Vårdplan NORRA KVARKENS FISKEOMRÅDE

Vårdplan NORRA KVARKENS FISKEOMRÅDE

1 INNEHÅLL Del 1. Planeringsdel 1. PLANERINGSOMRÅDET OCH PLANENS MÅLSÄTTNING... 3 2. STYRELSEN OCH BEFATTNINGSHAVARE... 4 3. FÖRVERKLIGANDE, FINANSIERING OCH UPPFÖLJNING... 5 4. ORDNANDET AV FISKET... 5 4.1. Fisket och fisketillstånd... 5 4.2. Strategier för yrkesfisket... 6 4.3. Strategier för husbehovs- och fritidsfisket... 6 4.4. Turistfiske - fisketurism... 6 4.5. Övervakning... 6 5. FISKE - OCH VATTENVÅRD... 7 5.1. Fångstbokföring och provfiske... 7 5.2. Fiskutplanteringar... 7 5.3. Vård av lekplatser... 7 5.4. Hotade fiskarter... 8 5.5. Naturnäringsdammar... 8 5.6. Fiskeförbud och fredningsområden... 9 5.7. Förbättrande av vattenkvalitet... 9 5.8. Reglering av fångstredskap... 11 5.9 Utveckling av fisket i Kyro älv... 11 5.10. Utveckling av fisket i Kalapää träsk... 11 Del 2. Inventeringsdel 1. INLEDNING... 13 2. BESKRIVNING AV FISKEOMRÅDET... 14 2.1. Beskrivning av vattendragen... 14

2 2.2. Vattenkvaliteten inom fiskeområdet... 15 3. ORDNANDET AV FISKET... 17 3.1.Vattenägoförhållanden... 17 3.2. Röstberättigade medlemmar... 18 3.4. Arrendeavtal inom fiskeområdet... 20 3.5. Försäljning av fisketillstånd... 20 3.6. Övervakningen... 20 4. FISKET INOM OMRÅDET... 21 4.1. Antalet fiskare... 21 4.2. Fångst på byavatten år 1997... 22 4.3. Använda redskap inom fiskeområdet... 22 5. FISKTILLGÅNGARNA... 22 5.1. Förändring av fisktillgången... 22 5.2. Utnyttjande av fisktillgångarna... 24 5.3. Faktorer som hindrar utnyttjandet... 25 5.4. Tillgängliga lekplatser och yngelområden... 25 6. FISKEVÅRD INOM FISKEOMRÅDET... 25 6.1. Utplanteringar... 25 6.2. Vidtagna fiskevårdsåtgärder... 26 6.3. Fredningsområden... 26 6.4. Vård av hotade fiskstammar i området... 26 7. ÅLÄGGANDEN INOM FISKEOMRÅDET... 26 8. NATURNÄRINGSDAMMAR INOM FISKEOMRÅDET... 26 9. MATFISKUPPFÖDNING INOM OMRÅDET... 27 10. VATTENDOMSTOLS TILLSTÅND INOM FISKEOMRÅDET... 27 11. LITTERATURFÖRTECKNING... 27

3 Planen har uppgjorts av Carina Rönn, Österbottens Fiskarförbund r.f. 1998. DEL 1. PLANERINGSDEL

4 1. PLANERINGSOMRÅDET OCH PLANENS MÅLSÄTTNING Norra Kvarkens fiskeområdes vattenareal är ca 27.600 ha och omfattar Maxmo, Oravais, Vörå och Lillkyro kommuner. Andelen skärgård är stor och domineras av Mickelsörarna och Maxmo skärgård. Det dominerande vattendraget utgörs av Kyro älv med dess mynningsområde, andra större sötvattenområden är Vörå å, Kimo å samt Kalapää och Röukas träsk. Vid kusten förekommer ställvis rikligt av flador, glon, små sjöar och bäckar. Den inre skärgården påverkas av utflödena från älvar och åar. På grund av landhöjning och vägbanksbyggen har sunden till de inre fjärdarna fått mindre volym, detta tillsammans med övergödningen gör att vassbältena breder ut sig och vattendjupet minskar i många av de inre fjärdarna. De yttre fjärdarna; Östra Gloppet, Kalot fjärden och Oravais fjärden (yttre delen) är relativt djupa samt har fortfarande god vattenkvalitet. De viktigaste fiskarterna inom området är sik, strömming och nors samt de vinteroch vårlekande fiskarterna som abborre, gädda, lake och gös. Det övergripande problemet för vården av fiskbestånden är vattenkvaliteten och försurningen av fiskens yngelproduktionsområden. Målet för fiskeområdets arbete är ett ändamålsenligt och uthålligt fiske. För att uppnå målen kommer under nuvarande planeringsperiod att fästas uppmärksamhet vid: -vården och skyddet av fiskens yngelproduktionsområden -vattenkvalitetsproblem och förbättrande av vattenkvaliteten -siken fredas på statens allmänna vatten under lektiden i oktober 2. STYRELSEN OCH BEFATTNINGSHAVARE I fiskeområdets styrelse sitter sex ledamöter. Dessa är var och en valda för en treårsperiod. Valperiod Ordförande Are Söderblom 1998-2000 Viceordförande Pauli Salonen 1998-2000

5 Ledamot Yngve Norrgård 1999-2001 Ledamot Martin Ollqvist 1999-2001 Ledamot Roy Björklund 1997-1999 Ledamot Keijo Oksanen 1997-1999 Disponent: Carina Rönn, Österbottens Fiskarförbund r.f. 3. FÖRVERKLIGANDE, FINANSIERING OCH UPPFÖLJNING Planen har godkänts på fiskeområdets stämma 21/10 1999. Planen kompletteras vid behov på fiskeområdets stämma och vart femte år sker en större genomgång av planens målsättningar och uppnådda resultat. Planen omfattar de allmänna riktlinjerna för fiskeområdets verksamhet. Styrelsen bestämmer om detaljer i förverkligandet och gör vid behov upp enskilda fiskevårds-åtgärdsplaner. De beskrivan åtgärderna är beroende av de enskilda fiskelagens och fiskargillens medverkan och aktivitet. Fiskeområdet finansierar i första hand genomförandet av planen med medel enligt Lagen om fiske 91. Fiskeområdet utreder även möjligheten att använda projektspecifika medel från Österbottens Förbund (5b-medel), strukturmedel för fiskerinäringen samt medel från kommuner och staten. För att uppnå målen i planen samarbetar Norra Kvarkens fiskeområde med Österbottens Fiskarförbund, Maxmo kommun, miljö- och fiskerimyndigheter och övriga fiskeområden. Fiskeområdets förtroendevalda bevakar aktivt åtgärder som kan inverka menligt på vattenkvaliteten inom området. Fiskeområdets förtroendevalda deltar i kurser och seminarier som ordnas för fiskeområden Fiskeområdet tar initiativ till åtgärder som syftar till att stärka fisktillgångarna och förbättra vattenkvaliteten i områdets vattendrag. Fiskeområdet är medlem i Österbottens Fiskarförbund och i Fonden för Kyro älv. 4. ORDNANDET AV FISKET 4.1. Fisket och fisketillstånd Det viktigaste fisket är fiske med nät samt fiske med ryssjor och fällor. För de olika fiskegrupperna är tillgången på fisk samt möjligheter att bedriva fiske viktigt. Fiskeområdet avser att genom utplanteringar och andra vårdåtgärder befrämja

6 tillgången på fisk samt genom beslut som bygger på Lag om Fiske reglera fisket när vården av fiskbeståndet så kräver. Genom att utveckla försäljningen av fiskekort och informationen om dem samt genom att stöda nya fiskealternativ befrämjas möjligheterna till fiske. 4.2. Strategier för yrkesfisket Yrke-, och binäringsfisket är betydelsefullt för områdets skärgårdsdel och fiskeområdet avser att genom olika åtgärder befrämja möjligheterna till yrkesmässigt fiske. Siken är den ekonomiskt mest betydelsefulla fiskarten, andra ekonomiskt viktiga arter för yrkesfisket är strömming, nors, abborre gädda, lake och gös. Åtgärder för yrkesfisket är bibehållande av nuvarande fiskutplanteringar inom området, genom fiskevattenvård förbättra fångsterna i det kustnära fisket och att genom tekniska bestämmelser för redskap, få ett bättre ekonomiskt utbyte av fångsterna. 4.3. Strategier för husbehovs- och fritidsfisket Fiskeområdet rekommenderar att man tar i bruk fiskekort där antalet tillåtna redskap framgår. Även för husbehovsfisket är siken den mest betydelsefulla arten följt av abborre och gädda. Inom området finns goda möjligheter för husbehovsfisket samt till ett mångsidigt fritidsfiske med tillgång både till havs- och älvmynningsområde. Fiskeområdet stöder fortsatt utveckling av fritidsfiskemöjligheterna. Fiskeområdet avser att yttterligare förbättra utbudet på fångstbara arter och att upprätthålla tillgången på de naturligt förekommande arterna. Framförallt är man intresserad av att förbättra gösbeståndet. 4.4. Turistfiske - fisketurism Fiskeområdet stöder satsningar på turistfiske som görs av fiskeorganisationerna inom området eller sådana satsningar som bidrar till utökade arbetstillfällen för ortsbefolkningen. Fiskeområdet samarbetar även med Maxmo kommun vid utvecklande av turistfisket. Speciellt lämpad för turistfiskesatsningar är det yttre havsområdet runt Mickelsörarna. Här bör man ta tillvara de rika naturupplevelser som området kan erbjuda. Andra områden som är lämpliga är Kyro älvs området och de större insjöarna. Genom utplantering av fångstbara arter, förbättrad vattenkvalitet och genom att utveckla fiskemöjligheter och utbud av verksamhet för alla kategorier av fiskare vill fiskeområdet befrämja fisketurismen. 4.5. Övervakning Fiskelagen har för tillfället tre edsvurna övervakare, som sköter om övervakningen tillsammans med fiskelagens egna övervakare.

7 5. FISKE - OCH VATTENVÅRD 5.1. Fångstbokföring och provfiske I fortsättningen kommer en viktig uppgift för fiskeområdet att vara att följa med utvecklingen i fiskbestånden och vattenkvaliteten för att rätt kunna bedöma behovet av olika vårdåtgärder eller följa upp redan gjorda vårdåtgärder. Fiskeområdet avser att vartannat år samla in fångstdata från området. Uppföljningsprogram som baserar sig på fångstbokföring eller intervjuer görs för att följa fiskbeståndens utveckling eller för att kunna påvisa eventuella effekter av ingrepp i miljön. Fångstbokföring kan göras som ett skilt projekt under en treårsperiod och för denna söks skilda medel. 5.2. Fiskutplanteringar Fiskeområdet avser årligen vårda fiskbestånden genom utsättningar av fiskyngel och genom tillvaratagande och försträckning av lokala fiskarter främst siken. De fiskarter som kan behöva förstärkas genom utplanteringar är havsöring, bäcköring, regnbåge, sik, lake, harr, gädda och gös. Fiskeområdet strävar efter att vid utsättning av fisk få friska yngel av god kvalitet. Inom området bör man utreda vilka fiskarter det lönar sig att sätta ut inom de olika områdena. Vid sikutplanteringar avser fiskeområdet att så långt som möjligt ersätta utplanteringar av vandringssik med den egna sikstammen från Kyro älv och dess mynning. Fiskeområdet stöder arbetet med att tillvarata rommen av Kyro älvs sik. Lakbeståndet kan förstärkas genom inplantering av vuxen fisk, nysskläckta eller försträckta yngel. Gädda kan utplanteras i områden där stammen är svag och där det finns få naturliga lekområden. 5.3. Vård av lekplatser I första hand rekommenderas förebyggande vård. Fiskeområdet bevakar aktivt alla åtgärder (grävningar, muddringar) som försurar d.v.s. frilägger alunjordar när åtgärderna är riktade mot åar, bäckar, diken, glon och flador som har betydelse för fiskstammens fortbestånd. Dräneringar och dikningar kan förutom försurningar förorsaka erosion och igenslamning av lekområden. Ett problem som också förekommer är igenväxning av lekplatser. För att få ett starkt bestånd av de olika fiskarterna behövs tillräckliga reproduktionsområden. Fiskeområdet avser utreda behov och möjlighet att upprätthålla eller restaurerar följande för den vinter- och vårlekande fisken viktiga lekområden: 1. Kängörssund, Sparvörssund, Djupfjärden (vassbekämpning och muddring) 2. Skottasvik och Björkfladan (stensättning av bäcken)

8 3. Kuljträsket (restaurering av bäcken) 4. Fladan, Oxkangar (vattenvård i tillrinningsområdet) 5. Bötessund (restaurering av bäcken) 6. Vartlotträsk (sänkning av trumman, återställande av bäckfåran) 7. Lövfjärden (vasslåtter till de inre vikarna, kontroll av vattenkvalitet) 8. Ormöbrunn (kontroll av ph, bottendamm i kanalen) 9. Norrviksträsken (avlägsna vassen i bäckmynningen) Åtgärder som kan komma ifråga är t ex möjliggöra fiskuppvandring till lekplatserna, byggande av fiskeleder eller fisktrappa), fångst och kontroll av fisk och yngel, kontroll av vattnets ph, åtgärda försurning, vattenståndsregleringar, slåtter av vattenväxtlighet, risvasar för abborre. Övriga restaureringsobjekt som är försurade eller påverkade av försurning och som kräver ett omfattande vattenskyddsprogram med eventuella kalkningsåtgärder i avrinningsområdet eller av vattendragen: 1. Hela Kyro älv med mynningsområde 2. Vörå å 3. Kimo å och Röukas träsk 4. Fjärdsbäcken, Oravais 5. Kyrkoby fladan, Maxmo 5.4. Hotade fiskarter Inom havsområdet finns ännu spillror kvar av den havslekande harren. Den sikstam som fortfarande stiger upp till Kyro älv eller älvmynningen kan anses hotad. 5.5. Naturnäringsdammar Fiskeområdet avser att anlägga naturnäringsdammar för försträckning av sikyngel och eventuellt även andra arter t ex harr och lake. Fiskeområdet avser kartlägga de områden som kan vara lämpliga och utreder även möjligheten till försträckning i odlingskassar i havet.

9 5.6. Fiskeförbud och fredningsområden Fiskeområdet anser att en fredning av områden under fiskens lek är effektivare och mera ändamålsenlig än en totalfredning under en längre period. Fiskelagen har egna fredningar vilka finns uppräknade i inventeringsdelen under punkt 6.3. Fiskeområdet eftersträvar att siken fredas under lektiden både på byavatten och statens allmänna vatten. Fiskeområdet strävar även till att freda gösen under lektiden i juni. Inom fiskeområdet finns inga fredningar med stöd av Lagen om Fiske 43. Fiskeområdet inrättar dylika fredningar om behov föreligger. Med stöd av 11 1 mom i Lag om Fiske har det utfärdats förbud för det i 8 1 mom i lagen avsedda pilk- och mete- samt handredskapsfiske för Storträsket på Österö. Förbud enligt Lag om fiske 11 för de i 8 i lagen avsedda handredskap anser fiskeområdet att det kan vara skäl att införa för att skydda flador, glon och vikar som är viktiga lekområden för de vårlekande fiskarterna. Dylika områden finns även uppräknade i punkt 5.3 samt i inventeringsdelen punkt 6.3. Ytterligare anser fiskeområdet att det kan vara skäl att freda angränsande havsområden, som fisken använder som vandringsled. Ytterligare kan dylika fredningsområden behövas för att skydda hotade fiskarter enligt punkt 5. 4. Fiskeområdets styrelse eller fiskelagen ansöker om fredningar av nämnda områden hos landsbygdsnäringsdistriktet om behov föreligger. Fiskeområdet koordinerar ansökningarna. 5.7. Förbättrande av vattenkvalitet De största vattenkvalitetsproblemen är övergödning av vattendragen och försurningen av fiskens yngelproduktionsområden. I de norra delarna av fiskeområdet är Kyro älvs mynningsområde ett mycket viktigt lekområde. Kyro älvs huvudfåra har även ett eget fiskbestånd. Älven är känslig för försurningar och sura vår och höstflöden uppträder regelbundet. Försurningen och variationer i surhetsgraden reglerar fiskstammens produktion och sammansättning i älven och utanförliggande havsområde. Fiskeområdet anser att det vore viktigt att ytterligare få en förbättrad vattenkvalitet i älven eftersom den inverkar på kustområdets vattenkvalitet. Men även fiskbeståndet i älven och bosättningen runtomkring skulle befrämjas av en förbättrad vattenkvalitet. Den diffusa belastningen bör minska och olika vattenskyddsåtgärder som finns rekommenderade för jord- och skogsbruk, pälsfarmning och glesbebyggelse genomföras. Vörå å i sig saknar fiskeriekonomisk betydelse på grund av ringa vattenmängd och dålig vattenkvalitet. Däremot är de utanförliggande fjärdarna viktiga

10 yngelproduktionsområden men de påverkas negativt av åns svaga vattenkvalitet. Därför är det önskvärt att förbättra vattenskyddet i Vörå ås tillrinningsområde samt att förbättra reningen av Enighetens utsläpp Keskis- och Röukas träsk ligger i sura alunjordsområden, vilket påverkar deras vattenkvalitet. Keskis- och Röukas träsk har normalt ett ph mellan 5-6, men Röukas träsks vattenkvalitet tyder på tidvis kraftig belastning av surt vatten från omkringliggande områden. Vattnet i Röukas träsk har tidvis ett ph värde under 5 och mycket dålig buffertförmåga. Det vatten som rinner ut i Kimo å från Röukas träsk har redan i sig dålig buffertförmåga, men vattenkvaliteten i Kimo å påverkas ytterligare av att ån rinner genom sura alunjordsområden, som är kraftigt dränerade och att belastningen av närsalter är hög. ph-värdet i ån ligger för det mesta kring 5. Vattenkvaliteten i ån är sämst i nedre loppet med låga ph-värden och höga närsaltshalter. För att utveckla fisket i Kimo å och Röukas träsk bör försurningsproblemen åtgärdas, vilket kräver uppgörande av ett omfattande vattenskyddsprogram. Vattnet i Kalapää träsk har märkbart förändrats under de senaste 20 åren. Vattenytbytet har försämrats och vattnets uppehållstid i träsket har blivit längre, vilket ökat sedimentationen i träsket och därmed accelerarer igenväxningen. Syrehalten varierar starkt och kan speciellt under vinterna vara dålig. PH-värdena varierar mellan 5,5 och 7. Genom att höja vattennivån i träsket kan situationen förbättras. I praktiken torde detta vara omöjligt eftersom träsket omges av odlingsmarker. En annan åtgärd som rekommenderas är intensivfiske för att minska på de överstora bestånden av mört och ruda. Fiskeområdet strävar till att de värsta försurningskällorna åtgärdas. Kalkning av tillflöden kan krävas, men om kalkning är en lämlig åtgärd avgörs från fall till fall. Fel utförd kalkning kan vara till mer skada än nytta. Fiskeområdet avser följa med utvecklingen av vattenkvaliteten inom sitt område, speciellt med avseende på vattendragens surhetsgrad. Fiskeområdet anser att man vid vägbyggen, dikningar inom jord- och skogsbruk samt vid rensningar av vattendrag bör vidta förebyggande åtgärder för att förhindra urlakning av näringsämnen och försurande substanser till vattendragen. Dikningar eller rensningar som planeras inom för fisken viktiga lekområden bör undvikas helt. Vid dikningar och rensningar i övrigt får inte förutsättningarna för fiskstammen försämras. Ett absolut måste vid alla ingrepp är att de massor som tas upp ur vattendragen kalkas. Där de förebyggande åtgärderna inte är tillräckliga bör en direkt kalkning av vattendragen övervägas. Fiskeområdet bevakar inverkan på fisket och vattenkvaliteten vid byggande av Öskata vägbank mellan Kvimo och Maxmo.

11 5.8. Reglering av fångstredskap Fiskeområdet strävar till att på vattenområden i havet bibehålla beslutet om en minsta tillåtna maskvidd i siknät på 38 mm och i sikflytnät på 50 mm. Avsikten med rekommendationen är att minska fångsten av liten vandringssik och därmed förbättra den ekonomiska nyttan av fisket. Av Kyro älvs sikstam finns endast små bestånd kvar. Myndigheterna går nu in för att restaurera forsarna i Kyro älv för vandringssiken. Fiskeområdet kan komma att förbjuda användningen av flytnät i Östra Gloppet under en period av fem år för att öka uppvandringen av sik i älven. Åtgärden skulle på sikt gagna sikfisket inom hela området. 5.9 Utveckling av fisket i Kyro älv Kyro älv har fortfarande en egen fiskstam med många ekonomiskt värdefulla fiskarter. Tillståndet för många av stammarna är dock svagt. Utvecklingen av fisket i älven förutsätter en förbättrad vattenkvalitet för att åtgärderna på sikt skall vara lönsamma. Fiskeområdet önskar utveckla stammen av vandringsfisk och då i första hand sik och gös, men även bäcköring, havsöring och lax är intressanta. Miljömyndigheterna utarbetar planer för att restaurera Kyro älvs forsar samt bygga vandringsleder förbi dammar. Fiskeområdet stöder det arbete som pågår för att restaurera forsområdena. 5.10. Utveckling av fisket i Kalapää träsk Intensivfiske efter skräpfisk (mört och ruda) är en restaureringsåtgärd som kan förbättra både vattenkvaliteten i träsket och fiskstammen. En restaureringsåtgärd kräver ett noggrant utfört planeringsarbete samt uppgifter om hur finansieringen av arbetet kan ordnas. I Kalapää träsk bör man börja med att utreda näringsbalansen i sjön dvs den yttre och inre belastningen samt träskets toleransförmåga. Om man inleder ett riktat fiske efter skräpfisk, bör man vara säker på att denna åtgärd kan utföras effektivt och under flera års tid.

12 NORRA KVARKENS FISKEOMRÅDE DEL 2. INVENTERINGSDEL

13 1. INLEDNING Enligt lagen om fiske 286/82 av den 16.4.1982 68 bör fiskeområden utgöra ett fiskeriekonomiskt enhetligt område där det vid ordnandet av fiskeförhållandena är ändamålsenligt att vidtaga enhetliga åtgärder. Indelningen gäller inte allmänna vattenområden i havet, såvida de inte ingår i fiskeområdet. Enligt 1 och 2 bör vid bedrivandet av fiske eftersträvas största möjliga produktivitet hos vattenområdena. Fiskbeståndet bör utnyttjas rationellt och man bör draga försorg om vården och ökandet av fiskbeståndet. Innehavare av fiskerätt är i första hand skyldig att ordna fisket och vården av fiskbeståndet så att dessa mål skall uppnås. Enligt LF 79 skall fiskeområdet för uppnående av de i 1 i LF nämnda målen ta i bruk en plan för nyttjande och vård av området, vilken innefattar en utredning av fiskbeståndens tillstånd inom fiskeområdet samt de allmänna riktlinjerna för vården och ordnandet av fisket (22.12.1993/1355). Vid uppgörande av denna plan bör beaktas bla: 1. fiskresursernas omfattning och tillstånd inom planeringsområdet 2. de allmänna målen för vården och nyttjandet av fiskbestånden inom planeringsområdet 3. alternativa planer och kostnader för dem. För olika delar av fiskeområdet kan göras skilda planer. Fiskeområdets styrelse uppgör förslag till plan för nyttjande och vård. Styrelsen kan vid uppgörandet av planen anlita sakkunniga. Förslag till plan för nyttjande och vård skall godkännas genom beslut som omfattas av minst två tredjedelar av de närvarande medlemmarna i fiskeområdet. Blir förslaget inte godkänt med ovan nämnda majoritet, skall förslaget underställas landsbygdsnäringsdistriktet ( 81). Planen för nyttjande och vård utgör en anvisning för vården av fiskbeståndet och ordnandet av fisket inom fiskeområdet. Myndigheter samt fiskelagen inom fiskeområdes vattenområde eller ägarna av skiftat vattenområde skall efter behov taga i betraktande de allmänna riktlinjerna för vården av fisktillgångarna i den för fiskeområdet fastställda planen för vård och nyttjande ( 82, 1 och 2 mom). En innehavare av fiskerätt eller en medlem i fiskeområdets stämma eller fiskeområdets styrelse får inte utan grundad anledning genom någon åtgärd eller försummelse försvåra förverkligandet av denna plan ( 82, 2 mom 22.12.1993/1355).

14 Landsbygdsnäringdistriktet, Fiskeenhetens uppgift är bl.a. att ge fiskeområdena sakkunnig hjälp vid beredningen av planer för nyttjande och vård ( 87). Sakkunnig hjälp ges också av Österbottens Fiskarförbund i frågor som berör fiskeområdets verksamhet. Fiskeområdet är resultatansvarigt och lönsamheten av fiskeområdets verksamhet bör uppföljas. 2. BESKRIVNING AV FISKEOMRÅDET Fiskeområdet omfattar Maxmo, Vörå, Oravais och Lilkyro kommuner. Landområdena består av moränmarker med ställvis förekomst av blockmarker. Emellan dessa moränryggar finns stora uppodlade områden i vilka Litorina-avlagringar förekommer rikligt. De största odlingsmarkerna finns i Kyro älvdal samt i Vörå. Norra Kvarkens fiskeområdes gränser har fastställts den 17 januari 1990 genom beslut nr 2469/5/89 givet av Högsta förvaltningsdomstolen. Fiskeområdets verksamhet styrs av lagen och förordningen om fiske samt av Vasa Landsbygdsnäringsdistrikt/Fiskets ansvarsområde fastställda reglemente av den 9.11.1994 beslut nr 212/850 Vak 1994. 2.1. Beskrivning av vattendragen Skärgården: Skärgården domineras av Mikelsörarna samt Maxmo skärgård. Endast i Oravais möter fastlandet öppet hav utan egentlig skärgårdszon. Skärgården är delvis grund med stora fjärdar och smala sund. De största infjärdarna är Peusko, Kvimo och Jossisfjärdarna. Mickelsörarna utgör en egen helhet med skogstäckta holmar omgivna av morängrynnor. Kyro älvs mynnings skärgård präglas starkt av det sötvatten som rinner ut från älven. Älvens inverkan kan tidvis sträcka sig ända ut till Mickelsörarna. De yttre fjärdarna; Östra gloppet, Kalot fjärden och Oravais fjärden (yttre delen) är 10-30 m djupa med ett max på ca 68 m i Oravaisfjärden vid stora Kalkskär. Kvarken utgör en övergångszon från den mera marina miljön i Bottenhavet till den mera sötvattendominerade miljön i Bottenviken. Sötvatten och rinnande vattendrag: Vid kusten förekommer ställvis rikligt utav flador och glon, små sjöar och bäckar finns utspridda över hela området. Större sötvattensdrag utgörs av Kyro älv med dess mynningsområde, Vörå å, Kimo å samt Kalapää, Röukas och Keskis träsk.

15 2.2. Vattenkvaliteten inom fiskeområdet I det yttre havsområdet är vattenkvaliteten god eller mycket god d.v.s. vattnen är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Salthalten i havsvattnet i Kvarken är 4-5. Den inre skärgården är grund och därför känslig för övergödning och försurning. Skärgården påverkas av diffus belastning från bosättning, jord- och skogsbruk samt pälsfarmning. Större industrier som belastar vattendragen inom området är Mejericentralen Milka i Vörå. Huvudparten av belastningen sker dock via åar och älvar. Åarna och älvarnas höga halter av närsalter gör därför att hela den inre skärgården kan betecknas som eutrof (övergödd). Fjärdarna i Kyro älvs mynning präglas starkt av det sötvatten som kommer från älven. Inom området finns ett stort antal flador, glosjöar och små träsk, vilka har stor betydelse som lekplatser för de vårlekande fiskarterna. Vattenkvaliteten i dessa har kartlagts endast delvis. Vattenkvaliteten mellan de olika småvattnen kan variera kraftigt beroende på belastning av humus, närsalter samt försurningsgrad och buffertförmåga. Små näringsfattiga träsk kan vara naturligt sura. Avrinningsområdena är ofta småa och ingrepp i dessa kan förorsaka betydande förändringar i vattendragen. Kyro älv: Kyro älv är landskapets största älv och har en totallängd om ca 190 km. Avrinningsområdet är 4.920 km men med endast 0,9 % sjöandel. Älven rinner till stora delar igenom ett sk alunjordområde (sulfatjordar). Dessa marker som avlagrades under Litorinatiden innehöll höga halter av bla metallsulfider och kvävehaltiga föreningar. Så länge sedimenten hålls under havsytan eller under grundvattennivån utgör de inget problem. Torrläggningen av odlings- och skogsmark leder till att grundvattennivån sänks och sulfider som finns i jorden kommer i kontakt med luftens syre och oxideras. När de oxiderade markerna kommer i kontakt med vatten löser sig sulfater, vätejoner, metaller och kväveföreningar och sköljs ut i vattendragen som försuras. Kyro älv är ett starkt jordbruksområde och jordbruket är älvens största belastare av näringsämnen. Jordbruket påverkar väsentligt också älvens surhetsgrad eftersom största delen av åkrarna nedanför Ilmajoki är sk sulfatjordar. De största punktbelastarna av Kyro älv är de kommunala reningsverken. Reningsverkens totalbelastning är inte särskilt hög men effekterna märks sommartid under perioden med lågt vattenflöde. Nästan 60 % av befolkningen inom Kyro älv avrinningsområde omfattas inte av kommunala avloppsverk. Behandlingen av avloppsvatten i glesbygden är delvis bristfällig. Skogsbrukets åtgärder har en betydande inverkan på Kyro älvs tillstånd genom att det årligen dräneras stora arealer skogsmark. I älvens övre lopp finns stora torvproduktionsområden och miljöskyddsåtgärder inom dessa områden är delvis bristfälliga. Skogsdikningar och i synnerhet torvproduktionen har ställvis ökat den organiska belastningen. Kyro älv är ett av Finlands mest utbyggda vattendrag. På 1960-talet gjordes även omfattande invallningar och byggdes konstgjorda

16 sjöar för översvämningsskyddet. I dag finnns det fyra konstgjorda sjöar och fyra kraftverk i älven. Kyro älv fredades 1991 från fortsatt utbyggnad av vattenkraften genom en lag om särskilt skydd av Kyro älv. År 1995 gav statsrådet ett principbeslut om nationellt värdefulla landskapsområden. Inom Kyro älvs avrinningsområden finns fyra sådana viktiga landskapsområden bl a Kyro älvs nedre lopp i Korsholm. År 1995 grundades även en delegation för Kyro älv vars uppgift är att befrämja miljöskyddet inom området. Delegationen för Kyro älv ställer upp mål, söker lösningar på miljöproblem och ger information i miljöfrågor i ådalen. Ett av målen är att förbättra älvens tillstånd från dess nuvarande försvarliga nivå till nöjaktig nivå. Kyro älv har mörkt vatten och den är eutrof. I nedre loppet förekommer tidvis svåra försurningsproblem. I samband med försurningen stiger också alminiumhalten och andra metallhalter i älvens vatten. I Kyro älv tar älvvattnets buffertförmåga slut ungefär vid Lehmäjoki. Eftersom Lehmäjoki dränerats mycket kraftigt och älvens buffert är uttömd kan hela vattendraget försuras nedanför Lehmäjoki. De svåraste försurningsproblemen uppträder under vår-och höstflödet. Kyro älvdeltat är det viktigaste lek- och yngelproduktionsområdet i Kvarkenregionen och fiskproduktionen är starkt beoende av variationer i älvens surhetsgrad. Under åren 1990-1995 har det inte förekommit större surhetsproblem och förhållandena för yngelproduktionen har även i övrigt varit goda. Våren 1996 drabbades mynningsområdet igen av fiskdöd och området hade låga ph-värden ända ut till Nabben. I Kyro älv dog uppskattningsvis 50 t braxen, 5-10 t gädda och 5 t abborre. PH-värdet sjönk i samband med snösmältningen till under 5,0 i slutet på april. Efter att ha haft ett tolerabelt ph-värde i mitten på maj sjönk ph igen efter en regnig period i slutet på maj. Liknande problem om än inte lika svåra noterades våren 1997. Kimo å: är 18,4 km lång och rinner upp i Röukas träsk, dess avrinningsområdet är 202 km 2 med 2,6 % sjöandel. Till ån rinner också utflödet från Kalapää träsk samt Munsolbäcken. Ån kantas till stora delar av åkermark. I nedre loppet har en sträcka på ca 300 m samt en sidofåra rensats 1997. Förutom diffusbelastning har ån varit tydligt påverkad av belastning från pälsfarmer, men situationen i fråga om närsalter har förbättrats under 1990-talet. Halterna är dock fortfarande höga och i synnerhet kvävehalterna är mycket förhöjda jämfört med övriga vattendrag i Österbotten. Till ån rinner också lakvattnet från kommunens avstjälpningsplats. Ån rinner i sin helhet genom sura alunjordsområden vilket starkt präglar dess vattenkvalitet. Vattnets ph stiger sällan över 5 och halterna av kväveföreningar, järn och mangan är höga vilket är typiskt för försurade vattendrag. Vattenkvaliteten och försurningssituationen är sämst i nedre delen av ån. Vörå å: är 38 km lång och hela avrinningsområde är 225 km 2. Några sjöar finns inte vilket leder till kraftiga variationer i vattenflödet. Vörå å har rensats senast åren 1969-1970 i nedre

17 loppet. Nya vattendragsarbeten är planerade att utföras som två olika projekt, en omfattande rensning av ån och restaurering. I mellersta och nedre loppet rinner ån genom ett flackt och vidsträckt odlingsområde. Vattenkvaliteten i ån är mycket dålig och beror på många faktorer. Tidvis är ph så lågt som 4 och ån starkt eutrofierad det vill säga har mycket höga halter av närsalterna fosfor och kväve. I åns avrinningsområde har utförst omfattande skogsdikningar och detta tillsammans med årensningar frigör effektivt sura substanser ur markerna. De viktigaste punktbelastarna är Vörå kommuns avloppsreningsverk och Mejericentralens fabrik, vilka båda släpper ut sitt avlopp i nedre delen av ån. Diffusutsläpp från hushåll, jordbruk och djurhushållning utgör ytterligare källor till fosfor-och kväveutsläpp. Närsalterna gör att ån växer igen vilket i sin tur leder till dålig vattencirkulation och ökar översvämningarna. Inom området finns följande större träsk: Röukas (330 ha), Keskis (112 ha) och Kalapää (81 ha). Det finns väldigt lite vattenkvalitetsuppgifter om Röukas och Keskis träsk. Åtminstone Röukas träsk uppvisar tecken som tyder på tidvis kraftig belastning av surt vatten från omkringliggande marker. Sjöns avrinningsområde utgörs av sura alunjordar och dessa är kraftigt utdikade. Kalapää träsk i Vörå ligger inom Kimo ås avrinningsområde. Träsket är ett viktigt fågelskyddsområde. I samband med torrläggningsarbeten har träskets nederbördsområde minskats med 50 %. Belastningen på träsket utgörs av diffusbelastning från bosättning, jord- och skogsbruk. Vattnet i träsket har märkbart ändrats under de senaste 20 åren. Den största förändringen gäller vattnets färg, när halterna av humus har fördubblats. Det minskade avrinningsområde har lett till att belastningen av närsalter minskat men har å andra sidan medfört att vattenutbytet blivit sämre och vattnets uppehållstid i träsket har förlängts. En stor del av den belastning som kommer med tillflödena hinner nu sedimentera och brytas ner i träsket. Som följd av förändringarna har fräkenvegetationen försvunnit och ersatts av mossor, vattennivån kan sommartid bli mycket låg och även syrehalten i träsket varierar starkt under året och kan vintertid under isen vara mycket dålig. 3. ORDNANDET AV FISKET 3.1.Vattenägoförhållanden Inom fiskeområdet finns följande konstituerade fiskelag: 1. Bertby-Palvis fiskelag 595 ha 2. Kaitsor fiskelag 450 ha 3. Karvat fiskelag 530 ha 4. Kvimo fiskelag 660 ha

18 5. Lillkyro fiskelag 310 ha 6. Lill-Oxkangar fiskelag 250 ha 7. Maxmo kyrkoby fiskelag 600 ha 8. Oravais fiskelag 3000 ha 9. Oxkangar fiskelag 3115 ha 10. Rökiö-Röukas fiskelag 510 ha 11. Tottesund fiskelag 1200 ha 12. Vörå-Maxmo fiskelag 18000 ha 29220 ha Följande områden har inte konstituerat ett fiskelag, utan har ordnat förvaltningen av fiskevattnena på annat sätt: Teugmo by (430 ha), Österö (850 ha), Norrskat (320 ha), Kärklax by (140 ha), Sammusjärvi (50 ha), Keskis träsk (112 ha). Dessutom finns flera små okonstituerad vattenområden i den inre delen av Maxmo skärgård hörande till enskilda hemman i Lillkyro, Vörå och Maxmo. Dessa områden är delar av Ulot, Blusinäset, Pussasholmen, Brudholmen, Lövholmen, Muston, Jenäsör och Långholmen. Delägarlängd har inte fastställts för dessa områden. Vattenarealerna är delvis små och av ringa betydelse. Fiskeområdets totala vattenareal torde vara minst 31.122 ha. 3.2. Röstberättigade medlemmar Medlem i fiskeområdet, deras företrädare och röstberättigande regleras av Lag om Fiske 71, 73 och 74. De röstberättigade medlemmarna i fiskeområdets stämma med befullmäktigat ombud eller förman var år 1998 följande: 1. Fiskelag >50 ha vattenområde Bertby-Palvis fiskelag, Erik Henriksson, Palvis, 66600 Vörå Kaitsor fiskelag, Bengt Holmqvist, Österövägen 177, 66730 Oxkangar Karvat fiskelag, Lars Lassus, Karvatvägen 43, 66800 Oravais Kvimo fiskelag, Paul Sandqvist, Kvimovägen, 66640 Maxmo Lillkyro fiskelag, Jussi Myntti, jokivarsitie 13, 66500 Vähäkyrö Lill-Oxkangar fiskelag, Ossian Ahlnäs, Bertby, 66600 Vörå Maxmo kyrkoby fiskelag, Leif Skata, Maxmovägen 303, 66640 Maxmo

19 Oravais fiskelag, Tor-Erik Hägg, 66810 Kimo Oxkangar fiskelag, Stig Doktar, Österövägen 623, 66730 Oxkangar Rökiö-Röukas fiskelag, Kenneth Hägg, 66820 Komossa Tottesund fiskelag, Tage Holmqvist, Tottesund, 66640 Maxmo Vörå-Maxmo fiskelag, Carina Rönn, Norrfjärdsvägen 30, 66640 Maxmo 2. Övriga ägare av vattenområde >50ha *samfälligheterna tas med enbart i de fall, det på området inte finns ett konstituerat fiskelag. Teugmo samfällighet, Viktor Norrgård, Plasskatavägen, 66640 Maxmo Österö samfällighet, Karl-Erik Lindman, Österö, 66640 Maxmo Norrskat samfällighet, Per Jofs, Österö, 66640 Maxmo Kärklax samfällighet, Sigvald Furunäs, Kärklaxvägen, 66640 Maxmo Sammusjärven kalastusseura, Erkki Koivula, Vainiontie, 62375 Ylihärmä 3. Ägare av vattenområde <50 ha, registerbyavis inga valda företrädare 4. Yrkesfiskarnas organisationer Särkimo fiskargille, Are Söderblom, Kättalotvägen, 66640 Maxmo Teugmo fiskargille, Viktor Norrgård, Plasskatavägen, 66640 Maxmo Österö-Västerö fiskargille, Per Jofs, Österö, 66640 Maxmo Oravais fiskargille, Bror Björklund, 66800 Oravais Oxkangar fiskargille, Bertel Kvist, Käldängsvägen 10, 66730 Oxkangar Lillkyro fiskargille; Tapio Malmimäki, Könnintie 9, 66510 Merikaarto Österbottens Yrkesfiskares Fackförbund, Lena Talvitie, Åminnev., 66100 Malax 5. Fritidsfiskarnas organisationer

20 Österbottens Fritidsfiskardistrikt, Erik Svahn, Gamla Vasag. 38 B 10, 65380 Vasa Finlands Sportfiskarförbund, Anders Enbär, Risöhällvägen 180, 68570 Larsmo 3.4. Arrendeavtal inom fiskeområdet Kvimo fiskelag och Maxmo kyrkoby fiskelag samt Teugmo, Österö, Norrskat och Kärklax samfälligheter arrenderar ut sina vattenområden åt Vörå-Maxmo fiskelag Följande fiskelag arrenderar ut vattnen åt motsvarande fiskargille; Oxkangar och Oravais 3.5. Försäljning av fisketillstånd Försäljningen av fisketillstånd var år 1997 enligt tabell 1. 3.6. Övervakningen Följande antal edsvurna fiskeövervakare finns för tillfället inom de olika organisationerna inom fiskeområdet. Organisation antal (st) Bertby-Palvis fiskelag 0 Kaitsor fiskelag 0 Karvat fiskelag 0 Kärklax smf 1 Lillkyro fiskelag 2 Lill-Oxkangar fiskelag 0 Oravais fiskelag 1 Oxkangar fiskelag 0 Rökiö-Röukas fiskelag Sammusjärven ks 7 Tottesund fiskelag 2 Vörå-Maxmo fiskelag 9

21 Fiskeområdet har tre egna edsvurna fiskeövervakare. Dessa tre personer är Bror Björklund, Oravais, Leif Skata, Maxmo och Gustav Nysund, Särkimo. 4. FISKET INOM OMRÅDET 4.1. Antalet fiskare Antalet fiskande inom fiskeområdet anges i tabell 2 och baserar sig på uppskattningar eller antal sålda fisketillstånd av de olika organisationerna inom området. ORGANISATION YRKES- OCH HUSBEHOV OCH BINÄRINGS FRITIDS Tottesund fl 21 59 Vörå-Maxmo fl 50 674 Bertby-Palvis fl 0 17 Oxkangar fl 7 79 Lill-Oxkangar fl 5 90 Oravais fl 3 77 Rökiö-Röukas fl Karvat fl 0 52 Kaitsor fl 0 60 Vähänkyrön kk 0 350 Sammusjärven ks 0 270 Totalt 86 1728

22 Tabell 2. Antalet personer som fiskat inom Norra Kvarkens fiskeområde år 1997 enligt medlemsorganisationernas uppskattningar. Enligt T&E-centralen Fiskeenheten fanns år 1998 43 st yrkes- och binäringsfiskare inom området. Av dessa har 14 st över 30 % av inkomsten från fisket, 3 st mellan 15 % och 30 % av inkomsten från fisket och resterande 26 st har under 15 % av inkomsten från fisket. Enligt utredningen Kuinka Suomi kalastaa hade 7.249 st personer idkat fritidsfiske inom området år 1997. 4.2. Fångst på byavatten år 1997 De för yrkesfisket viktigaste fiskarterna är sik, strömming, nors, lake, abborre och gädda. För husbehovs- och fritidsfisket är de viktigaste fiskarterna abborre, sik och gädda. Enligt medlemsorganisationernas egna uppskattningar var fångsten år 1997 som anges i tabell 3. De största fångsterna utgörs av nors 801 ton, strömming 560 ton och sik 72 ton. Husbehovs- och fritidsfisket ingår delvis i de uppskattade siffrorna. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets rapport "Fritidsfiske i Finland 1997" var fritidsfiskets fångster inom Norra kvarkens fiskeområde totalt 275 ton. Av detta utgjorde abborre 120 ton, sik 69 ton och gäddan 69 ton. 4.3. Använda redskap inom fiskeområdet Olika former av nätfiske är det överlag mest använda fiskesättet inom hela området. Sikfisket med flytnät har dock avtagit på grund av dålig fångster. I yrkesfisket används även fällor och småryssjor. Även vintertid fiskas det intensivt med nät. Notdragning efter nors förekommer under vårvintern. Under våren och försommaren fiskas stora mängder nors och strömming med ryssjor. De redskap som medlemsorganisationerna har angivit som använda finns sammanställda i tabell 4. 5. FISKTILLGÅNGARNA 5.1. Förändring av fisktillgången Här beskrivs de förändringar som har skett efter den senaste vård- och skötselplanen uppgjordes.

23 Kyro älv med mynningsområdet: Kyro älvs mynningsområde och influensområde i skärgården är stort. Kyro älvs vatten och perioder med sura vattenflöden reglerar storleken och sammansättningen av fiskbestånden både i älven och i mynningsområdet. Det fiske som bedrivs är i första hand husbehovs- och fritidsfiske. De viktigaste fiskarterna är abborre, gädda, gös, braxen och lake. I Kyro älv finns även ett litet bestånd av nejonögon. Flera av fiskbestånden i Kyro älv och dess mynning var svaga ännu på 1980-talet. Mot slutet av 1980-talet ökade norsfångsten kraftigt i Kyro älvs mynning. Miljöförstöringen i mynningen gynnade troligen norsen som har en stor förökningsförmåga och snabb generationsväxling. Medan andra fiskbestånd som t ex gös, id och sik ännu inte har återhämtat sig från 1970-talets sura vatten och åtföljande fiskdöd. Situationen för både Kyro älvs eget vandringssikbestånd som beståndet av mynningssiken är svagt. Gynsamma förhållandena i början av 1990-talet har medfört att områdets vårlekande fiskbestånd har börjat återhämta sig. Även lakbeståndet har ökat. Det har funnits omsmålake under 1990-talet. Men situationen var långt ifrån de fångster som fångades före 1970. Situationen försämrades igen efter mitten av 1990-talet och 1996 förekom igen fiskdöd på grund av försurning av älvens vatten i samband med vårsmältningen. De senaste åren 1997-98 rapporteras om dåliga fångster av framförallt gös, lake och abborre i älvmynningsområdet. Skärgårdsområdet: Utanför kusten finns lekområden för den havslekande siken. På samma områden finns också goda fiskeplatser. Sikbeståndet har minskat över hela området sedan början av 1990-talet. Åren 1987-1990 landade yrkesfisket årligen över 100.000 kg sik medräknat fångsten på statens vatten, år 1991 minskade fångsterna kraftigt och årligen under 1990-talet har landats strax över 50.000 kg sik. 1998 har sikfångsterna igen ökat. Strömmingsbestånden är goda och årligen fiskas kring 400 ton strömming med ryssjor. Norsfångsterna har som mest varit uppe i 800 ton, men har minskat något de senaste åren och stannar 1997 kring 600 ton. Abborrbeståndet har överlag ökat och har medfört ökade fångster i det kustnära yrkesfisket. Det finns gott om gädda och ställvis har även gös- och lakstammen ökat i antal. Från Oxkangar-Karvat området meddelas dock att fångsterna av sik och gös är dåliga. Överlag har det varit dåligt med fisk som gädda och abborre i de innersta fjärdarna i Maxmo och utanför älvmynningen under somrarna 1997 och 1998 troligen på grund av dålig vattenkvalitet. Braxen däremot har ökat kraftigt i antal på alla områden och små braxen börjar utgöra ett problem för fisket genom att de fastnar i stora mängder i näten och försvårar annat fiske. Även i Oravais där det inte tidigare funnits nämnvärt av braxen rapporteras nu om otroliga mängder.

24 5.2. Utnyttjande av fisktillgångarna Utnyttjandet av fisktillgångarna undersöks av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och övervakas av T&E centralen, Fiskeenheten, som underlyder Jord- och Skogsbruksministeriet, avdelningen för fiske och vilt. Kvoterna för de fiskarter som är kvoterade (lax, strömming, vassbuk och torsk) bestäms årligen av Östersjökommissionen och av EU. De begränsningar som för tillfället berör Korsholms fiskeområde är vårfisket med sik- och laxfällor Fiskbeståndens tillstånd påverkas av miljöfaktorer, utplanteringar och fisket. Graden av utnyttjande av fisktillgångarna bör vara sådan att lekbeståndet bevaras så stort att förökningen tryggas. I det följande beskrivs Vilt- och fiskeriforsknings institutets prognoser för de ekonomiskt viktigaste fiskarterna. Fångsterna av strömming i Bottenhavet har under 1990-talet var större än tidigare. Beståndet var störst år 1994 och har minskat sedan dess. Reproduktionen har i medeltal varit svagare för bottenhavsströmmingen efter år 1993. Om fångstinsatsen hålls på samma nivå som år 1996 uppskattar VFFI att beståndet och fångsterna minskar under de närmaste åren. Laxfångsterna är till stor del beroende av utplanteringar. Antalet stigande moderfiskar i Torne och Simo älvar var större än tidigare under åren 1996 och 1997, men produktionen av smolt är ännu svag. Laxfisket är reglerat och fångsterna av lax har minskat till hälften jämfört med 1990 års nivå. Yrkesfiskarna fångar enligt VFFI årligen 1.000-1.400 ton sik i havsområdet. Merparten fångas i Bottniska viken. Fritidsfiskarna fångar ungefär lika mycket. Beståndet av vandringssik upprättshålls till stor del med hjälp av utplanteringar även om den också leker naturligt. Under de senaste åren har man årligen planterat ut ca 10 miljoner sikyngel. Under senare år har bestånden av vandringsik minskat i Bottniska viken och fångsterna förskjutits i riktning mot mindre fiskar. Orsaken är användning av alltför finmaskiga nät. Genom att öka maskstorleken vid sikfiske kunde man undvika att vandringssiken fångas allför tidigt. Detta skulle öka fångsterna. Under havssikens lektid kan man använda finmaskigare nät eftersom andelen vandringssik i fångsten då är mycket liten. Havssiken förökar sig naturligt i alla kustområden. Fångsten kan enligt VFFI fortgå på nuvarande nivå. Yngeltätheten av havssik har varit höga i Norra Kvarken åren 1991 och 1995-1997. Under åren 1992-1994 var tätheterna lägre vilket torde resultera i mindre fångster åren 1998-1999. Från år 2000 bör det igen finnas gott om fångstbar havssik i området. Yrkesfiskets fångster av abborre i havsområdet var stora under åren 1990-96. Typiskt för abborrfångsterna är de stora fluktuationerna som beror på att årsklassernas storlek varierar. I Norra Kvarken var beståndet av småabborre stort 1997. Enligt prognoserna kommer

25 bestånden att minska med början 1998-1999 för att därefter stabilisera sig på en normal nivå. 5.3. Faktorer som hindrar utnyttjandet Faktorer som hindrar utnyttjandet kan vara nedsmutsning och igenväxning som följd av eutrofiering, försurning, negativa förändringar i fiskfaunan eller annan användning av vattendrag. De faktorer som förhindrar utnyttjandet är relaterade till vattenkvalitetsproblem. Försurning av de inre fjärdarna eller låga syrehalter vintertid leder ställvis till försämrade fiskfångster eller att fiskarna dör i bragder och sumpar. 5.4. Tillgängliga lekplatser och yngelområden Kyro älv med mynningsområdet: Kyro älvdeltat är det viktigaste lek- och yngelproduktionsområdet i Kvarkenregionen. I älven leker bla gädda, abborre, mört, lake, sik och nejonöga i mynningsområdet leker bla gädda, abborre, mört, sik, lake id, braxen, stäm, gös och nors. För laken är framförallt det yttre området ett viktigt förökningsområde. Skärgårdsområdet: I skärgården är de främst de mindre vattendragen och inre fladorna som fungerar som viktiga lekområden för de vårlekande fiskarterna. Vattnet i de grunda fladorna och glosjöarna värms snabbt upp på våren och skapar en god livsmiljö för fiskyngel som är känsliga för temperaturförändringar. Fladorna är barnkammare för mörten, gäddan och abborren. Förutom den gynnsamma temperaturen erbjuder fladorna lämpliga skyddsplatser och rikligt med föda. Tillfälliga variationer i vattenståndet kan vara ett problem för fisk som kommit till fladan för att leka, men å andra sidan dämpar trösklarna i fladans mynning variationen. Fiskynglen som kläcks på våren lever och växer upp i fladan över sommaren och vandrar ut till havet under höstregnen då leden ut till havet igen är vattenfylld. På hösten fryser fladorna till före havet. På grund av en lång isperiod och hög produktionsnivå är de flesta fladorna på vårvintern helt syrefria och vattnet luktar svavelväte. Vårens smältvatten syresätter vattnet i fladorna och kretsloppet sätts igång på nytt. Den syrefria perioden är naturlig för fladorna och främjar frigöringen av näringsämnen och skapar förutsättningar för fiskyngelproduktionen. 6. FISKEVÅRD INOM FISKEOMRÅDET 6.1. Utplanteringar Tabell över gjorda fiskutsättningar inom fiskeområdet 1988-1997 presenteras i tabell 5.

26 6.2. Vidtagna fiskevårdsåtgärder Maxmo: Uppstigningen till Väntträsk, Bredkastet, Söderskata träsk, Hemträsk har restaurerats. Lakaleken och Mosabrunnen har rensats från vass. Vassklippning i Österö brunnen, Djupfjärden och Oravais fjärden samt i sund och fjärdar i Oxkangar. 6.3. Fredningsområden Fredningsområden kan variera och förteckningen avser situationen år 1997. Inom Österbottens Fiskarförbunds område fredas siken årligen under två veckor i slutet av oktober. Fredningen är frivillig och vissa av Norra kvarkens fiskeområdes fiskelag och fiskargillen deltar i fredningen. Enligt Lag om Fiske har Vasa Landsbygdsnäringsdistrikt beslutat att Kyro älvs vattendrag är ett enligt lagen avsett lax- eller sikförande vattendrag. Fiskelagens och fiskargillenas egna fredningar för vårlekande fisk är enligt följande: Vörå-Maxmo fl: Östra Finnhamnen, Båtskroken, Bredviken, Kisviken, Kisbälgen, Kollvanisbälgen, Nordvästra fladan, Mellanfladan, Fårörsfladan, Kulinkarfladan, Trikasfladan, Kackurviken, Långgrundsfladan, Revelsviken, Gubbasviken, Nordanvädersfladan, Jätterholmsbrunnen, Resbådan, Storviken, Söderskataviken, Själögaviken, Kaggasholmen, Mosabrunnen, Lakaleken, Brännholmen, Magaviken, Långholmsbälgen, Holmas bälgen, Bodhalsviken, Ormöbrunnen, Norrsundet, Österö brunnen, Särkimo brunnen, Himoitfjärden, Brudsundkanalen. 6.4. Vård av hotade fiskstammar i området I Kyro älvs mynning leker en snabbvuxen stam av skärgårdssiken och till älven stiger fortfarande Kyro älvs egen vandringssik. Båda dessa kan anses hotade och deras reproduktion är beroende av älvens vattenkvalitet. I havsområdet finns ännu spillror kvar av den havslekande harrstammen. 7. ÅLÄGGANDEN INOM FISKEOMRÅDET Inom fiskeområdet finns inga ålägganden. 8. NATURNÄRINGSDAMMAR INOM FISKEOMRÅDET Inom området finns inga naturnäringsdammar i funktion.

27 9. MATFISKUPPFÖDNING INOM OMRÅDET Hero Service Ab har tillstånd att odla regnbåge i nätkasse på Kalot fjärden. Tillståndet ger rätt till att odla 80 ton regnbåge per år. 10. VATTENDOMSTOLS TILLSTÅND INOM FISKEOMRÅDET Följande anläggningar inom fiskeområdet har tillstånd av vattendomstolen för avledande avloppsvatten: Oravais kommuns avloppsreningsverk Vörå kommuns avloppsreningsverk Mejericentralen Milka Maxmo Foder Ab Övriga tillstånd av vattendomstolen finns enligt följande: Hero Service Oy ab, Odling av fisk i nätkassar Maxmo kommun, Bygga Öskata bro jämte bankar mellan Kvimo och Maxmo Vähänkyrön kunta, Hiirikosken voimalaitos, ändring av kraftverkets tillståndsvillkor 11. LITTERATURFÖRTECKNING Böhling, P. (red.) 1997. Fiskresurserna i vågskålen. - Riistan- ja kalantutkimus. Miljö 1997:11. Böhling, P. 1997. Fiskbeståndens utnyttjas i varierande grad - Uppskattningsresultat från år 1997. - Fiskeritidskrift för Finland nr 6 1997. Fritidsfiske år 1997. Vilt och fiskeriforskningsinstitutet. - Miljö 1998:15 Hudd, R., Kjellman, J. & Leskelä, A. 1997. Kyrönjoen suiston poikastuotanto ja kalakannat. - Suomen ympäristö nr 83, Länsi-Suomen Ympäristökeskus. Lax, H-G., Julkunen, J., Koivusaar, J., Koskenniemi, E., Latvala, J., Rautio, L M. & A. Teppo 1998. Kyrönjoen tila ja vesistötöiden tarkkailu vuosina 1986-1995. - Suomen Ympäristö 252, Länsi-Suomen Ympäristökeskus.

28 Lehtonen, H. & R. Hudd 1990. Kyrönjoen suiston poikastuotanto ja kalakannat. - Suomen ympäristö nro 83, Länsi-Suomen Ympäristökeskus. Leinonen, K., Moilanen, P., Rinne, J., Stigzelius, J., Toivonen, A-L., Tuunainen, A-L. & R. Yrjöla 1998. Kuinka Suomi kalastaa, osaraportti 2. - Kala- ja riistaraportteja nro 131, 1998. Kjellman, J., Hudd, R., Leskelä, A., Salmi, J, & H. Lehtonen. Estimations and prognosis of recruitment failures due to episodic acidification on burbot (lota lota L.) of the river Kyrönjoki. - Aqua Fennica 24, 1 1994. Miljöns tillstånd i västra Finland. Red. L-M. Rautio & H. Ilvessalo. Västra Finlands miljöcentral publ. 1998 Nybacka, K. 1977. Kartläggning av bottenfaunan i en förorenad å i Österbotten- progradu, Åbo Akademi Rautio, L-M. 1995. Kyro älv en levande älv. Länsi-Suomen ympäristö 1/95 s.14-18. Strandberg, S. 1993. Biologiska rapport om Vörå å, sommaren 1993. Vasa vatten och miljödistrikt. Storberg, K-E. 1991. Situationen i Kalapääträsk sommaren 1991. PM, Västra Finlands Miljöcentral. Storberg, K-E. 1992. Provtagning i Kalapää träsk vintern 1992. PM, Västra Finlands Miljöcentral. Storberg, K-E. 1993. Vattenkvaliteten i Kimo å och Oravais kommuns avstjälpningsplats ytvattenbelastning. PM, Västra Finlands Miljöcentral. Storberg, K-E. 1998. Oravaisfjärden och dess tillstånd. PM, Västra Finlands Miljöcentral. Wistbacka, R. 1984: Sikens, strömmingens, norsens och siklöjans lekplatser vid Vasa läns kust 1983-1984. Vasa Fiskeridistrikt. Wistbacka, R. 1986: Fiskens lek- och yngelproduktionsområden. Preliminär utredning. Del 1 Kustfiskens lekplatser i Vasa län. - Vasa Fiskeridistrikts fiskeribyrå. Wistbacka, R. 1998. Fiskens lek- och yngelproduktionsområden. Utkast delområde 4; Maxmo-Vörå-Oravais. - Österbottens T&E-central. Österbottens Fiskarförbund: Verksamhetsberättelser 1989-1998. Österbottens Förbund: Regionplan för Vasa kustregion