Blekinge Tekniska Högskola Folkhälsovetenskap med inriktning mot samhällsplanering Kursmoment 4 Grundläggande folkhälsovetenskap: Samhälle, miljö och hälsa Tentamensuppgift Ingela Larsson Ht 2009
Eftersom designen i denna tentamensuppgift är valfri, har jag valt att göra en berättelse från min egen vardag. I denna berättelse gör jag en sammanfattning och reflekterar samtidigt över innehållet i varje kursmoment. För att få med alla begrepp är inte allt i min berättelse riktigt sant. Eftersom jag under berättelsens gång lägger in mina egna tankar har jag avstått från att på slutet ha egna reflektioner. / i När jag vaknade i morse funderade jag över om jag verkligen skulle gå upp över huvud taget. Kollade vädret och det var ok. Men kroppen den var absolut inte ok. Jag har ont överallt! Just när jag är nyvaken har jag svårt med copingförmågan, det går bättre om några timmar när medicinen har verkat. Jag vet att jag måste komma igång, trots att ryggen värker, är trasig och sned. Jag tänker att detta är något jag måste leva med och jag har ju klarat mig igenom värre saker i livet (Medin och Alexandersson, 2002). Min copingstrategi kan förklaras i ord som att jag hanterar den stress och de krav som problematiken ställer, genom att jag accepterar problemet och att jag dessutom har kommit på egna lösningar för att förändra situationer som jag inte anser mig klara av (Pellmer och Wramner, 2007). Jag tänker att om jag försöker så gott jag kan, så kanske även denna dag blir bra. Jag vet ju att jag har en stark KASAM. I Medin och Alexandersson, (2002) står att en stark KASAM kan ses som ett vaccin mot mental och fysisk sjukdom. Detta är ord som egentligen skrivits av Antonovsky och som jag har svårt att acceptera. Däremot förstår jag meningen med mitt liv och jag ser det som både hanterbart och meningsfullt och när Antonovskys teori istället beskrivs på detta sätt och som något som bidrar och hjälper till att upprätthålla hälsa, håller jag med (Pellmer och Wramner, 2007). Jag försöker använda mig av ett salutogent tankesätt, eftersom detta sätt att tänka leder till hälsa, istället för det patogena tänkandet som gör att om jag tänker på de sjuka delarna i min kropp, blir hela jag sjuk (Janlert, 2000). Jag ligger kvar ännu en stund och funderar lite Vad står då begreppet hälsa egentligen för och har ordet samma innebörd för alla människor? För många betyder det avsaknad av sjukdom och ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, vilket utgör delar av Världshälsoorganisationens definition av hälsa. Hälsans bestämningsfaktorer kan förklaras vara det som påverkar människans hälsa. (Pellmer och Wramner, 2007). Jag funderar lite över hur viktigt det är att man ser hälsa som motsats till sjukdom och hur människor borde försöka hålla sig ifrån sjukdom. Utifrån det biomedicinska synsättet är begreppen ohälsa och sjukdom samma sak, medan det humanistiska sättet att se på begreppet sjukdom innefattar individens egen upplevelse av sin sjukdom (Medin och Alexandersson, 2002). När jag tänker på hur jag definierar ordet hälsa så beskriver jag det inte som att man
måste ha fullständigt fysiskt, psykiskt eller socialt välbefinnande, för trots att jag inte är frisk har jag ju ändå ett väldigt bra liv. Något som däremot känns som ytterst viktigt är den psykiska balansen och sinnesron och detta är faktorer som jag tror blir viktigare ju äldre man blir. Min ohälsa blir påtaglig när jag känner oro och ängslan över saker som jag inte själv kan råda och bestämma över. Jag har 4 barn som mår bra, jag lever med sambo och djur nära naturen, jag har goda vänner, jag bor bra och jag har ett jobb och arbetskamrater som jag trivs bra med och detta är faktorer som bidrar till att min hälsa är god. På arbetsplatsen, där är vi alla aktörer på en arena (Janlert, 2000), som jag själv har valt och på vilken min arbetsgivare har hjälpt mig med omplacering, så att jag trots allt klarar av att ha mitt arbete kvar. Det som är hälsofrämjande på denna arena (arbetsplatsen) är det som ska påverka människorna (aktörerna) positivt och det sker genom sjukdomsförebyggande åtgärder (Medin och Alexandersson, 2002). Finns det några platser där jag själv deltar i det hälsofrämjande arbetet? Ja, på min arbetsplats, i villaområdet där jag bor och även i mitt eget hem. Här försöker jag att nå målen att på alla sätt förbättra och bevara min hälsa. På arbetsplatsen når jag det genom umgänget med mina arbetskamrater och alla vårdtagare. I villaområdet får jag en annan social del genom mina grannar och i hemmet når jag min mentala, psykiska och fysiska hälsa genom att jag där kan vila fullt ut (Pellmer och Wramner, 2007). Idag måste jag jobba extra mycket med mina uppgifter som jag har på BTH, där jag läser folkhälsovetenskap. Det låter lite krångligt, men betyder egentligen den grund på vilket praktiskt folkhälsoarbete vilar (Pellmer och Wramner, 2007). Att veta att jag har kunskap ger mig styrka. Det är tyvärr synd att min arbetsgivare har svårt med begreppet empowerment. Några av de sjuksköterskor som jobbar på natten har däremot förmågan att ge oss undersköterskor mer tillfällen att klara av uppgifter, som de vet att vi har kapacitet till, och det känns utvecklande (Medin och Alexandersson, 2002). Nu har jag funderat färdigt, dags att gå upp och äta frukost. Min livsstil är att försöka leva ett så hälsosamt liv som möjligt och eftersom levnadsvanorna och livsstilen är det som mest påverkar hälsan så äter jag nyttig mat, röker inte, dricker måttliga mängder alkohol, använder inga droger (mer än mina läkemedel) och jag går långa promenader i skogen med min hund. Inte heller utsätter jag mig för stress och jag tror att detta är livsstilsfaktorer som är hälsofrämjande för mig (Pellmer och Wramner, 2007).
Däremot är kanske inte min utomhusmiljö helt bra, eftersom jag bor nära ett pappersbruk. Jag undrar om de beslut som tas av ledningen för företaget verkligen är underbyggda och att begreppet hållbar samhällsutveckling beaktas. Det är ytterst viktigt att alla förstår att sambandet mellan hälsa och miljö är avgörande och att miljö- och hälsobesluten även kan anses positiva på lång sikt (Pellmer och Wramner, 2007). De determinanter (Janlert, 2000) jag tänker på är, var gör fabriken av sitt avfall, hur säker är förvaringen av densamma och är röken de släpper ut verkligen renad i den grad att nästa generation inte behöver ängslas för sjukdom på grund av utsläpp från denna fabrik? Idag måste jag åka in till närmaste stad för att handla, det får nog bli ICA Maxi i Kristinehamn, för de är noga med det hälsofrämjande arbetet, som är bra både för oss som handlar och för dem som jobbar där (Pellmer och Wramner, 2007). Jag läste i tidningen att just denna kedja är föregångare när det gäller att få fram produkter som är bra för folkhälsan. Bland annat har de ett eget eco-sortiment och det är viktigt för mig att veta, att de varor jag köper följer nationella och även internationella insatser när det gäller sjukdomsförebyggande arbete och att företaget ser det viktiga sambandet mellan hälsa och miljö (Pellmer och Wramner, 2007). När två av mina vänner arbetade på ICA stod det klart att företaget satsar mycket på sin personal. Detta betyder att ICA har förstått att ta beakta några av de 11 folkhälsopolitiska målområdena som är: delaktighet och inflytande i samhället, ekonomiska och sociala förutsättningar, barn och ungas uppväxtvillkor, hälsa i arbetslivet, miljöer och produkter, hälsofrämjande hälso- och sjukvård, skydd mot smittspridning, sexualitet och reproduktiv hälsa, fysisk aktivitet, matvanor och livsmedel samt tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel (Statens folkhälsoinstitut). Jag kan bland mycket annat nämna de starka restriktionerna vid inköp av tobak, öl och att det vid speldisken råder legitimationskontroll. Två andra exempel på att företaget följer arbetet med folkhälsomålen är punkt nr 5 och punkt nr 7 som omfattar miljöer och produkter samt skyddet mot smittspridning. (Alla anställda erbjuds gratis vaccination mot den nya influensan). Företaget bedriver också ett ständigt hälsofrämjande arbete, i form av sjukdomsförebyggande arbete med målgruppsperspektiv, som i detta fall är personalen. Dessa åtgärder har som syfte att inom målgruppen (personalen på arbetsplatsen) stärka motståndskraften och förbättra hälsan. Här gäller alltså både arenaperspektiv och målgruppsperspektiv (Pellmer och Wramner, 2007).
På jobbet i natt diskuterade vi om det eventuella beslutet i kommunen om att all rökning på arbetstid skulle förbjudas. De som röker tycker att detta är en kränkning, medan jag som ickerökare ser det som en folkhälsoförebyggande åtgärd. Alla i landet ska genom dessa åtgärder ges förutsättningar att nå en god hälsa (Pellmer och Wramner, 2007). När man tänker på hur människor i andra länder har det och jämför med oss i Sverige så är skillnaderna så stora att det är svårt att göra relevanta jämförelser. Medan vi i landet har problem med att 50 % av männen och 40 % av kvinnorna är överviktiga (Folkhälsorapporten, 2009) svälter andra länders människor. Även barnens övervikt är anmärkningsvärd. Av Sveriges barn är 15 % överviktiga och detta är något som kommer att bli ett framtida problem, ett i-landsproblem. Lindstrand et. al. (2006) hävdar att välfärden i ett land, alltså den ekonomiska situationen, är likartad med hur folkhälsan ser ut. Sverige är ett välfärdsland men ändå tar vi hela tiden pengar från skola, vård och omsorg och detta är inte förenligt med hållbar samhällsutveckling. Men om man ser på globala problem så har vi i Sverige inte alls de problem som finns i till exempel fattiga Afrika, där rent vatten, avlopp och mat för dagen inte är en självklarhet. Jag läste också att antalet personer i Sverige som väljer att vaccinera sina barn mot exempelvis mässling ökar och det känns som om det vore ett steg tillbaka i utvecklingen. På Folkhälsoinstitutets hemsida står att läsa om ett internationellt projekt, nämligen ett Europeiskt hälsoprogram som startats med i huvudsak 3 övergripande mål. Dessa är att förbättra medborgarnas hälsoskydd, att främja hälsa och att minska ojämlikhet i hälsa. Vem bär då ansvaret för att folket i ett land som Sverige mår bra? I en regeringsproposition från 2007 föreslås att kommuner och landsting ska ha det övergripande ansvaret. Barn, unga och äldre är särskilt angelägna målgrupper för det hälsofrämjande folkhälsoarbetet (Regeringens proposition 2007/08:110). I olika rapporter tas upp hur befolkningen i landet mår och utvecklas, dvs. hurdan folkhälsan är. Målet för detta arbete är en god folkhälsa, vilket innebär att förutsättningar ska skapas så att hälsoutveckling blir jämlikt fördelad i befolkningen. Detta sker genom förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Det som påverkar folkhälsan är bland annat livsvillkor, levnadsvanor och miljö och under flera decennier har folkhälsan förbättrats. Bland annat har visat medellivslängden har ökat och risken att dö i vissa sjukdomar har minskat. Sverige ligger bland 10 länder i Europa som har lägst dödlighet i alla åldersgrupper, detta gäller för både män och kvinnor. Likaså ligger Sverige bland de länder i världen som har flest antal
hälsosamma levnadsår. (Sveriges kommuner och landsting, Öppna jämförelser) De som visar sig må sämst är landets kvinnor, de lågutbildade och socioekonomiskt svaga. Den psykiska ohälsan och våld är ökande folkhälsoproblem (Folkhälsorapporten, 2009). En nationell kartläggning av barns och ungdomars psykologiska hälsa ska under 2009 genomföras i form av en enkätundersökning i åk 6-9 på grund av detta. (www.sos.se) Men vem bestämmer över vad som är en bra och hälsosam livsstil? Det som ansågs nyttigt och hälsosamt för ett antal år sedan kanske nu visar sig vara rent hälsovådligt. Det som känns en viktig hälsoåtgärd för mig kan kanske kännas som en integritetskränkande handling för någon annan och här kommer etikproblematiken in i folkhälsoarbetet. Bedrivs folkhälsoarbete bland landets befolkning för att så många som möjligt ska hålla sig friska under så lång tid som möjligt, för att på så sätt kunna arbeta maximalt och därmed hjälpa landet att utvecklas ekonomiskt? Det har visat sig att vissa beslut har gynnat folkhälsan på ett positivt sätt exempelvis lagen om rökning på offentliga platser. Men om beslut fattas som leder till ett intrång i den personliga integriteten blir det en etisk fråga. Den enskilde har rätt att fritt få bestämma över sig själv, sina tillgångar och handlingar samtidigt som samhället har som skyldighet att informera om vad som innebär hälsorisker och de ska också fatta beslut som skyddar hälsan och detta är två handlingar som omöjligtvis går att förena (Pellmer och Wramner, 2007). Jag avslutar nu detta arbete med ett par meningar ur boken Antonovsky inte Maslow Hur kommer det sig att vissa människor utsatta för samma riskfaktorer som andra förmår upprätthålla hälsa? Jo, eftersom de som har hopp ser en mening med att fortsätta leva.
Referenser Backman, J (2008) Rapporter och uppsatser. Lund: studentlitteratur Folkhälsorapporten (2009) www.socialstyrelsen.se Tillgänglig 2009-11-09 Janlert, U. (2000) Folkhälsovetenskapligt lexikon. Stockholm. Natur och Kultur. Lindstrand, A., Bergström, S., Rosling, H., Rubenson, B., Stenson, B., Tylleskär, T., Global Health - An introductory textbook. (2006) Denmark: Narayana Press Medin, J., Alexandersson, K., (2002) Begreppen Hälsa och Hälsofrämjande en litteraturstudie. Studentlitteratur. Pellmer, K., Wramner, B., (2007) Grundläggande folkhälsovetenskap. Stockholm. Liber AB. Regeringens proposition 2007/ 08:110 (2007), En förnyad folkhälsopolitik, www.regeringen.se Tillgänglig 2009-11-09 Sveriges kommuner och landsting, Statens folkhälsoinstitut, socialstyrelsen (2009) Öppna jämförelser, http://www.skl.se/artikel.asp?c=406&a=62725 Tillgänglig 2009-11-09 Westlund, P., Sjöberg, A. (2005) Antonovsky inte Maslow, - för en salutogen omsorg och vård. Solna. Fortbildningsförlaget.