3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage. Huset så stort så man nästan hör sin egna tankar eka i rummet, det var riktigt läskigt. Anledningen till varför vi flyttade var för att pappas jobb flyttade hit så då fick vi lov att flytta, men jag tror det kommer bli roligt även fast jag fick lämna alla min vänner. Jag som kommer berättat det här i min dagbok är en 17 årig tjej som heter Taylor, min mamma heter Vanessa och min pappa heter Steffan, och jag har en lillebror som heter Erik som är 9 månader. Min mamma är alltså mammaledig och är hemma med Erik hela dagarna och pappa har ett eget företag så han är ofta ute och reser och han jobbar otroligt mycket. Söndagen den 3/5: Jag vaknade upp på söndag morgonen i mitt gigantiska rum, klockan var bara 8.00 men jag klev upp ändå för att gå ner och äta frukost eftersom min mage kurrade av hunger. När jag kom ner så satt både pappa och mamma och åt frukost och Erik låg i sin vagga och sov. God morgon älskling! Sa mamma. God morgon mamma och pappa. Det var första gången på väldigt länge mamma och pappa åt frukost tillsammans, mamma äter alltid väldigt lugnt och pappa äter frukost på vägen till jobbet. Jag märker att mamma blir olycklig av det men jag kan nog inte göra något åt det. Jag gjorde min frukost och satt mig bredvid dom och åt min tallrik med fil och flingor och en äggmacka. Ungefär 3 timmar senare så satt jag och sökte på nätet på min nya skola som jag skulle börja på imorgon, den verkade bra men väldigt stor, min gamla skola var jätteliten och man kände liksom alla där. Det var både dåligt och bra med det, alla var tillsammans men det var väldigt mycket bråk och det gick många rykten. Min nya skola heter Westhigh och det går ungefär 5000 elever där, det är lite skrämmande men det är bara kul när det händer något nytt tycker jag.
TAYLOOOOR, skrek mamma. Ja, vad är det? Skrek jag tillbaka. Sen efter det svarade hon inget mer, så jag brydde mig inte i det utan fortsatte med mitt. Nu i det nya huset kändes det som att man kom ifrån familjen mycket mer, man kände sig så långt bort från alla. Det är skönt men jag vet inte hur det kommer vara senare om några dagar eller veckor eftersom jag är van att ha rummet bredvid vardagsrummet, och nu är jag jätte långt bort. Det var middagstid och mamma stod och lagade mat när jag kom ner och pappa jobbade som vanligt och Erik satt i sin gåstol. Han har inte riktigt förstått vad man gör med den än så han sitter bara där och trycker på knapparna som låter. Vad blir det för mat, mamma? Sa jag nyfiket. Det blir korvstroganoff och ris, sa hon och skrattade. Varför hon skrattade var för att vi nästan alltid äter det på söndagar, och ingen lessnar på det. Efter middagen så var klockan ganska mycket så jag gick upp på mitt rum för att börja kolla vad jag skulle ha för kläder på mig första dagen på den nya skolan. Jag är väldigt noga med vad jag har på mig, och imorgon måste jag se fin ut så inte alla dömer ut mig redan första dagen. Ungefär en och en halvtimme senare hade jag äntligen hittat mina kläder efter mycket om och men. Det blev ett par jeans och en fin jeansskjorta som jag köpt för en vecka sedan. Jag hade redan tänkt ut att jag skulle ha lockigt hår, så jag måste kliva upp ungefär vid 6 så jag skulle hinna duscha och locka håret innan jag skulle ta bussen som går klockan kvart i 8 till skolan. Men nu ska jag sova, godnatt. Måndagen den 4/5: Jag vaknade vid 6 som jag skrev igår att jag skulle göra. Jag skyndade mig in i duschen för att jag skulle ha mycket tid till att locka håret och sminka mig. Efter jag var klar med allt så gick jag ner till köket och gjorde en smoothie innan jag skulle skynda mig till bussen. Under tiden jag var i skolan så var mamma som vanligt hemma med Erik. Erik sov länge idag så dom var inte vaken när jag åkte till skolan och pappa hade som vanligt redan åkt när jag kom ner.
När mamma var ute och gick med Erik ungefär vid lunchtid så tyckte hon att allt kändes väldigt konstigt. Hon tyckte det kändes som att någon följde efter dom hela tiden men när hon kollade bakom sig för att se om någon var där så var det ingen där. Sista biten hem sprang hon för att hon var så rädd. När hon kom in så var hon så rädd så hon låste alla dörrar och ringde pappa direkt men han var upptagen som vanligt. Han brydde sig inte så särskilt mycket om att mamma var livrädd och nästan grät. När mamma la på så knackade det på dörren och efter mycket om och men så öppnade hon för att se efter vem som var där, men ingen var där. Hon gick tillbaka till Erik och då såg hon att han inte låg på samma ställe som hon hade lämnat honom på, men efter ett tag så tänkte hon att hon bara hade inbillat sig. När jag kom hem så satt mamma lugnt i soffan och såg på ett matprogram och Erik låg på golvet på en filt och jollrade och småskrattade. Jag lyfte upp Erik och satt mig bredvid mamma. Hur gick det på första dagen gumman? Sa mamma och kollade nyfiket på mig. Jo det gick faktiskt bra, lite pirrigt från början men det kändes lugnare när jag hittade en jättesnäll tjej som heter Elena som går i min klass. Hon visade mig runt i skolan och sen åt vi tillsammans, det var skönt att jag slapp sitta ensam, sa jag glatt. Vad bra, var lärarna bra då? Sa hon. Jadå, dom verkar faktiskt bra, sa jag. Jag ska gå och börja med maten, är det lugnt att du sitter med Erik ett tag? Sa hon och ställde sig upp. Ja men gud, klart det går bra, sa jag och skrattade. Pappa kom hem precis när maten var klar, så vi satt oss direkt vid bordet. Det var väldigt tyst som vanligt. Ingen sa någonting så jag stoppade tystnaden. Hur har din dag varit pappa? frågade jag. Jo den var bra, mycket att göra som vanligt. Det verkar ju som att det bara är jag som gör någonting på det där jobbet, sa han lite irriterat samtidigt som han log. Du kanske ska ta ledigt några dagar, sa mamma och kollade på honom lite argt. Ja, jag hade tänkt det, men det blir nog nästa vecka, för den här veckan är det så mycket, sa han.
När vi hade ätit klart så satte sig alla och kollade på TV. Det var då mamma berättade allt som hänt när hon var ute och gick och att någon knackat på dörren men både jag och pappa sa att hon nog bara hade inbillat sig. När jag började tänka på allt mamma sa så tänkte jag, tänkt om det är sant? Tänk om mamma blev förföljd? Tänk om det skulle hända henne något? Tänk om någon hade tagit Erik? Men efter tag så slutade jag tänka på det och jag somnade i soffan som jag alltid bruka göra. Jag vaknade av att jag ryckte till. Jag hade drömt en mardröm, en äcklig och hemsk. Drömmen var om det som mamma hade varit med om under dagen. Jag var verkligen livrädd i drömmen. Usch! Vad är klockan? Frågade jag. Halv 11, sa pappa och skrattade åt mig. Oj då går jag nog upp och lägger mig, sa jag och ställde mig upp. Mamma hade redan gått och lagt sig och jag hade inte ens märkt det. Jag brukar annars vakna när dom börjar prata men inte den här gången. God natt pappa, sa jag under tiden jag gick uppför trappan. God natt gumman, sa pappa och skrattade. Han skrattade nog för att jag såg ut som en zombie när jag gick upp eftersom jag var så himla trött. När jag kom upp så gick jag direkt in i badrummet och tvättade bort mitt smink. Just nu ligger jag i sängen och ska sova, så god natt jag skriver imorgon kväll igen. Tisdagen den 5/5: Jag vaknade och hoppade upp ur sängen, jag hade försovit mig. Jag fick slänga upp mitt hår i en hårsnodd och springa in på toan för att sminka mig lite i alla fall. Pappa hade åkt för längesedan. Jag kollade på klockan när jag sprang ner till köket den var 20 minuter i 8!!!! Jag fick hoppa över frukosten. Jag skulle inte hinna med det eftersom min buss skulle gå om 5 minuter. Jag fick lov att springa till bussen, som tur var så var bussen sen så jag missade den inte. Jag fick lov att kolla mig själv på mobilkameran när jag kom till busshållplatsen så jag i alla fall inte såg helt sjuk ut efter min löpning. Jag kände på mig att det inte skulle bli någon bra dag. Äter jag inte frukost så kan jag nästan
inte tänka innan jag får något i magen, alltså kommer den sista lektionen innan lunch vara ett helvete. Under tiden jag var i skolan så var mamma hemma som vanligt, men hon tyckte inte det kändes som en vanlig dag. Erik grät väldigt mycket och han vägrade äta när hon gav honom välling. Erik brukar inte vara så, han brukar nästan alltid vara glad och han älskar vanligtvis att äta välling. Mamma ringde vårdcentralen för att fråga vad hon skulle göra, dom föreslog att hon skulle komma in med Erik så det kunde kolla så det inte var något fel på hans mage. Mamma åt sin frukost sen klädde hon på Erik och la honom i vagnen och gick ut. Det är ganska nära till vårdcentralen från vårt hus så hon gick dit. Men... när mamma hade gått ungefär halva vägen så fick hon den där känslan att någon förföljde henne. Hon gick bara snabbare och snabbare och kollade inte bakåt. Det var då det hände, någon tog tag i vagnen och tog den och sprang iväg. Det var en man i svarta kläder och en rånarluva, mamma bara skrek och skrek och skrek. Hon ringde gråtandes pappa och berättade att någon har tagit Erik. Hon förklarade för pappa vad som hänt. Pappa åkte direkt hem till mamma. Han hade ringt polisen också så de var där ungefär samtidigt som pappa kom. Pappa sprang fram till mamma som satt på backen och grät. Han kramade henne och han grät också, men absolut inte lika mycket som mamma. Polisen pratade med mamma och hon berättade allt som hänt under gårdagen och såklart allt som idag. De fick åka med polisen in till polisstationen. När de färdiga på polisstation så åkte dom hem. Jag var redan hemma när dom kom. Jag visste ju ingenting så jag förstod ingenting när båda kom in helt förstörda, UTAN ERIK. Jag sprang fram till dom och frågade vad som hänt och pappa sa att vi skulle gå in och prata. De började berätta eller pappa berättade mamma sa ingenting hon bara satt och stirrade framför sig. Hon var helt tom i blicken. Det är så här Taylor, när mamma var på väg till vårdcentralen med Erik, så var det en man som förföljde henne och sen grep han tag i Eriks vagn och sprang iväg. Vi vet inte vem det är eller vem det kan vara, polisen har påbörjat en efterlysning. Det är dock svårt när de inte har
någonting att gå på eftersom mannen hade skyddat sitt utseende så mycket. De gör allt för att hitta Erik, och vi ska göra allt för att hitta han också, sa pappa väldigt oroligt. Jag kände hur mina tårar började rinna, jag var rädd, jag ställde mig upp och gick och kramade pappa. Jag försökte krama mamma också men hon rörde sig inte ens när jag försökte, hon bara satt där och stirrade men sin tomma blick. Jag tyckte det var väldigt obehagligt. Precis när jag gick och satt mig på min stol igen, så ställde sig mamma upp och bara gick iväg in till deras rum. Vi måste låta mamma vara ensam ett tag sa pappa. Jag tänker ta ledigt och det skulle vara bra om vi tog ledigt till dig också tills det här ordnar upp sig, sa pappa. Ja okej, men pappa tror du Erik kommer tillbaka, sa jag med tårarna i ögonen. Vi måste hoppas på det bästa älskling. Jag ska gå och göra lite middag nu, sätt dig vid TV ett tag och lugna ner dig, så säger jag till när vi ska äta, okej? Sa pappa och gick in mot köket. Okej, sa jag och gick till soffan och satte igång TV. Maten är klar nu Taylor, går du in och säger till mamma, sa pappa och tittade på mig. Okej, sa jag och gick till deras rum. Mamma det är mat, sa jag lite oroligt för jag tyckte det var läskig när hon bara stirrade in i vägen. Hon svarade inte så efter ett tag så gick jag in till köket och satt mig. Hon svarade inte, sa jag till pappa. Vi kanske ska låta hon vara ifred. Hon kommer ut om hon blir hungrig sa pappa, och började ösa upp mat på sin tallrik. När vi hade ätit så gick jag upp på mitt rum och gick inte ner något mer innan jag skulle sova. Jag tyckte det var skönt att bara ligga ensam i sängen och tänka. Jag tyckte det var obehagligt när mamma var så där frånvarande. Jag har aldrig sett henne så här. Jag var orolig över Erik, tänk om dom gör honom illa? Man får inte göra min älskade lillebror illa. Han är så liten, man ska inte behöva gå igenom något sådant här när man bara är 9 månader, det är hemskt. Jag hörde hur pappa pratade i telefonen, och jag antog att det var polisen som hade ringt. Jag orkade inte gå ner. Jag förstod att pappa skulle komma upp om det var något viktigt som jag behövde veta. Jag hade heller inte hört mamma, så hon satt väl fortfarande i sängen och bara stirrade.
Nu är jag väldigt trött efter den här dagen, så nu säger jag god natt och hoppas att det blir en bra dag imorgon, att vi får bra och glada besked. Onsdagen den 6/5: Jag vaknade av att pappa kom in i mitt rum och skulle väcka mig för vi ska åka till polisstationen. Jag har ringt din skola, och det var okej att du var borta från skolan tills det här hade fixat sig, och dom beklagade verkligen, sa pappa. Jag klev upp och satte upp mitt hår och sminkade mig lite sen så gick jag ner och gjorde lite frukost, innan vi åkte till polisstation. När vi kom in till polisstation så berättade dom att dom kanske hade en liten aning vem det var som hade tagit Erik. Dom skulle åka och kolla om det var han och de ville att vi skulle följa med ifall Erik skulle vara där. Vi skulle då få ta hand om honom på en gång så han skulle känna sig lugn och trygg. Vi berättade för polisen att mamma hade tagit det här väldigt hårt och att hon inte rört sig från sängen sen igår. Pappa sa att vi är väldigt orolig för henne också och att vi hoppas hon blir bättre om Erik kommer tillbaka. Polisen berättade att vi skulle vänta tills det var kväll innan vi åkte och kollade till den här mannen. Den här mannen var känd för polisen och han vet hur polisen gör. Vi måste smyga oss dit och förbereda skyttar som skulle gömma sig i skogen runt hans hus. Jag tyckte att det här lät läskigt, mina tankar gick hela tiden på vad som kunde hända, och vad gör vi om han börjar skjuta mot oss, usch varför vi? Det kommer säkert inte ens vara den här mannen, då måste vi börja om på ruta ett igen. Jag hoppas det är rätt man att han har Erik och att Erik är oskadd. Jag och pappa hade suttit på polisstation hela dagen och varit nervös. Vi hade ringt mamma också men hon svarade inte i telefon. Vi kan inte åka hem heller så vi hoppas på att hon mår bra och att hon kanske gör något annat än att sitta och stirra in i väggen. Hon hade varit väldigt läskig igår kväll och i natt. Hon hade inte sovit någonting alls och hon hade bara suttit och stirrat så tillslut gick pappa ut och la sig i soffan för han tyckte det blev så obehagligt. Han har försökt prata med henne men hon svarar inte, hon släpper aldrig blicken från väggen.
Det började närma sig att vi skulle åka, det började bli mörkt, så polisen gick igenom för oss vad vi skulle göra och hur de hade tänkt göra. Jag var så nervös och rädd så jag skakade, pappa försökte lugna mig. Poliserna försökte också lugn mig och dom berättade också att vi var trygga, och om det skulle hända nått så skulle inte vi vara i fara. Jag önskade mamma kunde vara här, att hon också var ett stöd, men nu är hon bara läskig och hon gör allt dubbelt så jobbigt. Jag är rädd att jag inte får tillbaka min lillebror och att min mamma fortsätter vara så här. Det var dags vi skulle åka till huset. När vi kom fram så märkte vi att vägen var helt avstängd, så vi fick smyga oss fram i skogen, allt var så tyst. Jag var livrädd jag höll pappa i handen för att lugna mig lite i alla fall. När vi kom fram till huset såg vi att det var ett stort, ruckel till hus, det var kolsvart där inne. Jag tappade hoppet, men det gjorde tydligen inte polisen. De gjorde signaler att de skulle gå in i huset och leta efter Erik. Gården var fullt av snuskiga och gamla saker. Det fanns en herrgård bredvid där fönstren var helt förstörda. När det kommer in i huset så ser det mannen som ligger i sin säng och sover, och det ser Erik ligga i sin vagn. Det var en lättnad för dom att se honom ligga där. Det kommer ut med honom och pappa springer fram till Erik och tar han och kramar om honom, under tiden mannen kommer ut ur huset fängslad ledd av en polis. Allt kändes så bra, min älskade lillebror är tillbaka hos oss. Allt kommer bli som vanligt igen, mamma kommer bli bra igen. Vi blev skjutsad hem till vårt hus och när vi kom in så förstod vi att mamma satt i sängen. Vi gick in direkt dit och när vi öppnade dörren så slutade äntligen mamma stirra framför sig och kollade på oss, och bara hoppade upp och tog Erik och kramade om honom och pussade på honom. Efter förhöret av mannen så fick vi veta att han hade blivit psykisk sjuk efter hans son hade försvunnit för 10 år sedan. När han hade sett mamma gå ute den där dagen så trodde han att det var hans son och därför tog han Erik. Mannens dömdes till psykiskvård. Torsdagen den 6/5: Jag gick till skolan som vanligt idag, och allt blev som vanligt igen.