Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa

Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Litteraturstudie och utläckageförsök som underlag för åtgärdsplanering Provtagningspunkt sediment

Vallentunasjön fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Litteraturstudie och utläckageförsök som underlag för åtgärdsplanering Författare: Anna Gustafsson, Emil Rydin & Ulf Lindqvist 2015-06-18 Rapport 2015:22 Naturvatten i Roslagen AB Norra Malmavägen 33 761 73 Norrtälje 0176 22 90 65 Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 2 av 14

BAKGRUND OCH SYFTE...4 METODER...5 Litteraturstudie...5 Utläckageförsök...5 RESULTAT & DISKUSSION...8 Temperatur och syrgas...8 Näringsläckage...9 SLUTSATSER...12 REFERENSER...14 Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 3 av 14

Bakgrund och syfte I den övergödda Vallentunasjön, belägen i Täby och Vallentuna kommuner, prövas sedan 2010 biomanipulering som åtgärd för att komma tillrätta med de omfattande algblomningar och dåliga siktdjup som sedan decennier karakteriserar sjön. Den aktuella biomanipuleringen innebär utfiske av så kallad vitfisk (mört, björkna, braxen m.fl. arter) med målsättningen att driva Vallentunasjön mot ett ekosystem som karakteriseras av klarare vatten, en större andel rovfisk och mer undervattensvegetation på de grunda bottnarna. Sjöns miljötillstånd övervakas sedan 2007 genom ett program som bland annat omfattar vattenkemi samt växt-och djurplankton. Av detta framgår att den biomanipulering som genomfördes perioden 2010-2014 ännu inte gett önskad effekt (Gustafsson & Rydin 2015). Förklaringen till de uteblivna positiva effekterna kan tänkas vara att fisket inte har varit tillräckligt effektivt, sett till total reduktion och/eller sett till den tidsperiod under vilken reduktionen åstadkommits. Det är också tänkbart att den uteblivna effekten kan bero på att de mekanismer som ligger bakom de ökande näringshalterna i Vallentunasjön under sommaren inte i tillräcklig utsträckning påverkas av de förändringar i näringsvävens struktur som utfisket syftar till. Att enbart utfiske inte tycks fungera som restaureringsmetod för Vallentunasjön indikeras också av de inneslutningsförsök som utfördes i sjön 2013 och 2014 (Rydin & Lindqvist 2015). Om så är fallet krävs även andra åtgärder för att komma tillrätta med sjöns övergödningsproblematik. Ett led i arbetet med att lämna förslag till lämpliga åtgärder av Vallentunasjöns övergödningsproblem är att klarlägga om det är löst fosfor (fosfat) eller fosfor bundet i t ex cyanobakterier som frigörs från sedimenten under vår och försommar och leder till att fosforhalterna i vattenmassan mer än fördubblas under den perioden. I syfte att öka kunskapen om detta oönskade fenomen och hur det kan åtgärdas genomfördes en litteraturstudie samt utläckageförsök med simulerad muddring. Projektet utfördes av Naturvatten AB på uppdrag av Täby och Vallentuna kommuner och redovisas i föreliggande rapport. Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 4 av 14

Metoder Litteraturstudie Litteraturstudien omfattade en genomgång och sammanställning av forskningsrapporter kring utbytet av fosfor mellan sjöns bottnar och vattenmassa, och sambandet till förekomsten av cyanobakterier. Syftet med studien var att belysa i vilken utsträckning cyanobakterier ligger bakom de stegrande fosforhalter som ses i vattenmassan under vår och försommar, vilka arter som har störst del i fenomenet, och om möjligt från vilka sedimentdjup rekryteringen av cyanobakterier sker. Den kunskap som på detta vis aktualiserades var värdefull vid planering och genomförande av utläckageförsöken, se nedan. Studien omfattade i huvudsak forskningsrapporter från 80- och 90-talet inklusive en avhandling om hur cyanobakterier kan påverka fosforutbytet mellan sediment och vatten (Ahlgren m.fl. 1980, Boström 1984, Boström 1988, Boström m.fl. 1985, Boström m.fl. 1989, Brunberg & Boström 1992, Brunberg & Bell 1993, Brunberg 1993). Utläckageförsök I syfte att på ett kostnadseffektivt sätt få indikationer på om och i vilken utsträckning muddring påverkar haltökningen av fosfor i Vallentunasjön under sommaren genomfördes ett utläckageförsök. Vid försöket hämtades sediment in från Vallentunasjöns bottnar och näringsläckaget från sedimenten följdes under kontrollerade förhållanden på laboratorium. Fältprovtagning Provtagning av sedimentkärnor utfördes den 27 april 2015. Kärnorna togs upp i rör med så kallad Willnerhämtare. Prover togs ned till 20 cm sedimentdjup på cirka 3,5 meters vattendjup i sjöns centrala del (se karta på rapportens framsida). Anledningen till att provtagning inte utfördes vid sjöns medeldjup (2,4 m) är att även bottnar av transportkaraktär förekommer ner till detta djup. Denna typ av bottnar kan väntas vara lågaktiva eller inaktiva vad gäller fosforfrisättning varför prover från detta djup skulle bli icke-representativa. Vid provtagningen hämtades 18 sedimentkärnor, och även bottenvatten från provplatsen för att vid behov fylla på sedimentrören efter "muddring". Ljusintensiteten strax ovan sedimentytan uppmättes till 0,7 µmol/m 2 (ljus ovan ytan 150 µmol/m 2 ) och temperaturen i bottenvattnet registrerades till 10,7ºC. Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 5 av 14

Försöksuppställning Försöket omfattade två uppsättningar manipulerade sedimentkärnor som åtgärdats genom simulerad muddring samt två uppsättningar referenser (icke-manipulerade kärnor). Av litteraturstudien enligt ovan framgick att det framförallt är temperaturen som styr fosforfrisättningen (Boström m.fl. 1985), och att faktorer som ph och redox-potential (Boström 1984) är av underordnad betydelse. Den ursprungliga planen att testa utläckage vid både simulerad vår-sommar (ljus, värme) respektive vinter (kyla, mörker) förkastades därför till förmån för enbart en simulerad vår-sommarperiod. I syfte att undersöka muddring som åtgärd mot fosforläckage testades simulerad muddring till två djup, nämligen 0-5 cm och 0-15 cm. Muddringsdjupen valdes mot bakgrund av att litteraturstudien indikerade att sedimentsammansättningen i Vallentunasjön är likartad ner till cirka 5 cm djup på grund av kontinuerlig omblandning till följd av resuspension, bioturbation etc (Boström m.fl. 1985). Muddringsdjupen valdes också för att kunna fungera i fullskala. De muddrade sedimentkärnorna exponerades tillsammans med en uppsättning referenser (omuddrade sedimentkärnor) för förhållanden som i temperatur och ljus efterliknar de som råder i sjön. Ytterligare en uppsättning referenser exponerades för samma temperaturer men hölls i mörker. Syftet med mörkerkontrollerna var att undersöka om den uteblivna möjligheten till fotosyntes skulle påverka utläckaget. Varje uppsättning omfattade tre parallella prover i syfte att undersöka variationen och få säkrare resultat. Schematisk försöksuppställning för de totalt 12 sedimentkärnorna visas nedan: Ljus och värme Muddring 0-5 cm x 3 paralleller Muddring 0-15 cm x 3 paralleller Referens x 3 paralleller Mörker och värme Referens x 3 paralleller Laboratorieprovtagning och analyser Försöket utfördes i klimatrum vid Erkenlaboratoriet. Planen var att försöket skulle pågå cirka 5 veckor med uttag av prover samt registrering av temperatur och syrgashalt 2-3 gånger per vecka. Under försöket var tanken att temperaturen skulle anpassas till den temperatur som uppmättes i Vallentunasjön under den period då fosforhalterna successivt ökar (apriljuni). Således var avsikten att börja inkuberingen vid cirka 11ºC, det vill säga vid den temperatur som uppmättes i sjön strax innan försöket startade. Vattenkemiska analyser omfattade totalfosfor och fosfatfosfor samt lösta fraktioner av oorganiskt kväve, det vill säga ammoniumkväve och nitritnitratkväve. Anledningen till att det är intressant att följa även Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 6 av 14

kvävehalterna är att dessa, tillsammans med fosforhalterna, kan ge värdefull information om källan till utläckaget av näring. Resultat av analyserna utvärderades kontinuerligt för att det vid behov skulle vara möjligt att förändra provtagningsintervall, analysomfång och försöksperioden. Vid försök som utfördes i början av 90-talet med liknande uppställning (men med tillsats av cyanobakterien Microcystis och utan muddring) bildades en film av svavelvätebakterier (Beggiatoa) på sedimentytan efter 15 dagar (Brunberg 1993). Svavelvätebakterier förekommer tidvis även på Vallentunasjöns bottnar. Risk för att låga syrgasnivåer och svavelvätebildning ska uppkomma i sedimentrör är dock betydligt större än i den grunda sjön. Eftersom svavelbakterier troligen kan påverka resultatet av försöket eftersträvades att hålla sedimentytorna syresatta genom försöket. Detta åstadkoms genom mycket försiktig omrörning inför uttag av prover och syrgasmätning, dock utan att störa sedimentet genom uppvirvling. Omrörningen gjordes också för att undvika icke-representativ provtagning i den haltgradient av näringsämnen som med stor sannolikhet bildas vid utläckage från sedimenten. Beräkningar För att ge en rättvisande bild av utläckaget räknades uppmätta halter om för att kompensera för att sedimentrören innehöll olika mängd vatten. I syfte att ge en tydlig bild av hur fosforläckaget påverkar halterna i Vallentunasjöns vattenmassa räknades halterna vidare om till att motsvara de halter de skulle ha gett upphov till i sjön, givet att vattenpelaren var 3,5 meter motsvarande provtagningsdjupet. Dessa halter kan alltså jämföras med uppmätta fosforhalter i Vallentunasjön, även om de senare i viss mån också påverkas av andra processer (extern tillförsel från tillrinningsområdet, upptag genom fotosyntes). För att underlätta jämförelsen av haltökningarna användes totalfosforhalten 45 µg/l som startkoncentration för samtliga behandlingar (muddring, referenser). Denna halt valdes då den dels representerar den ungefärliga halten i Vallentunasjön i slutet av april 2014 och därför är lämplig för jämförelser mot haltutvecklingen i sjön, dels för att den ungefär motsvarar starthalten sett som medel vid försöket. Slutligen redovisas det kumulerade fosforläckaget i mängd per sedimentyta (mg P/m 2 ) för hela försöksperioden (31 dagar). Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 7 av 14

Resultat & Diskussion Utläckageförsöket pågick i drygt fyra veckor från den 28 april till den 29 maj 2015. Under försöksperioden togs prover ut för analys vid elva tillfällen. Vid samtliga provtagningstillfällen analyserades totalfosfor och mättes temperatur och syrgas. Analys fosfatfosfor utfördes vid åtta tillfällen för att ge en bra bild av hur den lösta fraktionen utvecklades över tid. Ammoniumkväve och nitratnitritkväve analyserades vid de första fyra provtagningarna samt vid ytterligare ett tillfälle (12/5). Därefter stod det klart hur kvävevariablerna utvecklades och dessa parametrar exkluderades därför ur programmet då fortsatt analys inte var motiverad av kostnadsskäl. Vid det sjätte provtagningstillfället (12/5) visade det sig att ett av referensrören som inkuberats i mörker hade gått sönder. Från detta tillfälle baseras dataunderlaget för dessa på två istället för tre replikat. Under försökets gång visade det sig vidare att ett av replikaten för de kärnor som muddrats till 5 cm av okänd anledning uppvisade en helt annan utveckling än de båda övriga. Data från den avvikande kärnan exkluderades därför. Uppmätta halter av totalfosfor inleddes kring 50 µg/l vid försökets start och låg vid det sista analystillfället kring 120-300 µg/l i de muddrade sedimentkärnorna och 400-650 µg/l i kontrollerna. På motsvarande sätt låg ammoniumkvävehalten kring cirka 50 µg/l vid start och kring hela 1000 µg/l vid det sista mättillfället. Nitratkväve uppmättes till cirka 150 µg/l vid start och minskade till i medeltal 30 µg/l. Dessa rådata indikerar utvecklingen under försöket men tar inte hänsyn till skillnader i vattenvolym i de olika sedimentrören, något som har stor påverkan på utläckta mängder. Nedan redovisas istället bearbetade data (se kapitlet Beräkningar) som ger en mer rättvisande bild av resultaten. Samtliga rådata har levererats till uppdragsgivaren. Temperatur och syrgas Avsikten var att inleda försöket vid en temperatur av 11ºC, det vill säga vid den temperatur som uppmättes i sjön strax innan försöket startade. På grund av problem med temperaturinställningen i klimatrummet inleddes försöket istället vid 13ºC (29/4) för att efter fem dagar sjunka till 10ºC (3/5) och därefter åter justeras till 13ºC (4/5). Några dagar senare (7/5) låg temperaturen på 14ºC, se figur 1. Vid nästa sjöprovtagning (12/5) var temperaturen i Vallentunasjön fortfarande låg (12,6ºC). Syrgashalterna hade vid denna tidpunkt minskat drastiskt i sedimentrören, se figur 1. Lägst var syrgashalterna i de båda referensuppsättningarna (< 2 mg/l). Eftersom det enligt tidigare erfarenhet fanns risk för att svavelvätebakterier skulle bilda en film på sedimentytan och det skulle Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 8 av 14

kunna påverka försöket negativt eller till och med göra det omöjligt att slutföra, var det angeläget att undvika en långdragen inkubering vid låga syrgashalter. Tanken att följa temperaturutvecklingen i sjön övergavs därför och temperaturen höjdes till 18ºC och hölls på denna nivå till försökets avslut. Figur 1. Temperatur (ºC) och syrgashalt (mg/l) i provrör med simulerad muddring (0-15 cm respektive 0-5 cm) samt i referenser som ej manipulerats. Referenserna inkuberades vid samma förhållanden som de muddrade rören (REF) respektive vid samma temperatur men i mörker (REFM). Mätdata visas som medelvärden med felstaplar (standardavvikelse). Näringsläckage Försöket visar att muddring till både 5 cm och 15 cm sedimentdjup resulterar i en tydlig minskning i utläckage av fosfor från sedimenten. Vid försökets slut motsvarade läckaget från de muddrade sedimenten en fosforhalt av cirka 50 µg/l i vattenmassan att jämföra med 60-65 µg/l i de båda referensuppsättningarna, se figur 2. Det motsvarar ett påslag på starthalten med cirka 15 respektive 35-45 procent. Läckaget från referenserna uppvisar ett mönster som är mycket likt det som normalt iakttas i Vallentunasjön, i figuren nedan illustrerat av data från 2014. Värt att notera är också att läckaget i de båda referenserna uppvisade en kraftig och successiv haltökning som inte visade tecken på att avta då försöket avslutades. I referenserna däremot sågs efter en initial ökning tecken på att läckagetakten avmattats. I samtliga fall visade utläckaget ett tydligt Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 9 av 14

samband med temperaturhöjningen till 18ºC. Att så är fallet förklaras av att den mikrobiella aktiviteten vid lägre temperaturer, av försöket att döma temperaturer till cirka 13ºC, är för låg för att resultera i någon större frisättning. Detta temperaturberoende, och inte påverkan i form av högre ljusintensitet, är av allt att döma anledningen till att totalfosforhalterna ökar i Vallentunasjön först framåt våren. Figur 2. Totalfosfor (µg/l) och temperatur (ºC) efter simulerad muddring (0-15 cm respektive 0-5 cm) samt i referenser som inte manipulerats. Referenserna inkuberades vid samma förhållanden som de muddrade rören (REF) respektive vid samma temperatur men i mörker (REFM). Halterna representerar den halt utläckaget skulle gett upphov till i Vallentunasjön, och beräknades baserat på vattenvolymen i rören, provtagningsdjup och utifrån en gemensam startkoncentration. Data visas som medelvärden med felstaplar (standardavvikelse). Längst ner till höger visas som jämförelse uppmätt temperatur och totalfosfor i Vallentunasjön vår-sommar 2014. Inledningsvis sågs i försöket inget läckage av fosfatfosfor men en tydlig frisättning av ammoniumkväve. Det beror troligen på att fosforbehovet hos de mikroorganismer som står för mineraliseringen i sedimentet har ett större fosforbehov (kol:fosforkvot ca 20:1, se Boström m fl. 1989) än fosforinnehållet i det kolrika växtplanktonmaterial de bryter ner (kol:fosforkvot ca 100:1, den så kallade Redfieldkvoten). Då det mikrobiella samhället sedan påverkas av temperaturökningen och försämrad syrgassituation under försökets gång frisätts fosfor som läcker till vattenmassan och halterna ökar. Omräknat till kumulerat läckage i mängd per sedimentyta (mg P/m 2 ) framgår också tydligt hur de muddrade sedimenten frisatte betydligt Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 10 av 14

mindre fosfor än referenserna, se figur 3. Eftersom läckaget framförallt sker i form av löst oorganisk fosfatfosfor är denna variabel tydligast markerad i figuren, medan totalfosfor visas parallellt. Vid de förhållandevis låga temperaturer som rådde inledningsvis skedde inte någon fosforfrisättning att tala om. Att den frisatta totalfosformängden tvärtom minskade i den uppsättning som muddrats till 5 cm förklaras troligen av utsedimenterade partiklar. Fosforfrisättningen tog fart först en tid in i försöksperioden och kan tydligt kopplas till temperaturökningen (den 8/5). Av figuren framgår att det inte var någon nämnvärd skillnad i slutligt läckage mellan de båda muddringarna. Som framgår av figuren förelåg huvuddelen av den frisatta fosforn i form fosfatfosfor (PO4-P). Denna fosforform är direkt växttillgänglig och driver de massiva algblomningar som årligen drabbar Vallentunasjön. Av figuren ses vidare att totalfosforhalterna var lägre i den referensuppsättning som inkuberades i ljus jämfört med referenserna som stått i mörker. Det skulle teoretiskt kunna förklaras av att fosfor tagits upp av fotosyntetiserande organismer på sedimentytan där ljus fanns tillgängligt. Figur 3. Kumulativt läckage av fosfatfosfor och totalfosfor (mg/m 2 ) från sediment i provrör med simulerad muddring (0-15 cm respektive 0-5 cm) samt i referenser som ej manipulerats. Referenserna inkuberades vid samma förhållanden som de muddrade rören (REF) respektive vid samma temperatur men i mörker (REFM). Data visas som medelvärden med felstaplar (standardavvikelse). Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 11 av 14

Då försöket avslutades efter 31 dagar uppgick den kumulerade fosforfrisättningen till cirka 30 mg P/m 2 i de muddrade uppsättningarna, och 50-75 mg P/m 2 i referenserna, se tabell 1. Tidigare studier av fosforbelastningen till Vallentunasjöns vattenmassa indikerar en fosforfrisättning på 25-30 mg P/m 2 och dygn under tre sommarveckor (Boström m fl 1985). Att läckaget nu var betydligt lägre kan delvis bero på de låga temperaturerna i försökets inledningsskede. Tabell 1. Läckage av totalfosfor (mg/m 2 ) från sediment i provrör med simulerad muddring (0-15 cm respektive 0-5 cm) samt i referenser som ej manipulerats. Referenserna inkuberades vid samma förhållanden som de muddrade rören respektive vid samma temperatur men i mörker. Data visas som kumulerat läckage under hela försöksperioden (31 dygn) (medelvärden med standardavvikelse). Kumulerat läckage mg TP/m 2 & månad Muddrat 0-5 cm 34 ± 6 Muddrat 0-15 cm 25 ± 6 Referens 54 ± 16 Referens mörker 75 ± 11 Slutsatser När Vallentunasjön avlastades från kommunalt avloppsvatten 1970 minskade den externa fosforbelastningen med drygt 90 procent, från årligen cirka 2 g/m 2 till 0,16 g/m 2. Decennierna därefter minskade totalfosforhalterna kraftigt i vattenmassan, från drygt 300 µg/l till de knappa 100 µg/l som observerats sommartid under den senaste tioårsperioden (Gustafsson & Rydin 2015). Att halterna därefter inte har minskat har sin förklaring i en kraftig intern belastning av fosfor från sjöns bottnar. Vallentunasjön avviker från de flesta övergödningsdrabbade sjöar så till vida att den läckagebenägna fosforn i sedimenten inte är bunden till järn utan i huvudsak associerad till organiskt material (Boström m fl 1985). Det utläckageförsök som nu genomförts visar tydligt att ökad temperatur leder till ökad frisättning av fosfor från Vallentunasjöns fosformättade sediment. Att så är fallet beror på en ökad mikrobiell aktivitet varvid fosfor frisätts genom nedbrytning av organiskt material. Försöket visar tydligt att muddring av bottnarna till 5-15 cm sedimentdjup skulle minska den interna fosforbelastningen betydligt. Vidare visar försöket att Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 12 av 14

muddring till 5 cm tycks ha lika god effekt som muddring till 15 cm. En relativt grund muddring ter sig alltså som en effektiv åtgärd för att minska fosforfrisättningen från Vallentunasjöns sediment till dess vattenmassa. En av frågeställningarna inför försöket var om de stegrande fosforhalterna under sommaren beror på att cyanobakterier lämnar bottensedimenten och flyter upp i vattenmassan, eller om det initialt är fosfatfosfor som frisätts från bottensedimenten. Försöket visar att totalfosforhalterna följer halten av fosfatfosfor, och att det alltså primärt är växttillgänglig fosfatfosfor som läcker till vattenmassan och i sin tur driver algblomningen. Men förhöjda fosfatfosforhalter har inte kunnat beläggas vid sjöns bottnar vilket kan förklaras med att löst fosfat som frigjorts från botten inte ackumuleras i bottenvattnet utan omedelbart tas upp av växtplankton under den produktiva perioden (vår och sommar) läckaget sker. Åtminstone tidigare dominerades det mikrobiella samhället på Vallentunasjöns bottnar av cyanobakterier av släktet Microcystis (Boström mfl. 1989). Bakterier som finns i Microcystis koloniernas slemhöljen har visat sig kunna ha upp till 9 gånger så hög aktivitet som andra sedimentlevande bakterier under sommaren (Brunberg & Boström 1992). Ett starkt samband sågs också mellan biomassan av Microcystis, bakteriell aktivitet och internbelastning av fosfor (Brunberg & Bell 1993). De undersökningar som genomfördes 2007-2014 i syfte att följa effekterna av biomanipulering av Vallentunasjön visar att släkten som Planktolyngbya Aphanizomenon numera ofta är tongivande under sommaren, men att även Microcystis tidvis dominerar cyanobakteriesamhället. Även om kunskap saknas om bottnarnas bakteriesamhälle i nuläget ger utläckageförsöket stöd till tesen att detta samhälle alltjämt har en helt central roll i fosforfrisättningen till vattenmassan. Att så skulle vara fallet indikeras också av den starkt temperaturberoende näringsfrisättning som sågs i utläckageförsöket, och som av allt att döma kan kopplas till en ökad bakteriell aktivitet i sedimentet. Tidigare forskning visar nämligen att just bakterierna i Microcystis koloniernas slemhöljen i betydligt högre grad än det övriga bakteriesamhället uppvisar ett mycket starkt temperaturberoende med kraftigt ökad aktivitet vid temperaturer över 15ºC (Brunberg & Bell 1993). Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 13 av 14

Referenser Ahlgren, I., R. Bell, L. Bern & M. Nebaeus. 1980. Vallentunasjöns närsaltsbelastning, växtplankton och djurplankton. Rapport LIU 1981:5, Limnologiska institutionen, Uppsala universitet. Boström, B. 1984. Potential mobility of phosphorus in different types of lake sediment. Inte. Revue ges. Hydrobiol. 69:457-474. Boström, B. 1988. Relations between chemistry, microbial biomass and activity in sediments of a seawage-polluted vs a nonpolluted eutrophic lake. Verh. Internat. Verein. Limnol. 23:451-459. Boström, B, I. Ahlgren & R. Bell. 1985. Internal nutrient loading in a eutrophic lake, reflected in seasonal variations of some sediment parameters. Verh. Internat. Verein. Limnol. 22:3335-3339. Boström, B., A.K. Pettersson & I. Ahlgren. 1989. Seasonal dynamics of a cyanobacteria-dominated microbial community in surface sediments of a shallow, eutrophic lake. Aquatic Sciences 51:153-178. Brunberg, A.K. & Boström, B. 1992. Coupling between benthic biomass of Microcystis and phosphorous release from the sediments of a highly eutrophic lake. Hydrobiologia 235/236:375-385. Brunberg, A.K. & Bell, R.T. 1993. The contribution of bacteria in the mucilage of the cyanobacterium Microcystis to benthic and pelagic bacteria production in a hypereutrophic lake. (ur Brunberg, A.K. 1993. Microcystis in Lake Sediments, Its potential role in phosphorus exchange between sediment and lake water. Doktorsavhandling Uppsala Universitet.) Brunberg, A.K. 1993. Microbial activity and phosphorus dynamics in eutrophic lake sediments enriched with Micocystis colonies. (Manuskript ur Brunberg, A.K. 1993. Microcystis in Lake Sediments, Its potential role in phosphorus exchange between sediment and lake water. Doktorsavhandling Uppsala Universitet.) Gustafsson, A. & E. Rydin. 2015. Vattenkvalitet och plankton i Vallentunasjön 2014. Utvärdering av effekter av biomanipulering och historisk återblick. Naturvatten i Roslagen AB, rapport 2015:14. Rydin, E. & U. Lindqvist. 2015. Inneslutningsförsök i Vallentunasjön för att utvärdera vitfiskens inverkan på vattenkvaliteten. Naturvatten i Roslagen, bilaga till rapport 2015:14. Vallentunasjön - fosforutbyte mellan sediment och vattenmassa Sidan 14 av 14