t e m a Hälsa Barnmorskor i Wardak s4,8 Barn dör helt i onödan s10 Kampanj mot polio s18 #2.09 Afghanistan nytt Mot alla odds s14 På resa i 70-talets Afghanistan s22 SAKs årsmöte 2009 s26 UTGES AV SVENSKA AFGHANISTANKOMMITTÉN
Köp Ahmed Rashids Vägen mot kaos! Medan USA fortfarande koncentrerar sina resurser på kriget i Irak, hävdar Ahmed Rashid att det är i Afghanistan och Pakistan som kampen mot terrorn måste utkämpas och att dessa instabila stater är ett större hot mot den globala säkerheten än Mellanöstern. Den pakistanske journalisten och författaren till bästsäljarna Talibanerna och Jihad, utkommer nu med sin nya bok Vägen mot kaos: USA:s politiska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien. Boken har hyllats av recensenter världen över. Nu ger SAK ut boken på svenska i översättning av Charlotte Hjukström och kompletterat med ett för denna utgåva nyskrivet kapitel. Köp boken i SAKs butik på nätet, www.sak.se/butik Borde vara obligatorisk läsning i maktens korridorer. t h e b o s t o n g l o b e Rashids bidrag är ett viktigt bidrag till förståelsen av regionen och de senaste årens händelser. t h e g u a r d i a n VÄGEN MOT KAOS iska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien D RASHID AHMED RASHID Författaren till bästsäljarna Talibanerna och Jihad VÄGEN MOT KAOS USA:s politiska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien 2008-10-14 14:27:05 Köp boken i SAKs butik på nätet: www.sak.se/butik 2 #2 2009
TEMA # 2 2009 SAK utbildar barnmorskor...4 Ingela Johansson berättar hur det funkar. a f g h a n i s t a n - n y t t Kravspec: Barnmorskor och förändrade attityder TEMA TEMA TEMA Träffa barnmorskan Palwasha...8 SAKs Makhfi Azizi intervjuar. Krönika: Barn dör i onödan...10 Av Nancy Hatch Dupree. Klätterberget i Kabul...13 Fotografen Bo Lamberts betraktelser. Vaccinationskampanj mot polio...14 Börje Almqvist om en sjukdom som nästan var utrotad men som nu fått fäste igen. Arbetet fortsätter! Peter har jobbat för SAK i fem år...17 Har gjort viktiga insatser inom SAKs arbete mot spridning av hiv/aids. Mot alla odds...18 Kvinnliga parlamentariker från Afghanistan besökte i juni SAK och Stockholm. Vänskolorna förstärks...20 Nyanställda Frida Engman kom hem från Afghanistan med väskor fulla med vänskolematerial. Bakom ett myggnät i Mazar...21 Bilder av Magnus Forsberg, SAKs informatör i Kabul. Känd afghansk författare prisad...22 Atiq Rahimi som är filmare och författare och bor i Frankrike har fått det prestigefyllda Prix Goncourt. Afghanistan runt i en Citroën 2CV...24 Ragnar Lindström i bild och text om sin rundresa i Afghanistan på 70-talet. Från SAKs årsmöte...26 Nya informationsmedarbetaren Katinka Wall besökte Sundsvall och årsmötet. Dawood Sarkosh på Södran...28 Konserter för Afghanistan...29 I Upplands-Bro och Malmö. Blogg: Björn-Åke Törnblom...30 Nyheter & information hittar du på www.sak.se På SAKs inbjudan har två kvinnliga parlamentariker från Afghanistan nyligen besökt Sverige. Azita Rafhat och Sabrina Saqib utstrålar engagemang, integritet och framför gedigen kunskap om Afghanistans utmaningar på olika områden. Jag följde deras möten med studenter, journalister, biståndsministern och några svenska riksdagsledamöter. I de många intressanta diskussionerna var det två av deras budskap som jag speciellt tog fasta på och som jag tror skapade viktiga insikter hos de som lyssnade. d e t f ö r s ta va r f r å g a n om förhållandet mellan politik och religion i afghansk politik. När Azita och Sabrina beskrev hur de jobbar politiskt var det väldigt tydligt att den politiska debatten i Afghanistan på alla plan utgår från ett religiöst, islamskt sammanhang. Trots att Afghanistan är en islamsk republik har svenskar ibland svårt att förstå hur central islams roll är i afghansk politik. Azita berättade om hur hon höll sitt största valmöte i en moské och Sabrina förklarade att parlamentets debatter om rättigheter alltid måste innehålla en diskussion om hur en viss rättighet förhåller sig till koranen. I någon mån handlar lagstiftning i Afghanistan alltid om en tolkning av koranen. d e t a n d r a b u d s k a p e t som återkom i de flesta samtal handlade om hur viktigt det är att få till stånd attitydförändringar vad avser flickors giftasålder om det ska vara möjligt att sänka mödradödligheten i Afghanistan. Enligt statistiken har Afghanistan världens näst är SAKs generalsekreterare. Torbjörn Pettersson högsta mödradödlighet. För afghanska kvinnor är det bokstavligen livsfarligt att föda barn. Sabrina och Azita menade att detta har ett direkt samband med att flickor gifts bort vid väldigt låg ålder. De har därför arbetat hårt i parlamentet för att den lagliga åldersgränsen för giftermål ska höjas både för pojkar och flickor. s a m b a n d e t d e p e k a r p å ä r m y c k e t t y d l i g t. Flickor i åldern 15-19 år löper dubbelt så stor risk att dö i samband med förlossning som kvinnor över 20. För flickor under 15 år är risken att dö i barnsäng fem gånger så hög. många har uppmärksammat hur sak gör skillnad inom mödrahälsovården. Vår verksamhetsberättelse för 2008 visar att antalet förlossningar med kvalificerad personal ökat med 30 procent i de provinser där SAK ansvarar för hälsovården. Med stöd av årsmötets nya strategi för vårt hälsoprogram och Sidas prioritering av sexuella och reproduktiva rättigheter i det svenska utvecklingssamarbetet med Afghanistan kommer vi framöver att öka ansträngningarna för att utbilda barnmorskor och förbättra klinikerna ytterligare. Sänkt mödradödlighet kräver barnmorskor och kliniker. Men det är viktigt att inte glömma att vårt arbete för att stärka afghanska kvinnorättsorganisationer i deras arbete med att förändra både lagstiftning och attityder är en omistlig del av arbetet om vi ska nå målet att minska mödradödligheten i Afghanistan. Torbjörn Pettersson, SAKs generalsekreterare #2 2009 3
t e m a h ä ls a Ett bra exempel på att bistånd gör skillnad Besök på barnmorskeskolan i Wardak, en timme från Kabul. Hälsosituationen i Afghanistan är en av de sämsta i världen. Många år av underutveckling och krig har förvärrat hälsoläget och medelivslängden är bara drygt 40 år. Landet har extremt hög mödraoch barnadödlighet. Det råder stor brist på kvinnlig vårdpersonal i Afghanistan. Eftersom kvinnor på grund av kulturella hinder sällan behandlas av manlig vårdpersonal behövs det kvinnliga barnmorskor och läkare som kan ge vård vid såväl normala som komplicerade graviditeter och förlossningar. Text: Ingela Johansson Ingela är ansvarig för SAKs barnmorskeutbildning och arbetet för mödraoch barnhälsovård i Wardakprovinsen. e f t e r a t t ta l i b a n e r n a försvann från makten fanns det bara ett fåtal barnmorskor i landet. Sedan dess har utvecklingen gått framåt med rekordfart. Hälsoministeriet med stöd av det amerikanska biståndsorganet USAID startade ett nationellt utbildningsprogram för barnmorskor 2003. I dag finns det barnmorskeutbildningar vid fem av landets institutioner för hälsovetenskap (en tvåårig utbildning anpassad för att arbeta på sjukhus) och dessutom finns skolor för så kallade bybarnmorskor i 25 av landets 34 provinser. Barnmorskor från dessa skolor arbetar på 4 mindre sjukhus och kliniker ute på landsbygden. s e d a n n o v e m b e r 2004 driver SAK en skola i Wardakprovinsen för community midwifes, bybarnmorskor. Tre studentkullar har tagit examen och totalt har SAK utbildat 63 barnmorskor vid skolan. 44 av dessa arbetar idag som barnmorskor. Övriga vill arbeta men kan inte på grund av säkerhetsläget. En del har familjer som inte tillåter dem att arbeta. Den försämrade säkerheten är också en bidragande faktor till att alla utexaminerade inte börjar arbeta. 2008 slutade åtta barnmorskor jobba på grund av hot och andra säkerhetsrelaterade problem. s y f t e t m e d b a r n m o r s k e u t b i l d n i n g e n är att utbilda kompetenta barnmorskor och förbereda dem för att ge vård och stöd vid normal graviditet, förlossning och barnsängstid. De ska också ge vård till det nyfödda barnet, amningsrådgivning, annan hälsoinformation och prevetivmedelsrådgivning. Barnmorskorna ska även kunna identifiera avvikande tillstånd, akuta problem och ge omvårdnad vid dessa tillfällen samt vid behov skicka kvinnan och det nyfödda barnet vidare till mer avancerad vård. u t b i l d n i n g e n ä r 18 m å n a d e r lång och kompetensbaserad vilket innebär att fokus ligger på att lära sig de praktiska #2 2009
En barnmorskestudent vid skolan i Maidan Shahr i Wardakprovinsen. färdigheter som krävs i arbetet som barnmorska. De första tre månaderna är teoretiska, efter det varvar man teori och praktik. Innan den första patientkontakten övar de blivande barnmorskorna på modeller (dockor i naturlig storlek). Just nu håller man på att revidera utbildningsplanen och när det arbetet är klart, förhoppningsvis hösten 2009, kommer utbildningen att förlängas till två år. u t b i l d n i n g e n h a r e n n at i o n e l l standardiserad utbildningsplan som antagits av hälsoministeriet. För att bli antagen till utbildningen ska man uppfylla vissa kriterier. Man ska vara minst 18 år, kvinna och gärna gift. Man ska ha minst nioårig skolgång och komma från den by eller det område där man efter utbildningen ska arbeta. Familjen måste också stödja och acceptera att kvinnorna bor och studerar borta från hemmet under utbildningstiden. i anslutning till skolan finns ett boende för studenterna. De som har barn kan ta med dem om de är under fem år eftersom det finns ett särskilt dagis i anslutning till boendet med en anställd förskolelärare. I nuvarande kull är ungefär hälften gifta och har barn. Det finns idag 15 barn på dagiset. På skolan och vid studentboendet arbetar förutom fyra lärare, en kurskoordinator, kockar, städpersonal och vakter. Fem av vakterna är släktingar till studenterna och byts ut när det kommer en ny grupp av studenter. Anna Maria Johansson Läs mer om SAKs hälsoarbete i Afghanistan i årsberättelsen för verksamhetsåret 2008. Den finns att ladda ned från SAKs hemsida www.sak.se eller ring så skickar vi dig ett exemplar: 08-545 818 40. Re d a k t ö r e n i d a g h a r f l e r a f g h a n e r tillgång till hälsovård än någonsin tidigare. Detta trots att osäkerheten i landet bara växer. Detta gäller särskilt i den provins där SAK har helhetsansvaret för hälsa- och sjukvård, Wardak, sydväst om Kabul. Här bor drygt en halv miljon människor och det är en bergig provins med hårda vintrar. Här märks säkerhetsproblemen särskilt väl. Från att ha varit en relativt lugn provins för ett par år sedan har oroligheterna tilltagit. Attentaten har från att enbart ha skett nattetid nu även börjat förekomma i dagsljus. Trots denna mörka utveckling fortsätter SAK sitt viktiga arbete och det ger konkreta resultat. Antalet förlossningar där utbildad personal, barnmorskor, närvarat har ökat med 30 procent de senaste åren! Ett fantastiskt resultat med direkt koppling till arbetet att minska den alldeles för höga mödradödligheten i Afghani stan. Det här numret av Afghanistannytt har temat hälsa. Särskilt fokus läggs på den barnmorskeutbildning som bedrivs i Wardak sedan 2004. Hittills har 63 barnmorskor examinerats och för tillfället studerar 23 kvinnor här. Du träffar några av dem i detta nummer. Den förödande sjukdomen polio har man varit nära att utradera flera gånger. 2004 var man nere i fyra registrerade fall och man hade goda förhoppningar om att den snart skulle vara utrotad. Men i takt med att osäkerheten ökade, ökade tragiskt nog också antalet poliofall. Nyligen har ännu en antipoliokampanj svept över landet. På omslagsbilden till detta nummer ser du hur det går till; två droppar vaccin på varje barns tunga. SAK var förstås med vi får inte ge upp! Om detta och mycket annat läser du i detta sommarnummer av Afghanistan-nytt. Välkommen! Markus Håkansson Redaktör #2 2009 5
UZBEKISTAN TADZJIKISTAN Badakshan TURKMENISTAN Jozjan Mazar-i- Sharif Balkh Kunduz Kunduz Takhar Faizabad Taloqan KINA Faryab Samangan Baghlan Badghis Herat Ghor Farah Nimroz Helmand Sar-i-Pul Panjshir Nuristan Bamiyan Kapisa Kunar Parwan Laghman Kabul Wardak Kabul Logar Jalalabad Nangarhar Peshawar Day Kundi Paktia Ghazni Khost Uruzgan Paktika PAKISTAN Zabul Kandahar Kandahar Hälsa. Rödmarkerade provinser indikerar SAKs arbete inom sjukvård. Trianglarna visar var SAK har byggt brunnar. Funktionsnedsättning. Ortopediska verkstäder, uppsökande verksamhet, sjukgymnastik, specialundervisning, information. Gråmarkerade provinser indikerar vilande eller avslutad verksamhet. SAKs huvudkontor, Kabul Andra större städer Utbildning. Skolor och lärarutbildning. Landsbygdsutveckling. I samtliga provinser där SAK verkar bedrivs någon form av arbete knutet till landsbygdsutveckling. Det handlar t ex om borrning av dricksvattenbrunnar, byggande av latriner, Nationella solidaritetsprogrammet, byggande och reparationer av byggnader samt stöd till självförsörjning. Detta görs för att öka acceptansen av skolan och underlätta för kvinnorna att bo och studera på annan ort än där familjen finns. i wardak och paktika har det varit svårt att hitta kvinnor med nioårig skolgång så flera av studenterna har mycket lägre grundutbildning. De får göra ett test i samband med ansökan till skolan. Det ligger till grund för den bedömning om huruvida man kommer att kunna klara av studierna. Under utbildningens gång finns det också möjlighet för studenterna att få stöd och extra lektioner efter dagens lektioner. d e n f j ä r d e k u l l e n s t u d e n t e r började sina studier den 2 november 2008. Khalida heter en av studenterna från Wardakprovinsen. Hon är 18 år, ogift och har gått åtta år i grundskolan. Khalida vill bli barnmorska så hon kan hjälpa kvinnorna i sin hemby. Hon har också inspirerats av sin syster som läste vid skolan tidigare. Jag var nervös när jag påbörjade studierna och trodde att det skulle bli svårt och jobbigt, men nu känner jag mig trygg och tycker bara att det är roligt. Jag lär mig någonting varje dag, säger hon. 6 s a k s b a r n m o r s k e s k o l a i Wardak är den enda skolan i landet som tar emot studenter från andra provinser. I Paktika finns det ännu färre utbildade och yrkesarbetande kvinnor än i Wardak och som i stora delar av Wardak lever kvinnorna ett väldigt traditionellt liv. I den förra kullen kom fyra från Paktika och i den nuvarnade gruppen är sex studenter från Paktika. En av studenterna är Bibitaji. Hon är 18 år gammal, gift och har ett barn som är 14 månader. Hennes man är anställd som vakt på skolan. Bibitaji har gått fyra år i skola och arbetat lite som lärare innan hon kom till barnmorskeskolan. Hon vill bli barnmorska så hon kan hjälpa kvinnorna och barnen i sin hemby i Paktika. Många kvinnor och barn dör eftersom det inte finns utbildade barnmorskor som kan hjälpa dem. Det arbetar inga kvinnor på klinikerna, berättar hon. Hennes familj tycker det är roligt att hon vill utbilda sig och de stödjer henne helhjärtat. Jag tänker lära mig så mycket jag kan under min skoltid så jag är redo för jobbet den dag jag tar examen. På frågan om familjen och mannen kommer att tillåta att hon arbetar istället för att vara hemma svarar hon kort och självklart: De vill att jag ska arbeta. n ä r b a r n m o r s k o r n a e x a m i n e r a s från skolan blir de anställda och börjar arbeta i den klinik de har blivit rekryterade till när de antogs till skolan. I Wardak har SAK så här långt lyckats rekrytera studenter från alla distrikt i provinsen utom två. Under de senaste åren har SAK också förbättrat infrastrukturen vid de olika klinikerna så att det finns rum för barnmorskorna att arbeta i. De uppsöker även kvinnorna i hemmet. e n k v i n n a f r å n d e n f ö r s ta k u l l e n barnmorskor, som bor och arbetar i Beshuddistriktet i Wardak berättade att det en natt knackade på dörren och en man utanför talade om att hans fru hade fött ett barn, en flicka, men moderkakan ville inte komma ut. Kvinnan blödde och det fanns ingen som kunde ta hand om barnet. Barnmorskan följde med och lyckades stoppa blödningen och få ut moderkakan. Hon tog #2 2009
Klas Bjurström Klas Bjurström En av skolans anställda renoverar taket. också hand om barnet. Föräldrarna var så nöjda och glada att de gav den nyfödda flickan barnmorskans namn. Barnmorskans pappa var också väldigt stolt och talade om för hela byn vad som hänt och det i sin tur inspirerade andra kvinnor att använda sig av hennes färdigheter som barnmorska. m å n g a g å n g e r a r b e ta r b a r n m o r s k o r n a helt ensamma på de olika klinikerna. Därför är det viktigt med handledning även efter utbildningen. Skolans lärare men också barnmorskor och läkare ansvarar för detta. Två gånger om året samlas alla barnmorskorna i provinsen till möte för att utbyta erfarenheter och diskutera sin arbetssituation. I samband med dessa träffar anordnas också vidareutbildning och kurser i olika ämnen. skolan i wardak har ett gott rykte bland ansvariga på hälsoministeriet både centralt och lokalt, men även bland andra aktörer och framför allt bland allmänheten. Detta visar sig genom att antalet ansökningar ökar varje år. I höstas var det över 50 sökande. 25 stycken blev antagna och sedan starten har två lämnat utbildningen av personliga skäl. De 23 som är kvar kommer att vara färdiga barnmorskor och redo att börja jobba i maj 2010. SAK räknar med att utbilda ytterligare minst två kullar de kommande åren för att täcka behovet. Framtiden År 2002 fanns det 467 barnmorskor i hela Afghanistan. Antalet har sedan dess ökat, 2008 fanns det 2 100 barnmorskor i landet. Världshälsoorganisationen (WHO) har sagt att detta antal minst måste fördubblas för att täcka På skolans dagis går för närvarande 15 barn. behovet för 90 procent av landets befolkning. f ö r a t t r e d u c e r a mödra- och barnadödligheten räcker det inte med att bara utbilda barnmorskor. Hälsosystemet måste också stärkas så att det finns fungerande sjukhus och kliniker som kan ta emot patienter vid komplikationer och akuta situationer. Barnmorskorna måste också vara accepterade av befolkningen där de arbetar och ge god omvårdnad, i annat fall kommer inte kvinnorna att använda sig av dem. k va l i t e t u n d e r u t b i l d n i n g s t i d e n är förstås centralt men även efter att barnmorskorna är färdigutbildade och ska arbeta på sjukhusen och vid klinikerna. För att förbättra kvaliteten och den goda omvårdnaden håller SAK på att undersöka möjligheterna att förbättra handledningen och bygga vidare på barnmorskornas kunskaper och stärka dem i deras arbete. h ä l s o m i n i s t e r i e t är mycket nöjda med barnmorskutbildningen och rekommenderar nu även andra yrkesgrupper inom vården att följa efter. Det finns långt gångna planer på att starta en utbildning för kvinnliga community nurses, bysjuksköterskor under hösten 2009. Dessa sjuksköterskor kommer att arbeta på mindre sjukhus och kliniker på landsbygden. SAK ser det som sin uppgift att vara med och bidra till att utbilda och förbättra kvinnornas situation, allt för att stärka Afghanistans kvinnor. På nästa uppslag träffar du Palwahsa, en av SAKs barnmorskor. Afghanistan-nytt ges ut av Svenska Afghanistankommittén, SAK. För signerade bidrag svarar författarna. Ansvarig utgivare: Ann Wilkens Redaktör: Markus Håkansson. Insänt material: Allt material som frilansartiklar, insändare mm skickas till markus. hakansson@sak.se. För ej beställt material ansvaras ej. Allt material kan komma att publiceras på internet. Material som publiceras i Afghanistan-nytt publiceras även på www.globalarkivet.se under Creative Commons-licensen AT-NC-ND 2.5. Redaktionsråd: Helen Hellmans, Katinka Wall, Börje Almqvist, Carl Schönmeyr, Jenny Anderberg, Klas Bjurström, Natasha Brieger och Markus Håkansson ISSN 0280-7041 Tryck: Trydells, Laholm Annonspriser: Helsida: 5 000 kr halvsida: 2 500 kr 1/4 sida: 1 250 kr Afghanistan-nytt ingår i medlemsavgiften som är 225 kr/år. Årsavgiften sätts in på pg: 64 23 90-9. (Extra familjemedlem kostar 50 kr.) För ungdomar under 25 år, 75 kr/år. Prenumeration för 4 nr/år kostar 100 kr. Europa 230 kr. Övriga världen 300 kr. Lösnummerpris: 30 kr. För adressändring, medlems- och prenumerationsärenden kontakta info@sak.se. Adress: Svenska Afghanistankommittén. Trekantsvägen 1, 6tr, 117 43 Stockholm. Tel 08-545 818 40 fax 08-545 818 55 info@sak.se www.sak.se www.swedishcommittee.org Stöd SAK: PG 90 07 80-8 BG 900-7808 m a z a r - i - s h a r i f k u n d u z Afghanistan-nytt stöds med bidrag från Forum Syd. Forum Syd delar nödvändigtvis inte de h e r a t k a b u l g h a z n i åsikter som här framförs. SAK ansvarar för innehållet. k a n d a h a r Upplaga: 11 000 ex. Presslagd: 29/6-2009 Omslagsbild: Scanpix #2 2009 7
t e m a h ä ls a Hon heter Palwasha Amarkhail. Hon är utbildad barnmorska. SAKs Makhfi Azizi har träffat henne. Vet du var doktorn är?...var är doktorn? vet du var doktorn är...? frågar kvinnan på mödravårdscentralen. De är klädda i svart. Dessa gravida kvinnor som är uttröttade kommer ofta långväga ifrån för att föda sina barn. De insisterar på att få den bästa vården. Och där kommer hon, doktor Palwasha Amarkhail. I morse förlöste hon två välmående bebisar. Arbetet hopar sig. Hon har jobbat som barnmorska på SAKs klinik i tre år. Text & bild: Makhfi Azizi Översättning: Markus Håkansson Makhfi jobbar på SAKs informationsavdelning på kontoret i Kabul. Hon har inte haft det lätt, Palwasha, 31 år gammal och fyrabarnsmor. Hon hann läsa sex månader på Kabuls medicinska fakultet innan talibanerna tog makten och hon tvingades avsluta sina studier. Hon gifte sig och stannade hemma. Hon trodde väl mer eller mindre att det skulle bli hennes lott här i livet. Tanken på att jobba inom vården kom att kännas alltmer avlägsen för henne. När så talibanerna försvann från makten hade hon ingen möjlighet att återvända till studierna. Istället kom hon i kontakt med SAKs barnmorskeutbildning i Wardak. Här fick hon 18 månaders utbildning och hon fullföljde sin studier trots att vissa personer i hennes närhet trakasserade och förolämpade henne varför jobbar du för utlänningarna?, Du är en skam för din familj etc. Men Palwashas man stöttade henne. Han var arbetslös och stannade hemma och passade parets söner. Under utbildningen tvingades Palwasha ibland att stanna över natten. Då kunde hon få höra att om du inte slutar med de här dumheterna blir du bannlyst från din hemby. Hennes intresse för medicin tillsammans med hennes vilja att förändra motiverade henne att varje dag ta sig till skolan. Det tog henne två timmar i vardera riktning och ofta hade hon med sig sin lilla ettåring. Hon kom att undvika vägarna på grund av risken att bli trakasserad och förolämpad. Hon gick över fälten. Men det blev till slut ohållbart att bo kvar i byn där hon växte upp så hon tog med sig familjen och flyttade till Kabul. En tid senare sköts hennes systers man till döds. Palwasha tror att det har med hennes arbetsval att göra så idag försörjer hon inte bara sin egen familj utan också sina syskonbarn. Bristande medvetenhet Analfabetismen är utbredd i Afghanistan. Folk inser inte värdet av en fungerande sjuk- och hälsovård. Man Palwasha Amarkhail är barnmorska på SAKs sjukhus i Maidan Shahr. är inte medveten om den höga mödraoch barnadödligheten eller vikten av att kvinnor får kvalificerad hjälp av utbildad personal när hon ska till att föda barn, särskilt när komplikationer tillstöter, säger Palwasha upprört. Idag hjälper jag fruar och döttrar till samma personer som trakasserade mig under utbildningstiden. Om det inte vore för SAKs barnmorskeskola skulle jag aldrig ha kunnat bli det jag alltid har velat. Att få jobba som barnmorska och hjälpa kvinnor och barn när de som mest behöver det är otroligt stimulerande. 8 #2 2009
Palwasha var med och förlöste en välmående pojke tidigare på dagen. Palwasha ser trött ut. Hon jobbade hela natten och har flera patienter att ta hand om idag. Kanske jobbar hon även natten som kommer. Men hon ler. Alla vill träffa henne. Patienterna vill få hennes råd eller bara hennes kloka, lugnande ögon som en bekräftelse på att allt är okej. Hon jobbar inte bara som barnmorska utan ger även föreläsningar i familjeplanering eller hur man lever ett hälsosamt liv. Sjukhuset i Maidan Shahr är fräscht. Ingen smuts och inga lukter. I rummen De ser lite läskiga ut men sådana här dockor där de nyblivna mammorna får stanna i tränar de blivande barnmorskorna på. minst sex timmar med sina bebisar har sängarna filtar och vita rena lakan. Sjukhuset är Wardaks enda stora sjukhus för provinsens invånare (drygt en halv miljon) och förlossningen är sjukhusets största avdelning. Här tillåts inga män på grund av afghansk tradition. Män som kommer med sina gravida fruar får vänta utanför. I Wardak är idag säkerhetssituationen svår. Nu sker attentat även dagtid. Förut skedde de bara på natten. För Palwasha och hennes kolleger är jobbet förknippat med vissa säkerhetsrisker. Visst finns det risker men när jag ser en glad och stolt nybliven mamma åka härifrån med ett friskt barn så är det värt alla risker i världen. Jag älskar mitt jobb och kommer fortsätta att arbeta för Wardaks kvinnor och barn oavsett vad som händer! För tillfället studerar 23 kvinnor på SAKs barnmorskeskola. Jag älskar mitt jobb och kommer fortsätta att arbeta för Wardaks kvinnor och barn oavsett vad som händer! Palwasha Amarkhail #2 2009 9
t e m a h ä ls a k r ö n i k a Barn dör helt i onödan 87 procent av de sjukdomar barn dör i går att förebygga 87 procent! Den 5 mars ringde utbildningsministern in det nya skolåret med glatt klingande klockor och kungjorde att en miljon nya elever var på väg till 2 000 nybyggda skolor. Siffrorna fortsätter alltså att öka med oförminskad styrka. I dag är 7,2 miljoner elever inskrivna i Afghanistans skolor. Men samtidigt fortsätter det att komma otaliga rapporter om bristerna hos läroplanerna, lärarutbildningen och flera andra områden som är i behov av reformer. Något som inte får lika mycket uppmärksamhet är det akuta behovet av att sprida information utanför skoldörrarna för att beväpna medborgarna med kunskaper som de kan använda för att höja sin livskvalitet. Text: Nancy Hatch Dupree Översättning: Charlotte Hjukström Nancy Dupree är en av världens främsta Afghanistankännare och stående krönikör i Afghanistan-nytt sedan 1995. 10 a l l a s e k t o r e r, f r å n e k o n o m i till mikrofinansiering, från jordbruk till industri, från hälsovård till utbildning och från mänskliga rättigheter till offentlig förvaltning, kan vinna fördelar av att stimulera folkbildningen. Läsaren kanske undrar varför en så självklar observation behöver upprepas, men ståtliga strategidokument förbiser alltför ofta de uppenbara självklarheterna. De som gör kortsiktiga undersökningar samlar ivrigt in sina data, skriver djupsinniga analyser och föreslår kostsamma åtgärder för att åstadkomma snabba lösningar, men glömmer bort de bärkraftiga komponenter som skulle ge aktörerna de kunskaper de behöver för att hålla framstegen vid liv. Seder och bruk, djupt rotade attityder, missuppfattningar och vanlig enkel okunnighet sätter käppar i hjulet för många lovande insatser. Om inte sådana attitydhinder besegras genom korrigerande inlärningsupplevelser kommer alla utvecklingsprogram att misslyckas, oavsett hur väl utformade de är. Att förmedla praktiska kunskaper på alla nivåer är dock en tidsödande, vittförgrenad uppgift och kräver ett långsiktigt engagemang som alltför ofta ligger utanför snabblösningskonsulternas intressen. ly c k l i g t v i s h a r d e n u t b y g g d a h ä l s o v å r d e n dragit till sig många utbildade afghaner som kämpar för en bärkraftig utveckling. De arbetar sida vid sida med bidragsgivare och biståndsorganisationer för att få fram kreativa, varaktiga lösningar på problemen, så det är inte förvånande att hälsovården är en samhällssektor som i all tysthet har utvecklats i positiv riktning. Exempel på det är att barnadödligheten stadigt går ned medan procentandelen kvinnor som får mödravård hela tiden går upp; från bottennoteringen fem procent år 2003 till 63 procent år 2006. De siffrorna innebär goda utsikter att nå målet en halverad mödradödlighet och en sänkning av barnadödligheten med 25 procent till slutet av 2009. m ö d r a d ö d l i g h e t e n i a f g h a n i s ta n hör till de högsta i världen: i hela landet dör 1 600 kvinnor i barnsäng per 100 000 levande födda barn. Det innebär att en kvinna dör var 27:e minut. I den avlägsna provinsen Badakshan var siffran år 2003 hela 6 500 dödsfall, vilket är den högsta mödra #2 2009
dödlighet som dokumenterats någonstans i världen. Dessa allvarliga siffror förvärras av att födelsetalen är bland de högsta i Asien. De afghanska flickorna blir mammor tidigt, eftersom uppåt 50 procent av dem är gifta vid 15 års ålder. I genomsnitt får den afghanska kvinnan sju barn, men tio eller till och med fjorton är ingenting ovanligt. Så många som hälften av barnen kan dö inom några månader efter födseln. Av 1 000 nyfödda barn dör 165 innan de hunnit fylla ett år; 600 barn under fem år dör varje dag. Den höga barnadödligheten orsakas delvis av bristande kunskaper och dålig hygien. Det tragiska är att många barn dör helt i onödan eftersom 87 procent av sjukdomarna de dör i går att förebygga. Även begränsade kunskaper om bakterier och deras samband med sjukdomar kan mycket enkelt undanröja mycken sorg. d e t f i n n s m å n g a o c h s ta r k a psykologiska orsaker bakom att man vill skaffa många barn. En av dem är att både män och kvinnor stärker sin status genom stora familjer. Barnlöshet är en personlig tragedi, som man skäms över. Eftersom barnadödligheten är så hög och den offentliga servicen till de äldre så liten, anses en stor familj dessutom vara en garanti för en tryggad framtid. Utmaningen ligger därför i att föra ut grundläggande kunskaper om reproduktiv hälsa och in i människornas hem. u n g e f ä r n i o a v t i o k v i n n o r föredrar att föda hemma med hjälp av en dai eller traditionell jordemoder. De är ofta äldre änkor från låginkomstfamiljer och har omfattande erfarenheter men sorgligt begränsade kunskaper om hygienens grunder och om hur man hanterar akuta komplikationer vid graviditet och förlossning. Samtidigt är många av dem dynamiska kvinnor som är stolta över sitt kall och betraktas med högaktning i sina lokalsamhällen. Barnafödslar är sociala händelser som samlar mödrar, svärmödrar, fastrar och mostrar; många gånger är även jordemodern en släkting. Det känns tryggt. Dessutom sköter jordemödrarna en stor del av hushållsarbetet under 40 dagar innan de förrättar det rituella reningsbad som markerar att den nyblivna modern åter är fri att röra sig utanför hemmet. d e s tat l i g t u t b i l d a d e b a r n m o r s k o r som började komma ut på fältet 1972 var däremot ofta unga studentskor med stadsbornas reserverade sätt. De gjorde sitt jobb och gick därifrån, och många kvinnor var blyga inför dessa främmande människor. År 2008 kunde 98 procent av de statliga sjukvårdsinrättningarna erbjuda mödravård, och antalet rutinförlossningar på sjukhus hade tredubblats, men ändå var det bara cirka 18 procent av förlossningarna som skedde i närvaro av utbildad sjukvårdspersonal. Att ta sig till ett sjukhus eller en vårdcentral är ofta förknippat med långa vandringar, obekväma ridturer, överfulla bussar, höga kostnader och konfrontationer med främlingar i okända miljöer. Det är oron för att utsätta sig för sådant obehag som är förklaringen till de traditionella jordemödrarnas fortsatta popularitet. Eftersom dai har en stark position i samhället och därmed kan spela en positiv roll har de sedan 1998 dragits in i den allmänna sjukvårdens nätverk genom I Afghanistan över en kopp te läser du Nancy Hatch Duprees samlade krönikor från Afghanistan-nytt, åren 1995-2007, totalt 46 stycken. Boken är rikligt illustrerad med bilder, både från arkiven och mer nyfotograferat. Har du ännu inte köpt den så är det dags nu! Nyligen kom den även ut på engelska. Både den svenska och den engelska finns att köpa för endast 250 kr plus frakt i SAKs webbutik: www.sak.se/butik Vägen ut ur kaos En studiehandledning om utveckling och säkerhet i Afghanistan Starta en studiecirkel! SAK och Studieförbundet Vuxenskolan har nu tagit fram ett studiematerial för Ahmed Rashids senaste verk Vägen mot kaos. En bok som fått lysande recensioner och som du köper i SAKs butik på nätet: www.sak.se/butik Beställ materialet Vägen ut ur kaos genom att kontakta SAK info@sak.se 08-545 818 40 #2 2009 11
t e m a h ä ls a olika fortbildningskurser som anpassas för varje region. en vitalisering av barnmorskeutbildningen och en tryggare mödravård har placerats högst upp på prioriteringslistorna. Enligt nya initiativ ska man utbilda 1 200 barnmorskor per år för att ha nått målet, 10 000 nya barnmorskor, inom åtta år. Det är ett tungt åtagande. Men de flexibla, två- och treåriga utbildningarna är kulturellt anpassade och kompetensbaserade för att avspegla de skiftande regionala attityderna, så det är lättare att nå samförstånd och effekten är tydlig. Dessa kunniga, dynamiska yrkeskvinnor drivs av ett växande självförtroende och bildade Afghanistans barnmorskeförbund 2005. samtidigt satsar man på hälsovårdens gräsrotsnivå genom ett landsomfattande nätverk av lokala hälsovårdsarbetare, ett nydanande projekt som skapades för sex år sedan och har en bred bas. De lokala råden, eller shurorna, utser manliga och kvinnliga frivilliga som anses pålitliga och är respekterade på sina hemorter. De representerar olika segment av byn och kan vara bönder, affärsinnehavare, lärare, husmödrar eller religiösa ledare. Många är gifta par. Var och en av dem är ansvarig för 30 hushåll. För närvarande finns det 25 000 utbildade lokala hälsovårdsarbetare, vilket visserligen är långt från målet på 80 000, men ändå är en imponerande början. Det är upplyftande att veta att dessa män och kvinnor kommer till nytta efter sin utbildning. Förr om åren var det många som fick utbildning men sedan tappades bort på grund av kortsiktig planering utan uthållighet. I dag är framstegen dramatiska. Det lokala deltagandet ökade från 34 procent till 94 procent mellan 2004 och 2008. d e l o k a l a h ä l s o v å r d s a r b e ta r n a får sex månaders grundläggande utbildning i hälsofrågor som hygien, renhållning och dricksvattenhantering. Grundkunskaper i näringslära och effekterna av undernäring hos barn och framtida mödrar är av avgörande betydelse. Detta kombineras med propaganda för amning, fördelar med att inte föda barn för tätt och andra aspekter av familjeplanering, inklusive utdelning av p-piller och kondomer. Lokala hälsovårdsarbetare uppmuntrar mödravård och rekommenderar utbildade barnmorskor, och bidrar därmed till att öka antalet förlossningar som övervakas av professionell sjukvårdspersonal. I utbildningen ingår också behandling av vanliga sjukdomar som diarré, malaria och lunginflammation, samt hur man identifierar, hanterar och remitterar behövande patienter, framför allt barn under fem år. Det viktigaste inslaget i deras utbildning är hur man mobiliserar lokalsamhället i vaccinationskampanjer. De lokala hälsovårdsarbetarna fungerar kort sagt som nödvändiga länkar mellan sina egna byar och den statliga sjukvårdsapparaten. g e n o m e t t s ta r k t f o k u s på den lokala nivån, där kunskaperna om vad som är hälsosamt är så små och där läkarna är så få, träffar de här åtgärderna mitt i prick där behoven är som störst. Deras utveckling styrs av tre viktiga principer: lokala initiativ, kompetensutveckling för både män och kvinnor och aktivt deltagande av såväl män som kvinnor. Genom att se till att männen får samma hälsovårdsbudskap som kvinnorna korrigerar man ett stort misstag från det förflutna då sådana informationsåtgärder i första hand gick ut till kvinnor i barnafödande ålder. Så länge seder och bruk gör att kvinnorna stannar i hemmen gör det ingen nytta att upplysa dem, om deras manliga familjemedlemmar inte har förstått effektiviteten i den enkla handlingen att gå och köpa en tvål. Och varken födelsetalen eller dödstalen kommer att gå ned förrän båda föräldrarna insett sambandet mellan graviditeternas frekvens och hälsotillståndet hos kvinnor och barn. Sådana insikter minskar inte bara familjernas sorger utan hjälper också individer att ta större kontroll över sina liv. Detta skapar självförtroende, och med självförtroende kan nationen gå framåt. s j ä lv fa l l e t ä r d e h ä r å t g ä r d e r n a bara en del av dagens förbättrade hälsovård. Utbildning och upplysning är av intet värde om de inte understöds av sjukvårdsinrättningar och vaccinationsprogram. Det utvidgade vaccinationsprogrammet är en annan framgångssaga, men det finns fortfarande mycket att göra och många hinder att passera. Den allt sämre säkerheten är ett allvarligt hot. Att för första gången försöka nå de mest avlägsna områdena är riskfyllt i dessa dagar då hälsovårdsarbetare på alltför många håll blir trakasserade och till och med mördade. Deras mod och engagemang ökar antalet medborgare som är bättre rustade att skaffa sig hälsa och välstånd och det är själva hjärtat i ett nationsbyggande. Nu på www.sak.se Vill du få tips på böcker om Afghanistan? Nu är SAKs sida med boktips på webben igång gå in och kika! SAKs förlagsråd söker fler läsare! Det finns många böcker om Afghanistan, Centralasien och på temat islam Vi hinner inte med att läsa allt som vi skulle vilja. Därför söker vi fler som vill ingå i vår läsargrupp. Det kan innebära att du utifrån dina egna boktips skriver kortfattade recensioner till vår nya boksida på webben, men också att på uppdrag av det så kallade förlagsrådet läsa titlar som vi fått tips om från annat håll. Det är framför allt böcker på svenska och engelska. Allt i mån av tid och lust och givetvis utan förpliktelser. Tycker du detta vore kul så hör av dig till: Annelie Renqvist, 08-545 818 48 annelie.renqvist@sak.se 12 #2 2009
I några nummer framöver kommer du i bild och text att ta del av Bo Lamberts betraktelser. Bo är fotograf, pensionerad professor i miljödmedicin och har besökt Afghanistan flera gånger. Nedan ser du hans alster Klätterberget i Kabul. a f g h a n i s t a n - n y t t 12 mars 2008 Darulaman Wat heter vägen som löper spik rakt genom en stadsdel som sköts sönder och samman av mujaheddins krigsherrar och som här slutar tvärt mot berget Asamayi Wat, ett av Kabuls landmärken. Det når över 2 000 meters höjd och kröns av en dunge tv-master. Åt andra hållet stöter vägen på det gamla palatset Darulaman, som i dag är en ruin och ett avskräckande minnesmärke över de brutala inbördesstriderna, men som ännu för bara ett kvartsekel sedan stod som stolt symbol för den nya, moderna livsstilen som infördes under kung Amanullahs förödande europeisering av huvudstaden på 1920-talet. Från något av sina hundratals fönster kunde kungen och hans skandalöst nog obeslöjade drottning Soraya se just det här berget. Det lilla musgrå tornet som står mitt framför den långsträckta vita byggnaden vid vägens slut restes till åminnelse av en nuristansk general som förgäves försökte hindra kuppen mot kung Amanullah 1929. Nu står det rumphuggna tornet och det sönderskjutna palatset i varsin ände av Darulam Wat och tiger modstulet. Tänk om stenar kunde klaga. Klippbranten täcks av ett pussel av hus utan ordning; inga ordentliga gator, inga träd, inga gårdar eller hotell, inget att spela monopol om. Bara stigar som ser ut som smutsstreck och tårränder, hus som klättrar i den gråbruna klippan, klamrar och nyper sig fast i varandra som krabbor i en hink, bara sand och sten. På bilder från Kabul före krigen syns inte många hus i bergsbranterna. I dag finns det inte många fläckar kvar att bygga på. Det är svårt att förstå hur denna enorma konstruktion kan klara sig under häftiga regn eller intensiv snösmältning? Hur får man tag i vatten? Här uppe finns inga vattenledningar, inga brunnar. Men det hänger tvätt framför var och varannat hus. Och avlopp? Använder man sig av flygande toaletter som i många snabbväxande storstäder? Det är inte sannolikt, för hur man än nagelfar bilden syns faktiskt inte en enda plastpåse, inte ens en sophög. Bor här människor som insett hur viktigt det är att hålla rent, eller slänger de kanske ut skiten för att låta regnet skölja bort den, som om hela sluttningen vore en gigantisk vattentoalett. Parabolantennerna på några av husen vittnar om civilisationen i denna klätterstad, men någon elektricitet finns naturligtvis inte. Bränsle till generatorn får de som har sådan bära upp själva, liksom allt annat livets nödtorft som mat, kol/ved/kerosen, och vatten. Nödens lag är att aldrig gå upp och hem utan en dunk med vatten. Lerhusen är oreglerad bebyggelse, här bor de som flyttat till staden de senaste åren, arbetslösa, flyktingar som återvänder från utlandet, och landsortsbor som under orosåren fördrivits från sin mark av giriga krigsherrar, nyrika knarkbaroner och vapenmäktiga milisbefäl. Om ett par generationer har kanske dessa lerhus ersatts av eleganta souterrängvillor. Gator kommer att löpa i spiral uppför bergssidan, det kommer att finnas bergbana, och naturligtvis vatten och elförsörjning. Här kommer den nya medel- och överklassen att bo. Utsikten mot det renoverade kungapalatset i andra änden av Darulaman Wat och Paghmanbergens södra utlöpare kommer att vara strålande. Men då har förstås lerhusägarna på klätterberget redan för länge sedan flyttat(s) bort. #2 2009 13
t e m a h ä ls a En gång var polio nästan utraderad i Afghanistan. Bara fyra fall registrerades 2004. Sedan dess har mycket gått snett, men...... drömmen om ett poliofritt Afghanistan lever kvar Beväpnade med kylväskor innehållande poliovaccin begav sig i mars en 50 000 man stark armé av vaccinatörer ut på den afghanska landsbygden för att återigen ta upp kampen mot den fruktade sjukdomen polio. Målet är att i år vaccinera så gott som alla afghanska barn i åldrarna sex månader upp till fem år (cirka 7,7 miljoner barn) under sex nationella och 2-3 lokala vaccinationskampanjer. Uppgiften är gigantisk. Afghanistan är en och en halv gånger större än Sverige. Text: Börje Almqvist Börje är journalist, fotograf och ledamot av SAKs styrelse. Han har också arbetat för SAK i Afghanistan. Barnen är inte bara många. De är dessutom ofta svåra att nå. Miljontals barn bor i små byar i svårtillgängliga bergsområden dit det kan ta vaccinatörerna dagar att ta sig till fots! I byarna går vaccinatörerna från hus till hus och häller två droppar vaccin på barnens tungor och ger dem en dos vitamin A, som stärker barnens immun försvar. De vaccinerade barnen registreras och får ett bläckmärke på ett finger så att de inte av misstag vaccineras en gång till innan det är dags för en andra vaccination några månader senare. Vaccinationskampanjerna genomförs av nationella och internationella biståndsorganisationer. Under årens lopp har Svenska Afghanistankommitténs personal och volontärer lärare, studenter, mullor och andra organiserade av SAK vaccinerat hundratusentals barn i olika delar av landet. Under den senaste kampanjen deltog SAK-personal och volontärer i Wardakprovinsen och i tio distrikt i Paktikaprovinsen där SAK är ansvarig för sjukvården och arbetar med att bygga upp ett hälsosystem liknande ett svenskt landsting. Personalen, som har fått träning av världshälsoorganisationen (WHO), utgår från sjukhus, kliniker och hälsoposter i provinserna. Först genomförs en informationskampanj om vikten av poliovaccin samt när vaccinationsdagarna infaller. Därefter ger man sig ut på vaccinationsturné. Budskapat har nått fram För att nå ut med budskapet om kampanjerna deltar även bymullorna. Vid fredagsbönen upplyser de folk om att det snart är dags för kampanjen. I början var det många som var skeptiska mot vaccinet. Det mesta av detta motstånd har nu brutits ned, men det finns fortfarande områden i södra Afghanistan där en del människor tror att det hela är en del i en familjeplaneringskampanj. I början när vi var ute och skulle vaccinera barn kunde det ta timmar att övertyga folk om att de skulle låta sina barn bli vaccinerade. Men det har hänt mycket sedan dess. Sist jag deltog som vaccinatör blev vår bil stoppad av en gammal kvinna som vägrade att flytta på sig. Hon insisterade på att bli vaccinerad. Hon hade hört att det var bra. Vi hade ett väldigt sjå att få henne att acceptera att vaccinet endast är avsett för barn, berättar Haji Osman, som arbetar för SAKs program för rehabilitering av funktionshindrade i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. För att få stopp på smittspridningen måste minst 90 procent av barnen i ett område vaccineras. När det är kampanjdags transporteras vaccinerna från ett centralt kyllager i Kabul ut till provinserna där de först förvaras i kylrum innan de fördelas på de olika hälsovårdsinrättningarna varifrån vaccinatörerna utgår. Leder till obotlig förlmaning Kampanjerna började 1997, året efter 14 #2 2009
Lennart Berggren En tioårig polioskadad flicka från Kunduztrakten. #2 2009 15
det att UNICEF, som leder den internationella kampen mot polio, satt som mål att utrota sjukdomen som nästan alltid leder till obotlig förlamning. Omkring en fjärdedel av Afghanistans rörelsehindrade beräknas vara polioskadade. Viruset sprids genom mat eller vatten som förorenats av smittad avföring och attackerar nervsystemet och förorsakar förlamning. I vissa fall leder det till döden. Arbetet med att utrota polion är ett samarbete mellan UNICEF, WHO, Afghanistans hälsoministerium och nationella och internationella biståndsorganisationer. När kampanjerna började trodde man att sjukdomen skulle vara utrotad i Afghanistan fram till år 2001. Då pågick inbördeskrig mellan talibanerna och deras motståndare och det förhandlades fram vapenvilor mellan de olika parterna. Vapenvilorna bröts oftast, men vaccinatörerna var fredade och antalet barn som drabbades av polio sjönk drastiskt från 150 fall 1999 till bara fyra registrerade fall 2004. Datumet för ett poliofritt Afghanistan fick flyttas fram, men i början av 2000-talet såg det ut att bara vara en tidsfråga innan målet skulle vara uppnått. Hot försvårar arbetet Sedan började mycket gå snett. Kriget spred sig liksom osäkerheten och fler och fler hälsoarbetare mördades av talibaner och andra grupper. Vaccinatörer har fängslats och misshandlats av talibaner som förstört deras utrustning och hotat att döda dem om de fortsätter med sitt arbete. Osäkerheten, talibanernas hot och mördandet av hälsoarbetare har fått konsekvenser. Antalet nya fall av polio ökade till 31 år 2006 och så gott som samtliga dokumenterade fall hämtas från södra och sydöstra Afghanistan där osäkerheten är störst och talibanerna kontrollerar stora områden. För att få talibanerna att acceptera vaccinationerna försöker lokala vaccinatörer med hjälp av stamäldstar och religiösa ledare att förmå talibanerna att tillåta dem att utföra sitt arbete. I många osäkra områden lyckas de och vaccinatörerna kan utföra sitt arbete. En polioskadad pojke prövar sina nya stödskenor (orthoser) på SAKs klinik i Taloqan. Officiellt hävdar talibanernas talesmän att de inte alls är emot vaccinationerna utan att det bara är vaccinatörerna som är rädda. FN:s samordningsorgan UNAMA har de senaste tre åren försökt få de stridande parterna att lägga ned vapnen under vaccinationsdagarna. Förra året hävdade talibanernas talesman Zabiullah Mujahid att de inte fått meddelandet. Det har bara kommunicerats i media, hävdade han. En annan talesman sa att de skulle samarbeta om vaccinatörerna höll kontakt med talibanerna så att de vet att de är säkra. En vecka före det sista uttalandet sprängde en av talibanernas självmordsbombare i Kandaharprovinsen två FN-fordon som ingick i vaccinationskampanjen. Två afghanska läkare dödades. Självmordsbombaren attackerade fordonen på en marknad och skadade dessutom ett flertal förbipasserande. Enligt Afghanistans hälsoministerium har 45 hälsoarbetare dödats de senaste tre åren. Framgångar i norr Resultatet av osäkerheten och hoten blev att omkring 120 000 barn i södra Afghanistan inte kunde vaccineras förra året. Klas Bjurström Vaccination mot polio Sedan poliovaccinationskampanjerna började i Afghanistan 1997 har SAKs personal och volontärer som organiserats av SAK deltagit i de årliga kampanjerna. Dessutom genomförs rutinvaccinationer av nyfödda på SAKs barn- och mödravårds centraler. De sjukdomar barnen vaccineras mot är Polio, mässling, stelkramp, difteri, TBC, hepatit B, kikhosta och haemophilus influenzae. Vaccinationskampanjerna finansieras av FN:s barnfond (UNICEF) och stöds tekniskt av världshälsoorganisationen (WHO) och nationella och internationella biståndsorganisationer. WHO genomför och finansierar dessutom utbildning av vaccinatörer. Under 2009 ska sex nationella och tre regionala vaccinationskampanjer genomföras. I år planeras också två kampanjer för att vaccinera nyförlösta mödrar mot mässling och stelkramp. Vid årets första vaccinationskampanj, i januari, gick 200 000 barn miste om sitt poliovaccin i fyra sydliga provinser. Månaderna före kampanjen hade talibaner, liksom tidigare år, gång på gång attackerat biståndsarbetare och hälsocenter. 2007 brändes, förstördes eller stängdes 32 hälsocenter på grund av osäkerhet och förra året stängdes eller attackerades ytterligare 28 hälsocenter i Afghanistan. I norra Afghanistan har det gått bättre. I tio provinser i norr har det inte rapporterats några nya fall av polio på tre år. De betraktas nu som poliofria. 1988 fanns det 350 000 polioskadade i Afghanistan och i hela världen fick lika många (350 000) människor årligen polio. Då fanns fanns sjukdomen i 125 länder. Idag är man nere på fyra länder med registrerade fall av polio; Afghanistan, Pakistan, Indien och Nigeria. Men detta var alltså innan WHO startade sin globala kamp mot polio. Målet om ett poliofritt Afghanistan har nu flyttats fram till år 2010. De som drabbas av förlamning på grund av polio är i behov av vård. Genom SAKs program för rehabilitering av funktionshindrade får polioskadade hjälp med handikappredskap som orthoser och kryckor, samt fysioterapi. 16 #2 2009
Peter Asplund har jobbat på Kabulkontoret sedan 2004 med hiv/aids-frågor. Nu drar han vidare. För SAK i Kabul i fem år SAKs arbete med att förebygga spridning av hiv/aids har länge varit synonymt med Peter Asplund. Efter fem år i Afghanistan är det nu dags för Peter att flytta hem, eller hem förresten i hans nya kapacitet kommer han förvisso att vara stationerad i Sverige men vara en högfrekvent resenär till länder som Sydafrika, Namibia och Sri Lanka. Natasha Brieger Text: Markus Håkansson Jag och Peter stiftade bekantskap med Afghanistan ihop. Det var sommaren 2004 och jag besökte landet för första gången. Peter hade precis anställts på Kabul kontoret och tillsammans med SAKs dåvarande informatör Natasha Brieger gjorde vi en resa norröver och kom i kontakt med SAKs fältarbete för första gången. Med en mage i uppror slet Peter ont på de skumpiga vägarna och han berättar för mig nu när vi träffas på ett fik på Södermalm i Stockholm att han bara varit sjuk en gång under sina år i Afghanistan, den gången. Säkert, tänker jag men tar det ändå inte för otroligt. Han har en sällan skådad energi. En energi Peter Asplund. som mycket väl kan tänkas frigöra någon sorts substans som har hållit honom kry i alla dessa år, vad vet jag? Förebyggande arbete Hiv/aids är idag inte särskilt utbrett i Afghanistan och till de avskräckande rapporter som strömmar in från delar av Afrika är det till synes långt. Men problembilden finns och det är därför SAKs och Peter Asplunds förebyggande arbete mot vidare spridning är så viktigt. Blotta tanken på att viruset skulle få fotfäste i det bitvis så konservativa och traditionella Afghanistan är högst obehaglig. Även i Afghanistan är Juni 2004. Efter en måltid bestående av te, färsk friterad fisk och naan. Peter tar igen sig i bakgrunden. Med på bilden är också före detta SAK-kollegan Anna Lennartsdotter, en av SAKs före detta bilförare och Markus Håkansson. högriskgrupperna sprutnarkomaner och prostituerade och får hiv-viruset fäste i någon av dessa grupper är erfarenheten från andra platser att det då inte tar lång tid innan viruset sprider sig även till andra grupper och vidare ut i samhället. Det handlar om att förändra attityder och beteenden, säger Peter. Men jag har svårt att se några stora förbättringar under överskådlig framtid. Den problematiska säkerhetsutvecklingen gör att landets sjuk- och hälsovård, trots vissa framsteg de senaste åren, fortfarande är undermålig vilket helt naturligt leder till den akuta vården prioriteras och den preventiva åsidosätts. Allt hänger ihop. Peter har varit drivande i processen att inom ramen för SAKs hälsoprogram bygga upp arbetet inom frågor som rör hiv/aids. Eftersom det var bitvis oplöjd mark för SAK tvingades han jobba väldigt självständigt. Jag hade ju tidigare arbetet inom samma område i Uganda. Med den erfarenheten började jag successivt bygga upp SAKs hiv/aids-enhet. Jag ville göra det på afghansk vis och låta processen få ta den tid den behövde. Delaktighet är allt, särskilt när det gäller arbete med känsliga frågor som annars tenderar att bli liggande för att ingen vill ta i dem. Behövs inte längre Peter kommer inte att ersättas. Jag behövs inte längre, säger han och ser glad ut. Jag har varit med att bygga upp något som jag tror och hoppas blir beständigt. Så trots att jag varit ganska drivande i SAKs hiv/aids-arbete så behövs ingen utomstående anställas i mitt ställe. Enheten är afghaniserad och det är ju egentligen det vi alla jobbar för, det vill säga att göra oss överflödiga och låta afghanerna själva äga arbetsprocessen. Parallellt med jobbet har Peter läst franska och pluggat hiv/aids-management på distans vid universitet i Stellenbosch i Sydafrika. Nu börjar Peter jobba för Star for Life, en svensk organisation som arbetar för att bromsa spridningen av hiv/aids i ett antal länder. Han kommer att jobba med Sydafrika, Namibia och Sri Lanka. Peter siktar också på att göra, en enligt honom välbehövlig och efterlängtad come back i korpenfotbollslaget FC Bromma. Svenska Afghanistankommittén önskar lycka till och tackar för dessa fem år. #2 2009 17
Mot alla odds Kvinnliga parlamentariker från Afghanistan på Stockholmsbesök. Bilden av den afghanska kvinnan som offer och kanske den mest förtryckta i världen, gömd under en blå burka eller i hemmet, bortgift vid ung ålder, mor till många barn och utsatt för fysiskt och psykiskt våld av man och släktingar, är utbredd i västerlandet och verklighet för många kvinnor i Afghanistan. Men det finns positiva krafter och starka kvinnor som arbetar för och åstadkommer förändring och förbättring. Text: Johanna Fogelström Johanna är biståndshandläggare på SAKs kontor i Stockholm. För att visa på denna positiva kraft och söka stöd för sitt arbete gästades Stockholm och SAK i början av juni av Azita Rafht, Sabrina Saqib och Diana Saqib. Tre kvinnor som alla arbetar för att främja kvinnors livssituation och rättigheter i Afghanistan: Azita och Sabrina som folkvalda parlamentariker och Diana genom sitt arbete som dokumentärfilmare. u n d e r f y r a i n t e n s i va dagar i Stock holm mötte gästerna representanter bland afghaner bosatta i Sverige, svenska allmänheten, studenter, journalister, tjänstemän på Sida och UD, representanter från Sveriges Riksdag samt biståndsminister Gunilla Carls son. Med sig hade de Dianas film Twenty Five Per Cent en dokumentär där hon porträtterar sex kvinnliga parlamentariker (däribland Sabrina och Azita); deras framgångar, motgångar och vardag i Afghanistan. u n d e r b e s ö k e t lyfte Sabrina och Azita de framgångar man haft sedan det första parlamentsvalet 2005, nämligen att man lyckats bibehålla ministeriet för kvinnor trots att det länge var nedläggningshotat, att man kunnat höja straffåldern för flickor och pojkar till samma ålder (18 år) och att man även lyckats höja åldern som barn kan stanna med sin mor vid skilsmässa: för söner (från 2 till 7 år) och döttrar (från 7 till 9 år). Med västerländska ögon kan detta ses som små framgångar, men i afghanska sammanhang utgör de viktiga steg i rätt riktning. Kvinnor utgör 27 procent av ledamöterna i det afghanska parlamentet, men beslut om lagstiftning fattas med majoritetsbeslut. Hur har man då lyckats få igenom dessa förbättringar? Jo, genom att bygga allianser med mer moderata manliga parlamentskolleger. När en fråga ska upp till diskussion ber vi någon manlig kollega att initiera diskussionen, inte sällan med utgångspunkt i en islamisk kontext. Sedan är det lättare för oss att ge oss in i diskussionen, säger Azita. e t t f u n d a m e n ta lt p r o b l e m och en ut maning i arbetet för kvinnors- och mänskliga rättigheter är att sharia och konstitutionell lag och internationella konventioner står i konflikt med varandra. Mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor ses som västerländska påbud och därför är det viktigt att finna motivering för dessa i islam och arbeta genom religiösa ledare för att få gehör bland befolkningen. e t t s a m ta l s ä m n e som återkom flera gånger var den omskrivna Shia Family Law som väckt stor uppmärksamhet de senaste månaderna. Vi försökte på alla sätt att få till stånd ändringar i lagen eftersom den reglerar högst privata företeelser. Det är inte rätt att en lag ska bestämma att en hustru måste behaga sin man genom att göra sig vacker. Dessutom, hur kan staten rimligtvis följa upp att en sådan lag efterlevs, undrar Sabrina och fortsätter: När vi inte fick gehör gick vi som en sista utväg till utländsk media. Först då lyckades vi stoppa lagen som nu ska modifieras och sändas tillbaka till parlamentet. Vikten av att sätta press på regeringen och president Karzai att respektera och uppfylla de åtaganden man gjort sedan Bonnavtalet återkom i Sabrinas och Azitas budskap till svenska riksdagskolleger och UD-tjänstemän som de träffade. Däremot är det inte alltid så klokt att göra dessa påtryckningar offentligt eftersom sådana ut 18 #2 2009
Torbjörn Pettersson Azita visar att det är möjligt När man talar om att arbeta för kvinnors rättigheter och deltagande i samhället både ekonomiskt och politiskt framhålls det ofta hur viktigt det är med förebilder och exempel. Att visa vad som är möjligt och att kvinnor kan, trots att förutsättningar och oddsen talar emot dem. Azita Rafht, parlamentariker i Afghanistan, är en sådan förebild. Mötet med henne ger hopp, framtidstro och energi att fortsätta arbetet i Afghanistan. Utanför Riksdagshuset i Stockholm. Från vänster: Johanna Fogelström (SAK), Sabrina Saqib, Diana Saqib och Azita Rafht. spel kan användas av andra aktörer och få motsatt effekt. Islam är i fara, uttryckte shialedare Mohseni i ett utspel efter amerikanska påtryckningar, och känslan av att utländska aktörer blandar sig i afghanska angelägenheter är det ingen i Afghanistan som uppskattar. Därför var det viktigt för oss att organisera en egen demonstration mot Shia Family Law, för att visa att detta är åsikten bland afghanska kvinnor, säger Sabrina appropå demonstrationen som hölls i Kabul i början av maj och som hennes syster Diana Saqib var med och organiserade. ett annat ämne som återkom i diskussionerna med Azita och Sabrina var förstås det stundande presidentvalet som planeras äga rum i augusti. Varken Sabrina eller Azita tror att man kan tala om fria och rättvisa val. Processen kantas av alltför många problem. Det ryktas bland annat om att det är för många röstkort i omlopp, säkerhetshot mot de som kandiderar och de som ska rösta, samt utbredd korruption. Bara det faktum att sittande presidenten har tillgång till statsapparaten och kan använda detta i sin kampanj sätter frågetecken kring hur andra kandidater rimligtvis ska kunna konkurrera på lika villkor. Men oavsett alla problem, är det viktigt att valen hålls, säger Azita. Vanliga människor vill ha demokrati och ser det som rätt väg för Afghanistan att gå. Sabrina uttryckte flera gånger under besöket att demokratin i Afghanistan är en bebis som behöver stöd och hjälp att kunna växa till sig och bli en stark demokrati. en viktig byggsten i denna demokrati är det folkvalda parlamentet. Glöm inte parlamentet när ni besöker Afghanistan och avlägger besök till vår president, säger Sabrina som flera gånger betonade vikten av att höja parlamentets status så att det kan spela sin roll på bästa sätt i styret av landet. Parlamentarikerna befinner sig i en svår sits, eftersom största delen av Afghanistans budget kommer från utländska givare och besluten för vad pengarna ska gå till görs av givare i dialog med regeringen. Parlamentet har ingen formell funktion för denna budget och förbises både av den egna regeringen/ presidenten och av utländska aktörer. Hur kan man prata om nationellt ägarskap av utvecklingsprogram och rekonstruktion när folkvalda representanter inte har möjlighet att påverka i någon större utsträckning. I Sverige är det riksdagen som fattar beslut om ökade trupper och ökat bistånd till Afghanistan, men det sker inte i dialog med den afghanska motparten. Sabrina uppmuntrade och inbjöd de svenska tjänstemän och riksdagsledamötera man träffade att komma till Afghanistan och träffa Azita Rafht är 32 år, mor till fyra döttrar och delar sin man med hans andra hustru. Hon är utbildad och pratar obehindrat engelska som hon har lärt sig själv genom att titta på tv. Jag stängde in mig i ett rum med engelska tv-program i tre månader och gav mig sjutton på att lära mig engelska, säger hon. Azita har en tuff period bakom sig, men hon har aldrig tvivlat på sin egen förmåga och hon har ett genuint engagemang för sitt folk. Vill vi förbättra kvinnors situation i Afghanistan, räcker det inte med att jobba i Kabul och stora städer som Herat och Mazar, det är ute i avlägsna byar på landsbygden som vi måste arbeta, konstaterar hon. Azita är sedan 2005 folkvald parlamentariker för sin provins Badghis. Sin valkampanj bedrev hon iklädd burka som hon endast lyfte upp när det var dags att tala med medlemmarna i valkretsen. Jag är väldigt stolt att kunna säga att jag fick flest röster i min provins, över 7 500. Azita vet att hon har starkt stöd bland människor i sin valkrets och det ger henne råg i ryggen i arbetet. Hon är den enda kvinnliga parlamentarikern för sin provins och trots att hon fick så många röster sitter hon på en kvoterad stol i parlamentet. Enligt Afghanistans författning är 25% av platserna i parlamentet reserverade för kvinnor, en åtgärd för att kick-starta kvinnligt politiskt deltagande. Azita har även hjälpt andra kvinnliga kandidater och hon säger med stolthet att hon nu vet åtminstone tio andra kvinnor som planerar ställa upp i nästa val 2010. Jag är jätteglad över detta och känner mig inte hotad. Jag vet att jag har stöd bland mina väljare, säger hon kaxigt. Genom mitt arbete och trots motgångar och säkerhetssvårigheter vill jag visa vad som är möjligt och bana väg för nästa generation kvinnor. #2 2009 19
v ä n s k o l o r SAKs vänskolearbete stöds med bidrag från Europeiska Kommissionen. Frida Engman på skolbesök i Afghanistan. Arbetet med SAKs vänskolor förstärks Min första resa till Afghanistan har precis avslutats och med mig till Sverige har jag en resväska fylld av vänskolematerial som jag ser jag fram emot att dela ut under mina skolbesök efter sommaren. Text: Frida Engman Frida började arbeta för SAK i april 2009 som Sverigekoordinator för vänskolorna. Innan jag började på SAK arbetade jag som gymnasielärare. Det var därför en fantastisk upplevelse att få besöka skolor i Afghanistan och möta båda lärare och elever. Skolbesöken visade på många skillnader mellan läraryrket i Sverige och Afghanistan. Arbetsmiljön är det tydligaste exemplet med en svart tavla som är så sliten att det knappt syns vad man skriver på den och klassrum som är så fyllda att eleverna nästan sitter i knät på varandra. Trots skillnader är det framför allt likheterna jag kommer att minnas. Matteläraren som försöker förklara skillnaden på diameter och radie eller engelskläraren som entusiastiskt lär ut ord som börjar på bokstaven Q. Så trots att den materiella standarden är en helt annan, är det dagliga arbetet som lärare när det kommer till kritan detsamma där som här. Avslutningsvis vill jag passa på att rikta ett varmt tack till alla vänskolor runt om i landet. Ni gör skillnad! I år har antalet insamlade medel från vänskolor slagit rekord och det är fantastiskt glädjande. Ni är varmt välkomna att höra av er om ni vill veta hur pengarna har använts på er vänskola. talmannen och parlamentarikerna samt efterlyste fortsatta kontakter parlamenten emellan. d e t ä r viktigt att börja arbeta med parlamentsvalet 2010 redan nu. Detta för att få till stånd ett så bra val som möjligt och för att främja kvinnligt deltagande både som kandidater och som väljare. Man kan göra detta genom att stärka nätverk för kvinnor. Ett exempel är det nätverk som Azita varit med att grunda The Movement of Afghan Sisters som samlar parlamentariker, företrädare från näringslivet och civila samhället. Organisationen finns representerad i samtliga 34 provinser i Afghanistan och har till syfte att främja kvinnors deltagande i val och politik. e n fa r h å g a inför parlamentsvalet är, enligt Sabrina och Azita, att det förefaller som om talibanerna nu mobiliserar för att få en stark röst i parlamentet efter valet. Detta gör man genom att avskräcka tänkbara och existerande ledamöter att ställa upp i valen. Att vara parlamentariker i Afghanistan är farligt. Elva ledamöter i sittande parlament har mördats och flera ledamöter har inte kunnat besöka sin valkrets på grund av säkerhetsrisker. Inflytandet och effekten av att ha en stor grupp talibanföreträdare representerade i nästa parlament är något som skrämmer både Azita och Sabrina. Säkerhet, fattigdom och korruption är de största utmaningarna nu och framöver, säger Sabrina och Azita. n ä r va r o n a v u t l ä n d s k a trupper i landet är problematisk. Det stämmer att närvaron kan vara bra under valet men man ser inte deras närvaro som en bra långsiktig lösning för landet. För att få till stånd fred i Afghanistan är fattigdomsbekämpning det absolut viktigaste redskapet enligt både Azita och Sabrina. Hunger och fattigdom är den mest effektiva rekryteraren för terroristerna menar de. Även hälsovård och utbildning är oerhört centralt. Vidare är det viktigt att få till försoning och skipa rättvisa för gamla osonade brott. Problemet är att ingen aktör är redo att ta itu med dessa processer på allvar som görs ytterligare problematiska eftersom så många krigsförbrytare är närvarande i parlament och regering. Afghani stans människorättskommission gör ett viktigt arbete men står inför tuffa utmaningar....oavsett alla problem är det viktigt att valen hålls. Vanliga människor vill ha demokrati och ser det som rätt väg för Afghanistan att gå. Azita Rafht d e t ä r ä v e n viktigt att få geografisk spridning på bistånds- och rekonstruktionspengar och inte nöja sig med Kabul och provinshuvudstäderna. Sabrina lyfte exemplet med Afghani stans första kvinnliga borgmästare som nu är tillsatt i provinsen Dai Kundi, men där det varken finns stationerad utländsk militär (PRT) eller utländska eller inhemska bi stånds-/rekonstruktionspengar för henne att förfoga över. Sabrina menar att detta är medvetet strategiskt val av myndigheterna för att visa på att kvinnor inte kan åstadkomma något. Skulle inte Sverige kunna bistå kvinnorna i denna situation frågade Sabrina Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson som svarade att man från svenskt håll inte ser det som hållbart att agera i enskilda fall. Istället vill man bygga institutioner och hållbara strukturella lösningar för Afghanistan. Samtidigt sa hon att det är viktigt att ha goda förebilder och exempel. Så det här fallet kanske är något man från svenskt håll skulle kunna undersöka. s a k ä r v ä l d i g t g l a d a att Sabrina, Azita och Diana tog sig tid att besöka Stockholm. De är alla otroliga kvinnor med enorm energi och skarpt intellekt som trots osannolika livsöden bakom sig kämpar för det de tror på. Mötet med dem har varit mycket lärorikt och en riktig injektion med positiv energi för fortsatt arbete. 20 #2 2009