Undersökning av tillämpning av lagstiftningen rörande genetiskt modifierade livsmedel (GMO)

Undersökning av tillämpning av lagstiftningen rörande genetiskt modifierade livsmedel (GMO) 1. Sammanfattning Under 2006 genomförde Livsmedelsverket ett GMO-projekt i samarbete med åtta kommuner. Det huvudsakliga syftet var att se i vilken grad de svenska livsmedelsföretagen följer den nya lagstiftningen gällande genetiskt modifierade livsmedel. Ett annat syfte var att kartlägga förekomsten av GMO i råvaror/ingredienser och i livsmedel på den svenska markanden. De kommuner som Livsmedelsverket valde ut för undersökningen var sådana som har grossister, lager eller importföretag som importerar soja-, majsråvaror eller produkter innehållande minst en av dessa råvaror. Undersökningen omfattade både dokumentationskontroll och provtagning. Märkningskontrollen var en liten del av undersökningen, då det bara finns enstaka märkta GMOprodukter i Sverige. Kommuninspektörerna inspekterade totalt 24 företag och tog ut 96 prover för analys. I projektet ingick även att Livsmedelsverket höll två kurser om GMO-kontroll för kommuninspektörer. Sju företag (30 %) hade skriftliga dokumentationsrutiner som säkerställer att produkter inte består av GMO, innehåller eller är framtagna från GMO. Fem företag upplyste om att de hade andra rutiner t.ex. muntliga försäkringar. Hälften av företagen (elva) hade inga dokumentationsrutiner alls med avseende på GMO. Det är de mindre företagen som saknar dokumentationsrutiner medan de stora livsmedelsföretagen har väl fungerande dokumentationsrutiner. Flera företag angav att de inte visste vad GMO är. Hälften av företagen hade infört någon typ av kontroll av sina leverantörer, dvs. att de inte levererar råvaror/produkter som består av, innehåller eller är framtagna från GMO. Det vanligaste var att leverantörerna skriver på en försäkran att de inte levererar GMO-produkter. Majoriteten (18 st.) av företagen krävde inte in någon verifikation av leverantörsförsäkran. Endast fem företag krävde in analysresultat från leverantörerna och tre av dessa företag tog ut egna stickprover för att säkerställa att deras produkter inte innehöll GMO. I 26 prover påvisades GMO varav tre av proverna innehöll GMO i en mängd som överskred tröskelvärdet på 0,9 %. Ett av proverna innehöll genetiskt modifierad soja medan genetiskt modifierad majs fanns i de två andra proverna. De övriga 23 proverna innehöll endast små mängder av GMO. Inga icke godkända GMO hittades. Kommunerna följde upp kontrollerna genom att skicka ut brev med krav om åtgärder gällande märkning av produkter som innehöll GMO, införande av dokumentationsrutiner eller krav på åtgärder av fri från GMO -märkning. Det framkom i undersökningen att det är de små företagen som behöver intensifiera sina insatser både när det gäller att informera sig om GMO-lagstiftningen och att ta fram dokumentationsrutiner. En annan slutsats är att ett samarbete över kommungränserna är nödvändigt för att på ett effektivt sätt kunna följa upp företagens åtgärder efter det att avvikelser har framkommit i samband med ett kontrollbesök. 1

2. Inledning 2.1 Bakgrund I förordningen (EG) 1830/2003, som reglerar genetiskt modifierade organismer (GMO) i livsmedel och foder, föreskrivs att medlemsländerna ska genomföra en adekvat GMO-kontroll. Livsmedelsverket har under 2000-talet genomfört flera undersökningar där man bl.a. har kartlagt förekomsten av GMO och testat analysmetoder. I 2005 års undersökning testade och utvärderade kommuninspektörer checklistor för GMO-kontroll. Livsmedelsverket har även tagit fram en vägledning till stöd för kommunernas kontrollarbete på GMO-området. I tidigare GMO-projekt har man inte alltid följt upp vilka åtgärder företagen har vidtagit efter påpekande vid GMO-kontroller. Lagstiftningen gällande GMO är komplicerad och det saknas riktlinjer för tillämpning av förordningarnas krav på dokumentationskontroll och uppföljning. Därför har en nordisk/baltisk samarbetsgrupp för kontrollfrågor på GMO-området bildats, vars uppgift är att ta fram gemensamma nordiska riktlinjer. En bidragande orsak till att påpekande vid GMO-kontroller inte har följts upp är att i flera fall har huvudkontoret, som ansvarar för dokumentationen, varit placerad i en annan kommun än den där kontrollen har genomförts. För att få till en effektiv uppföljning av kontrollerna, är ett samarbete över kommungränserna nödvändigt. Sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft, har 37 ansökningar om godkännande av GMO-produkter för utsättande på marknaden kommit in till EFSA och därmed förväntas fler nya GMO-produkter komma ut på den europeiska marknaden. För att kunna möta frågor från företagen och allmänheten samt det ökade behovet av GMO-kontroller, är det viktigt med fortsatt utbildning av att inspektörerna inom GMOområdet. 2.2 Undersökningen Det övergripande målet för GMO-projektet år 2006 var, liksom år 2005, att undersöka hur införandet av den nya GMO-lagstiftningen fortgår i företagen. I 2006 års projekt har fokus legat på importörer, grossister och lagerhållare. Anledningen till valet av denna typ av företag är att en GMO-kontroll är mest effektiv om den görs tidigt i livsmedelskedjan. Årets projekt omfattar följande delmål: Inventering av relevanta företag Dokumentationskontroll Fortsatt kartläggning av förekomsten av GMO-produkter på den svenska markanden genom provtagning Utbilda och sprida kunskaper om GMO-kontroll till kommunerna Fortsatt utveckling av kommunernas uppföljningsarbete 2.3 Kontroll och tillämpning av förordningarna De företag, som hanterar GMO-råvaror i sin produktion eller produkter innehållande GMO-råvaror, är ansvariga för att GMO-regelverket följs. Kontrollmyndigheterna ansvarar för kontrollen av att företagen vidtar tillräckliga åtgärder med anledning av eventuella avvikelser. 2

De kunskaper och erfarenheter som framkommit i undersökningen kommer förmedlas till övriga kommuner genom webbplatsen Livsteck.net och på länsmöten. Resultaten från undersökningen kommer även att användas som underlag i det nordisk/baltiska projektet som arbetar med att ta fram gemensamma rekommendationer för GMO-kontroll i Norden. 3. Material och metoder 3.1 Val av kommuner och företag Förfrågan, om att medverka i projektet, skickades i december 2005 till flera kommuner i Stockholms län samt till kommunerna i Göteborg, Malmö, Luleå och Helsingborg. Anledningen till valet av just dessa kommuner var att de är kommuner med resurser, har många importföretag och att de redan har inspektörer med kunskap i GMO-kontroll. Åtta kommuner accepterade att delta i GMO-projektet (Tabell 1). Under våren 2006 skickades en inbjudan ut till kommunerna i vilken Livsmedelsverket kallade till ett kurstillfälle. Utbildningen omfattade GMO-lagstiftningen, vad är genetisk modifiering samt vilka är de vanligaste genetiskt modifierade råvarorna och ingredienserna. Ett avsnitt handlade om hur provtagningen ska genomföras och vad GMO-analyser omfattar. I utbildningen ingick även studiebesök på huvudkontoren till två stora livsmedelskedjor där företagen informerade om sina dokumentationskontroller i allmänhet och spårbarhetssystemen gällande GMO i synnerhet. Det första steget i projektet var att kommuninspektörerna skulle identifiera de importföretag och grossister, som tar in soja- eller majsråvaror eller produkter/ingredienser innehållande soja eller majs. Flera företag föll bort från undersökningen då de saknade produkter som kunde komma i fråga. En av de angivna orsakerna var att företagen hade bytt ut, speciellt soja men även majs, i sina produkter för att undvika GMO-problematiken. Slutligen valde kommuninspektörerna ut 24 företag ut för GMO-kontroll och från vilka sammanlagt 96 prover togs ut för GMO-analys. Enligt den nya förordningen (EG) 882/2004 om offentlig kontroll ska huvudkontor för livsmedelsföretag registreras även om de inte har någon livsmedelshantering knutet till själva huvudkontoret. I 2006 års projekt gavs det därmed möjlighet att genomföra dokumentationskontroll på företagens huvudkontor. Den kommun som har många huvudkontor, prioriterade att besöka dessa medan andra kommuner tog prover på lager, hos grossister eller i butiker. Tabell 1. Omfattningen av årets GMO-kontroll Kommun Antal företag med genomförd Antal uttagna dokumentationskontroll provtagning prover för analys Göteborg 1 3 15 Haninge 1 2 8 Malmö 8 8 29 Norrtälje 1 1 7 Sollentuna 1 1 2 Solna 6 3 9 Stockholms stad 4 5 22 Södertälje 1 1 4 Summa 23 24 96 3

Undersökningen omfattade flera stora livsmedelskedjor, grossister men även direktimporterande butiker samt tillverkare av rätter innehållande soja eller majs (tabell 2). Under rubriken tillverkare finns de större livsmedelskedjorna. Flera av företagen i undersökningen anger i sin marknadsföring att de säljer ekologiskt, KRAV eller vegetariska produkter. Företagen ansåg att en sådan märkning innebär en garanti för att produkterna är fria från GMO då de är underkastade rigorösare kontroll. Tabell 2 Typ av företag som deltog i projektet Kommun Typ av företag Matmäklare Grossister Lager Mindre butik/ Tillverkare direktimportörer Göteborg 1 2 Haninge 1 1 Malmö 3 5 Norrtälje 1 Sollentuna 1 Solna 1 1 3 Stockholms stad 3 2 Södertälje 1 Summa 1 9 5 7 5 3.2 Märknings- och dokumentationskontroll I 23 av företagen genomförde kommuninspektörerna både dokumentationskontroll och provtagning. Ett företag svarade att de inte hade tid för en kontroll just då varför dokumentationskontrollen senarelades till en tidpunkt efter projektets avslut. Kontrollbesöken genomfördes under maj och juni 2006. I Sverige är det mycket få företag som använder sig av genetiskt modifierad råvara i sina produkter. Märkningskontroll kan därför endast göras i begränsad utsträckning. Om GMO-produkter hittades kontrollerade inspektörerna om märkningen var korrekt. I 5 LIVSFS 2004:27 finns redlighetsaspekter för märkning av livsmedel angivna. Märkning får inte vara sådan att den på ett avgörande sätt skulle kunna vilseleda köparna, särskilt med avseende på livsmedlets ursprung, tillverknings- eller produktionsmetod eller genom att antyda att ett livsmedel har speciella egenskaper då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper. Kommissionen har i flera sammanhang yttrat sig att märkning med texten fri från GMO inte överensstämmer med den nya GMO-lagstiftningen. Vid inspektionerna noterade inspektörerna om det fanns produkter märkta med texten fri från GMO eller liknande text. Vid inspektionerna använde inspektörerna de checklistor som tagits fram av Livsmedelsverket (se bilagorna 1-4). 4

3.3 Råvaror/produkter uttagna för GMO-analys Typ av råvaror/produkter Provtagningen omfattade såväl råvaror som färdiga produkter innehållande majs eller soja från både EU och tredje land. Produkter baserade på raps ingick inte i denna undersökning. I förra årets undersökning togs få produkter med soja ut för analys. Anledningen var att i många fall hade producenterna bytt ut soja mot andra råvaror och därmed var det svårt att hitta produkter innehållande soja. Därför bad Livsmedelsverket inspektörerna att speciellt söka efter produkter innehållande soja. Baserat på tidigare erfarenheter förväntades också inblandningen av GM-soja vara mer förekommande än inblandningen av GM-majs. De stora livsmedelskedjorna saluför även produkter under andra varumärken. I denna undersökning har dokumentationskontrollen och provtagningen begränsats till produkter under företagens egna varumärken. Totalt tog kommuninspektörerna ut 96 råvaror/produkter för GMO-analys. Av dessa innehöll 49 prover soja, 36 innehöll majs och elva av proverna innehöll både soja och majs. 30 av proverna utgjorde råvaror medan 66 av proverna var färdiglagade rätter eller produkter innehållande soja och/eller majs. Under rubriken Vegetariska köttsubstitut ingår produkter såsom bönpastej, sojabullar, sojakorv, grytbitar, tacofärs och burgare (tabell 3). Inga prover togs ut från rapsolja/fett då de i regel inte innehåller påvisbara mängder DNA. Tabell 3. Typ av råvara/produkt som ingår i undersökningen Typ av råvara/produkt Antal Sojaråvara Sojabönor 4 Sojamjöl 2 Sojaprotein 1 Produkter innehållande soja Vegetariska köttsubstitut 17 Kött och fiskprodukter med soja 6 Sojadrycker 5 Sojasås 6 Snacks/crackers/choklad/övrigt 8 Majsråvara Majsmjöl 4 Majsgryn 3 Majskolvar 3 Minimajs 3 Majskärnor 10 Produkter innehållande majs Färdiglagade rätter 7 Snacks (chips/naschos/rostad majs) 6 Produkter innehållande både soja och majs 11 5

Företagen angav att majoriteten av råvarorna/produkterna (61 st.) kom från något europeiskt land. De övriga produkterna kom från Nordamerika eller Asien (34 st.). En produkt saknade ursprungsmärkning. Tabell 4. Råvarornas/produkternas ursprung Ursprungsland Antal provtagna produkter Europa Ursprungsland Antal provtagna produkter Sverige 7 Spanien 2 Belgien 2 Serbien/Montenegro 1 Danmark 10 Slovenien 2 Finland 1 Tyskland 5 Frankrike 3 UK 8 Holland 7 England/Irland 2 Italien 2 Ungern 3 Polen 5 Schweiz 1 Nordamerika 15 Asien 19 Blankt 1 3.4 Analyser Analyserna utfördes enligt följande: Efter DNA-extraktion analyserades proverna med PCR för förekomst av nos-terminatorn från Agrobacterium tumefaciens och/eller 35S-promotorn från blomkålsmosaikviruset. Dessa två DNA-element är vanligt förekommande i GMO (steg 1). I prover där något av dessa DNA-element kunde påvisas genomfördes ytterligare analyser för att fastställa det genetiskt modifierade materialets identitet och kvantitet. Vid tidpunkten då analyserna utfördes kunde laboratoriet kvantifiera och/eller identifiera följande soja- och majs- GMO: Roundup Ready-soja, Bt11-, Bt10-, Bt176-, MON810-, MON863, GA21-, NK603-, T25-, StarLink - och TC1507-majs (steg 2). Kemiska enheten 2 på Livsmedelsverket gjorde alla analyser d.v.s. påvisandet av GMO, bestämningen av GMO-typ samt inblandningsgraden. Laboratoriet är ackrediterat enligt ISO/IEC 17025 och analyserna utfördes med metoder som har validerats enligt erkända kriterier. 3.5 Utbildning av kommuninspektörer I projektet ingick två utbildningstillfällen för kommuninspektörer, ett under våren och ett under hösten 2006. Vårens sammankomst omfattade en utbildning av inspektörerna i GMO-lagstiftning, vad genetisk modifiering innebär samt vilka genetiskt modifierade råvaror som finns på markanden. Ett avsnitt handlade om rutiner för provtagning och analys av GMO. Därutöver gick vi igenom de checklistor, blanketter och instruktioner som Livsmedelsverket har tagit fram för GMO-kontroll. För att få bättre 6

kunskap om hur större livsmedelföretag har lagt upp sina dokumentationsrutiner, gjorde kommuninspektörerna studiebesök på två ledande livsmedelskedjors huvudkontor. 3.6 Uppföljningsarbetet Syftet med höstens återsamling var att inspektörerna skulle kunna byta erfarenheter med varandra från GMO-inspektionerna. Ett andra syfte var att diskutera hur uppföljningen av avvikelserna från inspektionerna skulle hanteras. Relevanta frågor vid utformningen av uppföljningsbreven till företagen var: Vilka åtgärder ska vidtas vid otillåten GMO-märkning? Hur lång tid ska företagen ges för att åtgärda avvikelserna från inspektionen? När ska uppföljningen ske? 4. Resultat 4.1 Företagens inställning till GMO De företag som hade kunskaper om GMO sade sig undvika detta i deras eget sortiment. Ett av företagen var öppet för att eventuellt kunna saluföra en produkt innehållande GMO fast endast om det rörde sig om en produkt under ett annat varumärke. Ett stort antal av företagen i undersökningen hade inga kunskaper alls om vad en GMO är. 4.2 Märknings- och dokumentationskontroll Märkning Vid kontrollen hittades endast en produkt som var GMO-märkt. Inget fanns att anmärka på märkningstexten. Tio produkter hittades som var märkta med någon av texterna fri från GMO, ej genmodifierad eller ej genmanipulerad. Dokumentationsrutiner Flera av företagen i undersökningen tillverkar produkter under eget varumärket, vilket innebär att de inte har ett traditionellt egenkontrollprogram. I stället finns s.k. EVM-processer (EVM står för egna varumärken) som omfattar kvalitetssäkringsrutiner av leverantörer vid produktframtagning. I EVMprocesserna ingår även att leverantörerna får skriva på en försäkran eller skicka in intyg om att råvaran inte är en GMO, innehåller en GMO eller har framställts från en GMO. Ett företag redogjorde för den checklista de använder sig av vid förhandsbedömning av leverantörer då nya produkter togs fram. I checklistan ingick en förfrågan om GMO-intyg. Totalt var det sju företag (ca 30 %) i undersökningen, som hade skriftliga dokumentationsrutiner vilka visar att råvaror/produkter inte består av, innehåller eller är framställda av GMO. Rutinerna för kontroll av GMO i samband med framtagningen av nya produkter bedömdes av inspektörerna ändamålsenliga och följdes. Samtliga dessa sju företag hade en eller flera ansvariga personer som såg till att den fastställda rutinen följdes. 7

Fem företag hade andra rutiner med avseende på GMO-kontroll, t. ex. en muntlig försäkran från leverantören om att råvarorna inte är GMO, att företaget endast köper in KRAV-, SMAK- eller ekologiskt märkta råvaror, att personalen vet att företaget inte vill ha GMO i sitt sortiment, att uppgifter om råvarorna kontrolleras på nätet, att följesedlarna och märkningen kontrolleras samt att företaget anlitar ett fåtal leverantörer som de litar på. Fyra av företagen, som angav att de hade annan rutin än skriftlig, hade ansvariga personer som såg till att rutinen var ändamålsenlig och följdes. Ett företag hade en rutin, men följde den inte. Hälften av företagen saknade dock dokumentationsrutiner med avseende på GMO. En sammanställning över företagens grad av dokumentationsrutiner finns i tabell 4. Tabell 4. Typ av dokumentationsrutiner hos företagen Typ av dokumentationsrutin Antal företag Är rutinen Ändamålsenlig? Efterlevs rutinen? Finns ansvarig person? Skriftlig rutin 7 ja ja ja Annan rutin 4 ja ja ja 1 Ja nej Ingen rutin 11 -- -- -- Mottagningskontroll Sju företag uppgav att de hade en mottagningskontroll, men beskrev inte närmare hur den gick till eller om den även omfattade GMO. Ett företag sade att mottagningskontrollen fanns på lagret, ett annat att mottagningskontroll omfattade främst hygien samt batchnummer på förpackningen. Majoriteten av företagen hade ingen mottagningskontroll vad gäller GMO. Intyg Totalt var det nio företag som krävde intyg eller certifikat från sina leverantörer i vilka försäkrades att råvarorna inte bestod av, innehöll eller var framställda av GMO. Kraven varierade mellan företagen från att de krävde intyg och certifikat med varje leverans, att kravet omfattade endast nya råvaror till att bara vissa råvaror skulle åtföljas av intyg. Ett företag begärde endast intyg på råvaror från konventionella odlingar. Ett annat företag hade tidigare krävt intyg från alla leverantörer, men hade av tidsskäl frångått detta. Tre av företagen begärde att leveranserna skulle åtföljas av både intyg och analysresultat. Under rubriken Annat dokument framkom att; leverantörerna ska skriva på en försäkran om att produkten inte innehåller eller är framställt av GMO-råvara, leverantörerna ska överlämna företagets GMO-policy (1 företag) och KRAV- eller SMAK-märkning är en tillräcklig garanti (1 företag). 8

Verifiering av certifikat och intyg Fem företag begärde att få analysresultat från leverantörerna. Företagens begäran omfattade allt från analysresultaten på alla råvaror, endast analysresultat på nya råvaruleveranser eller då GMO upptäcks vid egna analyser. Det var i huvudsak företag med ekologisk eller hälsoprofil som krävde analysresultat för att säkerställa att produkterna inte innehåller GMO. Anledningen är att dessa företag har högre kontrollkrav på att produkterna ska vara fria från GMO. Tre av de fem nyss nämnda företagen tog ut egna stickprover för GMO-analys. Ett företag gjorde tidigare egna analyser men har beslutat p.g.a. kostnadsskäl att fortsättningsvis göra det endast på kundens begäran. Majoriteten av företagen (18 st.) begärde dock inga analysresultat alls från leverantörerna för att verifiera att produkterna inte var GMO. Tabell 5. Krav på analyser Företag som; Antal företag inte krävde analysresultat av leverantören 18 begärde analysresultat från leverantören 5 gjorde egna analyser 3 Spårbarhet I dokumentationskontrollen ska en spårbarhetsrutin ingå så att man kan spåra t.ex. allergener eller GMO. I denna undersökning uppgav endast sex av företagen att de hade ett skriftligt spårbarhetssystem. Två av företagen höll på att ta fram ett sådant. Hos ett av företagen var spårbarheten kopplad till Återkallelseplanen. Ytterligare två av företagen uppgav att de kan följa upp produkterna genom att spara fakturor, leveranser och batchnummer. Majoriteten av företagen saknade dock skriftliga spårbarhetssystem. 4.3 Resultat från analyserna Totalt tog inspektörerna ut 96 produkter för analys, av vilka 49 innehöll endast soja, 36 innehöll endast majs och elva produkter innehöll både soja och majs. Av de 96 proverna visade sig 26 st. (27 %) innehålla GMO, varav ett prov innehöll både genetiskt modifierad soja och majs. Inblandningen av GMO överskred i endast tre av proverna tröskelvärdet på 0,9 %. Dessa tre produkter var alla direktimporterade från 3:e land. Av de 60 sojaproverna var det 20 som innehöll den genetiskt modifierade Roundup Ready sojan. Endast ett sojaprov överskred tröskelvärdet. Av de 47 proverna som innehöll majs var det sju som innehöll genetiskt modifierad majs, av vilka två överskred tröskelvärdet. I samtliga fall kunde typen av GM-majs identifieras, vilka var Bt11, Bt176, MON810, MON863 och NK603 och TC1507. Dessa är godkända för saluföring i EU. Bt10 och StarLink, som är icke godkända majssorter, påträffades inte i något av proverna. 60 prover av 96 innehöll soja 20 prover innehöll GM-soja varav 1 prov > 0,9 % 47 prover av 96 innehöll majs 7 prover innehöll GM-majs 9 varav 2 prover > 0,9 %

4.4 Kommunernas uppföljning av GMO-kontrollerna Fram till höstmötet hade endast tre kommuner skickat ut uppföljande brev till de företag som hade någon avvikelse vid kontrollbesöket, såsom att det fanns små mängder av GMO, att en produkt bestod av en GMO eller har en vilseledande märkning. I breven fanns närmare beskrivet vad avvikelsen bestod av, vilken åtgärd som skulle vidtas samt när åtgärden skulle rapporteras. Under oktober och november månad skickade ytterligare fyra kommuner brev till företag som hade små mängder av GMO (< 0,9 %) i sina produkter. Anledningen till att uppföljningen av GMO-ärenden dröjde var enligt kommunerna att de under år 2006 prioriterade arbetet med att riskklassificera företag. De brev, som skickades ut i juni, låg till underlag för fortsatta diskussioner under höstmötet. Inspektörerna enades om att följande typer av meddelanden med därtill hörande eventuella krav bör kunna skickas ut. att proverna inte innehåller något genetiskt modifierat material att spår av GMO har påträffats att en inblandning av GMO har påträffats som överstiger 0,9 % att rutiner för spårbarhet av GMO saknas att produkter har påträffats med den otillåtna texten fri från GMO En av de deltagande kommunerna hade sammanställt en broschyr om GMO som de skickar ut tillsammans med ett brev till företagen. På mötet diskuterade kommuninspektörerna hur lång tid företagen skulle få för att genomföra åtgärderna. De ansåg inte att det går att ha en generell åtgärdstid eftersom åtgärderna kan vara mer eller mindre omfattande. Många av företagen saknade ett egenkontrollprogram och införande av ett sådant, i vilket GMO-kontroll ingår, tar tid. Samtidigt bör tiden vara relativt kort så att företagen kommer igång med att åtgärda avvikelserna. Inspektörerna föreslog att två månader var en rimlig tid för företagen att återrapportera genomförda korrigerande åtgärder. I de åtgärdsbrev, som skickats ut, hade åtgärdstiden satts till maximalt två månader inom vilken företagen ska komma in med en redogörelse över vilka förändringar de genomfört med hänsyn till GMO. Det företag, i vilket GMO-produkter hade hittats, hade påbörjat att märka om produkterna. I åtta av tio fall där produkterna var märkta med fri från GMO hade företagen fått påpekande och påbörjat en ommärkning av produkterna. Ingen av kommunerna krävde återkallande av produkter märkta med texten fri från GMO. Flera inspektörer efterfrågade riktlinjer när det gäller dokumentationkraven för att en eventuell inblandning av GMO ska anses vara oavsiktlig eller teknisk oundviklig. Slutligen önskade kommuninspektörerna brevmallar som stöd för uppföljningsarbetet samt att GMO-frågor ska ingå i handdatorernas kontrollprogram. 10

5. Diskussion Genetisk modifiering är en teknik, som i allt större utsträckning tillämpas vid framtagning av nya växtsorter. Utvecklingen är på detta område mycket snabb. Att vid en kontroll identifiera produkter som kan vara GMO, innehålla eller har GMO-ursprung, kräver kunskap och tid. Av den anledningen lade inspektörerna ner arbete på att identifiera företag och produkter som kan innehålla GMO. Under sensommaren upptäckte den amerikanska livsmedelsmyndigheten att ett icke godkänt genetiskt modifierat ris (LL RICE 601) kommit in i konventionell risråvara från USA. EU beslutade om nödåtgärder som omfattade provtagning av all import av amerikanskt långkornigt ris samt återkallande av kontaminerade rispartier. De snabba insatserna i Sverige när det gäller det otillåtna GM-riset, var möjliga att genomföra tack vare att det finns inspektörer med GMO-kunskaper. Att upprätthålla och vidareutveckla dessa specialkunskaper är, inte minst vid akuta lägen, av största vikt. I årets undersökning var spridningen när det gäller företagstyper större jämfört med undersökningen som genomfördes år 2005. Målet var att få med både de stora livsmedelskedjorna och olika direktimportörer samt grossister. Detta gör det möjligt att ringa in den typ av företag där implementeringen av GMO-lagstiftningen inte fungerar. Dokumentationskontrollen Svenska livsmedelsföretag fortsätter att inte vilja använda GMO i sina produkter enligt deras miljöpolicy. Detta innebär att GMO-kontrollen även fortsättningsvis kommer att vara inriktad på vilka rutiner företagen har för att undvika GMO. Trots detta hade endast 30 % av företagen i denna undersökning skriftliga dokumentationsrutiner. Lägger man till de företag, som uppgav att de hade andra rutiner, har hälften någon sorts rutin som ska säkerställa att produkterna inte är GMO, inte innehåller eller kommer från GMO. Fortfarande hade dock hälften av företagen inte några dokumentationsrutiner alls gällande GMO. I huvudsak är det de mindre företagen som saknar dokumentationsrutiner medan de stora livsmedelskedjorna införde dokumentationsrutiner på ett tidigt stadium, vilka nu är väl inarbetade. Liknande resultat framkom i 2005 års undersökning och inget tyder på att fler mindre företag har infört den nya GMO-lagstiftningen. Alltför många företag hade ingen kunskap alls om vad GMO är för något. Livsmedelsverket konstaterar att det finns ett stort informationsbehov gällande GMO hos småföretagarna och att det finns här utrymme för branschorganisationerna att utbilda och hjälpa sina medlemmar. Hälften av företagen hade infört någon typ av kontroll av sina leverantörer, dvs. att de inte levererar GMO-produkter. Ordalydelsen i försäkran, som leverantörerna skriver på, innehåller vanligen texten vi garanterar att våra produkter inte består av, innehåller eller framställts av GMO. Livsmedelsverket anser att det inte räcker med denna typ av garantier utan företagen måste även kräva in någon typ av verifiering av leverantörsförsäkran t. ex. resultat från analyser. I denna undersökning var det endast fem företag som begärde in analysresultat och ännu färre skickade in egna prover för analys (3 företag). Muntliga försäkringar kan normalt inte accepteras ur spårbarhetssynpunkt, inte heller intyg som innehåller påståendet om fri från GMO (vilseledande märkning). Andra typer av verifieringar förekom inte vid undersökningen. En bidragande orsak till att så få företag kräver analysresultat eller gör egna analyser är att de är kostsamma. Därutöver är godkända GMO bedömda som säkra för människors hälsa och om de 11

förkommer så är det som spår av GMO (< 0,9 %). Med tanke på årets händelser av inblandning av det otillåtna GMO-riset, anser Livsmedelsverket att importörer, särskilt de stora, bör i betydligt större utsträckning ta ut prover för analys. Hur man löser verifieringen till en rimlig kostnad för de mindre företagen, återstår att diskutera med branschorganisationerna. Förekomsten av GMO År 2000 genomförde livsmedelsverket en kartläggning i syfte att ta reda på i vilken omfattning olika grupper av livsmedel på den svenska marknaden innehöll genetisk modifierad soja och majs. Av de 67 livsmedelsproverna som innehöll soja visade sig 29 (43 %) innehålla genetiskt modifierad soja, varav tio innehöll mer genetiskt modifierad soja än dåvarande tröskelvärdet 1 %. I sju (21 %) av de 34 proverna som innehöll majs påvisades genetiskt modifierad majs, men inget överskridande av dåvarande tröskelvärde (1 %) kunde konstateras. Produktgruppen vegetariska köttsubstitut var en av de grupper ur sojakategorin där GMO påvisades i hög utsträckning, liksom i snacksprodukter ur majskategorin. En uppföljning ägde rum under 2002 där provtagning av soja- och majsråvara genomfördes på nio livsmedelsanläggningar under Livsmedelsverkets kontrollansvar. Av de 31 prover som innehöll majsråvara, visade sig sex (19 %) innehålla genetiskt modifierad majs. Av de 13 sojaproverna innehöll 10 (77 %) genetiskt modifierad soja. Undersökningen 2002 omfattade även färdiga livsmedel, i huvudsak svensktillverkade, provtagna i butik. I elva (28 %) av de 40 butiksproverna som innehöll sojaingrediens påvisades genetiskt modifierad soja. Endast två (5 %) av de 39 butiksproverna med majsingrediens, innehöll genetiskt modifierad majs. Samtliga 29 positiva prover i 2002 års undersökning innehöll mindre GMO än det dåvarande tröskelvärdet 1 %. De går inte att dra några entydiga trender från undersökningarna, då antalet och typ av uttagna prover för analys varierar mellan åren. En tydlig slutsats från undersökningarna är att spår av genetiskt modifierat material i livsmedel är svårt att undvika idag och kommer så att vara även i framtiden. Resultaten visar också att antalet produkter med inblandning av GMO över 0,9 % är få och att den inblandning som förekommer gäller spår av (< 0,9 %) GMO som är oavsiktlig eller teknisk oundviklig. Ett särskilt problemet är hur man ska hantera inblandning av GMO som ligger kring värdet 0,9 %. I denna undersökning inträffade inte detta läge utan de produkter som överskred tröskelvärdet gjorde det med stora marginaler. I dessa fall handlar det inte om oavsiktlig inblandning utan om att produkterna var framställda av GMO, men inte har märkts enligt gällande bestämmelser. Uppföljningsarbetet I tidigare undersökningar då GMO påträffats, har butikerna/företagen ofta hänvisat till huvudkontoren eller leverantörerna som fanns registrerade i en annan kommun. Därmed har åtgärderna, som ska vidtas då GMO påträffas, lätt hamnat mellan kommunerna och inte följts upp. Att företagens huvudkontor med dokumentationskontroll ligger i en kommun medan lagret eller butikerna finns i en annan kommun är vanligt förkommande. Detta innebär inte att butikerna frias från ansvar av egenkontroll, men kontrollverksamheten måste anpassas efter företagsstrukturen, vilket medför att ett samarbete över kommungränserna är helt nödvändigt. I denna undersökning har samarbetet mellan kommunerna gällande GMO-kontroll fungerat väl, som också tyder på att det finns ett behov av en expertgrupp (nätverk) på området. Dessa GMO-experter skulle kunna lånas ut vid behov till andra kommuner. GMO-kontrollerna i framtiden En kontroll har alltid störst effekt om den genomförs i början av livsmedelskedjan, dvs. hos importörer och grossister. Flera företag av denna typ, t.ex. lager behöver endast registreras vilket innebär att de är 12

lågprioriterade i kommunernas kontrollverksamhet. Det medför att det kan ta flera år innan kommuninspektören gör ett återbesök med en uppföljning. En annan faktor, som bidrar till att GMOkontroller har låg prioritet hos kommunerna, är att godkända GMO är riskbedömda, dvs. att de inte är farliga för människors hälsa, djur eller miljö. Å ena sidan ska en adekvat GMO-kontroll bedrivas, å andra sidan är det inte något kommunerna prioriterar. Detta är ingen unik situation för GMO-området utan liknande problem finns inom andra sakområden med låg riskvärdering, t.ex. kontrollen enligt förordningen (EG) 258/97 om Nya livsmedel. Att införa GMO-inspektioner i den nationella planen är en möjlighet/nödvändighet för att denna typ av kontroll ska kunna genomföras i framtiden. Ett annat sätt att få med GMO-kontroller är att lägga in frågor rörande dokumentationen och spårbarheten av GMO i handdatorernas kontrollprogram. 6. Förslag till fortsatta GMO-projekt Enligt artikel 9 i förordning (EG) 1830/2003 ska medlemsstaterna utöva adekvat kontroll på GMOområdet, men riktlinjer saknas för hur denna ska genomföras och omfattningen av GMO-kontrollen. Livsmedelsverket har valt att stödet till kommunerna vad gäller GMO-kontrollen ska göras i projektform. Inriktningen på projekten har varierat beroende på vilket behov kommunerna har haft. Utifrån resultat från tidigare undersökningar, bedömer Livsmedelsverket att följande frågeställningar bör prioriteras under nästkommande år. Uppföljning av årets projekt I detta projekt har nästan alla kommuner skickat ut informations- eller krav på åtgärder brev, till företag med avvikelser. Fortfarande kvarstår frågan hur företagen, företrädesvis de små, kommer att lösa tillämpningen av GMO-lagstiftningen. Nästa års projekt bör därför omfatta en uppföljning av årets företag. Som mått på projektets måluppfyllelse, kan man undersöka hur många av företagen som tillämpar GMO-lagstiftningen och hur lång tid det tog för dem från det första kontrollbesöket. Livsmedelsverket planerar att i första hand ha erfarenhetsutbyte via e-post men, om behov finns, kommer inspektörerna i GMO-nätverket att kallas till ett nytt möte. I ett senare projekt kan en uppföljning göras av hur företagen fört in GMO-kontrollen i egenkontrollprogrammen. Kontroll av produkter från tredje land FVO-inspektionerna i andra länder har tagit upp hur medlemsländerna kontrollerar produkter från tredje land. De produkter som överskridit tröskelvärdet har i vår undersökning varit sådana importer. Det finns skäl att tro att det finns fler produkter med GMO som direktimporteras från tredje land. Det är därför viktigt att det finns en rutin i kommunerna för GMO-kontroller (inklusive stickprov) hos företag som importerar produkter från tredje land. Under de senaste två åren har flera fall av otillåtna GMO påträffats på den europeiska marknaden. Medlemsländerna är ålagda att kontrollera förekomsten av otillåtna GMO (se t.ex. kommissionens beslut 2006/601/EC). För närvarande omfattas kontroll av riset LL RICE 601 och av majsen Bt10, båda från USA. Det är troligt att vi kommer att se fler incidenter av inblandning av otillåtna GMO. Rutiner för kontroll och provtagning för otillåtna GMO måste finnas på kommunal nivå. 13

Spårbarhetskontroll Från och med år 2006 importeras genetiskt modifierad soja för användning som foder. Under 2007 förväntas flera genetiskt modifierade grödor bli godkända för utsläppande på marknaden inom EU. Även om fler GMO-produkter kommer in på den svenska marknaden inom en nära framtid så kommer troligtvis ökningen av antalet GMO-produkter gå långsamt. Därför bör GMO-kontrollen även fortsättningsvis vara inriktad på dokumentationskontroll och då särskilt spårbarhetsaspekten för att kontrollera huruvida inblandningen av GMO är oavsiktlig eller tekniskt oundviklig. Fortsatt kunskapsuppbyggnad i kommunerna Som tidigare påpekats är fortsatt kunskapsuppbyggnad på GMO-området i kommunerna viktig. Ett stort antal kommuner har emellertid inga livsmedelsföretag som berörs av GMO-lagstiftningen. Det är därför lämpligt att de inspektörer med kunskap om GMO-kontroll bildar en expertgrupp och fortsatt utbildning sker i första hand av experterna inom GMO-kontroll. Spridning av information och fortbildning av inspektörer i andra kommuner bör ske på länsträffar och genom att lägga ut information på Livsmedelsverkets webbsida och mot kommunerna på Livsteck.net. Årets projekt omfattade produkter vars innehåll av GMO kunde verifieras genom analyser. I projektet ingick inte produkter som inte kan analyseras med avseende på GMO-DNA t.ex. oljor. I ett fortsatt projekt bör inspektörerna utbildas i att spåra produkter med GMO-ursprung genom dokumentationskontroller. Sammanfattningsvis bör kommande års GMO-projekt omfatta följande frågeställningar; Uppföljning av de företag som ingick i 2006 års GMO-kontroll Märkningskontroll och stickprov av produkter som kan innehålla GMO och kommer från tredje land Provtagning för att upptäcka icke godkända GMO Spårbarhetskontroll av produkter som tagits fram från GMO men saknar GMO-DNA i slutprodukten - utbildning Information (utbildning) av inspektörer både i GMO-nätverket och på länsträffar 7. Länkar till förordningar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG 8. Bilagor 1 Checklista för företag som inte har GMO 2. Checklista för företag som har GMO 3. Hjälpreda till checklista för företag som inte har GMO 4. Hjälpreda till checklista för företag som har GMO 14

Uppsala 2007-02-08 Undersökningen har genomförts på Livsmedelverkets tillsynsavdelning, enheten för kommunstöd med stöd av enheten för inspektion och kemiska enheten 2 på avdelningen för forskning och utveckling vilka gjorde GMO-analyserna. Projektledare för projektet var (T/KS). Viktiga medarbetare var Martin Sandberg (F/K2) och Lisa Lundberg (F/K2) Livsmedelverket tackar berörda kommuners inspektörer för deras deltagande i projektet och för att de gjorde det möjligt att genomföra det. 15