TEMPUS. en uppföljning av Sveriges deltagande i gemensamma europeiska projekt. Ansökningsomgångarna 2000 2003. Internationella programkontoret

Internationella programkontoret 16 Rapportserie TEMPUS en uppföljning av Sveriges deltagande i gemensamma europeiska projekt Ansökningsomgångarna 2000 2003

Tempus en uppföljning av Sveriges deltagande i gemensamma europeiska projekt. Ansökningsomgångarna 2000-2003 Internationella programkontorets rapportserie 16:2005 Text: Internationella programkontoret, Högskoleenheten, Cecilia Andrae Tryck: Elanders Gummessons, Falköping, 2005

INNEHÅLL 1. Sammanfattning 3 2. Inledning 6 3. Syfte 7 4. Material 7 5. Bakgrund 8 5.1. Europeiska unionen och partnerländerna inom Tempus 8 5.2. Tacis 10 5.3. CARDS 11 5.4. MEDA 12 5.5. Nationella prioriteringar inom Tempus 13 6. Tempusprogrammets utveckling 15 6.1. Tempus I 16 6.2. Tempus II 19 6.3. Tempus II bis 20 6.4. Tempus idag Tempus III 22 7. Tempusprogrammets beståndsdelar 26 7.1. Gemensamma europeiska projekt 26 7.2. Strukturella och kompletterande åtgärder 30 7.3. Individuella mobilitetsanslag 31 7.4. Kontaktresor 32 7.5. Tempusprojektens påverkan 32 8. Urvalsprocessen 34 9. Deltagande i gemensamma europeiska projekt 35 9.1. Bakgrund 35 9.2. Ansökningsomgången 2000 36 9.2.1. Sveriges deltagande 2000 38 9.3. Ansökningsomgången 2001 43 9.3.1. Sveriges deltagande 2001 45 9.4. Ansökningsomgången 2002 50 9.4.1. Sveriges deltagande 2002 52 9.5 Ansökningsomgången 2003 56 9.5.1 Sveriges deltagande 2003 58 10. KTH och Uzbekistan 63 11. Bilagor 67 12. Tabellförteckning 87 13. Källförteckning 88

1. Sammanfattning Det EU-finansierade samarbetsprogrammet Tempus startade 1990. Programmet har sedan starten gradvis utvidgats geografiskt och främjar idag samarbete mellan EU:s medlemsstater och Oberoende Staters Samvälde (OSS), Mongoliet, västra Balkan och MEDA-länderna. Tempus övergripande målsättning är att stimulera samarbete inom högre utbildning mellan EU och partnerländerna och därmed stödja den demokratiska utvecklingen i partnerländerna. Idag finns även ambitionen att främja ett kulturellt närmande mellan EU och MEDA-länderna samt stödja framväxten av civila samhällen. Internationella programkontoret (IPK) har gjort en sammanfattande rapport om Tempus. Rapporten är en uppföljning av svenska lärosätens deltagande i ansökningsomgångarna 2000-2003 för gemensamma europeiska projekt. Den utgör en del av IPK:s informationsarbete kring Tempus och har sammanställts av handläggaren för Tempusprogrammet. Rapporten är den första i sitt slag. Målsättningen är att informera och introducera både de målgrupper som idag är aktiva inom Tempussamarbetet och de som är intresserade av att initiera och delta i projekt. Föreliggande rapport är en kartläggning och uppföljning av vilka svenska lärosäten som deltagit i ansökningar och beviljade Tempusprojekt, av vilka roller de har haft i projekten, samt med vilka partnerländer samarbetet har ägt rum. Sveriges deltagande jämförs med de övergripande resultaten på europeisk nivå för ansökningsomgångarna 2000-2003. Syftet med föreliggande rapport har, utöver att redogöra för Sveriges deltagande i Tempus, även varit att redogöra för programmets uppbyggnad och syfte. I rapporten beskrivs Tempus framväxt och befintliga samarbetsmöjligheter. För att åskådliggöra hur det Tempusfinansierade samarbetet kan se ut i praktiken, redogörs för ett kursutvecklingsprojekt med Uzbekistan som partnerland och KTH som svensk kontraktor och koordinator. Tempusprogrammet administreras av Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för utbildning och kultur. Det tekniska biståndet tillhandahålls av European Training Foundation (ETF) i Turin. I övrigt stöds arbetet med Tempus av ett nätverk av kontor och tjänstemän i både EU och partnerländerna. Internationella programkontoret utgör en del i Europeiska kommissionens informationsstruktur kring Tempus och är National Contact Point (NCP) för programmet i Sverige. IPK ska som NCP bland annat fungera som referenscentrum, ansvara för information om Tempus och på olika sätt stödja deltagande svenska parter samt underlätta 3

samarbetet med partnerländerna. Utbildningsdepartementet deltar i det arbete kring programmets utveckling som bedrivs i Tempuskommittén. Den aktuella sammanställningen visar att: - Antalet ansökningar om Tempus gemensamma europeiska projekt med svenskt deltagande kontinuerligt har ökat sedan 2000. Detta tyder på att kännedomen om och intresset för programmet bland svenska lärosäten gradvis ökat. - Majoriteten av ansökningarna med svenskt deltagande har i ansökningsomgångarna 2000-2003 varit riktade mot ett Tacisland. - Sannolikheten att få ett Tempusprojekt beviljat har i de aktuella ansökningsomgångarna varit större om ansökan gällt samarbete med CARDS eller MEDA. - Sveriges intresse för samarbete med MEDA-länderna ökade markant mellan ansökningsomgångarna 2002 och 2003. Antalet ansökningar ökade mellan de båda ansökningsomgångarna från tre till 12. - Ryssland har varit partnerland i 41 procent av ansökningarna med svenskt deltagande i ansökningsomgångarna 2000-2003. - Mellan 2000-2003 har 30 procent av alla beviljade Tempusprojekt med svenskt deltagande haft Ryssland som partnerland. - I ansökningsomgången 2000 beviljades åtta av 22 ansökningar med svenskt deltagande och Ryssland som partnerland. Det innebär en success rate på 36 procent. I ansökningsomgången 2000 beviljade kommissionen totalt 25 av 105 ansökningar med Ryssland som partnerland, vilket motsvarar en success rate på närmare 24 procent. Ryssland var detta år partnerland i 27 procent av de beviljade projekten. - I ansökningsomgången 2001 beviljades tre av 19 ansökningar med svenskt deltagande och Ryssland som partnerland. Det innebär en success rate på 16 procent. Totalt beviljade kommissionen i ansökningsomgången 22 av 135 ansökningar mot Ryssland, success raten hade sjunkit till 16 procent, och landet var partnerland i 24 procent av de beviljade projekten. - I ansökningsomgången 2002 var Ryssland partnerland i 21 av 46 ansökningar. Ingen av dessa ansökningar beviljades medel. Kommissionen beviljade totalt 18 av 105 ansökningar med Ryssland partnerland, vilket innebar en success rate på 17 procent. Landet var partnerland i 14 procent av de beviljade projekten. - I ansökningsomgången 2003 var Ryssland partnerland i 20 av ansökningarna med svenskt deltagande. Av dessa beviljades fyra medel. Det innebär en success rate på 20 procent. Även i ansökningsomgången 2003 var Ryssland partnerland i 14 procent av de beviljade 4

projekten. Detta år beviljades knappt 15 procent, eller 17 av 115 ansökningar med Ryssland som partnerland. - Sverige under perioden 2000-2003 för första gången har beviljats projekt med följande femton partnerländer: Armenien, Bosnien-Hercegovina, Georgien, Serbien-Montenegro, Kirgizistan, Kroatien, Kazakstan, Moldavien, Uzbekistan, Vitryssland, Jordanien, Egypten, Marocko, Libanon och Palestinska myndigheten. - Av de svenska universiteten och högskolorna har 27 mellan 2000-2003 deltagit i en Tempusansökan. Av dessa har 20 lärosäten deltagit i ett beviljat Tempusprojekt - Ett av de svenska lärosätena, KTH, har under perioden 2000-2003 varit betydligt mer aktivt än de andra inom Tempusprogrammet. KTH står för närmare 30 procent av alla beviljade projekt under perioden. - Projekt inriktade på reformer inom universitetsadministration var bland svenska lärosäten den mest eftersökta aktiviteten inom gemensamma europeiska projekt i ansökningsomgången 2000 - I ansökningsomgångarna 2001, 2002 och 2003 var projekt inriktade på kursutveckling den mest eftersökta aktiviteten i ansökningarna med svenskt deltagande. - Sannolikheten att beviljas ett projekt var i ansökningsomgången 2000 störst inom kursutveckling; i ansökningsomgången 2001 inom universitetsadministration; i ansökningsomgången 2002 inom institutionsuppbyggnad; och 2003 inom universitetsadministration. - I ansökningsomgångarna 2000 och 2001 var Sverige kontraktor i cirka 35 procent av ansökningarna med svenskt deltagande. Motsvarande siffra i ansökningsomgången 2002 var 50 procent och i ansökningsomgången 2003 hade siffran stigit till 57 procent. 5

2. Inledning Det EU-finansierade samarbetsprogrammet Tempus har funnits sedan 1990 och är idag väl etablerat. Europeiska kommissionen framhåller att Tempus är mer än ett samarbetsprogram, då en stor del av programmet är inriktat på att skapa partnerskap vilka ska kunna leva vidare efter avslutade projekt. Programmet har sedan starten gradvis utvidgats geografiskt 1 och främjar idag samarbete mellan EU:s medlemsstater och Oberoende Staters Samvälde (OSS), västra Balkan och MEDA-länderna. Kandidatländerna 2 och G24-länder vid sidan av EU-medlemsstaterna 3 kan delta på självfinansierad basis. Den fjärde och aktuella fasen inom Tempus, Tempus III, har inneburit en vändpunkt i programmets utveckling, inte minst genom att tio av de länder som till en början var med i programmet istället har blivit medlemmar i EU. Tempus övergripande målsättning är att stimulera samarbete inom högre utbildning mellan EU och partnerländerna och därmed stödja den demokratiska utvecklingen i partnerländerna. Idag finns även ambitionen att främja ett kulturellt närmande mellan EU och MEDA-länderna samt stödja framväxten av civila samhällen. Som en röd tråd genom Tempus utveckling går universitetens betydelse för att främja förståelse över kulturella, nationella och etniska gränser. Genom att universiteten ofta har möjlighet att verka friare än andra organisationer i samhället, kan demokratiseringen av utbildningsväsendet i förlängningen bidra till demokratiseringen av samhället. Genom att stärkas och uppmuntras till oberoende kan universiteten i en förändrings- och demokratiseringsprocess utgöra drivande enheter. Tempus utgår från att en hög utbildningsnivå kan bidra till ett väl fungerande demokratiskt samhälle. Detta genom att en kvalitativ och oberoende högre utbildning kan ge medborgarna kunskap om deras rättigheter och förbereda dem för medborgarskap i ett demokratiskt samhälle. Vid sidan av ambitionen att stödja Tempus partnerländer under övergången till demokrati och marknadsekonomi, har EU ett egenintresse med samarbetet. Stabilitet och förbättrade levnadsvillkor är viktiga mål i partnerländerna, inte minst i de länder som har gemensam gräns med EU. Det är i detta sammanhang viktigt att notera att behovet av reformer, fjorton år efter att Tempus startade, fortfarande är stort, inte minst i Tacisområdet. Även om universiteten i de flesta av Tempus partnerländer idag åtnjuter större akademisk och organisatorisk frihet än tidigare, 1 Se bilaga 1 2 Bulgarien, Rumänien och Turkiet 3 Australien, Kanada, Island, Japan, Liechtenstein, Norge, Nya Zeeland, Schweiz och USA 6

utgör minskade statsanslag ett ständigt hot mot deras verksamhet. Parallellt med detta har antalet ansökande på de flesta håll stadigt ökat liksom behovet av högre utbildning. Utmaningarna för universiteten i Tempus partnerländer är stora, liksom behovet av utveckling. 3. Syfte Syftet med föreliggande rapport är att göra en uppföljning av Sveriges deltagande i Tempus gemensamma europeiska projekt i ansökningsomgångarna 2000-2003. I rapporten redogörs för vilka svenska lärosäten som i de aktuella ansökningsomgångarna har deltagit i ansökningar och beviljade projekt, för vilka roller de har haft i projekten, samt med vilka partnerländer samarbetet har ägt rum. Sveriges deltagande jämförs med de övergripande resultaten för ansökningsomgångarna 2000-2003. Ambitionen är vidare att ge läsaren en beskrivning av Tempusprogrammets framväxt och syfte, befintliga samarbetsmöjligheter samt den kontext i vilken det verkar idag. Deltagandet i gemensamma europeiska projekt (JEP) mellan 2000-2003 beskrivs och Sveriges deltagande i programmet jämförs med resultaten på europeisk nivå för varje ansökningsomgång. Anledningen till att fokus ligger på ansökningsomgångarna 2000-2003, är att denna period i störst utsträckning anses kunna beskriva det aktuella deltagandet i programmet. Dessutom sammanfaller perioden med den fjärde fasen inom Tempus, Tempus III, vilken sträcker sig mellan 2000-2006. 4. Material Till underlag för sammanställningen har primärt legat information om Tempus från Europeiska kommissionen. Däribland kan särskilt nämnas årsrapporter om programmet samt två större utvärderingar genomförda av ett externt konsultföretag under 2003. En annan viktig utgångspunkt har varit Tempus Guide for Applicants. Till grund för sammanställningen om Sveriges deltagande i Tempus i ansökningarna 2000-2003 ligger statistik tillhandahållen av European Training Foundation (ETF). Det är viktigt att notera att den information om deltagande i Tempus som tillhandahålls av Europeiska kommissionen och European Training Foundation varierar i sin framställning från år till år. Detta försvårar i vissa fall jämförelser över tid. 7

5. Bakgrund 5.1. Europeiska unionen och partnerländerna inom Tempus Efter decennier av stagnation och slutenhet kom senare delen av 1980-talet i Central- och Östeuropa att präglas av omvälvande och avgörande samhällsförändringar. När Michail Gorbatjov i mitten av 1980-talet introducerade glasnost och perestrojka i Sovjetunionen, utlöstes mekanismer som ledde till att etablerade samhällssystem raserades. Berlinmurens fall 1989 kom att utgöra den främsta symbolen för de genomgripande förändringarna och början på slutet för den sovjetiska eran. Den ökade öppenheten och begynnande demokratiseringsprocessen tydliggjorde behovet av att skapa samhällssystem som kunde utgöra en utgångspunkt för demokrati, stabilitet, politisk frihet och mänskliga rättigheter. Likaså krävdes i Ryssland, Centraloch Östeuropa förutsättningar för en marknadsekonomisk utveckling. De förändringar som i slutet av 1980-talet ägde rum i Ryssland och de Central- och Östeuropeiska länderna, tydliggjorde behovet av reformer inom alla samhällssektorer, däribland inom högre utbildning. För att kunna bidra till nödvändiga förändringar i samhället, behövde det högre utbildningssystemet reformeras. Utmaningen för den Europeiska gemenskapen i slutet av 1980-talet bestod i att hitta en utgångspunkt för samarbete inom högre utbildning med Central- och Östeuropa mot bakgrund av de faktorer som hade utmärkt universitetens verksamhet under sovjettiden. Samtidigt som de Central- och Östeuropeiska universitetens verksamhet under sovjettiden kännetecknades av kraftiga subventioner och hård styrning av det vetenskapliga arbetet, var bildningsidealen höga och den teoretiska bildningen god. Till skillnad från i många andra länder med ekonomiska och politiska problem var graden av läskunnighet mycket hög, även om utvecklingen av ett kvalitativt system för högre utbildning begränsades av ofrihet. Vid universiteten i Central- och Östeuropa behövde den yngre generationen utbildas och förberedas för ett nytt samhällssystem. Genom ett intensifierat internationellt utbyte skulle studenterna få ta del av de värderingar som utmärker ett demokratiskt samhälle. Även yrkesverksamma behövde omskolas vid universiteten, för att med nyförvärvad kompetens kunna delta i och driva förändringar i demokratisk riktning. Samarbetet med Västeuropa, vilket under sovjettiden hade varit mycket begränsat, blev en allt viktigare komponent i de Central- och Östeuropeiska universitetens utveckling med start i början av 1990-talet. 8

De omvälvande händelserna i Central- och Östeuropa fick högst påtagliga konsekvenser även för medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen. Medlemsländerna stod inför en ny utrikespolitisk situation och ett ändrat synsätt blev nödvändigt. Samtidigt uppstod ett unikt tillfälle att påverka Europas utveckling och skapa viktiga länkar till angränsande länder och potentiella medlemmar i den Europeiska gemenskapen. För att åstadkomma ett samlat svar på behoven i Central- och Östeuropa, strävade EG efter att skapa breda ramar för det praktiska biståndet. 4 De olika samarbets- och biståndsprogram som initierades utgör delar i ett långsiktigt relationsbyggande mellan de olika regionerna. För att kunna stödja den demokratiska utvecklingen i Polen och Ungern inrättade Europeiska gemenskapen i december 1989 biståndsprogrammet Phare 5. Programmet skulle utgöra en ram för biståndet till reformarbetet i Central- och Östeuropa och kom gradvis att omfatta de tio kandidatländerna. De länder på västra Balkan 6 som var inkluderade i Phare deltog i programmet till och med år 2000, men blev 2001 istället en del av CARDS: Community Assistance for Reconstruction, Development and Stability. Phare ska främja utvecklingen mot demokrati, marknadsekonomi samt bidra till politisk stabilitet. Kärnan i verksamheten utgörs av aktiviteter som stödjer institutionsuppbyggnad. Ambitionen är att stärka demokratiska institutioner och offentlig administration i partnerländerna. Phare kom tidigt att omfatta flera biståndsprogram som var specifikt inriktade på utbildningsområdet, inte minst därför att partnerländerna själva ansåg att högre utbildning och yrkesutbildning var prioriterade områden för samarbetet med Europeiska gemenskapen. I början av 1990 presenterade Europeiska kommissionen planer på ett nytt program inom Phare, vilket särskilt skulle tillgodose behoven av reformer inom högre utbildning i Central- och Östeuropa. Tempusprogrammet var därmed initierat. Det är intressant att notera hur Tempus alltsedan starten måste ses som en del av en vidare kontext. Programmet utgör en del av flera olika EU-finansierade biståndsprogram vilkas beståndsdelar syftar till att komplettera varandra. Reformer inom högre utbildning är en del i en helhetssatsning mot ökad demokratisering, ökad kulturell förståelse och institutionsuppbyggnad. 4 Tempus (Phare and Tacis) Annual Report 1999 5 Vid starten stod Phare för Pologne, Hongrie: Assistance à la Restructuration Economique 6 Albanien, Bosnien-Hercegovina och FYROM. 9

Efter Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993, då villkor, de s k Köpenhamnskriterierna 7, definierades vilka EU:s kandidatländer måste uppfylla för att bli medlemsländer i EU, ändrades Phares fokus. Tyngdpunkten i aktiviteterna för dessa länder kom att ligga på institutionsuppbyggande aktiviteter, som skulle kunna främja deras närmande till EU. Medan Phare utgjorde grunden för Tempus, är programmet idag en del av EU:s tre övergripande program för stöd till övergångsprocessen på västra Balkan, i OSS och Mongoliet samt i MEDAländerna: CARDS-, Tacis- och MEDA-programmen. Programmen tillhandahåller bistånd i kompletterande former, däribland stöd till institutionella, juridiska och administrativa reformer. Genom olika typer av samarbetsaktiviteter ska en överföring av know-how och utbildningsformer möjliggöras. Bland EU:s olika biståndsaktiviteter mot Central- och Östeuropa, Balkan och MEDA-länderna, passar Tempus, som fokuserar på högre utbildning, väl in i det större sammanhanget. Att Tempus ligger i linje med övriga aktiviteter riktade mot partnerländerna ska garanteras genom tre mekanismer 8 : - Alla verksamheter som stöds av Tempus måste överensstämma med de prioriteringar och målsättningar som anges i CARDS-, Tacis- respektive MEDA-förordningarna. - Vidare måste de aktiviteter som stöds av programmet vara i linje med de prioriteringar och målsättningar som är fastslagna i de avtal som reglerar relationen mellan EU och de olika regionerna: Stabilitets- och associeringsavtalen (CARDS); Partnerskaps- och samarbetsavtalen (Tacis); samt Partnerskapet Europa-Medelhavet (MEDA). - Slutligen måste Tempusaktiviteterna stämma överens med de nationella prioriteringar som årligen fastslås av Europeiska kommissionen i samråd med myndigheter i partnerländerna. 5.2. Tacis Tempus stöd mot Oberoende Staters Samvälde (OSS) regleras inom EU:s stödprogram Tacis, vilket inrättades 1991 och idag omfattar följande 13 länder i Östeuropa och Centralasien: Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan, Vitryssland och Mongoliet. Ryssland är det största mottagarlandet, följt av Ukraina. Tacis (Technical Assistance for the Commonwealth of Independant States) har som övergripande mål är att underlätta övergången till marknadsekonomi 7 http://www.regeringen.se/sb/d/2809/a/15735 8 Tempus Guide for Applicants, part 1. www.etf.eu.int/tempus 10

och främja en demokratisk utveckling i partnerländerna samt etablera varaktiga politiska, ekonomiska och kulturella förbindelser mellan EU och partnerländerna. Genom att tillhandahålla anslagsfinansierat tekniskt bistånd avser EU stötta övergången till demokrati och marknadsekonomi i partnerländerna. Det tekniska biståndet var från början en fristående verksamhet, men är idag en del av relationen mellan EU och varje enskilt partnerland. De bilaterala förbindelserna mellan EU och enskilda partnerländer har formaliserats genom partnerskaps- och samarbetsavtal. Enligt regleringen för perioden 2000-2006 ska Tacis koncentrera sig på följande områden: - Institutionella, rättsliga och administrativa reformer - Privat sektor och ekonomisk utveckling - Åtgärder för att hantera sociala konsekvenser i samhället av övergången till marknadsekonomi - Miljöskydd - Landsbygdsekonomi - Kärnvapensäkerhet Varje enskilt land bör fokusera på högst tre av ovan nämnda områden. 5.3. CARDS EU:s samarbete med västra Balkan/sydöstra Europa sker inom ramen för Stabiliserings- och associationsprocessen (SAP). SAP är ett verktyg för att stödja länderna i deras strävan att genomföra nödvändiga reformer på områden som demokrati, marknadsekonomi och mänskliga rättigheter. Processen innebär ett långsiktigt åtagande från EU:s sida och ska öka utsikterna för att länderna på västra Balkan ska kunna inlemmas i Europeiska unionen. Genom nationellt anpassade Stabiliserings- och associationsavtal kan EU samarbeta med varje enskilt land utifrån de specifika förutsättningar som råder. Utgångspunkten är emellertid densamma för alla länder som omfattas av SAP: ett närmande till EU. Idag innebär processen bland annat att länderna på västra Balkan 9 åtnjuter fördelaktiga handelsavtal. Nästa steg är ett formellt kontrakt mellan EU och de länder som anses ha åstadkommit tillräckliga politiska och ekonomiska reformer samt etablerat nödvändiga administrativa strukturer. Kroatien och FYROM har hittills tecknat den typen av avtal med EU. 9 Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Serbien och Montenegro, Albanien och FYROM. 11

SAP innehåller utöver bilaterala avtal även en regional dimension. Likaså innebär Stabiliseringsoch associationsavtalen att länderna på västra Balkan åtar sig att samarbeta regionalt. Även CARDS innebär regionala åtaganden, som kan jämföras med de förhållanden som råder mellan EU:s medlemsstater. 5.4. MEDA Området kring södra och östra Medelhavet är av stor strategisk betydelse för EU. År 1995 inleddes Medaprogrammet, som är EU:s främsta finansiella verktyg för genomförandet av Europa-Medelhavspartnerskapet. Unionens politik avseende Medelhavsområdet regleras av Euro- Mediterranean Partnership, det partnerskap som på förslag av kommissionen antogs av EU vid Europa-Medelhavskonferensen i Barcelona 1995. Riktlinjerna för samarbetet hade redan tidigare slagits fast av Europeiska rådet i Lissabon 1992, på Korfu 1994 och i Essen 1994. Mötet i Barcelona 1995 samlade utrikesministrarna från de 15 EU-medlemsstaterna och från följande 12 länder i Medelhavsområdet: Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och den Palestinska myndigheten 10. Barcelonadeklarationen, som antogs vid mötet 1995, betonar Medelhavsregionens strategiska betydelse för EU och parternas vilja att ge framtida relationer en ny dimension baserad på solidaritet, grannskap och historiska band. Genom deklarationen utlovas omfattande samarbete och insatser på en rad områden, bland annat inom utbildning. 11 Deklarationen omfattar tre huvudsakliga delar: politiskt- och säkerhetsmässigt partnerskap, ekonomiskt och finansiellt partnerskap samt socialt, kulturellt och mänskligt partnerskap. 12 Det senare syftar till att utveckla mänskliga resurser, främja förståelsen mellan kulturer samt bidra till framväxten av fria civila samhällen. Genomförandet av utbildningsprogram nämns som en del av samarbetet och Tempus är i detta sammanhang ett viktigt verktyg. MEDA-länderna inkluderades i Tempus genom ett beslut av Ministerrådet i juni 2002. Redan i december samma år bereddes MEDA-länderna möjlighet att delta i ansökningsomgången för gemensamma europeiska projekt. I Tempussamarbetet med MEDA-länderna betonas vikten av ett kulturellt närmande mellan de deltagande länderna och framväxten av starka civila samhällen i MEDA-regionen. 10 Även Arabförbundet och Arabiska Maghrebunionen samt Mauretanien (i egenskap av medlem i Arabiska Maghrebunionen) var inbjudna att delta. 11 http://www.sida.se/sida/jsp/polopoly.jsp?d=3491&a=24049 12 http://europa.eu.int/scadplus/leg/sv/lvb/r15001.htm 12

I syfte att uppmuntra till samarbete med MEDA-länderna höll Europeiska kommissionen i oktober 2003 en konferens i Alexandria, Tempus MEDA regional conference. Målsättningen var att belysa vikten av EU:s samarbete med MEDA-länderna och åstadkomma en stärkt dialog. Europeiska kommissionens ordförande, Romano Prodi, inledde konferensen med att tala på temat Sharing stability and peace 13. Tempus och utbildningssamarbetets betydelse, vid sidan av EU:s satsningar mot MEDA-länderna inom t ex det ekonomiska fältet, betonades. Under konferensen framträdde den av kommissionen specialinrättade High-Level Advisory Group on Dialogue between Peoples and Cultures. Gruppen ska fokusera på frågor rörande mänskliga rättigheter, kvinnors ställning, media och det civila samhället. Konferensen i Alexandria samlade cirka 200 deltagare från närmare 30 länder. Internationella programkontoret fanns representerat på konferensen genom generaldirektör Boo Sjögren och enhetschef Margareta Sandewall. 5.5. Nationella prioriteringar inom Tempus Specifika nationella prioriteringar har varit en central del i Tempus sedan programmets andra fas, Tempus II, som varade mellan 1994-1998. 14 EU:s generella ambition är att unionens olika biståndsprogram ska vara i linje med varandra och utgå från de övergripande riktlinjer som är definierade för olika regioner. Tempusprojekten ska därför utgå från de prioriteringar som finns i de Partnerskaps- och samarbetsavtal som reglerar EU:s relationer med Tacis-länderna, Stabiliserings- och associationsavtalen för CARDS-länderna samt Euro-Mediterranean- Partnership för MEDA-länderna. Vidare ska Tempusprojekten vara i linje med de prioriteringar som finns uppsatta i CARDS-, MEDA- respektive Tacisförordningarna. Slutligen gäller de nationella prioriteringar som på årlig basis definieras av Europeiska kommissionen specifikt för Tempusprojekten i samråd med myndigheter i partnerländerna. Ett av de huvudsakliga skälen till att införa nationella prioriteringar inom Tempus var uppfattningen att programmets påverkan genom detta skulle kunna öka. En starkare dialog med partnerländerna kring definierandet av prioriteringar ansågs kunna bidra till att skapa stöd för Tempusprogrammet och åstadkomma ett större engagemang för reformer inom högre utbildning. Denna ambition märktes även från partnerländernas håll, där nationella myndigheter i vissa länder hade uttryckt en önskan om att Tempusprogrammet skulle koordineras med de prioriteringar som gällde för den nationella utbildningsstrategin. 15 13 http://www.delsyr.cec.eu.int/en/whatsnew/detail.asp?id=32 14 Tempus (Phare and Tacis) Annual Report 1999 15 Mid term evaluation report of the third phase of the Tempus programme (2000-2006) Final report, s.62 13

Vid sidan av Europeiska kommissionens ambition om mer riktade åtgärder inom Tempus än tidigare, var antagandet av nationella prioriteringar en del i programmets utveckling mot en topdown-orientering. I och med att nationella prioriteringar definieras kan kommissionen från centralt håll, i dialog med berörda myndigheter i partnerländerna, styra in Tempusprojekten på relevanta och önskvärda ämnesområden. Parallellt med detta ger prioriteringarna de sökande vägledning i processen att ta fram för partnerländerna relevanta projektförslag. 16 I Handbok för sökande 17 görs en distinktion mellan Common Policy Orientations för CARDS-, MEDA- och Tacisländerna och prioriteringar för nationella projekt. De förra syftar på den vidare övergångskontexten och omfattar horisontella områden inom högre utbildning, däribland Bolognaprocessen. Nationella prioriteringar innefattar både vertikala och horisontella frågor. I vissa fall är prioriteringarna mycket specifika, i andra fall mer generella och omfattande. 18 Efter att från början primärt ha varit inriktade på akademiska områden, kom de nationella prioriteringarna mot slutet av 1990-talet även att omfatta mer djupgående strukturella frågor, däribland reformer inom universitetsförvaltning och modernisering av administrativa system. Under denna period ökade antalet institutionsuppbyggnadsprojekt i kandidatländerna. 19 Vid sidan av detta är ett tydligt inslag i de nationella prioriteringarna idag, inte minst för Tacis- och CARDS-länderna, närmandet till europeisk utbildning genom Bolognaprocessen. För Kroatien, det enda partnerland inom Tempus som för närvarande är kandidatland, märks ambitionen att genom Tempus institutionsuppbyggnadsprojekt förbereda utvalda målgrupper på närmandet till Europeiska Unionen. Kroatien anses idag uppfylla EU:s krav på demokrati och mänskliga rättigheter, de så kallade Köpenhamnskriterierna och landet ska börja förhandla med EU om medlemskap i EU 2005. 20 I fokus för samarbetet med MEDA-länderna står det kulturella närmandet till EU och framväxten av starka civila samhällen. Vidare gäller för alla partnerländer att akademiska ämnen inom vilka behoven av utveckling är särskilt stora lyfts fram i de nationella prioriteringarna. Inte minst är detta fallet avseende kursutvecklingsprojekt. Det är intressant att notera att inga specifika regionala prioriteringar eller medel särskilt avsatta för regionala projekt idag existerar inom Tempusprogrammet. En av anledningarna är att det för närvarande saknas instrument för att utarbeta regionala prioriteringar, vilket torde ske genom ett 16 Tempus (Phare and Tacis) Annual Report 1999 17 www.etf.eu.int/tempus 18 Mid term evaluation report of the third phase of the Tempus programme (2000-2006) Final report, s.65 19 Tempus (Phare and Tacis) Annual Report 1999 20 http://www.dn.se/dnet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=278643 14

samarbete mellan nationella myndigheter i angränsande länder. Samtidigt har intresset för regionalt samarbete inom ramen för Tempus ökat under Tempus III. Detta har visat sig genom ett ökat antal ansökningar, inte minst gentemot CARDS-länderna. Flera omgivande faktorer bidrar också till att förstärka relevansen för projekt med regional spridning, däribland Bolognaprocessen och några av partnerländernas potentiella medlemskap i EU. 21 6. Tempusprogrammets utveckling Tempus antogs av EU:s ministerråd i maj 1990. Det uttalade syftet var att stödja partnerländerna i strävan mot en demokratisk utveckling och bidra till reformer inom högre utbildning. Universitet och högskolor anses kunna utgöra viktiga drivkrafter i en social och ekonomisk reformprocess. För att universiteten i Tempus partnerländer ska kunna bidra till reformprocessen och tillgodose aktuella utbildningsbehov måste de moderniseras och förändras. Ett strukturerat samarbete mellan EU och partnerländerna inom det högre utbildningsområdet ska bidra till att möjliggöra en sådan utveckling. Tempusprogrammet var från början avsett att löpa under en pilotfas på tre år, men har efter hand genom flera rådsbeslut förlängts. 22 Programmet tillhandahåller, som beskrivits ovan, en del av EU:s stöd till partnerländerna i före detta Sovjetunionen, på västra Balkan, i norra Afrika och Mellanöstern. Tempus är i hög grad inriktat på att stödja partnerskap och främja långsiktiga nätverk mellan deltagarna och kan i den bemärkelsen sägas vara mer än ett samarbetsprogram. 23 Utgångspunkten vid programmets start var att förändringar i det högre utbildningssystemet i partnerländerna skulle kunna uppnås genom att Tempus implementerades genom en bottom-upmetod. Programmet var initialt framförallt riktat mot universitetspyramidens bas, fakulteter och institutioner, och berörde inte primärt den centrala universitetsadministrationen. Tanken var att människor skulle ha svårare att acceptera reformer genomförda i form av påbud uppifrån. Vidare antogs engagemanget och ansvarskänslan öka om projekten leddes på fakultets- och institutionsnivå. 24 Tempus har sedan programmets start utvecklats i olika faser. Bland de tydligaste förändringarna över tid märks det gradvisa inkluderandet av fler partnerländer, samt kandidatländernas utträde ur Tempus i slutet av 1990-talet och deras tillträde till de europeiska samarbetsprogrammen 21 Mid term evaluation report of the third phase of the Tempus programme (2000-2006) Final report, s.65 22 Tempus (Phare och Tacis) Annual Report 1999 23 Guide for Applicants, www.etf.eu.int/tempus 24 Tempus (Phare and Tacis) Annual Report 1999 15

Sokrates och Leonardo. Vidare märks en utveckling från bottom-up-metoden mot mer av en topdown-orientering. Fokus har över tid gått från gräsrotsverksamhet till att omfatta mer institutionellt inriktade projekt. Dessutom märks från EU:s sida en ökad ambition att Tempusprojekten ska bidra till reformer med nationellt omfång, snarare än att vara isolerade till enskilda lärosäten. Ytterligare en förändring inom programmet består i införandet av nationella prioriteringar under programmets andra fas. En av Tempus grundläggande målsättningar var från början att stimulera akademiska kontakter mellan EU och partnerländerna, samt engagera fakulteter och institutioner i samarbetet. Detta utgjorde vid programmets start en tillräcklig utmaning och utgångspunkt. I syfte att i högre grad anpassa stödet och kunna påverka inriktningen på projekten, har kommissionen dock verkat för att både nationella prioriteringar och ämnesanvisningar blivit en central del av Tempus. Likaså har inslagen av samarbete mellan den akademiska världen och näringslivet över tid ökat. 6.1 Tempus I Den första fasen av Tempus pågick mellan 1990-1994 och gick under benämningen Tempus I. Initialt omfattade programmet, utöver EU:s medlemsstater, även Polen, Ungern och Tjeckoslovakien. Under 1991 inkluderades Bulgarien, Rumänien och Jugoslavien 25. De baltiska staterna, Estland, Lettland och Litauen kom med i programmet påföljande år. Alla dessa länder tillhörde den europeiska sfären och det långsiktiga och ömsesidiga målet med samarbetet var integration. Under 1993 inkluderades även Ryssland, Ukraina och Vitryssland i Tempus. Phare avsatte under perioden cirka 320 miljoner euro till akademiska samarbetsprojekt 26. 25 I samband med kriget i Jugoslavien stoppade EU under 1992 sitt och landet deltog endast ett år i Tempus. Bara Slovenien förblev en del av programmet. 26 Mid term evaluation report of the third phase of the Tempus programme (2000-2006) s.40 16

Utdrag ur det Ministerrådsbeslut genom vilket Tempus etablerades Training has been identified as one of the priority areas for co-operation, particular in providing the opportunities for mobility and exchange with Member States and an immediate response to identified training needs in Central and Eastern Europe. The experience and expertise gained within the Community in the areas particularly of inter-university cooperation and student exchange as well as industry-university co-operation should be drawn upon to create a companion scheme designed to develop co-operation and mobility between the Community and countries of Central and Eastern Europe in the training field. Such co-operation will facilitate the development of the higher education sector and promote closer understanding and mutually beneficial contacts in the area of training. Such a scheme forms part of, and should be closely coordinated with, the overall programming of priorities and funding for Community aid to the CEEC, including the work of the European Training Foundation. Such a scheme could make an important contribution to the effective provision of training assistance to countries of Central and Eastern Europe eligible for economic aid to support the process of reform. Källa: Council Decision 90/233/EEC Under denna period låg fokus i partnerländerna på att frigöra sig från det postkommunistiska arvet. För att Tempusprojekten skulle få största möjliga effekt, låg tyngdpunkten under denna period, som tidigare nämnts, på att stödja de lägsta organisatoriska nivåerna vid universiteten. Mobilitet var en central del av Tempusprojekten under Tempus första fas. Samarbetet inom ramen för Tempus ägde rum på institutionsnivå mellan EU och partnerländerna. Tillsammans identifierade deltagarna eftersatta områden och inledde varaktiga relationer. Programmet utgick under den första fasen från de grundläggande behov av förändring som finns i samhällen präglade av en övergångsprocess mot demokrati. De socioekonomiska behoven under denna period krävde förändringar inom primärt tre områden: värdesystem, institutioner samt utbildning. 27 Värdesystemen En förändring av de värdesystem som hade varit rådande i Central- och Östeuropa under sovjettiden var en förutsättning för att nödvändiga reformer skulle kunna genomföras. Efter 27 Final report on the second phase of the Tempus programme (1994-2000), s.19 17

decennier av centralstyrning och begränsade möjligheter till självständigt agerande krävdes en mer individualistiskt inriktad samhällsmodell. 28 Marknadsekonomi, privat äganderätt och ökad liberalisering skulle utgöra centrala byggstenar i den ekonomiska utvecklingen, men förändringen i värdesystem var nödvändig inom samhällets alla sektorer. Vid universiteten behövde de anställda tillägna sig ett reformerat värdesystem för att verksamheten skulle fortleva och utvecklas. Dessutom var ett förändrat värdesystem en förutsättning för att lärosätena skulle kunna utgöra motorer i samhällsutvecklingen. En förändrad inställning till internationalisering var en av beståndsdelarna i de nya värdesystem som universiteten i Central- och Östeuropa behövde tillägna sig. Utmaningen för den Europeiska gemenskapen bestod i att hitta en utgångspunkt för samarbete mot bakgrund av de speciella förutsättningar som hade utmärkt universitetens verksamhet under sovjettiden. Centralstyrningen hade förhindrat universiteten att anpassa sin verksamhet till lokala och individuella behov. Detta motverkade framväxten av en utbildning som skulle kunna motsvara de krav som ställs i en marknadsekonomi. Vidare kännetecknades universitetens verksamhet under sovjettiden av kraftiga subventioner och styrd vetenskaplig inriktning. Trots detta var bildningsidealen höga och den teoretiska grundutbildningen liksom forskningen höll ofta hög standard. Till skillnad från i många andra länder med ekonomiska och politiska problem var graden av läskunnighet mycket hög i Sovjetunionen. Institutionerna Vid sidan av förändringen av värdesystem, krävdes legala och institutionella reformer. Etablerade institutioner behövde omdanas och nya demokratiska institutioner inrättas. Den lagstiftande, administrativa och dömande makten skulle skiljas åt enligt klassisk maktdelningsprincip. Ett samhällssystem behövde skapas vilket kunde säkra medborgarnas rättigheter och trygghet. Likaså krävdes reformer av både den lokala och centrala offentliga förvaltningen. De nya regeringarna runt om i Central och Östeuropa stod inför stora utmaningar. Utbildningen Universiteten och deras centrala förvaltningar stod inför uppgiften att skapa ett institutionellt ramverk som kunde främja verksamheten i det nya samhälle som växte fram. Behovet av utbildning som kunde svara mot de nya behov som uppstod under övergången till demokrati och marknadsekonomi tydliggjordes i slutet av 1980-talet. Relevant utbildning skulle kunna 28 Ibid, s.20 18

understödja förändringen mot ett nytt värdesystem och förbereda studenterna på nödvändiga institutionella förändringar. Parallellt med det behövde många yrkesverksamma grupper omskolas för att kunna bidra till omställningen mot demokrati och marknadsekonomi. Tempus var under den första fasen inriktat på att möta ovan nämnda grundläggande behov i en övergångsfas. Ambitionen fanns att universiteten i Central- och Östeuropa, genom att deras verksamhet reformerades, skulle kunna bidra till att förändra etablerade värderingar, stödja institutionell utveckling samt ha en central roll i utvecklingen mot demokrati och marknadsekonomi. 6.2. Tempus II Genom ett beslut i EU:s Ministerråd 1993 29 antogs Tempus andra fas, som varade mellan 1994 och 1998. Under denna period utvidgades Tempus ytterligare geografiskt när Moldavien samt de centralasiatiska länderna Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan tillkom 1994. Vidare inkluderades under programmets andra fas Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Mongoliet, samt under 1996 Bosnien-Hercegovina, FYROM 30, Turkmenistan samt Tadzjikistan. Tempus II kännetecknades, utöver ökad geografisk spridning, även av att programmet till viss del ändrade inriktning. I samband med allt större fokus på det akademiska innehållet, blev nationella prioriteringar en del av programmet, samtidigt som nätverkstanken fortsatte att vara central. De nationella prioriteringarna har sedan Tempus II varit en utgångspunkt för vilka projekt som beviljas av Europeiska kommissionen. Prioriteringarna utarbetas i samarbete mellan kommissionen och nationella myndigheter i partnerländerna och ska återspegla specifika, nationella reformbehov. 31 Kursutveckling och reformer inom universitetsadministration blev uttalade målsättningar och bland prioriterade ämnesområden fanns även ökad kompetensutveckling för statsanställda. Nya institutionsuppbyggnadsprojekt introducerades i syfte att stödja de myndigheter som hade till uppgift att verkställa nyantagna lagar. 32 I vissa länder gavs under denna period företräde åt 29 COUNCIL DECISION of 29 April 1993 adopting the second phase of the Trans-European Cooperation Scheme for Higher Education (Tempus II) (1994-1998) (93/246/EEC) 30 Former Yugoslav Republic of Macedonia 31 Tempus (Phare and Tacis) Annual Report 1999, s.6 32 Mid term evaluation report of the third phase of the Tempus programme (2000-2006) s.97 19

regionala projekt, medan andra partnerländer önskade se projekt med flera universitet från samma land. 33 I takt med att de allmänna medel som avsattes till de Central- och Östeuropeiska universitetens verksamhet alltmer begränsades, tydliggjordes behovet av institutionella och administrativa förändringar. Detta ledde till att frågan om reformer inom högre utbildning i partnerländerna under mitten av 1990-talet lyftes upp på en institutionell nivå. Parallellt med detta anpassades Tempus för att kunna möta de aktuella behoven i partnerländerna. Detta kom att innebära en gradvis skiftning från bottom-up-metoden mot mer av ett top-down-orientering. Ambitionen var att programmet genom ett nytt angreppssätt skulle kunna åstadkomma mer storskaliga förändringar än tidigare. Inte minst viktigt var behovet från EU:s sida att genom olika aktiviteter, däribland Tempus, söka bidra till att förbereda de partnerländer som stod inför ett eventuellt medlemskap. De Central- och Östeuropeiska samhällena kännetecknades i början av 1990-talet av effekten av de sociala och ekonomiska reformer vilka inleddes i slutet av 1980-talet. Samtidigt som de positiva konsekvenserna var många, medförde det gradvisa införandet av marknadsekonomi att den sociala osäkerheten ökade. Behovet av reformer inom högre utbildning tydliggjordes i ännu högre grad än tidigare. Särskilt tydligt under Tempus II och sedan Tempus II bis är de djupgående förändringar som Phare-länderna genomgick. Diskussionerna kring EU-medlemskap i början av 1990-talet skapade nya incitament för berörda länder att genomdriva reformer mot ökad demokrati och marknadsekonomi. 6.3. Tempus II bis Under 1997 beslutade Ministerrådet att anta Tempus tredje fas, Tempus II bis, som varade mellan 1998 och 2000. I och med att kandidatländerna gradvis närmade sig ett medlemskap i EU, blev institutionsuppbyggnad i ännu högre grad en vital del av Tempus. Detta gällde framförallt kandidatländerna, där institutionsuppbyggnaden ytterst innebar en förberedelse för anslutningen till EU. 33 Tacis Annual Report 1998, COM (99)380 20

Bland prioriterade områden fanns under denna period utbildning i offentlig administration, finans- och skattepolitik, mänskliga rättigheter, europeisk rätt samt media och kommunikation. De institutionsuppbyggnadsprojekt som genomfördes inom ramen för Tempus, syftade till att göra den högre utbildningssektorn bättre lämpad att bidra till genomförandet av Europeiska gemenskapens regelverk. Tempus omfattning hade med detta ökat och programmet kom i ännu högre grad än tidigare att utgöra en del i samhällsutvecklingen. 34 Tempus bidrog till att utbilda människor för en ny sorts medborgarskap och inom ramen för Tempusprojekten kunde framtida arbetskraft få relevant utbildning och vidgade internationella kontaktytor. Inom ramen för de gemensamma europeiska projekt som genomfördes under Tempus II uppmuntrades universitetsnätverken att bjuda in andra parter från samhället att delta i projekten. Detta gällde frivilligorganisationer (Non Governmental Organisations), medier, fackförbund och nationella, regionala och lokala myndigheter och organisationer. 35 Under Tempus tredje fas, år 1999, startade de sista Tempusprojekten i Central- och Östeuropa, nästan tio år efter att de första projekten hade inletts i Polen och Ungern. I de länder som inte omfattades av Phare låg tyngdpunkten under Tempus II bis fortfarande på kurs- och läroplansutveckling och universitetsadministration. Under denna period tydliggjordes skillnaden mellan den utveckling som ägde rum i Tacisländerna respektive i kandidatländerna. Det tunga socioekonomiska arvet i forna Sovjetunionen låg i vägen för en utveckling jämförbar med den som ägde rum i kandidatländerna mot slutet av 1990-talet. Sovjetrepublikerna, vilka i hög grad hade varit helt beroende av ekonomiskt stöd från centralmakten, kollapsade ekonomiskt. Detta var en av många faktorer som bidrog till att försvåra utvecklingen i före detta Sovjetunionen. På Balkan följdes händelserna i Ungern, Rumänien och Bulgarien av att regimerna föll även i Albanien och Jugoslavien. Ur det splittrade Jugoslavien uppstod Slovenien, Kroatien, Bosnien- Hercegovina, FYROM 36 och Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRY), som omfattade Serbien, Montenegro och Kosovo. Fyra av länderna på Balkan blev en del av Phare och EU-utvidgningen: Ungern, Rumänien, Bulgarien och Slovenien. Ungern och Slovenien blev den 1 maj 2004 medlemmar i EU och Bulgarien och Rumänien beräknas kunna bli medlemmar 2007. Kroatien 34 Tempus (Phare and Tacis) Annual Report 1999 35 Tempus @ 10. A Decade of University Cooperation. Directorate-General for Ecucation and Culture, s. 11 36 Former Yugoslav Republic of Macedonia 21

kommer under 2005 att inleda förhandlingar om medlemskap i EU. Det är oklart när ett medlemskap kan bli aktuellt. Genom ett beslut av Ministerrådet i juli 2000 blev det formellt möjligt för Kroatien att delta i Tempus. Redan innan det formella beslutet fattades förbereddes för Kroatiens deltagande och en informationsdag ordnades i Zagreb 2000 inför sista ansökningsdag, som angavs till 31 mars 2000. Noteras kan att det, trots den korta ansökningsperiod som stod till buds, inkom 36 ansökningar med Kroatien som partnerland. I december 2000 beslutades att även FRY skulle omfattas av Tempus. Jugoslavien hade deltagit i programmet 1991 och delvis 1992, men EU drog i samband med kriget 1992 in sitt stöd. Närmare tio år senare kunde FRY på nytt delta i Tempus, i den ansökningsomgång som utlystes till 1 mars 2001. 37 6.4. Tempus idag - Tempus III Den nuvarande fasen av Tempus, Tempus III, antogs av Ministerrådet 1999 och avsåg perioden 2000-2004. 38 Formellt inleddes Tempus fjärde fas 1 juli 2000 och genom ytterligare ett beslut under 2002 förlängdes perioden med ytterligare två år. 39 Antagandet av Tempus III innebar ytterligare förändringar i programmet, inte minst genom att kandidatländerna inte längre deltar som partnerländer. Dessa länder uppmuntrades dock av kommissionen att under en övergångsperiod delta i projekten som experter, eller på självfinansierad basis. I egenskap av EUmedlemmar kommer de dessutom, genom sin unika erfarenhet av Tempusprojekt, sannolikt att kunna bidra till att höja programmets kvalitet ytterligare. Från början av Tempus III omfattade programmet Oberoende staters samvälde (OSS), Mongoliet samt de dåvarande icke-associerade länderna 40 i Central- och Östeuropa. I juni 2002 inkluderades även MEDA-länderna i programmet, vilket innebar en signifikant förändring. MEDA-länderna omfattar Algeriet, Tunisien, Marocko, Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien, Palestinska myndigheten och Israel, som deltar med självfinansiering. 37 Tempus (Phare/Cards and Tacis) Annual Report 2000, s.5 38 COUNCIL DECISION of 29 April 1999 adopting the third phase of the trans-european cooperation scheme for higher education (Tempus III) (2000-2006) (1999/311/EC) 39 COUNCIL DECISION of 27 June 2002 amending Decision 1999/311/EC adopting the third phase of the trans-european cooperation scheme for higher education (Tempus III) (2000 to 2006) (2002/601/EC) 40 Albanien, Bosnien-Hercegovina, FYROM, Kroatien och Serbien och Montenegro 22

Utdrag ur Ministerrådets beslut om Tempus III "Cooperation on higher education strengthens and deepens the whole fabric of relations existing between the peoples of Europe, brings out common cultural values, allows fruitful exchanges of views to take place and facilitates multinational activities in the scientific, cultural, artistic, economic and social spheres" Källa: Council Decision 1999/311/EC Tempus fjärde och nuvarande fas innebär att programmet omfattar delvis andra länder än i början av 1990-talet. Dessutom ser behoven av förändring och reformer annorlunda ut i och med att det kommunistiska arvet idag är mer avlägset. Samtidigt är det en diversifierad bild som uppmålas, eftersom reformtakten har varierat i Tempus olika partnerländer, något som bland annat illustreras av kandidatländernas utveckling och deras inträde i EU den 1 maj 2004. Generellt har reformprocessen visat sig vara mer komplex än många bedömare initialt trodde och i flera av Tacisländerna är behovet av demokratifrämjande reformer alltjämt stort. Övergången från centralplanering till en mer marknadsorienterad ekonomi har inneburit att de statliga anslagen till högre utbildning minskat drastiskt samtidigt som lärosätena har fått ökad autonomi. De förändringar som ägt rum sedan början av 1990-talet har också möjliggjort en större mångfald av utbildningsinstitutioner, inklusive en växande sektor privata, avgiftsfinansierade utbildningsanordnare. 41 I vissa länder har den negativa trend, som innebär minskade statliga anslag till högre utbildning, delvis och tillfälligt kunnat vändas, t ex i Ryssland 1999 då oljeinkomster bidrog till att stärka statsfinanserna. Samtidigt har satsningar på den högre utbildningen inte varit prioriterade och i praktiken motsvarar landets statliga anslag till högre utbildning endast 52 procent av 1991-års nivå. 42 I MEDA-länderna har den högre utbildningen under lång tid lidit av otillräckliga statliga anslag. Vissa bedömare menar att situationen har påverkats negativt av att t ex Världsbanken har agerat utifrån uppfattningen att stöd till utbildning i utvecklingsländerna bör fokuseras på grund- och gymnasienivå. Idag är dock uppfattningen snarare att en hållbar ekonomisk utveckling inte är 41 Över Östersjön - Om högskola och högskolesamarbete i Sveriges östra närområde. Högskoleverkets rapportserie 2003:8 R, s. 53 42 Mid term evaluation report of the third phase of the Tempus programme (2000-2006) s.29 23