Beredskap för social kris. Slutrapport om sociala risker i Skåne län

Beredskap för social kris Slutrapport om sociala risker i Skåne län ETT PROJEKT AV LÄNSSTYRELSEN SKÅNE I SAMVERKAN MED KUNGLIGA TEKNISKA HÖGSKOLAN 2011 2014

Titel: Utgiven av: Författare: Beredskap för social kris slutrapport om sociala risker i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Sandra Karlsson, Göran Cars, följeforskare på Kungliga Tekniska Högskolan och Mattias Larsson, projektledare, Länsstyrelsen Skåne. Rapporten är delvis omarbetad av Länsstyrelsen Skåne. Beställning: Länsstyrelsen Skåne Samhällsbyggnad 205 15 Malmö Telefon 040-25 20 00 www.lansstyrelsen.se/skane Copyright: Länsstyrelsen Skåne Diarienummer: 451-6599-2013 ISBN: 978-91-87423-74-1 Rapportnummer: 2014:31 Layout: Mats Runvall Tryckeri, upplaga: Länsstyrelsen Skåne, 500 ex Tryckår: 2014 Omslagsbild: Ita Jablonska

Förord I ett socialt hållbart samhälle är medborgarna delaktiga och kan påverka utvecklingen. Genom delaktigheten skapar man tillit, trygghet och stolthet för det egna bostadsområdet och för samhället i övrigt. Ett samhälle som går i fel riktning, där det finns för stora skillnader i välfärden kan däremot innebära risk för social oro. Rapporten beskriver Länsstyrelsens projekt Sociala risker i Skåne län och ger en bild av vad som ingår i sociala risker och hur man i Skåne i dag arbetar förebyggande med dessa. Den pekar även på vilka faktorer och verktyg som är avgörande för ett framgångsrikt arbete. Sociala risker är ett mångfasetterat begrepp som kan skapa förvirring när vi diskuterar vilka insatser som behöver göras. Enligt den definition som oftast förekommer är en social risk sannolikheten för oönskade händelser, beteenden eller tillstånd med ursprung i människors relationer, livsvillkor och levnadsförhållanden som har negativa konsekvenser för det som bedöms vara skyddsvärt. Det är ett begrepp med stor spännvidd som innefattar såväl strukturella som individuella aspekter. Säkerhets- och beredskapssamordnare jobbar i dag med risker som har tekniska- eller naturrelaterade orsaker, till exempel olyckor eller väderrelaterade händelser. Länsstyrelsens bedömning är att kriser med socialt ursprung ska behandlas på samma sätt som andra risker och vara en del av kommunernas risk- och sårbarhetsanalys. Sociala risker berör oss alla. Det handlar om förståelse för vilka komplexa processer som ligger bakom. Den förståelsen kan vi få genom att mötas över såväl förvaltnings- som sektorsgränser. Länsstyrelsen vill skapa en arena för kunskaps- och erfarenhetsutbyte där sociala risker ingår. Att vi tillsammans utvecklar former för samverkan och analys. Projektet Sociala risker i Skåne län är ett samarbete med Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och har finansierats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Tack till alla som har engagerat sig i projektet och ett särskilt tack till KTH för ett gott samarbete. Länsstyrelsen i Skåne län 13 november 2014 Carl Älfvåg, Länsöverdirektör

Innehållsförteckning u 1. SAMMANFATTNING...................................................6 u 2. BAKGRUND, SYFTE OCH DISPOSITION...................................9 - Rapportens syfte.....................................................10 - Disposition...........................................................10 u 3. PROJEKTET SOCIALA RISKER I SKÅNE LÄN..............................11 - Syftet med projektet Sociala risker......................................11 - Projektets målgrupper.................................................11 - Projektets utformning................................................ 12 - Projektets genomförande............................................. 12 u 4. RISKER AV SOCIAL KARKTÄR BÖR HANTERAS SOM TRADITIONELLA RISKER................................................14 - Begreppet social risk för tankarna till sociala bakgrundsfaktorer............14 - Å ena sidan strukturella orsaker å andra sidan identifiering av individer...15 - Samma begrepp olika innebörd.......................................16 - Säkerhets- och beredskapssamordnarnas uppdrag är inte hantering av sociala bakgrundsfaktorer..............................................17 - Risker av social karaktär är inte geografiskt avgränsade.................. 18 - Uppdraget är att identifiera, förebygga och hantera skador på skyddsvärda 19 - Skilj på risker av social karaktär och social (o)hållbarhet.................. 20 - En risk bland andra....................................................21 u 5. VAD ÄR EN SOCIAL RISK OCH VARFÖR UPPKOMMER DEN?............. 22 - Uppstartskonferens: Vi ska göra det vi ska göra men vi ska göra det tillsammans..........................................................23 - Workshop 1: Det sociala perspektivet....................................28 - Workshop 2: Bakomliggande orsaker: Bostäder, inkomster och sysselsättning.....................................................31 - Workshop 3: Kartlägg vem som äger risken..............................32 - Workshop 4: Får alla plats här? Ett samtal om delaktighet..................33 - Workshop 5: Metoder och samverkan................................... 34 - Samordnarna tycker till................................................35

u 6. ÖKAD KUNSKAP KAN GE ÖKAD FÖRMÅGA.............................37 - Syfte och genomförande...............................................37 - Seminarium 1: Kameraövervakning ökad trygghet men sällan färre brott............................................................ 38 - Seminarium 2: Ungdomsbrottslighet en fråga om delaktighet och egenmakt.........................................................43 - Seminarium 3: Sociala risker på kartan...................................55 u 7. RESULTAT FRÅN PROJEKTET, STEG 1................................... 62 u 8. SÅ SKA ARBETET MED SOCIALA RISKER UTVECKLAS..................... 64 - Lärdomar från delregionala dialoger (2013-2014)........................ 64 - Scenarioanalys av våldsamma uppror i svenska städer (2014)............. 67 - Lärdomar från Polisens metodhandbok för samverkan mot social oro (2014).......................................................70 u 9. RESULTAT FRÅN PROJEKTET, STEG 2....................................71 - Varför föll säkerhets- och beredskapssamordnarna bort?..................71 - En arbetsmetod för risker av social karaktär..............................72 u 10. DET HÄR HAR VI LÄRT OSS...........................................74 - Återkommande teman.................................................74 - Risker med att använda begreppet social risk för arbetsgruppen säkerhetsoch beredskapssamordnare............................................78 - En möjlig roll för säkerhets- och beredskapssamordnaren.................79 - En möjlig roll för Länsstyrelsen........................................ 80 u 11. KÄLLOR........................................................... 82

1 Sammanfattning Projektets bakgrund Under våren 2010 genomförde Länsstyrelsen Skåne en enkätundersökning där länets samtliga säkerhets- och beredskapssamordnare ombads att skatta kommunens tio största risker samt deras förmåga att hantera dessa risker. För första gången tog flera kommuner upp risker av social karaktär i sin riskinventering, vilken också antydde upplevelsen av låg förmåga att hantera dessa risker. Som ansvarig för att samordna länets krisberedskap ansökte Länsstyrelsen om medel via Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) för att sjösatta projektet Sociala risker i Skåne län. Projektets syfte Projektet har som mål att inom ramen för Länsstyrelsens uppdrag skapa en arena för lärande och erfarenhetsutbyte kring situationer där risker av social karaktär resulterat i, eller hotar att resultera i sociala konflikter och social oro. För att nå målet verkar projektet för en ökad förståelse för kommuners riskpanorama. Rapportens syfte Denna slutrapport är framtagen inom ramen för ett följeforskningsuppdrag som genomförts av forskare på avdelningen för Samhällsplanering på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Rapporten är en samverkansprodukt och ett resultat av ett nära samarbete mellan forskare och projektledning. Dess främsta syfte är att redogöra för projektets centrala lärdomar och möjliga vägar för Länsstyrelsen och Skånes kommuner att arbeta vidare med sitt riskarbete. Rapporten diskuterar även risker med att använda begreppen sociala risker och social oro inom ramen för kommunernas risk- och säkerhetsarbete. Projektets genomförande Sociala risker i Skåne län är ett fyraårigt avdelningsgemensamt projekt inom Länsstyrelsen Skåne. Projektet kan indelas i tre faser. Den första undersökte vad en social risk är och varför den uppkommer. Under projektets andra fas bjöds forskare och praktiker in med syftet att lära av andras erfarenheter och kunskaper. Båda dessa faser genomfördes med hjälp av seminarier och workshops. Den tredje och sista fasen fördjupade sig i frågan om hur arbetet med sociala risker kan gå framåt. Med anledning av de lärdomar som dragits under de första två faserna frångicks seminarie- och workshopsformen för att istället genomföra besök och gruppsamtal med säkerhets- och beredskapssamordnare samt en scenarioanalys. Inom ramen för projektet presenterades även polisens nya metodhandbok för sociala risker vid en spridningskonferens. Slutsatser Under projektets gång har fyra frågeställningar återkommit regelbundet och i olika situationer. De är frågor som är av stor vikt för målgruppen säkerhets- och beredskapssamordnare i deras framtida arbete med risker av social karaktär. 6

Den frågeställning som diskuterats allra mest i projektet är hur en gemensam problembild kan formuleras. Under projektets gång har stor vikt lagts vid sociala, och till viss del strukturella bakgrundsfaktorer. Långvarig arbetslöshet, långvarigt ekonomiskt bistånd och låg utbildning, samt samhällsomvandling, globalisering, urbanisering och transnationalitet diskuterades. Genom att diskutera bakomliggande faktorer som bidragande orsak både till risker av social karaktär och till dess lösning visade diskussionerna på en förflyttning av ansvaret för ett samhälleligt och gemensamt problem från den politiska och samhälleliga nivån till den lokala nivån och enskilda individer. Denna syftesförskjutning försvårade processen för säkerhets- och beredskapssamordnarna att identifiera sin roll i arbetet med risker av social karaktär. Den andra frågeställningen relaterar till den organisatoriska strukturen av offentliga verksamheter. Främst handlar diskussionerna om vilka aktörer som ska arbeta med risker av social karaktär och hur arbetet ska organiseras. Diskussionerna om ansvar leds ofta in på en konkret och praktisk nivå, dock analyseras eller ifrågasätts sällan vikten av samverkan mellan olika offentliga verksamheter eller mellan den offentliga, privata och civila sektorn. Samverkan behandlas av deltagarna i projektet ofta som en accepterad universallösning. Trots att offentliga verksamheter ofta har lång erfarenhet av att arbeta i och med samverkan så finns det sällan en genomarbetad struktur för detta. Samverkan upplevs genomgående som otydlig, med dålig uthållighet, kortsiktiga arbetsgrupper, brist på gemensamma mål och brist på tillit gentemot deltagande parter. Det uttrycks också en brist på aktiv samverkan, vilket innebär att de forum som bildas mer har karaktären av nätverk för informationsutbyte. Ett ytterligare hinder är den sektoriserade indelningen och uppdelningen av olika samhällsfaktorer. Det visar sig i såväl skilda uppdrag, personal som budget vilket skapar situationer där samverkansinsatser försvåras. Uppdragen att samverka kommer oftast från politiken men får sällan ekonomisk prioritet. Den tredje frågeställningen handlar om ledarskap som är nära sammankopplat med organisatoriska utmaningar. Eftersom utförandet av samverkansinsatser ofta hamnar hos lokala operativa tjänstemän saknar samverkanskonstellationerna tydliga rollbeskrivningar, implementeringskrav och mandat. Samverkan kräver att ledningen prioriterar och utvecklar organisatoriska ramar som motiverar och förenklar samverkan för att motverka effekter av sektoriella strukturer som försvårar sådana initiativ. Den fjärde och sista frågeställningen som identifierats är metoder och verktyg för att arbeta med risker av social karaktär. Samverkan är den arbetsmetod som nämns oftast. Man anser att det krävs en koordinatorroll för att skapa förutsättningar för fungerande samverkan. Andra centrala arbetssätt som stakas ut är erfarenhetsutbyte, medborgardelaktighet, regelbundna utvärderingar samt tydliga rutiner. Enligt följeforskningens analys finns det vissa inneboende risker med att använda ett begrepp som social risk eller social oro. Begreppet tenderar att fokusera på ordet social och att det i sammankoppling med ordet risk tenderar att skapa en negativ värdering. I projektet har det fört deltagarnas tankar till segregation, fattigdom, arbetslöshet, låg utbildning, kriminalitet och otrygghet. Denna 7

härledning är inte konstig men det blir problematiskt om sociala risker hamnar i ett fack där det sociala blir en risk som måste hanteras. En sådan process bidrar till en syftesförskjutning som kan göra det svårt för professionen att utföra sitt arbete. Den sociala problembilden är viktig för att förstå den samhälleliga kontexten, men för arbetsgruppen säkerhets- och beredskapssamordnare så är det också viktigt att tydligt se relationen mellan denna kontext och den egna arbetsrollen. Uppdraget är att förebygga och hantera risker av social karaktär, främst utifrån Lagen om Extraordinär händelse i fredstid (LEH) och Lagen om skydd mot olyckor (LSO). Det innebär att i risksituationer förebygga och hantera skador på det som anses skyddsvärt; specifikt skador på samhällsfunktioner, liv, egendom och miljö. Det är utifrån denna analys som följeforskningen rekommenderar Länsstyrelsen att se över användandet av begreppen social risk och social oro. Som en konsekvens av denna rekommendation använder följeforskningsrapporten istället beskrivningen risker av social karaktär när risker som har sitt ursprung i mänskliga/sociala handlingar diskuteras. Mot denna bakgrund anser följeforskningen att fokus bör förskjutas från att handla om sociala bakgrundsfaktorer till att istället handla om att förebygga och hantera skador på det som är skyddsvärt. 8

Foto: Most Photos 2 Bakgrund, syfte och disposition Under våren 2010 genomförde Länsstyrelsen Skåne en enkätundersökning där länets samtliga säkerhets- och beredskapssamordnare ombads att skatta kommunens tio största risker samt deras förmåga att hantera dessa risker. Målet med arbetet var att utifrån ett underifrånperspektiv skapa ett underlag för Länsstyrelsens prioriteringar inom beredskapsarbetet. För första gången tog flera kommuner upp risker av social karaktär i sin riskinventering. Dessa risker uppmärksammades i form av social oro, upplopp, attentat, terror, brott, skolskjutningar och utanförskap. Riskerna uppgavs även vara relaterade till segregation, alienation och sociala konflikter. Säkerhets- och beredskapssamordnarna som deltog i studien menade samtidigt att deras förmåga att hantera dessa risker var undermåliga, speciellt situationer med anlagd brand (Länsstyrelsen 2010). Genom att uppmärksamma denna typ av risker påvisar kommunens säkerhets- och beredskapsansvariga ett förändrat riskpanorama En förklaring till att dessa risker uppmärksammas kan vara förändringar av samhällsstrukturer som gjort att dessa risker ökat, och en annan kan vara det att denna typ av frågor uppmärksammas mer idag än vad de gjort tidigare. Länsstyrelsen ansvarar för att samordna länets krisberedskap vilket innebär att myndigheten behöver mer kunskap och förståelse för kommunernas strategiska arbete med att möta, förebygg och motverka risker av social karaktär. Länsstyrelsen behöver också kunskaper kring hur myndigheten kan stödja och samordna sådana risker. Genom att ansöka om medel via Myndigheten för 9

Samhällsskydd och beredskap (MSB) kunde Länsstyrelsen Skåne sjösatta projektet Sociala risker i Skåne län i januari år 2011. Projektet sträcker sig över en fyraårsperiod. Dess övergripande mål, enligt projektbeskrivningen, är att bidra till att skapa konkreta verktyg och ge tips på hur man kan arbeta med sociala risker (Länsstyrelsen 2012/9:6). I praktiken betyder det att projektet först måste förstå den problematik som kommunerna möter; hur dessa risker ser ut, hur de tar sig i uttryck, hur de hanteras av olika samhällsgrupper, vilket stöd man anser sig behöva från Länsstyrelsen, osv. Projektet har i detta anseende en experimentell ansats som avser bidra till ökade kunskaper om hur risker av social karaktär upplevs. Projektet genomförs i nära samverkan med två akademiska miljöer: Malmö Högskola (MAH) bidrar med att utveckla verktyg för Områdesbaserad Risk- och SäkerhetsAnalys (ORSA), medan Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) deltar i den del av projektet som avser utveckla kunskapsseminarier, dokumentation av dessa, samt följeforskning. Denna rapport inkluderar endast lärdomar från KTH s medverkan. Under projekttiden har en delrapport publicerats: Sociala risker i Skåne län. Samhället förändras och vi måste förändra våra insatser (2012). Rapportens syfte Det främsta syftet med slutrapporten är att redogöra för projektets olika insatser och centrala lärdomar. Genom att kritiskt granska tillvägagågnssätt och resultat avser rapporten att analysera projektets framgångar. Med det som grund förslås möjliga vägar för Länsstyrelsen och Skånes kommuner att arbeta vidare med risker som relaterar till sociala aspekter. Rapporten redovisar vår förståelse av begreppen sociala risker och social oro samt vilken roll vi upplever att de spelar för samhällsutvecklingen. Rapporten har skrivits av KTH med medverkan från Länsstyrelsen Skåne. Rapporten har i vissa delar skrivits om av Länsstyrelsen Skåne. Disposition I kapitel tre presenteras projektet Sociala risker i Skåne län utifrån dess syfte, målgrupper, utformning och genomförande. Kapitel fyra innehåller en diskussion som behandlar begreppet social risk utifrån en kritisk ansats där både dess betydelse och användbarhet ifrågasätts. Detta kapitel innehåller de slutsatser som vi har kunnat formulera efter det att vi har genomgått den resa som projektet har inneburit. I de kapitel som följer, fem och sex, beskrivs och diskuteras de tre undersökande delarna i projektet. Kapitel fem undersöker vad en social risk är, eller kan vara, medan kapitel sex beskriver vad vi kan lära oss av andra fält som berikar vår förståelse av begreppet social risk. Kapitel sju undersöker praktiska exempel på hur arbetet med social risk kan och bör går framåt. Det sista kapitlet i rapporten, kapitel åtta, samlar ihop trådarna; vilka teman är det som har varit återkommande under projektets genomförande? Hur skulle säkerhets- och beredskapssamordnarna kunna arbeta med den sociala problematiken i ett riskperspektiv och hur kan Länsstyrelsen Skåne fortsätta sitt arbete med att förebygga och samordna risker med social karaktär? 10

Foto: Ita Jablonska 3 Projektet Sociala risker i Skåne län Syftet med projektet Sociala risker Genom projektet Sociala risker i Skåne län vill Länsstyrelsen verka för att skapa en arena för lärande och erfarenhetsutbyte kring situationer där sociala risker resulterat i, eller hotar att resultera i sociala konflikter och social oro (PM 20120127). Målet med projektet är att Länsstyrelsen ska utveckla kunskap om konkreta verktyg och metoder för arbete med sociala risker, samt att utgöra en arena för lärande och erfarenhetsutbyte kring risker generellt samt där sociala risker inkluderas. För att nå målet verkar projektet för att nå en ökad förståelse för kommuners riskpanorama. Projektets målgrupper Projektets huvudmålgrupp är de tjänstemän som arbetar med kommunernas säkerhets- och beredskapsarbete. Dessa tjänster är utformade och benämnda olika i olika kommuner, till exempel kan de inneha befattningar såsom säkerhetschef, säkerhetssamordnare eller säkerhetsansvarig. I vår rapport har vi valt att använda samlingsnamnet säkerhets- och beredskapssamordnare. Projektet startade brett 2011 med en kartläggningsfas som inkluderade aktörer inom det sociala området från räddningstjänst och polis, till sociala offentliga och ideella verksamheter. Under projektets sista år så har målgruppen smalnat av till att fokusera mer på kommunernas säkerhets- och beredskapssamordnare för att i dialog diskutera hur de idag hanterar risker med en social karaktär samt diskutera 11

förutsättningar för att integrera social risk i kommunernas Risk- och sårbarhetsanalys. Projektets utformning Sociala risker i Skåne län är ett fyraårigt avdelningsgemensamt projekt som relaterar till andra uppdrag på Länsstyrelsen Skåne så som bostadsmarknadsfrågor, hemlöshetsuppdrag, urban utveckling, integration och samhällsplanering. Tanken bakom den gemensamma ansatsen är att knyta ihop sociala risker också med övriga uppdrag inom organisationen för att öka/förankra frågans genomslagspotential. Projektet finansieras av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Det utvecklar tre insatser parallellt varav den första, kunskapsseminarier, är den del vari KTH samverkar. De tre insatserna är: Kunskapsseminarier, workshops samt dialogträffar(kth) Utveckla verktyg för områdesbaserad Risk och Säkerhets Analys (ORSA) Fortsatt integrering av idéburen sektor i projektet Observera att denna rapport endast rör den första insatsen. Den specifika målsättningen med kunskapsseminarierna var att få till stånd en dialog mellan säkerhets- och beredskapssamordnare, socialtjänst och skola kring frågeställningen med sociala risker, samt att identifiera och hitta former för att formulera de olika aktörernas ansvarsområden. Projektets genomförande Projektet har en experimentell ansats vilket betyder att det styrs av de lärdomar som uppkommer på vägen. Dessa lärdomar öppnar för nya frågor som leder projektet vidare mot till slutmålet. Detta är ett avsiktligt tillvägagångssätt som har möjliggjort att insasterna har anpassats efter dialog med kommuner och förljeforskning. En försvårnade omständighet för projektet har varit en relativt hög personalomsättning inom projektets arbetsgrupp. Konsekvenserna av detta är att projektet har brustit i kontinuitet. Det är en försklaring till att den ursprungliga tidsplanen på tre år har förlängts med ett fjärde. Genomförandet av projektets första insats Kunskapsseminarier och workshops har genomgått vad som empiriskt kan indelas i tre processer. I den första processen bestod arbetet av undersökande workshops och seminarier kring förståelsen för begreppet och arbetet med sociala risker. Den andra processen var att genom riktade seminarier lära av befintlig kunskap från praktiker och akademiker.genom sin flexibla ansats kom sedan den tredje processen att frångå seminarieformen med anledning av de lärdomar som dragits under de första två processerna. 12

Projektets tre processer: Fas Period Insatser Vad är en social risk och varför uppkommer den? 2011 2012 Studiebesök hos samverkanskommuner för att diskutera sociala risker avs. definition, rutiner, beredskap och hanterbarhet Uppstartskonferens Fem workshops Det sociala perspektivet Bakomliggande samhällsfaktorer Normer och normbrytande beteende Får alla plats här? Ett samtal om delaktighet Metoder och samverkan Vad kan vi lära av andras erfarenheter och kunskaper? 2012 2013 Telefonintervjuer med kommunernas säkerhets- och beredskapssamordnare Publikation: Samhället förändras och vi måste förändra våra insatser Tre kunskapsseminarier Den övervakande blicken trygghet eller fara Ungdomsbrottslighet Sociala risker på kartan (ORSA) Hur kan arbetet med sociala risker gå framåt? 2013 2014 Delregionala dialogmöten med säkerhets- och beredskapssamordnare Spridningskonferens av Metodhandboken för samverkan mot social oro (projektägare: Polisen i Västerort, Sthlm) Scenarioanalys av våldsamma uppror i svenska städer (projektägare: MSB) Slutrapport och slutkonferens 13

Foto: Most Photos 4 Risker av social karaktär bör hanteras som traditionella risker Begreppet social risk för tankarna till sociala bakgrundsfaktorer Redan i den inledande fasen av projektet fördes vid kommunbesök och seminarier diskussioner som koncentrerades kring faktorer som ansågs förklara bakomliggande orsaker till varför sociala risker uppstår. Det talades om segregation, fattigdom, arbetslöshet, låg utbildning, otrygghet, om föräldrars och skolans bristande ansvar och så vidare. Projektet har egentligen aldrig lyckats komma ifrån dessa bakomliggande faktorer. En trolig förklaring till inlåsningen är att det vid varje tillfälle tillkommit nya personer som inte har kommit i kontakt med begreppet tidigare. För att kunna delta i ett samtal kring hur något kan hanteras så är det av vikt att ha problembilden klar för sig. Vi menar att det dessa bakomliggande orsaker är centrala för att förstå uppkomsten av sociala risker. Men det har inneburit att oavsett vilket tema som behandlats så har vi inte har kunnat konkretisera hur sociala risker kan hanteras i den kontext i vilken säkerhets- och beredskapssamordnare, räddningstjänst eller sociala verksamheter verkar. Ytterligare en förklaring till att vi inte kunnat konkretisera de bakomliggande orsakerna är att fokus ofta lagts på ordet social och vilken betydelse begreppet ges när det sammankopplas med ordet risk. Social är i sig inte värdeladdat, enligt Nationalencyklopedin (NE, 2014) är det en synonym till samhälleligt eller samhällsbildande. Ur ett sociologiskt perspektiv står begreppet för ett samspel 14

av relationer som kan vara mer eller mindre strukturerade (Stigendal, 2002). När begreppet sammankopplas med risk har vi uppmärksammat att det finns en tendens till att det skapas en negativ värdering. I projektet har det ofta styrt deltagarnas diskussioner till segregation, fattigdom, arbetslöshet, låg utbildning, kriminalitet och otrygghet. Denna härledning är inte konstig. Men vi menar att det blir problematiskt om sociala risker relateras till en situation där det sociala, det samhälleliga och mellanmänskliga relationer upplevs som en risk. Ordet risk används för att beskriva något oönskat. Av Nationalencyklopedin (2014) framgår att: risk, i allmän betydelse möjlighet att något oönskat skall inträffa. Det kan röra sig om individuella risker, risker för samhället av social eller ekonomisk natur eller miljörisker Professor Per-Olof Hallin vid Malmö högskola, har formulerat en liknande definition som särskilt uppmärksammar det sociala i risker (2013a): social risk är möjligheten (sannolikheten) för oönskade händelser, beteenden eller tillstånd med ursprung i människors relationer, livsvillkor och levnadsförhållanden och med negativa konsekvenser på det som en grupp människor ser som skyddsvärt Definitionen identifierar att det i första hand är sociala förhållanden, alltså det samhälleliga och samspelet mellan människor, som är det grundläggande problemet. Under förutsättning att vi lyckas identifiera vilka dessa sociala förhållanden handlar om så kan vi förekomma, hantera, stoppa, möta eller lindra oönskade händelser, beteenden eller tillstånd. Det innebär att definitionen hanterar bakomliggande orsaker till varför sociala risker uppstår. Definitionen ligger därmed nära våra egna erfarenheter kring hur sociala risker har diskuterats. Å ena sidan strukturella orsaker å andra sidan identifiering av individer Trots det har projektet erfarit ett glapp mellan dels ett sådant strukturellt förhållningssätt till bakomliggande orsaker för att förklara sociala risker, dels hur dessa ska hanteras ute i verksamheterna. I de fall vi har lyckats föra diskussioner kring hur dessa aspekter ska hanteras lyfts å ena sidan fram att det handlar om politiska ställningstaganden och beslut. Det står alltså bortom deltagande aktörers kontroll och mandat att påverka. Å andra sidan framhålls de grupper som bedöms stå bakom en händelse som representerar en social risk. Det är i detta skede som vi kan se en intressant svängning i diskussionerna, en svängning som projektet har haft svårt att hantera. Det är nämligen här som diskussioner börjar föras kring vilka medborgare som representerar den sociala risken och som skulle kunna generera en oönskad händelse. Vi närmar oss därmed att identifiera individer och grupper i samhället som utgör ett hot mot det som anses skyddsvärt. Dessa individer och grupper tenderar vidare att återfinnas i de områden som representerar de bakomliggande orsakerna till social risk, dvs. områden som är marginaliserade ur etniska, sociala, ekonomiska och kulturella aspekter. 15

Det innebär att individer och grupper som sedan tidigare befinner sig i ett utanförskap också utgör ett hot mot det som anses skyddsvärt. Det är en utveckling som vi finner som mycket oroande. Den som tämligen ensidigt pekas ut är unga outbildade män. Det som händer här är att vi å ena sidan diskuterar bakomliggande orsaker, å andra sidan dess symptom. Det fodras sannolikt olika aktörer för att hantera dessa olika delar. Utifrån de diskussioner som förts med projektets huvudmålgrupp, säkerhetsoch beredskapssamordnare, så är relationen svag mellan ett såväl geografiskt bundet som individrelaterat perspektiv på sociala risker. Deras profession och mandat omfattar sällan att varken påverka de bakomliggande orsakerna till sociala förhållanden eller att arbeta med individinriktade insatser för att hantera symptomen. Vår bedömning är att det är en förklaring till att projektet har haft svårt att upprätthålla säkerhets- och beredskapssamordnarnas intresse för detta riskområde. Inriktningen kan tolkas som att det finns en förväntan kring att de har ansvar för att stödja skolorna i att öka genomströmningen av elever med godkända betyg, att de har till uppgift att stödja föräldrar i barnuppfostran, eller rent av att de förväntas förändra samhällsstrukturerna för att främja ett mer jämlikt och rättvist samhälle. Det sociala i social risk har i denna process formulerats så att den härleder en viss problematik, till ett visst område där en viss person bor. För att förstå dessa processer måste vi återgå till projektets inledande ambition. Nämligen att föra samman räddningstjänst och socialtjänst för att göra en gemensam resa kring hur sociala risker kan förstås och bemötas. Utifrån gemensamma diskussioner ville vi identifiera samverkansbehov och var professionerna överlappar varandra eller där det finns brister i överlappning. Men det visade sig vara två professioner med olika språk. Processen kan förstås utifrån Hallins modell om olika diskurser eller utgångspunkter för att resonera kring sociala risker. Samma begrepp olika innebörd Utifrån ett mer traditionellt samhälls- och beredskapsperspektiv uppfattas sociala frågor mer som effekter av oönskade händelser och inte som en utgångspunkt för själva arbetet. Det är ett perspektiv som Hallin (2014) benämner för en Beredskaps- och säkerhetsdiskurs. Utifrån ett annat perspektiv är socialt arbete en central komponent av välfärdssamhället, med utgångspunkt i individens eller gruppens utveckling ska människors ekonomiska och sociala förutsättningar främjas. Denna diskurs benämns för omsorgs- och trygghetsdiskursen. Utifrån dessa diskurser framträder betydelsefulla skillnader. Den förra är mer orienterad mot risker som relaterar till strukturellt bakomliggande effekter, men som ska hanteras i en konkret verksamhet före, under och efter en händelseför att inte åsamka skador på det skyddsvärda. Den senare, omsorgs- och säkerhetsdiskursen, arbetar individinriktat i ett underifrånperspektiv och fokuserar på utveckling. Det handlar därmed om att stödja grupper och individer innan de begår handlingar som kan knytas till socialt oönskade händelser. Här återfinns en tillhörighet till perspektiv som leder mot en socialt hållbar utveckling. I de seminarier som har arrangerats inom ramen för projektet har inte till- 16

räcklig förståelse eller hänsyn visats till dessa skilda diskurser. Det har resulterat i att diskussionerna har präglats av olika strukturella nivåer där man har talat förbi varandra snarare än med varandra. En slutsats därav är att den ambition som projektet inlednings hade, med att få till stånd möten mellan olika aktörer som berörs i arbetet med sociala risker ännu bara är i sin linda. Det återstår ett viktigt arbete med att förena dessa aktörer, men att snarare diskutera hur dessa diskurser bryter mot varandra och var de kan mötas. Det handlar mer om att förstå varandras utgångspunkter och förutsättningar och återigen att identifiera arenor för när samverkan är nödvändig, och när den inte behövs. Säkerhets- och beredskapssamordnarnas uppdrag är inte hantering av sociala bakgrundsfaktorer Det finns en stor fara i den typ av resonemang som vi uppfattar att projektet ibland har tagit, nämligen att landa i en slutsats om att problemet identifieras som den unge outbildade mannan. Vi hamnar lätt i frågeställningar av typen: Hur kan vi se till att den unge mannen får utbildning och hur kan vi se till att han inte blir ett hot mot det som vi vill skydda?. Vi rör oss då kring en problematik som handlar om utbildning, vård, uppfostran, och så vidare. Det vill säga frågor som ligger bortom uppdraget för kommunernas säkerhets- och beredskapssamordnare. Om vi ser till det här projektets motiv så är det att bidra med kunskap och lärdomar kring hur Skånes kommuner kan förebygga och hantera risker av social karaktär. De aktörer som främst berörs av denna fråga är kommunens säkerhetsoch beredskapssamordnare (och andra tjänstepersoner som arbetar med säkerhetsfrågor) vars tjänster utformats mot bakgrund av: Lagen om Extraordinär händelse i fredstid (2006:544, LEH). Kommunernas och landstingens ansvar enligt LEH är att minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred (1 ). Med extraordinär händelse avses i denna lag en sådan händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting (4 ), samt Lagen om skydd mot olyckor (2003:778, LSO), med ansvar för att bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor (1 ). Specifikt avser lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön, samt andra insatser utan att det har inträffat någon olycka eller föreligger överhängande fara för en olycka (2 ). Inom den kommunala verksamheten berör riskarbetet främst räddningstjänsten, med stöd av regionala aktörer såsom länsstyrelser, landsting och Myndigheten för Säkerhet och Beredskap (MSB). Uppgiften som åligger dessa aktörer är 17

Foto: Eslövs kommun enligt lagstadgarna ovan att i risksituationer förebygga och hantera skador på det som anses skyddsvärt. Specifikt benämns skador på samhällsfunktioner, liv, egendom och miljö. Fokus förskjuts därmed från att hantera den outbildade unge mannen till att förebygga och hantera skador på det som är skyddsvärt. Mot den bakgrunden kan den sociala problematiken som ligger till grund för att många unga män i vissa bostadsområden saknar högre utbildning vara delvis relevant i vissa fall av risker av social karaktär. Vi menar dock att det inte uteslutande förhåller sig så. Risker av social karaktär är inte geografiskt avgränsade Risker av social karaktär uppkommer genom sociala handlingar och det skiljer sig från de risker som säkerhets- och beredskapssamordnarna arbetar med traditionellt. Mer traditionella risker är ofta tekniska eller miljörelaterade, såsom skador på kärnkraftverk, skador på generatorer som riskerar åsamka långvariga elavbrott eller översvämningar och extrema väderförhållanden. Traditionella risker kan ofta lokaliseras geografiskt. Ett kemiskt läckage hotar främst det omkringliggande området och översvämningar hotar främst låglandsområden i närheten av en vattenkropp. Risk- och sårbarhetsanalysen syftar till att ringa in ett sådant område, identifiera skyddsvärda objekt och göra en handlingsplan för hur relevanta aktörer bör agera i händelse av att en risksituation uppkommer. Enligt vår logik kan detta inte med samma självklarhet åstadkommas när det gäller risker som uppkommer genom social handling. Samtidigt har samhällsutvecklingen bidragit till ökad segregering och ökade skillnader mellan olika grupper i samhället. Det kan därför vara så att socialt oönskade händelser, beteenden eller tillstånd tenderar att uppträda i mer socioekonomiskt svaga områden. Men de 18

bakomliggande orsakerna, som exempelvis kan relateras till hur samhällssystemen fungerar, är inte platsbundna. För att pröva en liknelse om ett väderfenomen: för att förutse uppkomsten av en tornado måste man vara uppmärksamma på utvecklingen av vädret genom väderstationer som kopplas regionalt och till och med internationellt. Genom en kombination av instrument som mäter luftfuktighet, vindstyrka, temperatur, och vindriktning kan vi skapa en bild av situationen och gör avvägningar av potentiella risker och var de kan tänkas göra störst skada. En risk av social karaktär kan liknas vid en tornado. Vi kan inte sätta en geografisk koordinator, men genom att vi håller oss informerade om skiftningar och händelser i vår omvärld så ökar våra möjligheter att vara förberedda för att värna det skyddsvärda när och var det kan behövas. Vilka instrument och värden är det då som behövs för att uppskatta när och var risker av social karaktär kan uppkomma? En utgångspunkt är att risker av social karaktär har sin grund i social handling. För att social handling ska förekomma så krävs det människor och relationer. Det är rimligt att anta att risker av social karaktär kan uppkomma på platser där människor samlas, endera kontinuerligt eller temporärt som vid en enskild aktivitet (t.ex. sport, politiskt eller kulturellt evenemang). Detta måste enligt oss utgöra grunden för en möjlig risk av social karaktär. Ytterligare en faktor är att dessa mänskliga aktiviteter upplevs ha potentialen att åsamka skador på det skyddsvärda; skador på samhällsfunktioner, liv, egendom och/eller miljö. För att hantera uppkomsten av risker som har social karaktär menar vi att det finns behov av regelbundna lokala (till internationella) omvärldsanalyser av sociala, politiska, ekonomiska och kulturella faktorer. Denna samlade information analyseras för att göra avvägningar av riskpotentialen: vad risken kan bestå i, var den kan tänkas uppstå och vilket det skyddsvärda objektet är som kan tänkas komma till skada. Det är utifrån denna samlade bild som säkerhets- och beredskapssamordnaren ska agera inför en potentiell risksituation, där målet är att förebygga och/eller hantera skador på det skyddsvärda. Uppdraget är att identifiera, förebygga och hantera skador på det skyddsvärda Hur kan säkerhets- och beredskapssamordnaren förbereda sig för att kunna förebygga och/eller hantera eventuella skador på det skyddsvärda när det handlar om socialt relaterade risker? En grundläggande aspekt är att säkerhets- och beredskapssamordnare har kunskap om de objekt som är skyddsvärda, hur de fungerar, vilka samhällsaktörer som berörs och i de fall det är relevant, var de är lokaliserade (t.ex. elgeneratorer, stadshus, brandstation, sjukhus eller skolor). Ytterligare en aspekt är ha tillgång till kontinuerligt uppdaterad information om utvecklingen i det lokala samhället, samt på regional, nationell och till viss del internationell nivå. Metoderna för att åstadkomma detta kan skilja sig åt. En av de som presenterats av deltagare i projektets workshops och seminarier är Örat mot marken där lokala samhällsaktörer träffas regelbundet för att utbyta information. En annan är samarbetet mellan Skola, Socialtjänst och Polis (SSP) i Malmö stad. Dessa metoder förekommer enligt vår vetskap mestadels i bostads- 19

områden som uppvisar tecken på negativ social utveckling, även om det finns undantag, till exempel i Eslöv där man arbetar med insatsen Örat mot marken i hela kommunen. Det finns alltså inget hinder till att liknande metoder inkorporeras för att inhämta omvärldsinformation i ett vidare geografiskt område. Skilj på risker av social karaktär och social (o)hållbarhet Den riskbild som Hallin har tagit fram är en utförlig analys av de mönster som vi ser i dagens Sverige i relation till risker av social karaktär. Forskningen visar att några av dessa tenderar att koncentreras till vissa bostadsområden som kännetecknas av vad som kan kallas koncentrerad social utsatthet.. Hallins forskning handlar om hur samhället i stort kan förebygga en speciell typ av sociala handlingar som riskerar att skada det som är skyddsvärt. Hallins forskning visar också på vilka bakgrundsfaktorer det är som orsakar denna typ av oönskad mänsklig aktivitet (låg utbildning, trångboddhet, etc.). Verbala hot, skadegörelse, klotter, inbrott, besparingar, skolkriser, försämrade skolresultat, resursstarka som flyttar, låg utbildning, brist på lokala politiker, arbetslöshet, segregation, barnfattigdom, kriminalitet, narkotika, kulturkrockar, konflikter och brand är uttryck för social risk som tjänstemän identifierat då de fått uppge vad de uppfattar som sociala risker (Hallin 2014). Vi menar att dessa faktorer i grunden är indikatorer för social ohållbarhet. Skapande och upprätthållande av social hållbarhet är inte en uppgift för säkerhets- och beredskapssamordnaren. Vår bedömning är att denna problematik snarare är relaterad till social ohållbarhet och inte till risker av social karaktär såsom begreppet bör hanteras inom arbetsgruppen säkerhets- och beredskapssamordnare. Syftesförklaringar av social hållbarhet och risk av social karaktär Social hållbarhet Skapa förutsättningar för och upprätthålla social jämlikhet, rättvisa, sammanhållning, inkludering, välmående, hälsa och hållbara samhällen. Risk av social karaktär Förebygga och hantera skador på det skyddsvärda som åsamkas av mänsklig aktivitet. Vem är det då som är ansvarig för social hållbarhet? På kommunal nivå inkluderas vård och omsorg, individ- och familjeomsorg, kultur- och fritid, utbildningsverksamheten och kommunledningen eller stadområdesledningen. På regional och statlig nivå återfinner vi ansvariga politikområden inom socialpolitik, kultur, ekonomi, utbildning, näringsliv, arbetsmarknad, bostadsmarknad och integration. Det är centrala verksamheter som bär ansvar för samhällets hållbarhet. Tillika är det säkerhets- och beredskapssamordnarens ansvar att minska sårbarheten för det skyddsvärda och hantera extraordinära händelser och olyckor när de inträffar eller hotar att inträffa. Att säkerhets- och beredskapssamordnarna idag har identifierat risker av social karaktär som ett av de största säker- 20

hetshoten kan vara en indikation på att de samhällsansvariga aktörerna brister i sitt ansvar att skapa och upprätthålla ett socialt hållbart samhälle. Ansvariga aktörer för social hållbarhet och risk av social karaktär Social hållbarhet Kommun: vård och omsorg, individ och familj, kultur och fritid, utbildning, stadsområdesförvaltning/kommunledning Regional/nationell: Utbildning, näringsliv, arbetsmarknad, ekonomi, kultur, socialpolitik, bostadsmarknad, samhällsplanering och integration Risk av social karaktär Kommun: Räddningstjänst Regional/nationell: Länsstyrelse, Landsting och Myndigheten för Säkerhet och Beredskap (MSB). En risk bland andra I enlighet med den argumentation som anförs i den här rapporten så är förebyggande och hantering av risker av social karaktär inte endast en tjänstemannafråga utan i högsta grad en ledningsfråga. Men ytterst också en politisk fråga. Risker av social karaktär är liksom många andra risker tvärsektoriella. De kräver samordning mellan olika organisationer, i olika grupperingar beroende på aktuell problematik. I våra möten med säkerhets- och beredskapssamordnare har de berättat om olika traditionella samordnings- och samarbetskonstellationer. De flesta är uppbyggda som lösa nätverk som genom väletablerade kommunikationskanaler snabbt kan väckas till liv vid behov. Risker av social karaktär skulle kunna hanteras på liknande sätt men det krävs i så fall nya konstellationer. Nätverk för risker av social karaktär kräver deltagande från organisationer och aktörer som arbetar med frågor som rör sociala frågor. Aktörer som arbetar med sociala frågor inom offentlig sektor är främst polis, socialtjänst, vård- och omsorg, skola, fritid och kultur. Men det finns också aktörer inom den privata och idéburna sektorn som har betydelsefull kunskap och inflytande över samhällsrelaterade processer. Att etablera nya nätverk för risker av social karaktär kräver därför tydliga riktlinjer och aktivt stöd från ledningen. I återstoden av rapporten beskrivs den process som projektet genomgått från sin uppstart och fram till denna kommentar så vi skulle kunna säga att vi i detta kapitel har börjat med slutsatsen. Det är viktigt att nämna att ingen av föreläsarna har använt begreppet social risk utan de har presenterat sin forskning utifrån det egna forsknings-/arbetsfältets begreppsramar. De föreläsare som har bjudits in har varit noga utvalda för att bidra med kunskap om de frågor som projektet ansett vara grundläggande för att förstå vad social risk är. Mot bakgrund som det som diskuterats ovan så har projektet undersökt dessa bakomligande faktorer. Det har gett utrymme för kunskaper och erfarenheter från aktörer som arbetar praktiskt med sociala hållbarhetsfrågor. Det kan till exempelvis handla om hur man arbetar för att förebygga och att minska uppkomsten av de situationer som föreligger risker av social karaktär. 21

Foto: Victor Pressfeldt 5 Vad är en social risk och varför uppkommer den? Lärdomar från den första fasen med workshops och telefonintervjuer (2011 2012) Under våren 2011 genomfördes studiebesök hos Länsstyrelsens olika samverkanskommuner för att med säkerhets- och beredskapssamordnarna diskutera sociala risker. Samtalen utforskade den aktuella situationen med anledning av befintliga rutiner, beredskap och hanterbarhet av problematiken inom organisationen. Man diskuterade även begreppet social risk och vad det innefattar utifrån kommunernas horisont. Ansatsen att genomföra kunskapsseminarier och workshops är en konsekvens av de behov som säkerhets- och beredskapssamordnarna uttryckte i dessa inledande dialogmöten som genomfördes i Eslöv, Kristianstad, Helsingborg och Malmö. Materialet från dialogmötena analyserades på ett gemensamt möte med alla tidigare involverade lokala aktörer samt KTH och Malmö Högskola. Vid mötet beslutades att projektet skulle genomföra ett antal kunskapsseminarier och workshops. Ett tiotal förslag utarbetades som alla länets säkerhets- och beredskapssamordnare fick möjlighet att reflektera över och kommentera. Därefter skapades seminarie- och workshopsserien efter de behov som uttrycktes. Kapitlet avslutas med en sammanfattande analys av den telefonintervju som genomfördes efter workshopserien för att fånga säkerhets- och beredskapssamordnarnas åsikter kring sociala risker och utvärdera projektets insatser. 22

Den första seminarie- och workshopserien Namn Datum Syfte Uppstartskonferens: Vi ska göra det vi ska göra men vi ska göra det tillsammans Workshop: Det sociala perspektivet Workshop: Bakomliggande samhällsfaktorer Samtal om ökade samhällsklyftor 6 september Inledande konferens till projektet Sociala risker som handlar om social oro, sociala risker och om hur vi ska bli bättre på att stärka den sociala hållbarheten i länet. 12 oktober 2011 Vad betyder social oro, social risk, social balans och social hållbarhet? Denna workshop vill erbjuda en möjlighet till fördjupad diskussion kring dessa begrepp, både generellt och ur ett kris- och beredskapsperspektiv. 26 oktober 2011 Skapa en bild av samhällsutvecklingen och vad som händer i våra utsatta områden Workshop: Normer och normbrytande beteende Workshop: Får alla plats här? Ett samtal om delaktighet Seminarium: Metoder och samverkan 16 november 2011 Identifiera hur många olika instanser i samhället som berörs av en händelse som har social koppling, samt att undersöka hur kommunens olika aktörer kan samverka förebyggande kring sociala risker med fokus på grupperingar med avvikande normer 28 november 2011 Fokus på kvinnor i stadsrummet och hur delaktighet kan främjas genom kommunikation och samverkan mellan myndigheter och medborgare. 13 december 2011 Belysa framgångsrika metoder för att förebygga sociala risker och främja social hållbarhet, samt att identifiera grundförutsättningar för arbete med sociala risker. Uppstartskonferens: Vi ska göra det vi ska göra men vi ska göra det tillsammans Efter att projektet inletts med en kartläggning av hur några kommuner arbetar med begreppet social risk genomfördes en mer officiell projektuppstart i form av en konferens med titeln Vi ska göra det vi ska göra men vi ska göra det tillsammans. Inbjudna föreläsare var Per-Olof Hallin, Malmö högskola och Göran Cars, KTH, som tillsammans diskuterade vad social risk och social oro är för något. Gunnar Blomé från Malmö högskola presenterade sin forskning om ekonomiska konsekvenser av sociala insatser i bostadsområden. Praktiska, konkreta exempel på insatser för att främja social hållbarhet presenterades av Wissam Wehbe från Eslövs kommun och Hjalmar Falck från Malmö stad. Konferensen inleddes av länsöverdirektör Göran Enander som nämner att Skånes Regionala Råd för Räddningstjänst och Krishantering är en viktig 23

strategisk funktion före, under och efter en kris i länet med ett samordnande uppdrag. Det Regionala Rådet har representanter från kommuner, räddningstjänst, polis, sjukvård och andra aktörer med ansvar vid kriser och behöver utveckla rutiner för samverkan när det gäller risker av social karaktär. Enander nämner även att lokala och regionala Risk- och sårberhetsanalyser behöver inkludera detta nya riskområde och att det förebyggande arbetet handlar om samverkan. Centrala aspekter som har ett tydligt orsakssamband med sociala risker är sysselsättning, utbildning, boende och boendemiljö samt samhällsplanering. Enander avslutar med att uppmana kommunerna i Skåne att samverka mer och dela kunskaper om gemensamma processer kring detta riskområde. Social risk och social oro vad är det? Göran Cars och Per-Olof Hallin Professorerna Göran Cars från KTH och Per-Olof Hallin från Malmö Högskola försöker rama in problematiken med social risk och social oro. Utifrån ett historiskt samhällsperspektiv är de båda överens om att social risk inte är något nytt fenomen. Snarare handlar om ett nytt sätt att se på en viss social problematik. Sociala frågor har hanterats politiskt sedan länge och är en naturlig del av uppbyggnaden av Sveriges välfärdssystem. I och med inramningen av sociala frågor som riskbegrepp så uppkommer ett behov av att ställa oss frågan om vad som är skyddsvärt. Hallin påvisar att det som benämns som social risk och social oro är kopplat till samhällsutvecklingen. Från det globala till det lokala pågår det stora urbana omställningsprocesser som förändrar det sociala landskapets karaktär. Begrepp som mångkultur, segregation och integration blir allt vanligare i dagens framväxande samhällslandskap, men detta är processer som pågått allt sedan 1800-talet. Det handlar alltså inte om nya frågor, utan om frågor som tenderar att intensifieras i tider av ekonomiskt nedgång. Det finns idag betydande sociala motsättningar i många av våra städer och det är inget som samhället kan negligera eller blunda för, menar Hallin. Ett perspektiv för att studera och hantera den sociala problematiken lokalt, är genom områdesbaserade insatser. Cars lyfter arbetet inom stadsutveckling som under de senaste 30 åren genomfört flera insatser i marginaliserade och socioekonomiskt utsatta områden. Det områdesbaserade perspektivet har dock inte fått det utfall som förväntades och situationen i dessa områden har inte förändrats nämnvärt. Cars efterfrågar mer kunskap kring hur samhället ska hantera uppkomna situationer vid akuta kriser samt kunskap om vad som påverkar situationer med social oro. Ur ett samhällsperspektiv måste vi bättre förstå vad som gör att social oro uppstår i vissa stadsdelar och inte i andra, avslutar Cars sitt resonemang. Social problematik som ett begrepp inom risk- och sårbarhetsarbetet är dock relativt nytt och även om det tillskrivits beteckningen sociala risker och social oro så finns det fortfarande många frågetecken, till exempel: Vad är social risk och social oro?, Vad betyder det för kommunernas risk och sårbarhetsarbete? och Hur kan det användas i arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser?. Hallin lyfter fram ett pågående arbete med att utveckla Risk- och sårbarhets- 24