Så genomförs en arkeologisk undersökning jonas wikborg & roger wikell Måste man inte ha stort tålamod som arkeo - log? Jag skulle då inte orka och pilla med en tandborste hela dagarna. Visserligen är det sant att arkeologer använder tandbortse och andra små redskap som svampkniv, tesked och till och med tandläkarverktyg när så behövs. Allt som är smått, vasst och skarpt är välkommet vid precisionsarbeten, fast det är trots allt ganska sällan. Det kan då röra sig om ett ömtåligt, exklusivt föremål, som kräver extra försiktighet. Press och media kallas in, och bilden av arkeologens vardag med tandborsten i högsta hugg blir då alldeles sann för gemene man. De fin fyndögonblicken förevigas också i många böcker om arkeologi. Då tänker man inte på att det ofta ligger många dagars tungt slit med grövre redskap bakom ögonblicksbilden med tandborsten. Man börjar inte en undersökning med tandborsten utan ofta med en stor grävmaskin, spadar och hackor. Tvärtemot vad bilden med tandborsten ger sken av är arkeologi ett bitvis fysiskt hårt arbete. Att gå med handredskap och rensa efter grävmaskinen kräver god fysik och kondition. Vi ska i det följande bekanta oss lite närmare med de olika momenten vid en undersökning. De allra flest arkeologiska undersökningar görs idag i samband med olika typer av exploateringar. Det kan röra sig om vägbyggen, uppförande av bostadsområden, eller som i fallet Påljungshage, anläggandet av ett stort köpcentrum. Dessa så kallade exploateringsundersökningar görs för att dokumentera lämningarna inom ett område innan det bebyggs. Undersökningarna bekostas av den som skall exploatera området, och Länsstyrelsen utser den institution eller organisation som skall utföra undersökningen. Det finn idag fler olika arkeologiska aktörer i landet: en statlig undersökningsverksamhet och fler stiftelser och privatägda företag. De flest länsmuseer har också en arkeologisk avdelning. På senare år har det börjat bli vanligt med konkurrensutsatta upphandlingar av undersökningarna där fler olika aktörer lämnar anbud. Det är dock Länsstyrelsen som sköter anbudsprocessen och inte exploatörerna. Fornlämningarna tillhör ju staten och i förlängningen medborgarna och
42 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten det är de som är beställare av den slutgiltiga produkten: dokumentationen och tolkningen. En undersökning regleras av en undersökningsplan samt en kostnadsberäkning som har upprättats av arkeologerna och godkänts av Länsstyrelsen. I dessa dokument finn specificera hur stora resurser som får användas och när arbetet skall vara avslutat. De arkeologiska undersökningarna anpassas också till de tidplaner som finn för själva byggprojektet för att inte orsaka stillestånd. När de särskilda arkeologiska undersökningarna vid Påljungshage inleddes kände vi till de berörda fornlämningarnas utbredning, ungefärliga storlek och innehåll utifrån de förundersökningar som hade gjorts tidigare. Så fort något misstänkt skymtar under torven tar en arkeolog över och fin ensar med olika typer av handredskap. Eftersom det fanns åtskilliga stubbar på undersökningsområdena blev det ett mödosamt slit att rensa ytorna. Stubbarna kunde inte ryckas upp med maskinen eftersom rötterna då skulle slita upp den omkringliggande marken med följden att forntida lämningar skulle kunna förstöras. Därför fick stubbarna stå kvar och den omkringliggande marken torvades av och rensades helt för hand. Bort med torven Undersökningsområdena vid Påljungshage var belägna i skogsmark där de forntida lämningarna låg blott några centimeter under dagens markyta. Först avlägsnade vi varsamt torv och mossa för att lokalisera olika typer av konstruktioner, gropar och lager som ligger dolda under dagens marknivå. För den oinvigde kan det kanske se brutalt ut att gräva med en stor grävmaskin på en stenåldersboplats eller ett forntida gravfält, men de skickliga grävmaskinisterna styr skopan med stor precision och kan hyvla av tunna skikt av torven under en arkeologs övervakning. Tack vare grävmaskinerna kan avtorvningen genomföras på en bråkdel av den tid som det skulle tagit att göra det för hand. Figur 29 Med hjälp av en mindre grävmaskin och olika handredskap torvades undersökningsområdet av för att lokalisera gamla lager, flacka stensättningar och igenfyllda gropar. Foto: Susanna Eklund, SAU.
Så genomförs en arkeologisk undersökning 43 Undersökningar av anläggningar och lager I samband med avtorvningen påträffades ett antal stensättningar samt gamla igenfyllda gropar som framträdde som mörka fläcka under torven (vi arkeologer brukar använda begreppet anläggning om dessa gropar och konstruktioner som medvetet anlagts av mänsklig hand). Vi hittade även ett antal lager som bildats genom att olika typer av avfall kastats inom ett område. Vid en utgrävning undersöks de olika typerna av lämningar med olika metoder. Gropar undersöks ofta genom att man gräver bort den ena halvan av fyllningen. Då får man ett vertikalt tvärsnitt genom gropen, från marknivå och ned igenom dess botten. Där kan man utläsa anläggningens djup samt förekomsten av t ex olika lager som kan berätta vad anläggningen har använts till. Sot- och träkolslager visar t ex att det har eldats i dem. De fynd som hittas i anläggningarna kopplas till respektive lager eftersom dessa kan vara Figur 30. På stenåldersboplatsen tillvaratogs fynden rutvis från det nät av omkring 1000 kvadratmeterstora rutor som området delades in i. Här har Ylva Stenkvist- Milde just påbörjat en av dessa rutor. Foto: Marcus Eriksson, SAU.
44 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten resultat av olika händelser och aktiviteter från olika tider. Man kan också ta olika prover, exempelvis träkolsprover eller jordprover, ur de olika lagren. Jorden i stensättningarna får sedan passera finmaskig såll för att man på så sätt ska upptäcka de minsta fragmenten, främst brända benfliso, i gravgömmorna. De fynd som hittas utanför anläggningar och lager mäts in som lösfynd och kommer att visas som punkter på översiktsplanerna över undersökningarna. På stenåldersboplatserna fanns ett tunt men stort område med fynd i form av bearbetat stenmaterial och keramik. För att dokumentera spridningen av fynden inom området anläggs ett rutnät av kvadratmeterstora rutor. Rutorna grävs i två skikt om vardera fem centimeter varvid jorden sållas genom ett 4 millimeters nät. Varje ruta får ett eget nummer, och alla fynd som hittas inom en ruta läggs i en fyndpåse med rutans nummer. Vid Påljungshage undersöktes sammanlagt drygt 2 000 rutor på detta sätt. Arbetet gav en bra bild över hur olika typer av fynd fördelade sig över området, och man kunde urskilja olika typer av aktivitetsområden. Figur 31. Stora mängder jord sållades genom finmaskiga nät för att också de allra minsta fynden skulle kunna tillvaratas. Foto: Marcus Eriksson, SAU. Figur 32 Allt av arkeologiskt intresse mäts in med ett mätinstrument. Inmätningarna förs sedan över till en dator där en digital karta skapas över undersökningsområdet. Foto: Susanna Eklund, SAU.
Så genomförs en arkeologisk undersökning 45 Figur 33. När stensättningarna hade rensats fram fotograferades de uppifrån med hjälp av en kamera som hissades upp i ett så kallat fototorn. Foto: Susanna Eklund, SAU. Inmätning och dokumentation Varje fynd av arkeologiskt intresse mättes in med ett digitalt mätinstrument med bara någon millimeters felmarginal och gavs ett unikt nummer. Inmätningarna fördes sedan över till en dator där man kan lägga in olika typer av bakgrundskartor. I datorn registrerades fynden samt uppgifter om de påträffad konstruktionerna De undersökta groparnas och konstruktionernas tvärsnitt dokumenterades med handritade profilritningar vilka sedan renritades i en dator. Stensättning-
46 Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten Detta förfarande är mycket tidsbesparande jämfört med att handrita stensättningarna. Mycket av dokumentationen görs idag med kamera och dator, men själva undersökandet av det som jorden döljer är fortfarande ett erfarenhetsbaserat hantverk som inte kan ersättas av tekniska hjälpmedel. Rapportering av resultaten Figur 34. Dokumentationen består av en kombination av modern teknik och traditionellt hantverk. Här handritas ett tvärsnitt genom en stensättning. Foto: Emma Sjöling, SAU. arna fotograferades uppifrån med hjälp av ett flyttba t fototorn bestående av tre stycken teleskopben som kan förlängas upp till 10 meters längd. I tornets topp där de tre benen möts sitter en liten gunga. Där monterades en kamera som kan avfyras nere från marken med hjälp av en lång utlösningskabel. Fyra små vita plastkors naglades fast i marken kring varje stensättning och mättes in med mätinstrumentet. Fotografiern av de enskilda stensättningarna kunde sedan läggas in exakt på gravplanen med hjälp av dessa mätpunkter. När fältarbetet avslutas är bara halva jobbet gjort. Då vidtar rapportarbetet. Alla iakttagelser, anläggningar och fynd skall redovisas, analyseras och tolkas. I rapportarbetet hjälper även andra specialister till. Benmaterialet anlyseras av osteologer som kan se om det är människoben eller djurben. Träkol skickas för vedartsbestämning så att vi vet vilka träslag som använts då man eldade. Kolet kan dateras på ett 14 C-laboratorium. Numera finn det också möjlighet att extrahera tusenåriga lipider, det vill säga olika fetter som har fastnat på insidan av krukskärvor. Provsvaren visar vad den forntida människan tillagade i sina kärl. Det finn således ett stort antal forskare med olika expertis som anlitas. Efterarbetet är alltså ofta lika omfattande som fältfasen det är grävningens andra halvlek. En arkeologisk undersökning kan således liknas vid ett stort pussel av olika bitar där avancerad teknik ingår och där olika specialister bidrar med sin bit, inte helt olikt de kriminaltekniska polisserier som visas på TV.
Påljungshage forntid i Nyköpingstrakten r edakt ör: jonas wikbor g omsl agsbild: gö te göransson omsl aget s baksida: måns sjöber g sau skrifter 22
Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) 2014 SAU Skrifter nr 22 Ansvarig utgivare: Åsa Larsson Redaktör: Jonas Wikborg Författare: Susanna Eklund, Marcus Eriksson, Lars Holmblad, Åsa Larsson, Ann Lindkvist, Kristina Martinelle, Jonas Wikborg, Roger Wikell, Ann Vinberg, Sara Zhovnartshuk Tryckår: 2014 Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15 Papper: Arctic volume white 130 g Tryck: Kph Trycksaksbolaget, Uppsala Bilder: respektive upphovsman Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU. Språkgranskning: Malin Hedlund Omslagsbild: Göte Göransson Omslagets baksida: Måns Sjöberg Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad Sättning: ord & form, Karlstad Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 ISSN 1404-8493 ISBN 978-91-979889-8-8