FÖRARHYTTER TILL STATIONÄRA KRANAR

ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING AFS 1981:17 Utkom från trycket den 29 okt. 1981 FÖRARHYTTER TILL STATIONÄRA KRANAR Utfärdad den 18 september 1981 (Ändringar införda t.o.m 1993-11-25)

AFS 1981:17 2 FÖRARHYTTER TILL STATIONÄRA KRANAR Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om förarhytter till stationära kranar med kommentarer Utfärdad den 18 september 1981 (Ändringar införda t.o.m 1993-11-25)

AFS 1981:17 3 Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om förarhytter till stationära kranar Utfärdad den 18 september 1981 (Ändringar införda t.o.m. 1993-11-25) Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 18 arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166) följande föreskrifter. Tillämpningsområde 1 Dessa föreskrifter gäller förarhytt till stationär kran. Med stationär kran avses därvid kran, som är konstruerad och avsedd att användas på ett och samma arbetsställe och som vanligtvis inte flyttas till annan plats, t.ex. traverskran och hamnkran. Föreskrifterna gäller inte förarhytt på följande krantyper. - Kran på byggarbetsplats (byggkran). - Tornsvängkran som konstruerats för byggnads- och anläggningsverksamhet men används i annan verksamhet. - Armkran eller svängkran på fordon (fordonskran). - Spårgående kran som är konstruerad för att framföras på järnvägsspår (järnvägskran). - Av räler eller styrskenor i sidled styrd lyft- och transportanordning för stapling av pallar i pallställ eller för plockning av gods för hand i hyll- eller pallställ (staplingskran). Föreskrifterna gäller inte heller förarhytter på sådana kranar för vilka Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1993:10) med föreskrifter om maskiner och vissa andra tekniska anordningar eller motsvarande bestämmelser i något annat land inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) gäller när de släpps ut på marknaden eller tas i drift. De gäller inte heller förarhytter på andra kranar som uppfyller kraven i kungörelsen 1993:10 eller motsvarande bestämmelser i något annat EES-land. (AFS 1993:26) Konstruktion Allmänt 2 Förarhytt till kran skall vara stabilt utförd. Den skall vara tillförlitligt fäst vid kranen. Material i bärande konstruktion skall vara obrännbart.

AFS 1981:17 4 Beklädnad och isolering i väggar, golv och tak skall vara av svårantändligt material. 3 Förarhytt till kran som används utomhus skall vara utförd så att regnvatten inte avleds över rutor eller dörr. 3 4 Förarhytt skall invändigt ha en fri höjd av minst 2 m och en volym av minst 5 m. Volymen får dock vara mindre om utrymmet på kranen eller i krananläggningen är begränsat och inte utan stora svårigheter kan ökas. 5 Utrymmet i förarhytt skall medge att samtliga manöverdon kan skötas i en lämplig arbetsställning. Utrymmet skall även medge god åtkomlighet vid tillsyn, reparation och liknande av utrustning i hytten. 6 Förarhytt skall om det behövs med hänsyn till utbildningen av förare vid det aktuella arbetsstället ha utrymme för t ex instruktör eller elev. Stol för denne får vara fällbar och vara fäst i hyttvägg. 7 Elektriska och hydrauliska ledningar skall förläggas skyddat. Elektriska ledningar skall vara skilda från hydrauliska ledningar. 8 Förarhytt skall lätt kunna hållas ren invändigt. Golvet skall ha yta som motverkar risk för halkning. 9 Förarhytt skall ha innerbelysning och vägguttag. Om det behövs skall särskild punktbelysning finnas. Sikt 10 Förarhytt skall placeras så och ha fönster i sådan utsträckning och av sådant utförande att föraren kan manövrera kranen säkert och hålla god uppsikt över arbetsområdet. 11 Förarhytt skall ha minst ett fönster som kan öppnas. Sådant fönster skall sluta tätt när det är stängt. 12 Fönster skall vara utfört så att person på arbetsområdet kan ha god synkontakt med kranföraren och så att föraren inte onödigtvis besväras av reflexer. 13 Fönster skall om det behövs ha vindrutetorkare och bländskydd. 14 Fönsterruta skall vara monterad från hyttens insida. Den skall vara åtkomlig för rengöring. Rengöring skall så långt som möjligt kunna utföras från insidan och utan fara för att person störtar ned. 15 Ovanför golvfönster skall finnas galler. Detta skall vara utformat så att det medger god sikt genom fönstret. Gallret skall vara stabilt samt säkert fäst vid hytten. Ruta i golvfönster skall vara av härdat glas eller likvärdigt material. Golvfönster skall med betryggande säkerhet kunna bära en person. 16 Takfönster skall motstå eller vara skyddat mot nedfallande föremål

AFS 1981:17 5 Ventilation, uppvärmning och buller 17 Förarhytt skall ha lätt justerbar ventilationsutrustning. Utrustningen skall vara utförd och dimensionerad så att tillräckligt flöde av luft med godtagbar kvalitet kan tillföras förarhytten utifrån. Om det behövs med hänsyn till den miljö i vilken kranen används, skall tilluften renas genom filter eller också skall luftkanaler anordnas från ställen med tillräckligt ren luft. Luftens strömning från ventilationsöppningen skall ägnas särskild uppmärksamhet så att besvärande drag inte uppkommer. Ventilationen skall utformas så att rutorna hålls fria från imma. 18 Förarhytt som används utomhus eller i lokal med låg temperatur skall ha anordning för uppvärmning. Denna skall ha tillräcklig kapacitet för att vid en yttertemperatur av -20EC hålla lägst + 18EC i hytten. Förarhytt som utsätts för kraftig värme, t ex från arbetsprocess i stålverk, skall ha anläggning för kylning av luften. 19 Förarhytt skall vara isolerad mot buller så att risk för hörselskada inte uppkommer. Förarstol 20 Förarstol skall lätt och säkert kunna intas och lämnas. Svängbar eller förskjutbar förarstol skall vara anordnad så att den automatiskt och säkert låses i arbetsläge. 21 Förarstol skall vara sådan att föraren kan arbeta i en tillfredsställande arbetsställning. Stolen skall vara stabil och rymlig och medge bekväm sittställning. Den skall lätt kunna ställas in för förare av olika kroppsstorlek. Förarstol skall ha - sits med lagom fast dyna - ryggstöd som är inställbart i olika lutningar - inställbara armstöd - ventilerande och slitstark klädsel som är lätt att hålla ren eller är lätt att byta ut - fjädring och dämpning om så behövs 22 Förarplats skall där så behövs ha inställbart fotstöd. Manöverorgan 23 Manöverorgan skall vara utfört och placerat så att det lätt kan skötas från förarplatsen. Det bör vara inställbart i höjdled och sidled. 24 Manövermotståndet bör i spak som manövreras med handen vara mellan 5 och 20 N (0,5 till 2 kp) och i pedal mellan 20 och 90 N (2 till 9 kp). Nolläget för spak skall vara distinkt. 25 Rörelsen hos spak som manövreras med handen samt hos pedal bör inte överskrida 200 mm (för spak + 100 mm från nolläget).

AFS 1981:17 6 26 Funktionen hos manöverspak och annat manöverdon skall vara tydligt angiven med svensk text eller symboler. 27 Manöverspak skall om möjligt vara anordnad så att dess rörelse följer lastens rörelse. Det skall eftersträvas att lyftorganets vertikalrörelse (lyftrörelse) regleras med höger hand och dess horisontalrörelse med vänster hand. 28 Vid förarplatsen skall - förutom ordinarie manöver - och startorgan - finnas en särskild, enbart för nödstopp avsedd anordning, med vilken samtliga maskinerier snabbt kan stoppas. Nödstoppsanordningen skall efter påverkan bli kvar i stoppläge. Anordningen skall vara röd och tydligt märkt med texten "Nödstopp". 29 Obehörig användning av kran skall kunna hindras. 30 Vid förarplats skall finnas anordning för ljudsignal med vilken föraren kan påkalla uppmärksamhet. 31 I förarhytt skall finnas brandsläckare. Tillträde 32 Tillträde till förarhytt skall vara bekvämt och belyst. Uppgång till hytt skall där så är möjligt utgöras av trappa. 33 Dörr till hytt skall vara minst 0,5 m bred och minst 1,9 m hög. Dörr skall vara låsbar utifrån. Den bör vara utåtgående. Dörr skall om det behövs för sikten från förarplatsen, t ex bakåt-nedåt, ha fönster. 34 Utanför dörr till förarhytt på kran skall finnas plattform med räcke. Plattform skall om det behövs för sikten från förarplatsen ha gallergolv. 35 Om förarhytt är rörlig mot någon del av tillträdesvägen skall som skydd mot nedstörtning finnas grind eller bom med automatisk återgång till stängt läge vid varje utgång. 36 Nödutrymning av hytt skall kunna ske snabbt och lätt. Om det behövs skall nödutrymningsutrustning finnas i eller vid hytten. 37 På kran där tillträde till hytt sker genom golvlucka skall cirka 2 m under hytten finnas en plattform. Ikraftträdande 1 Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 1983 för förarhytter som levereras från och med nämnda dag. 1 AFS 1981:17

2 3 Ändringen träder i kraft den dag Arbetarskyddsstyrelsen bestämmer AFS 1981:17 7 Kommentarer till kungörelsen om förarhytter till stationära kranar Bakgrund Olämpligt utförande av förarhytter kan medverka till olika besvär hos kranföraren. Som exempel kan nämnas besvär i nacke, axlar och armar till följd av drag liksom ryggbesvär orsakat av olämplig stol eller felaktig kroppsställning. Därav följer att vissa baskrav vad gäller t ex ergonomi, sikt, värme och ventilation, buller samt tillträdesvägar är gemensamma och allmängiltiga. Ingenjörsvetenskapsakademiens Kran- och Hisskommission (IKH) gav 1961 ut en försöksnorm (IKH 7.30.01 ) beträffande utförande av förarhytter till kranar. Arbetarskyddsstyrelsen utfärdade 1975 särskilda anvisningar (Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 103, Byggkranhytter) angående förarhytter till byggkranar. Även för hytter för staplingskranar finns anvisningar utfärdade (arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 134, Staplingskranar). I dessa anvisningar har hänsyn tagits till de speciella omständigheter som gäller i fråga om utformning, tillträde m m till förarhytter vid sådana kranar. Behov finns av regler även för hytter på andra typer av kranar. Stationära kranar används inom många, sinsemellan mycket olika, grenar av näringslivet. De krav som ställs på hytten varierar därför, vilket inverkar på hyttens utformning. De erfarenheter som vunnits sedan IKH:s försöksnorm utfärdades visar att arbetet med anpassning till de lokala faktorerna utgör en väsentlig del vid utformningen av kranhytten. Föreliggande föreskrifter, som till stor del grundar sig på material som tagits fram av IKH, har utformats så att de medger smidig anpassning till lokala förhållanden. Allmänt Innan konstruktion av hytt påbörjas är det angeläget att förhållandena på användningsplatsen undersöks noga. Detta medför som regel att krav på sikt och ljudisolering kartläggs noga, då dessa har avgörande inverkan på utformning och placering av hytten. Behovet av god kontakt mellan förare och annan personal kan på en del arbetsplatser medföra att hjälpmedel, t ex radio, är lämpliga att använda. Där avståndet är stort (40-50 m eller mer) mellan förare och annan personal kan tillfredsställande kontakt ofta inte uppnås på annat sätt. 2 3 AFS 1993:26 Enligt AFS 1993:58 har ändringen trätt i kraft den 1 januari 1994.

AFS 1981:17 8 Det är angeläget att risken för besvärande vibrationer i hytten uppmärksammas. Vibrationerna härrör mest från svängningar i kranens stålkonstruktion och påverkas vanligen endast till en mindre del av hyttens konstruktion. Svängningarna ökar med högre hastighet hos kranen och är vidare i hög grad beroende av hur väl bl a kranbanor och hjul underhålls. Risken för alltför fixerad ställning vid manövrering av viss rörelse kan ofta minskas om rörelsen utförs med spak istället för med pedal. Det är önskvärt att föraren utnyttjar avbrott i själva manövreringen av kranen vid kortare arbetsuppehåll till att göra gymnastiska och avslappnande rörelser. Detta är ett mycket verksamt sätt att motverka besvär orsakade av monotona rörelser. Det är lämpligt att utbildning i gymnastiska och avslappnande rörelser ingår i utbildningen av kranförare liksom i den fortgående informationen som lämnas kranförarna. Kommentarer till vissa paragrafer Till 1 En stationär kran behöver inte vara fast monterad utan den kan vara rörlig på spår eller fast underlag. Detta innebär att spårgående kranar t ex i hamnar, liksom alla slag av portalkranar (bockkranar) samt traverskranar vanligtvis räknas som stationära kranar. Även kran som inte flyttas på spår är stationär om den är konstruerad och avsedd att användas på ett och samma arbetsställe. Byggkran, även om den tillfälligt är fast på en byggarbetsplats, betraktas inte som stationär kran, eftersom den är konstruerad för och avsedd att användas på olika platser. Föreskrifterna gäller således inte för förarhytt till tornkran som undantagsvis stadigvarande används inom annan verksamhet, t ex på materialgård. Till fordonskranar hänförs t ex mobilkranar och mobilarmkranar. I bilaga 2 och 3 till arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1980:19) Överlastdon på kranar finns beskrivning av olika krantyper. Till 2 Vid utformning och dimensionering av förarhytt är det väsentligt att även extrema belastningsfall beaktas. Som exempel kan nämnas belastning orsakad av det högsta antal personer som kan tänkas vistas i hytten samtidigt, liksom belastning orsakad av brott i hyttupphängning. Till 4 Volymen avser hyttens invändiga byggvolym. Det är angeläget att hänsyn tas till de lokala förhållandena vid bestämning av hyttens storlek. I allmänhet kan vid portalsvängkranar och portalkranar utan svårigheter anordnas förarhytter 3 3 med avsevärt större volym än 5 m. Större hyttvolym än 5 m, vilket ofta kan vara önskvärt, medför ökad komfort och lägre lufthastigheter (genom ventilationen) vid föraren. Vid traverskranar och särskilt mindre sådana kan det emellertid vara svårt att anordna hytter med 3 nämnvärt större volym än 5 m. Begränsat utrymme enligt första stycket kan föreligga vid t ex äldre traverskranar eller traverskrananläggningar.

AFS 1981:17 9 Till 9 Punktbelysning kan behövas t ex på arbetsbord för körordersedlar och liknande. Det är önskvärt att belysningen är reglerbar. Till 10 Förarhyttens placering bestäms av lokala förhållanden, där framför allt kravet på god sikt oftast blir bestämmande. Det är därvid angeläget att förarens siktlinje blir så "rak" som möjligt. Detta medför att för traverskranar hytten kan behöva placeras på annan plats än den mest förekommande, d v s vid kranens ena ändvagn. Vridbar hytt eller, särskilt för traverskranar med stor spännvidd, en på särskild bana rörlig hytt, eller en kombination av vridbar och rörlig hytt kan vara den mest lämpliga lösningen vid många tillfällen. Att montera hytt på tralla är ofta olämpligt, då risken för besvärande svängningar i förarhytten är stor. Till 11 Fönster kan behöva öppnas för t ex genomluftning eller rengöring. För vissa arbeten kan det vara lämpligt att föraren har möjlighet till talkommunikation med person utanför hytten. Till 12 Reflexer kan vanligen undvikas genom att fönstren lutas utåt. Till 13 Bländskydd kan utgöras av persienner eller motsvarande. Bländskydd behövs t ex om hytten ofta utsätts för starkt solsken eller strålning från smält metall e d. Till 14 och 15 Det är angeläget att särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten att göra ren golvfönstrens båda sidor utan risk för nedstörtning. Galler över frontgolvfönster kan t ex utformas som fotstöd. Vid utformningen av galler/fotstöd är det viktigt att möjligheten att lätt göra ren golvfönstret uppmärksammas. Där föraren har behov av talkommunikation genom fönsteröppningen kan det vara lämpligt att ha en skyddsstång eller liknande monterad innanför öppningen. Till 17 Det är önskvärt att lufthastigheten invid föraren är lägre än 0,3 m/s. Kall luft, t ex från kylaggregat, kan ofta upplevas som besvärande, och särskilt låg lufthastighet är ett sätt att minska dessa besvär. Stora temperaturdifferenser mellan skilda delar av hytten upplevs som besvärande. Till 18 Vid stark värmestrålning är det lämpligt att en avskärmande rörlig plåt monteras framför hytten. Till 19 Regler om buller finns i arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 110 Buller i arbetslivet och 110:1 Infraljud och ultraljud i arbetslivet. För att minska buller från omgivningen kan två- eller treglasfönster vara lämpliga lösningar. Anordning som bullrar kan lämpligen placeras utanför hytten även om den hör till hyttens utrustning. Till 21 För att kunna erbjuda kranföraren en ergonomiskt tillfredsställande arbetsställning är det angeläget att arbetsplatsen anpassas till olika förare. Denna anpassning kan t ex ske genom att stol och manöverorgan är justerbara. Vid utformandet av förarplatsen är det viktigt att alla faktorer som berör behovet av justering beaktas. Det kan t ex gälla sikt och manöverdons placering. Detta kan i vissa fall medföra att justermöjligheterna kan behöva förläggas på annat sätt än vad som anges i de olika riktvärdena nedan.

AFS 1981:17 10 För stol och armstöd kan tillämpas följande riktvärden i fråga om mått, reglerbarhet m m. Sits Höjd över golvet 450 mm ± 50 mm vid belastad sits. Reglerbarhet i djupled (i alla arbetsriktningar) ± 75 mm Bredd 440-475 mm Djup till stolens referenspunkt 370-430 mm Lutning bakåt 3E- 7E, steglöst reglerbart Dynans tjocklek 25-100 mm Ryggstöd Bredd 450-500 mm Höjd 450-550 mm Vinkeln sits - ryggstöd reglerbar inom området 95-110E. Utformningen svagt konkav framåt i horisontalled och konvex framåt i vertikalled. Armstöd Cirka 100 mm breda och cirka 200 mm långa samt stoppade Cirka 100 mm avstånd mellan armstödets bakkant och ryggstödet oavsett i vilket läge detta befinner sig Placerade 475-500 mm (steglöst justerbara, invändigt avstånd) från varandra, mätt från armstödens innerkant Reglerbara mellan 200 och 250 mm över stolsitsens sittyta Armstöden kan vara monterade tillsammans med manöverdonen. Det är angeläget att inställningen kan utföras utan särskilt verktyg. Till 22 Fotstödet görs lämpligen inställbart för mellan 0E och 20E lutning. Höj- och sänkbara fotstöd kan vara en annan form av godtagbar lösning. Till 23 Vid placeringen av olika manöverorgan är det lämpligt att de mest använda reglagen placeras närmast föraren. I bilaga 1 visas inom vilka områden reglage lämpligen placeras. Lämpligt avstånd mellan två manöverspakar vid tvåhandsmanövrering är 640-690 mm. Vid utformningen av förarplats och manöverdonens placering är det angeläget att uppmärksamma att justeringsmöjligheterna delvis kan överlappa varandra. Till 24 För motståndet i handmanövrerad spak ligger det för handen optimala området mellan 5 och 20 N. För motståndet i pedal ligger det optimala området för foten mellan 45 och 90 N. För tåmanövrerad pedal ligger dock det optimala området mellan 20 och 30 N. Till 27 Det kan ofta vara lämpligt att höger hand användes för vridningsrörelse av lasten förutom för manövrering av lyftrörelsen. Används flera lyftmaskinerier kan det vara lämpligt att använda samma spak (för höger hand)

AFS 1981:17 11 jämte en omkopplare för de olika maskinerierna. En annan lämplig lösning är att använda två separata spakar. Det är vidare lämpligt att kranar inom ett arbetsställe (även om den består av flera byggnader) har samma rörelseschema. I bilaga 2 visas exempel på rörelseschema för manöverorgan vid olika placering av kranhytten samt vid några olika krantyper. Till 28 För elutrustning till kranar gäller arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1980:18) Elutrustning till kranar. I kungörelsen hänvisas till IKH:s normblad IKH 6.30.07, utgåva 2 Normer för elektrisk utrustning till kranar och andra lyftinrättningar. Till 29 Ett sätt att hindra obehörig användning är att montera in en nyckelmanövrerad strömställare i manöverkretsen. Ett annat sätt kan vara att göra förarhyttens dörr låsbar så att obehöriga inte kan använda kranen. Till 30 I vissa miljöer, t ex vid starkt buller, kan det vara lämpligt att komplettera ljudsignalen med en ljussignal. Till 32 I IVA:s Kran- och Hisskommissions normblad IKH 7.30.06 lämnas anvisningar om hur tillträdesvägar och gångbanor utförs. Stege eller motsvarande kan användas i de fall där trappa är olämplig t ex vid uppgång till portalkran, där trappa lätt skulle skadas. Lämpligt avstånd mellan markplan och nedersta trappsteget till trappa eller stege är 20-30 cm. Till 36 I IVA:s Kran- och Hisskommissions normblad IKH 7.30.06 lämnas anvisningar om hur nödutrymning kan ske. Livlina med automatiskt verkande broms är en vanligt förekommande lösning för nödutrymning. Vid vissa kranhytter, särskilt de som är vridbara, kan nödutrymningsväg ordnas genom hyttaket. Andra aktuella regler m m Kungörelser AFS 1980:18 AFS 1980:19 Anvisningar Anv 110 Anv 110:1 Anv 113 Anv 1 Elutrustning till kranar Överlastdon på kranar Buller i arbetslivet Infraljud och ultraljud Traverskranar Hamnarbete Normblad

AFS 1981:17 12 IKH 6.30.07 Utgåva 2 IKH 7.30.06 Utgåva 2 SEN 01.33.01 Normer för elektrisk utrustning till kranar och andra lyftinrättningar Normer för kranars frigångsmått, gångbanor, plattformar och tillträdesvägar Elektriska manöverorgan Arbetarskyddsstyrelsens kungörelser och anvisningar beställs från Liber Förlag 162 89 Stockholm Tel 08-739 9130 IVA:s Kran- och Hisskommissions normblad samt SEN-standarder beställs från Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) Box 3295 103 66 Stockholm Tel 08-23 04 00

AFS 1981:17 13 Bilaga 1 Bild 1 Optimala arbetsområden för händer och fötter vid sittande manövrering: Område för handmanöverdon placerade vid sidan om stolen samt pedaler. Handmanöverdon som används mera kontinuerligt placeras lämpligen inom det mörka området.

AFS 1981:17 14 Bilaga 2 Figur 1 Fig 1. Gäller travers med hytten monterad på kortändan av balken. Figur 2 Fig 2. Gäller för travers med hytten monterad mitt på balken Figur 3 Fig 3 Gäller för portalsvängkranar Anm. Vid portalsvängkranar är det en sedan länge utbredd praxis med rörelseschema enligt fig 3. Vid byggtornkranar är schemat detsamma med den skillnaden att svängrörelsen och kranåkrörelsen sköts med vänster respektive höger spak. Det är önskvärt att portalsvängkranar utförs med samma rörelseschema för manöverorganen som för byggtornkranar. Figur 4 Fig 4. Gäller för gripskopekranar.