Viggen - "Hon är stabil, rymlig och har ett behagligt prisläge"

Viggen - "Hon är stabil, rymlig och har ett behagligt prisläge" Lilla Viggen har blivit förstabåt för många nya seglare. För ett lågt pris får man en minihavskryssare med stora möjligheter. Och ett ovanligt hjälpsamt klassförbund ger all vägledning som behövs. Av Bengt Jörnstedt Mycket båt för pengarna". Det stämmer bra med Viggen. Som ny kostade hon sista åren på sextiotalet och fram till mitten av sjuttiotalet mellan 25 och 40 tusen kronor. Idag ligger begagnat-priset kvar på den nivån. För måttliga 30-35 tusen kan man alltså köpa en fullt utrustad Viggen. Det är ungefär som för en bra Folkbåt, och det är lika löjligt lite för bägge båtarna. Det låga priset gör att Viggen ofta men ingalunda alltid; se bara på Gunnar Tidner och hans familj, varom mera nedan blir en förstabåt för nya seglare.

Om det vittnar också det faktum att omsättningen av medlemmarna i den mycket aktiva Viggen Klubben är större än i många andra klassförbund. Lågt pris och stora utrymmen i denna kompakta lilla 24-fotare gör henne attraktiv, och det var samma sak när Per Brohäll konstruerade Viggen i slutet av 60-talet. Den glasfiberarmerade plastens intåg medgav plötsligt långa serier, och att bygga billigt, smått och rymligt var för övrigt något som Brohäll redan tidigare satsat på. Då var alternativet plywood, och det byggdes ett ganska stort antal små havskryssare av Brohälls design före plastens genombrott. Plywood som material krävde skarpa vinklar och slag i skrovet, och det ledde till ganska flatbottnade, lätta båtar, tämligen breda i vattenlinjen av både byggtekniska skäl och för att få stabilitet. Den stilen överförde Pelle Brohäll också på sina storsäljande plastbåtar Viggen och Vega. Det gör båtarna snabba och stadiga på öppna bogar, men de tappar en del i kryssförmåga. Modellbyte Det var Karlskronavarvet som satte igång tillverkningen av Viggen. Detta var redan i mitten av 60-talet (vi har alltså tänjt lite på gränserna i vår 70-talsserie när vi berättar om Viggen, liksom tidigare med IF-båten; flertalet av båtarna byggdes emellertid under 70-talet) och Pelle Brohäll hade vunnit en klasseger i Gotland Runt/Baltic Race med en prototyp. Även en så pass liten båt som Viggen betraktades av konstruktör, byggare och köpare som en havskryssare, och placeringar i de stora havskappseglingarna var betydelsefulla för marknadsföringen. (Ett annat exempel är Knud H Reimers, som lät ett gäng unga killar med Sven Hellström och Peter Norlin i spetsen segla långkölade 28- fotaren Fingal till ett otal segrar i samma evenemang, men i en klass över Viggen). Redan på 60-talet bildades den första Viggen-klubben. Det skedde ganska informellt i Karlskronavarvets regi och var naturligtvis också ett sätt att bidra till försäljningen genom att skapa en stark klassorganisation. Ordföranden Åke Högberg var varvets representant i Stockholm, och med i styrelsen fanns folk från Länssparbanken, som hjälpte till med att ordna lånen åt nya köpare. Så långt var allt gott och väl. Men kring 1970 började branschen hårdna, båtboombens stubin brann för fullt och skulle man överleva explosionens katalysmer krävdes modellförändringar som på en gång gjorde båten

attraktivare och dessutom förbilligade tillverkningen målsättningar som inte alltid är förenliga storheter. Försäljningen av Viggen hade sjunkit efter de första årens intresse, och man beslöt att göra med Viggen vad som skedde med många andra båtar under sjuttiotalet (t ex Scampi och S 30); man introducerade en ny modell av Viggen. Efter att ha reat bort de sista Viggarna av gamla modellen på båtmässan i Ostermans Marmorhallar (ett tidstypiskt fenomen som emellertid bara överlevde några år) hösten 1970, presenterades den nya Viggen-versionen på Allt för Sjön 1971. De första exemplaren byggdes av Karlskronavarvet, men när man i ungefär samma veva överlät Viggen-tillverkningen till Albin Marin blev det naturligt att referera till de bägge Viggen-modellerna som Karlskrona-Viggen respektive Albin-Viggen. Av de ca 1,350 Viggen som byggts tillhör mer än 1.000 den senare varianten. Vad var det då som skilde båtarna åt? Den mest anmärkningsvärda skillnaden var att Albin-Viggen fick delat lateralplan, något som vid det här laget blivit en självklarhet på nya båtar. Långkölens koncept övergavs under sextiotalets sista år av de amerikanska konstruktörerna Sparkman& Stephens de som var tongivande i branschen och fick snabbt sin dödsstöt också här hemma. Båtar som IW 31 (S&S), Scampi (Norlin) och Mistress (Enderlein) m fl inledde den nya trenden, och efter det byggdes (med enstaka undantag) inga nya havskryssare med långa kölar. Även för Viggen var en modernisering av undervattenskroppen naturlig när man skulle göra en ny modell. Dessutom ökades masthöjden några decimeter, storseglet blev lite högre och smalare för att passa den nya IOR-regeln, och sittbrunn och inredning modifierades Förändringarna gjorde att priset kunde sänkas med ca 5.000 kronor, på den tiden en ansenlig summa, och Viggen var nu back in business; ytterligare drygt tusen båtar byggdes under de följande fem år som Viggen kom att tillverkas. Enkel men rymlig Viggen är med sina 7,10 x 2,25 meter en liten båt och inredningen blir med

nödvändighet enkel. På bägge modellerna finns emellertid en rymlig förpik med sovplats för två vuxna. I salongen kan sofforna användas för ytterligare två kojplatser, som på Karlskrona-Viggen delvis sträcker sig in under sittbrunnen. Denna modell har pentryt i främre delen av salongen om babord, mitt emot en stor garderob. På Albin-Viggen ligger pentryt däremot på gängse plats om babord vid nedgångsluckan, vilket ger möjlighet till ståhöjd med ruffluckan öppen. Meningarna är delade om vad som är bäst. Många föredrar den akterliga lösningen, men t ex Gunnar Tidner och hans familj tycker tvärtom att det är en fördel med pentryt föröver om man installerar en tvärgående toft att sitta på. Min fru tycker att man sitter som spindeln i nätet, och folk kan gå upp och ner i båten utan att trampa rakt i pentryt. Det finns gott om stuvutrymmen och förvaringsfack, särskilt i Karlskrona- Viggen, och med en smula ordningssinne kan en familj på 3-4 personer bo hyggligt ombord. Något fast bord ryms inte, inte heller någon permanent vattentoalett. Detta får ordnas med en hink av något slag. Gunnar Tidner, pionjär i klassen och alltjämt både Viggen-ägare och verksam i Viggen Klubben, visar upp en hink med löstagbar sittram. I hinken stoppar han en plastpåse, som efter uträttat behov kan slutas till för att tömmas vid ett senare tillfälle. Sofforna/kojerna är ganska låga, och man sitter inte lika bekvämt med benen som i en större båt. Men bortsett från toan finns ändå de funktioner som behövs. Att det blir mer av camping än den komfort som större båtar erbjuder är självklart. Det är det pris man får betala och det är ju som sagt synnerligen lågt. Dessutom handlar det om vad för slags människa och seglare man är. Allt är möjligt även med en liten båt, utan att man för den skull behöver vara en särling som t ex Sven Lundin. Ta bara Gunnar Tidner och hans familj, som sommaren 1971 seglade till England i sin Viggen två vuxna och fyra barn! Och några år senare var man lika många en sommar nere i Medelhavet, då äldsta barnet var 19 år och alltså inte längre kvalade in som barn. Och också det i en liten Viggen. Det är sinnelaget det hänger på.

Bra sittbrunn På några av de allra första Viggarna lär en del ägare ha monterat in en liten Vire inombordsmotor, men i princip är det utombordare som gäller. På Karlskrona- Viggen fanns det ett hål i akterluckan där utombordaren kunde stickas ner, men detta har man allmänt övergivit; det kommer in vatten och det bromsar under segel. En vanlig utbordarupphängning på akterspegeln är det vanliga. Sittbrunnen är rymlig på bägge versionerna av Viggen. För ett kvartssekel sedan lät man inte jakten på inre utrymmen inkräkta på de yttre lika hårt som skett på senare år. Men sitter man för många i brunnen rinner det in vatten genom självlänsarna, och det gäller även när båten seglar och kränger. Den lilla olägenheten kan man enkelt lösa med ett par gummiproppar som stoppas i självlänsarnas öppningar vid behov. På Karlskrona-Viggen med lucka på akterdäck är stuvutrymmena under sittbrunnen mycket stora, med gott om plats för segel, fendrar, dunkar med vatten och bränsle, och ändå finns plats över för att stoppa ner blöta grejor. Albin-Viggen är lite trängre eftersom hon saknar akterlucka. Masten står förstås på däck och är stagad på det sätt som var det vanliga vid den här tiden, d v s med toppvant via ett par raka spridare och dubbla undervant riktade bakåt och framåt. Vanten sitter i relingen och man passerar innanför dem, medan förseglen skotas utanför. Några egentliga trimmöjligheter av riggen medger inte den här stagningen. Man kan ha någon form av mekanisk akterstagssträckare för att spänna förstaget, men i princip blir det nog så att man ställer in riggen en gång för alla på våren och seglar på det viset. Och det rimmar också med Viggens karaktär av enkelt hanterbar familjebåt. Egenskaperna När Karlskrona blev Albin räknade Pelle Brohäll med att den nya modellen skulle bli 1 procent snabbare än den gamla. Det är så lite att det knappt är mätbart, och i verkligheten märker man heller ingen skillnad i fart, När Viggen kappseglar gör man det på scratch, ingen båt har handikapp gentemot den andra.

Vi kan inte se någon deciderad skillnad i fart mellan båtarna, säger Gunnar Tidner. Detta är genereilt sett. Vad man kan observera är att Albin-Viggen verkar vara något styvare och därmed kan ha en liten favör i frisk vind. Karlskrona-Viggen är lite lättare och kan vara aningen snabbare i lätt vind det hela jämnar ut sig. Enligt Gunnar Tidner styr Albin-Viggen bättre, vilket är naturligt med tanke på det akterligt placerade rodret. Hon blir lite mer manövrerbar i trångt utrymme och håller lättare kursen under segel. På bidevind kan jag inte släppa rorkulten, då går hon direkt upp i vinden, förklarar Gunnar Tidner, som har en Karlskrona-Vigg. Men om jag låser rorkulten går det bra. Viggens svaga bog är kryssen. Dels därför att skrovformen inte är kryssinriktad det jämförelsevis breda förskeppet bromsar i vågorna och den grunda skrovprofilen ger ett litet lateralplan dels därför att skotvinkeln på förseglen är bred. Vanten går ju hela vägen ut till relingen, vilket förhindrar skotning i en smalare vinkel. Allt detta gör att höjdtagningen blir lidande,och man får räkna med 100 grader mellan slagen även under ganska gynnsamma förhållanden, enligt Gunnar Tidner. Ett sätt att bättra på kryssegenskaperna är en kryssfock som har full förlikslängd och inte överlappar masten, något som JanOlof Björk, Viggen Klubbens ordförande fram tiil i år, satsat på: Min nya kryssfock är högt och smalt skuren så att jag kan skota den innanför vanten. Den är mindre än den vanliga focken, men jag får bättre höjd och fart. En sådan fock kräver att en ny, kort skotskena installeras, antingen på däck eller i kanten på rufftaket. Det platta förskeppet gör också att båten slår i vågorna när man seglar i sjögång, vilket bromsar och gör båten känslig om man går för högt. Man får se upp så att man inte tappar farten. Då är det bättre att gå på fart istället för att försöka ta höjd, förklarar JanOlof Björk.

Samtidigt ska man försöka segla båten upprätt, med 10-15 graders lutning, helst inte mer. Den normala segelsättningen är stor och max-genua. Genuan är en förutsättning för att få fart och höjd på kryss i lätt och mellanvind. Med den segelsättningen kan man enligt JanOlof Björk segla upp till ca 6-7 m/s. Gunnar Tidner, som med ett kvarts sekels Viggen-erfarenhet känner sin båt utan och innan, tycker att båten är styv och tål fulla segel upp till ca 10 m/s. Men både krängning och antal m/s är alltid en subjektiv bedömning, och lutningen är dessutom i hög grad beroende på seglens skick. Andra vi talat med upplever inte båten som lika styv. Med ett rev i storen rätar hon upp sig och blir behaglig igen, säger JanOlof Björk. Viggens LYS-tal är 0,97. Med det LYS-talet kan hon göra sig gällande på öppna bogar, men för kryssen är det kanske lite högt, anser Gunnar Tidner, som prisar båtens undanvindsegenskaper: Då är hon suveränt rolig och hon seglar stabilt för spinnaker. Saker att se upp med På de allra första Karlskrona-Viggarna har jag hört att inredningarna ramlade sönder när man kappseglade hårt ute på Baltic Race och andra tävlingar, säger Gunnar Tidner. Men detta lät man Karlskronavarvet veta, och nu kan vi inte se några hållfasthetsproblem på den punkten. Några problem med kölar eller roder har inte drabbat båtarna, uppger han. En titt ner i kölsvinet ger vid handen att bottenstockarna tycks vara rejält gjorda, och på Gunnars gamla Galathea, med nr 282, syns inga tecken på sprickbildningar någonstans i bottenområdet. Ett tydligt problem har emellertid uppstått genom masttrycket på rufftaket. Masten är ju inte genomgående, men Viggen har trots det ingen maststötta. Istället var det meningen att huvudskottet skulle ta upp trycket ovanifrån, men det räcker inte riktigt. Särskilt Albin-Viggarna har haft problem med detta, eftersom hon har en bredare öppning mellan huvudskottets två halvor. Där är

också den tvärgående förstärkningsbalken utmed rufftakets insida fastsatt med bara en handfull träskruvar. Detta håller inte om,båten seglas lite hårt, med påföljd att taket sjunker ner och riggen slackar. För att komma tillrätta med saken tog Albin på sin tid fram en ny förstärkning i plåt, och dessutom är det tillåtet enligt klassreglerna att sätta dit en stötta undertill. Den hamnar i så fall mitt i öppningen till förpiken, men är ändå bästa sättet att få en stabil grund för masten. En del Viggen-seglare som ger sig ut på havet sätter dit en tillfällig stötta, mest som en försiktighetsåtgärd. Ytterligare en sak att titta på är röstjärnens infästning. Viggens vant går ut till relingen och röstjärnen är därför fastplastade på insidan av skrovet med hjälp av ett par tvärgående armar; metallkonstruktionen ser ut som ett uppoch nedvänt F. Här kan förekomma läckage ovanifrån, varvid man ibland kan se rostfläckar uppträda. Kruxet är att inne under plasten ligger en plywoodskiva som använts som utfyllnad för att bygga upp laminatet och stödja röstjärnets anliggningsyta mot bordläggningen. Med vattenläckage ovanifrån luckras träet upp så sakteliga, varvid styrkan i infästningen kan minska. Det hela är ganska svårt att komma åt att laga. Något konkret fall av försvagade infästningar är emellertid inte känt hos Viggen-Klubben. Förstagets infästning i fören är också en potentiellt svag punkt. Vantskruven är kopplad till en stående längsgående plåt, som på många Viggen bara är punktsvetsad fast i stävbeslaget. När förstaget rör sig från sida till sida för olika halsar överförs den rörelsen till plåten, som sakta utmattas i svetsen. På Gunnar Tidners båt bröts plåten helt enkelt av under segling, men masten stod kvar tack vare ett spinnakerfall som var kopplat i fören. Albin-Viggens roder är gjort i två halvor, där bara den ena delen är bärande, d v s hjärtstocken är fastplastad i denna del medan den andra halvan endast fungerar som 'hydrodynamiskt lock'. Några av dessa roder läcker, vilket gjort en del Viggenägare oroliga. Men läckaget saknar strukturell betydelse, det enda man ska göra är att se till att vattnet kan rinna ut nertill via ett uppborrat litet hål så att det inte fryser under vintern. Frostsprängda roder har förekommit, men däremot finns inga rapporter om roder som brutits av av denna anledning, enligt Viggen-Klubben. En del tidiga Viggar har glasfibermaster (något som var på gång i Oskar Plyms

regi under 60-talet, men aldrig slog igenom) där den pånitade likrännan kan börja lossna. Botemedlet är nya nitar av större dimension. Böldpest? Gunnar Tidner, som är självkritisk i sitt betraktande av Viggen och inte väjer för att tala om avigsidorna hos sin gamla kärlek, säger sig inte känna till något fall av böldpest. Vi tycker överhuvudtaget att båten har varit förvånansvärt fri från problem, säger han. Aktiv Viggen-klubb När Albin Marin tog över tillverkningen av Viggen försvann den ganska familjära klubbkänsla som präglade den första Viggen-sammanslutningen, den där bankdirektören satt med i styrelsen och ställde upp med lånen åt medlemmarna. -Jag var personligen besviken på hur löst man levde upp till medlemmarnas önskemål från de kommersiella intressenas sida, säger Gunnar Tidner tillbakablickande. Så småningom fick han och övriga gamla klubbmedlemmar emellertid en kallelse till ett möte där man skulle bilda en ny klubb. På den tiden rådde en "ganska hätsk" stämning mellan de som seglade originalet och de som köpte nya Albin-Viggen. Det var t o m tal om omröstning om huruvida Albinseglarna skulle få vara med i klubben. Efter ett antal turer och en passiv ordförandes entledigande blev det ordning på verksamheten när Gunnar Tidner valdes till ordförande och olja gjöts på vågorna. Mycket mer förenade än som skilde, och seglarna blev goda vänner oavsett båttyp. Och så har det varit sedan dess. Den 7 juni 1973 höll man det möte som var startpunkten för den nya tiden, och detta datum räknas också som Viggen Klubbens grundande. Idag har Viggen Klubben 360 medlemmar som betalar blygsamma 150 kr i årsavgift. Man har en hel del aktiviteter alla tider på året och ger ut en prydlig klubbtidning på 16-20 sidor tio (! ) gånger per år. Klubben fyller en viktig funktion, eftersom så pass många av medlemmarna är nya som seglare och både behöver och vill ha hjälp och tips. Gunnar Tidner jämför med Ballad Klubben, där han också varit medlem:

I Viggen Klubben suger folk tacksamt åt sig av information man kan få, i Ballad Klubben var det något helt annat, där ville man inte ha pekpinnar, Vi ser det som vår uppgift i Viggen Klubben att hjälpa både gamla och unga oerfarna pojkar och flickor tillrätta. Klubbens Tekniska Tips-pärm är tjock, med råd om allt från elsystem och dragning av linor till hur man bygger en egen vagga. Pärmen köper man för 150 kr och får nästan 30 års samlade praktiska visdom om Viggen. Viggen Klubben har regionala ombud över hela landet bl a ett i Siljan! men närmare hälften av medlemmarna finns i Stockholmstrakten. Här ordnas en egen Viggen-serie för dem som vill kappsegla, och sommartid två eskadrar. Den ena är lite längre, den andra kallas 'Plaskeskadern' och vänder sig mest till barnfamiljer och nykomlingar som vill göra korta dagsetapper. Många f d Viggen-seglare har trivts så bra i Viggen Klubben att de väljer att stanna kvar som medlemmar även när de bytt till större båtar, eller 'Jätte- Viggar' som det heter på klubbjargong. Medan Gunnar Tidner med familj är representanter för rutinerade seglare som förblivit klassen trogen under alla år, är klubbens nyss avgångne ordförande Jan- Olof Björk raka motsatsen och därmed representativ för många dem som nu seglar Viggen. Han började nämligen segla i medelåldern och så sent som 1989. Genom kappseglingar i jobbet, som gast på andras båtar och med kunder och konkurrenter som medtävlare, föddes intresset för segling. Jag ville skaffa båt, men vad skaffar man? frågade han sig. Han ville inte ha någon dyrbar båt och tittade på allt från Misil II och Maxi 68 till Ohlson 22 och IF-båt. Men så var det någon som tipsade om Viggen. Vi gick på en nybörjarträff för nya Viggen-ägare som klubben anordnade, och så blev det en Viggen. Till saken hör att Jan-Olof Björk, som f ö i det civila arbetar på Ericsson och sysslar med utvecklingen av JAS-planets elektroniska system, är en storvuxen person. IF-båten bedömdes vara för trång, men Viggen fick duga.

Min fru och jag tittade på tre fyra Viggar, som fanns i alla möjliga olika skick. Det var först då vi blev medvetna om att det fanns två olika typer av Viggar, men de vi såg på råkade vara bara Albin-Viggar. Jan-Olof utsågs snabbt till 'Mälarombud' där man tidigare inte haft någon representant och för tre år sedan hade han, antagligen rekordsnabbt, avancerat till ordförande för klubben. Oavsett om det blir båtbyte till något större i framtiden finns hjärtat hos Viggen: Hon är stabil och rymlig och har ett behagligt prisläge. Det är egentligen inte klokt; hon kostar inte mer än två golfset Från Karlskrona-Viggen till Albin-Viggen Syftet med modellförändringen var att göra Viggen bekvämare, snabbare och billigare att bygga. Det betyder att medan en del förändrades till det bättre, blev annat kanske mindre bra i jakten på förenkling. En del saker på Albin-Viggen kan ge ett lite klent intryck, men jag tror inte att det är något kritiskt, säger Gunnar Tidner. De viktigaste skillnaderna är dessa: Undervattenskroppen Från att ha haft rodret sittande i akterkant köl delades lateralplanet i tidens anda, varvid rodret flyttades akteröver och blev friliggande, om än med skädda. Det här gör båten lite mera lättsvängd, hon får bättre roderkänsla. På Karlskrona-Viggen är kölen inplastad, precis som på storasyster Vega. Det betyder att vid grundstötningar kan plasten skadas och vatten tränga in mellan laminat och barlast. Det vattnet måste få sin chans att rinna ut under vinterupptagningen innan man plastar igen skadan. Mångårige Viggen-seglaren Gunnar Tidner som haft tillfälle att gå på grund ett antal gånger! ser inte detta som något som helst problem. På Albin-Viggen sitter järnkölen bultad utanpå den nerbyggda kölfickan. Det gör den mindre känslig, men samtidigt benägen att rosta om inte underarbetet är noggrant uffört. Riggen Masten höjdes med 30 cm på Albin-Viggen. I övrigt är riggarna lika, med

ett par enkla, raka spridare och dubbla undervant. Sittbrunnen Karlskrona-Viggen har ett litet akterdäck med en lucka ner till ett stort stuvfack, en byggnadstekniskt ganska komplicerad konstruktlon med vinklar och vrår. Denna lucka togs bort på Albin-Viggen, som i gengäld fick en större sittbrunn med längre tofter. Men det gör det svårt att komma åt det utrymme som fortfarande finns kvar mellan akterspegeln och brunnens akterkant och bara kan nås med viss akrobatik via de två luckorna i tofterna. Inredningen På Karlskrona-Viggen ligger pentryt I salongens framkant, framme vid huvudskottet. Det är en ganska ovanlig placerlng, särskilt på en båt som saknar ståhöjd. På Albin-Viggen flyttades pentryt akteröver till den vanliga platsen t v om nedgången. Det betyder att man med luckan öppen kan stå vid pentryt. Albin-Viggens inredning är öppnare och 'renare' och känns rymligare. Konstruktion Infästningen av däck och skrov ändrades. På Karlskrona-Viggen är skarven ihopplastad på insidan, medan det på utsidan flnns en avbärarlist i svart gummi som skydd och för att dölja den råa fogen mellan däcket och skrovflänsen. Det gör skarven nästan garanterat vattentät, och starkt är det, berättar Gunnar Tidner. -Jag frågade en gång Per Brohäll om hållfastheten, och han sa att om man hängde upp en Viggen i däcket skulls det hålla för att hänga ytterligare 350 Viggar under den... På Albin-Viggen är däcket fastskruvat i skrovet hela vägen runt, en variant som är den vanliga men som kan innebära läckage om montörerna slarvat. Karlskrona-Viggen är gjord i handupplagd plast, Albin-Viggen är sprutad. Den senare har sandwich i däcket, vilket ger bra isolering mot kondens. I övrigt är bägge modellerna giorda i homogen plast. Kalle och Eva valde Viggen Vi trodde det var ett skämt när du ringde. Vem skulle vilja titta på vår Vigg? Eva Westerby låter fortfarande tveksam när vi träffas en dag i höstas. Jag har

stämt möte med henne och maken Kalle, nygifta sedan i somras, ute vid Rastaholm i Mälaren där de har sin Viggen. Killarna fick inte vara med på brölloppet i somras, jag trodde att det var dom som ville luras, förklarar Kalle (som faktiskt lät en smula skeptisk på telefon). Inte alls. Det var bara det att Segling ville träffa ett ungt par som seglar Viggen och höra lite om hur de har det med sin båt. Men Evas och Kalles tveksamhet ger ändå en tydlig vink om både Viggens anspråkslösa, karaktär och om hur Viggen-seglare kan se på sig själva: som föga märkvärdiga. Vi upptäckte Viggen på Allt för Sjön 1993, berättar Eva. Både hon och Kalle studerar han medicin, hon juridik och kassan satte en klar begränsning vid båtvalet. De hade funderat på en Misil eller liknande, men det blev Viggen. De var så himla trevliga, de som stod där från Viggen Klubben på mässan, förklarar Eva. Kalle instämmer: De skickade ut sina tidningar direkt och vi fick se pärmen med tekniska tips, som kunde vara bra för framtiden. Det var mycket för klubbens skull som vi valde Viggen. "Får man en sån här båt för så lite pengar!", var Kalles och Evas spontana reaktion när man introducerades för Viggen på mässan. 40.000 kronor kostade den Albin-Vigg man hittade lite senare på våren. Då ingick värmare, ett nytt bomtält och en 8 hk utombordare. Bomtältet ger f ö ett helt eget rum i sittbrunnen, och är något sam många barnfamiljer sätter upp direkt man kommit i hamn. Kalle och Eva var vid den tiden om inte nybörjare, så i alla fall färska som seglare. Ett par år tidigare hade de gått på seglarkurs och därefter köpt en Stor- Triss. Innan dess hade man ingen egentlig erfarenhet av segling. Med Viggen har man mjukstartat med skärgårdsseglingar, bl a med Viggen Klubbens eskadrar. Det är bra med eskadrar, säger Eva. Man lär sig mycket, man är tvungen att ge sig ut när man annars skulle ha stannat i hamn

Redan första sommaren ägnades sex veckor av lovet åt segling och vid det här laget kan man sin båt rätt bra. Hon får inte luta för mycket, då tappar man höjd. Men dimensionerar man seglen efter vinden går det jättebra, säger Kalle. Han har sett andra Viggenseglare som bytt standardfocken mot en hög-smal dito som ger ' bättre effekt på kryssen, och det kanske blir nästa segel ombord. Bland beslag och tillbehör som bytts ut märks slangar och slangklämmor, köket och sprayhooden, liksom hela elsystemet. En solcellpanel har installerats på rufftaket och laddar två battterier med ström som ger rätt hyggligt med kyla till en kylbox. Eva och Kalle fick inför båtköpet se ritningar på Karlskrona-Viggen, men bl a placeringen av pentryt vid ruffluckan blev avgörande. Man kan stå upp och laga mat, och oset försvinner bättre, säger Eva. Den tidigare ägaren hade installerat ett par bra saker ombord; dels en stor utdragsskiva under pentryt som dras ut föröver som avställningsplats, dels en lång och djup låda under diskhon(trappsteget nerfrån brunnen) och in under sittbrunnen, också den utdragbar och med mycket stuvutrymmen. En fast 40 liters vattentank var också installerad i förpiken. Problem? Bara ett fockfall som skar fast i trissan i masttoppsbeslaget i somras, men det var nära en hamn och kunde åtgärdas snabbt. Maststöttningen under däck, något : som varit ett problem på Albin-Viggarna, fungerar bra. Inga tecken syns på försvagning, eller brister. Eva och Kalle är 27 år gamla, och man har inga planer på att överge sin Vigg. Jag tror inte folk vet hur mycket båt man får för pengarna, och hur bra semestersegling man får vara med om, säger Kalle. Och blir det barn i familjen så räcker Viggen till för det också, påpekar Eva. England t o r med Viggen och fyra barn

Sommaren 1971 gjorde Gunnar och Mait Tidner en långsegling som är på en gång naturlig och anmärkningsvärd. Det senare dels med tanke på att den båt man seglade var familiens lilla Viggen, som utan problem avverkade sträckan Stockholm England/ Frankrike t o r, dels därför att man hade med sig alla fyra barnen (4-14 år gamla). Ändå var seglingen högst naturlig, i alla fall mätt med dagens mått, eftersom det ju många gånger om bevisats hur bra det går att långsegla även med en liten båt, från Sven Lundins oceanseglingar till IF-båten Röde Orms långfärder till ögrupperna på andra sidan Nordsjön. Det finns alltså vida gränser och mål bortom horisonten även för en minihavskryssare som Viggen, och det är detta som familjen Tidners seglats är ett så bra exempel på. Om hågen finns så kommer man långt, bokstavligt talat, med mycket små medel. Vägen ut gick via Östersjön, Danmark och Kielkanalen. Efter Cuxhafen gick man in i det holländska kanal och sjösystemet till Amsterdam, därefter över till England, vidare ner till Guernsey och Frankrike. Hemseglingen gick raka vägen över Nordsjön till Tyborön i Danmark, då man i bitvis svaga vindar seglade drygt 400 sjömil på fem dygn. Med vakter under seglingen räckts kojplatserna till, i hamn fick ett av barnen sova på durken. Utrustningen var inte särskilt märkvärdig; man lånade en livflotte och skaffade en plastsextant, men hade i övrigt ingenting som man inte normalt har med sig för utomskärssegling. En 5 hk utombordare var hjälpmotor. Svårigheter att öppna luckor och ventilera båten till havs och med däck och skrov i homogen plast i stället för sandwich orsakade en del problem med kondens. Och i hamn uppskattades möjligheterna att låna duschar, men i övrigt redde man sig utmärkt ombord under den två månader långa färden. Nästan 3.000 sjömil seglade familjen Tidner utan att något allvarligare inträffade än en trasig skothake. Längsta dygnsdistans var 134 sjömil i fin vind och med spinnakern satt. Seglingen med Amfitrite, Karlskrona-Vigg nr 135, finns skildrad i SXK:s årsskrift 1973.

Viggen Klubben c/o Erik Melén Skäftingebacken 40 183 64 Spånga Data: Längd Bredd Djupgående 7.09 m 2,25 m 1,10 m Deplacement 1.400 kg Storsegel Genua Fock Spinnaker 10,5 kvm 17 kvm 9 kvm 40 kvm På däck är Albin-Viggen t v och Karlskrona-Viggen nästan identiska.

Albin-Viggens pentry ligger vid nedgången, med diskho på steget och ett tvålågigt kök i lådan vid sidan om. På den här båten, som tillhör Kalle och Eva Westerby har den förre ägaren monterat in både en utdragbar skiva och en stor låda som skjuts in under sittbrunnen. Skillnaden i utformning av sittbrunnarna på Karlskrona-Viggen t v och Albin-Viggen: De senare saknar akterdäck med stuvlucka liksom bridgedäck föröver, och storskotningen skiljer sig också. Bägge brunnarna är mycket rymliga för en så pass liten båt. Året är 1974 och Viggen Klubben är redan aktiv; här har man samlats till en eskader i Mälaren. foto: Gunnar Tidner

Gunnar Tidner, Viggen-seglare sedan 70-talets början, har själv en Karlskrona-Vigg. Här ligger pentryt föröver i salongen, med ett kartbord mittemot. Maststöttan är inte standard, men för segling under lite tuffare förhållanden är den en trygghet att ha.