25. den gamle kantorn i reslöv. konfirmander i reslöv. Kantoren i Reslöv var en klen musiker, men i övrigt en gemytlig och rätt originell man med en kolossal vördnad för prosten Lindfors. Kantor Nilsson, som han hette, 17 var mycket fet och hade också stort intresse för feta personer. När han fick höra talas om någon för honom förut okänd, var hans första fråga givet den:»ä han fed eller mager?» Därpå berodde om han skulle ha något intresse för personen. Jag, magerman, borde då tydligen ha stått utanför hans intressekrets. Trots min magerhet stod jag högt i gunst hos gubben. Bland konfirmander, som jag hade i Reslöv, minnes jag särskilt landsfiskal Almströms 18 dotter Anna, en rar och begåvad flicka, sedermera gift med en av mina efterträdare som pastorsadjunkt i Reslöv, Axel Möller, sedermera kyrkoherde i Kävlinge. 19 Hon dog emellertid redan efter ett års äktenskap. Här i Lund har jag fått reda på att jag konfirmerat två syskon till Håkan Ohlssons hustru, 20 vilket jag ej hade något minne av. 21 H. Ohlssons svärfar Per Ohlsson i Högestorp 22 minnes jag däremot mycket väl som en av de mest värderade lantbrukarna i Reslövs församling. 26 27. besök i lund. min mors död och begravning. Så ofta tillfälle gavs reste jag naturligtvis till Lund för att hälsa på min gamla moder och min syster Laura. Min mor hade sin vanliga sittplats med sin strump stickning och sina andaktsböcker i ett fönster mot 17. Sven Nilsson (1822 1896), kantor i Reslöv och Östra Karaby. 18. Carl Gustaf Almström (1843 1901), landsfiskal. 19. Anna Almström (1871 1894), gift 1893 med Axel Möller (1857 1940), kyrko herde i Ilstorp och Björka, senare i Hög och Kävlinge. Cq 7, s. 255. 20. Håkan Theodor Ohlsson (1871 1949), boktryckare, gift 1915 med Hilda Ohlsson, f. Persson (1880 1961). 21. Hildas äldre bröder Sven (f. 1869) och Olof (f. 1871) konfirmerades 1885 respektive 1886. 22. Per Ohlsson (f. 1842), hemmansägare på Högestorp 8 och 9, kyrkovärd i Reslöv. 55
gården i den nybyggda våningen. I regel upptäckte hon mig genast vid mitt inträde genom porten på gårdsplatsen och vinkade då åt mig ett glatt och vänligt välkomnande. I slutet av nov. 1884 hade jag gjort ett sådant besök och för ovanlighetens skull stannat i Lund över natten. Med mammas medgivande hade jag på kvällen en liten bjudning för några studentsångare jag hade själv under studenttiden varit medlem i den s.k. lilla kören av studentsångföreningen 23 och naturligtvis blev det många kvartettsånger till glädje både för oss själva och för min mor och syster. Men den tillställningen ångrade jag sedan djupt, ty under bestyren med matlagningen ådrog sig min mor en förkylning, som urartade till lunginflammation och efter några få dagar av led hon 6/12 84. Jordfästningen, som ägde rum i domkyrkan den 11 december 1884, förrättades av domprosten Olbers. 24 Kistan var rikt prydd med kransar och buketter. Bland de förra märktes en större given av små ländska nationen, som själv med sin florbe hängda fana bevistade akten. På kransens sidenband lästes inskriptionen: Tibi vale dicunt Smolandi Pia anima uxoris Optimae optimi inspectoris 25 En vacker latinsk vers författad av C.Z. (Zander) 26 utdelades vid akten. Professor Blomstrand 27 och adjunkt Leander 28 prestaverade. Flera äldre medlemmar av akademistaten voro närvarande, bland andra rector magnificus professor Ljunggren. 29 Flertalet medföljde 23. I en terminstabell för vårterminen 1876 i B. Möller, Lundensisk studentsång under ett sekel (1931), s. 244, upptas Hjalmar Ek som 1:a bas. 24. Carl Olbers (1819 1892), professor, domprost. Cq 4, s. 90 ff., SBL 28, s. 167 171. 25. Ungefärlig översättning: Smålänningarna säger dig farväl, du den bäste inspektorns bästa hustrus fromma själ. 26. Carl Zander (1845 1923), professor i latin. SMK 8, s. 462. 27. Wilhelm Blomstrand (1820 1897), professor i kemi. SBL 5, s. 64 73. 28. Per Leander (1831 1907), professor i praktisk filosofi. SMK 4, s. 500, SBL 22, s. 409. 29. Gustaf Ljunggren (1823 1905), professor i estetik, rektor magnificus 1867 1868 och 1877 1885. SBL 24, s. 21 24. 56
till Östertull, där jag såsom ende sonen uttalade de sörjandes tack med följande ord:»jag får uttala mitt varma och hjärtliga tack till alla, som i dag hedrat min fars och min mors minne.» Till Hardeberga medföljde R. Holmberg, jag, R. Weibull och L. Bergdahl, vilka senare jämte jämte skolläraren Stenberg 30 och lantbrukaren Johan Johansson, Norretorp, 31 buro kistan från likvagnen till den Ekska begravningsplatsen.»gud vare tack och lov för all den välsignelse, glädje och trevnad, som kommit oss till del genom vår älskliga, kärleksfulla moder. Gud give henne och oss en evig frid.» Ur från tillfället bevarade av mig gjorda anteckningar. Det kändes dubbelt tomt att efter dessa händelser återvända till det dystra adjunktsrummet i Reslöv. 28. bröllop i borlunda prästgård. Under min tjänstgöring i Reslöv, närmare bestämt den 4 juli 1884, firades en större högtidsdag i Borlunda prästgård Rudolf Holmberg hade blivit kyrkoherde i Borlunda 1883 i det att äldsta dottern Gerda då ingick äktenskap med min gamle vän Richard Weibull. Jag var natur ligtvis där då och hade den uppgiften att vid middagen hålla talet till brudparet, liksom jag gjort ett par år tidigare, då min andre barndomsvän Otto Lindfors gifte sig med Gerda von Porat. 32 Om den glada stämningen i Borlunda prästgård vid nämnda tillfälle kan jag bäst giva en före ställning genom att citera utdrag ur verser, som jag några dar senare, den 10 juli, på Rudolf Holmbergs födelsedag, då åtskilliga bröllopsgäster ännu voro kvar, sjöng på en känd Bellmansmelodi: Liten rad av glada minnen har jag velat samla. Hören nu, om här I finnen sanningsenligt tal: 30. Johannes Bernhard Stenberg (f. 1856), folkskollärare i Hardeberga. 31. Johan Jönsson (f. 1836), hemmansägare på Norretorp, kyrkovärd i Harde berga. 32. Otto Lindfors gifte sig 1882 23/2 med Gerda von Porat. 57
Bröllopsglädjen i Borlunda var för unga, gamla som den borde och sålunda mycket kordial. Bruden var rar och brudgummen tillika, och prostafar han passade för slika. Mor den lilla må man prisa, tacksamhet bevisa, Hulda heter hon och visa bland namn ett bättre val. Men nu till slut en skål för själva pappa dricka vi ut, envar må honom klappa, skäl vi ha att gratulera och komplimentera, samtliga må salutera med ett kraftigt: Hej. Bland bröllopsgäster, som kunna konstatera skildringens riktighet, må särskilt nämnas de kära, trofasta vännerna Hilma och Anna Wengberg. 29. missiv till osby. Någon tanke på annan vistelseort eller annat verksamhetsfält än Reslöv hade jag alls icke ännu så länge. Det kom därför såsom en fullkomlig överraskning, när jag våren 1886 fredagen före 2. böndagen, när jag just gjort mig färdig med min predikan, fick domkapitlets missiv att jag skulle bege mig till Osby före söndagen för att där tjänstgöra som pastorsadjunkt under en månad och därefter återvända till min tjänstgöring i Reslöv. Prosten Lindfors blev naturligtvis ganska missnöjd över att domkapitlet utan att alls konferera med honom berövade honom hans adjunkt och tvingade honom att i hast bereda sig att predika och det på en böndag med sin särskilt föreskrivna predikotext, som icke tillät begagnande av något förut befintligt predikostoff. Även jag kände mig illa till mods, när jag så här med ens skulle bli förflyttad till en helt annan miljö. Jag visste ju att Osby var en stor skogs församling, enligt dåvarande matrikeln omfattande en ytvidd av 1,5 kvadratmil, med en folkmängd av cirka 4,500 människor, med visserligen endast en men det en mycket stor kyrka. Men här var var nu intet annat att göra än att trots alla betänk ligheter packa sin kapp- 58
Osby kyrka från nordöst. säck och i god tid på lördagen bege sig till ort och ställe. Kyrkoherden i Osby, Trued Brodin, en äldre man, tog vänligt emot mig och var tydligen glad att få ämbetsbiträde, helst som hans hustru låg fängslad vid sängen i en svår sjukdom. 33 Vid kvällsmaten inträffade en händelse, som gjorde mig ganska förlägen. Enligt den tidens sed serverades ölost 34 till smörgåsen, och jag bar mig ej bättre åt än att glaset välte och dess innehåll strömmade ut över duken. Det togs emellertid gemytligt. Men när en följande afton samma spektakel upprepades, så skämdes jag förskräckligt, ty man undrade naturligtvis, om det inte var med vett och vilja jag välte ut ölosten gång på gång. 33. Trued Brodin (1818 1891), kyrkoherde i Osby. Cq 11, s. 496 f. Hustrun Karin, f. Svanlund (1839 1886) dog 1886 26/6. 34. Ölost, dryck bestående av kokt mjölk blandad med öl eller svagdricka. 59