Regeringsbeslut 8 2004-09-02 U2004/3307/G Utbildningsdepartementet Statens skolverk 106 20 STOCKHOLM Uppdrag till Statens skolverk avseende ämnesbetyg för gymnasieskolan m.m. 1 bilaga Regeringen uppdrar åt Statens skolverk att, i avvaktan på riksdagens ställningstagande, förbereda de förändringar av gymnasieskolan som föreslås i propositionen Kunskap och kvalitet elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140). Uppdraget skall genomföras i enlighet med de riktlinjer som anges i bifogad inom Utbildningsdepartementet upprättad promemoria. Skolverket skall i uppdraget samverka med företrädare för universitet och högskolor, med berörda myndigheter som t.ex. Myndigheten för skolutveckling, Högskoleverket och Verket för högskoleservice, med Yrkesutbildningsdelegationen, kommuner, ämnesföreträdare, branscher och organisationer samt med andra som kan vara berörda. Skolverket skall, efter samråd med Myndigheten för skolutveckling, redovisa en plan för de insatser som verket avser att vidta för att i gymnasieskolan implementera de reviderade kursplanerna som utarbetas med anledning av uppdraget och de ämnesbetyg som föreslås i ovan nämnda proposition. Uppdraget skall, med de undantag som redovisas i bifogad promemoria, redovisas senast den 1 februari 2006. Postadress Telefonväxel E-post: registrator@education.ministry.se 103 33 Stockholm 08-405 10 00 Besöksadress Telefax Drottninggatan 16 08-723 11 92
2 På regeringens vägnar Thomas Östros Gudrun Wirmark Kopia till Myndigheten för skolutveckling Högskoleverket Verket för högskoleservice Yrkesutbildningsdelegationen Svenska Kommunförbundet
Bilaga till regeringsbeslut 2004-09-02, nr 8 Uppdrag till Statens skolverk avseende ämnesbetyg för gymnasieskolan m.m. Bakgrund Med anledning av propositionen Gymnasieskola i utveckling kvalitet och likvärdighet (prop. 1997/98:169, bet. 1998/99:UbU3, rskr. 1998/99:160) godkände riksdagen i huvudsak regeringens förslag till revision av gymnasieskolan. En ny gemensam struktur har införts och begreppet inriktning har ersatt gren. Timplanen har ersatts av en poängplan. Samtliga nationella program omfattar nu 2 500 gymnasiepoäng. Antalet gymnasiepoäng relateras till kraven för en kurs utan att kopplas till en viss undervisningstid för kursen, medan bestämmelser om minsta garanterad undervisningstid för programmet som helhet har bibehållits. Teknikprogrammet har införts som nationellt program. Regeringen överlämnade i april 2004 propositionen Kunskap och kvalitet elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) till riksdagen. I avvaktan på riksdagens ställningstagande till förslagen i propositionen bör Statens skolverk få i uppdrag att förbereda de förändringar som föreslås. Uppdraget kan efter riksdagens ställningstagande komma att utökas eller justeras. Eftersom gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen har gemensamma kursplaner, måste förändringsarbetet även ta hänsyn till den flexibilitet och anpassning till vuxnas behov, som tillämpningen i vuxenutbildningen förutsätter. Uppdrag Skolverket bör ges i uppdrag att, i avvaktan på riksdagens ställningstagande, förbereda för de förändringar som föreslås i propositionen Kunskap och kvalitet elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan. Uppdraget bör ha som utgångspunkt vad regeringen har anfört i propositionen, i det följande benämnd gymnasiepropositionen, och bestå av följande deluppdrag. 1. Kursplaner Ämnen och ämnesbetyg I gymnasiepropositionen föreslås att kursbetyg ersätts av ämnesbetyg. Ämnen kommer fortfarande att bestå av kurser för att ge systemet nödvändig flexibilitet. Inriktningar skapas genom att kurser kombineras på olika sätt. Alla kurser kan även erbjudas som individuellt val. Därmed ges möjlighet för elever att byta studieväg och få tillgodoräkna sig redan
2 godkända kurser. Vidare ger systemet med kurser förutsättningar till avgångar utan att studievägsspecifika kurser behöver skapas med delvis överlappande innehåll. Efter varje avslutad kurs skall ett nytt ämnesbetyg sättas som ersätter tidigare betyg i ämnet. Ämnesbetyget skall spegla elevens kunskapsprogression när det gäller såväl djup som bredd. Ämnen, kurser och betygskriterier bör konstrueras så att de främjar den kunskapssyn som kommer till uttryck i läroplanen. Ämnesbetyg innebär att en ny kvalitativ bedömning görs av elevens kunskaper varje gång ett betyg sätts. Det som slutgiltigt avgör ämnesbetyget blir elevens kunskaper när betyg ges på den sista kursen eleven läser i ämnet. Som en följd av ovanstående bör den nuvarande ämnesindelningen ses över. Ämnen måste avgränsas från varandra genom ett sammanhållet kunskapsinnehåll. Relationen mellan olika kurser inom ett ämne måste tydliggöras. Till vissa begränsade delar kan ämnen eller kurser komma att överlappa varandra. Få och tydliga mål gör målstyrningen mer effektiv. Kursplanerna måste vara tillräckligt tydliga för att ge stöd för en likvärdig bedömning, men samtidigt så flexibla att de ger utrymme för lärare och elever att själva utforma undervisningen, dvs. innehåll och arbetssätt med utgångspunkt i ämnesmål och kursmål. Kursplanerna bör vidare möjliggöra samverkan mellan olika ämnen. Skolverket bör göra en översyn av ämnesindelningen samt konstruera ämnen, kurser och betygskriterier på ett sätt som stöder ämnesbetyg. En bedömning bör göras av hur antalet mål kan minskas. Kursplanerna bör utformas så att enskilda kurser inte fungerar som separata delar utan får en tydlig koppling till helheten. Skolverket bör även redovisa vilka ämnen som skall vara gemensamma på programmen. Skolverket bör även överväga vilka allmänna råd som behöver utvecklas till stöd för det lokala arbetet med bedömning och betygssättning. Större kurser Dagens gymnasieskola omfattar över 850 kurser i ett stort antal ämnen. De minsta kurserna omfattar 50 gymnasiepoäng; ett fåtal kurser omfattar mer än 200 poäng. För att motverka splittring och ge bättre förutsättningar för fördjupning och sammanhang behöver många kurser förlängas. I gymnasiepropositionen föreslås att, utöver fyra kärnämneskurser, grundprincipen skall vara att en kurs skall omfatta minst 100 gymnasiepoäng. Att många kurser ökar i omfång påverkar omfattning och kursmål även för övriga kurser. Den snabba utvecklingen inom vissa områden innebär också att en modernisering och uppdatering av kursplanerna kan behöva ske. Kursutbud och kursinnehåll bör anpassas till den ämnes- och yrkesmässiga utveckling som ägt rum inom forskning och arbetsliv. En bedömning bör därvid göras av vad som är gymnasieskolans kunskapsuppdrag.
Skolverket bör därför göra en översyn av samtliga kursplaner i gymnasieskolan. De kurser som i dag är gemensamma för ett program eller en inriktning är ofta många och relativt korta. Verket bör överväga om de kan omformas till en eller flera kurser som mer präglas av programmålen och de gemensamma perspektiven i 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (lpf 94) samt de perspektiv som föreslås i gymnasiepropositionen än dagens kurser. I uppdraget bör även ingå att redovisa verkets bedömning av gymnasieskolans kunskapsuppdrag och vilka avgränsningar som behöver göras i förhållande till eftergymnasiala utbildningar eller av andra skäl t.ex. ekonomiska. Historia I gymnasiepropositionen föreslås en ny kärnämneskurs i historia omfattande 50 gymnasiepoäng. Kursen skall dels ge en bakgrund till förståelsen av vår egen tid och vår omvärld, dels ge insikter i kritiskt tänkande och granskning av uppgiftskällor. Att en kärnämneskurs i historia införs skall dock inte medföra att ämnets omfattning i poäng minskar på de program och inriktningar, där ämnet historia redan är obligatoriskt. Skolverket bör utarbeta en kärnämneskurs i historia omfattande 50 gymnasiepoäng samt kursplaner för påbyggnadskurser i ämnet. Samverkan mellan kärnämnen och karaktärsämnen Gymnasieskolans kursplaner bör utformas så att samverkan mellan kärnämnen och de olika programmens karaktärsämnen uppmuntras. Kursplanerna bör stimulera till en didaktisk diskussion om hur undervisningens utformning kan bidra till att de övergripande perspektiven och programmålen blir integrerade i undervisningen. Utöver de perspektiv som anges i läroplanen (lpf 94) ett etiskt perspektiv, ett miljöperspektiv, ett internationellt perspektiv samt ett historiskt perspektiv bör enligt gymnasiepropositionen även ett naturvetenskapligt perspektiv, ett genusperspektiv samt ett entreprenörskapsperspektiv beaktas vid utformningen av kursplanerna. Kursplanerna bör även ge goda möjligheter att variera undervisningen i kärnämnena på olika program med bibehållande av gemensamma kursplanemål. Det är särskilt viktigt att de möjligheter som s.k. infärgning ger, dvs. att kärnämnena präglas av den studieväg eleven går, tas till vara i arbetet, så att förutsättningarna för alla elever att nå kunskapsmålen förbättras. Kärnämneskursen Matematik A upplevs av en del elever som en repetition av grundskolans matematik, medan många elever, främst på yrkesinriktade program, har svårigheter att nå kursens mål. Kärnämneskursplanen i matematik bör tydligare än i dag visa att den matematiska kompetens som uttrycks i kursplanemålen kan uppnås genom att utgå från och bygga vidare på olika elevgruppers intressen. Skolverket bör utforma kursplanerna så att möjligheterna att arbeta ämnesövergripande och ämnesintegrerat stärks. Detta gäller särskilt möjligheten att samverka mellan kärnämnen och karaktärsämnen. 3
Gymnasiearbete I gymnasiepropositionen föreslås att ett gymnasiearbete om 100 gymnasiepoäng skall ersätta dagens projektarbete. Gymnasiearbetet skall ha en tydlig koppling till elevens hela utbildning, och ett godkänt gymnasiearbete blir ett av kraven för att få gymnasieexamen. Eleverna skall i gymnasiearbetet kunna redovisa kunskaper som täcker ett bredare kunskapsområde inom programmet än vad som ryms i ett enskilt karaktärsämne eller kärnämne. Särskild uppmärksamhet bör ges gymnasiearbetets roll i yrkesutbildningarna. Möjligheterna att arbeta med autentiska problemställningar och uppgifter hämtade från arbetslivet och framtagna i samverkan med branscher bör lyftas fram. Gymnasiearbetet skall knyta an till programmålen. Gymnasiearbetet skall dock även kunna genomföras i gymnasial vuxenutbildning. Skolverket bör utarbeta en kursplan för gymnasiearbetet. Erfarenheterna från det nuvarande projektarbetet bör tas till vara. Karaktärsämnen och arbetsplatsförlagt lärande (APL) Vissa utbildningsinslag förläggs i dag till en arbetsplats, s.k. arbetsplatsförlagd utbildning (APU). Därutöver finns en försöksverksamhet kallad lärande i arbetslivet (LIA). Regeringens förslag i gymnasiepropositionen om att öka omfattningen av gymnasieskolans kurser innebär att verksamheterna APU och LIA närmar sig varandra. LIA-kursplanens generella utformning syftar till att underlätta för arbetsplatserna att ta emot elever och forma deras yrkesinriktade utbildning efter arbetsplatsens förutsättningar. Skolverket bör överväga om de nya kursplanerna kan få en så flexibel utformning att någon särskild kursplan för APL inte är nödvändig. De nya kursplanerna bör om möjligt utformas så att de kan användas såväl i skolans undervisning som vid arbetsplatsförlagt lärande. Erfarenheterna av LIAkursplanen bör tas till vara. Ungdomar är sårbara på arbetsmarknaden på grund av att de ofta saknar kunskaper om arbetsrättsliga frågor. Ungdomars kunskaper om sina rättigheter och skyldigheter i arbetslivet behöver stärkas. I uppdraget bör därför även ingå att överväga hur kunskaper i arbetsrättsliga frågor kan ges ökad betydelse. Moderna språk Intresset för att studera andra moderna språk än engelska tycks minska. Det är dock av stor samhällelig betydelse att fler elever utvecklar och fördjupar sina språkkunskaper. Hur intresset för språk kan stärkas i gymnasieskolan bör analyseras. Kursplanerna bör även i fortsättningen relateras till Europarådets arbete med CEF (Common European FrameWork of References for Foreign Languages). I arbetet bör erfarenheter från andra europeiska länders arbete med att anpassa sina kursplaner i språk till CEF tas till vara. Skolverket bör överväga om förändringar av kursplanerna i språk kan bidra till att öka intresset för språkkunskaper. 4
Lokala kurser I gymnasiepropositionen föreslås att enbart sådana lokala kurser vars innehåll prövats och fastställts av Skolverket skall få förekomma i gymnasieskolan. Kurserna blir därigenom nationellt likvärdiga för eleverna och tillgängliga för alla skolor. Lokalt inrättade kurser försvinner därmed. Detta gäller såväl i gymnasieskolan som, med undantag för orienteringskurser, i gymnasial vuxenutbildning. Det är väsentligt att Skolverkets prövning sker efter relevanta och kända bedömningsgrunder. Grunder för bedömning av kurser som avses bli nationellt fastställda behöver därför utarbetas. Omständigheter som bör beaktas vid bedömningen kan t.ex. vara att det finns ett uttalat behov av utbildning inom kunskapsområdet från arbetslivet, att ett nytt kunskapsområde uppkommit, att innehållet ryms inom gymnasieskolans kunskapsuppdrag, att kursen kan knytas till ett tydligt ämne och går att förena med kravet på ämnesbetyg. De krav som ställs på och det syfte som gäller för den gymnasiala vuxenutbildningen bör också beaktas. Vissa lokala kurser har utarbetats för att fylla de särskilda utbildningsbehov som ligger till grund för att riksrekryterande utbildning inrättats. Det bör övervägas om sådana kurser enbart skall få anordnas inom en utbildningsväg för vilken regeringen beslutat om riksintag. Skolverket bör fastställa principer för bedömningen av kurser som avses bli nationellt fastställda. Skolverket bör även överväga om nationella kurser kan inrättas enbart för en riksrekryterande utbildningsväg och skall, om verket så finner, även föreslå hur detta skall regleras. 5 2. Programmål Gymnasieskolans programmål har flera syften. De skall bl.a. tydliggöra helheten och sammanhanget i utbildningen, ge information till elever och föräldrar om vad de kan vänta sig av utbildningen, vara underlag till elevers och lärares diskussioner om utbildningens innehåll och uppläggning samt ge handledare på arbetsplatsen kännedom om vad utbildningen syftar till och i övrigt utgöra ett underlag i kommunikationen mellan skola och arbetsliv om t.ex. arbetsplatsförlagt lärande. Genom att ett gymnasiearbete med en tydlig koppling till programmålen införs som en förutsättning för gymnasieexamen får programmålen ökad betydelse. Också sådana utbildningsmål som hör till inriktningarna bör anges i programmålen. Såsom ovan anförts finns det i läroplanen fyra perspektiv som skall prägla undervisningen i gymnasieskolan: ett etiskt perspektiv, ett miljöperspektiv, ett internationellt perspektiv samt ett historiskt perspektiv. Vad gäller det miljöperspektiv som anges i läroplanen har en viktig internationell utveckling ägt rum under det dryga decennium som lpf 94 gällt. Miljöperspektivet ingår i det vidare begreppet utbildning för hållbar utveckling. Begreppet innefattar förutom den miljömässiga dimensionen
även den sociala och ekonomiska. De tre dimensionerna är jämställda och underlättar ämnesövergripande arbete. Miljöperspektivets vidare innebörd såsom detta uttrycks i regeringens skrivelse 2003/04:129 En svensk strategi för hållbar utveckling bör genomsyra programmål och kursplaner samt utgöra en grund för undervisningen om de stora framtidsfrågorna. I gymnasiepropositionen föreslås att ytterligare perspektiv skall beaktas vid utformningen av programmål och kursplaner, nämligen ett naturvetenskapligt perspektiv, ett genusperspektiv samt ett entreprenörskapsperspektiv. Skolverket bör, mot bakgrund av ovan angivna utgångspunkter, göra en översyn av programmålen samt föreslå de förändringar som bör göras i dessa. 6 3. Nationellt fastställda inriktningar I dag finns 17 nationella program och 35 nationella inriktningar. Utgångspunkten när antalet inriktningar fastställdes var att det inte skulle öka nämnvärt jämfört med antalet grenar. Några program har inte nationellt fastställda inriktningar i dag. I samband med revideringen av programmål och kursplaner kan det finnas skäl att överväga om någon inriktning behöver tillkomma eller kan utgå på de nationella programmen. Detta gäller främst på nationella program med en yrkesinriktad profil. Förslaget i gymnasiepropositionen om s.k. frisökning omfattar inte program på vilka den anordnande huvudmannen erbjuder lokala inriktningar. Detta får till följd att elevernas möjligheter till frisökning inskränks, om huvudmannen väljer att formellt inrätta en eller flera lokala inriktningar på programmet. Sådana lokala inriktningar är vanliga på program som saknar nationellt fastställda inriktningar. Det innebär att elever som söker till sådana program riskerar att inte kunna utnyttja de ökade valmöjligheter som frisökning innebär. Skolverket bör därför bedöma behovet av förändringar av nuvarande inriktningar på nationella program. Skolverket bör även analysera och lämna förslag till reglering av nationella program som saknar inriktningar, så att möjligheten till frisökning tydliggörs även på dessa program. Erfarenheter av Teknikprogrammet, som infördes år 2000, bör beaktas i arbetet. Utgångspunkten bör vara att det totala antalet inriktningar inom de nationella programmen endast bör öka i mycket begränsad omfattning. 4. Gymnasial lärlingsutbildning I gymnasiepropositionen föreslås att det utvecklas en lärlingsutbildning som en valbar alternativ studieväg inom alla yrkesinriktade program. Det är väsentligt att kraven på uppnådd kompetens och kraven för gymnasieexamen är desamma för den gymnasiala lärlingsutbildningen som för motsvarande skolförlagda utbildning. Under såväl de skolförlagda som de arbetsplatsförlagda delarna av utbildningen skall gymnasielärlingen ha status som elev.
7 Särskilda krav bör ställas på de arbetsplatser som får användas för lärlingsutbildning inom gymnasieskolans nationella yrkesinriktade program, så att kvaliteten på utbildningen kan säkras. Det bör t.ex. övervägas om någon form av certifiering av dessa arbetsplatser skall komma ifråga. Det är väsentligt att ansvarsfördelningen mellan skola och företag blir tydlig för de delar av utbildningen som är arbetsplatsförlagda. Skolverket bör utreda och lämna förslag på utformning och reglering av gymnasial lärlingsutbildning. Vidare bör verket utreda vilka formella beslut som skall krävas lokalt för att en skolhuvudman skall ha rätt att erbjuda lärlingsutbildning som en alternativ gymnasieutbildning och vilka följder det skall få för bl.a. elevens rätt att söka utbildningen i annan kommun etc. Skolverket bör dessutom kartlägga de möjligheter och hinder som kan finnas med att förena en anställning med studier på ett nationellt program med yrkesämnen. 5. Frisökning Regeringens förslag i gymnasiepropositionen om s.k. frisökning ger behöriga sökande möjlighet att inför år 1 och år 2 söka en utbildning på ett nationellt program i en annan kommun, även om utbildningen erbjuds av hemkommunen. Förslaget innebär dock att en elevs hemkommun inte är skyldig att betala interkommunal ersättning för en elev som genom frisökning antas till ett nationellt program, där den anordnande kommunen har fastställt en lokal inriktning. För eleverna ökar valmöjligheterna i den offentliga gymnasieskolan genom möjligheten till frisökning. För kommunerna kan frisökning innebära en kostnadsfördel genom att fler kommunala gymnasieskolor kan optimera sina gruppstorlekar och därmed bli mer kostnadseffektiva. Genom att frisökning skall vara möjlig även till år 2 ökar möjligheterna att gå det första året i hemkommunens gymnasieskola, även om eleven senare vill gå på en nationell inriktning som inte anordnas eller erbjuds av hemkommunen. Skolverket bör följa den närmare utvecklingen av frisökning samt analysera konsekvenserna såväl för elever som för kommuner, särskilt med hänsyn till hur olika kommunala samverkansformer kring gymnasieskolan utvecklas. 6. Riksrekrytering Även i framtiden kommer det att finnas behov av riksrekrytering för vissa gymnasiala utbildningar i kommunal eller landstingskommunal regi. Utbildningar av särskilt nationellt intresse, som behöver ett större elevupptagningsområde än kommunen eller samverkansområdet, skall kunna erhålla beslut om riksrekrytering. Riksrekrytering berör huvudsakligen yrkesutbildningar inom smala och specialiserade yrkesområden. Det är därför naturligt att arbetslivets medverkan kommer in tidigt, dels i planeringsprocessen av utbildningen, dels vid en ansökan om riksrekrytering. För att säkerställa att ett nationellt
perspektiv och ett reellt behov beaktas vid prövning av en ansökan om riksrekrytering och utbildningens lokalisering, bör ett fördjupat samråd om utbildningsbehov och kvalitetsaspekter ske med respektive bransch på regional eller nationell nivå. Riksdagen har bemyndigat regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att fastställa att vissa gymnasiala utbildningar skall vara riksrekryterande. Regeringen har i gymnasiepropositionen beskrivit de krav som bör uppfyllas för att en utbildning skall tilldelas rätten till riksrekrytering. En ordning bör utvecklas där Skolverket aktivt deltar i beredningen av de ansökningar om riksrekrytering som ställs till regeringen. Skolverket bör redovisa till regeringen hur myndigheten anser att en beredning av ärenden som rör riksrekrytering lämpligen bör utformas. Redovisningen bör innehålla de bedömningsgrunder och rutiner Skolverket kommer att tillämpa. Med utgångspunkt i myndighetens redovisning bör Skolverket senare ges i uppdrag att bereda ansökningar om riksrekryterande utbildningar. För utbildningar som tidigare erhållit icke tidsbegränsade beslut upphör dessa att gälla den 1 januari 2007 enligt de förslag som regeringen lämnat i gymnasiepropositionen. Beslut om fortsatt riksrekrytering bör även för dessa utbildningar grundas på samma principer och bedömningsgrunder som för nya utbildningar. 8 Genomförandeinsatser Skolverket bör utarbeta en plan för de insatser som verket avser att vidta för att i gymnasieskolan implementera de reviderade kursplanerna som utarbetas med anledning av uppdraget och de i gymnasiepropositionen föreslagna ämnesbetygen. Planen bör utformas efter samråd med Myndigheten för skolutveckling, så att de båda skolmyndigheternas insatser kommer att genomföras utifrån respektive myndighets ansvarsområde. Redovisning av uppdraget Uppdraget bör, med de undantag som anges nedan, redovisas senast den 1 februari 2006. Förslag till programmål, vilka ämnen som skall vara gemensamma på programmen, samt eventuella förändringar av nationella inriktningar bör redovisas senast den 3 oktober 2005. En uppföljning av systemet med frisökning bör redovisas senast den 1 december 2008. Förslag till principer och rutiner för bedömning av behov av att ge vissa utbildningar rätt till riksrekrytering bör redovisas senast den 30 december 2004.