USA ICW & Chesapeak bay St. Augustin - Charlston - Washington 2010-05-31 2010-06-21
Lite miss i första bildspelet. Vi missade helt St. Augustin som vi besökte innan vi gjorde natt seglingen till Charlston. St. Augustin själva säger att det är USA s äldsta stad, men det är många som säger samma sak. I vilket fall är det en gammal och vacker stad. Vi gick in i en biflod och gick till en mysig liten marina som inte kostade skortan. Det första vi gör när vi kommer till St. A är att kolla in den lokala Marinbutiken. Denna gången är det ingen West Marine utan en secondhand/parti butik. Självklart gjorde vi några kap, bland annat kanvas så vi kan sy en ny sprayhood och påsar till cyklarna. Helena fick hyberis och ville köpa det enorma fartreglaget och släpa hem till båten. Reglaget som inte kom med båten.
Efter två nätter fortsätter vi norr ut igenom träsken och natt seglingen till Charlston. Självklart skall alla städer med lite självkänsla ha ett fort. Det intressanta med detta fort är att det är av spansk design då det var spanjorerna som grundlade staden ifrån början.
En myndighet som vi inte är så glada på. I florida var det mycket jobbiga med allt rapporterande. Men nu när vi kommer norr ut verkar det lätta. Efter natt seglingen till Charlston kryper vi långt upp i floden och får tips av en engelsman som ligger vid marinan. Att om man äter på den lokala resturangen kan man ligga gratis för natten. Vi testade och låg gratis i 3nätter. Inte dumt att ligga vid brygga ibland. Charlston är en gammal stad USA som har bevarats mycket bra pga dålig ekonomi. Efter inbördeskriget förlorade sydstaterna och Charlston var på den förlorande sidan. Ekonomin var i botten pga bristen av slavarna på fälten. Därför hade ingen råd att bygga om staden och den bevarades för våran njutning.
Samtidigt som vi är i Charlston är det en stor tavel utställning/försäljning. I USA är det mycket acryl tror vi såg en eller två målare som inte målade med akryl eller olja. Lite tråkigt med samma hela tiden. Men de verkar sälja bra även om ekonomin är i botten. Stads huset. Mycket vackert med en enorm marmor trappa. Idag är det fortfarande i bruk för staden. Även under besöket kunde vi shoppa lite, tyvär är det sommar kläder som säljs. Vi vill ha kläder för den svenska kalla hösten som vi kommer hem till.
Efter några sköna dagar i Charlston och lite mekande på båten lämnar vi för att ta oss vidare norr ut i ICW. Åter igen kommer vi till träsken blandat med sandbankar vid öppningarna. Vi kör på ganska fort då det inte är mycket att se här. Men det är vackert och det finns många fina ankringar på vägen upp. Vi åkte på en onsdag så vi hinner upp en bit innan helgen kommer och man böra ligga still igen. På vissa ställen hade vi det lite jobbigt då hästflugor invaderade båten och tydligen älskar de Helena som inte tål dem så bra. Men lite fäktande och taktik klarade vi oss hyfsat.
Fredagen den 3 juni hade vi planen att gå till en hamn där man skulle ligga skyddat. När vi kommer dit på eftermiddagen ser vi att vinden blåser rakt in och tidvattnet gör att det kommer en enhel del sval. Vi planerar om och väljer att gå till Carolina Beach som ligger 20nm till. Så det kommer bli en sen dag men hellre ligga trygt och komma in sent. Vi har turen med oss och strömmen ger oss 2knop i ryggen. Vi väljer Carolina beach som våran helg vila då vi lärt oss läxan tidigare hur det är på helgerna ute i kanalen. Som vanligt skall Tobbe klappa djuren. På lördagen tar vi cyklarna in till land och gör en ordentlig utflykt. Vi tänker att det är som vanligt i USA med snabbmats kedjor överallt men det var ett grovt misstag. För att hitta något ställe måste vi gå in på ett akvarium/marinarium. Med lite ny energi tar vi oss an stället och har det riktigt trevligt.
Lite mera fort. Inbördeskriget största sjöaktion ägderum här i Fort Fisher. Fortet var strategiskt placerat så att sydstasternas blockad runners kunde segla ut ifrån blockade till Europa och sälja Bomul. Till slut efter mycket blodiga strider förlorade Syd-staterna fortet mycket pga av bristande amunition och andra förnödenheter. Som vanligt i USA är museumen på topp och det är lätt och trevligt att ta till sig informationen.
Efter ha vilat ut och taget det lungt över helgen sätter vi fart igen nästa stop är i ett militärområde så vi hoppas att de inte kommer och kör bort oss. När vi kommer fram kunde vi hör bandvagnarna bakom skogen så det var lite spännande. Dagen efter kommer vi åka igenom militärområdet och de har en skjutbana som är rakt över ICW där vi åker. Som tur var hade de inte skjutövning den dagen. Vi vågade inte ta några bilder på deras utbrända tanks som var övningsmål. För man vet alldrig hur de reagerar. Vi fortsätter i några dagar i högt tempo och seglar förbi Beufort som är kännt för sina elaka hav utanför. Vi seglar i kanalen så det är lungt för oss. Efter några dagar finns det inga riktigt bra ankringar så vi tar in på en marin i metropolen Bellhaven för kvällen. Väl där bjuder våran något större båt granne ut oss på middag. Vi hade en mycket trevlig kväll och får smaka på USA s givmildhet. Planen var att mötaupp med dem igen den 4 juli för att fira på riktigt amerikansk sätt.
Vid Beaufort kan man välja väg. Antingen går på ut efterkusten på insidan eller så tar man inner vägen. Vi väljer att gå på insidan och komma lite längre in i landet och få se lite annan terräng och djur. Röd väg vald av oss
Djur vi inte tycker om får smaka på flugsmällan Alligator eller krokodil vi ser ej skillnad, men stor var den Skölpaddor som slappar på en stock
Efter två dagars motoriserande har vi kommit fram till Elizabeth city som ligger i södra ingången till Dismal swamp. Dismal swamp är en grävd mycket smal kanal med två sluss system. I Elizabeth city så finns det ett sällskap som tar hand om båtar som kommer på besök. De kallar sig själva för The Rose Buddies de brukar dela ut roser till båtarna. Vi fick ingen ros tyvär, men man kan inte få allt. Dagen efter sätter vi fart lite sent upp i floden till kanalen för att hinna med sista öppningen för dagen i den södra slussen.
Vi över nattar mitt i Kanalen på en anlagd gratis brygga. Här är första gången vi verkligen hade velat ha en AC. Det är fruktansvärt varmt och fuktigt, luften står still. Dagen efter så tar vi sista sträckan i ICW och ankommer Norfolk som är början eller slutet på kanalen. Norfolk är en stor industri hamn/stad. Här har även USA s flotta en av deras större flottbaser. När vi var påväg in till ankringsplatsen så kör vi förbi flottans dockor. Dessa är bevakade av flottans vakter med maskingevär. Helena fick lära sig att man vinkar inte till dessa herrar för då riktar de sitt lavetmonterade maskingevär mot än utan att visa en glad min. Välframme så finner vi att ankringen ligger mitt i centrum och att det inte är långt att ta dingen till Norfolk downtown. Vi gör gör endel sightseeing och försöker shoppa lite utan resultat. Lite högklassig underhållning i brädspels format. Vårat bogserbolag som bogserar varandra det känns tryggt
Simma lugnt, Torbjörn & Helena Detta är det sista som vi ser av ICW som har varit våran kamrat i nästan 1,5 månader. Men nu har vi hela Chesapeak bay att se fram emot. Men mera om det nästa gång. Till dess, Simma lungt!