2009-09-24 1 European Commission Directorate-General for Competition Antitrust Greffe 1049 Brussel BELGIUM Comments related to the Communication from the Commission 22/7/2009 about the future regime regarding the motor vehicle sector Here follows a summary in English of our complete comments in Swedish below. First we would like to thank the Commission for having invited us to give our opinion on the Communication mentioned above. 1. From a Swedish perspective the proposal to abolish the existing rules that gives dealers the right to sell vehicles from different manufacturers in the same premises is a serious mistake. This will cause a severe negative impact on the competition in the market for new vehicles in our country. Principally it must be up to the consumers to decide if they want to buy their car from a multibrand dealer or a single brand dealer. Of our members, who represents 85% of the new car market, more than 50% are real multibrand dealers and nearly all of them sell their different brands in the same showroom. If the existing rules are changed in the proposed way it will cause large economic losses for those dealers who will be forced to stop their sales of one or more brands. More serious for the future competition is that this will hurt the small brands on the market and make the market entrance much more difficult for new brands. MRF is convinced that this kind of problems must be taken care of by special rules for our sector. 2. The proposal to delete the rules about contractual protection (article 3) brings the dealers back to the situation where the manufacturers has all the contractual power. This will make dealers more dependant and unwilling to act as free entrepreneurs in advantage to the consumers. If manufacturers are not forced by law to clarify the reasons for a notice of termination dealers can be terminated when they act in a way that is allowed and even desired by the completion rules, i e for taking up another brand in their repair shop. 3. Dealers must have the right to sell their business to anyone who can prove that he can fulfill all the contractual obligations set up by the manufacturers. Such a rule should strengthen the competition between dealers in advantage to the consumers. The proposed rules will give the manufacturer not only the total power to decide to whom a dealer can sell his business but also to de- C:\Documents and Settings\faurccr\Local Settings\Temporary Internet Files\OLK2\Kommissionen Gruppundantaget 090924.docx - 2002-10-03
2 cide the price. It is obvious that such a regime does not create better competition. 4. The secondary market (repairs) must be governed by a reduced BER (option iv). Such a regime is necessary to create the legal certainty needed by the large number of SMEs competing in this market. Synpunkter på Kommissions meddelande om den framtida konkurrensrättsliga ramen för motorfordonssektorn. Motorbranschens Riksförbund, MRF, tackar för tillfället att få komma med synpunkter på rubricerade meddelande. Sammanfattning Ur ett svenskt perspektiv riskerar Kommissionens förslag till avskaffande av nuvarande regler för flermärkesförsäljning att medföra allvarliga negativa effekter på konkurrensen inom nybilsmarknaden och därmed motverka det som var syftet med nuvarande gruppundantag nämligen att sätta konsumenten i förarsätet. Nästan lika allvarligt för konkurrensen är borttagandet av kravet på att uppsägningar ska vara motiverade. MRF kräver därför att en sådan regel förs in i det nya regelverket. Den tredje fråga som MRF vill ta upp gäller rätten att sälja sitt företag. Denna rätt bör utvidgas till att omfatta varje köpare som kan uppfylla säljande företags skyldigheter gentemot tillverkare/generalagent. Även här är MRFs krav vara att en sådan regel ska föras in i det nya regelverket. Alternativen 1.2 Av de fyra alternativ till framtida reglering som Kommissionen utvärderat anser MRF att en förlängning av nuvarande gruppundantag skulle vara det säkraste alternativet för att upprätthålla nuvarande hårda konkurrens inom vår bransch. Av de alternativ, iii och iv, som Kommissionen nu lyfter fram framstår alternativ iv) som det som bäst skulle trygga en fortsatt stark konkurrens på eftermarknaden. Det är främst behovet av tydliga regler för det mycket stora antalet små- och medelstora företag inom denna del av branschen som talar för ett särskilt gruppundantag. Alternativ iii) med bifogade riktlinjer kan aldrig ge samma juridiska trygghet som ett gruppundantag.
3 Nyckelelement 1.3 Här framgår att ett syfte med det nya regelverket är att stärka de europeiska biltillverkarnas internationella konkurrenskraft vilket kan ses som en förklaring till att Kommissionen denna gång väljer att sätta tillverkarna i förarsätet. Kommissionen konstaterar att konkurrensen på nybilsmarknaden fungerar mycket väl varför några sektorsspecifika regler inte behövs medan eftermarknaden behöver sektorsspecifika bestämmelser. MRF delar, som ovan nämnts, sistnämnda uppfattning. Flermärkesförsäljning och möjligheterna för nyetablering av bilmärken 2.1 Denna del innehåller ett antal påstående om nackdelarna med att tillåta flermärkesförsäljning som sedda ifrån ett svenskt perspektiv är direkt missvisande. MRFs grundläggande uppfattning är att man som i dag ska överlåta åt marknadskrafterna att avgöra om återförsäljarna ska sälja ett eller flera märken i sina bilhallar. Om snålskjutsargumentet kan sägas att en viktig anledning till att så många som drygt 50% av MRFs medlemsföretag säljer bilar från mer än en tillverkare är att de ekonomiska villkor som tillverkarna erbjuder inte är generösa nog för att många återförsäljare ska kunna klara sig med en leverantör. En annan orsak är att många återförsäljare har för stora lokaler i förhållande till normala försäljningsvolymer av ett enskilt märke. Ironiskt nog har dessa överytor i ett antal fall uppstått genom att en tillverkare begränsat det antal av tillverkarens märken som dessa återförsäljare får sälja. Att Kommissionen föreslår att kraven på försäljning av ett enda varumärke endast ska få gälla i fem år hjälper föga för de återförsäljare som med stöd av nuvarande regler gjort stora investeringar i flermärkesförsäljning vilka nu riskerar att gå förlorade. Kommissionen påpekar också att avsikten inte är att tillåta flermärkesförsäljning i samma lokaler när femårsperioden gått ut och att det generella gruppundantagets 80%-regel kommer att gälla. I sin argumentation mot flermärkesförsäljning framhåller Kommissionen vidare att sådan försäljning endast i blygsam omfattning förekommer i samma försäljningslokaler. Man säger också att det inte finns några gedigna empiriska bevis för att flermärkesförsäljning underlättat nya företags inträde på marknaden. Beträffande det efterlysta empiriska beviset så skulle det förmodligen räcka en bit på väg om man ställde frågan till några av de mindre märkenas generalagenter i Sverige. Vidare säger man att där det trots allt förekommer flermärkesförsäljning så är det på grund de lokala marknadsförhållandena och att det därför är troligt att detta kommer att fortsätta oavsett om den rättsliga ramen ändras eller inte.
4 Dessa påståenden kan utifrån svensk verklighet ifrågasättas då antalet flermärkesförsäljare mångdubblats under den tid nuvarande gruppundantag varit i kraft. Det är att underkänna dessa återförsäljares kompetens att avgöra vad som är bäst för dem, nämligen att göra vad marknaden/konsumenterna efterfrågar. Mycket talar för att en återgång till tidigare flermärkesreglering kommer att medföra att flera stora tillverkare kommer att återinföra förbud mot främmande märken i bilhallarna. Ur konkurrenssynpunkt kommer detta med all säkerhet att innebära att flera på senare år framgångsrika mindre märken inte längre kommer att ha tillträde hos stora etablerade bilhandelsföretag samtidigt som det kommer att försvåra etableringen av nya märken på den svenska marknaden. Slutligen påstår Kommissionen att flermärkesförsäljning bidragit till att öka återförsäljarnas distributionskostnader genom att tillverkarna avstått från att investera i sina återförsäljare. Verkligheten är att tillverkarna varje gång ett gruppundantag löpt ut tagit tillfället i akt att öka sina, ibland onödigt kostnadsdrivande, standardkrav på återförsäljarna. Det är också så att de investeringar som görs i återförsäljarledet bekostas fullt ut av återförsäljarna liksom en stor del av den märkesanknutna utbildningen som sedan nuvarande gruppundantags införande betalas till marknadspriser. Den svenska bilbranschens verklighet ser alltså helt annorlunda ut än Kommissionens. För en del återförsäljare har beslutet att ta upp ett nytt märke underlättats av att man med stöd av nuvarande regler sluppit att fullt anpassa sina lokaler till den gamla tillverkarens standardkrav. Genom att ta upp ett nytt märke har man sålunda sluppit krav på inköp av dyra inventarier från den av tillverkaren enda tillåtna leverantören. Att man på detta sätt legalt kunnat bryta mot det underleverantörsmonopol som tillverkaren anvisat har i slutänden varit till nytta för konsumenterna genom att återförsäljarna kunnat hålla sina kostnader nere. Kommissionen avslutar sina negativa synpunkter visavi flermärkesförsäljning med förbehållet att om kraven på enmärkesförsäljning leder till utestängningseffekter så kan man dra in tillgången till gruppundantaget. Tanken är alltså att nya märken som vill etablera sig ska kunna vända sig till konkurrensmyndigheten om de anser sig hindrade av kraven på enmärkesförsäljning. En fråga man då kan ställa sig är vilka återförsäljare som i ett juridiskt ovisst läge skulle ställa sig upp till försvar för konkurrensen genom att säga att de hindrats att ta upp det nya märket. Det mest sannolika resultatet av borttagandet av nuvarande regler om flermärkesförsäljning blir att man förvårar den nyetablering som kan förväntas från ett antal utomeuropeiska biltillverkare. Lokaliseringsklausulen
5 2.2 Kommissionen anser att den s k lokaliseringsklausulen endast givit få iakttagbara resultat och att klausulen medverkat till att tillverkarna höjt sina standardkrav till nackdel för återförsäljarna. Ett borttagande av klausulen innebär att konskurrenstrycket kommer att minska i storstadsregionerna där vi under senare år sett ett antal nyetableringar. Det är dock sannolikt att en del av dessa ändå kommit till stånd då de sannolikt skett med tillverkarens goda minne. Även om man kan göra invändningar mot delar av Kommissionens resonemang i denna del så finns det för svenskt vidkommande inte tillräckligt starka skäl för att med full kraft driva frågan om ett bibehållande av lokaliseringsklausulen. En rätt att fritt sälja sitt företag skulle kunna tjäna som ett konkurrensrättligt gångbart motiv för en borttagen lokaliseringsrätt. Eftermarknaden 2.3-5 Vad Kommissionen föreslår beträffande eftermarknaden är i princip att nuvarande regler ska vidmakthållas. MRF delar denna uppfattning och betonar än en gång vikten av att detta sker i formen av ett särskilt gruppundantag. Skyddsregler för återförsäljare 2.6 Kommissionen anser att nuvarande artikel 3 inte haft några positiva effekter för konkurrensen utan tvärtom negativa effekter. Även detta är ett påstående som från svensk utgångspunkt är ägnat att förvåna. Kravet på att uppsägningar ska vara motiverade har utan tvekan lett till att tillverkarna tvingats behandla sina återförsäljare på ett likvärdigt och rättvist sätt. Att ta bort detta krav öppnar för godtyckliga uppsägningar av återförsäljare som på ett eller annat sätt, trots att de presterat väl, gjort något som misshagat tillverkaren/generalagenten, t ex har verkstadsauktorisation för flera märken och/eller driver en fristående verkstad. MRF har medverkat i flera uppsägningstvister där generalagenten tvingats ta tillbaka uppsägningen inför hotet om rättslig prövning då motiveringen för uppsägningen varit uppenbart bristfällig. Om syftet med den nya regleringen är att göra återförsäljarna till lame ducks så är borttagandet av motiveringskravet en effektiv metod. Ur konkurrens- och konsumentsynpunkt är det däremot direkt dåligt. Påståendet att nuvarande uppsägningsregler skulle försvåra tillverkarnas möjligheter att anpassa sina återförsäljarnät är svårt att förstå. Om en tillverkare vill omstrukturera sitt nät kan han nu göra det med ett års uppsägningstid. Mindre förändringar kan tillverkaren nu liksom enligt förslaget göra med den sedan lång tid gällande/överenskomna tvååriga uppsägningstiden. En annan sak är att denna uppsägningstid ur ett återförsäljarperspektiv många gånger är mycket kort med hänsyn till de märkesbundna investeringar återförsäljarna fortlöpande tvingas göra. Vi vill här understryka att MRF aldrig gör
6 några invändningar mot uppsägningar av de återförsäljare som presterar sämst eller inte uppfyller uppställda standardkrav. Lika svårförståeligt är påståendet att återförsäljarna inte skulle ha något effektivt rättsmedel mot en tillverkare som vägrar skriva in reglerna i artikel 3 i sina återförsäljaravtal. Eftersom alla existerande avtal innehåller dessa skyddsregler har uppenbarligen tillverkarna ansett nuvarande regler som tvingande. Att de skrivit in skyddsreglerna endast för att de ansett dem vara rimliga motsägs av liggande förslag till code of conduct där motiveringskravet inte finns med liksom inte heller rätten för en återförsäljare att sälja sitt företag till en märkeskollega. Sistnämnda rätt upplevs av återförsäljarna som mycket värdefull eftersom den åtminstone ger dem en, om än, begränsad rätt att sälja sitt företag utan att generalagenten kan inlägga sitt veto. Om man verkligen eftersträvar en fri och stark konkurrens borde rätten att sälja sitt företag endast vara villkorad av att köparen kan visa att han uppfyller alla de krav som generalagenten ställer upp. MRF delar däremot uppfattningen att de aktuella skyddsreglerna egentligen inte hör hemma i en konkurrensrättslig reglering. Anledningen att de ändå finns i nuvarande regler är att sådan skyddslagstiftning saknas i de flesta EUländers civilrättsliga lagstiftning. Det är därför MRFs uppfattning att Sverige, oavsett vad som blir slutresultatet av nu aktuell reglering, bör påbörja en översyn av det regelsystem som avser skyddet för vissa typer av återförsäljare. Syftet med en sådan översyn ska vara att skapa rättsregler som ger en rimlig balans mellan olika typer att återförsäljare och deras leverantörer så att återförsäljarna kan agera som fria entreprenörer till gagn för konkurrensen och därmed konsumenterna. Stockholm som ovan MOTORBRANSCHENS RIKSFÖRBUND Per Johansson VD Björn Forssell Förbundsjurist