Enköpings-Näs kyrka Enköpings-Näs socken Enköpings kommun Renovering av plåttak och fasadputs 2006 Antikvarisk kontrollrapport över utförda arbeten Johan Dellbeck 25.1.2007 1
Inledning Under perioden maj till november 2006 har fasadputs och tak reparerats på Enköpings- Näs kyrka. Arbetet har bestått i lagning och omfärgning av puts på tornet och långhusets västra gavel, reparation av tornhuv och tornspira samt omläggning av takplåt på torn, långhus, sakristia och vapenhus. Administrativa uppgifter. Objekt: Enköpings-Näs kyrka, Enköpings-Näs socken i Enköpings kommun. Arbetshandlingar: 1. Gustafsson & Nyström arkitekter HB: Enköpings-Näs kyrka, utvändig restaurering, Administrativa föreskrifter 5 maj 2006, arbets- och materialbeskrivning 5 maj 2006 2. Plåtkonsult Rolf Svensson AB: Enköpings-Näs kyrka, Uppland, Material- och arbetsbeskrivning för plåtarbeten mm, 2006.05.05. Länsstyrelsens beslut: 21.9.2004, dnr: 433-9616-04 Byggherre, beställare: Enköpings kyrkliga samfällighet, kontaktperson Torgny Fredling Generalentreprenör: Husrestauratören Mårda AB, Uppsala Underentreprenör plåt: Andreassons plåtarbeten AB, Uppsala Byggledare/arkitekt: Lotta Gustafsson, Gustafsson & Nyströms arkitekter HB. Konsult/kontrollant plåt: Plåtkonsult Rolf Svensson AB, Ola Svensson. Antikvarisk kontrollant: Johan Dellbeck, Agnetha Pettersson, Upplandsmuseet Kyrkans sydsida före renovering, foto 5 maj 2006. Taket har rostfläckar och färgen är bortnött på stora partier så att underliggande rostskyddsfärg syns. Byggnadshistorik i korthet Enköpings-Näs kyrka är ursprungligen byggd omkring år 1200 som en romansk kyrka, med torn, långhus och ett smalare kor. Kyrkan har genomgått flera om- och tillbyggnader under medeltiden samt på 1600- och 1700-talet. Grundformen är den medeltida salkyrkans med västtorn och sakristia i norr samt vapenhus i söder. Öster om vapenhuset ligger det Gyllenanckarska gravkoret från 1623. Tornet har en lanterninkrönt karnissvängd plåttäckt huv, en lanternin och en hög, plåtklädd tornspira 2
tillkomna 1732. År 1799 flyttades klockorna in i tornet då klockbock tillkom liksom nya trappor och bjälklag. Gravkoret har en sexkantig planform och täcks av ett valmat plåttäckt tak, vars nedre takfall har en svängd profil. Taket över långhuset fick sin nuvarande form vid en ombyggnad 1806, då även sydmuren höjdes och gravkoret fick sitt valmade tak. Murarna är uppförda i gråsten med inslag av tegel. Gavelröstena på vapenhus och kor har senmedeltida blinderingar. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i ockragult. Hörn, smygar och omfattningar är slätputsade och vitmålade. Nuvarande fönsteröppningar tillkom 1756 och 1758. Nya fönsterbågar sattes in på 1870-talet. I slutet av 1800-talet ersattes långhustakets och torntakets spåntäckning av valsad järnplåt lagd i falsade skivor med måtten 60 x 120 cm. Denna plåt var till största delen bevarad fram till 2006 års renovering. 1956 utfördes en större fasadrenovering. I samband med det gjordes murverksdokumentation på sydfasaden samt sakristians och korets östfasader, där putsen till stor del var nerknackad. Putsen lagades med kalkbruk och avfärgades i gult med vita hörn och omfattningar. Till avfärgningen användes kalkcementfärg. 1976 gjordes en ny fasadrenovering och även reparation av utvändig plåt, bl.a. nya fotrännor tillkom. Plåttaket på gravkoret är omlagt någon gång efter 1962. Utförda åtgärder Puts Fasadarbetena omfattade renovering av puts på tornet och vapenhusets västra sida samt långhusets västra gavel. De utgör första etappen av en planerad putsrenovering där fasadputs på långhus och vapenhus ska göras i en andra etapp. Fasaderna högtryckstvättades och rengjordes genom torrborstning. Därefter rensades de från lös puts. Målet var att bevara så mycket som möjligt av befintlig puts. Lagningar och utstockningar gjordes med ett hydrauliskt kalkbruk med ballast 0-3 mm. Ytputs på slätputsade ytor utfördes med 1 mm lufthårdnande kalkbruk. Spritputsen utfördes med ett 3 mm hydrauliskt kalkbruk med4-8 mm naturspritsten. De lagade ytorna är av begränsad storlek och omfattar inga stora sammanhängande ytor. Avfärgning gjordes med Kalklimfärg baserad på våtsläckt kalkpasta, från ECS-teknik AB. Den gula färgen på Spritputsen är blandad med 3100 g Guldocker till 15 kg kalklimfärg. De slätputsade fönsteromfattningarna på tornet är målade i brutet vit, 30 g Guldocker till 15 kg kalklimfärg. Vita slätputsade hörn är avfärgade med en ren, opigmenterad kalklimfärg. Den gula färgen överensstämmer bättre med den färg som fanns tidigare, sannolikt fram till 1976 års fasadrenovering. Trä I samband med reparation av tornspiran gjordes en besiktning av tornspirans och klockbockens konstruktion och dess tidigare förstärkningar av Tomas Alsmarker, Tyréns. Han bedömde att konstruktionen fungerar trots smärre skador och att det i dagsläget inte behövdes några förstärkningar. Han rekommenderade dock att träkonstruktionen skulle städas ren från träspån och annat som kunde samla fukt. 3
Tornhuvens underlagstak. Ojämnheter spikas för med oljehärdad masonite. I bildens nedre del ses lagningar med nya bräder. Syllstock på murkrönet i tornhuvens nordöstra hörn har lagats i med nytt timmer. 4
Rötskador i tornhuven lagades i med nytt virke som handbilades lika ursprungligt utförande. Lagningarna omfattade framför allt syllarna på murkrönet i nordöstra hörnet. Lanterninens takfot försågs även med små luftningshål för att förbättra ventilationen. Träluckorna i lanterninen kompletterades med trälagningar för att få en bättre och tätare anslutning mot lanterninväggarna. Det lilla fönstret i tornets södra fasad togs ner. Två spräckta rutor byttes. Fönstret kittades om och målades med linoljefärg, fabrikat Ottossons, i gråsvart kulör, NCS s8000-n. Vindsluckan av trä på långhusgaveln söder om tornet ströks med trätjära. Smide Smideskorset över koret på östra långhusgaveln togs ner för reparation på Andreassons verkstad i Uppsala. Korset är försett med fem klot av kopparplåt, ett i korsmitten och ett på varje korsarm. Det kröns av en vindflöjel i järnplåt med årtalet 1731. Kloten har reparerats. Större hål har lagats med kopparplåt som drivits ut och sen lötts fast. Småhål har lagats med lödtenn. Nya låsbleck av 1,5 mm stålplåt har satts dit. Klotet i korsmitten hade störst skador. Vindflöjeln har lagats så att de gamla trasiga nitarna bytts mot nya grova kopparnitar. De gamla nitarna hade släppt. Korset rengjordes från rost och grundmålades med Hempalin blymönja och ströks två gånger med linoljefärg, Pentur kultur, svart kulör NCS s9000-n. Korset på tornspiran, krönt av en torntupp, hade inte lika omfattande skador. Det rengjordes, rostskyddsmålades och ströks på plats. Ett av tornens ankarjärn togs ner för reparation och återmonterades därefter. Ankarslutar rostskyddsgrundades med Hempalin blymönja och slutströks i svart med linoljefärg, Pentur kultur NCS s9000-n. Vindflöjeln sedan den rostskyddats med blymönja på verkstad. 5
Plåt Samtliga takfall på kyrkan har täckts om med ny plåt utom gravkorets tak som försågs med ny takplåt troligen på 1960-talet. Plåten på tornspirans övre del sparades förutom den översta popnitade huven som demonterades för besiktning av spirans topp. Spirans övre del var tidigare lagad med ny plåt. Solbänkarna av svartplåt vid ljudöppningarna i söder och väster var genomrostade i ytterkant. Den yttre halva delen av de båda plåtarna byttes mot ny förzinkad plåt. Plåten målades svart lika tornspiran. Den gamla svartplåten sedan den rivits ner från taket. Lanterninens luckor gjordes fasta. Lanterninens väggar, inklusive luckor, täcktes med obruten plåt. Livskillnaden mellan vägg och luckor behölls dock. Detta var ett avsteg från tidigare utförande, då luckorna varit öppningsbara. Enligt beställaren finns inget behov av öppningsbara luckor. Sett ur teknisk synvinkel är det nya utförandet bättre eftersom det ger en tätare konstruktion. Estetiskt sett gör det ingen skillnad. Sedan den gamla takplåten rivits av reparerades skador i underlagspanel. Ojämnheter i panelen jämnades ut med bitar av masonite. Ny underlagstäckning utfördes med takpapp. Ny plåttäckning utfördes som enkelfalsad skivtäckning med plåtformatet 60x120 cm. Tvärfalsar utfördes med ca 25 mm förskjutning. All plåt målades på undersidan före läggning med pigmenterad, tunn linoljefärg. Falstätning gjordes med pigmenterad linoljefärg med iblandad rå linolja. Nya fotrännor skarvades med dubbla tvärfalsar och försågs med smidda rännkrokar av traditionell typ. Häng- och gavelskivor utformades lika de gamla. Samtliga stuprör ersattes med nya som gjordes med rörfalsade tvärskarvar. Nya vattkupor gjordes koniska med sarg utom på vapenhuset som till skillnad från resten av kyrkan har hängrännor. 6
Målning av ny plåt utfördes på tornet men inte på långhuset. Före målning betades plåten med Isoquick och grundades med zinkfosfatprimer. Slutstrykning gjordes med linoljefärg, Pentur kultur, svart kulör: NCS s9000-n. Plåten framför lanterninens luckor målades med Pentur kultur i brutet vitt, NCS s1002-y. Här ses lanterninen efter att trälagningar utförts, innan den plåtkläddes. Takplåten har rivits av och papptäckning påbörjats. Underlagsbräderna var överlag i god kondition. 7
Ny takplåt över norra sidan av koret. Nygjord vattkupa vid långhusets nordvästra hörn. Dokumentation Puts I samband med renoveringen skickades putsprover på analys till Målarkalk AB. Analysen visade att vissa prov kunde delas i två putsskikt. Det äldre putsskiktet var sannolikt baserat på lufthårdnande kalk. Det äldre putsskiktet i ett av proven innehöll osläckta kalkklumpar på 4 mm. 8
Befintlig gul färg på spritputsen var kalkbaserad. Vid renoveringen kunde iakttas att tornets västra sida i sin helhet såg ut att vara renoverad med en modern spritputs, troligen från 1976. Spritstenen har här en vassare karaktär än spritputsen på övriga sidor. Under tornets spritputsade yta kunde iakttas en äldre slätputs. Samma typ av puts dokumenterades även under slätputsen på tornets hörn. Högst upp under takfot på östra tornsidan dokumenterades en bit av den äldre slätputsen. Putsen hade där en genomfärgad ytputs som var rosa i färgen, och innehöll även bitar av krossat tegel. Den rosa färgen motsvarar i kalkfärg 90: Grupp 20 rad 4 eller 44/46:14 (450 g 44 bränd terra och 500 g 46 obränd terra + 25 kg kalkpasta). Spritputsen ovanpå den ålderdomliga slätputsen innehåller vita kalkbitar i utstockningen. På gravkorets västra sida dokumenterades ett brunaktigt putsbruk med inslag av tegelkross, under spritputsen. Det kan vara rester av ursprunglig puts från 1620-talet. På tornets södra sida dokumenterades en äldre gul färg på spritputsen. Den ligger nära NCS s 1020-Y30R och är mildare gul och varmare än den gula färgen som fanns fram till 2006. Noterade även en äldre varmvit färg på slätputsen på tornets sydöstra hörn. Lanterninen sedan plåtinklädnaden tagits bort. Luckorna är vitmålade och omfattningarna är svarttjärade. Spår av rödtjära kunde iakttas. På långhusets norra sida dokumenterades en slätputs under spritputsen. Den har en mycket slät yta och är vit i färgen till skillnad från den rosa putsen som dokumenterats på tornet. Lanternin Sedan plåtinklädnaden på lanterninen rivits kunde äldre panel dokumenteras. Luckorna var vitmålade och gjorda av en spontad, handhyvlad panel. Panelen runtom och mellan 9
luckorna var mörkbrun och tjärad. Tydliga rester av rödtjära var synliga på panelen. Det rör sig sannolikt om den ursprungliga brädinklädnaden från 1730-talet. Långhustaket Brädunderlaget bestod av gamla, sågade bräder spikade med smidd spik. Den gamla takplåten utgjordes av enkelfalsad svartplåt. Lagningar av några enstaka plåtar hade tidigare gjorts med förzinkad stålplåt. Taket renoverades senast 1976. År 1806 byggdes kyrkans takkonstruktion om. Underlagsbräderna har ramsågad yta och spikhål efter en gammal spåntäckning. De härstammar sannolikt från ombyggnaden av taket år 1806. Här ses en äldre vit slätputs under spritputsen på norra långhusväggen vid hörn mot väster. Genomfärgad ytputs som även innehåller bitar av krossat tegel. Provet återfanns under takfot på tornets östra sida. 10
Foto vid slutbesiktningen 28.11.2006. Gravkoret plåttak lades om på 1960-talet och behövde ej bytas ut. Tornet och långhusets gamla plåttak var från 1800-talets slut. Kulturhistorisk bedömning av utförda arbeten Renoveringen av Enköpings-Näs kyrka har utförts med traditionella material och metoder. Medverkande entreprenörer har visat stor hantverksskicklighet. Länsmuseets bedömning är att renoveringen uppfyllt de antikvariska krav som ställts. Den nya färgsättningen är en återgång till den färg kyrkan hade före den förra fasadrenoveringen på 1970-talet. Den nya färgens mer mättade, varmgula nyans ger även estetiskt ett mer tilltalande intryck. Källor, litteratur Rosell, Ingrid, Enköpings-Näs kyrka, Upplands kyrkor 163, Uppsala 1974 Vägvisare till kyrkorna i Uppsala län, Uppsala 1997. Upplandsmuseets arkiv: Enköpings-Näs kyrka, Vård- och underhållsplan, Uppsala 2003-12-03 Gustafsson, Lotta, Enköpings-Näs kyrka, program för omläggning av tak och underhåll på fasader, 31 augusti 2004. 11