SVENSKA TRÄD 1-3. En film av Roger Persson

SVENSKA TRÄD 1-3 En film av Roger Persson Har du tänkt på så många träd det finns? Vart vi än vänder oss finns det som regel träd, runt omkring oss hela tiden. En del växer i parker, andra vid ett köpcentrum, och så finns det naturligtvis en massa träd i våra skogar. Och tur är det. För hur skulle vi människor ha klarat oss om inte träden fanns? De träd som växer i en park, på en villatomt eller vid ett köpcentrum är vackra att titta på. Och det är viktigt för oss människor att vi har naturen nära inpå oss och att vår närmiljö är vacker och full av liv. Dessutom är träden viktiga för att ge oss människor syre. Men träden spelar en viktigare roll än att bara vara vackra att titta på. Ända sedan människan ställde sig på två ben och började bygga boplatser, har vi varit beroende av träden för vår överlevnad. Tidigt samlade vi ved och kvistar för att bygga vindskydd, och för att kunna göra upp eld. Under de miljoner år som gått sedan dess har vi blivit än mer finurliga när det gäller att utnyttja skogen. Vi bygger hus som vi kan bo i och vi använder många olika träslag för att tillverka en mängd saker som vi har användning för på olika sätt i vårt dagliga liv. I den här filmen skall vi berätta om fem olika trädslag som växer i Sverige och som är vanligt förekommande i stort sett i hela landet. Du ska få veta vad de heter, var de växer, hur de ser ut och på vilket sätt vi människor använder dem. Och dessutom kommer vi att berätta några små roliga historier från förr i tiden, om några av trädsorterna. Men allra först lite basinformation om hur ett träd blir till, hur det växer och hur det ser ut inuti. Trädet är en växt, precis som blåsippan eller hallonbusken, men naturligtvis mycket större. Och ett träd blir till genom att ett frö slår rot och en planta börjar sticka upp ur marken. Här ser du tallplantans utveckling under det första året; från ett frö till en planta som är ca två till fyra centimeter hög. Allt beroende på jordmån och andra förutsättningar. En del träd planterar vi människor genom att vi driver upp plantor och sedan placerar ut dem i naturen där vi vill att de ska växa. Ett träd växer både ovan jord och neråt i marken. Det som växer under jord kallar vi för rötter och med dem hämtar trädet näring. Den näringen består till största delen av mineraler och kväveföreningar. Och tillsammans med vatten leder trädet näringen upp 1

genom rötterna till stammen och ut i grenarna, som är den del av trädet som växer ovan jord. Dessutom är rötterna viktiga för att trädet skall stå stadigt och inte falla omkull när det blåser. Ett träd växer ovan jord genom att det blir både högre och får en kraftigare stam, för varje år. Tittar man på t ex en tall i genomskärning, som den här bilden visar, ser man hur trädet ser ut inuti och hur stammen blir kraftigare för varje år. Längst in ett skikt av ved som bildas varje vår och sommar. Genom att räkna de s k årsringarna i en stam i genomskärning kan man få fram hur gammalt ett träd har blivit. Mellan själva veden och de två barklagren finns en tunn mantel av kambium, som skiljer barken från den nybildade veden. Själva barken består av levande bark och ytterst finns död och torr bark, som har till uppgift att skydda själva veden. Precis som för allt högre liv på jorden är den s k fotosyntesen den viktigaste förutsättningen. Ordet kommer av grekiskans ljus och syntes, som betyder sammansättning. Det går till så att trädet blandar det mineralrika vattnet från rötterna med koldioxiden från luften i sina blad då bildas socker- och stärkelsearter. Dem kallar vi kolhydrater. Och den energi som behövs för att göra den här processen möjlig, kommer från solljuset och det koldioxid som finns i luften. Ljuset och koldioxiden blandas med det klorofyll som finns i bladen. Ibland kallar vi klorofyllet för bladgrönt, eftersom det är det ämnet som gör bladen gröna. I den här processen avger bladen också syre som är nödvändigt för allt annat liv, bl a för oss människor. Det är därför som balansen i klimatsystemen rubbas, när man skövlar stora områden av jordens regnskogar. Men varför tappar alla lövträden sina blad på hösten? Varför är de helt nakna på vintern? Det beror på att trädet går in i en viloperiod. Eftersom vattnet fryser i marken, kan trädet inte få lika mycket näring från sina rötter som när det är vår och sommar. Solen skiner inte lika mycket på vintern och det klorofyll som finns i bladen på hösten, suger trädet tillbaka in i stammen, för att leva på det under vintern. Och då dör löven och faller av från trädet. När vårvärmen sedan åter tinar upp marken och vattnet, och solens strålar åter når grenarna, bildas knoppar och nya blad, och trädet kan återigen växa. Barrträden däremot klarar av att det blir kallt, och de är därför gröna även på vintern. Innan vi kommer in på de olika sorters träd som finns ska vi helt kort sammanfatta ett träds olika delar; Det som växer under jord kallas för roten. Roten övergår ovan jord i stammen. En bit upp på stammen växer det grenar och på grenarna växer det blad. Grenarna och bladen kallas gemensamt för trädets krona. Nu ska vi bege oss in i skogen och ut på ängarna för att lära oss mer om fem olika svenska träd som du säkert kommer att känna igen. 2

Det första träd som vi ska titta närmare på i den här filmen är tallen. Tall kallas också fura och är vårt vanligaste träd efter granen. I Sverige betydde tall ursprungligen det unga trädet och fura fick det heta när det var vuxet nog för avverkning. Tallen växer i hela landet, ända upp till Karesuando, och förekommer ofta i blandning med gran. Och tallen är faktiskt delvis ätlig. För inte allt för länge sedan hände det nämligen (ta bort?) att man blev tvungen att blanda bark från tall i brödet, när det hade varit missväxt och skörden var skral. Tallen kom till vårt land efter den sista istiden, vilket betyder att den funnits i våra trakter i många tusen år. Tallen blir hög och reslig om jordmånen är bra, men på sämre jord, i mossar och på hällar blir den kort och knotig och kallas då ofta för martall. Tallen växer snabbt de första åren, och fullvuxen blir den som regel 20 30 meter hög. Men trots sin imponerande längd blir den som regel inte mer än 30 50 centimeter i diameter. En tät och fin tallskog kan ibland se ut som en samling brunröda flaggstänger med gröna toppluvor. Tallen tillhör de träd som kan bli mycket gamla, och i Norrbotten hittade man en tall på 1980-talet som då var 711 år. Att en tall blir så gammal är naturligtvis unikt. Skogsbönderna avverkar som regel tallskogen när den är mellan 80 och 150 år. I huvudsak skiljer man på två typer att tallar. De bredkroniga tallarna som är vanligast i södra Sverige, och de smalkrokiga som växer i norra delarna av landet. Den bredkroniga är den till vänster på bilden och den andra är den smalkrokiga. Sedan finns det en tredje sort som kallas kvasttall. Den delar sig redan strax ovan marken i flera stammar och är vanligast i Uppland. Tallen skjuter skott redan i början av maj månad. Hon- och hanblommor sitter ofta på samma gren. På den här bilden syns de gula hanskotten mitt på grenen och ytterst på kvisten de röda honblommorna. När honblommorna blivit befruktade tar det ett år innan frukten, det vi kallar kottarna, börjar växa fram. Det här är en grön, omogen tallkotte som snart är två år. Och så här ser en mogen kotte ut efter tre år. Tallens nya skott har spelat en stor betydelse även för oss människor. De innehåller nämligen mycket C-vitamin, och det kände Karl den XII:s läkare till (Animation) När tallen vuxit och blivit några meter hög börjar fällbarken, eller glansbarken som den också kallas, få sin karaktäristiska rödbruna färg. När trädet sedan blir äldre får stammens nedre del en gråbrun, s k skorpbark, som ger veden i trädet ett bra skydd. Tallens barr växer två och två, och trädet fäller gamla barr på hösten. Det kan då se gammalt och sjukt ut eftersom barren blir gulbruna, men det är helt naturligt. 3

Till skillnad från granen har tallen djupgående rötter och är därför betydligt stormtåligare. När orkanvindarna sätter in är det i stället oftast granarna som blåser omkull. Tallens fiender är i första hand dels en svamp som heter törskatesvamp som kväver tallen på det ställe där den angriper stammen. Och dels är det märgborren, som kan skada årsskotten så att tillväxten blir svag. Furuvirket är nog det trädslag vi använder mest när det gäller att tillverka saker som vi har nytta av. Av tallen tillverkas furubrädor, möbler, pappersmassa och flera kemikalier, bl a tjära och terpentin. Nu ska vi vandra vidare i den svenska skogen för att lära oss mer om björken, också den ett vanligt inslag i vår svenska natur. Och björkarna växer inte bara i skogen utan man ser dem lika ofta på ängar och i parker. Till skillnad från tallen är björken ett lövträd, och man brukar dela in arten i tre grupper; glasbjörk, vårtbjörk och fjällbjörk. Fjällbjörken är egentligen en glasbjörk, men mycket mindre och knotigare. Det som skiljer dem åt är främst årsskotten. På glasbjörken växer det fram håriga skott, medan vårtbjörkens har små hartsvårtor. Även bladen skiljer sig åt något som du kan se på den här bilden. Bladet till vänster är från en glasbjörk och det till höger från en vårtbjörk. Björken kom mycket tidigt till vårt land, och växte här medan inlandsisen låg kvar. Det var björk och asp som bildade våra första skogar. Och det tack vare att björken är mycket tålig mot frost. Det förstår man ser fjällbjörkarna i norra Sverige, som växer ända uppe på trädgränsen, mot kalfjället. Och björken är omtyckt i hela norrland. Umeå, en stad i Västerbotten, som är känd för sina vackra björkar har länge kallats för just björkarnas stad! Glasbjörken har fått sitt namn av att veden anses vara skör, skör som glas. Vårtbjörken har fått sitt namn av de vårtliknande skotten. Björken blir inte lika gammal som många av våra andra trädslag. Som regel bara 100 till 150 år. Men det finns exempel på björkar som är flera hundra år gamla. Och björken växer inte bara i Norden. Det här är exempel på en art av björk som växer i Nordamerika. Det som gör björken lätt att känna igen är den vita näverbarken. Det är förresten därför trädet heter just björk, som är ett gammalt ord för ljus. Vi har väl alla någon gång ritat vita björkar med svarta fläckar Det svarta kallas på fackspråk för korksporer. Glasbjörken behåller den släta barken under hela sin livstid medan vårtbjörken, framför allt i mellersta och södra Sverige, med åren får en grov och skorpig bark. 4

Björken blommar i lövsprickningen och det du ser på den här bilden är hanhängena som växer längst ut på skotten, och honhängena, som till att börja med står rakt upp. Björken bär frukt varje år och ofta kan man under hösten se under en björk hur marken är täckt med drivor av frön. Så här ser ett frö med vingar ut i kraftig förstoring. Och det är inte bara vi människor som tycker om björken. Älgar och rådjur är också förtjusta i det här trädet. Bladen, knopparna och småkvistar är nämligen godis för en rådjursmage. En parasit som också tycker om det vita trädet är björktickan. En svamp som sätter sig på stammen och tar den näring den behöver från björken. Björkens näver användes förr till att göra bl a askar och skor av. Av björkveden tillverkar man idag mest möbler, pappersmassa och olika handarbeten. Slevar, yxskaft och svarverier. Och förr gjorde man även skidor av björkveden. Idag tänker många av oss i första hand på björken som det bästa trädslaget att elda med, i braskaminen eller i den öppna spisen. Förr var veden livsnödvändig för att vi skulle klara de kalla vintrarna, men idag eldar vi mest för den mysiga stämning som en brasa ger i våra vardagsrum. Nästa träd som vi skall hälsa på, är eken. Och om älgen är kungen bland skogens djur, kan man nog lugnt säga att eken är kung bland träden. Och det är grovleken och den vida kronan som ger ett majestätiskt intryck. 10 meter i omkrets är visserligen ovanligt, men det finns flera ekar med det imponerande midjemåttet i Sverige. Och eken blir gammal. Mycket gammal. Det finns exempel på ekar i vårt land som är mer än 900 år gamla, och man tror att det funnits ekar som blivit långt över tusen år. Det betyder att de nu äldsta levande ekarna, slog rot i slutet av vikingatiden. En hisnande tanke, eller hur? Tänk så mycket de träden har sett och hört under århundradens lopp Eken har invandrat till vårt land söderifrån, och kom hit under värmeperioden, för ca 9 000 år sedan. Idag växer eken vilt upp till och med Värmland, Närke och ut till strax norr om Gävle. Men ekar har planterats i bl a parker och trädgårdar så långt norrut som i Haparanda. Till att börja med får eken en slät och nästan glansig bark, men när trädet blivit drygt 20 år övergår det till att få en mer traditionell skorpbark. Eken växer snabbt i unga år och utvecklas lite olika beroende på var den växer. Ekar som växer fristående från andra träd utvecklas ofta till en s k sparbanksek, till vänster på 5

den här bilden, medan ekar som är mer trångbodda under uppväxttiden formas till s k stångekar. Lövsprickningen äger rum relativt sent, i Mälardalen i månadsskiftet maj/juni. Eken blommar inte förrän den blivit ca 50 år gammal och blomningen återkommer inte årligen, utan med flera års mellanrum. Hanblommorna sitter i långa hängen, medan honblommorna uppträder tillsammans, ofta två och två, så som det ser ut på den här bilden. Ekens frukter kallas ekollon och är egentligen nötter. De är omtyckta av ekorrar och nötskrikor som samlar dem i sina vinterförråd. Förr i tiden fick även tamsvinen ekollon att festa på. Den vanligaste arten är skogsek, men det finns ytterligare en art som kallas bergek, eller druvek, där ekollonen växer i klasar, tätt tillsammans. Ekens ved är hård och stark och därför byggdes alla krigsfartyg förr i tiden av just ek, t ex regalskeppet Wasa. På Visingsö i Vättern finns idag det sista beståndet av de ekskogar som den svenska kronan planterade under 1500-talet. Ekskogarna förstatligades och det var bara kyrkan, adeln och staten självt som fick hugga ner ekarna. Idag gör man främst möbler och parkettgolv av ekveden. I Sverige har vi två typer av al, som är det trädslag vi nu skall bekanta oss med. Klibbal, som är den vanligaste sorten i södra och mellersta Sverige. I norr är gråalen vanligast. På den här bilden ser du en klibbal till vänster och den lite mindre gråalen till höger. Bladen skiljer sig också åt till viss del det är klibbalens blad som syns till vänster. Klibbalen är beroende av vattenrika marker och därför ser man ofta hur den växer utmed vattendrag och i sumpskogar. Alen kräver mycket mindre ljus än t ex eken och växer därför ofta på skuggigare platser. Klibbalen blir ganska stor, till skillnad från gråalen som är mycket mindre. Men den blir inte särskilt gammal, inte mer än 120 år. Den mindre gråalen däremot kan bli upp till 200 år gammal. Alen fäller sina kväverika blad innan de klätts i höstfärger. Det innebär att trädet inte suger tillbaka klorofyllet från bladen in i stammen, som alla andra bladfällande träd gör. Det beror förmodligen på de knölar som finns på trädets rötter och som innehåller mycket kväve. Alen blommar tidigt, ibland redan i mars, och hanblommorna blir gula medan honblommorna bildar små kotteliknande blomställningar, alkottar, som bl a 6

grönsiskorna älskar. Alen är för övrigt det enda lövträd som bär kottar. Fröna i kottarna mognar på hösten, övervintrar, och sprids sedan kommande vår. Vad kan man då använda alved till? Det mest kända användningsområdet är kanske som träskobottnar. Veden är ganska mjuk och lätt att tälja i. Men man tillverkar också möbler, bastuinredningar och blyertspennor av alved. Det sista träd som vi skall titta närmare på i den här filmen blir almen. Eller skogsalm som den också kallas. Den är vanligast i södra och mellersta Sverige, men växer i enstaka fall också långt norr ut. Den nordligaste kända almen växer i Vilhelmina i Lappland. Förutom skogsalm finns det på Öland en art som heter lundalm. Som så många andra lövträd, invandrade almen söder ifrån för ca 9000 år sedan, och det är klassat som ett av de ädla lövträden. Man behöver som regel inte besöka någon skog för att hitta almträd. De växer ofta i parker och i alléer inne i städerna, och är ett av de vanligaste prydnadsträden. I Humlegården växer t ex landets högsta alm. Som så många andra lövträd, blommar almarna som regel i månadsskiftet april/maj, på bar kvist, innan löven slagit ut. Överst på den här bilden ser du hur knopparna ser ut på vintern och på den undre när en knopp blivit en blomma. Blommor som för övrigt är tvåkönade. Under de senaste decennierna har vi läst i tidningar och sett på tv om den s k almsjukan. Det är en svamp som angriper trädet och de flesta almar dör sakta av svampens spridning. Men det kan ta upp till 10 år innan trädet är helt dött. Svampen sprids av en skalbagge och kallas också för den holländska almsjukan. Almen blir gammal, upp till 500 år, och ger en mycket hård och fin ved. Almveden har genom seklerna använts för att tillverka vagnshjul, vattenledningar och kvarnhjul. Idag används alm till största delen i möbeltillverkningen. Vi ska sluta den här filmen med en liten anekdot från förr i tiden då almen ofta var ett vårdträd, som skulle skydda från olyckor. Just den här berättelsen är från Skåne, men så här och på liknande sätt har man sagt att det gått till på många platser i Sverige. Tro det den som vill (Animation) 7

Nu har vi gått igenom fem av de vanligaste träden i Sverige. Kommer du ihåg vilka det var? Jo, tall, björk, ek, al och alm I en annan film berättar vi om gran, asp, lönn, en och bok. Hej så länge! (eftertexter) 2005 SUNTOWER COMMUNICATIONS AB 8