Konstruktören Einar Ohlson hämtade inspiration från USA när han skapade sin Ohlson 22 i slutet av 60-talet. Plastens spännande möjligheter utnyttjades i nya former på skrov och däck som gav massor av plats för den ringa längden på 6,5 meter. Och hon seglar trevligt, tycker Henrik Löfgren, nybliven ägare till en Ohlson 22. Av Bengt Jörnstedt Henrik Löfgren är 26 år och ingenjör. Han är van seglare, men sin första helt egna båt köpte han först förra våren. Henrik tittade bland annat på Triss Magnum och Viggen - men det blev en Ohlson 22. - Jag hade bestämt mig för en billig båt som var komfortabel och gärna lite udda, förklarar han. Henrik hade turen att hitta en säljare som hade bråttom att bli av med sin båt och sålde den för en bra bit under 30.000 kr. Det är lägre än Ohlson 22:ans gängse beg-pris, men det fanns ett visst renoveringsbehov. - Det som avgjorde var priset, men också LYS-talet, säger Henrik. Han och äldre brodern Fredrik - som f ö också just köpt sin första egna båt, en Accent - har tidigare seglat M 22 och under många år kappseglat med 606. Henrik var alltså van vid välseglande båtar. Ohlson 22 har ett LYS-tal på 0,99, vilket är hyggligt för en så liten båt.
- Hon seglar bra. Det är trevligt, lite fart vill man ju ha. Det underliggande kravet på komfort för honom och flickvännen innebar att acceptabla utrymmen var ett måste. Därmed var han inne bland de 'flushdäckade' båtarna. Ohlson 22 är en typisk sådan båt. Den fanns på marknaden redan 1969 och är veterligen den första moderna, svenska plastbåten där konstruktören tillämpade tekniken att låta skrovsidorna övergå i en kombination av flushdäck och överbyggnad. Däcket blir själva överbyggnaden, och poängen är förstås att få en stor invändig volym med sitthöjd ända ut mot skrovsidan. Konceptet hade redan tillämpats i USA, och konstruktören Einar Ohlson var väl bekant med den amerikanska marknaden. Lätta, breda båtar var också ett sätt att bygga billigt och bjuda på uttrymme. Pelle Petterson valde samma koncept när han introducerade sin Maxi 77 några år senare. Egentligen var ju Arvid Laurin först med ett konsekvent genomförande av samma idé med alla de kostrar som han ritade kring mitten av seklet, men här fanns den berömda rundningen i övergången mellan däck och skrov, valdäcket à la den starka äggskalsprincipen som också var så estetiskt tilltalande. Ohlson 22, Maxi 77 m fl var långt mer funkis-betonade. Men så var de också betydligt mindre och lågprisinriktade. Ohlson 22 väckte uppseende när hon kom eftersom hon så klart skilde ut sig från rådande normer, som ännu på 60-talet var mycket traditionella. Einar Ohlsons båt betraktades som en låda - rena skokartongen - och fick förstås utstå kritik för det. En bredd på 2,5 meter på ett 6,5 meter långt skrov - bredare än en nästan två meter längre Fingal, för att jämföra med ett mera klassiskt ideal. Men Ohlson 22 gav god valuta för pengarna med allt sitt utrymme, och hon seglade bättre än man trodde. Faktum är att ett gäng unga firmaförare framgångsrikt kappseglade båten säsongen 1969 för att puffa för seglingsegenskaperna, bl a i Gotland Runt och Skaw Race. Henrik Löfgren trivs med sin första egna båt, en Ohlson 22. Undanvind bästa bogen Bred båt med platt botten brukar halka iväg bäst på undanvinden. - På länsen är hon formidabel. På semestersegling seglar jag om mycket som jag inte borde segla ifrån, säger Henrik. Bidevind är inte lika bra för Ohlson 22. - På kryssen känner man att det inte är samma höjd och bett som på en mer långsmal båt. Man går några grader sämre än andra. Ohlson 22 är masttoppsriggad och har sin tids traditionella segelplan med litet storsegel och stora försegel.
- Storseglet är alldeles för litet. Det är svårt att segla för bara storen, svårt att få driv. Henrik har funderat på att förlänga bommen, kanske också flytta ner den. Det har man gjort i Malmö, där ett par segelmakare på Gransegel experimenterat med sin Ohlson 22 och bl a ökat ytan på storen (se ruta). Maxgenuan behövs i lätt vind. Den skotas på skena och vinsch längst bak på överbyggnaden (eller däcket). Henrik tycker att båten bär sina segel väl, den är inte påfallande vek. Breda båtar som Ohlson 22 måste seglas upprätt; de seglande linjerna 'förvanskas' ju mycket mer på en bred bulle som lutar än på ett smalt spjut, där det ju egentligen inte händer så mycket när skrovet lägger omkull. Ett bra mindre försegel är alltså ett viktigt verktyg för en Ohlson 22-seglare, och köper man en begagnad båt med en gammal segelgarderob riskerar man att inte få med ett sådant segel. 70-talets fock hette genua 3, hade kort förlik och ganska stor bredd; en geometrisk segelform som ju sedan länge är ute. Satsar man på en ny fock ska den ha förstagets hela längd och gå bak till masten (d v s = förtriangeln); det ger effektivt drag redan från ca 4 m/s och ända upp till 10-12 m/s (vid det laget har man också revat storen). Lättskotat blir det seglet dessutom eftersom det ju saknar överlapp. Ohlson 22 behöver all hjälp hon kan få i form av bra segel för att bättra på kryssegenskaperna. Kort och bred om midjan som hon är blir även förskeppet med nödvändighet ganska fylligt (ungefär som Pelle Brohälls båtar Viggen, Vega m fl), och det är ingen optimal form på kryss, särskilt inte i sjö med vågmotstånd. För den här typen av båtar blir effektiva kryssegel särskilt viktiga. Henrik tycker att balansen på Ohlson 22:an är bra. - I vissa fall balanserar hon så bra på kryssen att man kan släppa rodret länge med storen rätt inställd. På länsen däremot är hon lite instabil. Så är det med flesta båtar med delat lateralplan. Själva roderverkan är det emellertid inget fel på, anser Henrik. - Hon har inga skärningstendenser, man har kvar effekt på rodret så att man kan häva en skärning. Svängradien är sämre, eftersom rodret inte kan läggas fullt ut åt sidan. Som standard har Ohlson 22 en rak rorkult som går horisontellt ut från hjärtstocken på aktre toften, en dålig lösning eftersom rorkulten måste lyftas för att gå fri från knäna. Bland det första Henrik gjorde på sin båt var att bygga en ny, krökt rorkult som går fri över ben och knän. Det ger en helt annan styrförmåga. Han har också en bra hängpinne för styrning uppifrån sargen. Det här är en utmärkt plats att sitta och styra när det lutar, eftersom sargen är både bred och med lagom lutning utåt/nedåt. - Om man släpper på mantåget också så sitter man perfekt, säger Henrik, som tänker ersätta mantågslinan med ett webbingband för att få bästa stöd för ryggen. Stor brunn, enkel rigg Ohlson 22:ans sittbrunn har ovanligt mycket plats. Den är dels ganska lång, och den stora bredden på skrovet gör den vid. Sargen har bra, skyddande höjd men kunde vara en aning lutad utåt för maximal sittkomfort. På det hela taget är det en mycket bra sittbrunn, tycker Henrik. - Man får plats med sex personer ledigt. Vi hade sällskap med ett par andra båtar på semestern, men oftast samlades vi här i vår sittbrunn. Enda nackdelen med flushdäcket är höjden mellan däcket och sittbrunnen. För att ta sig upp och ner måste man kliva på sargen, men den är ganska smal och det känns aningen osäkert.
- Jag ska bygga något slags steg där, antingen på utsidan av sargen eller ett löstagbart i hörnet på insidan. Löstagbart för att man fortfarande ska kunna sitta bra i hörnan. Sikten över däck är acceptabel trots den stora höjdskillnaden. Det finns ett stort stuvfack under toften på varje sida av brunnen, här får man plats med all slags däcks- och förtöjningsutrusnting och lite till. Uppe på däck är det lätt att röra sig, men 'det känns' att man går på ett högre plan än man är van vid från båtar med normal överbyggnad som omgärdas av ett däck. Mantåget har sittbrunnshöjd hela vägen runt och blir därmed verkningslöst midskepps. I princip skulle man kunna slopa mittdelen. Utan överbyggnad blir det naturligt att passera mellan masten och undervanten, där det finns gott om plats. Riggen är enklast tänkbara och inga problem att ställa in med sitt enda spridarpar, akterligt riktade undervant och inre förstag. Den nedre trion med stag håller ordning på mastens mittpunkt, och den enda trimmöjlighet man behöver ägna sig åt är en talja på akterstaget för att kunna reglera förstagsspänningen en aning i takt med vindens styrka (även inre förstaget kan förses med talja för den trimningssugne). Henrik har installerat en liten skotbalk med skena och travare i sittbrunnen, och det är bra. På masttoppsriggade båtar med stor överlappande genua måste man kunna dra upp storbommen mot centrumlinjen för att få en spalt mellan seglen och hindra för mycket inslag i storens framkant. Enda chansen att kunna göra det är ett ha en travare som kan flyttas upp i lovart. På så vis kan man få in bommen på mitten utan att behöva överskota seglet. Själva balken gör man löstagbar för att få fritt i brunnen i hamn. Ett brett akterskepp gör sittbrunnen mycket rymlig. Med lite slack i mantåget sitter man bra på sargen, men att ta det höga steget upp på däck kan kännas lite ostadigt. På varje sidotoft finns en lucka ner till stuvutrymmen. Pentry i draglåda Nedgången från brunnen är en bred och bra öppning. Under däck är Ohlson 22 öppen ända fram till fören, vilket i hög grad bidrar till att ge en känsla av rymd i en så här pass liten båt. Det finns ett huvudskott som ska ge stadga åt området kring maststöttan, men det är utsågat och tjänar inte som någon egentlig avgränsning. Ohlson 22 har ett basinrede i plast, vilket var ganska ovanligt på de tidiga plastbåtarna. Det sträcker sig upp till drygt halva skrovsidan, varefter textil tar över och täcker insidan på skrovet. Det finns också ett innertak i plast ända från förpiken till sittbrunnen.
En enkel och ren inredning med ett omfattande basinrede. Bakom de löstagbara ryggstöden finns ett grunt stuvutrymme. Bordet sitter upphissat på maststöttan, röstjärnen i form av två rostfria stänger syns ute på sidorna. Henrik och hans sambo brukar sova på salongskojerna och använder förpiken som stuvplats ("det blir väldigt trångt för fötterna där framme"). Henrik är 1,87 m lång och har sågat bort nederdelen på garderoben om styrbord i salongen för att få bättre plats med fötterna på de 190 cm långa, och bekvämt breda, kojerna. Det finns gott om stuvplats under kojerna, både i salong och förpik, och även visst hyllutrymme - om än grunt - bakom ryggstöden. Man sitter bekvämt mot dessa, men kojerna är lite för breda för knävecken och därmed blir durkytan också ganska liten. En fungerande toaplats finns under förpikskojen framför maststöttan, men någon avskildhet kan man inte räkna med i en 22-fotare. Ett höj- och sänkbart bord sitter på stöttan och skjuts upp i rufftaket för att komma ur vägen. Pentryt är en låda som dras ut över babordskojen. Här finns plats för ett 2-lågigt kök och stuv för kastruller och stekpanna under detta. Det finns uttag för en diskbalja i plast och en handpump för vatten sitter permanent på hyllan ovanför den skjutbara hurtsen.
En torrmugg ryms under kojen i förpiken. Även in under sittbrunnen finns det rejält med stuvplats i en lång draglåda, vars front utgör trappsteget från brunnen. Kölsvinet erbjuder visst stuvutrymme. Kölbultarna är åtkomliga och det finns sex bottenstockar som har rätt utförande, om än ganska tunna. Några tendenser till sprickor syntes emellertid inte i Henrik Löfgrens båt. Något klassförbund för Ohlson 22 finns inte, varför det är svårt att inhämta råd och synpunkter på båten vid ett beg-köp. Ohlson 22 tillhör kategorin 'udda båtar', detta sagt utan någon värdeladdning. Att det finns klassförbund är ju ingen garanti för ursprunglig kvalitet i själva bygget, det tyder 'bara' på kvantitet och en viss popularitet kring klassen, vilket påverkar andrahandsvärdet en del. En båt som Ohlson 22 får därmed ett oförtjänt lågt pris och kan ge bra valuta för pengarna. Kring 30 tusen brukar beg-priset ligga på, lågt så det förslår för så pass mycket båt.
Flyttar man en dyna kan pentrylådan dras ut från sitt gömställe inne under brunnen. Bakom spisen finns en öppning ner till mera stuv i lådan. Henrik Löfgren är uppvuxen i föräldrarnas Scanmar 33, så han vet hur det kan vara att semestra i full komfort. Steget till en liten 22-fotare är stort, men efter en säsong i sin första egna cruisingbåt är Henrik bara nöjd, trots en mer utpräglad campingstil. - Boendemässigt fungerar hon helt superbt, säger han. Efter alla år i 606:or har han vant sig vid pigga, bra seglingsegenskaper, och även här känns det faktiskt rätt med nya båten. - Ja, den går att segla också, Ohlson 22:an. Det är en bra båt för pengarna. Ohlson 22 Längd ö a Bredd 6,50 m 2,45 m Deplacement 1.600 kg Storsegel Genua Spinnaker 10 kvm 18 kvm 42 kvm
Två Malmöseglare har hottat upp en sliten, billig Ohlson 22 till både fräschör och stordåd. Rena Törnrosa, faktiskt, för här har slumrande egenskaper väckts till liv. Av Bengt Jörnstedt - Vi hade lite på skoj pratat om att köpa en gammal, mindre segelbåt och skrämma upp den lite. Allt mellan Stortriss till 806, bara det var billigt! säger Anders Borg, segelmakare i Malmö. Anders och kompisen Pontus Johnsson - också han med förflutet som segelmakare hos Gransegel - hittade en Ohlson 22 i Ystad och nappade direkt. De fick den för bara 17.000 kr efter lite prutning och seglade hem den till Malmö sent på hösten -99. Där fick de vinterplats inomhus, och så satte man igång med stora upphottningen. - Ja, där stod vårt projekt, som var i ganska dåligt skick och vi började överallt samtidigt, så det fanns liksom ingen återvändo, berättar Anders. Eftersom friborden var matta och flammiga och dessutom målade med någon sorts lack som flagnat, bedömdes en ommålning vara nödvändig. - Men när vi slipat lite märkte vi att gelcoaten var väldigt tjock, så vi provade att vattenslipa i flera omgångar och sedan polera. Och friborden blev som nya! Även överbyggnaden och däcket polerades, skador i plasten lagades, och
halkskyddet på däck målades i en prydligt kontrasterande grå ton. Resultatet blev en verkligt fräsch liten skapelse. Så långt det kosmetiska. Eftersom Anders och Pontus ville kappsegla med 'Ohlson' (ett arbetsnamn som vid det här laget satt sig) började man röja också invändigt, där man kunde få bort en del alldeles onödig vikt. - Båten flyter lite djupt med aktern och släpar vatten. Efter mycket sågande och slipande fick vi ur ca 65 kilo. En del gamla skott under kojerna var av plastad masonit som blivit fuktig, så nya, lättare och starkare skott plastades in. Det här jobbet syns bara om man lyfter på kojbottnar och luckor, i övrigt är allt som vanligt; Ohlson är alltså fullt beboelig. Rengjort, putsat och med nytt tyg på dynorna blev 'Ohlson' attraktiv även invändigt. Under kojerna är flera halvruttna skott utbytta. Här har också många lätthål sågats upp; viktbesparande, men också bra för luftcirkulationen. Men viktigast för seglingsegenskaperna var ändå rigg och segel. Man behöll den stående riggen men gjorde segelplanet betydligt effektivare med enkla medel. Bättre balans mellan 70-talets lilla storsegel och stora försegel var ett mål, och storen kunde ökas i yta med ungefär 30% (till 14 kvm) bara genom att flytta ner bommen på masten 20 cm och bygga ut akterrundan. Nya hotta segel direkt från jobbet gjorde sitt till, både i effektiv form och med låg vikt - storen väger bara 3,5 kilo! Mest för att duken i Pentex är fjäderlätt, men också därför att man inte satt i några revrader med tyngande förstärkningar. Istället planas storen ut och öppnas i akterliket med olika trimfunktioner. En av dem är babystaget, som nu är justerbart via en utväxlad Vectranlina inne i masten och ner till brunnen. Ett block har satts i det gamla mastfästet och under detta har en fallbox fällts in i masten.
Tidigare satt babystaget bara i däck; när man spände det lyftes däcket medan masten inte rörde sig... Nu är en wire dragen från däck till en vantskruv i en fästpunkt som plastats fast i skrovet. En förutsättning för att kunna använda babystaget för masttrim var att undervanten flyttades fram och sattes i samma röstjärn som toppvanten. Därmed stagar alla vant masten bara i sidled. - Istället har vi monterat checkstag som mothåll till babystaget, förklarar Anders, som dessutom kan spela med akterstaget, utväxlat 24 gånger och försett med dubbelkommando i sittbrunnen. Masten kan nu krummas ca 90 mm, och man har fin kontroll över storens akterlik. Eftersom storseglet inte kan revas har man förutom den maximalt stora kryssfocken sytt upp en extra, mindre hårdvindsfock för de tillfällen då brisen är frisk. I segelgarderoben ingår också en lätt Genua 1 i mylar och en medium/ hård G 1 i Pentex. En gennaker - med stort register tack vare rejäl bredd och dito fyllighet (ett plant segel står ostadigt på läns och lätta slörar) - ger fin skjuts på undanvinden. - Man kröker nästan nålen på den gamla Sumloggen, säger Anders nöjt. - Tack vare gennakern räcker det med ett undanvindssegel. Han tycker att de viktigaste förändringarna med Ohlsons hottning är: Vikten - hon flyter nu med akterspegeln ovanför vattenytan. Förut låg hon 50-60 mm djupare med aktern. Storsegelytan - bättre harmoni i segelplanet, bättre höjd och fart. Trimfunktionerna - allt går lätt att justera under segling och allt sitter på rätt plats.
Anders och Pontus seglar oftast båten på bara två man, seglen är inte större än att de går att hantera bra även på kappsegling. - Är man fler ombord blir det lite trångt eftersom man inte får vara för långt bak med vikten, säger Anders. Totalt sett är han mycket nöjd med båtköpet och resultatet av insatsen. - Ja, hon seglar mycket bättre än vi vågade hoppas på. Och vi lyckades faktiskt vinna Saltholm Runt med 18 minuter till tvåan! Då seglade man på LYS 1,0, upp en hundradel från standardbåtens 0.99. Kanske är det motiverat med ytterligare en höjning. Malmö-Ohlson är därmed ett bra, inspirerande exempel på vad man kan göra med en gammal, undervärderad båt. Inte bara kosmetiskt, utan framför allt ifråga om slumrande seglingsegenskaper. Det finns en Törnrosa i varje segelbåt. Ohlson har blivit snyggare än någonsin tack vare slipning, polering och - inte minst - gråmålning av de halkfria däcksytorna. På luckgaraget t v sitter Cunningham och bomuthalet, som är utväxlat 1:8 inne i bommen. Harkenboxen på rufftaket används istället för vinsch till genuafallet. Tampen vid sidan om är justeringen av babystaget. Som mothåll till babystaget används checkstag som sitter i en bygel på genuaskotskenan.
En ny längre storskotskena har ersatt den gamla, korta nere på durken. Storskotet är ändlöst och går via spärrblock upp till en råtta på en kolfiberkonsol på kanten till sittbrunnsbänkarna. På samma konsol sitter låsningen av akterstaget, som kommer ut ur hålen bak i brunnen (utväxlat 24 ggr).