstolsväsendets möjligheter att agera som ett effektivt implementeringsorgan förbättras stadigt genom reformer som ämnar stärka dess oberoende, ansvarsskyldighet, opartiskhet och professionalism. 399 Kroatien kan vara nöjd över de betydelsefulla framsteg som åstadkommits i minoritetsskyddet under de senaste två decennierna. Den konstitutionella lagens höga rättshierarkiska position vittnar om att minoritetsskyddet utgör en viktig del av den kroatiska lagstiftningen. Ändå kan det inte, med hänsyn till de fortfarande pågående kränkningarna av den serbiska minoritetens rättigheter, påstås att situationen är god. Fortfarande krävs en politisk vilja för att förbättra skyddet av den serbiska minoritetens rättigheter. Dessutom behövs ett effektivt toleransfrämjande arbete och genomgående utredningar kring den konstitutionella lagens möjliga uppdatering och förbättring. Flertalet förbättringsåtgärder för skyddet av den serbiska minoritetens rättigheter föreslagits genom uppsatsens gång. På lagstiftningens område är en av rekommendationerna att det i Kroatiens konstitution införs en bestämmelse som stadgar att lagar och föreskrifter inte får medföra att nationella minoriteter missgynnas. Konstitutionen borde även innehålla en stadga om att de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt språk, skrift eller kultur, ska främjas. I KLNMR behöver en lista på landets erkända nationella minoriteter införas och en bestämmelse krävs om finansiering av viss aktivitet enligt lagen. Vad angår de organ som ansvarar för implementeringen av den serbiska minoritetens rättigheter, föreslås ett bredare samarbete mellan dessa organ och en utvidgning av organens behörigheter. En utredning borde tillsättas för att utvärdera hur utbytet mellan samtliga organ med ansvar för implementeringen kan utvecklas. Ytterligare en utredning behövs för om hur 398 Angående möjligheten att engagera sig, se t.ex. art. 15 KLNMR 399 Angående reformerna, se Europeiska kommissionen, 2011, s. 45 f. 73

råd och representanter för den serbiska minoriteten på ett mera aktivt sätt kan engageras i implementeringsarbetet och vilka fördelar en sådan involvering skulle kunna medföra. Kroatien behöver göra en utredning om tillämpningen av bestämmelser i KLNMR gällande anställning inom vissa delar av den offentliga sektorn. Vidare krävs en utvärdering kring implementeringen av bestämmelsen om jämlik officiell språkanvändning enligt KLNMR. I övrigt föreslås att Kroatien fortsätter med sitt samarbete med EU angående utvecklingen och reformerna av rättsväsendet. Slutligen måste landet fortsätta med sitt toleransfrämjande arbete eftersom en högre tolerans påverkar hela samhällets attityd till den serbiska minoriteten och därmed även respekten för dess mänskliga rättigheter. Den serbiska minoritetens situation måste fortsättningsvis noga övervakas för att relevanta åtgärder i stärkandet av dess rättigheter ska kunna vidtas. 74

Källförteckning Lagar Diskrimineringslagen [Zakon o suzbijanju diskriminacije] (»Narodne novine«, nr. 85/08). Förordningen om Kontoret för de nationella minoriteterna [Uredba o Uredu za nacionalne manjine] (»Narodne novine«, nr. 91/11). Konstitutionella lagen för genomförande av Republiken Kroatiens konstitution [Ustavni zakon za provedbu Ustava Republike Hrvatske] (»Narodne novine«, nr. 121/10). Konstitutionella lagen om nationella minoriteter rättigheter [Ustavni zakon o pravima nacionalnih manjina] (»Narodne novine«, nr. 155/02) [Cit. KLNMR (»Narodne novine«, nr. 155/02)]. Konstitutionella lagen om nationella minoriteter rättigheter [Ustavni zakon o pravima nacionalnih manjina] (»Narodne novine«, nr. 155/02, 47/10 och 80/10) [Cit. KLNMR (»Narodne novine«, nr. 155/02, 47/10 och 80/10)]. Konstitutionella lagen om nationella minoriteter rättigheter [Ustavni zakon o pravima nacionalnih manjina] (»Narodne novine«, nr. 155/02, 47/10, 80/10 och 93/11) [Cit. KLNMR]. Konstitutionella lagen om Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol [Ustavni zakon o Ustavnom sudu Republike Hrvatske] (»Narodne novine«, nr. 99/99, 29/02 och 49/02). Kroatiska sabors arbetsordning [Poslovnik Hrvatskoga sabora] (»Narodne novine«, nr. 06/02, 41/02, 91/03, 58/04, 39/08 och 86/08). Lagen om användning av nationella minoriteters språk och skrift i Republiken Kroatien [Zakon o uporabi jezika i pisma nacionalnih manjina u Republici Hrvatskoj] (»Narodne novine«, nr. 51/00 och 56/00). Lagen om domstolarna [Zakon o sudovima] (»Narodne novine«, nr. 150/05, 16/07, 113/08, 153/09, 116/10, 122/10, 27/11, 57/11 och 130/11). Lagen om kroatiskt medborgarskap [Zakon o hrvatskom državljanstvu] (»Narodne novine«, nr. 53/91) [Cit. Lagen om kroatiskt medborgarskap (»Narodne novine«, nr. 53/91)]. Lagen om kroatiskt medborgarskap [Zakon o hrvatskom državljanstvu] (»Narodne novine«, nr. 53/91, 70/91, 28/92 och 130/11). Lagen om lokalt och regionalt självstyre [Zakon o lokalnoj i područnoj (regionalnoj) samoupravi] (»Narodne novine«, nr. 33/01, 60/01, 106/03, 129/05, 109/07, 125/08, 36/09 och 150/11). 75

Lagen om områden av särskilt intresse för staten [Zakon o područjima posebne državne skrbi] (»Narodne novine«, nr. 86/08). [Cit. Lagen om områden av särskilt intresse för staten (»Narodne novine«, nr. 86/08)]. Lagen om områden av särskilt intresse för staten [Zakon o područjima posebne državne skrbi] (»Narodne novine«, nr. 86/08 och 57/11). Lagen om religiösa samfunds rättsliga ställning [Zakon o pravnom položaju vjerskih zajednica] (»Narodne novine«, nr. 83/02). Lagen om statlig förvaltning [Zakon o sustavu državne uprave] (»Narodne novine«, nr. 150/11). Lagen om utbildning på de nationella minoriteternas språk och skrift [Zakon o odgoju i obrazovanju na jeziku i pismu nacionalnih manjina] (»Narodne novine«, nr. 51/00 och 56/00). Lagen om val av företrädare till Kroatiska sabor [Zakon o izborima zastupnika u Hrvatski sabor] (»Narodne novine«, nr. 116/99, 109/00, 53/03, 69/03, 167/03, 44/06, 19/07 och 20/09). Lagen om val av företrädare till Kroatiska sabor [Zakon o izborima zastupnika u Hrvatski sabor] (»Narodne novine«, nr. 116/99, 109/00, 53/03, 69/03, 167/03, 44/06, 19/07, 20/09, 145/10, 24/11, 93/11 och 120/11). Programmet för återvändande och vård av fördrivna personer, flyktingar och utflyttade personer [Program povratka i zbrinjavanja prognanika, izbjeglica i raseljenih osoba] (»Narodne novine«, nr. 92/98) [Cit. Programmet för återvändande (»Narodne novine«, nr. 92/98)]. Republiken Kroatiens konstitution [Ustav Republike Hrvatske] (»Narodne novine«, nr. 56/90). Republiken Kroatiens konstitution [Ustav Republike Hrvatske] (»Narodne novine«, nr. 56/90, 135/97, 8/98, 113/00, 124/00, 28/01, 41/01, 55/01, 76/10 och 85/10). Strafflagen [Kazneni zakon] (»Narodne novine«, nr. 110/97, 27/98, 50/00, 129/00, 51/01, 111/03, 190/03, 105/04, 84/05, 71/06, 110/07, 152/08 och 57/11). Lagar och beslut om lagändringar Konstitutionella lagen om ändringar och tillägg i den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter [Ustavni zakon o izmjenama i dopunama Ustavnog zakona o pravima nacionalnih manjina] (»Narodne novine«, nr. 80/10). Lagen om ändringar och tillägg i lagen om domstolarna [Zakon o izmjenama i dopunama Zakona o sudovima] (»Narodne novine«, nr. 153/09). Lagen om ändringar och tillägg i lagen om kroatiskt medborgarskap [Zakon o izmjenama i dopunama Zakona o hrvatskom državljanstvu] (»Narodne novine«, nr. 130/11). 76

Lagen om ändringar och tillägg i lagen om straffrättsligt förfarande [Zakon o izmjenama i dopunama Zakona o kaznenom postupku] (»Narodne novine«, nr. 80/11). Lagen om ändringar och tillägg i strafflagen [Zakon o izmjenama i dopunama Kaznenog zakona] (»Narodne novine«, nr. 71/06). Ändring av Republiken Kroatiens konstitution [Promjena Ustava Republike Hrvatske] (»Narodne novine«, nr. 113/00). Ändring av Republiken Kroatiens konstitution [Promjena Ustava Republike Hrvatske] (»Narodne novine«, nr. 28/01). Förarbeten Inrikesministeriet, Förslag på lag om ändringar och tillägg i lagen om kroatiskt medborgarskap, med slutligt förslag på lag [Prijedlog Zakona o izmjenama i dopunama Zakona o Hrvatskom državljanstvu, s konačnim prijedlogom Zakona], Zagreb, oktober 2011, antaget på Republiken Kroatiens 157:e sammanträde, 2011-10-20 [Cit. Förslag på ändring och tillägg i lagen om kroatiskt medborgarskap, 2011]. Mål i Republiken Kroatiens konstitutionsdomstol U-I-120/2011 m.fl. av den 29 juli 2011 (»Narodne novine«, nr. 93/11). U-I-745/1999 av den 8 november 2000 (»Narodne novine«, nr. 112/00). U-I-774/2000 av den 20 december 2000 (»Narodne novine«, nr. 1/01). U-I-3597/2010 m.fl. av den 29 juli 2011 (»Narodne novine«, nr. 93/11). U-I-3786/2010 och U-I-3553/2011 av den 29 juli 2011 (»Narodne novine«, nr. 93/11). Publikationer av Nationella tidningen Narodne novine nr. 83/02, 2002-07-16. Narodne novine nr. 155/02, 2002-12-23. Narodne novine nr. 86/08, 2008-07-23. Narodne novine nr. 80/10, 2010-06-28. 77

Internationell lagstiftning Europeiska konventionen om nationalitet, Strasbourg, 6.XI.1997, 1997-11-06, trädde i kraft 2000-03-01. Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Generalförsamlingens resolution 2200A (XXI), 1966-12-16, trädde i kraft 1976-01-03. Internationella avtal och dokument UNSC, Basic Agreement on the Region of Eastern Slavonia, Baranja and Western Sirimuim (S/1995/951), signerat den 12 november 1995 [Cit. Erdutavtalet]. Litteratur Bildt, Carl, Uppdrag fred, Stockholm: Norstedts Förlag AB, 1997. Mojzes, Paul, Yugoslavian inferno Ethnoreligious Warfare in the Balkans, New York: Continuum International Publishing Group (Sd), 1995. Petričušić, Antonija, Constitutional Law on the Rights of National Minorities in the Republic of Croatia, European Yearbook of Minority Issues Vol 2 2002/2003, s. 607-629, Leiden: Koninklijke Brill NV, 2004. Rapporter ECOSOC, Concluding observations of the Committee on Economic, Social and Cultural Rights (E/C.12/1/Add.73.), 2001. EU, Conference on Accession to the European Union Croatia European Union Common Position Chapter 19: Social policy and employment (AD 33/09) (CONF-HR 13/08), Bryssel, 2009. Europeiska kommissionen, Croatia 2011 progress report, Bryssel, 2011. Rolnik, Raquel, Report of the Special Rapporteur on adequate housing as a component to the right to an adequate standard of living, and on the right to non-discrimination in this context (A/HRC/16/42/Add.2), FN:s råd för mänskliga rättigheter, 2010. OSSE, Background Report Constitutional Law on National Minorities, Zagreb, 2002. Payne, Katrina (red.), Minorities in Croatia, London: Minority Rights Group International, 2003. 78

Republiken Kroatiens regering, Pregovaračko stajalište Republike Hrvatske za Međuvladinu konferenciju o pristupanju Republike Hrvatske Europskoj uniji za poglavlje 23. Pravosuđe i temeljna prava, Zagreb, 2010. Republiken Kroatiens regering, Report of the Republic of Croatia on the Implementation of the Framework Convention for the Protection of National Minorities, Zagreb, 1999. UNHCR, Briefing note Returnees, Internally Displaced Persons and Refugees, Zagreb, 2011 [Cit. UNHCR, 2011a]. Tidningsartiklar Rule of Law Unit, War crime prosecution, The Courier Newsletter of the OSCE Mission to Croatia, Nr. 128, 2007, s. 5-6. Ban, Josipa, Buljan, Nikolina, Buljan, Leo, Crnjak, Marija, Kale, Ksenija, Varošanec, Suzana, Manjine ostaju u bitki za dopunsko pravo glasa, Manjisnki forum, Nr. 44, 2011, s. 1-3. Internetkällor CERD, Concluding observations of the Committee on the Elimination of Racial Discrimination: Croatia 2002-05-01. CERD/C/60/CO/4. (Concluding Observations/Comments), 2002, <http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/0/9030acf6162ee9fbc1256be500499306?opendocument>, hämtad 2012-01-05. Croatian Bureau of Statistics, Population by ethnicity, by towns/municipalities, census 2001, 2001, <http://www.dzs.hr/eng/censuses/census2001/popis/e01_02_02/e01_02_02.html>, hämtad 2012-01-03 [Cit. Croatian Bureau of Statistics, 2001a]. Croatian Bureau of Statistics, Population by religion, by towns/municipalities, census 2001, 2001 <http://www.dzs.hr/eng/censuses/census2001/popis/e01_02_04/e01_02_04.html>, gämtad 2012-01-06 [Cit. Croatian Bureau of Statistics, 2001b]. Daily tportal, Brammertz worried by Croatian officials statements, 2011 <http://daily.tportal.hr/164088/brammertz-worried-by-croatian-officials-statements.html>, hämtad 2012-01-05. ERCI, Second Report on Croatia, 2001, <http://hudoc.ecri.coe.int/xmlecri/english/cycle_02/02_cbc_eng/02-cbc-croatiaeng.pdf>, hämtad 2012-01-05. EU/Croatia Consultative Task Force, Joint Recommendations of the 1st Meeting of the EU/Croatia Consultative Task Force, 2000, tillgänglig via <http://www.mfa.hr/ei/default.asp?ru=222&sid=&akcija=&jezik=2>, hämtad 2011-12-28. 79

Europarådet, Advisory Committe on the Framework Convention for the Protection of National Minorities Second Opinion on Croatia, adopted on 01 October 2004 (ACFC/INF/OP/II(2004)002), 2005, <http://www.coe.int/t/dghl/monitoring/minorities/3_fcnmdocs/pdf_2nd_op_croatia_en.pdf >, hämtad 2012-01-06. Europarådet, European Charter for Regional or Minority Languages Application of the Charter in Croatia, 2001, <http://www.coe.int/t/dg4/education/minlang/report/evaluationreports/croatiaecrml1_en. pdf>, hämtad 2012-01-05. Europarådet, Opinion No. 195 (1996) on Croatia s request for membership of the Council of Europe, 1996, <http://assembly.coe.int//main.asp?link=http://assembly.coe.int/documents/adoptedtext/ta 96/Eopi195.htm>, hämtad 2011-12-28. Europarådet, Resolution CM/ResCMN(2011)12 on the implementation of the Framwork Convention for the Protection of National Minorities by Croatia, 2011, <https://wcd.coe.int/viewdoc.jsp?id=1812557&site=cm&backcolorinternet=c3c3c3&ba ckcolorintranet=edb021&backcolorlogged=f5d383>, hämtad 2012-01-05. Europarådet Fördragskontoret, Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms CETS No.: 005 Chart of signatures and ratifications, 2012, <http://conventions.coe.int/treaty/commun/cherchesig.asp?nt=005&cm=8&df=02/01/20 12&CL=ENG>, hämtad 2012-01-02 [Cit. Europarådet Fördragskontoret, 2012a]. Europarådet Fördragskontoret, European Charter for Regional or Minority Languages CETS No.: 148 Chart of signatures and ratifications, 2012, <http://conventions.coe.int/treaty/commun/cherchesig.asp?nt=148&cm=8&df=02/01/20 12&CL=ENG>, hämtad 2012-01-02 [Cit. Europarådet Fördragskontoret, 2012b]. Europarådet Fördragskontoret, European Convention on Nationality CETS No.: 166 Chart of signatures and ratifications, 2012, <http://conventions.coe.int/treaty/commun/cherchesig.asp?nt=166&cm=&df=&cl=en G>, hämtad 2012-01-02 [Cit. Europarådet Fördragskontoret, 2012c]. Europarådet Fördragskontoret, Framework Convention for the Protection of National Minorities CETS No.: 157 Chart of signatures and ratifications, 2012, <http://conventions.coe.int/treaty/commun/cherchesig.asp?nt=157&cm=8&df=02/01/20 12&CL=ENG>, hämtad 2012-01-02 [Cit. Europarådet Fördragskontoret, 2012d]. Europeiska unionens råd, Accession Conference at Ministerial level closes negotiations with Croatia, 2011, <http://europa.eu/rapid/pressreleasesaction.do?reference=pres/11/219&type=html>, hämtad 2011-12-28. Gluščević, S. och Milanović, S., It s good for Serbs until they go to court, Intervju med chefen för OSSE-uppdraget i Kroatien Peter Semneby, Dnevnik Novi Sad based daily, 2005-03-28, <http://www.osce.org/zagreb/14026>, hämtad 2012-01-06. 80

Hrvatski sabor, Committee on Human and National Minority Rights, 2012, <http://www.sabor.hr/default.aspx?sec=2648>, hämtad 2012-01-05 [Cit. Hrvatski sabor, 2012a]. Hrvatski sabor, O Saboru, 2012, < http://www.sabor.hr/default.aspx?sec=351>, hämtad 2012-01-03 [Cit. Hrvatski sabor, 2012b]. Hrvatski sabor, Važniji propisi Ustavni zakon o pravima nacionalnih manjina, 2012, <http://www.sabor.hr/default.aspx?art=1895>, hämtad 2012-01-03 [Cit. Hrvatski sabor, 2012c]. Hrvatski sabor, Zakonodavni postupak Organski zakoni, 2012, <http://www.sabor.hr/default.aspx?art=1571>, hämtad 2012-01-03 [Cit. Hrvatski sabor, 2012d]. HRW, Croatia Country Summary, 2011, <http://www.hrw.org/sites/default/files/related_material/croatia_0.pdf>, hämtad 2012-01-05. HRW, Impunity for Abuses Committed Durin Operation Storm and the Denial of Rights of Refugees to Return to the Krajina, 1996, Vol. 8, Nr. 13(D), <http://www.hrw.org/reports/1996/croatia.htm>, hämtad 2012-01-05. Minority Rights Group International, Status of ratification of major international and regional instruments relevant to minority and indigenousrights as of October 2006, 2006, tillgänglig via < http://www.minorityrights.org/556/which-countries-have-ratifiedinternational-statements/which-countries-have-ratified-international-statements.html>, hämtad 2011-12-28, [Cit. MRG, 2006]. Institution of the Ombudsman, About the Ombudsman, <http://www.ombudsman.hr/en/aboutthe-ombudsman.html>, hämtad 2012-01-05. [Cit. Institution of the Ombudsman, About the Ombudsman]. Lukić, Slavica, Serbs will cost you dearly, Intervju med chefen för OSSE-uppdraget i Kroatien Jorge Fuentes Vilallonga, Globus, 2006-03-03, <http://www.osce.org/zagreb/18309>, hämtad 2012-01-06. OSSE: fältcentrum i Vukovar, Minority Education in the Republic of Croatia: A Case Study in Vukovar-Sirmium County, 2003, <http://www.osce.org/zagreb/21381>, hämtad 2012-01- 06. OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter, OSCE Commissioner welcomes adoption of minority law in Croatia, 2002, <http://www.osce.org/hcnm/54929>, hämtad 2012-01-03. OSSE-kontoret i Zagreb, OSCE Mission welcomes Croatia s adoption of Minority Law, 2002, <http://www.osce.org/zagreb/54928>, hämtad 2011-12-28. OSSE-uppdraget till Kroatien, Status Report No. 11, 2002 <http://www.osce.org/zagreb/13183>, hämtad 2012-01-06. 81

Pupovac, Milorad, Usud Srpskog narodnog vijeća, 2011, <http://www.snv.hr/tjednik-novosti/609/usud-srpskog-narodnog-vijeca>, hämtad 2012-01-04. Ragazzi, Francesco och Štiks, Igor, Country Report - Croatia, European University Institute, 2009 (reviderad 2010) <http://eudo-citizenship.eu/docs/countryreports/croatia.pdf>, hämtad 2012-01-05. Raos, Višeslav, Manjinsko biračko pravo, CPI, < http://www.cpi.hr/hr- 13833_manjinsko_biracko_pravo.htm>, hämtad 2012-01-05 [Cit. Raos, Manjinsko biračko pravo]. Republiken Kroatiens regering, Pismo Vlade Republike Hrvatske o dovršenju mirne reintegracije područja pod prijelaznom upravom, 1997, <http://www.snv.hr/hr/files/file/pismo%20hrvatske%20vlade%20vijecu%20sigurnosti%20 UN.pdf>, hämtad 2012-01-04 [Cit. Republiken Kroatiens brev, 1997]. Republiken Kroatiens regering, Statusna prava, <http://www.povratak.hr/default.aspx?id=19>, hämtad 2012-01-05 [Republiken Kroatiens regering, Statusna prava]. Republiken Kroatiens regering Byrån för föreningar, Temeljni dokumenti i propisi, <http://www.uzuvrh.hr/stranica.aspx?pageid=40>, hämtad 2012-01-07 [Cit. Republiken Kroatiens regering Byrån för föreningar, Temeljni dokumenti i propisi]. Savjet za nacionalne manjine Republike Hrvatske, Početna, <http://www.savjet.nacionalnemanjine.info/>, hämtad 2012-01-08 [Cit. Savjet za nacionalne manjine, Početna]. SDF, O nama, < http://www.sdf.hr/o_nama/o_nama.html>, hämtad 2012-01-04 [Cit. SDF, O nama]. SNV, About SNV, 2012, <http://www.snv.hr/about-snv/>, hämtad 2012-01-04 [Cit. SNV, 2012a]. SNV, Adresar županijskih vijeća srpske nacionalne manjine, 2012, <http://www.snv.hr/snv/o-nama/adresar/>, hämtad, 2012-01-04 [Cit. SNV, 2012b]. SNV, Statut Srpskog narodnog vijeća nacionalne koordinacije vijeća sprske nacionalne manjine u Republici Hrvatskoj, 2008, <http://www.snv.hr/hr/files/file/statut%20snv%2008.pdf>, hämtad 2012-01-04 [Cit. Serbiska nationella rådets statut, 2008]. U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2003 Human Rights Report: Croatia, 2004, <http://www.state.gov/g/drl/rls/hrrpt/2003/27831.htm>, hämtad 2012-01-05. U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, 2010 Human Rights Report: Croatia, 2011, <http://www.state.gov/g/drl/rls/hrrpt/2010/eur/154418.htm>, hämtad 2012-01-05. 82

U.S. Department of State Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, International Religious Freedom Report 2010, 2010, <http://www.state.gov/g/drl/rls/irf/2010/148924.htm>, hämtad 2012-01-06. UNESCO, Ratified and Non-Ratified Conventions by Country, <http://portal.unesco.org/la/conventions_by_country.asp?language=e&typeconv=1&contr=h R>, hämtad 2011-12-28 [Cit. UNESCO ratificerade konventioner av Kroatien]. UNHCR, States Parties to the 1951 Convention relation to the Status of Refugees and the 1967 Protocol, 2011, <http://www.unhcr.org/3b73b0d63.html>, hämtad 2012-01-02 [Cit. UNHCR, 2011b]. UNTC, Convention on the Reduction of Statelessness Status as at 2012-01-02, 2012, <http://treaties.un.org/pages/viewdetails.aspx?src=untsonline&tabid=2&mtdsg_no=v- 4&chapter=5&lang=en>, hämtad 2012-01-02 [Cit. UNTC, 2012a]. UNTC, Convention relating to the Status of Stateless Persons Status as at 2012-01-02, 2012, <http://treaties.un.org/pages/viewdetailsii.aspx?&src=untsonline&mtdsg_no=v~3&cha pter=5&temp=mtdsg2&lang=en>, hämtad 2012-01-02 [Cit. UNTC, 2012b]. Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter i Kroatien, 2010 < http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/europa%20och%20centralasien/kr oatien%2c%20mr-rapport%202010.doc >, hämtad 2011-12-28. Venedigkommissionen, Memorandum on the Revision of the Croatian Constitutional Law of Human Rights and Rights of Minorities, 1997, <http://www.venice.coe.int/docs/1997/cdl(1997)024fin-e.asp>, hämtad 2012-01-03. Venedigkommissionen, Opinion on the Croatian Constitutional Law amending the Constitutional Law of 1991, 2000, <http://www.venice.coe.int/docs/2000/cdl- INF(2000)010-e.asp>, hämtad, 2012-01-03. Intervjuer Branko Jurišić, kontorschef för SNV i Zagreb, intervju utförd 2011-11-04 [Cit. Intervju 2011-11-04]. 83