det mest grundläggande. Det rena, öppna mottagandet är lärandets förutsättning i alla lägen. Utan tillit sluter vi oss i försvarspositioner.

ärkebiskopen 2

ärkebiskopen när jag skriver denna meditation över vår kyrka har det just gått nio år sedan jag tillträdde tjänsten som ärkebiskop. Det är också den sista verksamhetsberättelse som jag kommer att medverka i. När jag ser tillbaka och tänker framåt, så vill jag samla mina tankar i begreppet»en lärande kyrka«. Om allt som hänt och som kommer att hända är bra eller dåligt, lyckat eller misslyckat, är kanske i det långa loppet av underordnad betydelse. Den stora frågan är om vi lär oss något av det vi varit med om. Är vi riktigt sanningsenliga kanske vi erkänner att vi lär oss mer av misslyckanden än av framgångar, kanske därför att framgång lätt får oss att förlora perspektiven och tappa bort den ödmjuka och mottagande livshållning som är kyrka på djupet. Den viktiga utmaningen för oss som kyrka är alltså att alltid förbli, eller återgå till att vara, en lärandegemenskap, där vi lär och lär ut, lär av och lär med varandra. I en sådan gemenskap är vi medvetna om att lärande har med allt att göra, inte bara med enskilda undervisningstillfällen. Allt möten och erfarenheter, studier och handlingar, konflikter och dialoger bidrar i lärandeprocesserna. Vi är alla lika viktiga, och var och en av oss är subjekt i sitt eget lärande. Dialog och delande blir till huvudord i en lärande kyrka. Om vi ska våga öppna oss för varandra i en öppen dialog krävs fria lärandemiljöer, öppna rum där vi alla uppmuntras att delta i det oavslutade samtal som är kyrkans livsluft. Där rädsla för att bli bortgjord eller bortdömd får dominera krymper utrymmet. Förtroende och tillit däremot öppnar och vidgar samtalstorget och rymden däröver. Att växa i tillit är en del av lärandet, kanske det mest grundläggande. Det rena, öppna mottagandet är lärandets förutsättning i alla lägen. Utan tillit sluter vi oss i försvarspositioner. Allt lärande sker i nuet. Nuet är mötesplatsen mellan tid och rum och ställer oss inför en öppen framtid. Tiden bär traditionen till oss, och traditionen består av tidigare nu-möten och deras svar. Rummet ställer frågorna och förväntar våra svar. Som kyrka ger vi dessa svar i ljuset av traditionen, inte bundna av den men vägledda. Vi står i ett dialektiskt förhållande till både tiden och rummet, både till traditionens svar och till nuets frågor. Det betyder att vi är aktivt ansvariga och kritiskt reflekterande i båda riktningarna. Uppgiften är att tolka i nuet så att vi hör Guds tilltal och svarar mot den kallelse som ligger i att vi är med och väljer framtid. Guds framtid har med Jesus att göra. Vi tror på honom som den som redan hör denna framtid till och som finns mitt ibland oss som vägen, sanningen och livet. Så syftar allt lärande i kyrkan ytterst till att frigöra oss att bli byggstenar i Guds framtida rike, om än aldrig så små fragment. Varje handling i osjälvisk kärlek hör redan hemma i Guds framtid. Så spännande, utmanande och fantastiskt är det liv vi har framför oss, enskilt och gemensamt, som lärande kyrka! I en lärande kyrka är det inte svaren som växer under vandringen utan tilliten! ärkebiskop kg hammar, kyrkostyrelsens ordförande 3

generalsekreteraren 4

generalsekreteraren inledningen av år 2005 präglades av den flodvågskatastrof som på annandag jul 2004 drabbade Sydostasiens stränder. Svenska kyrkan var i febril verksamhet. Dels på plats, framför allt bland semestrande svenskar i Thailand men också med hjälpinsatser i Indonesien och Sri Lanka. Dels på hemmaplan, vid mottagande av hemvändande svenskar, med insamling av pengar till hjälpverksamheten och som en viktig aktör i det nationella sorgearbetet. Verksamheten bedrevs i nära samarbete mellan församlingar, stift och kyrkans nationella nivå. Hela kyrkans organisation slöt upp massivt i beslutsam vilja att göra sin insats. Sett i backspegeln kan man konstatera att det naturligtvis hos oss liksom hos andra organisationer och organ som arbetade i katastrofens spår finns sådant som kunde ha gjorts bättre. Men det sammanfattande omdömet om insatsen måste ändå vara att Svenska kyrkan framgångsrikt fick lämna sitt bidrag i hjälparbetet. Våra insatser speglades också mycket positivt i media. En annan fråga där Svenska kyrkan fick stor uppmärksamhet var när vi, tillsammans med de andra medlemskyrkorna i Sveriges Kristna Råd, engagerade oss för de flyktingar och andra asylsökande som finns i Sverige. I Påskuppropet krävde kyrkorna att regeringen skulle ta initiativ till en förändring av flyktingpolitiken, så att människor som kommit till Sverige som asylsökande i större utsträckning skulle ges uppehållstillstånd. Kyrkornas aktion medverkade till en lagändring som gett möjlighet till en ny prövning för åtskilliga asylsökande. Svenska kyrkan blev också omtalad när Kyrkomötet i oktober beslutade om en välsignelseakt för samkönade par. Beslutet föregicks av ett långvarigt utredningsoch analysarbete, med många tillfällen till samtal på olika håll i kyrkan och med åtskilliga ekumeniska kontakter. En omfattande teologisk bearbetning har skett, och kyrkans läronämnd har tillstyrkt förslaget. Frågan om en gudstjänstordning för välsignelse över registrerat partnerskap är dock omdiskuterad. En inte obetydlig minoritet i Kyrkomötet röstade emot förslaget om välsignelseakt. På samma sätt var meningarna i frågan delade i Kyrkostyrelsen när denna lade fram förslaget för Kyrkomötet. Sannolikt är det ofrånkomligt, i en stor kyrka som vår, att det finns delade meningar i olika frågor. Det är då viktigt att de som företräder de olika meningsriktningarna ändå kan respektera varandra. Kyrkomötets beslut medger därför också att de som inte är beredda att acceptera välsignelseakter inte heller ska behöva medverka vid sådana. Även den inomkyrkliga debatten i välsignelsefrågan kom i stor utsträckning att föras i media. De frågor som jag nu har nämnt är exempel på hur Svenska kyrkan i stor ja, ökande utsträckning får genomslag i nyhetsflöde och samhällsdebatt. Naturligtvis har många fler av kyrkans frågor rönt intresse. Jag tror att vi ska bereda oss på ett fortsatt sådant intresse, se också detta som en möjlighet att synliggöra kristen tro som utmaning, befrielse och hopp. lars friedner, generalsekreterare 5

det här är svenska kyrkan Svenska kyrkans grundläggande arbete görs i landets 1 837 församlingar.* Deras uppgift är att fira gudstjänst, skapa mötesplatser för dialog om kristen tro och kristet liv, visa omsorg om medmänniskan och förverkliga det liv som förvandlar människor och värld. Konkret uttrycks detta på en mängd olika sätt: dop, nattvardsgudstjänster, konfirmandläger, själavårdssamtal och gospelkörer varvas med föredrag, öppen förskola, hembesök och internationellt biståndsarbete. Församlingen är en plats för samtal och eftertanke, men också aktivitet och handling i frågor som är viktiga lokalt och globalt. En kyrkoherde ansvarar tillsammans med ett demokratiskt valt kyrkoråd för församlingens arbete. Alla församlingar ingår i något av de 13 stiften. Stiftens huvuduppgift är att främja församlingslivet, se till att verksamheten följer Svenska kyrkans regler (kyrkoordningen) och erbjuda kontinuerlig fortbildning till församlingsanställda. Stiften förvaltar också en stor del av Svenska kyrkans tillgångar. Varje stift leds av en biskop, som viger präster och diakoner till tjänst i kyrkan, följer dem i deras uppdrag och gör personliga besök i de olika församlingarna. Det högsta beslutande organet i stiftet är det demokratiskt tillsatta stiftsfullmäktige som i sin tur utser en stiftsstyrelse. I varje stift finns ett domkapitel som bland annat arbetar med beslutsprövning, församlingsinstruktioner och tillsyn över de som är vigda till uppdrag i kyrkan. Svenska kyrkans nationella nivå ansvarar för de frågor som är gemensamma för hela Svenska kyrkan. Dit hör till exempel utbildningarna i kyrkans yrken, relationer till andra kyrkor (ekumenik), samordning av det internationella arbetet, psalmboken och andra gudstjänstböcker, informationsarbete och kulturfrågor. Till uppgifterna hör att vara kyrkans röst i det offentliga samtalet. Den nationella nivåns arbete styrs av Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet. De 251 ledamöterna samlas varje år för att fatta beslut om övergripande frågor för Svenska kyrkan. Kyrkomötet utser i sin tur sitt verkställande organ, Kyrko- 6

det här är svenska kyrkan styrelsen. Arbetet utförs till största delen vid kyrkokansliet i Uppsala och leds av en generalsekreterare. På den nationella nivån arbetar cirka 300 personer vid kyrkokansliet samt 160 utomlands. Den utsända personalen arbetar både i andra kyrkor och i Svenska kyrkans församlingar i olika världsdelar. Ärkebiskopen är Kyrkostyrelsens ordförande och Svenska kyrkans främste företrädare. Svenska kyrkans arbete finansieras till största delen av den kyrkoavgift som alla medlemmar betalar. Kyrkoavgiftens storlek bestäms lokalt i varje församling. Cirka 90 procent av kyrkoavgiften tillfaller de lokala församlingarna och bekostar daglig verksamhet och drift av kyrkobyggnader. Övriga 10 procent bidrar till det arbete som sker i stiften och på den nationella nivån. Svenska kyrkans samlade tillgångar uppgår till omkring 30 miljarder kronor. En del av tillgångarna, till exempel skogen, ger avkastning. Andra, som kyrkobyggnader och begravningsplatser, medför stora kostnader. Svenska kyrkans ekonomiska förvaltning sker med etisk hänsyn och så att kravet på god avkastning tillgodoses. Svenska kyrkan finns över hela landet och har cirka 7 miljoner medlemmar, vilket motsvarar 78 procent av befolkningen. Människors bild av och relation till Svenska kyrkan är komplex. Uppdraget för Svenska kyrkan är att kontinuerligt tydliggöra vad kyrkan är, gör och står för. Under ett år firas närmare en halv miljon gudstjänster, av vilka en tredjedel i form av dop, konfirmation, vigsel och begravning. Gudstjänsterna samlar nära 21 miljoner deltagare. Det finns ungefär 45 000 förtroendevalda och 22 000 anställda. Några hundra tusen engagerar sig ideellt i Svenska kyrkan, till exempel genom att sjunga i kör. Det totala antalet besök i verksamhet för barn och ungdomar är cirka 1,9 miljoner.** Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och har nära relationer med kyrkor runt om i världen. Svenska kyrkan är också aktiv bland annat i Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet och Konferensen för europeiska kyrkor. Genom Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen medverkar Svenska kyrkan till att ge människor förutsättningar för ett värdigt liv genom arbete för rättvisa, fred, försoning och hållbar utveckling. Svenska kyrkans arbete bland svenskar utomlands sker på ett 40-tal platser och man erbjuder där något av ett extra hem och en mötesplats. Det finns cirka 10 000 ombud i församlingarna för den verksamhet som Svenska kyrkan bedriver genom Lutherhjälpen, Svenska kyrkans mission och Svenska kyrkan i utlandet. 7

svenska kyrkan 2005 8

svenska kyrkan 2005 barn och unga är särskilt prioriterade i Svenska kyrkan. Det har sitt stöd i bibeltext och i kyrkoordningen. Det har också sin grund i den på många sätt utsatta situation barn och unga lever i i vårt land liksom internationellt. I många sammanhang utgår man från att barn är viktiga främst för att de ska bli vuxna och ansvarskännande samhällsmedborgare, aktiva medarbetare i Svenska kyrkan. Men kyrkan behöver se barnen som redan nu fullvärdiga människor. Ska man som enskild och som kyrka och församling på allvar låta sig påverkas och förändras av barn, krävs att barnen får vara barn, viktiga för vad de är nu och inte bara för vad de kommer att bli. I många sammanhang sker ett viktigt samarbete med Svenska Kyrkans Unga,»en öppen gemenskap av unga människor som vill upptäcka och dela kristen tro«. Volontäråret är ett år för unga där de kan få pröva på arbete i Svenska kyrkan. Viktoria Rohdin är en av dem som gjort det. När gymnasiet närmade sig sitt slut tänkte jag som många andra att det skulle vara skönt att göra något helt annat, säger hon. Vänner i Svenska Kyrkans Unga som varit volontärer tidigare inspirerade henne att söka volontärplats. Tanken på arbete inom kyrkan dök först upp när det kom en ny ungdomsdiakon till församlingen, och Viktoria kände att det arbetet verkade viktigt. Volontäråret gav henne därför möjlighet att få känna på hur det är att arbeta i kyrkan. Det blev ett mycket varierat år för Viktoria. På den stiftsgård där hon placerades fick hon prova på allt från gräsklippning och matlagning till att administrera och leda ungdomsläger. Men hon uppskattade också att få vara med i ett arbetslag, flytta hemifrån och få sköta sitt eget liv och att få känna att det hon gjorde betydde något för helheten. Viktorias framtidsplan, att arbeta med unga i Svenska kyrkan, bekräftades under volontäråret. Jag tycker att jag fått en bättre bild av hur det är att arbeta inom kyrkan, och jag vet bättre vad jag ger mig in i när jag börjar mina studier. Volontär i Svenska kyrkan är ett samarbete mellan Svenska kyrkan och Svenska Kyrkans Unga. Det är till för den som är mellan 18 och 25 år. Tidningen 24tretton (vars namn har sin förklaring i Lukas evangelium kapitel 24 vers 13 och framåt en av Bibelns pedagogiska modellberättelser) är en tidning för alla anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare i deras pedagogiska funktion. Tyngdpunkten ligger mer på att inspirera till pedagogisk och teologisk reflektion, med hjälp av goda exempel, intervjuer och fördjupande artiklar, än på metod och verksamhetstips. På tidningens webbsida finns dock, förutom artikelarkiv, ett utrymme för praktiska tips. Arbetet med 24tretton har i hög grad en inriktning på barn och unga. Fokus är dock församlingsutveckling som helhet. Under året har 24tretton arbetat med följande teman: själavårdens pedagogik, film och bild, barn, dop och lärande, kyrka skola, kroppen i pedagogik och teologi. 9

svenska kyrkan 2005 Projektet Global handel har haft som mål dels att aktualisera globala handelsfrågor för ungdomar 14 29 år, skapa medvetenhet om globala samband och visa på möjligheter att i vardagen påverka orättvisa förhållanden, dels att söka nya vägar för ungas engagemang i globala rättvisefrågor. Projektet har bland annat arbetat via Lutherhjälpens webbsida, till exempel med Rättvisemärkt och klimatfrågor. Inom ramen för projektet har man också varit närvarande vid en rad mötesplatser, arrangerat kurser och utvecklat samarbetet med stiften. Särskilda satsningar har gjorts inför ett FN-toppmöte i september och ett WTO-möte (World Trade Organization) i december. En av de mer avgörande frågorna i vår tid handlar om hur vi handskas med jorden. I konfirmandarbete och skolkontakter har församlingarna möjligheter att aktualisera viktiga framtidsfrågor, som är brännande inte minst för unga människor och som engagerar många unga i kamp för solidaritet och rättvisa. Den pågående klimatförändringen riskerar att förvärra hungersituationen i världen. Hur fördelas jordens resurser på ett rättvist sätt? Hur möjliggöra ett gott liv för kommande generationer? Klimatfrågan handlar inte bara om vädret eller växthuseffekten utan också om dess konsekvenser, till exempel hungern i världen. Därmed gäller den även rätten till mat, hållbar utveckling, rättvisa, livsstil. Svenska kyrkan har bland annat utarbetat ett konfirmandmaterial om klimatet och hungern i världen. I anslutning till detta finns ett förslag till gudstjänst om klimatet, livsstilen och rättvisan. Gudstjänsten är ett sätt att spegla och formulera människors tro och livsupplevelse. Även där får frågorna om hur vi hanterar vår jord bearbetas. Klimatfrågorna och materialet har aktualiserats vid överläggningar och kurser i hela landet, bland annat med stiftens miljösamordnare. På Lutherhjälpens webbplats finns, förutom konfirmand- och gudstjänstmaterialen, också fördjupningsmaterial på klimattemat. Vad har en smoothie med hungern i världen att göra? På webbsidan nedan finns recept, pedagogiskt material och fördjupningsmaterial om smoothie-ingredienserna socker, mjölk, frukt och choklad. Arbetet med rättvis smoothie är särskilt anpassat till konfirmand- och skolverksamhet. www.svenskakyrkan.se/lutherhjalpen 10

svenska kyrkan 2005 tusentals människor har levt gömda i Sverige i fruktan för avvisning. Lidandet bland dessa flyktingar, särskilt bland barnen, har i många fall varit omänskligt. Fler och fler berättelser om apatiska flyktingbarn och deras förtvivlade föräldrar har kommit till omvärldens kännedom. Samtidigt kritiserades svensk flyktingpolitik starkt av bland andra FN:s barnrättskommitté. Inom kristenheten i Sverige har opinionen växt mot det inhumana sättet att behandla asylsökande. Redan i sitt julbrev till regeringen 2004 krävde ärkebiskopen amnesti för gömda flyktingar. Den 13 mars inleddes Påskuppropet med målet att förändra Sveriges flyktingpolitik. Sveriges Kristna Råd, SKR, med sina 28 medlemskyrkor stod bakom initiativet. Ett sextiotal andra organisationer anslöt sig bland andra Sveriges Muslimska Råd. Konkret handlade uppropet om att få till stånd en amnesti för asylsökande som nekats uppehållstillstånd i vårt land och om krav på förändrade asylkriterier. Moraliskt handlade det om att ställa sig på de utsattas sida och om att värna ett humant samhälle där mänskliga rättigheter respekteras. Den 16 maj överlämnades 157 251 namnunderskrifter till migrationsminister Barbro Holmberg. Det som redan från början mer kallats ett uppror än ett upprop har visat på en folkopinion som inte kunnat negligeras. Det har fått tydliga politiska konsekvenser. I maj månad formulerade fem riksdagspartier en gemensam motion med kravet att i Påskuppropets anda låta de flyktingar som fått avslag, eller som länge väntat på asylbesked, få uppehålls- tillstånd i Sverige. Den 14 september beslutade riksdagen att säga nej till förslaget. Bara någon vecka senare togs dock ett beslut som innebar att flyktingar med avvisningsbeslut skulle få möjlighet att på nytt få sina fall prövade utifrån nya regler som lägger större vikt vid humanitet, situationen i hemlandet samt barns sociala situation, vistelsetid i och anknytning till Sverige. Överenskommelsen skulle gälla från och med den 7 november 2005. Men det fanns ännu frågetecken kring uppgörelsen och hur den politiska intentionen skulle komma att hanteras av ansvariga myndigheter. Den 30 september gjorde Svenska kyrkans biskopar och Kyrkostyrelsen ett gemensamt uttalande där man krävde att inga flyktingar skulle utvisas under tiden fram till den 7 november. Bland annat vände de sig emot att Migrationsverket och Polisen på ett stötande sätt utnyttjade tiden innan överenskommelsen skulle träda i kraft. I enlighet med en tillfällig lag som började gälla den 15 november fattades dock många positiva beslut, framförallt vad gäller barnfamiljer med lång vistelsetid i Sverige. Detta är också en kyrkohistoriskt viktig händelse att ett kyrkligt initiativ och opinionsbildning lett till riksdagsbeslut. Arbetet gav ett resultat som gjorde skillnad, även om amnestin inte blev så omfattande som först krävts. 11

svenska kyrkan 2005 den lokala och regionala verksamheten sköttes av 837 valnämnder och ett trettiotal valhandläggare runt om i landet. Valdeltagandet vid kyrkovalet slutade på 12 procent, vilket innebär att 700 000 medlemmar deltog i valet. Redan på valdagens kväll kunde de första preliminära resultaten avläsas på kyrkovalets webbplats. Detta tack vare ett webbaserat system där stiften själva registrerade de siffror som rapporterades från vallokalerna. En överenskommelse fanns om att prioritera rapporteringen av det preliminära resultatet av kyrkomötesvalet. En timme före midnatt hade 85 procent av resultatet för kyrkomötesvalet inrapporterats. Då presenterades en första mandatfördelning. Av de 15 nomineringsgrupper som ställde upp i valet till Kyrkomötet fick 14 minst ett mandat. Tre av de grupperna var nya: Frimodig kyrka, Miljöpartister i Svenska kyrkan och SPI Senior- partiet. Totalt, i hela landet, ställde 1 267 nomineringsgrupper upp. Av dessa var 364 nya för kyrkovalet 2005. En telefonundersökning genomfördes dagarna efter kyrkovalet. Av den kan bland annat följande utläsas: År 2001 röstade en större andel 16 19-åringar än 20 49- åringar. I 2005 års kyrkoval var relationen i stället den omvända. Bland dem som röstade kände 67 procent någon som ställde upp i valet. 72,5 procent av dem som röstade 2005 röstade också 2001. Motiven för deltagande i kyrkovalet 2005 var flera. Det viktigaste var att värna demokratiska rättigheter, därefter kom motivet att förhindra främlingsfientliga krafter att få inflytande i Svenska kyrkan. Det starkaste motivet för att inte rösta var att man inte kände sig insatt, och det svagaste var att man inte kände till att det var kyrkoval. 12

svenska kyrkan 2005 i slutet av augusti sjösattes en stor informationssatsning som utarbetats i ett samarbete mellan Svenska kyrkan på nationell nivå, en reklambyrå, en referensgrupp med informatörer från olika delar av landet och stiftsinformatörerna. Svenska kyrkan tillhandahöll också en verktygslåda med material som församlingar, samfälligheter och stift erbjöds att använda. Därmed fick satsningen en bredare spridning, Svenska kyrkan blev synlig på ett likartat sätt över hela landet och en tydlighet i kommunikationen skapades. Informationssatsningen hade två delar. Den första var ett frågeformulär med rubriken Hälsokontroll för själen. Formen, frågeformuläret, kunde många känna igen från veckopress. Här fylldes den med ett helt annat innehåll. Man ville sätta fokus på det inre, på själen, och väcka insikten om vad Svenska kyrkan är och gör. Del två av informationssatsningen, med rubriken Var ska Svenska kyrkan lägga kraften?, syftade till att informera om att det var kyrkoval och samtidigt visa på Svenska kyrkans bredd och mångsidighet och medlemmens möjlighet att påverka. Svenska kyrkan ville visa sitt intresse för medlemmarnas åsikter. En demokratisk kyrka är beroende av människors engagemang. Dessutom är resurserna inte oändliga. Var ska fokus läggas i framtiden? Ett röstkort skickades till alla röstberättigade medlemmar, cirka 5,8 miljoner. Intresset för kyrkovalet var stort i media, med särskilt många artiklar och insändare i lokala dagstidningar över hela landet. Målet med informationsinsatserna var att 80 procent av de röstberättigade skulle känna till att det hölls kyrkoval. De undersökningar och utvärderingar som gjorts visar att målet har uppfyllts. Bland personer äldre än 57 år var kännedomen 93 procent. I åldersgruppen 16 22 år var kännedomen 55 procent. Dessutom hade 69 procent av det totala antalet röstberättigade sett eller hört information om Svenska kyrkan veckorna innan valet. Ianspråk tagen rekrytering i Svenska kyrkan Svenska kyrkans rekryteringsprojekt har nu, efter tre års arbete, lämnat sin rapport I anspråk tagen rekrytering i Svenska kyrkan. Projektet, som behandlar rekrytering till utbildning och tjänst i Svenska kyrkan, har resulterat i förslag riktade till alla kyrkans nivåer, till exempel: Prioritera arbetet med barn och unga och utse Årets ungdomsförsamling. Starta ett forskningsprojekt om hur barn lär känna kristen tro. Skapa bättre utbildning/fortbildning och stöd till chefer. Tydliggör församlingarnas rekryteringsansvar. Två områden framhålls som särskilt betydelsefulla och grundläggande för en framgångsrik rekrytering: det kontinuerliga arbetet med barn och unga och med att skapa en god arbetsmiljö. Nu ska rapportens förslag konkretiseras i rekryteringsarbete i församling, stift och på nationell nivå. Som ett första steg hålls konferensen Rekrytering, lämplighet, ledarskap hösten 2006. 13

svenska kyrkan 2005 jordbävningar, stormar, orkaner, olyckor ett år fyllt av katastrofer, både på nära håll och långt borta. Mitt i människors kaos har Svenska kyrkan haft betydelse för anhöriga och överlevande både i Thailand och i Sverige efter flodvågskatastrofen annandag jul 2004, efter stormen Gudrun som drog fram över södra Sverige i början av januari 2005 och i katastrofer som drabbat människor i andra länder. Svenska kyrkan har beredskap för att hantera kriser. Kyrkan har orden, riterna och traditionerna. Där finns erfarenheter av att lyssna, stödja och försöka visa på hopp, mitt i kaos, smärta och sorg. Arbetet under året har tydligt visat på förbönens kraft och samtalets betydelse. Kyrkan ska finnas bland människor och tillsammans med dem på vägen genom det svåra. under året har närmare 80 präster och diakoner avlöst varandra för att tillsammans med Räddningsverket, Röda Korset, Polisen och UD, i en kollektiv insats, ge stöd till anhöriga och överlevande efter tsunamin. Närmare 330 resor för anhöriga genomfördes 2005. Svenska kyrkan och/ eller Röda Korset var med på cirka 250 av dem. För många har resan varit ett sätt att bearbeta sorgen och ta några steg framåt. Den medföljande personalen har hjälpt de anhöriga att hitta platser, man har gått med, lyssnat på berättelser och hållit andakter. De som själva upplevde vågen har ofta velat göra om resan de gjorde då från stranden eller hotellet, till sjukhus, tempel och uppsamlingsplatser för de avlidna. Resan har kunnat räta ut en del frågetecken och anhörigstödjarna har kunnat bidra med sin erfarenhet av situationen. Alla hemfärdsceremonier för de avlidna svenskar som identifierats har letts av en präst. I samband med årsdagen förstärktes kyrkans personal i Thailand, ett tiotal medarbetare från Svenska kyrkan fanns på plats som anhörigstödjare. Det hölls en svensk minnesceremoni och en tv-sänd aftonbön på kvällen. Det goda samarbetet mellan de olika organisationerna, och de många positiva kontakterna med anhöriga och överlevande, är det som burit under året. 14

svenska kyrkan 2005 svenska kyrkan inbjöds i ett tidigt skede att delta i utformningen av den ritual man mötte de hemkomna avlidna med. Utifrån ledorden värdighet och respekt utformades, i samarbete mellan kyrka, polis och försvar, en sammanhållen rit. Omkring femton präster och sju diakoner tjänstgjorde vid 64 tillfällen för att ta emot de döda och deras mer än 5 000 anhöriga. Svenska kyrkan var närvarande och fick dela något av den utsatthet och sårbarhet som människor upplever i en katastrof. För personalen på Ärna har platsen där kistorna stått uppställda i halvcirkel blivit helig mark. De anhöriga har ofta upplevt det som en befrielse att få hem sina döda. Ovissheten är svårare att leva med än någonting annat. De anhöriga har fått vara vid kistorna så länge de själva önskat det. Ingen har skyndat på mottagandet av de avlidna. På så sätt har de som arbetat på Ärna också lärt sig att ge rum åt sin egen sorg. under 2005 fokuserades Svenska kyrkans katastrofinsatser framförallt på två stora händelser, tsunamin i Sydostasien och jordbävningen i Pakistan. Händelserna engagerade många människor i Sverige. Omtanken om våra medmänniskor visade sig inte minst i insamlingsresultatet. Arbetet i de tsunamidrabbade länderna ändrade under året fokus från akuta katastrofinsatser till ett omfattande återuppbyggnadsarbete. Allt från bostäder till hela samhällen ska byggas upp på nytt. I Pakistan förlorade över 3,5 miljoner människor sina hem i början av oktober och har fört en lång kamp mot vintern. Svenska kyrkans stöd har bland annat gjort att 20 000 familjer fått hjälppaket som innehåller material för att upprätta provisoriskt boende i tält, matpaket samt byggnadsmaterial för återuppbyggnad av skadade hus. Behoven i de båda områdena är enorma, men det finns andra, bortglömda, katastrofer runt om i världen som inte fått samma uppmärksamhet. Ett exempel är Kongo, där över fyra miljoner människor har dött i inbördeskriget sedan 1998. Det är viktigt att Svenska kyrkan engagerar sig även i dessa undanskymda katastrofer. För tio år sedan bildades kyrkornas internationella katastrofallians, Action by Churches Together (ACT), för bättre samordning av humanitära insatser. Alliansen består av 126 kyrkor och organisationer. Lutherhjälpens direktor Christer Åkesson är nu organisationens ordförande. ACT arbetar för att rädda liv och stödja samhällen som drabbats av katastrofer världen över. Organisationen uppstod efter det folkmord världen bevittnade i Rwanda 1994, där över 800 000 människor förlorade livet. Kyrkorna i Rwanda var aktiva i katastrofarbetet, men utan samordning blev arbetet ineffektivt. ACT skiljer sig från många andra aktörer genom att verka genom de lokala medlemskyrkorna. ACT finns på plats genom den lokala partnern redan innan en katastrof har inträffat. Det gör det enklare att uppskatta behoven, både under den första akuta fasen och i ett längre perspektiv. Det långsiktiga tänkandet är naturligt då den lokala partnern finns kvar även när katastrofarbetet avslutats. 15

svenska kyrkan 2005 kyrkan, med sitt nätverk och sin lokala förankring, var en naturlig aktör efter stormen. Församlingshemmen blev värmestugor och mötesplatser dit människor kunde komma för att duscha, tvätta, koka kaffe och prata. Många drabbade tog tacksamt emot besök och telefonsamtal. Kyrkan kunde också stödja människor genom förbön. Där kunde ångest och oro lyftas fram, och det kändes bra för många att veta att någon bad för dem. Kontakterna med människor skapade tillit som i sin tur kunde leda till hopp. Även om det mesta av den stormfällda skogen när detta skrivs är omhändertagen, finns det ett år efter stormen fortfarande människor som är handlingsförlamade. Dessa har kyrkan en särskild omsorg om. Andra drabbade har redan återfått framtidstro och kan konstatera att de klarat av en svår situation. Harald Thuresson, diakon i Åseda och Nottebäcks församlingar, hade mycket uppsökande verksamhet de första månaderna efter stormen. Församlingens besöksgrupp blev självklart involverad. Kyrkan har en plats i samhället. Vi kan vara frimodiga. Diakoni är att med kristna förtecken våga möta vardagens bekymmer, säger han. 16

svenska kyrkan 2005 eu:s handel med socker är hårt reglerad. Det innebär bland annat att EU:s sockerbönder garanteras ett högt pris, samtidigt som importen begränsas med hjälp av höga tullar. Detta står i strid med världshandelsorganisationen WTO:s frihandelssträvanden, varför EU-kommissionen inlett ett reformarbete. Ska denna reform gynna fattiga sockerproducerande länder bör målet vara att stoppa sockerexporten och öppna EU för import av socker från de fattigaste länderna. Det anser Svenska kyrkan, som i april överlämnade en rapport med dessa slutsatser till Sveriges jordbruksminister. Samtidigt lanserades ett pedagogiskt material för att öka engagemanget för en sockerreform. Många människor skickade vykort och e-post till EU:s jordbrukskommissionär. Men det senaste reformförslaget gynnar främst EU:s bönder. Svenska kyrkan arbetar för att en bred reform av EU:s jordbrukspolitik ska genomföras på sikt. Som ett led i detta arbete har samtal förts med Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Naturskyddsföreningen. En insikt från samtalen i denna så kallade trialog är att EU skulle kunna bedriva en jordbrukspolitik som gynnar miljö och bönder i både syd och nord. Organisationerna menar bland annat att handeln med jordbruksprodukter skiljer sig från annan handel, eftersom stora befolkningsgrupper i u-länder inte har någon alternativ försörjning. Marknadskrafterna bör därför inte få styra ensamma. Länder i både syd och nord bör också ha rätt att ge stöd till det inhemska jordbruket. Istället för produktionsersättning skulle EU:s bönder kunna få någon form av miljöersättning som inte leder till dagens överproduktion som ofta dumpas i fattiga länder. Samtidigt bör u-ländernas export till EU underlättas. Svenska kyrkan vill uppmuntra och underlätta för församlingar att välja rättvisemärkta varor. Till deras hjälp finns en Verktygslåda för rättvisemärkt att ladda ner från internet (se adresser nedan). Under hösten 2005 användes verktygslådan inom projekt i Växjö, Härnösands och Luleå stift där lokala resurspersoner utbildades. Liknande projekt startar 2006 i ytterligare fem stift. Rättvisemärkningen garanterar att arbetare och odlare får skäligt betalt för det arbete de utför. De får därmed bättre möjligheter att försörja sina familjer. I priset för rättvisemärkta varor ingår också kostnaden för en rättvisepremie som går till investeringar i arbetarnas närmiljö, exempelvis förbättrad sjukvård, utbildning eller vattenförsörjning. Rättvisemärkt består av en förening med 20 medlemsorganisationer samt ett aktiebolag. Svenska kyrkan är en av medlemsorganisationerna och äger bolaget tillsammans med LO. Till hundraårsminnet av Dag Hammarskjölds födelse gav Svenska kyrkan ut boken Vägen valde dig. Där möts två livsvandrare Dag Hammarskjöld och KG Hammar på en inre resa om trons villkor i livet. I boken kan man bland annat läsa ärkebiskopens meditationer kring sju av Hammarskjölds»vägmärken«det andliga arv han lämnade efter sig. Boken delades ut som gåva i vägkyrkor över hela landet.»det är min förhoppning att du genom detta själv ska gå till Vägmärken och finna din egen väg genom dem, kanske för att så småningom upptäcka att det var Vägen som valde dig«, skriver KG Hammar i förordet. 17

svenska kyrkan 2005 kyrka och tro hör samman med kultur. Svenska kyrkan förvaltar och levandegör landets kanske mest omfattande och betydande samlade kulturskatter. Det kan räcka att nämna dels kyrkobyggnader, kyrkorum och kyrkokonst, dels kyrkomusik, gärna uppfattad i mycket vid bemärkelse. Kyrkans kulturliv är inte begränsat till kyrkans rum utan ska också främja dialog och fördjupning i det allmänna kulturlivet. Det förutsätter att kyrkans medarbetare har nära kontakt med kulturarbetare och kulturinstitutioner och innebär arbete med bland annat konstnärliga uttrycksformer, journalistik, kulturteologi och kulturpolitik. Kyrkobyggnaden är för många människor symbol för hembygden och gemenskapen med tidigare generationer. Den är också heligt rum med plats för egna tankar och det rum där man i gemenskap får ta emot befrielse och upprättelse. Därför har Svenska kyrkan under året på flera sätt arbetat med frågor som gäller kyrkobyggnader och kyrkoinventarier. Det har skett tillsammans med stiftens och samhällets antikvariska och byggnadstekniska experter. Den nationella nivån administrerar den statliga kyrkoantikvariska ersättningen, ett stöd för finansieringen av församlingarnas antikvariska merkostnader. Jag är leopardpojkens dotter är titeln på författaren Johanna Nilssons roman om sin pappas uppväxt som missionärsbarn i Kongo. Johanna var en av Svenska kyrkans 14 kulturstipendiater 2005. Svenska kyrkan delar ut stipendier till projekt som på olika sätt tar upp existentiella frågor. Inte mindre än 296 ansökningar togs emot och sammanlagt 500 000 kronor delades ut. Syftet med stipendierna är att uppmuntra och inspirera till ett utbyte mellan Svenska kyrkan och kulturutövare i ett gemensamt, nyskapande arbete kring livsfrågor, kristen trostolkning och centrala religiösa motiv. Bland övriga stipendiater fanns fotograf, skulptör, bildkonstnär, präst, journalist, dramatiker och kompositör. Prisutdelningen skedde i samband med öppnandet av Kyrkomötet. Under rubriken Se människan arrangerar Svenska kyrkan sedan några år seminarier och scenprogram på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Detta sker i samarbete med en rad olika förlag och institutioner. Temat 2005 var Skuld och ansvar. Hur lär man sig att skilja mellan falsk och äkta skuld? Mellan det man kan påverka i sitt liv och sådant som ingen kan rå över? Och var kommer egentligen Gud in i bilden? Det är några av de frågeställningar som var aktuella. Bland de medverkande fanns KG Hammar, Torgny Lindgren, Cecilia Uddén, Agneta Pleijel, PC Jersild, Nalin Pekgul, Morgan Johansson, Majgull Axelsson och Kerstin Ekman. Lutherhjälpen ansvarade tillsammans med andra organisationer för Internationella torget, där utställningar, föredrag och personliga möten berättade om biståndsarbete och möjligheter till engagemang. 18