Fladdermusinventering Värmdö kommun

Fladdermusinventering Värmdö kommun - Artkartering 2011 2012-02-29

Sofia Gylje Blank Klerebo Bergsäter 2 564 91 Bankeryd Tel: +46(0)70-3112204

E-post: gylje@hotmail.com

Innehåll Innehåll... 1 Sammanfattning...2 1. Bakgrund och syfte...3 2. Allmänt om fladdermöss...3 2.1 Fladdermössens livsmiljöer... 3 2.2. Orienterar med ekopejling... 4 2.3 Social organisation...4 2.4 Övervintring...5 2.5 Fladdermöss i våra hus...6 Vilka regler gäller för fladdermöss?...6 Hur går man till väga om man misstänker problem?...6 5. Fladdermöss och husrenoveringar...7 3. Fladdermössen i Sverige...7 4. Fladdermössens juridiska skydd...8 5. Material och metod...9 5.1 Biotopstudie...9 5.2 Val av inventeringsområden...9 5.3 Fältinventering...9 5.4 Tider och väder...10 5.5 Teknik och kvalitetssäkring...10 6. Resultat... 12 7. Diskussion...14 7.1 Funna och saknade arter...14 7.2 Koloniobservationer och spridda observationer... 15 7.3 Effekter av mellanårsvariation, väder med mera?... 15 7.4 Särskilt värdefulla fladdermusområden...16 7.5 Framtida studier...16 8. Slutsatser...17 9. Tack...17 10. Referenser...17 Bilaga 1. Rödlistekategorier...19 Bilaga 2. Lokalbeskrivningar med resultat...20 Skägga (1, A) och Vretaviken (B)...21 Sandön (C), Norrnäs (2), Norrnäs gård (D) och Lostan (3)...22 Norråva golfbana (F), Söderåva (G) och Sund (4, H)...23 Nysveds gård (5) och Värmdö kyrka (E)...24 Hemmesta (I), Värmdöleden (7, K), Brevik (8, L) och Skärmarö (6, M)...25 Vindö, Prästgårdsvägen (9, N) och Sollenkroka, Skatudden (10, O)...26 Storängsudd (11, P) och Beatelunds säteri (12, Q)...27 Mölnvik (J), Storholmen (13, R) och Ingarö Prästgård (14)...28 Bergvik (15, S) och Vidsjön (16, S)... 29 Återlöga (17, T) och Återvallsträsket (18)...30 Hästviksbäcken (U), Eknäs (V, 19) och Björnön (X)...31 Skenoraträsket (20), Malma gård (Y, 21) och Örsundet (22)...32 1

Sammanfattning Under 2011 inventerades stora delar av Värmdö kommun med avseende på dess fladdermusfauna. Syftet med denna fladdermusinventering var att översiktligt kartlägga fladdermusfaunan under sommaren, den tid på året då fladdermössen förökar sig. Förutom artförekomst utreds även arternas utbredning och relativa förekomst. Resultatet ska sedan användas bland annat som: - Underlag för kommunal planering, till exempel bebyggelse och vindkraftetablering - Informationsunderlag vid guidningar - Informationsunderlag i samband med eventuella problem med fladdermöss - Underlag för vidare undersökningar fladdermöss Inventeringen finansieras dels genom kommunala medel, dels som ett LONA-projekt (Lokala Naturvårdsprojekt) vilka är statliga medel som beviljats av Länsstyrelsen. Den metod som användes var artkartering, vilket är en metod som fokuserar på att hitta så många arter som möjligt, men som också kvantifierar de förekommande arternas förekomst tämligen väl. Metodiken bygger till stor del på inventering med hjälp av ultraljudsdetektorer som man använder såväl manuellt genom att man går runt och lyssnar av omgivningen med som automatiskt genom att placera ut detektorer som automatiskt spelar in de ofta artspecifika förbiflygande fladdermössens ekopejlingsläte och gör om det till ljud som vi kan höra. Resultatet visade på fynd av 8 olika arter av fladdermöss, vilket gör att kommunen har en tämligen artrik fladdermusfauna under sommaren och inte bara på vintern som tidigare var känt. Fladdermusfaunan är också mycket individrik tack vare att de vanliga arterna nordisk fladdermus, dvärgfladdermus och vattenfladdermus ofta förekommer i höga numerär. Kommunen hyser två rödlistade arter, nämligen dammfladdermus och fransfladdermus, varav den förstnämnda också är särskilt upptagen i Art-/habitatdirektivets bilaga 2, vilket innebär att särskilda skyddsområden ska inrättas för arten. Potentiella livsmiljöer som kan vara lämpliga för den särskilt skyddsvärda dammfladdermusen en art som är beroende av stora vikar, fjärdar med mera och troligen begränsad exploateringsgrad av stränder finns på många håll i kommunen. Vidare undersökningar efter arten bör genomföras och tas i särskilt beaktande vid framtida exploateringar och tillståndsprövningar (alla fladdermusarter ska enligt artskyddsförordningen alltid beaktas). I rapporten föreslås också andra förslag på framtida studier. 2

1. Bakgrund och syfte Fladdermöss utgör nära en fjärdedel av världens drygt fyra tusen däggdjursarter (Novak 1991). De är spridda över jordens alla kontinenter utom Antarktis. Namnet till trots är fladdermössen inte närbesläktade med möss och andra gnagare. De är i stället mer närstående till primater och människor. I motsats till människan har fladdermössen funnits länge på jorden i mer än 60 miljoner år, det vill säga sedan dinosaurernas tid. Globalt sett är fladdermössens diet ganska omväxlande med allt från frukt och nektar (viktiga pollinatörer för exempelvis avocado) till blod. Världens tre vampyrfladdermöss finns i Syd- och Centralamerika. Sveriges 19 arter lever alla på en födokälla som få andra artgrupper lyckats nyttja, nämligen nattaktiva, flygande insekter och småkryp. Viktiga byten är fjädermygg, nattfjärilar, skalbaggar och nattsländor (Vaughan 1997). Tillgången på insekter styrs i hög grad av markanvändningen. Många av de förändringar som sker inom jord- och skogsbruk påverkar både artsammansättning och mängd av insekter och därmed också fladdermöss. Fladdermössen utgör en ekologiskt viktig grupp, i synnerhet som insektsätare då en fladdermusindivid kan ta flera tusen insekter på en natt. De är också tillsammans med fåglar den artgrupp som bäst beskriver naturvärdena på landskapsnivå. Samtidigt är fladdermöss starkt mytomspunna, vilket intresserar många människor. Kunskaperna om fladdermöss har ökat avsevärt under de senaste 20 åren. Till stor del beror detta på utvecklingen av små, portabla ultraljudsdetektorer med vars hjälp man kan omvandla fladdermössens högfrekventa läten till hörbara ljud. Detta gör det praktiskt möjligt att hitta och artbestämma flygande fladdermöss. Samtliga i Sverige förekommande arter är idag starkt skyddade och med det följer höga krav och stort ansvar för exploatörer och myndigheter med flera att kartlägga och ta hänsyn till fladdermössen oavsett var de förekommer. Värmdö kommun har tidigare i fladdermussammanhang utmärkt sig för att hysa viktiga övervintringsplatser för flera olika arter. Bland annat övervintrar de rödlistade arterna barbastell och fransfladdermus. Det som i första hand gör kommunen så attraktiv för övervintrande fladdermöss är den omfattande förekomsten av militära bergrum, vilka ofta håller en lagom temperatur och är ostörda under vintern. I takt med att kunskapen om den övervintrande fladdermusfaunan växt har också nyfikenheten på hur det ser ut andra delar av året tagit fart. Syftet med denna fladdermusinventering är att översiktligt kartlägga kommunens fladdermusfauna under sommaren, den tid på året då fladdermössen förökar sig. Förutom artförekomst utreds även arternas utbredning och relativa förekomst. Resultatet ska sedan användas bland annat som: - Underlag för kommunal planering, till exempel bebyggelse och vindkraftetablering - Informationsunderlag vid guidningar - Informationsunderlag i samband med eventuella problem med fladdermöss - Underlag för vidare undersökningar fladdermöss Inventeringen finansieras dels genom kommunala medel, dels som ett LONA-projekt (Lokala Naturvårdsprojekt) vilka är statliga medel som beviljats av Länsstyrelsen. 2. Allmänt om fladdermöss 2.1 Fladdermössens livsmiljöer Viktiga biotoper för alla arter är vattenrika miljöer, sjöar, vattendrag, sumpskogar och andra våtmarker, med undantag av stora, öppna myrar. Vissa arter hittar man nästan enbart vid vatten. Det gäller till exempel vatten- och dammfladdermus, som specialiserat sig på att fånga insekter tätt över 3

och på vattenytan. Alla andra arter kan också jaga över vatten, men då nästan alltid några meter över vattenytan. Rikedom på lövträd, bryn och hagmarker är också mycket gynnsamma miljöer för fladdermöss. Likaså kan byggnader ofta spela en viktig roll vid valet av boplatsplats. Slutna ungskogar, halvöppna äldre skogar, hagmarker med gles förekomst av träd och buskar eller helt öppna biotoper som åkrar eller hyggen, ställer helt olika krav på fladdermössen (Ekman & de Jong 1996). Man kan grovt placera in de olika arterna på en skala från tät skog till helt öppna biotoper. De flesta svenska arter väljer emellertid att mest jaga i kantzoner eller i glesa trädbestånd som hagar, äldre luckig skog eller parkartad skog. I dessa miljöer kan man, särskilt om det finns en sjö i närheten, hitta alla arter. Alla arter kan utnyttja både löv- och barrskog, men lövskog är generellt rikare på fladdermöss (de Jong 1995). Detta gäller särskilt äldre ädellövskog med gles vegetationsstruktur. Täta bestånd, till exempel unga skogsplanteringar, är inte särskilt bra miljöer. Några arter är mer utpräglade lövskogsarter. Hit hör trollfladdermus och dvärgfladdermus särskilt i norra delen av sitt utbredningsområde. I barrskog hittar man oftast Brandts fladdermus, nordisk fladdermus och långörad fladdermus. Eftersom tätheten av insekter är mycket varierande både i tid och rum, varierar också fladdermössens biotopval både under säsongen och i olika delar av Sverige. Man finner ofta en stor koncentration av fladdermöss till näringsrika områden på våren. Det gäller framförallt grunda, näringsrika vatten i kombination med glesa lövskogar. Dessa värms upp tidigt på våren och här kläcks miljontals fjädermygg. Senare under året ökar insektstillgången även i andra miljöer och fladdermössen sprider ut sig till olika biotoper (de Jong & Ahlén 1991), vilka nyttjas till exempel under flyttningen och parningen som äger rum på hösten. Under hösten är utöver födorika miljöer också platser nära bra övervintringsplatser viktiga då så kallade svärmningar sker där innan fladdermössen går i vinterdvala. De fladdermöss som på hösten flyttar söderut styrs inte bara av födotillgången utan också av ledlinjer i landskapet. Det kan vara exempelvis stränder, älvdalar och stora vägar. Fladdermössens flyttningsvägar är mycket dåligt studerade i Sverige förutom vid vissa strategiska utsträckningslokaler som Falsterbo och Ölands södra udde. Vid dessa platser har man konstaterat att de allra flesta arter som förekommer regelbundet i Sverige kan sträcka ut (Ahlén m fl 2007). 2.2. Orienterar med ekopejling För att lyckas flyga omkring i skog och mark i mörker, och dessutom fånga millimeterstora småkryp, har fladdermössen utvecklat en unik orienteringsmetod så kallad ekopejling. Det innebär att fladdermössen med täta intervall skriker ut korta ljudstötar. Lätet studsar mot olika föremål och fladdermössen kan genom att bedöma tidsintervallet mellan skriket och ekot likt ett ekolod avgöra avståndet till föremålet. Varje ljudstöt är några millisekunder lång och vissa arter skriker 100 gånger per sekund. Ju närmare en fladdermus kommer sitt byte desto tätare skriker den ut sitt ekopejlingsläte för att få en så exakt position av bytet som möjligt. Från att ha skrikit distinkta pulser övergår lätet då till ett surrande ljud. Inte bara intervallet mellan skriken förändras, utan också frekvensen (tonhöjden). Dessa ekopejlingsläten är artspecifika och kan därför användas för att artbestämma flygande fladdermöss (Ahlén 1990, de Jong 1994a). Lätena skiljer sig åt främst med avseende på rytm och tonhöjd (frekvens). Eftersom alla arter i Sverige ligger inom ultraljudsområdet (som inte människan kan höra), det vill säga över 20 khz, måste lätena omvandlas med en ultraljudsdetektor för att de ska bli hörbara för oss människor. 2.3 Social organisation Fladdermöss är utpräglat sociala, hemortstrogna och känner sin omgivning väl (Rydell 1989). Det finns inga andra däggdjursarter som kan bilda så stora aggregationer av individer som fladdermöss. En fladdermuskoloni i tropikerna kan bestå av flera miljoner individer. I Sverige kan kolonierna bestå av upp till ca 400 individer, men oftast brukar det röra sig maximalt om ett femtiotal individer. Kolonin bildas i början på juni och består normalt endast av honor, men hos långörad fladdermus och barbastell kan hannarna också uppehålla sig i kolonin. Honorna som ansluter sig till kolonin är då dräktiga och runt månadsskiftet juni-juli föder honorna en unge var. Vissa arter får ibland två ungar, men det vanligaste är en unge. Ungen dias sedan i 3-4 veckor, varefter både honor och ungar börjar lämna kolonin. Oftast försvinner de vuxna honorna först, medan årsungarna stannar lite längre och lämnar kolonin successivt. I slutet på juli har de flesta individerna försvunnit från kolonin (de Jong 1994b). De flesta av honorna som bildar kolonin är släkt med varandra och återkommer till samma koloni år efter år (Rydell 1986, 1989). Huvudsyftet med att bilda en koloni är sannolikt att skapa en 4

varm och skyddad miljö för ungarna. Behov av värme är kanske förklaringen till att fladdermöss ofta väljer att bo intill murstockar eller under plåttak. Däremot bygger fladdermössen aldrig bon (enda undantaget från detta är några tropiska arter som konstruerar bon av blad). Lämpliga koloniplatser hittar fladdermössen bland annat i byggnader, ihåliga träd eller fågel- och ibland i fladdermusholkar. Om födotillgången sviktar reagerar fladdermössen snabbt, antingen genom att flytta hela kolonin, gå i dvala, eller byta jaktområden (de Jong & Ahlén 1991, de Jong 1994b). Hanarna lever under juni och juli ensamma eller i små grupper, men hanar av vissa arter kan dock bilda relativt stora kolonier. Parningsbeteendet varierar mycket mellan olika arter. En del arter börjar hävda ett parningsrevir redan i början av juli och en del fortsätter att hävda parningsrevir in i december. För att honorna ska märka deras närvaro lägger hanarna ner mycket tid och energi på att visa upp sig i sitt parningsrevir så att de så ofta som möjligt para sig (Gerell & Lundberg 1995). Många arter har förutom ekopejlingsläten också olika sociala läten som framförallt hörs under parningstid och i samband med att fladdermössen hävdar parningsrevir. Ett exempel på detta är den gråskimliga fladdermusens revirläte som är hörbart utan detektor. Detta läte brukar höras i städernas parker och kyrkogårdar i södra Sverige under oktober-december (Ahlén 1986) och kan liknas vid ett taktfast gnissel från en förbirullande cykel. Fladdermössen parar sig framför allt på hösten, strax innan det är dags att gå i vinterdvala. För att undvika att ungarna föds mitt i vintern måste fosterutvecklingen fördröjas. Detta görs genom att befruktningen skjuts upp. Honan lagrar spermierna levande i livmodern under hela vinterdvalan, ungefär från september till april. Bland däggdjur är detta en ovanlig lösning (Hill & Smith 1988). De flesta andra arter som har liknande problem har i stället valt att fördröja inplantationen av det befruktade ägget. Exakt när befruktningen sker kan variera. Det beror bland annat på hur tidig våren blir, och hur mycket insekter som finns. Även dräktighetstiden varierar beroende på klimatet och födotillgången. Blir våren kall går fladdermössen i dvala i stället och födseln skjuts upp. Normalt är dräktighetstiden mellan 5 och 10 veckor. 2.4 Övervintring Vid övervintringen behöver fladdermössen ett svalt och fuktigt ställe. Temperaturen bör ligga mellan 0 och 6 C, det får inte vara dragigt och det måste vara ostört. Fladdermössen vaknar normalt upp ett antal gånger under vintern, kanske för att flytta sig till ett bättre klimatläge eller dricka vatten, men vid en yttre störning förbrukas betydligt mer energi än vid normala uppvaknanden. Det är med andra ord mycket olämpligt att vid upprepade tillfällen störa djuren i vinterdvalan. Lämpliga övervintringsplatser kan vara gamla stenbyggnader eller andra större byggnader, naturliga grottor, gruvor, jordkällare eller trädhål. Ofta övervintrar flera olika arter tillsammans (Ransome 1990). Figur 1. Barbastell i vinterdvala. Värmdö 2008. Fladdermössen i Sverige har olika strategier för att klara vintern. En del väljer att övervintra nära sina koloniplatser, andra väljer att flytta en liten bit eller längre, några mil bort eller så. Flera arter väljer att flytta längre, till exempel flyttar individer av stor fladdermus och trollfladdermus till länder på den Europeiska kontinenten som Tyskland och Belgien. De flesta svenska arter har åtminstone vid något tillfälle observerats sträcka ut från land vid typiska sträcklokaler längs kusten som Ölands södra udde och Falsterbonäset. Det finns alltså anledning att misstänka att individer av fler arter lämnar Sverige under vintern. 5

2.5 Fladdermöss i våra hus Fladdermöss bosätter sig gärna i hus. Flera arter som exempelvis dvärgfladdermus, nordisk fladdermus och Brandts fladdermus förekommer ofta i bostadshus, medan andra arter som till exempel långörad fladdermus och barbastell gärna nyttjar ladugårdar och uthus. Detta är oftast inte ett problem, men olägenheter av olika slag kan uppstå: - en del tycker att vetskapen om att det finns fladdermöss i huset är nog för att det ska väcka obehagskänslor - fladdermöss är sociala djur och kommunicerar ganska flitigt med varandra. Detta gör de mestadels inte med ultraljud, utan med ljud som vi kan höra. Det finns därför en risk att man kan störas av pipande ljud från väggen. Även skrapljud kan uppstå. - fladdermöss hyser en del parasiter. Det medför normalt inte några problem eftersom parasiterna ofta är specialiserade på fladdermöss och inte lämnar värddjuret för att sätta sig på människor. I vissa fall framför allt om fladdermöss och människor bor nära varandra kan loppor dock sprida sig. Fladdermöss kan också ha rabies, men detta är inte konstaterat i Sverige, även om det eventuellt finns då man funnit fladdermöss med antikroppar mot rabies i blodet (ref). Det är viktigt att man aldrig handskas med fladdermöss med bara händerna (faktaruta 3), utan använd handskar eller ta en tygbit mellan djuret och handen. Då finns det ingen risk att få smitta eller att bli biten. - Ett av de vanligaste problemen med fladdermöss är att de genom sin spillning och urin avger obehaglig lukt eller smutsar ner. Lukt uppstår när deras relativt torra spillning och urin hamnar i dåligt ventilerade utrymmen. Vilka regler gäller för fladdermöss? Samtliga fladdermöss i Sverige är sedan 1986 fredade i Sverige, 3:e paragrafen i Jaktlagen, vilket innebär att man inte får avsiktligt döda eller skada fladdermöss. De är också skyddade enligt artskyddsförordningens fjärde paragraf, i vilken framgår att fladdermössen inte avsiktligt får störas och deras livsmiljöer får inte avsiktligt skadas. Detta gäller även när fladdermössen inte är på plats, exempelvis en koloniplats på en vind under hösten. Läs vidare nedan om fladdermössens juridiska status. Hur går man till väga om man misstänker problem? I detta avsnitt ges riktlinjer för hur man bör gå till väga om man misstänker att man har fladdermöss i huset som orsakar problem. Informationen i detta avsnitt är hämtad från Naturvårdsverkets hemsida (www.naturvardsverket.se) och från Handboken för artskyddsförordningen. 1. Konstatera om det verkligen är fladdermöss som orsakar problemet Det kan ibland vara svårt att skilja på om det är exempelvis möss eller fladdermöss som orsakar problem. Det finns ledtrådar att hålla utkik efter för att ta reda på vad det är. Hittar man någon form av reden är det aldrig fladdermöss. Spillningen känns igen på att den är ganska porös eftersom den består mest av skal och rester från insekter och man kan vid en närmare titt se små insektsbitar i den (kitinskal). Kitinet gör också att ytan ofta är torr och blank. Om du störs av ljud på vintern kan du vara säker på att det inte är fladdermöss eftersom de är i dvala då. Eftersom de bara äter småkryp som de normalt fångar i flykten behöver man inte heller vara orolig för att fladdermöss ska äta mat i skafferierna eller gnaga på elledningar. Anticimex och motsvarande företag vidtar normalt inte åtgärder mot fladdermöss eftersom de är skyddade enligt lag. 2. Får jag vidta åtgärder? För att ta reda på om man får sätta in åtgärder behöver man veta om fladdermössen nyttjar huset för att föda upp ungar, övervintra, vila eller bara eller bara som viloplats. Det är endast i de fall då platsen endast nyttjas som viloplats som man själv får göra insatser direkt. Eftersom det när problem uppstår nästan alltid handlar om en plats för unguppfödning har man i praktiken som privatperson aldrig rätt att vidta åtgärder direkt, utan man ska alltid kontakta länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan ge dispens enligt Artskyddsförordningen paragraf 14 att vidta åtgärder som innebär att fladdermössen tvingas byta livsmiljö. Dispensen kan kombineras med krav på kompensationsåtgärder eller krav på uppföljning. 6

3. Kan man vidta åtgärder? I praktiken är skyddet för fladdermöss så starkt att man inte bör vidta åtgärder på eget bevåg, utan först kontakta Länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan ge dispens enligt Artskyddsförordningen paragraf 1 f att vidta åtgärder som innebär att fladdermössen tvingas byta livsmiljö. Dispensen kan kombineras med krav på kompensationsåtgärder eller krav på uppföljning. Skälen till att få dispens beror på de rådande omständigheterna. Det som ligger till grund för beslut om eventuell dispens är hur stor olägenheten eller skadan är. Bara närvaron av fladdermöss räcker normalt inte som skäl för dispens. Det vanligaste skälen till dispens är för att undvika allvarliga skador på egendom, av hänsyn till allmänna intressen och allmän hälsa samt för forsknings- och utbildningsändamål. Man bör vara medveten om att eftersom det är svårt att permanent bli av med fladdermöss bör man så långt det går inrikta sig på att få bort olägenheten i sig. Det kan till exempel vara effektivare att sätta upp en planka eller liknande som styr spillningen till en plats där den inte gör skada för att försöka råda bot på ett lukt- eller nedsmutsningsproblem. Det är alltså inte säkert att problemet löser sig bara för att man får dispens. Det är betydligt lättare att få dispens om det är utom tvivel att det inte påverkar artens upprätthållande av gynnsam bevarandestatus i dess naturliga utbredningsområde. För att denna punkt ska tillgodoses krävs att det är klart vilken art det handlar om. Det är därför bra om man kan beskriva fladdermössen och deras beteende på ett så bra sätt som möjligt. Har man möjlighet att fotografera dem är det mycket värdefullt. Länsstyrelsen kan då hjälpa till med artbestämning och eventuellt besöka platsen om man misstänker att det handlar om en hotad art. Är det en mycket vanlig art behövs i undantagsfall ingen dispens. Detta besked måste man dock få från länsstyrelsen. 4. När får man vidta åtgärder? Fladdermöss bor och övervintrar ofta på samma ställe år efter år och därför är dessa platser att juridiskt betrakta som skyddade då de utgör livsmiljö för fladdermöss. Om man får dispens för att vidta åtgärder vid en uppfödningsplats får dessa normalt inte göras så att fladdermössen tvingas bort i samband med att kolonin bildas eller att ungarna föds upp, det vill säga från mitten av maj till mitten av augusti. Kolonin bör lämnas helt ostörd under denna period. Motsvarande gäller under vinterhalvåret för övervintrande fladdermöss, men de orsakar sällan olägenheter under den tiden av året. 5. Fladdermöss och husrenoveringar Många vet inte om att de har fladdermöss i huset förrän man av misstag råkar stöta på en koloni när man till exempel lägger nytt tak. Det är nämligen inte ovanligt att det bor fladdermöss under takpannor. Med tanke på att samtliga fladdermöss är fridlysta och att även samtliga hotade arter kan bo i hus bör man innan man renoverar huset ta reda om man riskerar att skada några fladdermöss under renoveringen (se ovan hur man känner igen spår av fladdermöss). Med tanke på att fladdermöss generellt har en förkärlek för gamla byggnader belägna i det gammaldags kulturlandskapet är det särskilt viktigt att man gör en fladdermusförundersökning innan man gör för genomgripande renoveringar i kulturmiljöer. Om man stöter på fladdermöss under tiden man renoverar och man riskerar att skada dem eller deras livsmiljö ska man kontakta Länsstyrelsen för att reda ut hur man ska gå vidare. 3. Fladdermössen i Sverige Totalt har 19 arter av fladdermöss påträffats i Sverige (tabell 1). Ju längre norrut man kommer desto färre arter är kända och på liknande sätt verkar det som att det åtminstone i Norrland blir artfattigare med stigande höjd över havet (Sundeberg 2010). De vanligare arterna har liknande utbredning i Sverige och finns spridda över större delarna av Götaland, södra Svealand och upp en bit längs norrlandskusten (Ahlén 2006, 2011). Det tydligaste undantaget är nordisk fladdermus som finns i hela Sverige förutom på kalfjället. Nordisk fladdermus är också den vanligaste arten och ett av Sveriges 7

Vad gör jag om jag hittar en fladdermus? Det första man ska ta reda på är om fladdermusen lever. Om du behöver röra vid fladdermusen måste du ha en handske på dig. Om fladdermusen lever är det lämpligaste att försöka lyfta upp den och sätta den högt så att den kan få luft under vingarna om den vill och kan flyga. Det är inte ovanligt att fladdermöss hamnar i högt gräs och sedan inte kan lyfta för att gräset är i vägen för vingarna. Om fladdermusen istället är död är SVA (Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt) intresserade av att analysera om den har sjukdomar. Den sjukdom de oftast letar efter är rabies. När du skickar in fladdermusen ska du lägga den i ett paket (exempelvis toapapperscylinder) och skicka in den som företagspaket. Skicka in fladdermusen så fort du kan eftersom analyser inte kan göras om fladdermusen är för gammal. SVA bekostar portot. Det är särskilt viktigt att ange om fladdermusen bitit ett annat djur eller en människa. Kontakta alltid smittskyddsläkare om människa har blivit biten. Adressen till SVA är: Statens Veterinärmedicinska Anstalt Enheten för patologi och viltsjukdomar Travvägen 12 A 751 89 Uppsala För frågor: SVA (tel: 018-674000, e-post: sva@sva.se, Posten (tel: 0243-92937). vanligaste däggdjur. Andra vanliga arter i Sverige är Brandts fladdermus, vattenfladdermus, dvärgfladdermus (södra Sverige) och långörad fladdermus. Sju arter i Sverige är rödlistade (tabell 1) och samtliga sju bedöms som hotade (Gärdenfors 2010). Tabell 1: Förteckning över Sveriges fladdermöss och deras status på rödlistan och i EU-direktiv (bilaga 2 i habitatdirektivet) Art Latin Rödlistad EU-bilaga 2 Barbastell Barbastella barbastellus EN X Bechsteins fladdermus Myotis bechsteinii CR X Brandts fladdermus Myotis brandtii Dammfladdermus Myotis dasycneme EN X Dvärgfladdermus Pipistrellus pygmaeus Fransfladdermus Myotis nattereri VU Grå långörad fladdermus Plecotus austriacus NE Gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus Leislers fladdermus Nyctalus leisleri EN Långörad fladdermus Plecotus auritus Mustaschfladdermus Myotis mystacinus Nordisk fladdermus Eptesicus nilssonii Nymffladdermus Myotis alcathoe NE Pipistrell Pipistrellus pipistrellus CR Stor fladdermus Nyctalus noctula Större musöra Myotis myotis NE X Sydfladdermus Eptesicus serotinus EN Trollfladdermus Pipistrellus nathusii Vattenfladdermus Myotis daubentonii SUMMA antal arter 19 7 4 4. Fladdermössens juridiska skydd Rödlistan utgör i sig själv inget juridiskt dokument utan fungerar som ett stöd vid exempelvis tillståndsprövningar för hur man ska prioritera åtgärder och hänsyn till olika arter. Samtliga fladdermusarter i Sverige har dock ett juridiskt skydd då de är fridlysta enligt Artskyddsförordningen. 8

Skyddet enligt Artskyddsförordningen innebär så länge det inte handlar om pågående markanvändning att varken fladdermössen själva, deras bo-, vilo- eller övervintringsplatser får störas någon gång under året utan dispens från Länsstyrelsen. Har det konstaterats att det rör sig om vanliga arter är det emellertid inte alltid nödvändigt med dispens enligt handboken till Artskyddsförordningen (Naturvårdsverket 2009). Alla fladdermöss är även upptagna i bilaga IV i Artoch habitatdirektivet, vilket innebär att de ska ha ett särskilt skydd, vilket de i praktiken får via Artskyddsförordningen. I bilaga II i samma direktiv förtecknas arter som har ännu starkare skydd och för vilka särskilda skyddsområden (Natura 2000-områden) ska avsättas. De arter som är relevanta för Sverige enligt bilaga II är barbastell, Bechsteins fladdermus, större musöra och dammfladdermus (tabell 1). Svenska fladdermöss är också skyddade genom internationella överenskommelser, i första hand det Europeiska fladdermusavtalet, Eurobats (www.eurobats.org). 5. Material och metod 5.1 Biotopstudie Fladdermusinventeringen förbereddes med en kartläggning av biotopernas fördelning, förekomst av ledlinjer i landskapet etc. Denna kartläggning gjordes genom att studera befintliga kartor, satellitbilder (Google Earth) och muntliga diskussioner med kommunekologerna på Värmdö kommun och Världsnaturfonden (Tom Arnbom). Innan fältinventeringen påbörjades och under fältarbetet gjordes också fältrekognosering tillsammans med kommunekolog och Världsnaturfonden för att få ytterligare kunskap om biotopernas kvalitet och fördelning samt för att avgränsa lämpliga platser att inventera manuellt och genom automatiskt registrerande boxar, så kallade autoboxar. 5.2 Val av inventeringsområden Inventeringsområden valde generellt med syfte att: - Täcka in de miljöer som förväntas mest gynnsamma för fladdermöss. - Täcka in olika biotoper av de i på förhand utvalda kommundelarna (de som kan nås via fasta förbindelser) för att få en så komplett bild av fladdermusfaunan som möjligt - Täcka så stor yta som möjligt av området för att kunna uttala sig om skillnader inom området och för att ytterligare öka chanserna att göra intressanta fladdermusobservationer, inklusive fladdermöss som bara transporterar sig genom området och därmed kan var svåra att hitta via ovanstående två punkter. En annan aspekt på valet av inventeringsplatser är tillgänglighet. Vid i övrigt likvärdiga förutsättningar väljs den plats som är mest tillgänglig. Totalt inventerades 32 lokaler, varav 12 både manuellt och med autoboxar. Inventeringssträckorna och inventeringspunkterna (autoboxar) redovisas i tabell 3 och 4 samt i figur 3. Exempel på miljöer i vilka autoboxar placerats ut visas i figur 2. I bilaga 2 ges en kort beskrivning av inventerade platser. I beskrivningen har potential som ledlinje endast omnämnts specifikt då flera tydliga ledlinjer mötts. Detta eftersom nästan alla inventerade platser ligger nära vägar och stigar och därmed har viss potential att ligga vid en ledlinje. Med ledlinje avses struktur i landskapet som styr fladdermössens rörelsemönster, inte minst under flyttningen. Exempel på ledlinjer är strand- och kustlinjer, vägar och vattendrag. 5.3 Fältinventering Den metod som använts i denna studie för att inventera fladdermöss är artkartering enligt Ahlén (manus), vilken är en vidareutveckling av den metod som just nu finns i Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket 1996). Det är standardmetoden (s.k. undersökningstyp) enligt Naturvårdsverket när det primära syftet är att kartlägga artantal, ungefärliga individantal och viktiga fladdermusbiotoper. Individantalet blir särskilt svårt att uppskatta vid användandet av autoboxar då man inte kan visuellt bedöma om det är samma individ som återkommer eller om det kommer nya, istället blir det i första hand en aktivitetsmätning. I praktiken innebär artkartering förenklat att man i ett område inventerar med olika metoder för att hitta så många arter som möjligt. Den metod som används oftast och som också använts här är manuell 9

identifiering med hjälp av ultraljudsdetektorer i kombination med autoboxar. I detta fall har två inventerare varit aktiva (Sofia Gylje Blank och Henrick Blank) och fyra autoboxar. 22 platser inventerades med autoboxar och 24 sträckor inventerades manuellt. Den manuella inventeringen görs genom att man går igenom området och letar efter fladdermöss genom att lyssna och titta (med pannlampa). Utredningsområdet har genomsökts genom att i huvudsak nyttja vägar och stigar samt kortare avsteg från dessa när särskilt lämpliga habitat har noterats eller i samband med observationer. Artkartering under reproduktionstid ska göras vid temperaturer helst över 10 C och åtminstone över 6 C. Fladdermössen är endast sparsamt aktiva när det är kallt eller blåsigt och blir därför inte möjliga att inventera ändamålsenligt då. För att kartlägga områden viktiga för reproduktionen ska inventeringen göras under perioden ca 1 juli till ca 10 augusti. För att kartlägga fladdermössens flyttningsstråk och parningsområden ska inventeringen göras senare, ca 15 augusti till ca 10 oktober. Oavsett tidpunkt ska inga inventeringar göras vid regn eller stark, ihållande vind. Denna inventering förlades till slutet av reproduktionstiden för att, vilket innebär att fokus är på reproducerande fladdermöss, men även att tidiga flyttare kan komma förbi. Även sommartid kan också individer, i synnerhet hannar, som inte är kopplade till någon reproduktion lokalt röra sig i området utan att det handlar om någon regelrätt flyttning. 5.4 Tider och väder Föreliggande studie genomfördes under sex nätter under dagarna 21-26 juli 2011 (tabell 3 och 4). Autoboxarna var aktiverade mellan 21.30 och 04.00. Tiden täckte gott och väl in fladdermössens aktivitetsperiod. Vädret under inventeringsnätterna var överlag mycket bra med temperaturer mellan 17 och 21 grader (tabell 2). Tabell 2. Väderförhållanden under inventeringsperioden 2011-07-21 2011-07-22 2011-07-23 2011-07-24 2011-07-25 2011-07-26 Temperatur ( C) 17-18 20-21 17,5-18,5 17 17,5-18 17 Kommentar Mulet, avlägsen åska Växlande, avlägsen åska Mulet, lugnt Mest mulet, Stark vind i byar Mulet, lugnt Växlande, lugnt 5.5 Teknik och kvalitetssäkring Den modell på ultraljudsdetektor som använts för manuell inventering var Pettersson D240X och autoboxarna var av modell Pettersson D500X. Analyser av samtliga inspelade ljud har gjorts i BatSound. Observationer av rödlistade arter, eller andra potentiellt intressanta observationer skickades till nordiska granskningskommittén (Ingemar Ahlén och Hans Baagøe). Figur 2. Automatiskt registrerande ultraljudsdetektorer har placerats ut i olika miljöer inom Värmdö kommun. Detektorerna ses som svarta väskor upphängda i blå linor. 10

Tabell 3. Platser inventerade med automatiskt registrerande ultraljudsdetektorer. Detektorerna har varit aktiverade mellan klockan 21.30 och 04.00 varje dygn. Koordinaterna är angivna enligt RT 90. Nr x y Lokal/läge Startdatum 1 6591192 1649052 Skägga 2011-07-21 2 6587500 1652957 Norrnäs 2011-07-21 3 6587127 1654148 Lostan 2011-07-22 4 6585549 1655894 Sund 2011-07-21 5 6584335 1652441 Nysveds gård 2011-07-21 6 6581186 1660539 Skärmarö 2011-07-22 7 6579270 1658043 Värmdöleden 2011-07-22 8 6577717 1659198 Brevik 2011-07-22 9 6581783 1666920 Vindö, Prästgårdsvägen 2011-07-23 10 6586518 1663808 Sollenkroka, Skatudden 2011-07-23 11 6578008 1645184 Storängsudd 2011-07-25 12 6577486 1645438 Beatelunds säteri 2011-07-26 13 6577732 1649499 Storholmen 2011-07-26 14 6577175 1648231 Ingarö prästgård 2011-07-25 15 6576040 1647586 Bergviks gård 2011-07-26 16 6575470 1648262 Vidsjön 2011-07-25 17 6576912 1652907 Återlöga 2011-07-24 18 6574558 1652269 Återvallsträsket 2011-07-24 19 6572003 1656229 Eknäs 2011-07-24 20 6573779 1657480 Skenoraträsket 2011-07-24 21 6574778 1659067 Malma gård 2011-07-23 22 6573223 1660893 Örsundet 2011-07-23 Tabell 4. Manuellt inventerade sträckor med angiven datum och klockslag. Nr Datum Datum Tid A Skägga 2011-07-22 01.05-01.30 B Vretaviken 2011-07-22 01.00-01.35 C Sandön 2011-07-21/22 23.50-00.10 D Norrnäs gård 2011-07-22 00.20-00.50 E Värmdö kyrka 2011-07-22 01.45-02.10 F Norråva golfbana 2011-07-21 22.35-23.10 G Söderåva 2011-07-21 22.15-23.10 H Sund 2011-07-21 21.40-22.30, 23.15-23.35 I Hemmesta (trädridån) 2011-07-23 01.30-01.50 J Mölnvik - Dagvattendamm 2011-07-26 01.15-01.33 K Värmdöleden/Norrängen 2011-07-22/23 23.45-00.35 L Brevik 2011-07-22 22.00-23.40 M Skärmarö 2011-07-22 00.50-01.30 N Vindö, Prästgårdsvägen 2011-07-23/24 23.35-00.40 O Sollenkroka, Skatudden 2011-07-23 21.45-23.25 P Storängsudd 2011-07-25/26 23.35-01.05 Q Beatelund 2011-07-26 22.00-23.25 R Storholmen 2011-07-26/27 23.40-00.50 S Bergvik 2011-07-25 21.50-23.25 T Återlöga 2011-07-25 01.30-02.20 U Hästviksbäcken 2011-07-25 00.40-01.20 V Eknäs 2011-07-25 00.40-01.20 X Björnön (naturreservat) 2011-07-24/25 21.45-00.20 Y Malma gård 2011-07-24 00.50-01.45 11

1 A B Österåker Vaxholm C D 2 E 3 4 F G H O 10 5 Nacka I M 6 N 9 J P 11 12 Q 14 R 13 T 17 K 7 L 8 15 S 16 Y 18 21 20 U V 19 X 22 Tyresö Figur 3. Positioner för automatiskt registrerande ultraljudsdetektorer (blå ringar med siffror till vänster) och manuellt inventerade sträckor (gröna linjer med bokstäver ovan) i Värmdö kommun. 6. Resultat Sammanlagt noterades åtta fladdermusarter (tabell 5 och 6). En av dessa är såväl rödlistad som upptagen på EU:s art- och habitatdirektivs bilaga 2, nämligen dammfladdermus. Den rödlistade fransfladdermusen noterades på två lokaler, båda på Ingarö. Bland övriga artfynd förtjänar fyndet av trollfladdermus (södra Värmdölandet) ett särskilt omnämnande då det var första fyndet i kommunen. Den vanligaste arten var nordisk fladdermus som hittades på alla lokaler utom en; ofta i stora förhållandevis höga numerär. Dvärgfladdermus förekom också mycket frekvent och saknades endast på fyra lokaler. Vattenfladdermus är också mycket vanligt förekommande i kommunen. Många av observationerna inom släktet Myotis, dit vattenfladdermusen tillhör, kunde inte bestämmas längre än till just släkte eftersom inga artspecifika läten hördes och inte heller några visuella observationer kunde styrka en säker artbestämning. Dammfladdermus, fransfladdermus och trollfladdermus observerades endast på en eller två lokaler, vilket ligger i sakens natur då dessa är sällsynta eller tämligen sällsynta arter. Alla observerade arter förutom dammfladdermus noterades såväl med autoboxar som manuellt. Dammfladdermusen noterades enbart med hjälp av autobox. Totalt sett var dock fynden av arter 12

väldigt lika om man jämför inventering med autoboxar och manuell inventering. Med autoboxarna gjordes sammanlagt 1796 inspelningar av fladdermöss. Högst aktivitet var det vid Återvallsträsket, Beatelunds säteri, Malma gård och Vidsjöns utlopp. De artrikaste lokalerna var de förhållandevis nära varandra liggande Storängsudd och Beatelund som båda hyste fem arter. Några lokaler hyste fyra arter varav Malma gård bör anses som den intressantaste med tanke på fyndet av dammfladdermus. De enda lokaler som det inte påträffades några fladdermöss vid var två som inventerades tämligen kort tid manuellt. I övrigt hittades fladdermöss på samtliga lokaler. Vid inventeringen påträffades endast en exakt lokaliserad koloniplats, vilket var av dvärgfladdermus i boningshus vid Malma gård. Starka indikationer på att kolonier var belägna mycket nära fanns på flertalet lokaler baserat på den höga aktiviteten av visas arter som fanns samt den korta tiden mellan skymning och första observation. Detta gäller till exempel nordisk fladdermus vid Återvallsträsket, dvärgfladdermus vid Sunds gård, nordisk fladdermus i Björnöns naturreservat och vattenfladdermus och långörad fladdermus vid Beatelunds säteri. Tabell 5. Antal observationer av påträffade fladdermusarter vid inventering med automatiskt registrerande ultraljudsdetektorer. Mm/b = mustasch-, eller Brandts fladdermus, Mdas = dammfladdermus, Mdau = vattenfladdermus, Mnat = fransfladdermus, Msp = obestämd Myotis -art, Enil = nordisk fladdermus, Pnat = trollfladdermus, Ppyg = dvärgfladdermus, Paur = långörad fladdermus och Ob. = obestämd fladdermusart. *Stört av hopprätvingar Nr Lokalnamn Mm/b Mdas Mdau Mnat Msp. Enil Pnat Ppyg Paur Ob. TOT 1 Skägga 7 3 1 11 22 2 Norrnäs* 28 4 32 3 Lostan 2 3 14 19 4 Sund 1 2 1 38 1 2 45 5 Nysveds gård 4 7 10 1 22 6 Skärmarö* 0 7 Värmdöleden 24 7 31 8 Brevik 19 1 20 9 Vindö, Prästgårdsv.* 0 Sollenkroka, 10 Skatudden 6 2 3 3 14 11 Storängsudd 4 1 20 6 7 1 39 Beatelunds 2 12 säteri 103 17 83 205 13 Storholmen 1 1 31 1 34 Ingarö 14 prästgård 40 6 41 5 92 15 Bergviks gård 8 6 14 16 Vidsjön 3 7 170 2 182 17 Återlöga 3 4 7 18 Återvallsträsket 588 48 636 19 Eknäs 2 1 10 5 18 20 Skenoraträsket 2 2 21 Malma gård 50 63 141 33 55 342 22 Örsundet 9 4 2 8 23 TOT 6 50 134 1 310 995 1 295 2 5 1796 13

Tabell 6. Uppskattat antal individer av påträffade fladdermusarter per inventeringstillfälle vid manuell inventering. Mm/b = mustasch-, eller Brandts fladdermus, Mdau = vattenfladdermus, Mnat = fransfladdermus, Msp = obestämd Myotis-art, Enil = nordisk fladdermus och Paur = långörad fladdermus. Sträcka Datum Mm/b Mdau Mnat Msp Enil Ppyg Paur TOT A Skägga 2 2 B Vretaviken 1 1 C Sandön 3 3 6 D Norrnäs gård 3 1 4 8 E Värmdö kyrka 1 3 4 8 F Norråva golfbana 1 2 6 1 10 G Söderåva 1 4 4 1 10 H Sund 1 2 2 5 I Hemmesta (trädridån) 0 J Mölnvik - Dagvattendamm 1 1 K Värmdöleden/Norrängen 4 1 5 L Brevik 2 1 17 20 M Skärmarö 2 2 N Vindö, Prästgårdsvägen 1 1 6 1 9 O Sollenkroka, Skatudden 5 2 9 1 17 P Storängsudd 2 6 5 4 17 Q Beatelund 10 1 4 5 3 4 27 R Storholmen 4 1 5 10 S Bergvik 3 5 8 T Återlöga 1 8 3 12 U Hästviksbäcken/Norsviken 0 V Eknäs 1 1 1 1 4 X Björnön (naturreservat) 1 7 3 21 10 42 Y Malma gård 1 1 10 1 13 TOT 2 38 1 23 106 56 11 237 7. Diskussion 7.1 Funna och saknade arter Fladdermusfaunan under kolonitid i Värmdö kommun visade sig vara tämligen artrik och individrik, sett ur ett Sverigeperspektiv. Arter som nordisk fladdermus, dvärgfladdermus och vattenfladdermus förekommer här i mycket höga antal. I kommunen påträffades tre sällsynta eller tämligen sällsynta arter i form av dammfladdermus, fransfladdermus och trollfladdermus. Fyndet av dammfladdermus är mycket anmärkningsvärt då det är en mycket sällsynt art med inga kända kolonier i Sverige. Eftersom den är både rödlistad och upptagen på Art-/habitatdirektivets bilaga 2 är den också väldigt skyddsvärd och har ett stort internationellt intresse. Dammfladdermusen trivs i miljöer med god tillgång till stora vikar, vilket är en egenskap som Värmdö kommun tydligt besitter. Kanske har dammfladdermusen en fast population i kommunen? Fynden av fransfladdermus och trollfladdermus är också anmärkningsvärda då fransfladdermus tidigare endast noterats som övervintrare och trollfladdermus aldrig tidigare observerats i kommunen. Med tanke på att inventeringen gjorts under kolonitid så är det rimligt att anta att i synnerhet fransfladdermus verkligen har kolonier i kommunen, men också att det samma gäller trollfladdermusen. Med tanke på att ensamma hanar dock kan röra sig över långa sträckor även under kolonitid är det inte säkert att det verkligen rör sig om observationer av fladdermöss från kolonier i kommunen. Trollfladdermusen är en utpräglad långflyttare och ensamma 14

hanar av den arten kan därför tänkas ha större geografisk spridning än fransfladdermus som flyttar kortare sträckor. Vad som också är anmärkningsvärt är den totala frånvaron av arterna stor fladdermus och gråskimlig fladdermus. Dessa arter är sparsamma till tämligen vanliga i Götaland och Svealand. Stor fladdermus är en art som trivs bäst i näringsrik odlingsbygd med tillgång till gamla hålträd och gärna sjöar. Miljön i Värmdö kommun torde bitvis kunna vara lämplig för stor fladdermus, men kanske är markerna ändå för näringsfattiga och kanske spelar den begränsade förekomsten av sötvattensmiljöer och den höga exploateringsgraden in. Gråskimlig fladdermus trivs bland bergsväggar och byggnader, vilket det råder god tillgång på i kommunen. Artens förekomst under kolonitid är dock något nyckfull, men kanske kan bristen på sötvattensmiljöer också spela en roll för denna art. Såväl stor som gråskimlig fladdermus är skickliga flygare som kan flytta långa sträckor. Det är därför sannolikt att båda dessa arter förekommer i kommunen i regelbunden eller åtminstone sporadisk omfattning under vår och höst. Stor fladdermus kan förväntas sträcka förbi under april-maj och augusti-oktober med tanke på att kusten borde fungera som en viktig ledlinje för fladdermöss. Man ska dock ha i beaktande att stor fladdermus inte är vanligt förekommande norr om Värmdö kommun och att antalet förbisträckare troligen är relativt begränsat. Beträffande den gråskimliga fladdermusen kan den liksom stor fladdermus mycket väl påträffas i kommunen under flyttningen, men troligt är också att den skulle kunna påträffas som revirhävdande. Revirhävdandet uppfattas av mänskliga örat som ett högt taktfast, metalliskt tickande och kan alltså höras utan detektorhjälp. Reviren hävdar de under oktober till december ofta mitt inne i stadsbebyggelse, gärna nära höga byggnader och parker. En annan aspekt som kan påverka artantalet negativt är stor förekomst av vanliga arter, vilket var fallet i denna inventering. Det finns starka indikationer på att sällsyntare arter blir bortkonkurrerade när vanliga arter förekommer i stora numerär. Den höga exploateringsgraden, inte minst längs stränder, har sannolikt gynnat de tre vanligaste arterna, men missgynnat andra arter. Värmdö kommun kännetecknas också av en mycket hög standard på byggnader, vilket gör att tillgången på fladdermusvänliga byggnader är sämre än på många andra håll. I synnerhet gäller detta gamla lador och uthus som i kommunen ofta tagits bort eller renoverats till konferensanläggningar, moderna ridhus med mera. 7.2 Koloniobservationer och spridda observationer Då inventeringsmetoden inte primärt riktar in sig på att hitta kolonier utan på att hitta så många arter som möjligt blir det en följd att exakta koloniplatser lokaliseras endast i undantagsfall. Det är till och med så att man försöker undvika att placera autoboxar alltför nära eventuellt kända koloniplatser eftersom fladdermössen från kolonin kan tränga undan andra fladdermusarter som kan förekomma i närområdet. Misstankar om koloniplatser finns på många platser och det är ingen tvekan om att den höga tätheten av nordisk fladdermus, dvärgfladdermus och vattenfladdermus visar på att det är gott om fladdermuskolonier i Värmdö kommun. 7.3 Effekter av mellanårsvariation, väder med mera? Det är väl känt att fladdermusaktiviteten varierar i intensitet och rum beroende på väderförhållanden. Således kan det vara så att arter förekommer i kommunen vissa år, medan de saknas andra år. 2011 kan sägas var ett tämligen normalt väderår och med tanke på att olika typer av miljöer inventerades borde en representativ bild av kommunens fladdermusfauna under kolonitid erhållits. Ett problem med att inventera under högsommaren är att aktiviteten på hopprättvingar kan vara mycket hög nattetid. Detta gällde flera av de inventerade lokalerna och i fallen Vindö (Prästgårdsvägen) och Skärmarö störde det väsentligt autoboxarnas funktion till den grad att inga fladdermöss registrerades (tabell 5). Detta gällde allra mest Skärmarö som även vid den manuella inventeringen visade sig ha ett bakgrundssurr som nästan dränkte det flesta andra ljuden i närheten, inklusive eventuella fladdermusläten med undantag av två observationer av obestämd Myotis-art. Vid Vindö kunde dock stora delar av lokalen inventeras ostört av hopprätvingar och fyra arter påträffades (tabell 6). 15

7.4 Särskilt värdefulla fladdermusområden I hela det inventerade området finns tämligen riklig förekomst av visa strukturer som är viktiga för fladdermöss i form av bryn, ädellöv (främst ek), byggnader och vatten. Spridda öar med mycket högkvalitativa strukturer som gamla träd och herrgårdar förekommer tämligen väl spritt, men de utgör ofta alltför små öar i ett relativt enformigt landskap. Dessa strukturer bör ur fladdermussynpunkt generellt värnas. Det har också framkommit i resonemanget ovan att det är vissa strukturer som det är brist på i landskapet. För att ytterligare värna fladdermusfaunan bör man stimulera förekomsten av och tillgången till: - Betande djur - Slåttermarker - Lövrika bryn - Småskaligt jordbrukslandskap - Oexploaterade stränder - Bevara och öka andelen ihåliga träd - Våtmarker - Militära bergrum På några platser i det inventerade området framträdde dock kvaliteter i landskapet som var utöver det vanliga. I första hand gäller det Farstalandet (Beatelund och Storängsudd) och i viss mån västra delarna av Ingarö (Bergvik) där det utöver de strukturer som fanns generellt i landskapet förekom större sammanhängande områden av gamla lövträd, gamla byggnader, betande djur, fler ädellövsarter samt hassel. De höga landskapskvaliteterna avspeglar sig också i en rik fladdermusfauna och som det enda området med fynd av fransfladdermus. Andra områden som hyste tämligen goda kvaliteter var Björnöns naturreservat med närliggande Eknäs, Malma gård med omnejd, Sund och Lostan, Sollenkroka samt Norrnäs. 7.5 Framtida studier En inventering av det här slaget ger upphov till tankar om lämpliga andra fladdermusstudier: - Värmdö kommun har sedan tidigare visat sig ha stor potential bland övervintrande fladdermöss tack vare den rikliga tillgången på militära bergrum. Övervakning, inventering och skydd av dessa har påbörjats och bör fortsätta och gärna utökas. - Trots att Värmdö kommun ur ett flyttningsperspektiv har ett strategiskt läge i kustbandet saknas inventeringsunderlag från höst och vår. En inventering av fladdermöss under dessa årstider skulle förutom att ge intressanta fynd en fingervisning om exempelvis lämpligheten för etablering av vindkraftverk och andra exploateringar. - För att komplettera artfaunan borde en höst-/vinterinventering av revirhävdande gråskimlig fladdermus göras. Den kan göras enkelt genom att lyssna i några av kommunens större tätorter. - De delar av kommunen som inte är förbundna med det fasta vägnätet har ännu inte inventerats över huvudtaget. Dessa områden vore intressanta att kartlägga under kolonitid, men kanske ännu intressantare under flyttningstid. - Trots att den inventering som nu gjorts är tämligen omfattande finns det ett otal intressanta platser kvar att inventera under kolonitid, även inom det område som täckts in av denna inventering. - Förekomsten av dammfladdermus vid Malma gård bör följas upp med tanke på att den höga inspelningsfrekvensen vid platsen under 2011 kanske kan indikera att det kan finnas en koloni för arten i närheten, vilket vore av internationellt intresse. Att finna kolonier av hotade arter är dock generellt mycket svårt. Det finns ingen aktuell känd koloni av dammfladdermus i Sverige. Arten bör eftersökas även på andra platser då lämpliga livsmiljöer kan finnas på fler platser och den påträffats utanför kolonitid under 2011 (Ahlén muntl.). Även eftersök av kolonier för frans- och trollfladdermus vore intressant att genomföra, men är mycket svårt och resurskrävande. En lämplig ambitionsnivå är att vid en upprepad inventering intensifiera eftersök vid de platser där dessa arter påträffats och vara särskilt vaksam efter dessa arter i 16