Reviderad november 2009 Regler för dricksvatten och vattenverk Information för den som hanterar eller producerar dricksvatten Miljö och hälsoskyddskontoret
Kort om föreskrifterna för dricksvatten Från den 25 december 2003 gäller nya föreskrifter för dricksvatten (SLVFS 2001:30). De bygger i sin tur på EG:s dricksvattendirektiv. Här är några av de viktigaste punkterna i de nya föreskrifterna: Det finns inte längre några förordnade vattenverk. Alla anläggningar som ingår i den nya definitionen kommer att räknas som vattenverk oavsett tidigare beslut. Med vattenverk menas en anläggning för uppfordring eller beredning av vatten som ska användas till dricksvatten. Det kan alltså i princip räcka med en brunn och en pump. Föreskrifterna gäller dricksvatten som kommer från alla vattenverk som är en del av en offentlig eller kommersiell verksamhet. För övriga vattenverk gäller föreskrifterna INTE om vattenverket producerar mindre än 10 m³ dricksvatten per dygn eller försörjer färre än 50 personer. Reglerna gäller också alla livsmedelsproducerande företag som använder dricksvatten För varje vattenverk ska det finnas en beskrivning och en driftsinstruktion. Det ska också finnas en person som är tillgänglig som driftsansvarig. Program för egenkontroll ska upprättas av den som producerar dricksvatten eller för livsmedelsproducerande företag som har eget vatten. I egenkontrollprogrammet ska ingå rutiner för provtagning, underhåll, utbildning, informationsutbyte, dokumentation mm. Provtagningen och analyserna indelas i normal och utvidgad kontroll. I den utvidgade kontrollen ingår nu väldigt många och dyra analyser, till exempel tungmetaller, bekämpningsmedel, kolväten och radon. Undantag kan beslutas av tillsynsmyndigheten. Den som producerar dricksvatten ska hålla analysresultaten tillgängliga för konsumenterna. Hela föreskriften finns på livsmedelsverkets hemsida www.slv.se (under rubriken Lagstiftning). På hemsidan finns också en utförlig vägledning till föreskrifterna (under rubriken Offentlig tillsyn Dricksvatten). Mer information lämnas även av miljö- och hälsoskyddskontoret, tfn 044-13 53 33.
Vad gäller föreskrifterna? Föreskrifterna gäller hantering av dricksvatten. Med dricksvatten menas allt vatten som är avsett för dryck, matlagning eller beredning av livsmedel. Dricksvatten är också, med vissa undantag, allt vatten som används i ett livsmedelsproducerande företag vid tillverkning, bearbetning, konservering eller saluhållande av varor eller ämnen som är avsedda som livsmedel. Föreskrifterna gäller oavsett om hanteringen är yrkesmässig eller inte, t ex om man tar betalt för vattnet eller inte. Med hantering menas exempelvis produktion, beredning, distribution, försäljning och överlåtelse av dricksvatten. Förutom kommunala vattenverk gäller föreskrifterna bland annat Privata vattenverk som tar ut avgifter för vattnet Alla offentliga eller kommersiella anläggningar Verksamheter där allmänheten har tillträde, t ex hotell, idrottsplatser och samlingslokaler Verksamheter som drivs av staten, landstinget eller kommunen Alla livsmedelsföretag Föreskrifterna gäller inte Föreskrifterna gäller inte dricksvatten från vattenverk som i genomsnitt tillhandahåller mindre än 10 m³ dricksvatten per dygn, eller som försörjer färre än 50 personer. För mindre vattenverk, samfälligheter, enskilda brunnar mm gäller istället socialstyrelsens Allmänna råd 2003:17. Exempel på sådana mindre verksamheter är Uthyrning av rum, stuga eller liknande för fritidsboende för högst åtta gäster samtidigt. Samfälligheter enligt lagen om förvaltning av samfälligheter Familjedaghem Alla enskilda hushåll med egen vattentäkt (under storleksgränsen) Men om dricksvattnet från ett sådant vattenverk används som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet så gäller föreskrifterna ändå. Om exempelvis en mindre samfällighet säljer dricksvatten till ett kafé så betraktas verksamheten som kommersiell och då omfattas samfällighetens dricksvatten av föreskrifterna.
Vem ansvarar för dricksvattnet och dess kvalitet? Det är den som producerar eller tillhandahåller dricksvattnet verksamhetsutövaren som ansvarar för att det uppfyller kraven i föreskrifterna. Vem är tillsynsmyndighet? Det är nästan alltid miljö- och hälsoskyddsnämnden som har tillsyn över att reglerna följs för vattenverk, dricksvatten och livsmedelsföretag. Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet för vissa större livsmedelsföretag. Vad räknas som vattenverk? Med vattenverk menas den del av en anläggning för dricksvattenförsörjning som är till för uppfordring, beredning eller liknande hantering av dricksvattnet. Även tillhörande reservoarer och liknande räknas in. Registrering av vattenverk Ägare av vattenverk som omfattas av SLVFS 2001:30 ska, liksom övriga livsmedelsföretagare, anmäla sin anläggning för registrering. Livsmedelsföretag, t ex restauranger och caféer, med egen vattentäkt räknas som en anläggning och registreras tillsammans. Väsentliga ändringar framförallt om de kan påverka dricksvattnets kvalitet eller driftens stabilitet ska anmälas till tillsynsmyndigheten. Exempel på sådana ändringar är om en ny vattentäkt eller nya filter tas i bruk.
Beskrivning och driftsinstruktioner För varje vattenverk ska det finnas en beskrivning och driftsinstruktioner. Denna tekniska dokumentation bör finnas tillgänglig på vattenverket. Beskrivningen kan exempelvis innehålla: Ritningar på vattenverket och brunnarnas konstruktion Flödesschema Använda kemikalier och deras förvaring Provtagningspunkter i verket Avlopp från verket Driftsinstruktionerna kan exempelvis innehålla: Ansvarsfördelning Instruktion för hur man dokumenterar drift och kontroll Doseringsanvisningar för eventuella kemikalier Rutiner för funktionskontroller och kalibreringar Rutiner för åtgärder vid driftsstörningar och larm Kontaktpersoner Mer utförliga förslag finns i VAV P85 Driftsinstruktioner för vattenverk som utges av Svenskt Vatten (se under Vattenbokhandeln på www.svensktvatten.se ) Driftsansvarig Vid varje vattenverk ska det finnas en person tillgänglig som är driftsansvarig. Den driftsansvarige bör ha sådan kompetens, kunskap om verkets funktion och befogenheter att denne på egen hand kan åtgärda akuta fel och problem. Egenkontroll Alla som producerar eller tillhandahåller dricksvatten måste utöva en kontinuerlig tillsyn över sin egen verksamhet. Rutiner ska finnas dokumenterade i ett skriftligt egenkontrollprogram. Programmet kan exempelvis innehålla: Var och hur ofta prover på dricksvattnet ska tas och vilka analyser som ska göras Rutiner för kontroll och underhåll av vattenverket, vattentäkter och utrustning Rutiner för dokumentation av analysresultat, händelser och förändringar Rutiner för informationsutbyte med laboratoriet, tillsynsmyndigheten och konsumenterna Rutiner vid klagomål och försämrad vattenkvalitet
Den delen av egenkontrollprogrammet som berör provtagning ska fastställas av tillsynsmyndigheten. Särskilt egenkontrollprogram för dricksvattnet behöver inte upprättas av livsmedelsproducerande företag som använder dricksvatten som någon annan tillhandahåller, t ex ett kommunalt vattenverk. Provtagning Prover ska tas på dricksvattnet både vid vattenverket (utgående dricksvatten) och på ledningsnätet (hos användaren). Det finns inte längre något direkt krav på provtagning av råvattnet (brunnsvattnet), men det behöver göras för att kunna anpassa beredningen och för att kunna utreda eventuella problem. Prov på utgående dricksvatten behöver inte tas om avståndet är mycket kort (t ex en restaurang med egen vattentäkt intill). Prov på utgående drickvatten behöver heller inte tas om vattenverket producerar mindre än 100 m³ per dygn, förutsatt att dricksvattenproducenten kan visa tillsynsmyndigheten att vattenkvaliteten är densamma som hos användaren. Analyspaket Provtagningen och analyspaketen indelas i normal och utvidgad kontroll. Utgående dricksvatten analyseras bara i normal omfattning. Proverna på nätet analyserar både i normal och i utvidgad omfattning. Den normala kontrollen omfattar relativt få analyser (parametrar), både de mikrobiologiska och de kemiska. Den utvidgade analysen omfattar däremot väldigt många analyser, särskilt kemiska. Exempel på ämnen som tidigare vanligen inte analyserats är tungmetaller, bekämpningsmedel, kolväten och radon. Provtagningsfrekvens Hur ofta dricksvattnet ska provtas beror på mängden dricksvatten som produceras, om det är grundvatten eller ytvatten, om det är vid vattenverket eller på nätet, om det är normal eller utvidgad kontroll och om det gäller mikrobiologiska analyser eller kemiska. Minsta antalet prover framgår av dricksvattenföreskrifterna, bilaga 3, avsnitt C. Minsta antalet prover för ett grundvattenverk som producerar högst 400 m³ per dygn är 4 mikrobiologiska och 1 kemisk analys per år på utgående vatten med normal omfattning.
Lägsta provtagningsfrekvensen på nätet är, för vattenverk som producerar mellan 10 m³ och 100 m³ per dygn, 4 normala undersökningar (mikrobiologi och kemi) per år och 1 utvidgad (mikrobiologi och kemi) undersökning vartannat år. Vattenverk som producerar mellan 100 m³ och 800 m³ måste göra en utvidgad undersökning varje år. Möjlighet att minska antalet prov och analyser Antalet prover per år för normal undersökning får minskas ner, som mest till hälften efter särskilt beslut av tillsynsmyndigheten. Antalet prover för utvidgad undersökning får inte minskas, men däremot får enskilda parametrar i den utvidgade undersökningen tas bort. För att minskningar ska kunna göras krävs analysresultat under minst två år som visar att värdena konstant ligger klart under gränsvärdena och att en försämring bedöms som osannolik. Nya gränsvärden Det finns en ny förteckning med gränsvärden i föreskrifterna. Ändringarna är inte så stora jämfört med tidigare. Några nyheter är att det nu finns gränsvärden för bekämpningsmedel, att gränsvärdet för fluorid sänkts från 6,0 till 1,5 mg/l och att gränsvärdet för nitrat höjts från 44 till 50 mg/l men nu innebär att vattnet bedöms som otjänligt. Utredning, åtgärder och information En verksamhetsutövare ska omedelbart utreda orsakerna till om gränsvärden överskrids. Man ska också så snart som möjligt vidta de åtgärder som behövs för att klara gränsvärdena. Konsumenterna ska omedelbart informeras och få råd om vad de ska göra om dricksvattnet kan påverka deras hälsa eller ger tekniska eller estetiska problem. Man ska också genast informera tillsynsmyndigheten om det är risk för människors hälsa, men det är inte myndigheten som har ansvar för utredningen, informationen eller åtgärderna. Om tillsynsmyndigheten bedömer att överskridandet av gränsvärdena är av ringa betydelse behöver verksamhetsutövaren inte informera konsumenterna. Det gäller t ex om överskridandet inte påverkar konsumenternas hälsa eller de tekniska problemen inte omedelbart kan märkas.
Håll resultaten tillgängliga Nytt i föreskrifterna är att verksamhetsutövaren ska hålla resultaten från analys av dricksvattnet tillgängliga för konsumenterna. Resultat ska finnas från minst innevarande och föregående år. Enskilda resultat bör hållas tillgängliga senast inom en månad efter det att resultaten nått verksamhetsutövaren. Om vattenverket försörjer ett fåtal konsumenter kan det vara tillräckligt att resultaten görs tillgängliga efter överenskommelse. Verksamhetsutövaren bör informera konsumenterna om deras möjlighet att ta del av analysresultaten.