1
2 Medeltidabegrepp Kalmarunionen med tre riken Sveriges indelning landskapslagar, landslag, härad, socken, by Kristendomens makt på medeltiden Biskopar Martin Luther - Protestantismen Kloster liv och nunnor och munkars liv - boktryckarkonsten Klosterbyggnaderna Helgon, Birgitta mfl Vad var man mest rädd för? Häxor häxbränning Medeltida städer: Sigtuna, Linköping, Skara, Visby och Stockholm. Socknar, tegar, svedjebruk Sjukvård, spetälska, pesten - mediciner Digerdöden Medicinalväxter Hansan tull, marknaden, handelsresor o köpmän - tyskaspråket, Brott & Straff lagar, bödlar och fogdar Borgmästaren - rådet Feodalism i Europa De fyra stånden, Adel, Präster, Borgar, Bönder (mössor & hattar) Trubadurer och gycklare Yrken - gille, skrå, mästaren och gesäll Fredlös - fattigdom Kvinnornas förhållanden och barnens liv Rikslagen Fridlagarna: kvinnofrid, kyrkofrid, tingsfrid och hemfrid. Livegna - Trälaran blir fri Många kungar: Magnus Ladulås, Valdemar Attedal, Magnus Eriksson, Drottning Margareta, Kristian II Skatt och fogden Birger Jarl Ting Bergsmän Tull Självhushållning - maten Kläder: Hosor och kjortel
3 En ny tid börjar Under 1100-talet började en ny tid i Norden. Vikingatågen hade upphört, och de flesta nordbor hade blivit kristna. Många småriken hade slagit samman, och tre stora riken började ta form: Sverige, Norge och Danmark. Vi kallar den här tiden för medeltiden. Då levde folk i rädsla för krig, pest och hunger. Men det var också då som städer byggdes, trälar blev fria och lagar stiftades för att människor skulle kunna leva tryggare. Medeltiden i Norden sträcker sig ända fram till 1500-talet ca 400 år. 1. Uppgift Tre riken och en union Frågorna inbakade i svaret, med fullständiga meningar! 1. Varför skapades Kalmarunionen? 2. Vad är personalunion? Genom handeln integrerades Norden alltmer i Europa och samhället blev mer likt det kontinentaleuropeiska. Under senmedeltiden var hela Norden politiskt fören at i den lösa Kalmarunionen. Norden blev en del av den västliga kristenhetens Europa. De allra flesta människor levde i bondehushåll. Kungarna hade inte någon egentlig förvaltning till sitt förfogande, det fanns ingen professionell militär och nästan inga städer. Under medeltidens lopp blev Norden gradvis mer likt det övriga Europa. Från tre riken till Kalmarunionen Politiskt var de tre rikena nära sammanflätade. Kungaätterna var ingifta i varandra och allianser och krig växlade ständigt. Såväl danskar som svenskar bedrev länge korståg mot de hedniska folken vid Östersjöns södra och östra kuster; det danska väldet sträckte sig stundtals ända till dagens Estland. Under en period på 1300-talet hade Norge, Sverige och Skånelandskapen gemensam kung. Från slutet av 1300-talet till början av 1500-talet var hela Norden förenat i den så kallade Kalmarunionen. Detta var en lös personalunion = där varje rike fortfarande styrdes efter sina egna lagar och av sin infödda överklass. På så sätt var den typisk för tidens Europa, med unioner som Polen-Litauen och Kastilien-Aragonien (Spanien). Kalmarunionen, som var tänkt att skapa fred i Norden, ledde i själva verket till ständiga inbördeskrig. Till slut sprack den definitivt i en rad kriser och tronstrider vid 1500-talets början, då Vasatiden tog vid.
4 Sveriges indelning under medeltiden 2. Uppgift Frågorna inbakade i svaret, med fullständiga meningar! 3. Vad är lagsagor eller härd/härder? 4. Vad kallades den som ledde tinget? 5. Vad är en lagman? 6. Vilket straff kunde den få som stal husdjur? 7. Vilka var de fyra fridslagarna, beskriv dem kort? 8. Vad betydde det att vara fredlös? 9. När började man använda rikslagar i hela riket? Landskapslagarna härad, tinget, socken till rikslag I början av medeltiden hade varje landskap stor självständighet med egna landskapslagar.. Många av dem är så gamla att ingen vet när de kom till. Sveriges äldsta nedskrivna lag är Västgötalagen. Härad Precis som Sverige idag är uppdelat i län och kommuner var landet under medeltiden indelat i lagsagor och härader sk olika landskap. Varje härad hade ett häradsting där man dömde som i våra dagars domstolar. Häradstinget leddes av en häradshövding. Man kunde också besluta i vissa gemensamma frågor. Hur ofta man höll ting varierade från härad till härad. Enligt Magnus Erikssons landslag skulle det hållas ting en gång i veckan under de så kallade tingsperioderna. Men mot slutet av medeltiden höll man som regel ting bara tre gånger per år. Det ansågs fint att vara häradshövding sk lagman. Ofta utsåg dock kungen vem han ville till häradshövding. Det blev ofta ett riksråd, en adelsman, som stod kungen nära. På tinget i landskapet, sk landstinget, träffades man för att besluta i gemensamma frågor. Landstinget kom under 1300-talet att alltmer kontrolleras av kungen. Kungen bestämde vem som skulle vara lagman. I landskapet utsågs lämpliga kandidater till lagman av vilka kungen valde en person. Ibland tillsatte kungen lagman utan att fråga. Att vara lagman var något mycket fint. Därför var lagmännen alltid adelsmän och tillhörde de ledande personerna i riket. På tinget dömde man brottslingar och utdelade straff. Minst en gång om året höll man ting. Det leddes av lagmannen, som med hög röst ur minnet läste upp lagen för dem som hade samlats. Häradshövdingen sk lagmannen fick lära sig alla lagarna utantill, eftersom de sällan var nedskrivna. Men för att lagarna skulle vara lättare att komma ihåg, liknade de verser. När lagmannen hade beskrivit brottet talade han om hur brottslingen skulle straffas. Ett exempel är att den som hade stulit husdjur dömdes till hängning.
5 Omkring 1350 ersattes landskapslagarna av en gemensam lag för hela Sverige, Magnus Erikssons landslag. Något år senare kom en lag för alla Sveriges städer, Magnus Erikssons stadslag Socken En socken är ett område där människor bodde som hade en gemensam kyrka. Ordet socken kommer av söka, det vill säga personer som sökte sig till samma kyrka. I början av medeltiden var hela landet indelat i socknar, varje socken med en egen kyrka. På sockenstämman beslutades i gemensamma kyrkliga frågor De första rikslagarna I mitten av 1200-talet levde en man som hette Birger Jarl. Han var kungens närmaste man och mäktigare än de flesta kungar som Sverige haft. Birger Jarl ansåg att Sverige behövde lagar som gällde för hela riket. Först då skulle landet kunna enas. Han stiftade därför fyra lagar, som var lika i hela Sverige: lagarna om kvinnofrid, kyrkofrid, tingsfrid och hemfrid. Kvinnofrid Ingen fick våldta en kvinna. Ingen fick heller röva bort en kvinna från hennes föräldrar eller man. Kyrkofrid Ingen fick slåss eller på något annat sätt störa friden i kyrkan. Tingsfrid Ingen fick strida med vapen på tinget. Ingen fick heller anfalla eller hindra någon som var på väg till tinget. Hemfrid Ingen fick bryta sig in i någon annans hem. Den som bröt mot en fridslag dömdes ofta till fredlöshet. Vem som helst hade rätt att döda den fredlöse utan att få något straff. Fridslagarna var de första rikslagarna i Sverige. Fortfarande var landskapslagarna viktigast. Det skulle dröja mer än 100 år, ända till år 1350, innan landskapslagarna upphörde gälla och rikslagarna användes i hela riket.
6 3. Uppgifter Svara med fullständiga meningar! Byn och gården 1. Beskriv och förklara samanden mellan följande ord: Tionde, bystämma, arrende, arrenderade, Allmänning, tegar, ångar och åkrar, svedja, svedjad mark, aska näringsrik Städers uppbyggnad gata och illa lukt, Vid medeltidens början var ca 90 % av Sveriges befolkning bönder. Bonden skötte hela gården själv med sin familjs hjälp. Han hade djur och odlingsmark. Bonden fick betala skatt till kyrkan. Han betalade ett så kallat tionde. Var tionde ko, vetemjölssäck och liknande skulle ges till kyrkan. De bodde på en gård på landet. I de flesta områden låg gårdarna ensamma. Norden var skogrikt och det kunde vara långt mellan gårdarna. På slättbygderna, där odlingsmarken var fin, låg gårdarna tätt tillsammans. De bildade större eller mindre byar. I vissa områden låg gårdarna i byn på rad längs en bygata, så kallad radbyar. I andra områden låg gårdarna mer oregelbundet fördelade i byn. Bönderna i byn hjälptes åt med många saker, som slåtter och skörd. Eftersom gårdarna låg så nära varandra var det viktigt att man kom överens om när man skulle så, när man skulle släppa ut boskapen, när man skulle skörda och så vidare. På bystämman diskuterade man dessa frågor. En del byar hade en byordning där det gemensamma livet i byn var bestämt. Bara en del av bönderna ägde själva sin jord. Andra hyrde, arrenderade, marken av en adelsman eller ett kloster.
7 Städer Sveriges första stad bildades i slutet av vikingatiden Birka. Under medeltiden bildades allt fler städer som t.ex. Sigtuna, Linköping, Skara, Visby och Stockholm. Borgarnas hem: Husen på medeltiden var oftast byggda i trä och låg väldigt nära varandra, vilket medförde att hela städer ibland kunde brinna ned. Trä var dock det billigaste byggmaterialet så det användes oftast. I stora handelsstäder kunde man kosta på sig att bygga husen i sten, t.ex. Stockholm som var en tidig svensk stad. De flesta husen i Gamla Stan i Stockholm byggdes under medeltiden. Gatorna i städerna var smala. De var också smutsiga, fyllda med slask som folket slängt ut ur husen, eftersom det inte fanns några avlopp på den tiden. Det var allt från gamla matrester till människors och djurs avföring. Stanken måste ha varit fruktansvärd! För att undvika att smutsa ner fötterna kunde man använda så kallade styltskor. Här visas några olika varianter av styltskor. Eftersom man höjdes upp från gatan kunde man undvika att bli alltför smutsig.
8 Byar och tegar Under medeltiden bodde de flesta svenskar i byar. De bestod av små, grå hus som låg tätt ihop. Där bodde kanske inte fler än fem, tio familjer. Utanför byn låg åkrarna, som var uppdelade i smala, långa tegar. För att det skulle bli rättvist delade byborna upp åkerjorden. som åkern. Bortom åkrarna låg ängarna. Där växte gräs som användes till mat åt djuren. Ibland var ängarna uppdelade på var och en av byns gårdar, och ibland ägdes de av alla bönder gemensamt. Mark som ägdes gemensamt kallades för allmänning. När gräset slagits och torkats till hö, delade bönderna upp det mellan sig. Utan hö kunde inte korna överleva vintern. Därför var ängen lika viktig Bönderna skaffade sig ofta nya åkrar genom att svedja mark i skogen = Då röjde de först bort träd och stubbar. Sedan tände de eld på marken SVEDJADE den. När glöden hade svalnat bildades ett tjockt lager aska. ASKAN var näringsrik och gick bra att odla säd på första året. Nästa år odlade man rovor. Men det tredje året dög den bara till bete åt djuren, för då var näringen slut.
9 Husen och redskapen 4. Uppgift 1. Varför höll bönderna de mindre husdjuren inomhus på vintern? 2. Vilken var skillnaden på årdret och plogen? 3. Finns det några av dem redskapen som vi använder än idag? Ett rum för djur och människor Boningshuset bestod av ett enda rum. Längs väggarna fanns väggfasta bänkar. De tjänade som sittplats under dagen och som sovplats under natten. I stugans ena hörn sprakade den öppna elden. Den gav värme och ljus, och över den kokade kvinnorna maten. Om vintern bodde de mindre husdjuren inomhus tillsammans med människorna. Då blev det lättare för gårdens folk att sköta djuren. Värmen från hönsen, fåren och grisarna hjälpte dessutom till att hålla kylan borta från det dragiga huset. Redskapen På medeltiden och flera hundra år framåt hade bönderna samma slags redskap. Spaden och hackan användes på de minsta åkerlapparna. Spaden gjordes av trä, men för att hålla bättre skoddes den med järn. Ett av de viktigaste redskapen var årdret, med vars hjälp bonden plöjde ner gödseln och luckrade upp jorden. I södra Sverige hade en del bönder också börjat använda plog. Plogen var ännu bättre än årdret, eftersom den vände på jordtorvorna. Med lie slog bönderna gräset, som sedan torkades till hö i solen. Med en skära skar de säden, som fick torka ute på åkern eller i torkhusen. Säden tröskades därefter med en slaga. Då slog man så hårt på axet att sädeskornen lossnade. Till sist for bonden till en kvarn, ofta en vattenkvarn, och malde säden till mjöl.
10 Ett hårt liv 5. Uppgift 1. Varför var så många människor utslitna redan vid 40års ålder? 2. Hur klarade man sig från att svälta ihjäl om det var nödår? 3. Nämn några arbetsuppgifter som barnen fick utföra under medeltiden. 4. På medeltiden fanns varken kyl eller frys. Ändå kunde människorna förvara sin mat så att den inte förstördes. Hur gjorde de då? två sätt. 5. Hur tillverkade kvinnorna ost? 6. Vilka material tillverkade de kläder av och hur såg modet ut för män och kvinnor ut på Medeltiden. Obs se filmen om Mode på www.ne.se 7. Beskriv vad en : trubadur gör och vad ballader är med nyhetsspridning. Byborna slet hårt och bar tunga bördor. Sådant arbete fördärvade människors ryggar och leder. Många var utslitna vid fyrtio års ålder och kunde inte längre klara de tyngsta sysslorna. Kvinnorna hann ofta föda tio till tolv barn före 35års ålder. Många kvinnor dog under förlossningen, och mer än vart tredje barn dog före sin tvåårsdag. Barnsjukdomar, som idag är helt ofarliga, kunde på medeltiden vara dödliga. Med de som klarade sjukdomar och svält kunde leva tills de fyllt 60 år eller mer. Svårt att få maten att räcka Människorna i byn ägnade den mesta av tiden åt att skaffa mat. Allt som skulle ätas kom från den egna gården eller från skogar och vatten i närheten. Säd till bröd och gröt odlades på åkrarna. Från husdjuren fick man kött, mjölk och ägg. Genom att jaga och fiska kunde människorna dryga ut sitt matförråd. Det var bara det viktiga saltet som de behövde köpa på marknaden. Nödtider och barkbröd Om det var torka och skörden slog fel, eller om en sädeslada brann ner, då fick man svälta. Under sådana nödtider malde folk sönder de mjuka delarna av granen och tallens bark. Barken blandades med kornmjölet och så bakade man barkbröd. Detta bröd gav inte mycket näring, men det fyllde i alla fall magen och man kände sig mätt under några timmar. Barken hade en besk smak. Barnens arbete Farmödrar och mormödrar var medeltidens dagis. De tog hand om de riktigt små barnen. Mammorna hade så mycket arbete att de inte hade tid att passa spädbarn. Så fort barnen var stora nog, fick de börja hjälpa till med arbetet hemma. De fick till exempel hämta ägg i hönshuset, bära in ved och vatten. I sexårsåldern fick barnen ta ansvar för husdjuren, som gick på bete. På medeltiden var det åkrarna som var inhägnade, inte betesmarkerna. Barnen hjälpte djuren att hitta platser, där det fanns gott om mat för dem. De höll flocken samman och såg till att alla djur kom hem på kvällen.
11 Kvinnornas arbete Maten Männen skaffade hem mat till huset. De odlade på åkrarna, de jagade i skogen, de fiskade i sjöarna. Det var också männen som slaktade de större husdjuren, som får, grisar och kor. Kvinnornas uppgift var att förvandla alla dessa råvaror till ätbara maträtter och se till att de räckte så länge som möjligt. Säden malde de till mjöl genom att gnida den mellan två flata stenar. Mjölet blandade de med vatten till en deg, och degen bakades till bröd på heta stenar. Sådant bröd blev hårt som knäckebröd. Mat som inte förvaras kallt blir förstörd. På medeltiden kände folk till flera metoder för att spara mat, som man inte orkade äta upp. På somrarna kunde man hänga upp kött och fisk utomhus och låta sol och vind torka dem. Då blir maten torr och hård som trä och håller sig i flera år. När den sedan kokas blir den mjuk igen. Om man röker kött och fisk håller de sig högst en månad. Fläsk eller strömming som ligger i stark saltlake håller sig minst ett halvår. Mjölk är svårt att spara. Men det gör inget som den blev lite dur, för då smakar den som filmjölk. Kvinnor på medeltiden kunde göra ost också. Då hällde de varm mjölk i magen från en kalv och skakade runt den. Delar av mjölken förvandlas efter en lång stunds skakande till en tunn genomskinlig vätska. Resten blir tjocka, vita klumpar som är ostmassa. Kvinnorna hällde ostmassan i en ostform med små hål i botten. När de sedan pressade på locket så trycktes all vätska ut och det bildades en ost. Om mjölken får stå över natten, flyter grädden upp på ytan och kan skummas av med en sked. När man vispar grädde hårt och länge förvandlas den till smör. Smöret måste saltas, för att kunna sparas. Den torkade maten kunde man sedan antingen äta kall eller koka upp och göra grytor av. Till maten drack man vatten eller öl.
12 Medeltida mode Under medeltiden gjordes kläderna av olika naturmaterial. Man kunde väva tyg av lin och bomull. Vissa kläder gjordes förstås även av skinn. Några populära klädesplagg var kjorteln. Kjorteln är som en lång skjorta eller en klänning. Den bars av både män. För att täcka benen hade männen hosor, benklädnader. Den medeltida mannen kunde också klä sig i knäbyxor. Kvinnorna hade flera lager av långa klänningar och förkläden. Kläderna Det var också kvinnorna som tillverkade kläder av ull och lin. Lin är en växt som innehåller tunna men starka fiber som går att spinna till trådar. Lintråden vävs sedan till tyg. Av ullen stickade kvinnorna tröjor och vantar. Kläder av ylle blir mjuka och varma, men de slits fort. Tyger av lin är hårda och styva i början, men de blir mjukare och vackrare för varje tvätt. Lek och spel, sång och dans Bollek har funnits i alla tider och så även på medeltiden. Klotformen finns i naturen som t.ex. apelsiner, äpplen och kokosnötter och dessa har tidigt kunnat utnyttjas som boll. På medeltiden sydde man också bollar av tyg och skinn. Man stoppade bollarna med t.ex. djurhår torkade ärtor eller hö. Redan under medeltiden lades grunden till baseboll och brännboll. Men använde plankor och stockar för att slå iväg bollen med. Även en tidig version av fotboll spelades under medeltiden. Regler och redskap har självfallet utvecklats mycket. Jongleringsbollar, en gammal konst från medeltiden. En annan vanlig lek bland killarna var att leka krig. När riddaridealet kom till Sverige på 1300-talet var det de flesta killars högsta önskan att bli riddare. På medeltiden fanns det också komiker och pajasar, så kallade gycklare. De kunde bland annat få underhålla kungen när han hade fest på slottet. Det fanns också musiker under medeltiden som kallades trubadurer. De åkte runt i landet och sjöng berättande sånger. Sånger som berättar en historia kallas för ballader. Balladerna användes många gånger för att sprida nyheter. Man hade ju ingen tidning som kunde göra detta.
13 Kristendomen kom till Sverige 6. Uppgifter Svara med fullständiga meningar! 1. Vad är skillnaden mellan Katolska och Ortodoxa kyrkan? 2. Vad är ett kloster och vad har den för funktion? 3. Vem var Ansgar och vad gjorde han? 4. Hur byggde man kyrkor under medeltiden? 5. Vilka arbetsuppgifter hade munkarna och nunnorna? 6. Nämn några medicinska växter och örter du skulle kunna tänka dig använda och varför. 7. Vad innebär det att ha spetälska? 8. Hur blir man ett helgon 9. Hur trodde man på medeltiden att man kunde skydda sig från onda andar och liknande saker? 10. Finns det några väsen som människor idag tror på? Vilka i så fall? 11. Tror du på något eller några väsen? Vilka i så fall eller varför inte? Katolska kyrkan Protestantiska kyrkan som dominerar i Sverige till hör Katolska kyrkan var en självklar del av det medeltida samhället. Man svarade för själavård, sjukvård, skola, hotell. Man ordnade helgonfester och mässor. Man deltog i politiska möten och skrev dokument. Man hjälpte människor när det gällde arv och testamenten. I större kyrkor och kloster fanns duktiga hantverkare och jordbrukare. Människor kom i kontakt med kyrkan på många olika sätt från dopet till begravningen. Kyrkan var internationell till sin karaktär, den förenade folk och stater. Studieresor, gemensamma utbildningsorter, pilgrimsresor, utbyten mellan kloster och konvent gjorde att människor träffades från olika delar av Europa. Kyrkan gav också människorna en gemensam syn på vad som var väsentligt i livet. Ortodoxa kyrkan Människorna i östra delarna av Europa tillhörde den ortodoxa kyrkan. Denna kyrka har ingen samlande ledare utan består av ett 20-tal fristående kyrkor. Störst är den grekiskortodoxa och den rysk-ortodoxa kyrkan. Klosterväsendet spelar en stor roll i den ortodoxa kyrkan. Under medeltiden var de ortodoxa klostren, med bön och meditation, mer slutna än de katolska. Kristendomens storhetstid var under medeltiden Kristendomen, med korset som symbol, kom till Sverige redan under vikingatiden, ca år1000 e. Kr. Den tyske kejsaren hade skickat en missionär vid namn Ansgar för att kristna vikingarna. Kejsaren trodde nämligen att vikingarna skulle sluta sina hemska plundringståg om de blev kristna. Under medeltiden började kristendomen sakta att sprida sig än mer och man byggde
14 kyrkor runt om i Sverige. Kyrkorna var till en början byggda av trä. Folket hjälptes tillsammans åt att bygga sin egen kyrka. Man hade inga maskiner till hjälp utan bara kroppskraft samt häst och vagn. De människor som gick till samma kyrka tillhörde samma socken. Socken kommer från ordet söka man sökte sig till samma kyrka. En medeltida kyrka av trä, se bilden Kloster Kloster bildades och var viktiga för samhällets utveckling under medeltiden pga den kunskap som besatts hos dem som arbetade där. I dessa kloster bodde munkar och nunnor som alla tillhörde olika ordnar. I Norden fanns kloster av bland andra cistercienserorden, benediktinerorden, birgittinerorden och johanniterorden. Varje orden hade sina speciella traditioner och bestämmelser. Gemensamt för alla klosterregler var munkarnas och nunnornas löften om fattigdom, kyskhet och lydnad. Där bodde munkar och nunnor som genom bön och arbete ärade Gud och hjälpte sina medmänniskor. De bad eller sjöng vid bestämda tider. De hade som uppgift att vårda sjuka och utvecklade läkekonsten. De odlade också grödor i sina trädgårdar och kunde ge bönderna tips för ökade skördar. Tiggarordnar Tiggarbröder fanns i de flesta svenska städer. De kallas idag ofta, lite förenklat, för munkar, men under medeltiden kallade man dem bröder. Tiggarbröderna slog sig oftast ned i städerna där de bodde i särskilda konvent, vilket betyder "plats där man möts" Tiggarbröderna, eller som de ibland kallades predikarebröder, tillhörde två olika ordnar: dels franciskanerna eller gråbröderna efter sin grå klädsel, dels dominikanerna eller svartbröderna efter sin svarta klädsel. Konventen var öppna på ett helt annat sätt än klostren. Dit var människorna välkomna för råd och hjälp i både andliga och praktiska frågor. Bröderna hjälpte till med att skriva brev och kontrakt, arv och testamenten. Man kunde få medicinsk hjälp och i konventen fick man övernatta om man var på tillfälligt besök i staden. Konventen användes också, liksom klostren, för politiska möten och sammankomster. Det var vanligt med utbyten mellan olika konvent vilket gjorde att bröderna alltid var aktuella när det gällde nyheter, mediciner och tekniker.
15 Mediciner: Örter och växter Sjukhusen: Nunnorna och munkarna drev sjukstugor som fanns i klostren dit sjuka fick vända sig. I städerna fanns sjukhus men 9 av 10 fick inte plats där. Sjukhusen i städerna drevs av köpmännen i städerna. Utanför städerna fanns det hospital, speciella sjukhus för de som fått spetälska. Lavendel används mot huvudvärk och för att dölja dålig lukt. Salvia ansågs vara bra mot dåligt minne, hosta och grått hår. Johannesört var lugnande. Ringblomma var bra mot sår och hudutslag. Blodiglar sattes på skinnet så att de kunde bita sig fast och suga blod. Man tänkte nämligen att blodiglarna då också sög ut sjukdomen. Hundbajs kunde användas mot sjukdomen gikt, som ger knölar och värk särskilt hos äldre personer. Åderlåtning På medeltiden trodde man att människan hade fyra kroppsvätskor blod, slem, gul galla och svart galla) och att den bästa vägen till hälsa var att vätskorna var i balans. Hade man för mycket eller för lite av någon vätska blev man alltså sjuk, ett sätt att återställa balansen mellan vätskorna var att tappa den sjuke på blod, vilket var ett vanligt sätt att bota sjuka. Det kallades åderlåtning, skar hål på ytliga blodkärl
16 Sjukdomar och digerdöden I mitten av 1300-talet kom pesten till Sverige. Pesten var en hemsk sjukdom som även kommit att kallas Digerdöden. Digerdöden betyder den stora döden. Pesten spreds av råttor och dess loppor. Det fanns två sorters pest: böldpest och lungpest. Den som blev sjuk kunde få blåsor över hela kroppen eller spotta blod. Fick man pesten så dog man med stor säkerhet. Ca 1/3 av Sveriges befolkning avled. Det var ungefär 200 000 människor på den tiden. I hela Europa dog ca 20 miljoner människor. Detta har med all säkerhet påverkat dagens folkmängd. Det fanns tre olika slags pest: böldpest, lungpest och blodpest. Inga som fick lungpesten eller blodpesten överlevde. Några av dem som drabbades av bölder överlevde. Pesten började ofta med frysningar i kroppen som snabbt övergick i hög feber. En del fick näsblod, andra började hosta blod. Den sjuke luktade illa och andedräkten var vidrig. Många fick svårt att andas. De flesta drabbades av svår huvudvärk, nästan så att huvudet skulle sprängas. Det värsta var törsten. Man blev så törstig så det spelade ingen roll hur mycket man drack. En del blev virriga och tokiga när pestbacillen drabbade hjärnan. De flesta dog inom någon dag. Man förstår att människorna kände sig förvirrade och hjälplösa. På dem som fick böldpest slog bölder stora som äpplen upp under armarna, i ljumskarna eller vid halsen. Ungefär varannan av dem som insjuknade dog inom ett dygn. Om den sjuke överlevde så länge fanns möjligheten att skära upp bölden så att var och en rann ut. Då hade man chansen att klara sig. Lungpesten var värre. Ingen som fick pesten ner i lungorna klarade sig. Man hostade blod, fick en våldsam huvudvärk, kände en oerhört törst och dog inom några dagar. Lika farlig var blodpesten. Mörka fläckar slog upp överallt på kroppen. Det var stora blödningar under huden. Därför kallades sjukdomen ibland för svarta döden. Det fanns inget bra sätt att skydda sig mot digerdöden, det fanns inget säkert botemedel. Men man försökte naturligtvis göra allt som var möjligt för att undvika sjukdomen. Aldrig har så många bett till Gud som under peståren. Att be till Gud och alla hans helgon var kanske det bästa sättet att slippa pesten. Munkar, nunnor och präster kände som sin plikt att hjälpa de sjuka. De försökte med
17 allehanda örter och böner lindra den sjukes plågor. Därför drabbades de också extra hårt av pesten. Lika snabbt som pesten kom, lika snabbt försvann den. Men den kom tillbaka... Hospital Spetälska är en otäck sjukdom som var mycket vanlig under medeltiden. Den orsakas av en bakterie och sprids via luften. Sjukdomen finns kvar än i dag i vissa delar av världen. Eftersom den var mycket smittosam fick man lämna sitt hem, sin familj och sina vänner och flytta in på hospital där de fick bo tills de dog. Det fanns till och med särskilda personer som höll utkik efter personer med spetälska så att de inte kom in i staden. I dag finns det botemedel mot sjukdomen. Strax utanför flera medeltida städer fanns det hospital. I dem vårdade munkar och nunnor spetälskesjuka människor. Eftersom spetälska smittade så låg hospitalen en bit utanför staden. Om de spetälska skulle gå ut från hospitalets område var de tvungna att ha varningsklockor med sig. De sjukas speciella skyddshelgon var den helige Göran. Många hospital uppkallades därför efter honom. På 1500-talet kom hospitalen även att bli fattighus och sjukhus för mentalt sjuka. Ordet hospital har levt kvar i svenskan som benämning på sjukhus som vårdar mentalt sjuka. Läsa och räkna på medeltiden Alla fick inte lära sig att läsa och räkna på medeltiden. Det fanns inga vanliga skolor som alla barn hade rätt att gå till. Prästerna, nunnor och munkar fick agera lärare åt de rika adelsmännens söner och döttrar. Bondens barn fick lära sig att räkna av sina föräldrar. Det behövdes för att kunna sköta en bondgård. Den mesta kunskapen fördes vid muntligt. Det var otroligt viktigt att lyssna på sina föräldrar och äldre bekanta. Eftersom man inte kunde skriva ner saker behövde man lära sig mycket utantill. Ca 1350 uppfanns boktryckarkonsten i Europa. De kunde också få i uppdrag att skriva av en bok. Detta arbeta kunde ta upp till ett år. Men så kunde lönen också vara en hel bondgård. Nu behövde man inte längre handskriva böckerna, vilket gjorde böcker mer lättillgängliga. Boksida ur första tryckta boken: Gutenbergs bibel.
18 Finland blir en del av Sverige I början av medeltiden var det många svenskar som flyttade till Finland. Där grundade de handelsstationer och odlade upp mark. Svenska missionärer reste också till Finland. De förbjöd finnarna att tro på sina gamla gudar. Ibland gick det våldsamt till när svenskarna skulle få finnarna att bli kristna. Birger Jarls krigståg till Finland Så småningom blev de flesta finnar kristna. Men då blev det uppror i landet. De som höll fast vid sin gamla tro brände ner kyrkor och dödade kristna, både finnar och svenskar. Påven i Rom var den som bestämde över kyrkorna i alla länder. Han tillät nu Birger Jarl i Sverige att sända sin här till Finland för att hjälpa de kristna. Birger Jarls krigare slog ner upproret. De finnar som inte redan var kristna fick välja mellan att låta döpa sig och bli kristna eller att dö. Birger Jarl bestämde också att Finland hädanefter skulle vara en del av Sverige, trots att stora delar av landet ännu återstod att erövra. Helgon I det medeltida samhället behövde man aldrig vara ensam. Man hade alltid helgonen nära sig, de följde en hela tiden. Man bad helgonen framföra bönerna till Gud. Man firade deras festdagar. Man hade dem som hjältar och förebilder. Helgonen var människor som under sin livstid hade stått speciellt nära Gud. Några hade blivit helgonförklarade av påven, andra av den lokale biskopen. Populära manliga helgon var till exempel Laurentius, Kristoffer och Nikolaus. Av de kvinnliga helgonen kan nämnas Cecilia, Agnes, Helena och heliga Birgitta. Det tog lång tid innan någon kunde förklaras som helgon. Helgonets levnadshistoria skulle beskrivas (se helgonlegender) och man samlade in berättelser från människor som blivit hjälpta genom att be till personen efter dennes död (se mirakelberättelser). Helgonet Cecilia Levde i romarriket på 200-talet e. Kr. Hon, hennes man och hans bror avrättades för sin kristna tro. Vid den här tiden var kristendomen förbjuden i det romerska riket. Alla skulle offra till de romerska gudarna. Cecilia vägrade. Hon fördes inför domaren Almachius som ville tvinga henne att offra till de romerska gudarna.
19 Heliga Birgitta Läs i boken Levande historia Pilgrimsfärder som bot Det var vanligt under medeltiden att man reste till heliga platser i Europa. Dessa resor kallades pilgrimsfärder och gjordes för att få uppleva den gudomliga kraft som fanns på en helig plats. Orsaken kunde vara att tacka ett helgon för att man blivit hjälpt eller att man hade handlat illa kunde man av sockenprästen bli ålagd att som botgöring vandra till helgonets plats och ge en gåva. Populära vallfärdsorter var till exempel Trondheim med den helige Olofs grav och Vadstena med den heliga Birgittas Pilgrimsresorna tog lång tid och var ofta strapatsrika. Var det ett avlägset pilgrimsmål kunde man vara borta i ett år eller mer. Innan resan påbörjades välsignades man av sockenprästen. Vid hemkomsten hade man med sig ett pilgrimsmärke från den ort man besökt och var naturligtvis många erfarenheter rikare.
20 Tron på det övernaturliga Människan är av naturen nyfiken. Det vi inte förstår, försöker vi hitta förklaringar till. Under medeltiden (och senare också) berättade man om naturväsen, som på olika sätt ingrep i människors liv. Folk trodde bland annat att där bodde tomtar i ladugården som hjälpte till med sysslorna på gården, om han trivdes och fick mat varje kväll. Man trodde också att vättar bodde under jorden. Vättar såg ut som pyttesmå människor. De hade osynliga hål i marken och ibland kom de upp till människornas värld för att låna redskap. Det var i alla fall vad man trodde när man tappat bort eller blivit av med sina redskap. Människorna trodde också på skogsrået, havsfrun, gengångare och flera andra. Häxorna Ute i Europa sträckte sig medeltiden längre än i Sverige. Under 1500-talet var det fortfarande medeltid och häxjakt ute i Europa. Man brände häxor på stora eldar, så kallade bål. Från början var kyrkan inblandad i detta men de drog sig ganska snabbt ut. Häxorna beskylldes för all problem och kriser i världen som t.ex. pest, krig och svält. Det var vanligt att folket i en by pekade ut någon som häxa. De förföljde henne, piskade henne och slutligen stenades eller slogs hon till döds med en påk. Det fanns män som åkte runt från by till by för att peka ut häxor. Häxbränning hade vi också i Sverige, men det var efter vår medeltid i Sverige, mer under 1600-talet. Det fanns ett särskilt sätt att testa om en kvinna var en häxa. Man band vikter vid henne och kastade henne i vattnet. Om hon sjönk och drunknade så var hon ingen häxa. Om hon flöt var hon en häxa och skulle då brännas på bål. Villkoren var alltså dåliga för den som skulle genomgå häxprovet.
21 Adel, präster, borgare och bönder 7. Uppgifter 1. Vad arbetade det enkla, fattiga folket, med? 2. Varför var vintern så svår för de fattiga? 3. Vad använde sig Birger Jarl av för att ta över Finland? 4. Vilka var de fyra stånden? 5. Varför slapp stormännen att betala skatt? 6. Hur kom det sig att kyrkan blev så rik? 7. Vilket stånd tillhörde köpmännen? Vilken annan grupp ingick också i detta stånd? 8. Hur uppfostrades flickor och pojkar på medeltiden? På medeltiden började människor delas in i fyra grupper: De kallades de fyra stånden. adel /riddarna (hattarna) präster borgare (mössorna) bönder Under flera hundra år sökte kungarna stöd från ett eller flera av stånden för att stärka sin makt. Särskilt viktigt för kungen var det att få stöd från adeln och prästerna. Men halva Sveriges befolkning bestod av fattiga människor, som inte fick tillhöra något stånd. Det var till exempel pigorna och drängarna och alla de som måste gå runt och tigga för att få mat och kläder. De hade inget att säga till om överhuvudtaget. Så skapades adeln När kungamakten stärktes under 1100- och 1200-talen genom att fasta skatter lades på bönderna, kunde stormännen bli fritagna från skatt mot att de gjorde krigstjänst åt kungen (riddare). Adels makt baserade sig på att strida till häst, äga många bondgårdar och ta avgifter av bönderna, samt styra rikena tillsammans med kungen. Adeln På slutet av 1200-talet hette den svenske kungen Magnus. Han var son till Birger Jarl. Magnus ville att hans krigsmän skulle vara lika väl beväpnade som de bästa krigarna i Europa. Men kungen hade själv inte råd att skaffa rustningar och stridshästar till en hel här. En enda stridshäst kostade mer än tjugo kor.
Magnus beslöt då att be stormännen, som var de rikaste och mäktigaste bönderna, om hjälp. Han samlade landets mäktigaste män till ett möte på ett av sina slott. Där gav han dem ett löfte: Stormännen skulle slippa betala skatt, om de ställde upp för kungen med stridshäst, rustning och vapen. Stormännen blev nu frälsemän. Frälse betydde att de var fria från skatt. Efter hand började frälsemännen kallas för adel. Barn till adelsmän blev själva adel redan vid födseln. Prästerna Bönderna utsåg själva sin präst. Han skulle sedan godkännas av biskopen, som bestämde över alla prästerna. Många pojkar uppfostrades till präst redan som barn. Även en del adelssöner skickades till prästskolor. Men de skulle bli domprostar eller biskopar, inte enkla bypräster. Den som hade blivit utsedd till präst måste fortsätta att vara det livet ut. Kyrkans högste ledare var påven, och han bodde i staden Rom i Italien. I Europa var kyrkan mycket mäktig. Därför ville alla kungar hålla sig vän med påven och hans biskopar. Kyrkan behövde inte betala någon skatt. Istället fick prästerna själva ta upp skatt av folket. Många adelsmän och kungar skänkte gåvor till kyrkan. På så sätt blev kyrkan rik och mäktig även i Sverige. Men vanliga präster i byarna blev aldrig förmögna utan levde mer som vanligt folk. 22 Borgarna I städerna bodde köpmän och hantverkare. De kallades för borgare. Hantverkarna tillverkade och sålde viktiga varor. Köpmännen handlade varor av olika slag. Bönderna De flesta människor i Sverige vid denna tid var bönder. Bönderna hade minst makt av de fyra stånden. De tyngdes också av de högsta skatterna. Alla måste betala skatt till kyrkan. De flesta betalade också skatt till kungen. Dessutom betalade många hyra till adeln för att få så och bruka deras mark. Fattigdom Under medeltiden var de flesta fattiga och svältande. När skörden slog fel kunde hela familjen måsta tigga. Kyrkan hade lärt folk att människor i nöd måste få hjälp. Bönderna var därför skyldiga att ta emot fattiga och handikappade människor. Särskilt under vintern hade de fattiga det svårt. Många var dåligt klädda och frös ihjäl. I städerna fick de sjuka och döende ligga på torgen utan att någon tog hand om dem.
23 Så levde adel och kungarna Mot slutet av 1300-talet byggde de rikaste adelsmännen borgar, som gav dem skydd mot andra adelsmän och fiender från andra länder. Nordens bäst bevarade borg från medeltiden heter Glimmingehus och ligger i Skåne. Den är 26 meter hög och har två och en halv meter tjocka murar. Runt den mäktiga borgen löper en vallgrav. På vintrarna var det säkert dragigt, rått och kallt I det stora stenhuset, trots värmen från de öppna spisarna spreds via kanaler I borgens murar. Därför bodde man mest I några trähus, som låg innanför vallgraven alldeles intill borgen. I de tjocka murarna fanns gluggar. Genom dem kunde knektarna skjuta armborstpilar mot fiender som närmade sig. borgen var svår för en fiende att ta sig in i. Dess invånare kunde oftast försvara sig, även om de som anföll var många fler. Barnen I en adelsfamilj fick barnen tidigt lära sig sådant som de behövde kunna som vuxna. En adlig pojke skulle fostras till krigare. Redan vid sju års ålder skickades han iväg till en annan adelsfamilj. Där fick han träna hårt och lära sig det som en adelsman måste kunna. Han lärde sig rida och använda lans. Och han lärde sig hantera svärd och spikklubba. Men han fick även lära sig att uppträda artigt och att ha ett gott bordsskick. Flickorna undervisades I att dansa och sjunga och spela något instrument. De fick dessutom lära sig att väva, sy och brodera och att sköta ett stort hushåll. När flickan var femton år ansågs hon vara giftasvuxen. Då gällde det för hennes föräldrar att utse en passande adelsman åt sin dotter. Själv fick hon inte bestämma vem hon skulle gifta sig med. Medan flickan bodde hemma hos sina föräldrar var det hennes far som bestämde, och när hon gift sig var hon tvungen att lyda sin man. Kvinnorna blev inte myndiga förrän deras make dött och de blivit änkor.
24 Feodalism 8. Uppgifter Baka in frågan i svaret, fullständiga meningar! 1. Vad är feodalism? 2. Beskriv och förklara pyramiden. 3. I vilket land utövades feodalismen som mest? 4. Hade Sverige feodalism? 5. Vad krävdes för att feodalismen skulle kunna genomföras? 6. Vad betyder det att man är livegen? Feodalism Feodalism innebär att samhället är format som en pyramid där alla styrs av ett tjänsteroch gentjänsterförhållande. Feodalismens pyramid 1. Det hela bygger på att någon (en kung) kontrollerar ett stort stycke jord, men inte har nog med män för att försvara det och inte nog med pengar för att avlöna soldater. Då förläner (lånar ut, egentligen) han en bit av området till en annan man som har en stridshäst, kanske flera, men ingen jord. 2. Man nummer två kallas då vasall och har skyldighet att hjälpa man nr ett (kungen),om det blir krig. I gengäld får vasallen alla inkomster från jorden och bönderna betalar sina skatter till honom. Vasallen kan sedan skaffa undervasaller så att det blir som ett enda pussel. 3. I botten står bönderna som bör upp hela systemet ekonomiskt. För att de inte skall kunna försvinna är de livegna, d v s de är enligt lag tvungna att stanna på det gods där de är födda. Den klassiska feodalismen hör hemma i Frankrike, men feodala drag har funnits både här och där. Dock var bönderna i Sverige så starka att detta inte riktigt genomfördes i sin helhet här i Norden. Det krävdes att det fanns en makt - kung eller annan - som kontrollerade hela området och tog in skatter. Dessutom var ju de livegna så missnöjda att de flera gånger gjorde uppror.
25 Riddare Uppgift 9 Baka in frågan i svaret, fullständiga meningar! 1. Vem bestämde vem som fick bli riddare? 2. Hur fick kungen riddare? 3. På vilket sätt var det bra för kungen att få riddare? 4. Beskriv och förklara hur man blir riddare och vad det innebär (ålder, kläder, vapen löften osv) Under medeltiden krigade man mycket och de farligaste krigarna var de som satt på en häst och hade tung utrustning. Detta var mycket dyrt och endast de rikaste kunde skaffa sig en sådan utrustning. För att få riddare som hjälte honom gav kungen de som ställde upp som riddare i rustning, en bit land/mark. Riddare slapp betala skatt till kungen och kunde bestämma om sitt land han fått nästan hur han ville. Eftersom det var svårt för kungen att hålla koll på hela landet så var det ett bra sätt för kungen att låta någon sköta vissa bitar och samtidigt fick han hjälp av de tungt beväpnade riddarna om det var krig mao tjänster och gentjänster. Det var kungen som utsåg, dubbade en riddare. En yngling dubbas till riddare När den unge adelsmannen var I tjugoårsåldern blev han myndig. Om han hade gjort kungen en stor tjänst kunde det hända att han blev dubbad till riddare. Det skedde vid en högtidlig fest, där kungen och drottningen och adelsmän från hela riket var samlade. Den unge adelsmannen fick avge tre löften: 1. han lovade att försvara den kristna tron, 2. han lovade att vara trogen mot kungen och 3. han lovade att skydda kvinnor och föräldralösa barn. Därefter slog kungen lätt med den flata sidan av sitt svärd mot ynglingens axel. Till sist fick denne ta emot en sköld och ett svärd ur kungens hand. De var tecknen på att han hade blivit riddare.
26 Riddaren med rustning av järn En riddare såg mycket imponerande ut I sin skräckinjagande rustning. Vid mitten av 1300-talet var han klädd så här: Hans huvud täcktes av en hjälm med en springa som titthål och små hål att andas igenom. Nacken och halsen skyddades av en halskrage, som var tillverkad av små järnringar. Närmast kroppen bar riddaren kläder av tyg och läder, för att rustningen inte skulle skava. Överkroppen täcktes av en stor ringbrynja, som kunde bestå av mer än 20 000 små järnringar. Utanpå brynjan knöts järnplåtar fast för att skydda bröstkorg och armar. Utanpå hosorna (byxorna) fästes skydd av järn eller kraftigt läder. På fötterna hade riddaren strumpliknande skor av järnringar. Det tog lång tid att få på sig en rustning. Trots att väpnaren hjälpte till, tog det gott och väl en timme. Till vapen hade riddaren ett svärd, en dolk, en spikklubba och en lans. Dessutom behövde han en dyrbar och vältränad häst. Även den skulle vara utrustad med något skydd av järn.
27 Kungen och fogden 10. Uppgifter Baka in frågan i svaret, fullständiga meningar! 1. Vad tror du det beror på att kungen hade svårt att förstå bönderna? 2. Hur kom det sig att kung Magnus blev kallad Ladulås? 3. Varför byggdes det borgar i städerna? 4. Vad var fogdens uppgift? Var bodde han? Bönderna ville gärna att kungen skulle göra livet lättare för den som var bonde. Men oftast brydde sig kungen mer om adeln än om andra grupper I samhället. Kungen levde ju själv som en adelsman och hade lättare att förstå adelns problem än böndernas. Kung Magnus sätter lås för bondens lada Det kunde bli katastrof för en bonde och hans familj, om en adelsman kom på besök med hela sitt följe av soldater. Adelsmannen krävde mat åt sig och sina män och foder åt hästarna. Sällskapet kunde stanna flera dagar och festa, utan att den stackars bonden vågade protestera. Man sade att adelsmännen våldgästade bönderna. Efter ett sådant besök blev bondefamiljen ofta tvungen att svälta. År 1275 blev Birger Jarls son, Magnus, kung. Han förbjöd våldgästning. Adelsmännen blev hädanefter tvungna att betala för vad de åt och drack. Kung Magnus kom senare att kallas Magnus Ladulås. Kanske fick han det namnet, därför att folk ansåg att han satte lås för bondens lada. Kungens Borg På flera håll i Sverige lät kungarna bygga borgar och i landets viktigaste städer skulle det finnas en borg. Kungen hade intresse av att skydda städerna. Genom städerna fick han in både pengar och varor. Borgen var viktiga både som bostäder och maktfästen för kungen. Där bodde kungens fogde. Här fanns också soldater som hade till uppgift att försvara borgen och staden. När det var oroliga tider ökade antalet soldater på borgen. Där bodde han när han reste runt i riket. Utifrån borgen kunde hans knektar försvara honom mot svenskar som gjorde uppror och mot fiender från andra länder. På varje borg/slott fanns en fogde som bestämde över knektarna på slottet. Fogden var ofta avskydd av folket I bygden. Det var nämligen han som drev in den skatt som bönderna måste betala till kungen. Fogden tränade trupperna och såg till att de fick ut sin lön. Vid krig kunde adelsmän och riddare kallas in liksom bönder från landet. Borgen markerade vem som bestämde. Fogden satt med i stadens råd och styrde besluten så att det blev som han ville. Han hade också tre dagars förköpsrätt på varor som kom in med fartygen. På det sättet kom de bästa och finaste varorna till borgen. Fogden såg också till att folk betalade skatter och tullar och att kungen fick sin andel i de böter som rådet utdömde. I de städer där det inte fanns en borg hade kungen ofta en fast truppstyrka som skulle försvara staden. Truppstyrkan bestod av legosoldater som kungen anställt.
28 Lag & Rätt 11. Uppgifter Baka in frågan i svaret, fullständiga meningar! 1. Vilka tillhörde rådet och vad bestämde de? Var höll de hus. 2. Vilket var det vanligaste straffet under medeltiden? 3. Varför tror du att ingen ville umgås med bödeln? 4. Vilka fick fängelsestraff på medeltiden? 5. Vilka uppgifter hade en bödel? Rådet Magnus Ladulås behövde hjälp med att styra riket. Därför utsåg han de förnämsta adelsmännen och biskoparna till rådsherrar. Deras uppgift var att hjälpa kungen fatta kloka beslut. Den här gruppen av mäktiga män kallades för rådet. Bönder och borgare ansågs inte viktiga nog för att få vara med I rådet. Rådet var stadens styrelse som bestämde i staden uti från den lag som fanns. Rådet beslöt om vilka som fick bo i staden, hur höga skatterna skulle vara, vilka som skulle anställas som stadsvakter med mera Rådet var också stadens domstol. Rådet sammanträdde på rådhuset. Brott & straff I alla tider har människor försökt förhindra brottslighet. På medeltiden försökte man i första hand lösa tvister mellan två personer. Dagens straff är mer inriktade på hämnd. De vanligaste brotten i de medeltida städerna var slagsmål och stölder. Ibland inträffade någon grövre misshandel eller ett mord. Straffet var nästan alltid lindrigare än vad lagen sa. Det blev sällan dödsstraff. I stället försökte man komma överens med den person som blivit bestulen. Dödsstraffet omvandlades då till böter. I andra fall kunde dödsstraffet förändras till piskstraff. Järnbörd: En anklagad som kunde bära glödande järn ett visst antal steg bevisad med det att han var oskyldig, detta förbjöd Birger Jarl sedermera. Andra straff var att sitta stock utanför kyrkan., slita spö med ris på torget Den som kallar en annan med okvädingsord (och det finns vittnen) böte tolv marker Rådets uppgift var att lösa en konflikt mellan två parter, en person som hade felat och en annan som hade råkat illa ut. Straffet syftade till att den person som hade gjort fel skulle ge de drabbade människorna ersättning för vad de hade förlorat. Därför var det vanligaste straffet böter. När böterna var betalda var brottet förlåtet och ordningen återställd i staden. Avsikten var att ingen skulle tänka på att hämnas.
Hängning och dryga böter På medeltiden fanns inga fängelser. Istället var böter ett vanligt straff, till exempel för den som hade dödat eller skadat en annan person. De flesta människor var fattiga och det kunde dröja länge innan de hade arbetat ihop så mycket pengar att det räckte till böterna, trots att hela ätten ofta hjälpte till att betala. En del av böterna skulle kungen ha och resten gick till den som hade skadats. Stöld ansågs som ett mycket allvarligt brott. I en av landskapslagarna kan man läsa att en tjuv skulle dömas till hugg och hängning, till dråp och död. Men en del tjuvar fick böta eller fick sina öron avskurna istället. 29 Olika straff för samma brott Böterna för mord var olika höga, beroende på vem som hade mördats. I Västgötalagen kan man läsa, att den som hade dödat en svensk skulle böta 13 mark. Men den som hade dödat en tysk eller en engelsman behövde bara böta 6 mark. Bödlarna Den som hade till yrke att piska, hänga eller skära öronen av brottslingar kallades för bödel. Under medeltiden fanns det stor variation på straffen. Det var allt från böter till stupstock eller döden genom halshuggning. Oftast anpassades straffet efter brottet. Hade en tjuv tagit någonting skulle hans högra hand huggas av. Bödeln hade en hemsk uppgift. Han skulle utfärda alla dessa straff, hugga av folks kroppsdelar som straff för deras brott. Bödeln var en ensam man. Ingen ville umgås med honom. Den som skulle straffas kunde få sätta in huvud och armar i en stupstock, även kallas skampålen. Stocken låstes sedan och övrigt folk fick därefter t.ex. spotta på denne.
30 12. Uppgifter Striden mellan kungen och hans bröder Baka in frågan i svaret, fullständiga meningar! 1. Hur kom det sig att de tre bröderna, Erik, Valdemar och Birger, inte var överens? 2. Vem var Magnus Eriksson? Håtunaleken När Magnus Ladulås dog år 1290, blev hans äldste son Birger kung. Det tyckte inte Birgers yngre bröder, hertig Erik och hertig Valdemar, om. De var visserligen redan mäktiga adelsmän. Men de var inte nöjda med det utan ville själva bli kungar I Sverige. Kung Birger befann sig på sin gård Håtuna I Uppland, när bröderna beslöt sig för att göra honom ett besök. Med sig hade de ett stort följe av betjänter och knektar. Erik och Valdemar var mycket vänliga när de anlände. De åt och drack tillsammans med kung Birger och hans drottning. Men då natten kom lät hertigarna sina knektar överrumpla kungen och drottningen I deras sovrum. Kung Birger fängslades och tvingades dela riket I tre delar, en del till var broder. Nyköpings gästabud Flera år efter Håtunaleken skickade Birger ett vänligt brev till sina bröder. Han inbjöd dem till en fest på sitt slott I Nyköping. Erik och Valdemar kom till festen, glada över att deras bror tycktes ha förlåtit dem. Hertigarna blev hjärtligt mottagna. Birger bjöd på utsökt mat och dyrbara viner. Under middagen njöt gästerna av vacker musik från skickliga spelemän. Det blev en riktig fest. Man brukar kalla den för Nyköpings gästabud. Men på natten rusade Birgers knektar in I hertigarnas sovrum. Bröderna blev brutalt väckta. De föstes bakbundna genom slottets kalla gångar och låstes in I ett av fångtornen. När Birger hade försäkrat sig om att hans bröder var ordentligt inlåsta, kastade han nyckeln till fångtornet I Nyköpingsån. Han jublade över att åter vara kung I hela Sverige. Men om Birger hade kunnat se in I framtiden, skulle han inte ha jublat så högt. Erik och Valdemar hade nämligen många vänner bland landets adelsmän och bönder. När dessa fick höra vad som hade hänt I Nyköping, gjorde de uppror mot kung Birger. De drog iväg med vapen och knektar för att befria de fängslade hertigarna. Efter långa och hårda strider lyckades upprorsmännen till slut inta Nyköpings slott, men de kom för sent. De fängslade hertigarna hade redan dött av törst och svält. Det gjorde folket rasande, och kung Birger tvingades fly till Danmark. En ny kung väljs En tid efter Nyköpings gästabud samlades stormän och bönder på Mora äng för att välja en ny kung. En av stormännen bar fram hertig Eriks treårige son. Mannen ställde sig på den största av Mora stenar och höll upp den lille pojken. Då jublade folket som hade samlats på ängen. På så vis valdes den treårige Magnus Eriksson till Sveriges kung.